Header
View tracker

Hej!

Alla som läser denna tramsblügg deluxe® borde vid det här laget ha förstått att jag gillar kläder, skriva, fota osv… Men en stor del av mig som jag inte visat just här är min passion för kampsport, i synnerhet thaiboxning. Detta är något som kan störa folk av någon anledning och dra mig och många andra över någon konstig, vetenskaplig linje så vi står där i något slags enhetligt, svenskt fack. Det blir lättare så… som politikerna säger. Jag har allvarligt börjat att inte nämna något om fightingen för min egen del så länge det går. Just på grund av att folk dömer en och tror man är någon slags testosteronfylld galning som äter rått kött på kvällen. Nej! Jag är en mysig kille som gillar att spela tv-spel, kläder och mysa i allmänhet med polare.

Men det är skadligt! Men vad är inte skadligt? Alla hjärnforskare som kritiserar min eller någon annan kampsport och stöder sig på sina akademiska titlar. Men att vara professor i medicin, ger inte tolkningsföreträde i moraliska frågor. För om vi ska vara ärliga mot varandra här. Kollar man på statistik som idrottsförbundet, så kan man klart och tydligt se att den absolut farligaste sporten skader-kontra-antalet utövare är ridsport. Överlägset dessutom. Tätt därefter kommer fotboll, hockey osv. Första kampsporten kommer inte förrän på 9:e plats. Står jag och dömer alla som rider? Alla som spelar fotboll, hockey eller bandy?

Du borde inte spela fotboll för du kan skada ledbandet, vristen eller någon annan dylik skada?

Nej. Varför?

Jo, för det finns en viss passion bakom det och det är de viktigaste. Gillar du det du gör och inte det går ut över någon annan? Absolut gör din grej. Men döm för guds skull inte andra då.

Nu sitter du säkert och tänker vad finns det att gilla?

För det första så hatar jag våld (dubbelmoral?) och hatar verkligen ordet slåss. För att klargöra det direkt. Jag fightas, slåss gör man på skolgården. När vi fightas så är det uträknat, kontrollerat och bakom varje spark eller slag finns det flera timmar av hårt slit och träning bakom. Precis som man tränar passningar eller skott på mål.

Precis som i många andra sporter så älskar man ju den så kallade "grinden" att bara underkasta sig under vissa träningsformer och enbart känna tröttheten ta över kroppen. Det är här någonstans man känna obehag eller rent av sluta. Men tänk glädjen i fotboll, båda lagen är trötta och kämpar ända ut tills det sista och så vill ena laget lite mer och gör till slut mål. Just den känslan får man i fighting när man är så fruktansvärt trött att du vill inte lyfta armarna och du lyckas träffa din motståndare med just den tekniken du tränat på. Men glädjen slutar inte där. Att se dina träningspolare lyckas på dig själv är en grym känsla. Idag till exempel åkte jag på två riktigt, riktigt hårda men ack så välplacerade slag av min vapendragare El Shobo™. Näsblodet var ett faktum och jag kände hur det sprack upp direkt. Min reaktion? Fyfan va bra det där va!

Jag känner mig levande, jag känner mig närvarande och framförallt så har vårt slit lönat sig(för honom i detta fall).

Vi fostrar varandra för att förbereda oss för match. Gör jag fel så känner jag det och det är mina träningspolares jobb att se till att jag får just den känslan i form av ett slag eller spark. Det låter väldigt elakt, men det är dynamiskt och utövar "ge o ta"-metoden till det yttersta. Sen så är det ju faktiskt så att vi lär oss inte bara att attackera utan också försvara oss till det yttersta. Den kopplingen man får med en människa man fightas med är helt sjuk. Tyvärr så har Tyler Durden ifrån novellen Fight Club väldigt rätt när han säger att man utger en viss del av sig själv när man fightas och man kommer aldrig känna sig själv helt innan man har varit i en fight. Med detta sagt menar jag såklart inte att man måste göra det. Men just känslan av att kunna fightas med en människa jag aldrig pratat med för att sedan kunna krama om honom och förklara att han är en grym atlet samt fruktansvärt tuff. Jag känner som ett band till denna människa, för även om jag inte vet vem han är eller vad han gör. Så vet jag hur han fungerar känslomässigt, i en pressad situation etc.

Jag förstår att det är svårt folk att förstå och jag förväntar mig inte att ni ska förstå nu heller. Men precis som vilken annan sport som helst så vill jag bara att man visar respekt. Jag gillar inte hockey till exempel av den anledningen att de strider mot reglerna näst intill varje match genom att slåss. Jag äcklas, just av den anledning att det är inte alltid den andre är med på det eller är förberedd osv. Men jag respekterar hockey och människor som utövar denna sport som alla andra.

