Jag äter fel.

Oftast hinner det bli en bra bit över lunch när jag får insikt i att jag inte ätit något alls under dagen. Som kompensation blir det snabba kolhydrater och socker.

Det märks på mina kläder, plötsligt behöver jag köpa tre storlekar större i jeans. Det triggar ångesten.

Självömkandes dricker jag vin och äter choklad. Mer ångest och den svidande bröstsmärtan är tillbaka.

I min "uppåt/aktiva" period gick jag ned 4 kilo. Jeansen blev sköna igen och jag kände mig stark. Jag åt mellanmål utan socker. Jag levde.


Nu är jag nedåt, tröstäter Polly och dricker vin.

Imorgon ska jag börja äta frukost och mellanmål och följa tallriksmodellen och bli smal och snygg och energirik. Imorgon.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Har inte skrivit på länge nu. Jag mådde så bra, ett tag i alla fall. Nu är det lågt igen. Svårigheter att bara andas. Tungt i bröstet. Rivsår i magen.

Hej ångest, jag har inte saknat dig.

Likes

Comments

Har inte skrivit på ett par dagar. Orsak; nu vänder det (håll i er!).

Minskat sömnbesvär, ökad energi och någon slags euforisk känsla. De här (tyvärr korta) episoderna/dagarna får jag massor gjort. Jag är full av inspiration och ingenting är omöjligt. Jag är nykär i världen!

Nedanstående har jag gjort under tre dagar;

Jag har läst en bok om kommunikation och en deckare

Jag har börjat lära mig teckenspråk

Jag har sett två säsonger av "Mord i sinnet"

Jag har haft flera möten, inklusive rekrytering av ny personal

Jag har satt upp karriärsmål och börjat planera för vårterminen

Jag har städat

Jag har storhandlat

Jag har bokfört

Dessutom har jag arbetat heltid och varit i stallet dagligen som vanligt.


De här episoderna är ljuvliga. Det här är "jag". Hoppas det håller i sig länge, och att nästa dipp inte blir lika djup.

Likes

Comments

Alarmklockan ringer och fingrarna snoozar utan att hjärnan hinner förstå vad som händer. Efter fjärde gången förstår hjärnan att jag kommer bli sen och jag slår upp ögonen.

Redan nu lägger jag upp en plan för dagen och när jag går igenom allt jag behöver göra blir det tungt att andas. Det känns som någon sitter på min bröstkorg och jag får en svidande smärta i min högra sida av bröstkorgen.

Alarmklockan ringer igen, och jag är ännu mer sen. Kroppen känns som betong, tung och stel. Jag försöker sätta mig upp på sängkanten men rullar över på rygg och tar upp telefonen. Facebook flödet är fullt av positivism, "Tack för bästa festen igår", "Personbästa i spåret i morse" och "Jag älskar morgnar".

Alarmklockan ringer en sista gång och nu är jag sen på riktigt. Jag kommer upp med hjälp av ren viljestyrka och går in i badrummet. Det är en trött person som syns i spegeln, men jag går förbi och besöker toaletten. Spegeln undviker jag på vägen ut, och jag tar på mig gårdagens kläder innan jag åker till hästarna.

Med håret som ett penntroll möter jag hästarnas gnäggningar och får ångest eftersom jag är sen. Igen.

Likes

Comments

Startskottet har gått. Nyårsklockorna har tystnat för länge sedan. Inga ursäkter finns kvar. Nu börjar det, resan till ett förbättrat mående. Både fysiskt och psykiskt.

Bloggen är tänkt att vara en plats för mig själv att sortera mina tankar, skriva av mig den frustration och ilska jag upplever, men även de lyckorus och den kreativa energi som omfamnar mig.

Är det någon som hittar hit får Ni gärna följa med på min resa, och ställa frågor. Men jag genomför den anonym och tackar för att ni låter mig vara det.

För att se framåt måste man se vart man är, och göra en tillbakablick och se varför man har hamnat där man är. Här nedan skall jag försöka beskriva min.

Älskad första-unge som tidigt fick ta ansvar på ett positivt sätt. Freud skulle ha sagt att jag har uppfostrats med ett starkt "Överjag", dvs en hög moralisk standard. Det gör att jag kan arbeta hårt, men gör också att jag lätt upplever ångest och sällan är nöjd med min egen prestation. Jag har många livsmål, och har trotts relativt ung ålder upplevt och lyckats med en snabb karriär. Tyvärr har det lett till att jag förmodligen har fått utmattningssyndrom då jag knappt klarar av att andas vissa dagar. Jag säger förmodligen eftersom jag aldrig uppsökt läkare för rådgivning av mina besvär. Jag kämpar på och försöker rehabilitera mig själv.

När vi ändå är inne på eventuella diagnoser så kanske Ni undrar över valet av namn, Rollercoaster. Jag misstänker att jag har en bipolär sjukdom, typ 2, men har heller inte här uppsökt läkare för diagnostisering eller rådgivning. Varför? Jag far inte illa av mina symptom. Även om det är oerhört ansträngande ibland med alla svängningar känner jag att det är hanterbart, och jag vill inte börja med medicinering. Det finns dessutom de som har det värre som står i kö för att få hjälp. Låt de prioriteras.

Vart står jag nu? Jag är inne i en hektisk period med oerhört många bollar i luften samtidigt. Våren kommer att vara ansträngande, och redan nu har jag svårt att ens andas vissa dagar. Jag behöver en plan för att orka. Jag behöver ventilera min ångest. Och jag behöver lära mig att säga nej.

Med de orden lämnar jag bloggen för idag.

Likes

Comments