Nog den mest starkaste känslan en människa någonsin lär kunna känna. Det är en sådan magisk känsla, allting känns så himla perfekt. Man tänker dag och natt på person, varje minut och varje sekund som går. Man känner sig så himla älskad och speciell. Vem vill inte känna så? Vem vill inte kunna säga att wow han är min eller wow hon är min. Att ni två fann varandra av alla individer i världen, att just ni blev det drömparet man har drömt om. Många säger att kärlek suger och dem aldrig vill bli kära. Men asså vänta och snälla gå bak ett steg och stäng din mun. Man kan aldrig välja när man blir kär? Man blir det oavsett vad man säger men det gäller att erkänna det för sig själv. Kärlek suger inte? Bråk, missförstånd, otrohet m.m är det som gör det komplicerat men det betyder absolut inte att kärlek är det? Vem kan hata att prata med den man älskar varje dag? Höra dem magiska orden från sin partner? Vara med varandra och umgås? Skratta och skapa otroliga minnen? Kunna känna sig speciell och älskad? Finns en massa anledningar som gör att kärlek kan vara det mest underbaraste som finns. Tänk om det håller mer än vad ni själv trodde? Tänk om den personen du var tillsammans med sedan år tillbaka är den personen som kommer stå vid altaret med dig? Hur underbar verkar inte den känslan? Att öppna sina ögon på morgonen och ha den man älskar bredvid sig? Vissa säger "amen fan vad kärlek suger" men asså va? Nej. Hört många säga så när dem bråkar med sin pojkvän/flickvän och då tycker dem att hela saken med kärlek suger? Ser ni någon logik i detta? Jag gör inte det iallafall.
Bråk är något som händer i förhållanden. Ofta eller lite spelar ingen roll. Bråk kan lösas ut, samma sak med missförstånd. Sådana saker är helt normala i ett förhållande. Ta detta som ett exempel. Det var ett förhållande, ett mycket speciellt förhållande, det höll i mer än ett år. Allting kändes så jävla bra. Men det kom en tid, en tid då det uppstod en massa bråk, missförstånd mellan paret men dem gav inte upp. Oavsett vad alla sa om dem, vad alla tyckte så försökte dem att inte lyssna och dem gav inte upp, dem klarade sig igenom det och hur starkt blev inte deras förhållande? Dem kämpade oavsett vad alla sa, de brydde sig inte. Paret var väldigt annorlunda jämfört med alla andra par här i världen. Bara dem kunde förstå deras förhållande. Dem kunde berätta för andra att dem verkligen inte var som alla par men det var ingen person som verkligen visste eller förstod exakt hur deras förhållande var. Det var speciellt, unikt, helt magiskt. Beteendet dem hade med varandra var väldigt annorlunda jämfört med alla andra, det kunde inte vara något annat än speciell och unikt.
Kan ni tänka er ett sånt förhållande? Verkar det skit? Nej absolut inte. Det verkar helt underbart enligt mitt perspektiv. Men såklart så kan det komma till den mittpunkten då ett förhållande kan ta slut och det tar en sån energi ifrån en att det är otroligt. Tänk er att man kan gråta i dagar konstant över en sån här grej. Beslutet man tar i den situation kan inte vara tuffare. MEN vem säger att känslorna kommer gå bort för alltid? Tänk om anledning inte var för att någon tappa känslorna utan att det var ett bråk eller något slags missförstånd? Tänk om känslorna aldrig går bort, att dem stannar där ett bra tag och väntar tills personen ska komma tillbaka.
Då kan kärlek kännas skit kanske men det betyder inte att det är det. Det är en känsla du har eftersom det du trodde skulle hålla för alltid gjorde inte det och då tar du ut dina känslor på kärleken.
Kärlek är något som är bra för alla, för alla människor på jorden. Det kan vara helt olika "kärlekstyper" som tex kärlek bland ett par, kärlek mellan ett barn och en förälder osv.
Alla förtjänar att få känna den känslan för den är inget mer än underbar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments