Bad luck? Ja alla måste vi väl ha våra dagar och igår va nog min dag.. Dagen började bra med att jag vaknade på väldigt bra humör, typ som varje dag här nere i paradiset. Hur kan man inte vara lite extra lycklig när man vaknar upp till 30 grader? och när man öppnar sina gardiner och ser en underbar pool bara 30 cm utanför sin dörr, strålade sol och den underbara grönskan och alla dess underbara färger? som vanligt består morgonen av att bara chilla tills man bestämmer sig för att äta lite och denna dag blev det Oka's bakery med Mr.j och Lady M. Bra käk som vanligt här nere, bara älskar all mat jag har käkat här nere än så länge. Och jag har äntligen börjat gå upp i vikt igen! woho på de! På eftermiddagen blev det poolhäng med alla i huset ett tag men sen börjar oturen... Jag bestämde mig för att ta en massage som var väldigt bra, Menar vem klagar på en Neck&back massage i 60 min för 80 spänn? Ja inte jag i alla fall! Dock satte min yrsel igång direkt efter massagen när jag skulle ner till stranden och ta en öl, sitter på min scooter (yes that's the name) och får värsta blackouten precis när en lastbil kör förbi mig spå andra sidan vägen så jag råkar köra in i den lite grann i sidan och sen rakt in i väg kanten på andra sidan jag lägger min scooter halvt ner och får lite halvt panik samtidigt som jag inte fattar fattar va fan som precis hände.. som tur är så är folket här väldigt hjälpsamma och det kom fram två killar och hjälpte mig direkt. Stod där i typ 5-10 min innan jag kände att jag kunde köra vidare igen men skippade stranden och körde hem istället och lovar er att det gick inte snabbt hem!! Väl hemma så tog jag bara det lugnt och beställde hem en pizza och bara slappa i soffan. Mr.J stack iväg och köpte undebrara pringles och en lokal delikatess som heter Terrang Bolang? det är en sorts tjock pannkaka med choklad, Mycket gott vill jag lova och ska ni ner till Bali så måste ni testa det! eftersom jag inte kunde sova så tänka jag köra iväg och gå på stranden vid 00:30 för att rensa tankarna och och bara vara men när jag har kommit en bit så dör min kära scooter mitt i ett jävla risfält och ja där står jag i 30-40 min innan jag får igång den med 10 fladdermöss, och den är INTE små här nere kan jag lova! När jag väl får igång den så blir jag så lycklig att jag gasar iväg och jo visst fan skulle mobilen åka ut ur fickan på mig och rätt ner i asfalten, Min tanke direkt var att "ohh nej det var den mobilen" alla vet den rädslan man får inom sig när man tappar sin telefon och man undrar om skärmen hade klarat sig eller inte!! Men det hade den och jag kunde andas lite igen, dock har halva baksidan på mobilen spruckit och en stor spricka precis över kamera linsen... tack för den, tack så mycket.. Men det är j så klart bättre det än att skärmen skulle gå sönder. Jag kom iallafall till slut ner till stranden på mitt tredje försök och det var det värt, att bara sitta där och lyssna på vågorna i mörkret var helt underbart. Just i den stunden kom det upp mycket känslor om vad man saknar som är kvar hemma i Sverige, just känslan av att inte kontrollera sin kropp länge, när det pirrar i hela kroppen, den där känslan jag aldrig har haft innan strömmade igenom hela min kropp och det var från en helt annan värld och det värmde mig mer än vad själva klimatet gör här nere! Tack för den känslan du, det är underbart!!

Det blev lite halv "yesterday's fun" där eftersom jag ville berätta om min otur jag hade. Men jag tänker på det som så här. Nu har jag haft min dåliga dag här nere och alla dagar framöver kommer bara bli bättre, och man lär sig något av allt som händer en här i livet och nu är jag en liiiite visare man!

Dagens plan är att göra precis va fan jag vill när fan jag än vill det så vi får se var vi hamnar. Vem vet ni kanske får läsa om det här senare? ;)

Robb out!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Så var ska man börja? Rätt enkelt, jag har äntligen kommit ner till mother fucking Bali.

