Header

Hellu, kände för att dra in en liten uppdatering så här på kvällskvisten. Idag har inte hänt så mycket. Skolan var lugn och vi gick igenom lite om säkerhet på arbetsplatser och lagar kring säkerheten.

Vid 1 gick jag till min sjuksköterska för att göra en medicin kontroll. Allt såg fint ut och jag kunde snabbt sätta mig på bussen hem.

Väl hemma har jag typ bara kollat på film och myst i soffan med Niklas. Matilda kom hit för en stund sen och gjorde oss sällskap.

Klockan är typ 7 och jag är verkligen helt jävla slut. Skulle lätt kunna gå och lägga mig nu men jag har trotts allt sovmorgon imorgon så kan kosta på mig att vara uppe en timme till eller två.

Älskar dig

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag reser med 65 Restad Gård - Trollhättan tur och retur varje dag till skolan. Att jag även åker på helger händer inte allt för ofta.
Det är toppen att ni går så pass ofta som ni gör, var 30 minut för att vara exakt!

Men nu till problemet, hur i hel*etet kan bussen ALLTID vara full morgon och kväll/eftermiddag utan att ni reagerar.
Att 20 personer eller fler ska tvingas stå upp på grund av platsbrist är orimligt.
För det första är detta en buss som åker i totalt 60 minuter och jag är fruktansvärt trött på att kram massa människor 55 minuter varje bussresa.

Nu är det oktober och svinkallt. Så fort lite regn kommer så kommer också vägen förvandlas till rena halkbanan! Hur tror ni på Västtrafiks kontor det känns för chaufförerna att köra runt med massa osäkrade passagerare? Dessutom är det bälteskrav i Sverige vilket gör att jag förväntar mig att ni betalar min och resterande resenärers böter när polisen stoppar en buss med stående mäniskor.

Att folk som har fått en sittplats inte använder bälte är så klart deras eget problem men för oss som ofrivilligt måste stå upp är detta ett stort problem.
Jag blir fruktansvärt arg när små barn och äldre med rullatorer etc. inte får lov att sitta ner.

Flertal gånger har jag hört chaufförerna ringa och be om en extra buss eftersom dom inte vill köra en buss som är överfull.
Att ni inte redan tagit tag i problemet utan istället sätter in en "innerstadsbuss" med ännu mindre säten är för mig obegripligt.

När den dagen kommer då något allvarligt händer hoppas jag verkligen att ni tar erat ansvar och gärna nu också.
Vill även tillägga att era anställda busschaufförer är riktiga hjältar! Folk kastar skit på dom var och varannan dag och hjälper folk komma dit dom ska! Hur arbetsvillkoren ser ut för dom är jag inte inläst på och har jag inte med att göra men jag hoppas verkligen att ni behandlar dom efter det stora värde dom faktiskt har för att få människors vardag att funka.

En sal till också, detta är inte enbart 65 an det här gäller utan andra exempel på bussar jag åker inte allt för ofta är 24 Sylte - Lextorp och 630 Upphärad - Trollhättan

Ha en trevlig dag, MVH Ronja

Likes

Comments

Vuxna idag kan få mig att vilja kräkas. I Sverige har vi väll rätt att uttrycka och tänka vad vi vill?

Det är något vuxna predikar om... "Gå din egen väg, tyck inte som alla andra, skapa din egen uppfattning."
Vad ärt detta? Jo det är skit bra men, det är också bullshit!

När det väl kommer till kritan och ett "känsligt" ämne kommer upp på tal så har man tydligen inte alls rätt att tänka och tycka annorlunda.


Personligen tycker jag att Sverige är ett skämt, ett tyckande som gör många upprörda. Vad är egentligen fel? Har du något underlag för ditt påstående?

Självklart kastar jag inte ur mig ett sådant påstående utan en fortsättning! Och jag har många exempel och kan utveckla mitt tyckande oändligt långt. Tilläggnings vis tycker jag inte att Sverige är ett genomruttet land men det behövs en hel del STORA förändringar.

Till och börja med, vad händer med Sveriges skolor?

Vi är stora klasser, lite lärare och ingen plan för hur man ska hjälpa barn som har svårt med skolan i vissa ämnen eller allting. För att ha rätt till special mat (veganskt, vegetariskt, mjölkfritt, fläskfritt osv) krävs det på många skolar ett läkarintyg.

- Bristen på utbildade lärare leder till att det sätts in praktikanter som är outbildade och som kanske inte minns något från ämnet han/hon vikarierar i. Detta har inte hänt en gång, utan många.

