Header
View tracker

Jag har kämpat mot depression i snart fyra år. Jag har ett antal självmordsförsök bakom mig och några turer in och ut från psyk, men idag kan jag faktiskt säga, för första gången på längre - Jag vill leva!

När man kämpar mot självmordstankar och lever som om man ska ta sitt liv varje dag tänker man inte så mycket på kroppen. I juni 2013 hade jag XS i byxor, idag har jag L.

Min blogg är en blandning av mig: Den är mörk och kommer ta upp det där jobbiga som få vill prata om - depression och självmord.
Jag kommer skriva om min träning och journalföra det jag äter och min vikt.
Då mina två största passioner i livet är att baka och sjunga lär ni få se ett och ett annat smaskigt recept på en godbit och kanske en och en annan sneakpeak på hur det låter när jag sjunger.

Avslutningsvis vill jag att du lägger märke till länkarna ovan denna text, speciellt den första och den sista länken. Känner du dig ensam och behöver stöd, tveka inte att kika in där.

Peace!

Jag är temporär. Vi är alla temporära. Vi föds, vi lever och vi dör. Ingenting är permanent. Vädret växlar, jorden roterar, blommor dör, vattnet flyter vidare, människor dör.

Trots att vi bara har ett liv med begränsad mängd tid att leva så finna det folk som planerar inför framtiden, pluggar och satsar på stora jobb.. Folk som lever livet fullt ut, som om de inte kommer dö fören de är gamla och gråa.

Jag vet att jag också är temporär, men varför kan jag inte leva som om jag skulle dö när jag är åttio? Varför är jag fast i denna kropp, i detta sinne, som räknar sekundrar och minutrar av dagen? Varför känns det som om jag är extra temporär? Som att jag lever i limbo och bara väntar på att få gå vidare?

När jag blev bättre från min depression sa jag till min psykolog att jag äntligen börjat se mig själv i framtiden. Att jag kunde se mig själv om fem år. Men det kan jag inte längre. Det känns som att jag bara väntar på att dö.

Mitt självdestruktiva beteende har börjat visa sig igen. Mest visas det i set faktum att jag skjutit bort min allra bästa vän. Vi har haft problem jävligt länge, och jag VET att mina känslor inte är helt obefogade eftersom både mor och psykolog tycker att Appe beter sig illa, men just nu kan jag inte ens komma på varför jag sköt undan henne. Varför jag sa åt henne att lämna mig ifred medan jag ska "tänka på saken" gällande om jag vill rädda vår vänskap eller ej. Varför sa jag åt henne att jag ville ha lite tid att tänka när jag inte ens vet VAD jag ska tänka på? Och varför är jag så jävla omotiverad att lösa detta? Varför känns det som att det inte är någon jävla poäng i att lösa allt, eftersom jag ändå kommer dö snart? Jag har orsakat detta själv, och ändå hänger jag inte med. Vad fan är det för fel på mig?

Jag har även börjat skära mig igen. Jag körställning mya rakblad eftersom de jag hade var slös, men jag insåg verkligen inte HUR slöa de varit innan jag provade de nya. Wow. Eller nä. Känns fel att säga "wow" om rakblad...

Ligger med en omplåstrad handled i sängen. Mamma ska till ögonläkaren imorgon och hon frågade om jag ville med. Ska upp tidigt som fan och kommer förmodligen bara sitta i ett väntrum i fyra jävla timmar, men mamma har alltid varit där för mig under mina alla sjukhusbesök, så det är inte mer än rätt att jag hänger med. Dessutom tror jag att hon är lite rädd för vad de ska säga om hennes syn..

Anyways. Rant over. Peace.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vaknade i måndags och var dunderförkyld, vilket var väldigt förvånande då jag mådde prima på söndagen! Sedan dess har jag tampats med feber, frossa, yrsel, huvudvärk, hosta, snuva, lock för öronen och spya.
Dock är jag på bättringsvägen, vilket jag är så jäääävla glad över då jag ska till Sörsjön på fredag.

Ända sedan jag blev sjuk har jag sv någon anledning vaknat mitt i natten och varit galet pigg. Vaknade 1.55 inatt och har inte kunnat somna om sedan dess. Dessutom har jag sedan jag blev sjuk tagit en mirtazapin, TVÅ circadin och hostmedicin med morfin i. Känns ju som att jag borde vara helt utslagen om nätterna, men icke!

Borde egentligen ge sömnen ett nytt försök. Vila är bland de viktigaste jag behöver just nu, med tanke på förkylningen. Imorgon ska jag in till Liljeholmen och shoppa lite och handla mat till Sörsjön. Är skönt nu när mamma har semester, då kan man hitta på en massa saker. Men nästa vecka börjar hon jobba, så gäller för mig att ta vara den sista semesterdagen då vi kan shoppa!!

