Header

Livet, Mammaliv, Vardagsliv, Husvagnsliv, Mumprenur

​Ni vet den där visionen som säger att man ska vara hemma och försöka kombinera lite jobb med barnen hemma. Ja precis den, den som jag egentligen vet aldrig funkar men ändå gör jag det om och om igen som en guldfisk. ÅÅÅ vi tar en ny mysig dag, det var nog mysigt sist.

Antingen är jag inte skapt för barn eller så är det så att de flesta har samma fast kör med stilen " mitt underbara liv som perfekt förälder". Shit vilken ångest ni skapar om ni inte är ärliga. Ni som har det underbart med era barn och nhuter av gap och skrik, trots, saker överallt, bråk, matlagning, städning och disk i oändlighet. SERIÖST ni ska ha medalj för det är det absolut tuffaste jobb på jorden. Kanske blir det så för att vi är måna om att det ska bli bra och försöker tillgodose och lyssna vilket egentligen inte varken krävs eller är möjligt egentligen.

Jag skulle behöva ett filter där jag kunde sortera ut ungefär 8 av 10 

-MAAAAAAAMMMMMMAAAAA och 99% av alla:
-AAAAAAAJJJJJ, och även 90% av alla tjut och sura miner samt 

-100% av alla högljudda lekar som jag vet leder till AAAAAAAAJ MAAAAAAMMMAAAAAAA!!!

Det verkar vara något av en evighetsmaskin med och jag bara snurrar med och är helt slut efter halva dagen.


Jag började dagen kl 6:30 för att kunna få lite tid att styra upp och planer och svara på lite saker som jag behövde svara på. Givetvis vaknar alla 7-8 så den blev ju ganska kort. Stunden alltså. Sedan ska det bajsas, bytas kanal, en ska äta, en vill vänta för att de inte kan äta direkt och en annan leker hund och jag hör vara en hel massa wooooff wooooff.

Inne i det andra rummet tjuts det för att det inte går att ta på överdraget på en madrass och dagens cirkus är ett faktum. PANG startskottet gick innan jag hann med att tänka.

Något uppfostrade ungar som jag har så frågar de.....om allt.

-MAMMA får jag?
Får vi??

-MAMMA får jag?
Får vi??

-MAMMA får jag?
Får vi??

-MAMMA får jag?
Får vi??

-MAMMA får jag?
Får vi??

Tillslut får de vad de vill bara de slutar fråga. JAAAAAAAAA skriker jag över halva huset eftersom de är i olika rum. Fast mest är de iof precis utanför mitt kontor så att jag verkligen hör vad de gör. Det vore ju dumt att missa alla woff och kom hit och annat som hör hundlekar till.

Ena stunden känner jag håller på att bryta ihop och i nästa ler jag och känner mig varm i hjärtat av att de leker och har kul. Tills:

- AAAAAAAAJJJJJJJJ du är duuuuum!! och så är bråket ett faktum. Sparka mig inte, inte du heller, ja ni som har barn vet. Jag lyssnar en stund och tänker, lös det där själva, det är pedagogiskt och bra. Men efter en stunds eskalerade brsiter det för jag och jag hör mig själv skrika:

- SLUUUUTA BRÅÅÅÅKA ANNNARS KOMMER INTE TOMTEN, högt och gällt. Direkt fattar jag ju självklart att det där var ju inte så smart. Härde någon granne? De kommer förstås anse att jag borde uppsöka läkare och stämma av min mentala hälsa. Dessutom tomten i augusti, nej Jenniefer han ska det aldrig hotas med men nu blev det kanske lite väl tidigt.

Allt löser sig förutom att den minsta lilla argbiggan inte kan låta det gå över utan ska blänga och morra med dödande blick. Struntar jag i mig och flyttar på mig så kommer hon efter med ett

-HHRRRRRMMMM, med en om möjligt ännu svartare blick. Vill hon betona riktigt hårt åker armarna i kors och hakan upp i vädret. Då brukar jag fundera på vem hon har sett det hos för så gör faktiskt inte jag. Så kom jag att tänka på att det finns en hel del seriefigurer som gör så.







Nu är vi påväg till husvagnen ca 8 timmar sent. Men vad gör väl det? Innan jag gick ut genom dörren höll jag på att trilla baklänges. Då har Calle ställt in säckarna med kläder i hallen och det som liknat ordning innan är 100% kaos nu. Men det tar vi på söndag eller aldrig.....

Godnatt

Likes

Comments

Kost, träning och hälsa, Livet

VA?? Undrar du nu.

Men jag menar det. 

Att lägga på sig betyder att man har en helt frisk sund kropp som säger till att det inte står helt rätt till med din livsstil. Är inte det bra? Du får ett tydligt tecken på det och kan göra något åt det. Det är ju bara att titta sig i spegeln eller känna efter på kläder så vet man ju.

Smalisar som lever fel men inte får de signalerna kan ha det värre, deras kropp lär dem ju inte vad som är rätt och fel och de kanske aldrig har behövt fundera på det heller innan det är försent.

På ett vis känns det som att vi när det gäller folkhälsa behöver vakna till hyfsat snabbt nu. Det går liksom lite utför i vårt långa land.

Ursäkter som:

- Man ska vara nöjd som man är.
- Jag har inte tid nu.
- Man ska ju leva lite med.
- Jag tar det sen och
- Jag har redan provat allt. 

De ursäkterna och många fler är ju inte ok om man har en hälsa som innebär att man går mot en tidigare död. Skit i dig själv då och börja tänka på familjen du har omkring dig.
Vi fasas såklart över terroristerna som dödar massor människor, och det är inget jag försvarar utan givetvis tycker jag att det är lika hemskt, men inom oss placerar vi bomber och bara väntar på att de ska explodera. Detta genom att äta mat som kroppen inte kan hantera och inte röra på oss. DET är ju katastrof, tycker jag.

