View tracker

Snart får man gå hem och sova, som jag längtar.. Nattpasset idag har varit långt. Har inte haft speciellt mycket att göra mer än att fylla på mat i maskinerna åt barnen och inhalera lite då och då. Nu kryper det i kroppen och snart ligger jag på backen och kryper ut till omklädningsrummet. Jag är så otroligt uttråkad och trött.

Delar av timmarna har jag kollat på Melodifestivalen, måste säga att jag tycker det var rätt otippade och enligt mig, dåliga låtar som gick vidare. Men min absoluta favorit är i final. Dinah. Älskar låten, det är just precis den typen som vi borde skicka vidare till Wien. Det finns inga andra i finalen som har lika bra låtar och dessutom sticker ut. Måns är bra, men låten är platt och urtråkig. Dessutom är den lite barnslig i min smak. Skicka Dinah nah!

Samir och Viktor, jadu, vad säger man om dom? Sveriges största skämt ikväll.

Imorgon väntas en ny arbetsdag, jag bara längtar till på måndag då man kan ge Totte kvalitetstid. Vara ute och busa. Han har hamnat lite i skymundan det senaste för att vi båda jobbat så mycket. Så ska försöka ha lite far och son tid och ägna all tid till vår buse.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett nytt år är på väg smygandes för att ta över. Människor blir galna, försöker komma på klyschiga löften som man redan vet att man aldrig kommer kunna hålla. Kvinnorna springer runt som yra höns på stan för att leta efter den perfekta glittriga nyårs klänningen, man bara "Du kanske skulle ha tänkt på den biten lite tidigare?".

När det väl sedan är dags för middagen eller festen att börja, så är alla helt exalterade och laddade till tusen. Men det man inte vet är att det kommer få ett helt annat slut...
Det talas om nyårslöften, "jag har som nyårslöfte att jag ska försöka sluta röka". Man bara vaddå försöka? Antingen slutar man röka eller så gör man det inte? Det går inte att försöka. Satsa till hundra procent eller strunta i det helt. Det talas även om den perfekta nyårskyss som är så viktig ibland så att tjejer och killar som inte har någon partner väljer ut någon bland de som är på festen. Själv tycker jag väl att man klarar sig perfekt utan den kyssen på nyår eftersom nyår är något helt annat än en kyss. Som dessutom är påklistrad och påtvingad...
Folk blir dessutom för fulla, spyr, däckar eller springer runt och inte alls vet något. Total förvirring.

Väl vid tolv-slaget så är det dags.. Dags att ta på sig alla kläder man har. vilket inte brukar vara så speciellt mycket på nyårsafton. Gå ut i kylan, som dessutom i år är obeskrivlig, och fira in det nya året. Ring klocka, ring. Och så ska man stå ute i minus grader och frysa och dricka kall champagne och ringa runt till sina nära och kära, men blir lika förbannad varenda jävla år när täckningen inte fungerar och man själv tycker att man borde lärt sig det vid detta lagret.
Men det är efter allt det här som festen egentligen är över, allas förväntningar och partymood är över, man går över i dvala och känner sig hyfsat nöjd. Ännu mer nöjd känner sig levern i kroppen den har fått i sig mer än vad den tål. Folk börjar dra sig hemåt, och festen börjar lida mot sitt slut.

Slutsats: Det jag beskriver här ovanför är ett helt galet perfekt nyår för min smak, jag skulle vilja fira in det nyåret tillsammans med min underbara pojkvän och våra fantastiska vänner. Men ibland kan man inte alltid få det man önskar sig allra mest. Jag ska istället för att fira det med pojkvän och vänner, fira in året med mina fina kollegor på jobbet, samt alla söta små fina barn. Vilket absolut inte heller gör någonting.
Men till er andra som ska iväg ikväll till vänner, nära och kära tänkt på att inte ge nyårslöften som ni ändå inte kan eller tänker hålla, vad finns det för vits då med det hela, drick i lagom dos så att ni inte missar tolvslaget som är ända anledningen till att man firar nyåret. Och ni som ingen partner har, man behöver inte ha någon att kyssa vid tolvslaget, njut istället av det du har runt omkring dig och vad du har fått vara
med om under året.