God natt / God morgon!

  • Dagbok
  • 5 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag glömmer alltid bort hur kallt det är i hus jämför med lägenheter. Jag sov supergott inatt, och det är främst för att jag varit lite frusen och verkligen burrat ned mig.

Idag vad vi först på stranden med Hagmans. Vi var vid strandfiket och äntligen har jag fått reda på vilket märke min favoritpolkaglass är från: GB! Fast tror ej att den smaken finns på "vanlig@ burk..
Fixade solbrännan ännu mer och även fast jag inte är lika mycket emot att sola nu, till skillnad från innan, så blir jag så otroligt uttråkad av att bara sitta och blunda. Är rädd för att få tvättbjönsbränna av solglasögonen dock.

Efter stranden åkte vi hem och käkade lunch. Vid halv sju mötte vi upp med Hagmans och gick den obligatoriska bingopromenaden. Har fått den minst en gång varje sommar som jag varit hör på besök, haha.
Jag vann dessutom, så WAAY! Dock gav jag vinsten till mina kusinbarn som fick 40kr på godisaffären, haha.

Efter middagen var det tänkt att vi skulle hem till min favoritfarbror, men jag var så himla trött, så jag skippade det. Istället gjorde jag en macka, kollade på vampire diaries och käkade kexchoklad. Inte så illa!

Nu ska jag sova!

Likes

Comments

Det var ett tag sedan sist. Nuförtiden brukar jag ta mina piller, käka och efter det blir jag otroligt trött. Är trött just nu också, så jag ska hålla det kort. Jag var bara tvungen att skriva av mig..

Idag kom jag ner till Småland. Max är hemma eftersom han jobbar, så jag hade hela baksätet för mig själv! Snacka om lyx, lol.
Som alltid får jag ångest över att träffa farmor, pch idag gjorde hon inget för att lätta på ångesten. Efter fem minuter i hennes sällskap och säger:"du är ju överviktig. Du behöver gå ner i vikt, varför hoppar du inte på en diet?"
Seriöst. Det var bland det första hon sa och jag bara kokade av ilska. Man säger inte så! Speciellt inte till ens barnbarn som legat inne på psyk pga. Depression och en slags ätstörning. Man säger inte så, så enkelt är det!

Men men. Jag åker hem på söndag, så jag får väl dras med hennes vidriga attityd tills dess..
Men något som verkligen sårar mig är att pappa valt hennes sida. Han blev arg när jag berättade vad hon sagt. Som om det är MITT fel att hon säger så. Och det sårar mig. Han är min pappa. Det är HAN som ska skydda mig från allt ont i världen. Istället beter han sig som att det är mitt fel om något inträffar. Tack som fan pappa.

Likes

Comments

Nu är jag här igen! Jag böejade en ny blogg, fast på engelska och tanken var att de bloggen skulle handla om mat, bakning och lite roligare saker, medan denna blogg endast skulle vara ett ställe för mig att skriva av mig på lol. Denna blogg hamnade tyvärr i skymundan men nu är jag här!

Just nu är jag jävligt arg. Max har alltid haft problem med sin ilska och empati, och idag har han varit en riktig jävla drygfitta, speciellt mot mamma.
Jag och resten av familjen misstänker att hon har en släng av alzheimers. Och det skrämmer henne och det skrämmer mig. Men inte Max.
Han beter sig som att det är hennes fel att hon inte alltid hänger med eller minns saker. Som att hon med flit inte kommer ihåg, som att hon själv valt att drabbas av denna hemska sjukdom.

Och idag gjorde han henne rejält ledsen vid middagsbordet. Jag gick senare in till honom och berättade att han gjort mamma ledsen, och han fattade inte ens varför. Han saknar all sort empati och sympati ibland och min teori om att han är en sociopat har jag ännu inte övergett.
När jag förklarade varför hon blev ledsen fnös han till och svarade:"aja" och fortsatte spela sitt jävla datorspel.

Att han inte fattar? Att han kan vara så hjärtlös ibland? Det är inte första gången han sårat någon och helt enkelt inte brytt sig om vad han orsakat. Han gjorde likadant mot mig när jag drabbades av depression.

"Tove bara ligger i sängen hela dagarna, hon gör ju ingen nytta för världen", "fan alltså hon borde växa upp", "hon får skylla sig själv" var ord jag fick höra från honom. Detta sa han till mig när han visste att jag var självmordsbenägen. Vem i helvete kallar en självmordsbenägen människa för värdelös? Alltså på riktigt????

Är så jävla arg just nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vill liksom banka vett in i hans skalle. Och jag är så jävla besviken. Ibland känns det som att han verkligen vuxit upp och mognat till sig. Men så finns det dagar som dessa då han beter sig som ett hjärtlöst as. En sån som jag inte vill ha någonting alls att göra med. Han äcklar mig.