- Hur ska EN lärare klara av att hjälpa 30 elever på en lektion? Att kunna hjälpa alla som behöver, hitta allas fokus och kunna se allt som händer är fan mer än vad Stålmannen hade klarat.

- För att ha rätt till hjälp från till exempel en specialpedagog behöver man ha en fastställd diagnos och läkarintyg att man faktiskt lider av en funktionsnedsättning.
Ja det kan väll låta någorlunda rimligt men till problemet, för att få en diagnos krävs en utredning, för en utredning krävs professionell personal, för professionell personal behövs pengar, för pengar krävs politiker som prioriterar sjukvårdens budget.
Okej här kan jag säga att vi redan är körda för länge sen, det finns helt enkelt inte resurser till att göra en utredning utan man få stå på kö i fler tal år innan dom tillslut kan ställa en i kö för en eventuell utredning.
Sen ifrågasätter jag starkt att endast elever med en funktionsnedsättning ska vara berättigade till extra stöd i studierna. Alltså måste alla som har svårt med matte vara "drabbade" av ADHD eller något annat som gör att man kanske har svårare för ett ämne?

- Och vem fan var idioten som bestämde att man måste ha sjukintyg för att få äta... Alltså det är sjukt! Varför uppmuntrar man inte fler att äta vegetariskt? Varför är det bara muslimer som inte äter fläsk? Dom gör det av religiösa själ och jag av hälsosjäl.... Men trotts detta måste jag alltså gå till en läkare som måste intyga att jag äter något annat än det som serveras. Idioti är allt jag kan säga....

För det andra, Sveriges sjukvård är ganska komisk

- I västra Götaland har vi i alla fall garanti till vård inom 4 månader efter att vi sökt om att få träffa en läkare eller sköterska. Haha, det tog över 7 månader innan jag fick en tid till gynekologen.

- Bristen av rum och personal på BB innebär att mamman måste gå och vara rädd för att bli skickad till ett annat sjukhus för att föda. Att det i sin tur också är fullt och mamman måste skickas iväg än en gång till mitt i förlossningen är vad som sker i Sverige varje dag.

- Att en undersökning kan göras bara genom att komma in i rummet, kolla på mig, ställa en snabb fråga och sedan gå är väll ändå ganska häftigt. Oftast får man sedan veta att det inte är något fel på en och man kan gå hem igen. Ursäkta mig, jag hade ALDRIG satt min fot på ett sjukhus frivilligt och väntat timme efter timme om det inte kändes akut och jag verkligen plågades av mitt tillstånd.

- Att sjukvården idag är gratis är också bullshit! Ska man säga att det är gratis så gäller det allt! Du får medicin utskrivet för att inte få hjärtstopp men du måste ha pengar till att köpa medicinerna som ska hålla dig vid liv. Hur skevt?

- Alla mår dåligt ibland, och många är i behov av samtalsstöd i form av psykologer och kuratorer. Men hur många väljer att skippa att söka hjälp eftersom det är för dyrt? Många....

För det tredje, Svensk handel

- Hur kommer det sig att jue längre maten är fraktad och desto mer gifter man trycker i köttet, grönsakerna och frukterna desto billigare blir det. Varför uppmuntrar folk att köpa den onyttigast maten samtidigt som forskare frågar sig varför vi blir fetare och fetare?

- Kraven på att äga materiella ting stiger för var dag som går.. du behöver kläder, en dator för att kunna jobba med, en mobil för att vara kontaktbar både på och utanför jobbet, och en bil att för att du "säkert" ska kunna ta dig du vill, när du vill.
För att kunna köpa dessa saker som du nödvändigtvis behöver ligger den ungefärliga kostnaden på : ca 25 000 kr.
Nu har jag inte räknat med försäkringar, abonnemang och bränsle.

- Att tjejer ens ska behöva spendera hundra lappar varje år för att inte bloda ner sina kläder och äckla sin omgivning är för mig bara helt knas. Hade det varit förbjudet att knulla utan kondom så hade du väll ändå inte velat betala för det? Näe precis, men mensen kan vi tjejer inte direkt välja bort.


Jag har så mycket mer åsikter men jag klarar knappt av att sortera tankarna just nu. Avslutningsvis vill jag bara tillägga att dom som skapar detta skitsammhälle är faktiskt våra "kära" politiker som lovar om en bättre framtid, som säger att dom ser problemen men som inte gör ett piss för att åtgärda dom.