Men en sak som alla kan tänka på är att:
Onödiga raketer smälls, och då menar jag verkligen att dom är helt totalt meningslösa och bortkastade pengar. Tänk till istället innan på alla stackars djur, och våra bästa vänner som vi annars älskar så mycket. Ja jag tänker på våra hundar som oftast inte alls tycker om när det smälls. Så gör dom en tjänst och låt bli och smäll. Tänk på alla små krabater som är ensamma på nyår hemma och livrädda.

Likes

Comments

View tracker

Tänkte med detta inlägg visa upp hur fantastiskt snyggt man kan göra i sitt sovrum. För att få det mer personligt och mysigt, och inte bara som man oftast gör. Att låta ett sovrum vara ett sovrum som man inte trivs att vara i.

Ofta är anledning till att man låter det vara ett "koas" brist på kreativitet. Man vet inte vad man ska göra med det. Utan istället slänger man in tvätten i rummet och stänger dörren. Men i vårt fall här hemma så finns ingen dörr att stänga igen, rummet är det första man ser när man tar steget in i hallen och i och med det så kände jag att något måste göras. Det tog tid med att få i ordning på saker. Men när man fick se resultatet så vart all tid man lagt värt det.

Det man först och främst kan börja med om man inte är som mig, är att sätta sig ner och göra ett kollage på de grejer som man vill ha i rummet. Allt från sängkläder till små inredningsdetaljer. Vilket underlättar när man sedan ska börja med själva makeovern. Själv är jag en sån som får upp alla idéer i huvudet och lägger upp en helbild på hur allt kommer se ut när det är klart. Men ett tips är att välja max 3 färger till rummet som går som en röd tråd genom hela. Jag valde i mitt fall vitt och grått, med koppardetaljer. När man känner sig klar med kollaget så kan man starta. Om man givetvis ska måla om så börjar man med detta. Sedan är det shoppa som gäller eller om man har mycket av sakerna hemma redan så är det ännu bättre.

Tänkte ge mitt sovrum som lite tips och inspirati
on för er.

I mitt fall så valde jag att måla en av väggarna grå, för att få till det lite mysigare och mörkare.
Där valde jag sedan att sätta upp en Lasse Åberg tavla som vi fått av mina föräldrar.
Andra sidan av väggen så valde jag att ha allt som skulle vara i koppar. skålen kommer från Cervera och ljuslyktan kommer från Åhléns.
Sen har jag blivit totalt frälst av att återbruka saker och har alltid velat ha något liknande ett armeringsjärn på väggen. Men ett armeringsjärn är inte något man direkt har hemma. Jag tog istället ett gammalt galler som vi använde till vår hund när den var valp, som vi fortfarande hade kvar hemma och klippte av delar med tång, sprayade med kopparfärg, och gjorde en hängare av ståltråd. Resultat blev bättre än förväntat. Allt hade vi hemma förutom färgen. Den köpte jag på Panduro för 89 kronor.
I detta galler satte jag upp mina favoritbilder och satte ditt lite lavendel för att få lite liv i den.
Kameran är ett arv på sambons sida och som pricken över it valde jag hänga dit en galge i koppar med Ellé intrinör.
Sängen och byråerna är från IKEA.

Så gnugga era geniknölar och ta fram er kreativa sida så ska du se att även du kan åstadkomma massvis med fint. Ta en sväng till butiker med begagnade saker. Där kan man hitta massvis med fynd som man kan använda och g
öra om.






Likes

Comments

Detta inlägget kommer skilja sig ifrån det jag brukar skriva om. Men som ändå rör rättigheter. Inte mänskliga rättigheter men djurens rättigheter och min absoluta favorit, människans bästa vän.. Nämligen hunden.

Drömmen om hund
Mångas dröm här i livet är att få ha en hund. Den är söt, charmig, trogen och blir lätt ens bästa vän. Men det många inte gör innan dom skaffar hund är att tänka igenom sitt köp noga, hur ens liv kommer förändras, vad kostnaderna kommer bli runt omkring hunden, veterinär, mat, försäkring, tillbehör, tid och tålamod. Det är en underbar varelse att ha som medlem i sin familj men den kostar också och det är något man måste vara medveten om när man köper en valp. Valpen behöver dessutom ha sin ägare hemma väldigt mycket och kan inte lämnas ensam hemma. Den behöver få komma ut och göra sina behov ännu tätare än vad en rumsren fullvuxen hund behöver. Dessutom behöver den lära sig de "viktiga kommandon" som den behöver och det är inget som den lär sig självmant. Utan det är upp till ägaren att lära den detta och det är upp till ägaren att "skapa" den trygga, lugna och harmoniska hund som jag tror de allra flesta vill ha. Men detta kräver tålamod. Det går inte inte på en dag...