Likes

Comments

Jäkligt svårt det här med att hålla koll på antalet dagar när man inte uppdaterar bloggen så ofta som man borde haha.

Jag och Appe är typ osams, jävligt svårt att veta med henne då hon ej svarar på sms. Jag känner liksom att hon inte längre bryr sig om vår relation, och då blir jag lite "fuck it" för jag är så jävla less på att alltid vara den dom försöker lite för mycket.

Vi skulle setts igår och ha en viktig middag och snacka om vår relation och hur vi skulle gå vidare, och helt plötsligt textar hon mig, säger att Jennifer vill till Uppsala och undrar om jag vill hänga med.
Alltså.. Jag fattar verkligen inte hur hon resonerar ibland. Hon vet att vi ska ha ett litet samtal om hur hon behandlat mig ända sedan Jennifer kom in i bilden, och så gör hon det här? Och hon förstår inte vad hon gör fel eller vad som sårar mig? Jag kan verkligen inte förstå, det är liksom bortom mitt förstånd, hur msn kan vara så jävla... Trög...
Det känns supertaskigt att snacka om henne på det sättet men HALLÅ, det är inte alls komplicerat? Det är inte rocket science. Alla verkar förstå problemet, FÖRUTOM hon. Fattar verkligen inte..

Har för övrigt varit hos neurologen, men pallar ej ta upp det lol. Det är spänningshuvudvärk jag har och situationen med appe gör det inte bättre.. Förklarade för henne att antingen måste vi fixa problemen, eller så är jag tvungen att göra mig sv problemet, för jag kan verkligen inte gå runt med huvudvärk 24/7. Hon tyckte att det var sårande att höra det, men hon fattar inte att hon sårar mig?? Alltså ugh.

Min OCD har kommit tillbaka lite och jag ska börja fota mer för att komma in på bättre tankar. Tänkte även börja baka mer hemma.

Men som vanligt: livet är knas och nu ska jag sova

Likes

Comments

Mitt samtal med appe har ännu inte avslutats då hon ignorerat mitt sms och nu åkt till Portugal över en långhelg. Känns ju ganska kasst av henne att ignorera hela samtalet, som inte ens är ett bråk??, och bara dra. Hade det varit tvärt om hade jag fått huvudet avskuret...

Hur som, jag har tänkt jävligt mycket på hela situationen, och om appe inte växer till sig så tänker jag faktiskt bara gå ifrån hela situationen, i alla fall tillfälligt.
Jennifer är den där vilda och spontana kompisen. Med henne vet man aldrig vart man hamnar. Det är med henne man spenderar kopiösa mängder pengar på alkohol, bara för att senare inte komma ihåg nattens händelser. Det är med henne man hamnat på en Finlandskryssning efter att man från början bara tagit en öl på en bar för att chilla. Att hänga med henne är jävligt roligt, men det varar bara så länge hon själv anser att du är rolig. Och när det intresset försvinner, då försvinner hon.

Det var så det gick till sist hon och appe blev osams. De var verkligen knutna vid höften. Dit Jennifer gick, gick appe. Sedan sårade Jennifer appe, övergav henne, och istället vände sig appe till mig.

Jag är väl ungefär som Jennifer. Bara lite mer mognare och lugnare (menar verkligen inte det som på ett överlägset sätt hahaha).
Jag älskar att dricka och röka på. Jag älskar att göra spontana saker, träffa främlingar och vara ute halva natten. MEN, när natten är slut vill jag sova i min egna säng. Jag hänger med de människor som är snälla, inte nödvändigtvis bara de som är roliga. Mitt intresse för människor försvinner inte när jag anser att de blivit tråkiga.
Men jag älskar även att ta det lugnt. Bara snacka med kompisar med vin i handen. Det är allmänt känt att om man vill snacka om jobbiga saker, så lyssnar jag. Min mun är stängd. Det är även känt att man måste akta sig jäkligt noga med vad man säger till Jennifer då hon har väldigt svårt att hålla munnen stängd.

Med andra ord - jag och Jennifer är väldigt olika och det är väl logiskt att appe gått tillbaka till Jennifer (henne kan hon enkelt följa utan att själv reflektera över vad hon själv vill), och jag är jäkligt säker på att appe förr eller senare kommer bli övergiven igen av Jennifer.

