View tracker

Vad har hänt sen sist bloggen?
Jo väldigt mycket om jag säger så...
Jag kan börja med att jag har flyttat uppåt i landet cirka 40 mil om man säger så. Jag har flyttat till min nya pojkvän Lucas efter ett bråk med mamma så var det bäst så.

Jag bor hon Lucas och mina svärföräldrar Ingrid och Peter samt min svåger Noel (konstigt att kalla honom för svåger, han är 14😂)
Jag trivs jätte bra och är glad att ha fått kära känna personerna i lilla Sandarne och har fått mycket inspiration från dem och ser dem som förebilder eftersom deras förflutna är som den är.
Jag har bra kontakt med mitt ex och vi har inget ont mot varandra vilket är viktigt för mig eftersom vi spenderade 3 PR tillsammans.
Jag har fått körkort för ett tag sedan och jag har även en liten blå Renault Clio som jag brummar runt i och gör Sveriges gator osäkra 😂

Jobbar gör jag också åt Söderhamns kommuns i Gävleborg, jobbar som vikarie på olika gruppboender, just ni jobbar jag på tre olika gruppboenmder och få ganska mycket jobb.

Tyvärr går jag inte kvar på Lunnevads Folkhögskola vilket är mycket tråkigt men man får hålla huvudet högt och acceptera att saker och ting kan förändras, men jag går på en annan folkhögskola, Bollnäs Folkhögskola och jag hade tur att dem ska expandera sin skola och starta allmän kurs i Söderhamn där jag bor så det blir inte så långt att åka vilket känns skönt.

Nu ska jag vila och se om migränen försvinner och den eländiga smärtan i ryggen.

See yaa!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 4 readers

Likes

Comments

View tracker

Mitt Liv Just Nu Just Här

Jag är fruktansvärd trött på mitt liv. Allt och alla går emot mig och min vilja. Jag är otäckt bra på att dölja mina känslor vilket många vet om. Många tror att jag är stark vilket jag är eftersom jag lägger undan mitt egna mående och mina egna behov. Innerst inne har jag fortfarande djup depression och kan må riktigt skit ibland. Men min omgivning förstå inte hur det är att må som jag. Det vet inte hut jävligt livet känns. Och eftersom ingen förstår hur det är så känns det ännu värre. Speciellt när alla bara ångar på och fortsätter. Allt tjat att jag ska göra det ena med det tredje, det är tufft.

Jag är vilsen i livet. Det är inte många saker som får mig att gå upp ur sägnen längre. Skolan är en motivation. Jag älska min skola, det är den bästa skolan som jag någonsin har gått på under alla år. Jag får göra det jag vill och är bra på. Som elevskyddsombud så känner man sig behövd. Med min hjälp så blir människor glada och mår bättre vilket är en enorm drivkraft för mig. Jag gör mer saker också, håller i klassens fredagscafé och gör olika aktiviteter som ger veckan ett bra avslut, både för klassen och för våra lärare. Just nu använder jag den tiden för att planera klassresa som jag har ansvaret för vilket jag tycker om. Har även ansvaret för många saker som bland annat sätt att samla pengar till klassresan. Många säger att jag inte borde ta på mig så mycket. Men det tycker inte jag… det är min drivkraft.

Jag har gjort många val i livet. Både bra och dålig. De val som man har gjort går inte att ändra på. Man kan inte ändra på det förflutna oavsett hur mycket man vill. Däremot kan man påverka framtiden, och ta nytta av sina misstag som man har gjort i det förflutna. Det kanske låter svårt för många men man måste blicka framåt och inte stå och stampa på samma fläck hela livet. Har man gjort ett misstag så ska man lägga det i ryggsäcken. Undangömd men det finns alltid med. Jag har gjort ett val i livet som kan påverka min framtid negativt. Jag kan inget göra för att det valet inte ska påverka min framtid. Jag står helt maktlös och kan bara se mig själv och min framtid rasa på grund av ett litet val som kan rasera allt. Mina framtidsplaner, ja allt. Jag var för snäll.. som jag alltid har varit. Jag var inte tillräckligt mogen för att se in i framtiden och se vilka konsekvenser det kan blir. Jag såg inte att det här valet kunde sparka omkull precis allt! Och det gör mig väldigt ledsen och orkeslös. Om jag inte hade gjort detta val så hade jag kunna sova på nätterna. Inte behövt ligga vaken om nätterna och undra hur framtiden kommer att se ut. Inte behöva ligga vakten om nätterna och tänka ut nödplaner ifall allt skulle gå åt skogen.