Så vänner, nästa gång ni får höra något ni inte förstår eller inte tycker om. Döm inte människan, utan ifrågasätt istället så slipper ni gå och ha förvriden bild av det jag eller någon annan håller på.

I och med detta blogginlägg så ska jag toppa moset med min gräddklick i form av lite bilder från kvällens träningspass, där några av oss är endorfinsprutande,lite blodiga och allmänt välmående efter slagit lite på varandra.

Ha det bäst allihopa och enjoy the grind!

Tja!

På Bilden FunkyDoctor, El Shobo och jag :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

"All of your colours turn to grey. Don't really matter anyway. Bleeding impressions were you were tied. Can't really say how you lost your mind. Hollow as a mountain. All tunneled and drilled below…"

Alice in Chains sjunger om tomhet och det sammanfattar min bild av året 2014 ganska väl. Trots allt. Lite väl melodramatiskt, såklart, men samtidigt talande. Det nya året har börjat och jag själv sitter här och tänker tillbaka på det gångna året. Jag vet inte om jag ska le, skratta, gråta. Jag känner mig som sagt tom. Egentligen hade jag bara velat glömma året totalt, men det onda kommer också med det goda. Eller var det tvärtom? Hursom..

Vi spolar tillbaka mitt liv ett år från idag. Jag jobbade då inom hemtjänsten, jag var trött på det, hade ingen som helst ambition till att studera. Jag tränade, jobbade, umgicks med vänner som en slentrian. Men jag var ändå, på något sätt, lycklig. Bara kanske lite uttråkad. Jag bestämde mig ungefär i detta skede, väldigt impulsivt, att jag skulle utbilda mig till bartender. Sagt och gjort hoppade jag på en utbildning och blev bartender!

"Huuuuugaaah! Hobin da bartender." Sa El Shobo™ med en ytterst ironisk ton. Han var inte helt såld på grejen när jag kom tillbaka nyskolad, grönare än valfri mögelost. Ingen av mig eller mina vänner visste att detta skulle bli en så stor förändring i mitt liv.

Jag har gått från ett litet hak i Tranås, till att vara med att hålla i baren på sommarens hetaste nattklubb, för att sedan ha ett extraknäck på stans absolut skönaste krog/nattklubb. Jag har med denna delen träffat människor, upplevt saker och gjort saker jag aldrig kommer glömma. Jag är grymt tacksam för alla chanser jag fått och verkligen älskar det jag håller på med.

I och med denna förändringen i Januari så kunde jag också fokusera mer och mer på min träning som då gäller thaiboxning. Jag hann med att gå med två matcher förra året. Båda fullkontakt, men i olika klasser. Den första var en match på klubbnivå och hölls i Kristianstad. Jag vann och hade aldrig någonsin känt mig så bra som då. Jag gick därför också upp en klass för att fightas utan skydd och nu 5 ronder istället för 3.

Denna match var också inför ett stort antal människor, på kvällen och allmänt mer professionellt. Jag vann och var så glad som man någonsin kunnat bli.

Detta är maj månad. Så.. kommer det onda i det hela. Jag har under året anmält mig till flertalet tävlingar, som tråkigt nog slutat med uteblivet motstånd. Men under oktober månad så hände det värsta.. Jag skadade lederna kring båda fötterna allvarligt och var därför tvungen att dra mig ur, för det som skulle blivit, min största match. Jag hade inga ord, inga tårar för hur jag mådde under denna tid.

Tråkigt. Såklart.

Men det var inte det värsta.. Min mormor genomgick en stor operation samt en hel del behandlingar. Detta emot en väldigt hemsk sjukdom. Det var tungt, surrealistiskt och känslan av att vara maktlös var total. I denna veva så vart jag sviken, sårad och ärrad för mitt liv. Det låter antagligen hysteriskt klyschigt och får nog dig som läsare att ta fram skämselkudden eller må lite illa. Men det är sant. Det kommer ta lång, lång tid innan jag kommer lita så mycket på en människa igen.

Det är något visst med att våga underkasta dig till en människa för att sedan få den, tunna, sköra tråd som bygger på tillit, ärlighet och kärlek avklippt. Där är du, ensam och övergiven. Det är tomt. Speciellt när du behöver stödet som mest och det inte finns något att stödja sig vid. Det gör ont, men det är framför allt tomheten som förstör en. Det är som havet. Det suger.

Med det onda kommer det goda sa vi och även i detta fall. Jag har såklart kommit över dessa tragedier och förändringar i mitt liv. Detta med hjälp av jobb, nära och kära samt träning. Vilket lett till att jag lärt mig mer om mig själv som människa, vågat mer saker och ser på en hel del saker annorlunda. Vilket är väldigt passande i och med det nya året.