Med detta vill jag bara komma fram till att jag är trött på att folk ifrågasätter mina synpunkter och berättar att jag har fel. Grejen är den att jag säger inte att du måste tycka som mig, detta är min åsikt och jag skiter fullständigt i om du håller med eller inte. Det viktigaste för mig är inte att du håller med mig, utan att du respekterar mina åsikter. Och vet du att du inte tål att höra andras åsikter och gärna vill ifrågga sätta på ett nervärderande sätt så får du gärna hålla käften! Klar slut.

Älskar dig!



Likes

Comments

God morgon.
Jag vaknade någorlunda i tid och hann i alla fall packa med både böcker och frukost.
Jag vaknade dock med världens ångest och den hänger fortfarande kvar, känns som medicinerna borde hunnit lugna ner den nu. Men icke.
Sen har jag världens mensvärk, livmodern typ stryper mig innifrån... Egentligen kanske det är positivt eftersom min mens varit spårlöst försvunnen i närmare ett år... Men det är svårt att se det positivt just nu...

Jaja, jag ska klara hela dagen... Det är dagens mål, så mycket mer orkar jag nog inte. Inte som det känns nu.

Älskar Dig

får en gammal bild... #saknarmittrosahår

Likes

Comments

Jag har länge tänkt på varför jag började skada mig själv och hur jag har skadat andra människor i mitt eget kaos.
Detta kommer bli ett jobbigt inlägg för mig och vet du med dig att du mår dåligt av att läsa om andras mående och självskadande så ber jag dig klicka ut från sidan.

Tröst ätit har jag gjort sen lågstadiet. Det kan väl vara en typ av självskadande även om jag inte gjorde det för att "skada" mig själv utan för att jag tyckte synd om mig själv.
Mobbning i skolan har följt med mig från första klass till första året i högstadiet. Sen tog jag ett beslut, ett beslut om att kämpa för mig själv och hitta nya vägar att ta mig fram i livet. Jag kan meddela att det inte varit en lätt väg att vandra och det finns fortfarande dagar då motståndet får mig att vilja ge upp allt och bara avsluta. Det skulle helt enkelt vara enklare att avsluta livet, men jag är en seg jävel, och det ska alla minnas! Jag ger aldrig upp!

Jag har inte så mycket att berätta från mina yngsta dagar. Både för att det inte finns så mycket mer att säga än att jag blev ständigt mobbad och tröst åt som en liten gris men jag har inte heller så mycket minnen från min barndom. Dom har försvunnit längst vägen, kanske är det ett arv från mina föräldrar eller så har mitt mående helt enkelt raderat det.
Det ända jag vill tillägga är att jag redan i början av mitt liv varåt inåtvänd och ensam om mina tankar och känslor. Att dela med mig av allt som hänt inom mig har aldrig varit något jag kunnat dela med mig utav.

Mitt "riktiga" självskadande startade när jag gick i 6:an. Första gången jag skärde mig var i skolan, med min skåps nyckel. Varför jag valde att testa den vägen minns jag inte riktigt men jag vet att jag inspirerades mycket från bilder på nätet som kom upp när man sökte på "EMO". Jag ville vara Emo eftersom deras kläder var så coola och håret så snyggt. Jag hade även några äldre vänner som skärde sig väldigt mycket.

För mig var det inget konstigt med uppslitna armar och jag tyckte snarare att det var fint. Sedan märkte jag hur skönt det var! När smärtan som verkade pulsera i min kropp försvann för en liten stund och istället samlades i mina armar var det som att vara i himmelriket.
Däremot förstod jag ganska snabbt att man skulle göra allt för att dölja sina armar och ben för alla vuxna. Annars blev det problem. Jag brukade även kolla mig i spegeln och berätta för mig själv alla fel jag såg. "Du är ful och fet. Helt jävla värdelös, lika bra att du dör!" och sedan slog jag mig själv så hårt jag kunde, oftast i ansiktet.
När allt var i rullning, mobbningen, måendet och självskadandet så ökade ångesten. Med ångesten ökade självklart även självskadandet, ganska enkel matematik.