Tyvärr är det många som inte tänker igenom sitt köp eller val av ras, och drömmer spricker och blir till en "mardröm" istället när det inte fungerar. Man tar sig vatten över huvudet. Vilket leder till att man ibland väljer att göra sig av med hunden. Men det kan också vara så att man efter ett par månader tillsammans med hunden väljer att göra något annat med sitt liv, exempelvis börja studera, resa utomlands eller flyttar ihop med någon som absolut inte vill ha hund. Vilket leder till att man också gör sig av med hunden. Detta är något jag absolut inte kan förstå att man kan göra. Är man inte redo eller beredd på att förändra sitt liv så ska man inte skaffa sig en hund.

Jag är inne på blocket dagligen eftersom vi pratar om att skaffa en hund till hemma. I och med detta så ser jag att annonser där hundar är ex. 6-10 månader gamla som söker nya hem. Dessa hundar kommer inte direkt från uppfödaren, utan kommer från ett hem efter uppfödaren. Vilket jag tycker är så otroligt sorgligt. För på dessa få månader kan inte ens liv förändras speciellt mycket så att man måste göra sig av med hunden. Tänk på hunden som fortfarande är valp, hela tryggheten som byggts upp efter att fått lämna sin mamma och syskon förstöra och kan orsaka stora nackdelar för återstående uppväxt. Jag läste idag en annons om en hund på cirka 10 månader som sökte nytt hem p.ga. studier och att ägaren skulle resa utomlands?! Detta med studier och utomlandsresan kom väl inte som ett stor chock för denna person utan måste vart i tanken under en tid, och då skaffar man väl ändå ingen hund?

Men det kan vara så många andra ursäkter också; allergi, skaffat barn, sjukdom eller går inte ihop med den andra hunden.

Jag kan förstå att man kanske inte alltid kan ha kvar sin hund om man får barn, för att barnet kanske har allergi. Men då är oftast hunden ett par år och inte några månader. För skulle den vara det så skulle jag tycka att dessa personer är det mest inkompetenta människorna på jorden som går och skaffar sig en hund när barn planeras.
Men det är mycket ursäkter som också inte alls stämmer kan jag tänka mig utan bara dåliga ursäkter för att ma
n inte vill ha hunden kvar.

Slutsats
Så tänk igenom noga innan ni tar steget att skaffa hund. Denna underbara varelse lever i många år och ska vara en del av din familj, inte en börda. Den ska tas hand om som om det vore en bebis. Hen ska få känna trygghet och närhet och ska inte bytas bort mot något annat utan ska alltid sättas i första hand. Problem är till för att lösas, så försök lös problemen först. Hunden är din trognaste och bästa vän. Att lämna bort eller sälja sin hund ger mycket mer konsekvenser än vad du tror. Det kan vara svårt att
hantera en omplacerings hund.

Likes

Comments

Jag kom ut för ganska exakt 4 år sedan.. Livet förändrandes ganska så markant för min del. Vilket jag tidigare berättat om.
Från att då ha flickvän till att det tog slut för en kille. En förändring och ett beslut som jag idag är otroligt tacksam för att jag tog och vågade ta. Men mitt liv har inte varit en dans på röda rosor, bara för att jag tog steget ut i homovärlden..
Dels var det en stor och emellanåt jobbig process att lära sig handskas med men ändå var det när jag kom ut som jag kände att mitt liv började på riktigt. Jag kunde vara den jag faktiskt är utan att behöva dölja något. Även fast jag än idag döljer vem jag är vid olika tillfällen, b.la. På jobbet. Men det har med mitt yrke att göra.

Självklart så gick jag runt och var orolig för vad folk skulle tycka, tänka och säga om än när information om att jag var bög nådde fram till olika människor.. Det är jag än idag. Men skillnaden idag är att jag skiter i vilket. Dom för tycka och tänka precis vad dom vill, det förändrar inte mitt val och liv. Detta är vad jag skulle kalla normalt. Vi lever i heteronormen i samhället och trots att Sverige kommit en bit, så är det långt ifrån normalt och ok att vara homosexuell och leva ihop med en av samma kön.