Nu när vi har passerat klimax i denna egoistiska och miserabla text så vill jag passa på att avsluta med det absolut bästa med detta året. Vilket givet är alla människor. Människor som visat att de stöttar mig, nya människor som jag träffat, som fått mig och skratta, gråta och bara må allmänt underbart. Tack så hjärtligt. Jag menar det verkligen. Tycker just DU att jag inte visat dig uppskattning så ber jag om ursäkt, men jag uppskattar alla er. Ni vet vilka ni är.

Vad väntas i 2015 då?

Det har gått 4 dagar på det nya året. Året är nu 2015 och ännu ett år har passerat eller 365 dagar som min syster envisas med att säga. Dessa fyra dagar har jag funderat, grunnat och tänkt över hur mitt år kommer att se ut vid nästa års slut och insett att jag inte har jäkla aning. Alla små detaljer som gör skillnad(ja, Sunes pappa hade rätt) gör det helt omöjligt att kalkylera en fortsättning i mitt liv. Men!

Jag har en känsla, vare sig det gäller jobb, matchning eller denna blogg, en känsla om att detta kommer bli ett superbt år. Hur eller hur så kommer jag gå in med den inställningen i alla fall och göra allt jag vill, samt känner för. Något jag tycker du också ska göra. Jag hänvisar till min visa guru vid namn El Shobo™, jag citerar.

"Hä ba o ta´t lugnt o gör som man känner. Allt kommer blie pitä brauh! Å du! Glöm int, hä e en da imon å."

Han har givetvist rätt… El Shobo™ har aldrig fel.

Jag vill med detta önska alla som läst denna personliga blaska till krönika en god fortsättning på detta påbörjade år och ett stort tack för att ni läser denna blogg. Det är verkligen jätteroligt!

Nu går vi och gör 2015 till vårt år!

Tjah!

Jag avslutar med en bild på några av de som får mig och må allra bäst. Mina syskon.​

Likes

Comments

View tracker

Jag har nu undersökt i tidningar, böcker, internet och andra sociala medier. Men ingen nämner något, ingen har velat nämnt det fantastiska i detta kreativa mästerverk. Likt en korruption har man undanhållit en av vår tids absolut bästa efterätt efter valfri mor/farmors äppelkaka. Ja, superlativen flödar och det är inte överflödigt när jag pratar om min stora kärlek.
Jag talar såklart om 7-elevens brownie!
Alltså jag kan knappt hålla mina kroppsvätskor i styr när jag tänker på den. Det bara sprutar endorfin från mig när jag ser den, lite samma sak som när man träffar sin stora kärlek för tredje gången då man vet att det kommer hända. Jag är minst sagt förtjust i detta bakverk.
Men hur kommer det sig att den inte blivit populärare? Varför pratar man inte om den? Varför dyrkar vi den inte som vi gör med en svettig cheeseburgare från mc Donalds?
Jo, för ingen propagerar för den. Men nu ska det bli ändring på detta!
Jag ska slå ett slag för 7-eleven brownie och detta i sann Hobin magi. Jag har därför gjort en lista där jag rankat situationer samt saker som blir lite bättre tack vare brownie.

Here goes naaaathing!
------------------------------------------------------

1. Är du ledsen? Ät brownie!- Detta borde vara självklart, men om det nu inte är det så vet ni det nu. Är du ledsen och vill bli glad? Ät en browniebit! Det är vetenskapligt bevisat att du inom 46 sekunder kommer känna en oväntad glädje och ingenting känns längre jobbigt.

2. Inte köpt en födelsedagspresent? Köp en brownie!- Vad kan vara en bättre födelsedagspresent än en brownie? Jag menar den gör folk glada, är universal, extra plus då den är mjölkfri, snygg och du kan alltid ta en bit själv. Fantastiskt!

3. Attackerad av en Björn? Ge den din brownie- har det hänt dig också att du gått i skogen, plockat bär som du ska äta till din brownie. Du och din hund(min heter Ludde-man) bara myser och har det allmänt trevligt. Och så kommer den där inskränkta gamla björnen och ska skrämma bort dig. Är du inte trött på det? Jag menar, jag vet att det är ett typ av i-landsproblem men det är lite jobbigt när björnar ska hålla på bita och riva. Därför har jag alltid med mig en brownie som gör att björnen alltid springer efter den istället för mig.

4. Brist på kultur? Ät brownie! - Brownie representerar amerikansk kultur at it's finest. Den är fet, mustig, gör lite ont att äta och är alldeles, alldeles underbar! Det känns nästan som jag äter mig tillbaka till Abraham Lincolns tid och återupplever den amerikanska stortiden. Minst sagt ljuvligt!