Tillslut svämmade alla känslor över, jag kunde inte längre stänga inne allt och jag började agera utåt. Alla mina känslor slängdes ur min kropp i ren ilska och hat.
Istället för att bli mobbad väckte jag respekt och ett ryckte. Den som gav sig på mig fick ett helt jävla gäng efter sig istället.
Jag skulle aldrig någonsin mer vara den man kunde trampa på. Istället började jag trampa på alla andra jag ansåg vara svaga... Men inte fan mådde jag bättre av det!
Jag förstod absolut ingenting. Jag var inte längre den som blev mobbad utan var snarare den som mobbade, varför kände jag mig inte stark och cool?
Istället kände jag mig helt vilsen i mig själv, hur skulle jag egentligen vara, vad var det för fel på mig? Varför kan jag inte känna något annat än smärta och skuld över allt?
Denna perioden av mitt liv gick över ganska fort tack och lov men skulden får jag alltid leva med. Jag har träffat många och skrivit och bett om ursäkt för hur jag bettet mig. Många berättar att jag var långt ifrån värst men att dom uppskattar ursäkten, även om dom kanske aldrig kan förlåta. Även om ett förlåt bara är ett dammkorn i luften och aldrig kommer läka alla sår jag orsakat så vill jag i alla fall säga att det verkligen kommer från mitt hjärta.

Jag drog mig bort från mina vänner både bra som dåliga och ville bara vara för mig själv. Försöka förstå vem jag var och hur jag skulle vara. Det hjälpte inte det heller och min ilska fortsatte strömma ur mig. Denna gången riktad mot alla vuxna, framför allt lärare och personer som lovade att dom skulle hjälpa mig. Jag var en jävligt dryg unge att ha å göra med, tyvärr.

När jag var 14 år var jag ärligt talat redo att ta mitt liv och alla mina vakna timmar gick ut på att planera hur jag skulle göra. Jag orkade inte längre bry mig om någonting, utsatte mig själv för problem och fara. Orkade inte känna eller tänka längre. Ingen ting spelade någon roll, förutom min familj....

Jag har alltid haft respekt för mina föräldrar och även om jag huggit dom i ryggen, lekt med deras förtroende och uttryckt både hat och förakt för dom så har jag ALDRIG vilja skada dom. Jag ville aldrig bli deras problem barn som ställer till det. Och ärligt talat så var jag duktig på att dölja mitt riktiga liv. Det tror jag i all fall.
Aldrig fick dom se mina riktiga känslor, aldrig berättade jag hur det låg till på riktigt. Inte förrns nu när jag flyttat, tagit tag i mitt liv och gör allt i min makt för att må bättre har jag vågat öppna mig för dom. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att prata om en del saker men jag vet att det kommer ut när jag är redo. Ibland önskar jag bara att jag var redo lite tidigare.

Det blev ett rörigt inlägg och egentligen har jag inte berättat någonting om det jag ville få fram men detta får räcka. Jag orkar inte ta allt på en och samma gång och för övrigt är det sjukt jobbigt att läsa långa bibelhistorier.

Massor av kärlek till alla! Jag älskar er min familj! Tack för att ni finns, och tack till alla mina nuvarande vänner som hjälpt mig växa upp till personen jag är idag!

Älskar dig

Likes

Comments

Nu kan jag andas igen... nu kan jag se klart.... Nu har tårarna slutat rinna och hostan försvunnit.

Jag var på väg upp i trappuppgången med jordnötssmör och vegansk smör jag precis hade köpt. Vid sista steget, precis utanför dörren slutar mina händer fungera och jag bara släpper allt i golvet. Burken med jordnötssmör exploderade överallt. Irriterad går jag in i köket för att fundera på vad jag ska göra till lunch istället. (jordnötssmöret var huvudingrediens till en smoothie jag skulle testa)

Bestämmer mig för att göra en smoothie på annans och mango istället och jag börjar plocka i ordning på bänken där jag lagar mat. Samtidigt som jag försöker min lilla djävulskatt klättra upp på benet. Han bara hänger kvar där i byxorna när jag går omkring i köket. Asså visst det kan vara kul när Pinkii (katten) är på bushumör men just nu känner jag mig bara stressad.

Jag tappar en hög med tidningar i golvet och stressen kokar över! Jag bryter ut i ett gallskrik , och nu menar jag inte att jag skriker som om jag vore arg utan verkligen ett skrik som man inte kan stoppa... Som skär sönder i öronen på alla som är i rummet.
Jag springer in på toa och jag kan inte få någon luft alls. Samtidigt tvingar lungorna mig att hosta. Hosta tills jag spyr... Jag kippar efter andan och hela bröstet värker.