Inte för att jag har haft planerna länge att åka ner här men 2 veckor är lång tid nog när man inte vill eller kan stanna kvar i Sverige.. Mer om det en annan gång.

Resan hit var helt otrolig, och inte på ett bra sätt.. Den började bra med att E körde mig till Kastrup i Köpenhamn i tisdags, Mamma och moster hängde med för att säga hejdå. Trodde jag skulle vara nervös som fan att checka in och bara lämna allt bakom mig men jag var inte ett dugg nervös. Inget var jobbigt eller så, jag var inte ledsen arg eller nåt. Jag var bara taggad som fan att det äntligen blev av!! Äntligen kunde jag säga FUCK IT till (sorry nära och kära) allt och alla och bara dra utan att titta tillbaka eller känns sin skyldig till nåt. Jag hade inget kvar där "hemma" så varför skulle jag stanna? så kände jag just i den stunden och det var en av dem bästa stunderna i mitt liv! Kom in i planet och det var enormt och high-tech som fan, Trodde jag hade fått världens bästa plats oxå, satt precis bakom flygvärdinornas "station" bakom väggen så hade benutrymme som fan. Killen på andra sidan gången va oxå hur lycklig som helst för det var bara vi där! Tills vi båda fatta i sista sekund så kom alla familjer in med sina små barn och ja visst var det bredvid oss där skulle sitta 5 familjer med sina små barn. missförstå mig inte, jag gillar barn men man kan inte gilla alla barn och den mamman och hennes 1,5 åriga son jag fick bredvid mig var nog dem sämsta personerna det resebolaget någonsin skådat. Vill inte gå in på det för det gör mig förbannad bara att tänkte på dem... När vi landade i Dubai hade jag redan då inte sovit på 24+ timmar och kunde inte sova alls på planet, nu hade jag 11 timmar väntan på Dubai airport tills nästa plan gick utan att sova igen.. Resan från Dubai Till Depansar Bali gick bättre, Lyckades sova 1-2 timmar av dem 11 vi satt på det planet. När vi hade landat och jag skulle gå av planet kom den första nervös känslan med en stor och varm klump i magen som jag blev lite rädd för. Hur kunde jag göra allt detta utan att känna ett skit, resa runt halva jordklotet helt själv sten cool utan att ens bry mig eller titta tillbaka på va fan jag höll på med? men där kom det, jag skulle gå av planet och jag mådde skit... Fick lite panik och visste inte redigt hur jag skulle bete mig, svettades och skakade när jag tog mitt första steg av planet. Dessa känslorna fortsatte under hela tiden man stog inne på flygplatsen och väntade på sitt bagage, kändes som alla titta på en och undra hur det va med mig egentligen och självklart kom mitt bagage nästan sist av alla! woohoo tänkte jag.. Ska jag må så här länge till eller? Fick mitt bagage, gick ut genom tullen och kom ut genom dörren och där slog det mig som en stor fet vägg rakt i ansiktet, VÄRMEN jaaa värmen. den jag har saknat så jävla mycket sen jag bodde nere på Gran Canaria, den underbara doften och känslan man får mot sitt skinn är helt jävla oslagbar och så snabbt försvann alla dem känslorna jag precis hade haft, så snabbt kände jag mig som hemma!!! För fy fan vad jag hatar kylan som är i Sverige... Kyla och jag går inte alls ihop.. Det finns inget som gör så ont som att sätta sig på en kall toasits ;) Nu hade jag sovit max 2 timmar på 47 timmar men när man åkte i bilen ( klockan 23 nåt lokal tid ) och fik se allt som var runt omrking fanns det inget som hette trötthet det var så mycket att ta in fast det var på natten, palmer, tempel, männskorna och framförallt trafiken. Trodde vi skulle krocka 12 gånger på dem 30 minuterna det tog till där jag nu kallar mitt hem! men så va det inte allt flöt på som det skulle men kan ju lova er att trafiken här är inte alls som hemma i Sverige och Europa, herre gud säger jag bara! Äntligen stanna bilen och jag var framme. Jag gick av bilen och och porten öppnades av Mr.J. Nu var jag verkligen framme, Nu kunde jag slappna av. nu va resan som tog nästan 2 dygn äntligen klar! Första steget innanför dörren så känndes det som om 70 ton sten bara försvann från mina axlar, jag kan verkligen inte förklara den känsan jag hade där men den var helt underbar, kvittar hur trött och sliten jag än var så var det en av dem bästa känslorna jag har haft i mitt liv! Och sen att gå och lägga sig i en säng i detta underbara land och magiska ö och veta att man inte behöver tänka på nåt annat längre var en så stor befrielse.