5. Vill du få en snyggare kropp? Ät brownie! Brownie är en given del i min dagliga kost och ger mig de kolhydrater och kalorier jag behöver för att träna. När jag känner att min kropp inte har någon ork på träningen skriker jag time out, går ut i omklädningsrummet och där ligger min browniebit gömd likt doping i en papperspåse och väntar på mig. Jag äter den, går tillbaka och äger. Så fungerar jag, men det är ju olika.

------------------------------------------------------

Om jag ska vara helt ärlig är denna kärleksförklaring eller hyllningsinlägg om man tycker det snarare ett avsked än ett välkomnande. 7-eleven brownie har funnits i mitt liv sedan år 2007 och idag nästan 8 år senare kommer jag göra slut med den. Jag har haft ett osunt förhållande till denna fantastiska kreation och detta var något jag märkte först efter min 20 års dag.
Mina päron gav mig 8 kg browniesmet. Alltså ni skulle sett lyckan i mig. Den var som ett barn på 6 år som precis fått sin action-man eller Barbie på jul. Jag kramade den, smekte den och förklarade hur mycket jag älskade den. Men nu på morgonen tog den slut. Jag inser nu också att det är slut. Jag känner att jag inte kan ge tillbaka något längre. Jag bara tar och tar, känns nästan som jag äter upp den (ha-ha).
Hursomhelst får DU chansen äta brownie? Ta den. Du kommer inte ångra dig!

Off topic så klippte El Shobo™ mig och det vart... Konstigt. Men kul var det! Här är en bild för att hedra hans tappra försök och detta fantastiska ögonblick.

Tja!


Likes

Comments

Jag får ofta mycket frågor angående min stil eller några upphöjda ögonbryn följt av "Robin, vad har du på dig?". Detta brukar inte vara för att jag klär mig utmanande eller för att det jag har på mig är fult(hoppas jag inte i alla fall). Utan det är för att jag hoppar mellan olika stilar hela tiden. Ena dagen går jag dressat andra mer streetwear och en annan rockar jag crookerstyle. Jag gillar att byta stil kort sagt.

En del människor har väldigt stort problem med detta då de anser att man personifierar sig själv som människa igenom sina kläder. Absolut, du kan uttrycka vissa känslor och kulturella åsikter via dina kläder. Men att anta vissa saker om en människa just beroende på dennes kläder är fel, om man inte vill vänta sig att bli grovt överraskad det vill säga.

För mig är kläder precis som musik, man går efter vad man känner för just den dagen och inte vad folk förväntar sig att jag ska ha på mig. Känner jag för att ha på mig en finskjorta, chinos och läderskor på mig när jag är och shoppar, för att sedan nästa dag byta stil och rocka en riktigt rockig stil med slitna jeans osv. Låt mig? Man behöver inte slänga ifrån sig någon spydig kommentar där man frågar om man helt plötsligt blivit rockare eller hiphoppare för den delen när man rockar streetwear.

Ett tydligt exempel för detta är denna lilla anekdot som jag och min vapendragare *trumvirvel* El Shobo™ vart utsatta för så sent som för några timmar sen.

Vi var och fotade lite sköna bilder som skulle läggas ut i och med detta inlägg. När vi är klara med dessa bilder som var streetwear bilder åker vi hem till mig för att lämna lite rekvisita och begav oss sedan till El Shobo´s™ näste. Väl på vägen dit som är 3 min och 56 sekunders bilresa. Så blir vi stoppade av farbror blå, som i detta fall var det moster blå.

Hon frågade efter mitt körkort. Hon får det. Hon frågar vad vi gör ute såhär sent. Jag berättar att vi fotat lite sköna bilder för en blogg jag har. Hon ifrågasätter detta och kräver att få se bilderna. Så där står vi, mitt i natten, i Aneby och startar upp min macbook för att visa en polis bilder(?). Jag frågade såklart varför under tiden jag letade upp bilderna. Hon svarade att vi skulle ta det efter. El Shobo™ var inte glad, inte ens lite. När hon sett bilderna berättade hon sen att människor i närheten av där vi fotade hade sagt att det var två killar med luvor som hade sett "farliga" ut. De hade inte ens nämnt baseball träet. De enda var att jag hade luva på mig. Helt sjukt. Men det värsta var ju inte att denna moster rycker ut för att vi ser farliga ut, utan omber oss att om vi skall befinna oss ute vid denna tiden, inte ha så hotfulla kläder på oss. Alltså… Vadfan?

Hur mycket jag än gillar att citera, så kommer jag inte citera El Shobo´s™ barnförbjudna monolog som skulle kunna passa in i en valfri Die Hard film.

Men det mest nämndvärda han sa var att om vi inte fick ha svarta kläder på oss på natten så får inte män kring 30-40 års åldern ha en trenchcoat nära dagis eller skola, för det kan ju anses vara en blottare eller något annat barnförbjudet.