Idag gör jag något som jag inte trodde man skulle få uppleva av många olika anledningar.
Jag lever ihop med kille och är förlovad. Han är dessutom mitt livs stora kärlek. Det låter kanske väldigt klyschigt. Men så är det.
Han är den mest underbara personen som man kan tänkas att ha på alla sätt. Det är tack vare honom som jag är den självsäkra kille som jag är idag. Han kom in i bilden då jag behövde honom som mest och har hjälpt mig otroligt mycket och utan honom så skulle inte jag kunna fungera normalt eller vara där jag är i min process idag.
Han får mig att alltid skratta och känna att jag faktiskt är någon viktig person, han är den som får mig att vilja att tiden går fort på jobbet och han är så mycket mer än bara min pojkvän. Han är min bästa kompis, min livskamrat och min andra hälft.

Det går inte en dag utan att vi skrattar ihop och oavsett om vi gör något eller inte på dagarna så har jag aldrig tråkigt. Bara att ha honom i närheten är mer än tillräckligt för mig. Men det var en ren slump att det blev vi, det var inte första tanken från båda sidorna...
Han var typiskt en singelkille som gled runt på stan med polare och festade. Han trivdes som singel att skaffa förhållande var inget som låg högst upp på hans lista hans tanke.
Men ändå lyckades vi fånga varandras intresse, det var kärlek från första början.

Slutsats
Jag hoppas att alla någon gång i sitt liv ska få träffa sin rätta, våga träffa och få känna kärleken. Skit i vad folket i samhället och normen säger. Kärlek är kärlek oavsett kön och det är inte könet man förälskar sig i, utan personen i sig och hans personlighet. Att livet är tufft som homosexuell och att man ständigt genomgår en process som aldrig kommer ta slut vet jag. Men man kommer till ett steg i livet där man skiter i vad andra säger och tycker. Vissa kommer dit fortare än andra. Men alla kommer komma till steget. Tänk att Gud skapade oss människor, vissa hetero och andra homosexuella medvetet. Detta för att hen visste att jorden var överbefolkat. Det är iallafall vad jag tror. Jag har även läst att man redan som nyfödd är homosexuell, fast omedvetet därav så börjar man senare i livet fundera över sin läggning och experimentera. Så återigen skit i vad folk tycker och tänker, dom är bara inte insatta i vad det innebär att vara homosexuell och dess betydelse. Bli kär och lycklig och vissa er kärlek utåt. För det är den finaste gåvan man få och dela med sig av.


Likes

Comments

"Vad betyder ordet homosexuell egentligen?"

Ordet omfattar förmågan att känna sig attraherad av en person i samma kön. (Viktigt att tillägga också är att det inte är själva könet det syftas på, utan på antingen man eller kvinna).
Detta innebär alltså att det finns både män och kvinnor i samhället som är bögar eller flator/lesbiska.

Jag själv kan tycka att allt för många kopplar ordet homosexuell med bögar och män. Att man glömmer bort att homosexuell är så mycket mer än bara det. Homosexuell är man också om man är lesbisk eller med ett annat ord flata.

Sen har vi den konstiga synen på hur en bög eller flata ska vara. Många runt om i samhället har en syn på att om man är feminin så är man bög, vilket jag tycker är väldigt komiskt. Jag vet inte hur många hetero killar jag stött på som varit det och ändå varit hur straight som helst. Så det skeva bilden kan ni som har den, kasta. Den stämmer inte! Bilden av hur en flata är är med att hon är av den manligare delen. Vilket också är komiskt. Det finns flator som ser ut som vilken snygg brud på stan, som sminkar sig och är super mån om sitt utseende. Som vilken kille skulle förälska sig i i tron om att hon är heterosexuell.

"Heterosexuella-normen"
I dagens samhälle så utgår människor ifrån att alla är heterosexuella. Det märker även jag tydligt på när man är ny på jobbet, träffar nya vänner osv. Ingen frågor om partner utan dom frågar om man har flickvän. Eller ser dom ringen på fingret så säger dom att jag måste vara lycklig som har flickvän. Vaddå flickvän? Kan man inte bara istället säga partner så man får en chans att berätta.
Men detta har med att göra att homosexualiteten inte syns på utsidan, utan vi ser ut som helt vanliga människor, och det är vi ju också. Bara det att vi är snäppet bättre och skiljer oss från mängden.

