Det är så vackert i November. Det var så vackert idag. Krispigt och friskt i luften, energirika och oövervinneliga strålar från solen. Trädens löv har varit borta sedan länge men istället susar nu en blandning mellan förväntan och hoppfullhet bland grenarna. Det är som om träd och landskap inte bara förbereder sig för vintern utan även för förändringar som kommer med den. En växlande årstid. En ny start. Precis som för allt omkring oss och precis som för mig.

Vid en promenad idag med min ponny, precis efter att bilderna ovan blev tagna, satte jag mig ner bredvid honom. Solen gjorde att jag fick kisa med ögonen, några fåglar flög över himlen. Vart var dem påväg? Jag fick en sprudlande känsla inom mig, nästan som fjärilar i magen när man är kär. Det händer ibland, när man är helt närvarande. Det kallas nog lycklig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Har fått hem denna Faux fur från Revolve. Snygg va? Jag älskar den! Hittade jackan i Revolves flöde på Instagram och jag var bara tvungen att beställa hem den. Snabb leverans och super fin kvalité. Det gillar vi! Märket, Majorelle har även massor med andra fina Faux fur jackor. Skulle vilja beställa hem dem alla!

Likes

Comments

Vilken dag! Klockan ringde 06.20 och tre alarm senare var jag ur sängen. Tror ingen förstår hur morgontrött jag är, det är som om jag har en magnet under madrassen som gör det omöjligt att kliva upp haha. När jag väl var uppe så spenderades hela förmiddagen åt att vara i Stallet. Jag och en vän tog våra hästar till ridskolan för att träna och duscha dem. Gud vad bra det gick! På eftermiddagen hade vi möte på jobbet och sedan åkte jag och tränade med en kollega. Armar & Axlar körde vi, något som jag nästan aldrig tränar annars. Helt slut efteråt och hungrig som tusan. Så jag tog min bil och åkte till Coop, tog fram telefonen och hittade detta recept som jag sparat för ett tag sedan. SJUKT gott visade det sig vara.
Grönsaker, kycklingfilé och en marinad av soja, honung, sweet chili, vitlök och ingefära 🍴

Likes

Comments

"Ska vi äta något fint ikväll?" Frågade Clara mig och sedan åkte vi på kvantum och handlade. Färsk lax med sötpotatis och Sparris. Till det en kall sås som Clara blandade ihop, så otroligt gott. Lax är verkligen en favorit.

Likes

Comments

Wow vad längesedan det var sedan jag postade någonting nu. Jag kollade igenom min blogg för någon kväll sedan och ångrar att jag inte lagt upp mer. Det är så roligt att läsa såhär i efterhand.

En hel del har hänt sedan sist. Jag har fått prata Spanska i Spanien och i Sverige har en sommar passerat. Jag har flyttat in i en lägenhet och ska snart flytta ut, till en annan. Färgen på löven har gått från gröna till höstens röda och några av mina vänner bor inte längre kvar i samma stad. Min stulna mobil har blivit funnen i Marocko och mitt hår har blivit bra mycket kortare. Det är svindlande, skrämmande hur fort tiden går. Och hur den går, oavsett vad.

Nu ska jag ta vara på denna lediga dag och bege mig till gymmet. Max Open, den årliga innebandyturneringen i Bollnäs, ligger runt hörnet och efter några intensiva träningar märker jag hur otroligt dålig kondition jag har. Den ska förbättras 🏃🏼‍♀️🏑
Så tills nästa gång, vi ses!

Likes

Comments

I lördags var det äntligen dags. Sedan december då biljetterna släpptes har jag gått och väntat, sedan glömde jag bort det för ett tag också plötsligt var Håkan-helgen här. Vi drog till Tilde innan konserten och medan vi satt med våra vinglas så började det spöregna och åska. Vi skrattade för konserten heter ju just rullande åska. I kön in stod vi med våra jackor över huvudet medan himlen var öppen men så fort vi kom in på området så slutade det regna. Kort därefter, när vi köpt oss varsin öl och hittat en plats så lyste solen igenom och det var klart och fint resten av kvällen. Jag kollade mig omkring på mina vänner som, tillsammans med mig, sjöng till hans texter och jag var så obeskrivligt glad och tacksam över att ha dem vid min sida. Älskar dem. Älskar Håkan.

Likes

Comments

Brännbollsyran har som blivit en tradition för oss. Kommer ihåg första gånget vi åkte dit. Vi var 17 och bodde på nydalakampingen i alldeles för små stugor. Vi förfestade i Vanessas husvagn som hennes pappa tagit dit och vi hoppade över stängslet till öltältet. Vakterna ropade efter oss när vi försvann in i folkmassan och "YES" vi hade lyckats.

Också var det dags, fem år senare. Även fast vi nu inte behövde springa ifrån vakter så var det minst lika roligt. Frej Larsson som spelade favoritlåten" Krossa Alla Fönster" och karuseller som fick det att kittla i magen. Fyrverkerier och ett publikhav som sjöng till Firestone. Kygo var magisk. Helgen var Legendarisk.

Likes

Comments

Efterlängtade solstrålar, miljontal i tårar. I fredags tog vi ett sista farväl av en vän. Det var fruktansvärt samtidigt som det var så väldigt fint. Jag är så tacksam för den tid vi fick med honom och för varje midsommar, nyårsafton och vid varje kräftskiva kommer hans plats vid bordet alltid att finnas kvar. Alltid.

Efter en tung förmiddag träffades vi tjejer hemma hos Stina för att ta vara på varandra. Vi grillade, spelade kubb och fram mot kvällen när mörkret kom så satt vi på Stinas altan och skrattade åt gamla minnen, påminde varandra om allt fantastiskt som vi varit med om.

Likes

Comments

Vilken härlig dag!
Klev upp vid halv 8 och åt frukost. Förstår inte riktigt hur jag lyckades ta mig ur sängen med tanke på att jag är väääärldens icke-morgonmänniska. När jag jobbar dag och börjar kl 8 så kliver jag upp 7.37 och har 8 minuter på mig innan jag MÅSTE åka vid 7:45. Det handlar verkligen om minuter.

Iallafall så tog jag mig upp och åkte till hästarna och nu har jag precis kommer in från en långpromenad med Jennelie som red Rondo. Så himla skönt! Älskar vädret. Nu kan våren få komma, på riktigt ☀️

Likes

Comments

I fredags tog jag och Jenny flyget ner till Uppsala för att hälsa på Alex och Jessica. Kan knappt förstå att senast jag träffade Alex var 2,5 år sedan. Var tog den tiden vägen? Iallafall kan jag inte sluta fascineras över vänskap. Hur det med vissa, liksom här, känns som att tiden stått stilla. Som att att inget har förändrats när allt är förändrat.

Varje gång jag flyger blir jag också lika fascinerad över hur enkelt och smidigt det är att resa. Även om det nu bara var till Uppsala jag skulle så tog det mig inte mer än 2 timmar dit. Jag är alltså 2 timmar ifrån Alex och ändå har jag inte tagit mig den tiden att träffa henne på 2,5 år? Min vän Lina är i London, kanske tar det mig 3 timmar att resa dit? Jag måste åka till henne snart.

Likes

Comments