Att hon sen säger att hon vart lite chockad över att vi var så trevliga trots vårt utseende gjorde El Shobo™ så rasande att han muttrade "Fytusan" och satte sig i bilen.

Så det vi har lärt oss denna kväll är att jag och El Shobo™ ser grymt farliga ut. Så hänger ni i Aneby akta er för oss, vi skrämmer folk genom att ta bilder kl 23.00 på kvällen. Skämt åsido.Hur eller hur, nedanför ser ni i alla fall resultatet från kvällens lilla fotosession. Jag vart väldigt nöjd med resultatet då det är precis såhär jag känner mig just nu.

Och tills nästa gång, döm inte folks stil. Sprid istället glad energi genom att faktiskt berätta för din polare varför han/hon klär sig bra. Skulle det var något fel, men berätta då varför du tycker det. Allt är bättre än att bete sig som en stereotypisk fackfördelare. Till sist, ni som funderar på att just ha det där udda plagget istället för din vanliga, vardagliga skjorta. Våga! Känner du dig snygg i det? Ha på dig det då. Jag stödjer alla typer av stilar så länge folk trivs och är nöjd med den.

Tja!​

Bomberjacka: Cheap Monday- Hoodie: 101 Prod- Byxor: H&M- Sneakers: Adidas Skate- Scarf: H&M- Beanie: WestSide Golf

Likes

Comments

Att vi människor föraktas av det som inte är som allt annat och är annorlunda är ingen nyhet. Men varför är det så att vi likaväl fascineras av det annorlunda? Ingen aning, men det är iallafall nu bevisat att folk uppskattar konstiga saker. Även jag. Min bror. Samt halva kändisskaran i Göteborg. Varför? Jo läs….

Jag och min brorsa Bror Deluxe gav oss i lördags iväg till Göteborg för att jobba som Chipendales Men (also known as manwhores who you´re not allowed to touch) på invigningen av det nya Gothia Tower. När vi kommit till vår loge efter gått igenom säkerhetskontroller som skulle kunna varit med i en Mission Impossible film så går Bror Deluxe loss. Jag citerar.

______________________________________________________________________________

DE HAR ROOMSERVICE!

*Uppföljt med ett svåridentifierat ljud, men var en blandning av upphetsning, andingsproblem och förtjusning* '

(Jag) Ja?

*Bror Deluxe svettas i munnen som en hund samtidigt som han ringer*


Ja! Hej! Jag vill ha kakor, högtalare, vatten, läsk och toppa det med tandpetare.

(Jag)*Suck*

Detta scenario avslutas med att min bror sitter hur nöjd som helst, med så mycket kakor intryckta i munnen så han liknar en kapybara( För er som inte vet vad det är, Google is your friend).

______________________________________________________________________________

Själv blir jag snabbt rastlös och så även i detta fall. Jag ropade på Bror Deluxe som satt och pusslade med kakor.

Fick ingen respons.

Jag ropar lite högre och förklarar att vi ska gå ut för att ha lite roligt.

Ingen respons.

Jag slår honom i bakhuvudet och tar snabbt kakorna för honom.

Han följer mig numer med varje blick.

Vi gav oss iväg för att se vad som fanns på hotellet, det var väl här någonstans det flippade totalt. Vi träffade svenska kändisar, dragqueens, fastnade i hissar, kom in på ett högt övervakat spa och var som kinesiska turister kring en plexiglasövergång mellan tornen som hade en höjd på 50 meter(!).

Vi var efter detta helt i extas och förväntansfulla över hur kvällen skulle bli. Jag, bror min och 5 välbyggda gossar skulle alltså springa runt med rosor, utan tröja, med fluga och bara…vara allmänt fina?

Det är här det konstiga kommer in. Jag kan ärligt säga att jag var extremt nojig inför detta, trodde jag skulle känna mig konstig, udda och allmänt utstirrad. Men icke sa Nicke. Det var otroligt uppskattat, alla ville ta bilder med oss, vi och za dragqueens var en av kvällens absoluta höjdpunkter enligt många gäster, vilket var helt fantastiskt roligt.

Så hur var kvällen i stora drag då? Galen, minst sagt.

För vår del var det först champagnemingel, pausunderhållning, mingel, dans på upplysta pelare, ta del av Labero´s show och sedan efterfest. Detta i sann glamourös och pampig anda. Det är svårt att sätta ord på hur det är när när tusentals människor samlas på en plats och alla är, lyckliga.

Dagen efter hjälpte vi montera ner en del saker och körde sedan hemåt med ett stort lass av prylar. Bror Deluxe var helt död och sov mest under bilresan. Jag å andra sidan hade fullt upp med att se i det snö/regniga vädret med en icke fungerande vindrutetorkare. Och ja, jag köpte en ny. 30 min senare flög den av igen. Att Bror Deluxe inte vaknade efter den långa och otroligt barnförbjudna monolog jag drog i bilen när den flög av är minst sagt imponerande.