Detta är alltså en vanlig panikångestattack för mig. Och även om dom inte bryter ut allt för ofta så är dom helt fruktansvärt jobbiga! Och varför fick jag en attack nu? Alltså jag har varit med om mycket värre än att tappa en burk och några tidningar i golvet....

Nu är det i alla fall lugnt igen. Jag tog en lugnande och hällde upp en skål med yoghurt som jag toppade med granatäpple och passionsfrukt istället.

Nu kan jag typ inte tänka på något annat än frågan "vad fan är det för fel på mig."...

Aja, jag var i alla fall hemma och det känns mycket skönare än att bryta ihop i en offentlig miljö.

Älskar dig

Orkar inte fota något nu så ni får en bild på världens godaste youghurt...

Likes

Comments

Jag tror det är tredje gången jag lyssnat färdigt på Therese Lindgrens bok nu och jag har redan förbeställt hennes nya!

I boken "Ibland mår jag inte så bra" berättar Therese kort om sin uppväxt och hur det är att lida av psykisk ohälsa. Hur hon tänkte kring sin ohälsa och hur hon med tiden lärde sig acceptera den.

Under en viktig företags presentation får Therese sin första panikångest attack. Själv förstår hon inte alls vad det är som händer men förstår tillslut att hon fått en stroke. Nu kommer hon att dö.

Ambulansen hämtar henne när hon virrar runt på gatan och inte kan minnas åt vilket håll hennes eget hem ligger åt. Väl på sjukhuset berättar personalen att hon bara fått en panikångest attack. Dom rekommenderar henne att ringa psykiatrin och boka en tid.

På psykiatrin fick hon prata med "LarsLars" som hon kallar honom. För första gången kan hon öppna sig och visa sina riktiga känslor.
Hon blir diagnostiserad med utmattningssyndrom och blir sjukskriven i ett halvår till att börja med men det förlängs hela tiden.

Livet för "festeTessan" som älskade att vara ute, festa och dricka under den här tiden blir helt annorlunda när hon blir sjukskriven. Plötsligt hör inte så många vänner av sig eftersom hon aldrig orkar följa med på klubben. Therese blir mer och mer isolerad, bara att gå till affären är som att bestiga Mount Everest och panikattackerna kom allt oftare.

"Ibland mår jag inte så bra" berättar så mycket om Thereses liv och med en bra inlevelse. Om hennes bekräftelse behov som ung, allt festande, hennes dåtida syn på psykiskt sjuka människor och hur hon från botten lyckats klättra till toppen och idag driver Sveriges nästa största Youtube kanal.

Personligen tycker jag att boken passar lika bra för yngre tonåringar som äldre. På ett personligt, roligt och allvarligt sett berättar hon om livet med psykisk ohälsa och jag tror många kan öppna ögonen och förstå nya saker. Hon beskriver även väldigt bra hur man ska bete sig och hur man kan hjälpa om man känner någon som lider av psykisk ohälsa.

Vill man läsa boken men inte tycker om att läsa finns den som ljudbok på Storytel där Therese själv läser sin bok.

Likes

Comments

Men hallå, dag två på min vegan vecka och "im Lovin'it"!

Vem fan vill inte kunna käka chokladmousse till frukost utan att känna sig fet och onyttig!? Det vill jag i alla fall.

Igår testade jag att steka nuggets (självklart veganska) och det var ärligt talat dom goda nuggetsena jag smakat! Dom som känner mig vet att jag för övrigt har ett beroende av chicken nuggets. Men inga mer chicken nuggets för mig igen! Nu är det veganska som gäller!
Och nu denna ljuvliga frukost... som jag dessutom blir mät av på typ tre skedar! Shit asså varför har jag inte börjat laga vegansk mat förut? Det går så snabbt också!

Jag gillar inte avokado och jag avskyr banan men det är huvudingredienserna i min frukost mousse och detta kan jag äta varje dag! Tänkte skriva ner receptet och rekommenderar verkligen dig att testa vare sig du är köttätare eller ej!

Du behöver:

- 1 avokado

- En halv banan

- Vaniljpulver (eller vaniljsocker)

- Agavesirap (eller sirap eller honung) (obs.. honung är ej veganskt!)

- En matsked kakao

- Kokosolja


Blanda alla ingredienser i en mixer eller med en mixerstav och vips, det är färdigt. Du får själv bestämma mängd av ingredienser efter din smak!
Till topping tog jag lite chasew nötter och hallon! Mumma!

Nu ska jag fortsätta måla lite på ett porträtt så hör vi sen!

Älskar dig

Likes

Comments