MEN, för att återgå till min poäng! Jag har reflekterat över hela situationen och bestämt mig för att EVENTUELLT backa frän det hela. Ta en paus från att hänga med appe och alla problem som uppstått på senare tid. För hur löjligt det än må låta så mår jag sämre av att ha hamnat i denna situation. Det skedde verkligen över natten. Jag och appe var inte längre teamet som drog med andra ut för att festa, utan helt plötsligt fick man en förfrågan om man ville hänga med henne och Jennifer ut. När appe tog upp sin relation led Jennifer igen handlade det aldrig om att involvera Jennifer i vår umgängeskrets, utan helt plötsligt skulle jag involveras i deras. Det är väl inte konstigt någonstans att jag känner mig övergiven och värdelös?
Så, för att hitta mig själv och bli lyckligare överväger jag att bara.. Ja, ni vet, släppa taget om det som gör mig ont, helt enkelt.

Det må låta drastiskt och överdrivet, men det faktum att jag börjat skära mig igen och får ångest och värdelöshets-tankar varje gång jag tänker på appe och Jennifer tyder på att det kanske är precis det som behövs... Vi får se hur det blir efter helgen, för jag antar att appe inte lär ta mod nog att svara på mitt sms innan dess.

Peace! ✌🏼️

Likes

Comments

Vikt: 68,2

Ja, det senaste inlägget var ganska deppig, det erkänner jag. Jag hade innan gråtit, skurit mig lite i vänster ben och bara känt den där viljan av att ge upp. Men det blev bättre, tror jag i alla fall...

Idag snackade jag med Appe om hur hela situationen mellan oss och Jennifer får mig att må dåligt, och det känns verkligen inte som att hon förstår. Eller kanske inte vill förstå helt enkelt. Det låter så sjukt löjligt, men det är så här jag känner, och tro mig, jag önskar att jag inte kände så här.
Jag sa även till henne att hela situationen fått mig att må sämre rent psykiskt och jag kände att hon förtjänade veta hela sanningen, MEN jag ångrar mig lite för det känns så sjukt orättvist att lägga en sån stor press på henne.. "Tja! Bara så att du vet så hänger min psykiska hälsa på hur du sköter hela situationen!"

Grejen är den att jag känner verkligen att hon inte vill vara med mig längre. Det är helt tydligt att hon föredrar Jennifer framför mig, vilket är okej. Men att hon inte är ärlig om det, att hon kommer med tomma löften och fejkad entusiasm.. Inte okej!
Jag textade henne för några timmar sen och har inte fått svar ännu. Jag förväntade mig inget heller. Hon är så jävla konflikträdd... Jag bråkar inte ens, säger bara som det är. Men hon har alltid haft svårt led seriösa samtal och med att uttrycka sig intellektuellt och genomtänkt haha.

För övrigt så var jag och gymmade idag! På grund av enorma pollen-problem slarvade jag. Orkade inte hålla koll på hur många reps jag gjort, blandade ihop vissa övningar... Ja, ni vet, sådana typiska pollenrelaterade besvär. Trodde jag skulle svimma på jobbet haha. Var så sjukt hängig, allt gick i slow motion, mitt huvud dunkade och jag nös var tionde minut. Tur att jag är ledig imorgon!

Ska glo lite på Netflix innan jag förhoppningsvis somnar, är så himla trött.
Peace! ✌🏼️

  • Dagbok
  • 5 readers

Likes

Comments

Idag har jag för första fången på länge
1. Gråtit tyst
2. Skurit mig själv
3. Insett att jag klarar inte det här.

Jag orkar inte. Jag hör inte hemma här. Jag är inte relevant för människans utveckling. Jag är bara en 21-årig kvinna, som känner dig som tolv ibland, och som bara vill lägga sig ned och sova resten av sitt liv. Det är väl inte för mycket begärt?

Likes

Comments

Idag vad jag ledig för andra onsdagen, och SJÄLVKLART kom huvudvärken som ett brev på posten... Hur som helst, åkte till Liljeholmen med Mami, vi käkade lunch på mitt favoritställe, köpte ett linne på H&M, örhängen på Guldfynd och handlade mat. När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig ned i sängen och vila med kylmaskin på pannan. Självklart däckade jag i sängen till och från, men det behövdes nog.

Fick även mina nya skor idag!!!! Skitcoola och i dem är jag nog tio centimeter längre, vilket är helg sjukt. Är det så här ni långa människor ser världen?? Och skorna var dessutom bekväma!! Så jävla nöjd 🙈

Nu ska jag sova. Mami gav mig Papis starka alvedon på 600 mg, och jag var verkligen tvungen att ta ett piller. Vet ju att jag försökte hålla mig borta från hans piller pga. Återfall av självskadande med överdoseringar, men det är en risk jag verkligen behövde ta. Dessutom ringde Mami neuroavdelningen på KSoch jag fick tid den 27/4, vilket är awesome! För jag börjar seriöst bli orolig över den konstanta huvudvärken..

Peace! ✌🏼️

  • Dagbok
  • 6 readers

Likes

Comments