Nåväl, men nu sitter jag här hemma i väl behåll, nöjd som få och håller på att sätta ihop min nya klädhängare i och med väntan av träning.

Tack alla som var inblandade i helgen och en stor shout out till Gothia Tower chefen som ville ha med mig och Peter i tidningen poserande med dem.

Här nedan ser ni lite spridda mobilbilder(därav kvalitén) från den galna helgen.

Tja!

Likes

Comments


"Öööööjh herregud!" som min kära farmor hade uttryckt sig. Det var mig bland det värsta jag varit med om sedan resan till Oskarshamn i somras. Jag, Robin Ström var på stekigt mäklarmingel igår med cirka 0% kunskaper som man faktiskt bör ha för att vara där. Det hela började med att jag och Murmeldjuret började skoja om att jag skulle följa med. Vi lagade himmelska högrevsburgare med hemmagjort bröd osv. Och vi skojade om det och sedan vi skojade lite till om det. Sen kom bilen och hämtade upp oss för att åka till minglet.
Fuck.
Nu satt jag i trubbel. Bara för att klargöra så var det inget "Hej mitt namn är *valfritt namn* och jag studerar till mäklare" Done. Detta var ett rekryteringsparty typ. Folk ville veta om mig vem jag var, vad jag gjorde och varför jag skulle ha en av de dyrbara platserna. Jag var minst sagt obekväm.
Men alkohol, mat och roligt folk gör allt lite bättre. Fram med skämselkudden men jag gjorde en fuling som hämtades direkt ur en Timbuktu låt och vips så var jag mäklaren Robin med stockholmsbrytning och gick 4:e terminen.
Det värsta var att folk köpte det, företaget köpte det och värst av allt så köpte chefen av företaget det...
Det värsta var den första konversationen jag hade med några Superligan Malmö Deluxe™. Detta var den som höll på att gå åt fanders och jag isåfall utslängd.

*Sliskig, skrytig mäklare glider upp med sina sliskiga mäklarvänner*
——––——––——––——––——––——––——––
-Nämen hejsan! Dig har inte jag sett förut. Jag heter Johan.
-Tja! Robin heter jag, trevligt.
- Jaha, Robin alltså.. Pluggar du eller jobbar du Robin?
- Jag pluggar fastighetsförmedling, 4:e terminen och du Johan?
- Men va? Är det sant? Det gör vi med?
——––——––——––——––——––——––——––

"At this moment he Did now. He fucked up..."

Turligt nog så hade jag lärt mig tillräckligt mycket och fått nog med info från Murmeldjuret om klassen, samt var kraften med mig. Så jag övertalade dem i sann jedi-anda (Obi hade varit stolt över mig) och fick dem att tro att jag gick i deras klass.
Utöver detta gick allting bra och var en rolig upplevelse att vara på ett av Sveriges flådigaste kontor med havsutsikt och uppassning. Att få positiv respons från chefen för ett stort företag om någonting jag absolut inte har en aning om tar jag som ett godkänt för min insats denna kväll.
Dock så tog ju det inte slut här, utan vi gick ju ut sen efteråt. Detta var faktiskt helt fantastiskt med alla underbara och roliga människor. Med mycket skratt, drinkar och underhållande konversationer kunde jag sedan sova gott på natten.
Nu sitter jag här på tåget påväg hem för att börja jobba om några timmar, mitt liv är minst sagt en röra just nu. Men, men. Spontana saker är alltid trevligt.
Här nedan följer bilder på outfiten som kördes på minglet. En klassisk outfit med en liten twist när det kommer till färgen.

Vart ett långt och babbligt inlägg men äh, det är ju min vardag också! :)


Tja!

Likes

Comments


Jag begav mig i början av veckan till landet som man pratar konstigt i, Tyskland alltså. Med vackra ord som bratwurst, glüwein och dankeschön! Så finns det inga ursäkter för att försvara detta land för dess språk. Men det är inte därför jag var där. Jag hade bestämt mig för att åka dit, eller inte jag. Jag vart tvingad av en tjej som vi kan kalla för Murmeldjuret. Hon är 1.57 lång, sparar mat i kinderna och är allmänt söt. Murmeldjuret påstod att hon hade påbrå i Tyskland och vi bestämde oss därför att undersöka i saken, samt äta mängder av bratwurst, spela kegel, uppleva konstig kultur i dess renaste form och dricka ohälsosamma mängder av dryck som inhåller det stora farliga A:et. Min trogna vapendragare El Shobo™ varnade mig såklart för diverse faror såsom kryddwürstar i dess olika former, skalade nassar och andra farliga samt mindre söta murmeldjur.