Skulle homosexualiteten helt plötligt bli synlig så skulle man märka av den och då kan jag garantera att de flesta någon gång träffat en av oss utan att ens veta om det. Jag kan garantera också att det åtminstone finns en på varje arbetsplats idag som är homosexuell.

Likes

Comments

Många människor runt om tror att man som bög är stolt. Att själva läggningen är det som gör att man automatiskt blir stolt. Riktigt så är det inte. Det är inte så att man blir stolt bara för att man är; homosexuell, bisexuell eller transsexuell. Utan det är allt som är runt omkring detta. Samtidigt som man kan ställa sig frågan; vad är en stolt bög?

Pride-festivalen är något som jag tror alla människor vet vad det är och vad det står för. Festivalen står för stolthet och kom som du är. En väldigt bra festival, som idag är mycket populär i Stockholm. Många människor som involveras. Vilket i sig är väldigt roligt att se, för Stockholm blir som en stor fest där alla på något sätt är involverade i.
Men tyvärr så tycker jag festivalen i sig ger lite snett budskap. Budskapet stämmer men det känns som många hakar upp sig på just "stoltheten". Stolt att vara bög, bi, transa eller queer. Det är det där som inte riktigt stämmer. Utan det är så mycket mer än så. Som jag inte tror heterosexuella har eller kommer kunna känna av.

Om vi nu då ska svara på frågan vad är en stolt bög?
Hur skulle svaret då bli, tyvärr så är det allt för många killar som kommer ut och som utstår så mycket otrevligheter ifrån omgivningen, i form av fula ord och andra fysiska och psykiska kräkningar. Man känner sig inte som en stolt bög då. Snarare tvärtom. Man ångrar nog mer att man tagit steget ut vid dom tillfällena. .

Det tar för dom allra flesta tid för att acceptera sig själv för den man är. Det är en stor process i många steg. Som tar olika tid från person till person. Tyvärr så finns det även dom som aldrig kommer ut, utan lever i sin hemlighet med sin läggning och lever i skuggan av alla andra och känner sig bekväma med detta. Men det allra värsta måste vara att man inte får något stöd ifrån familj, släkt och vänner. Tyvärr finns det även dom som har råkat ut för detta. Men ändå lyckats ta sig igenom processen och accepterat sig själva. Dessa personer har min respekt.

För min del som jag har skrivit i tidigare inlägg så var steget ut lätt. Folk hade haft sina aningar och blev inte alls chockade. Jag fick väldigt bra med stöd från både familjen, släkten och vännerna. Visst fanns det dom i skolan som tyckte om att försöka trycka ner mig på diverse olika sätt. Men vännerna stöttade och hjälpte mig igenom detta. Jag kan inte säga att jag kände mig som en "stolt bög" snarare så kände jag mer en stor lättnad över att jag äntligen var öppen för omgivningen om vem jag var. Känslan man får när man tagit steget, den går faktiskt inte att beskriva.

För min del har åren rullat på. Jag lever tillsammans med en man i min ålder. Jag är för övrigt 22 år. Vi är förlovade och bor i Bromma. Idag accepterar jag mig själv helt och hållet och känner mig stolt. Inte en stolt bög, utan mera stolt över att kunna vara och stå för den jag är oavsett min läggning och stolt över att jag vågar vara den jag är.

För vad är egentligen normalt och vem säger vad som egentligen är normalt? Är det normalt att vara heterosexuell och kommer man verkligen till himlen om man är det och till helvetet om man är bög? Man kan bli knäpp i huvudet om man ska fundera och vrida på samhället.

Så att man är stolt bög är mer än en läggning. Vilket är allt runt omkring, att man vågar vara den man är, man accepterar sig själv och kunna skita i andras åsikter.


Avslutningsvis, stå upp för den du är, ingen kan ändra på det. Du vinner på att vara ärlig mot dig själv och påbörja processen så snabbt som möjligt. Skit i vad andra tycker och tänker. Det är ditt liv, kärleken mellan man och man och kvinna och man är ingen skillnad. Utan viktigaste är att du får känna kärleken och hur fin den
är.
Ställ frågorna; men om bögar är fel, varför finns de då?
varför finns det vita och svarta människor? Och varför finns det länder i världen som ha
r så taskigt ställ? Om folk som ifrågasätter din läggning.