Nu har jag varit här i några dagar och jag känner mig helt underbar, jag har långt kvar att gå för att hitta dit jag verkligen vill komma med mig själv men detta är en bra start! älskar mat och allt som har med att utmana mig själv att göra och hitta på grejer! detta kan jag säga utan tvekan är det bästa jag gjort i hela mitt liv.!!! Har alltid velat göra just en sån här grej, det har alltid varit en av mina största drömmar och just detta har varit nummer 1 på min bucketlist och nu gör jag äntligen de, förstår ni hur stort det är? att äntligen göra det du har drömt om i flera flera år!!!

Sorry för mitt extrema inlägg men ville verkligen skriva hur resan ner här va och hur jag kände mig, men vill inte skriva hur jag hade det innan för det är alldeles för hårt för era ögon ;) Framöver kommer de vara mindre och inte så tröttande för ögonen men jag hoppas vem det än är som läser det att ni uppskattar det och det kanske ger lite glädje till er för jag har väldigt mycket glädje jag vill dela med mig av. framöver kommer jag även köra en "Today's Fun" som i kort förklarar vad jag gjort just den dagen som inlägget kommer upp så jag kör en nu direkt så ni vet hur det kommer funka!


Today's Fun!

Dagen började som vanligt här i paradiset, Vaknade på sjukt bra humör och utan en ända plan i skallen, det första som kom upp i huvudet var att utforska ön så efter man hade vaknat helt till liv så packade jag min väska och tog på solkräm på kroppen, men självklart bara på överkroppen.. stack ut och körde, trodde jag skulle köra till ett tempel i väst nånstans men jag körde ju självklart vilse.. Men det gjorde inget för när jag fattade att jag va vilse så fortsatte jag köra bara, utan att tänka minsta lilla på var eller vad jag skulle. såg det roligt ut till höger ja då svängde jag till höger och fortsatte ditåt! till sist kom jag till en strand nånstans där jag satte mig och käka snapper fish and chips. Yupp det först onyttiga jag ätit här nere ( fyyy dig Robb, fy dig ) men det var gött som fan att bara sitta där en och en halv timme och bara njuta och titta på folk och äta god mat, därefter kom jag på att jag kan ju använda headphones på google maps så jag inte kör vilse igen. Bra jag kom på det efter annars hade jag inte kört vilse och hittat detta underbara café. Allt har sin mening här i livet och det får vi aldrig glömma! Kom hem och fatta att jag borde tagit solkräm på benen oxå... jäääävlar var jag har bränt mig på låren och ja händerna för den delen, Regn säsongen är över här nu så det var strålade sol hela dagen och min väldigt vita kropp klarade inte redigt av de.. Väl hemma så blev det soft poolhäng med mina roommates som är riktigt sköna människor! i like them alot! Kvällen blev att jag körde ner till stranden och och kollade på solnedgången och lyssnade på liveband som spelade min älskade Bob Marley och den otroligt bästa låter Red red whine! ohh vad jag rös i hela kroppen under hela den låten! På vägen hem hämtade jag upp mat på en resturang som heter Ithakasomhar grymt bra käk till alla där hemma och vi hade en trevlig middag ihop! resten av kvällen har spenderats vid vår underbara pool och ja nu sitter jag här långt in på natten och skriver mitt första blogg inlägg någonsin!


Men nu tackar jag för mig, hoppas ni gillar det och gör ni inte det så tråkigt för er ju det är inte er blogg ;)


Robb out!

Likes

Comments