Jag hade inför resan peppat med enbart Arnold Schwechnegger filmer dubbat på tyska för den där speciella brunstiga studsen de har i sitt språk. Det är ju trots allt viktigt att vara förberedd och veta vad man ger sig in på!

Nu sitter jag dock i bilen på E4:an påväg hem. Det är skönt. Även om jag haft en fantastisk kulturresa/undersökning av murmeldjurets tveksamma släktträd, så känns det ändå befriande att snart sova i egen säng. Sen är det ju såklart skönt att slippa behöva noja för alla faror som El Shobo™ predikade så fint om!
Så därför blir det ett kort inlägg idag och jag kommer skriva mer om intryck, upplevelser jag fått i Tyskland och såklart modet där! Allt detta kommer gå att läsa i denna babbliga blogg.
Jag avrundar detta lustiga blogginlägg med lite snapshots från resan(bilderna är tagna med min iphone, därav kvalitén

Tja!














Likes

Comments

Okej!

Jag har levt i 20 år(ca 1 043 veckor eller 175 316 timmar) och en vecka såklart. Så jag har alltså spenderat en hel vecka som 20 åring, detta har ju enbart varit fantastiskt. Jag vet vad ni som läser tänker 20 är bara en siffra och man får gå på systemet, inte mer än det?. Ni tradiga människor  som säger detta missar en hel del. Jag har därför , för att bevisa detta, radat upp en liten lista som verkligen bevisar skillnaden efter denna livshändelse.  

Here goes naathing!

_________________________________________________________________________________________________________________________

Betydligt grövre anisktsbehåring - Detta är ett faktum. Efter vaknat upp till finsång av allra högsta klass, jämförbart med valfri förskolekör, så kände jag hur något var stickigt runt munnen. Fattade ingenting, kände mig på överläppen och trodde först jag stack mig, men insåg sedan att det enbart var min ansiktsbehåring även kallat Don Juan Muschen™ som hade förvandlats till någon slags Charles Bronson mustache och bara hängde där och såg allmänt badass ut. Detta är helt underbart och att det kommer lagom till movember dessutom, är helt klart en bonus.

Lusten av att kliva in i slentrianlivet - Att vakna upp och känna vart är min rutin och varför har jag ingen? var icke likt mig Jag fattade ingenting. Allt snack om carpe diem, ta dagen som den kommer, hakuna matata, ja kärt barn har många namn är enbart trams. Stadigt jobb, måltidsklockslag, motion och stadiga sovtimmar är något som behövs. Jag har vetat det innan men aldrig känt något behov utav det, nu däremot ser jag fram emot att ta tag i det! Jag menar tänk känslan av att veta vart du ska, vad du ska ha på dig, äta just denna dag och när du ska gå och lägga dig. Helt fantastiskt! 

Ser mina syskon som gulliga istället för irriterande- Jag och mina syskon har alltid haft en helt fantastisk hatkärlek-relation. Eftersom vi är 4 st så är det mycket åsikter och känslor, vilket också leder till drama och lite småbråk konstant. Men innan har jag stört mig på det, nu älskar jag det. Jag inser verkligen charmen med att ha en bakfull 18 åring sittandes emot mig och när man nervöst slänger ut en trevlig morgonchest såsom Godmorgon med ett leende på läpparna. Så är allt man får tillbaka ett Meh!, Urk vad äreeh? Kolla inte på mig på det sättet! Haru inget bättre föräääj? osv. Men det är helt fantastiskt, jag menar vem annars skulle hon säga det till än sin älskade storebror? Där snackar vi hemtrevligt.

Ulf Lundells musik berör - Jag har aldrig, jag upprepar ALDRIG uppskattat Ulf  "The Valross" Lundells musik. Men 2 dagar efter min födelsedag fick jag en uppenbarelse, jag kände att något saknades, jag behövde mer Ulf i mitt liv. Sagt och gjort så ingår nu låtar som Öppna landskap, (Oh la la la) Jag vill ha dig, När jag kysser havet nu i diverse av mina spotifylistor och därmed en del som förgyller min vardag. Jag menar kolla på karln, en röst som vilken härlig alkoholist som helst skulle kunna besitta, mustig mustache som få män besitter och den där mysfaktorn som bara Lasse Kronèr kan matcha. Mer Ulf åt folket helt enkelt!