Vi är helt vanliga människor som råkar vara bögar. Eller nej,
vi är så mycket mer!


Likes

Comments

Hallå allihopa!

Eftersom jag arbetade kväll under födelsedagen och kom hem vid 11 på kvällen, så vart min födelsedag igår. Mannen och jag firade den då iallafall.

Det var en mycket lugn dag, ingen av oss hade någon energi för något. Utan vi gick ut på en promenad med hunden och bara gottade oss i solen. Det var ju riktigt varmt ute igår...

När klockan började passera fyra, så gjorde vi egna hamburgare med bröd och köpte massa gott att fylla dessa med, till detta blev det pommes och en kall cider. Efterrätt blev det också i form av prinsesstårta.

Fick även en present som dock inte har anlänt än. Men som är på väg. En present som kan verkas vara liten och inget speciellt med. Men för mig var den mycket speciell och den bästa presenten. Det var något som jag pratat om länge att göra, och testa men som aldrig har blivit av. Men till helgen så ska det bli av. Sitter med förväntan och väntar på att det bara ska komma hem i brevlådan. Vilket det borde göra vilken dag som helst nu.


Idag är det jobb igen, samma tid. 13-22. Det är en ganska tung tid att jobba. För alla som jobbat dag går hem vid 16 och vi andra får vara kvar. Det känns tungt. Men efter ett tag när man kommit igång igen, så flyter tiden på. Dock så kan jag känna att jobba inom hemtjänsten har spårat lite. Det kan verka vara ett glassigt och slappt jobb. Men det är det inte. Det har blivit stenkoll på vad vi undersköterskor gör, hur länge vi är hos varje kund, vart vi befinner oss vid en viss tidpunkt, hur vi stämplar in besöken osv. Om det blir något som inte stämmer, ja då får man direkt ett samtal hem dagen efter. Även fast man har en orsak till varför det just inte stämde den dagen, så är detta inte ok. Det var bättre förr, då man slapp känna sig iakttagen konstant och när det inte alls var lila stressigt. Det kändes då som om detta område var mer för mig än vad det är idag. Men jag trivs ändå med mina pensionärer och kollegor...

Likes

Comments

Den ständiga frågorna man får när människor får reda på att man är bög, men kan också vara den frågorna som folk ställer när dom tagit ett glas för mycket;

- Hur går sexet till för er?
- Vem tar vem?
- Är det inte äckligt med analt?

Visst det var roligt att få svara på frågorna till en början, men inte om och om igen. Kan man inte bara innan man ställer frågan tänka igenom det. Vårt sex skiljer sig inte ifrån ett heterosexuellt pars. Det är 2 kön som har samlag med varandra, enda skillnaden är att det är två män istället för en man och kvinna, och att vi kör i nummer två istället för vaginalt. Så hur har ni sex? Så får ni svaret på er första fråga.

Att fråga vem som tar vem kan vara en av
dom mest känsligaste frågorna att ställa. Inte för att vi inte delar med oss om det för den som vill veta. Utan det är mer en privatsak. Vem tar vem hemma i er säng? Det är inget vi frågar er om. För trots att ni är ett heteropar så kanske ni använder er av leksaker som ingen annan vet om. Vilket jag tror ni inte skulle dela med er om. Så därav tycker iallafall jag att även vi inte ska behöva dela med oss om det.

Sista frågan om det är äckligt med analt, så kan jag bara säga att det finns alltid en viss planering innan man har sex, iallafall oftast. Så om det är avföringen ni syftar på som kan vara det äckliga så finns den inte där när man väl har sex. För att köra analt i sig är inte äckligt, det är inte någon speciell skillnad. Vi tycker nog mer att det är äckligt med ett kvinnligt könsorgan.
Men tänk på det ni andra som kör analt. Det krävs planering för att lyckas.


Så nu har ni en gång för alla fått svar på frågor som ständigt ställs till oss bögar. Hoppas svaren duger och att vi kan få vara oss utan att behöva svara på frågor som egentligen är exakt samma som om vi skulle fråga er heterosexuella om ert sexliv... Vi är inte mer annorlunda än er...