Och sen detta med kärleken… det är inte lätta att vara homosexuell. Varför det inte är lätt är för att man blir kär i någon, någon som man vet man aldrig kommer att få. Och det gör ont… riktigt jävla ont. Och det gör lika jävla ont att inte kunna gå fram till den personen och säga vad man känner just för honom. Man skulle sätta sin kompisrelation på spel och även relationen till människorna runt om kring. Hade jag varit tjej och sagt till den personen vad jag känner så skulle ingen bry sig vilket är förjävligt… Det är inte rättvist… och ibland önskar jag att jag var hetro, man skulle slippa alla problem och man skulle inte behöva söka land och rike för att hitta den rätta. Allt skulle bara vara så mycket bättre. Men jag kan inte ändra på den jag är. Jag kan inte bara ändra på min läggning som jag byter strumpor det funkar inte så hur mycket man än vill och försöker. Det skulle bli som att ha en Iphone men låtsas som man haren Samsung… det går bara inte… Hur som helst så gillar jag honom väldigt mycket… jag får kämpa varje gång jag är nära honom. Gömma undan mina känslor som jag alltid gör. Inte visa vad jag känner för honom. Inte visa något alls. Bara visa min vänskap. Men vänskapen måste vara just vänskap, och inte växa och utvecklas. Jag måste hålla hårt i tömmarna så inte allt förstörs.

Som jag skrev tidigare så är jag vilsen. Vilsen i vem jag är och vad jag vill. Jag vet inte vad framtiden har att säga. Jag vet inte ad som kommer hända, varken om ett år eller morgondagen. Jag vet aldrig hur mycket kraft och energi jag har och kan lägga på att bryr mig om framtiden. Just nu, just här så fokuserar jag på dagen just nu. Jag tar dagen som den kommer och försöker klara av skolan och jobbet så gott jag kan. Det resterande blir som det blir. Antagligen gömmer jag undan de sakerna tills jag känner att jag orkar med de sakerna.

Det är svårt att veta vad man vill göra. Speciellt när omgivningen hela tiden försöker påverka vad man vill och inte vill. Man får hela tiden knuffar åt hållet som omgivningen vill. Och om man står emot knuffarna och säger ifrån så blir det ett jävla liv och i de flesta fall så blir jag stämplad som skurk. För jag gör alltid fel, ingen annan. Men så har det varit hela mitt liv. Säger jag emot så blir det konflikter mot mig och jag blir alltid tvingad att ändra åsikt så det ska passa åsikterna som min omgivning har. Nu när jag har blivit äldre så har jag insätt detta och brukar strida för vad jag tycker och tänker.

Jag har blivit vuxen. Tillräckligt vuxen för att vara medveten om vad mina dåliga val har för konsekvenser. Tillräckligt medveten för att veta att min framtid hänger i en skör tråd. Tillräckligt medveten om att allt kan gå åt helvete vilken dag som helst. Tyvärr är min omgivning bara medveten om att allt kan gå åt helvete.

Natti!

Likes

Comments

View tracker

Pengar pengar pengar... Allt handlar om pengar. Man äter pengar. Man har på sig pengar. Man är PENGAR!

Allt i livet handlar om pengar!

Pengar sabbar liv och styr våra liv

Jag hatar pengar samtidigt som jag älskar dem...😕

  • 23 readers

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Om man har något.. varför vill man har mer av samma sak???

blir så trött på mig själv :/

Likes

Comments