Man önskar sig köksredskap i julklapp - Jag var inne på ett köpcentrum och skulle kolla in en jacka och stannade utanför Crevera och började dregla över alla köksredskap. Kolla eggen på denna kniv,  Glansen i denna glasskål, Detta rivjärn är det jag alltid saknat i mitt liv, den är ju trots allt limegrön. Detta var några av de kommentarer som min vapendragare El shobo™ var tvungen att utstå. Han frågade om jag mådde bra, hade ont någonstans han erbjöd mig till och med hans croissant. Jag vill bara konstatera att El shobo™ erbjuder inte någon sin croissant om det inte är extraordinär situation (mer om det i ett annat inlägg). Detta fick mig att haja till. Men kom sedan på att El shobo™ inte fyller 20 år förrän om 15 dagar och lät därför diskussionen slinka förbi.

_________________________________________________________________________________________________________________________

Allt som allt är det alltså überskönt och förgyllt livet med en tvåa istället för den där tråkiga och urtrista etta som varit lite sådär ocharmigt oskön i 10 år för mig. Dessutom hade jag en grym födelsedag med min underbara familj och absolut närmsta vänner. Jag och min syster gjorde tårtor som kunde återspeglats i valfri Walt Disneyfilm, fick 8kg(!) browniesmet från 7/eleven och avslutade sedan kvällen med ett stenhårt sparringspass med mina kära träningspartners. Detta kan bara beskrivas med det franska adjektivet ” ingénieusement”. Tack till alla som gratulerat mig och ämnat en tanke åt mig denna dag :) 

Bilderna nedan är en skön avslappnad typisk höststil enligt mig. Den passar verkligen in på en mysdag och skogspromenad som dessa foton är tagna ifrån. För övrigt är flanell ett material jag önskar klädde mig mer. Jag brukar aldrig passa i dem, men vart väldigt kär i denna flanellskjorta ifrån H&M. Annars så är resten av kläderna bortsett från västen som också är från H&M, köpta ifrån Zara Homme och G-star

OBS! Vill bara påpeka om det är någon som saknar förmågan att uppfatta sarkasm eller ironi. Så var jag inte seriös med min lista utan är fortfarande en spontan, dampig och en oerhörd livsnjutare i stora drag fortfarande. 

Tja!  




Likes

Comments

Jag säger som Emils mamma hade sagt, Huuuuuuujeeeedahmig vilket ös det var igår. Jag och min vapendragare El Shobo™ hade hand om baren på ett stort event i Isaberg igår och snacka om bönderna vet hur man festar(primitivt). Detta är direkt citerat på en inte allt för ovanlig konversation mellan mig som bartender och en alldaglig gäst ifrån Isabergstrakterna. 

Vi kan för lättsamheten kalla denna gäst för Bob.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bob -ÖÖÖÖÖÖGH!

Jag - Hej på dig med, vad får det lov att vara?

Bob - Två Bertgöstas special och en spendrups.

Jag -Eeehm.. Vad innehåller en s.k. Bergöstas special? Och vi kör heineken?

* Det går en stund där Bob skriker och får känslomässigt utbrott och beklagar sig över att denne inkompetente bartender inte vet vad en Bertgöstas special är, samt att detta ställe inte har det världsomsättande ölmärket spendrups. Han hinner av loppet av 30 sekunder bli as lycklig och får världens idé.*

Bob -Jag tar 4 styckään "moskhiiiito" och 4 styckään heineken.

Jag - Har tyvärr ingen mynta, men vi har.. *Bob avbryter mig*

Bob - Gör den utan! 

*Jag gör drinken Caipirinha som är Mojitio utan mynta*

Bob - Smakar ju inte ens Mojito, men grisigt god ändå. 

*Tumme up*

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet inte vad det är men det är någon speciell aura kring hela det här Alla känner alla-syndromsfesten där en fest på ca 600 personer känns som en stor hemmafest. Jag menar vi hade det obligatoriska. Folk spydde på toaletterna, dansgolvet, ute, på någon. Folk slogs, folk hade ogenomtänkta samlag på opraktiska platser med fel människor. Jag menar tårar, skratt, ilska osv. Jag och El Shobo™ fick en känslococktail som stavas duga. Men det var ändå helt ok. Arrangörerna var nöjda och efter allt var färdigt så kom vi hem kl 06.00 imorse, vilket var otroligt skönt efter att jobbat sedan 16.00.

Sen är det ju faktiskt halloween denna helg och jag bestämde mig för att bära blåalinser. Det vart väldigt coolt resultat enligt mig. Dock ska det tilläggas att jag tror jag kan vara nöjd över att enbart fått i dem, vilket var ett helvete. Jag grät, skrek och blödde av förtvivlan.(Nej jag blödde inte.) Men allra värst var det att ta ut dem, kändes som jag satt fast i en scen ifrån en valfri SAW film, sjukt obehagligt. Men, men. 

Här nedan har jag bilder på mig i linserna och temat skulle vara lite mot vampyrhållet. 

Enjoy!

Tja!  







Likes

Comments