Likes

Comments

God morgon, jag tänkte att mitt allra första inlägg på denna blogg skulle handla om dagen då jag klev ur garderoben. Samt tiden innan dess.

Att jag vart homosexuell, var inget som jag visste eller började fundera över förens jag gick på gymnasiet. Jag hade aldrig innan riktigt tittat eller känt någon attraktion för killar...
... Men det var under perioden innan som mobbingen började. Under högstadiet så vart jag vid flera tillfällen utsatt för påhopp. Det kunde vara allt ifrån att de skrek; bög, bögjävel eller din jävla bög.
Det var inget som jag riktigt tog åt mig eller brydde mig om. Jag visste vart jag stod i min läggning då. Men svårt att gå till skolan hade jag, även fast jag inte sa det till någon. Verken till mina föräldrar eller lärare. Men som väl var så hade jag mina vänner i skolan, som var dom som var min motivation till att gå till skolan.
Högstadietiden var nu när jag ser tillbaka på den, ganska hemsk på ett sätt. Även hemma i den åldern. Det kunde ropa ord efter mig i området som jag rörde mig vid om det fick syn på mig.

När väl skolavslutningen kom, och man senare på hösten skulle börja gymnasiet så var det en stor sten som lossnade. Äntligen så såg man ett slut på det hela. Trodde jag iallafall. Men när det var dags för att börja plugga igen så var allt åter tillbaka. Mobbingen, men denna gången var den inte fysik utan mer psykisk. Folk skrev på väggarna att jag var bög. Inget som jag såg. Men däremot såg min dåvarande skolsköterska detta och tog in mig för att prata. Vilket då visade sig att han märkt allt och sett allt ända sedan allt började. Han var nämligen skolsköterska på min högstadieskola också.
Men jag hade inte så mycket att säga om det hela, jag brydde mig inte, och tyckte inte ens det var jobbigt att gå till skolan längre. Jag fokuserade bara på vännerna man hade och att man äntligen såg ett slut på hela studietiden. "Att man snart får ta studenten".

under nästan hela gymnasietiden så var jag tillsammans med en tjej. Allt var jättebra och det var ett perfekt förhållande. (Just därför kunde jag inte förstå varför folk höll på.)
Vilket senare resulterade i att vi både förlovande oss, och kort tid därefter flytta till en egen lägenhet tillsammans. Men det var strax efter det som allt fick en vändning.
Jag som trodde att jag alltid vetat min läggning och vart jag stod, var inte så säker på att jag någonsin vetat detta. Jag började kolla på andra killar, jag började snacka med andra bögar och därefter några månader så flytta flickvännen och jag isär och jag hade skaffat mig en pojkvän.

Jag skulle säga att det var tack vare min första kille som jag idag är öppen med min läggning. För jag vart så kär så jag kände att jag inte ville dölja känslorna och vem jag var kär i. Så jag tog steget att först berätta det var min bästa kompis och moster. Vilket visade sig att båda misstänkt och båda tog det bra. Efter det bjöd jag hem mamma och berätta. Samma sak där, men jag bad mamma att berätta för pappa, mormor och för morfar. Men ingen tog det dåligt och alla misstänkte. Var jag då den enda som inte märkt av det själv förens nu tänkte jag?

Det måste vart så, för efter att jag kommit ut och mer och mer människor i jönköping fått veta, så tystade de som "mobbat" mig i skolan tidigare och flera av dom började hälsa på mig. Så det var min stora vändning och det allra bästa jag någonsin gjort.

Jag kunde för första gången få vara mig själv och det kändes som om jag fötts på nytt.

Så mitt budskap och råd till er som inte vågar komma ut, gör det! Men ta ett steg i taget. Börja med den som du har mest tillit till; mamma, pappa, syster eller bästa kompis. Bara att kunna våga berätta det för en person är en otrolig lättnad och det kommer göra att man sedan fortsätter. Och de kommer inte bli förvånade, för de närmaste känner dig bättre än vad du tror. De har säkert redan märkt av att du är en unik och annorlunda person och dom sitter bara och väntar och hoppas på att du snart ska våga ta klivet ut ur garderoben. Väl vid målet så kommer du garanterat känna samma känsla som jag gjorde och livet får en helt ny mening och möjlighet. 👍

Likes

Comments