Under flera år när jag hade små orkade jag inte riktigt så jag hade svårt att ta tag i min livsstil på en gång, ja och visst går jag med "bananas" ibland. Men vet ni? Ibland klarar kroppen för den är fantastisk på att läka sig själv.

TROTS att vi vet detta så är man taskig om man påpekar att någon man har runt omkring sig måste ta tag i sin hälsa. Nu menar inte jag att man måste bli pinnsmal eller smal alls, men normal kanske och sedan ta hand om sin kondition så att hjärtat är med.

Gav jag dig just "a salp in the face with a chair"? inte min mening, men vi behöver vakna till och våga ta den ibland obehagliga diskussionen och konflikten med de vi har omkring oss. FÖR ATT VI BRYR OSS SÅKLART!



Jag vet att många jobbar för en bättre hälsa och på olika sätt försöker hjälpa andra.
Jag tycker att företag och skolor samt föräldrar bör ta sitt ansvar och göra vad det kan.Kunde vi styra butiker så att max hade en viss andel skit så kanske det kunde hjälpa. Förbjuda brukar dock hjälpa föga.


Bara några tankar från mig och jag har MÅNGA GÅNGER TACKAT min kropp för signalerna som gör att jag ganska snabbt reagerar över att jag ballat ur för länge och måste ta tag i det. Visst balans är det bästa men bara för att man inte hittar den på en gång betyder det ju inte att den inte är på g.

Kommer ni håg när vi tyckte att dessa var tjockisar och vi bara hade någon med några kilon extra i varje klass? Hur ser det ut nu?

Kram Jenniefer

Likes

Comments

Forever Living Products, Goalachiever, Entreprenör, Katastrofen i Turkiet, Mindset, Mumprenur

Jag avslutade sist med att berätta att jag blev häktad. Så det är kanske dags att fortsätta.
Inne på häktningsförhandlingen, på vilken alla hade sagt att jag skulle förbereda mig på att bli häktad, satt jag och tog över hela konversationen. Lade till fakta och hänvisade till det jag visste var sant. Jo jag var som sagt var i allra högsta grad inblandad i ämnet men inte hade jag avsiktligt lurat någon.
Männen som varit hos polisen och anmält mig hade sagt att jag försvunnit och de inte fick tag i mig. Som ett skämt för jag hade e-post som visade att vi haft kontakt varje vecka. Den utredande polisen undrade om jag kunde bevisa det och det kunde jag självklart men det fick jag inte tid att göra där.

De hade inte min underskrift på köpekontraktet och pengarna hade gått in på mitt företagskonto i Turkiet och bevisligen betalats ut till rätt person. Jag hade talat om för dem att jag bara förmedlade fastigheten och således inte ägde den själv. Det ansågs konstigt förstod jag på tonen och började fundera på hur många svenska mäklare som äger alla fastigheter de säljer.

De båda männen hade gjort sin research och kollat med ERA i Sverige om det var så att jag verkligen var ett ERA kontor. Nej hade de sagt då. Inte så jättekonstigt för mitt ERA kontor hade ingenting med Sverige att göra. Det var ju i Turkiet och det var ju där de köpt lägenheter. Det kan de ju bara inte ha missat....

Förhandlingen tog över en timme vilket jag förstått efteråt inte är så vanligt...




Jenniefer är nu häktad misstänkt för grovt bedrägeri

Det var orden jag hörde efter att ha väntat utanför i ca 10 minuter. ALL kraft bara rann ur mig. DET ÄR INTE SANT, NU ÄR DET ALLVAR. Hade det hela känts lite som en saga innan så kom sanningen krypande in på märgen som den råa luften en tidig höstmorgon.
JAG ÄR HÄKTAT NU!!! MINST 2 VECKOR.... Jenniefer den kriminella. Jag funderade på alla som tittade på mig. Ser de mig som en grovt kriminell kvinna nu, TROR de att jag avsiktligt har lurat människor på pengar?? Ja antagligen, ja eller med största sannolikhet. Smärtan i kroppen gick inte att undvika. Ståendes i hissen på väg upp till häktet som låg precis ovanför kom tårarna. Tysta tårar som bara rann nedför kinderna.



Att byta till kläder som har trycket KV, dvs kriminalvården

När jag kom in i inskrivningen blev jag ombedd att ta av mig mina kläder, lämna ifrån mig allting och ta på mig kriminalvårdskläder efter att ha vägt mig. Jag började tänka på kvinnofängelset och där brast det totalt. Jag kunde inte stå upp längre så de fick hålla mig under armarna och försöka lugna mig. Helt ärligt så kommer tårarna även nä jag skriver detta då känslan jag hade kommer tillbaka och jag är SÅ tacksam att det kunde leda till bra konsekvenser.



Känner du att du har mening med livet?

De ställde en massor med frågor och om jag kände mening med livet var en av dem.

- Nej svarade jag, jag kan faktiskt lika gärna dö. Helt ärligt var det så jag kände. Calle och jag hade träffats ett år tidigare och vem faan vill vara tillsammans med en tjej dömd för grovt bedrägeri? Familj hade jag ingen så det var ju bara att kasta in handduken.

- Nu ska du inte känna så, hörde jag att han sa. Nej det förstår jag att du tycker men det är ju inte direkt ditt liv som rasat här. Du åker hem till din familj ikväll och jag sitter i en cell med kriminalvårdskläder. Det finns en viss skillnad där även om vi är i samma byggnad just nu.


Ett rum för självmordsbenägna

Väl inne på häktet tog de, eller hjälpte de mig till ett rum. Det första rummet jag kom till hade bara en madrass och ett jättestort fönster. Jag förstod att de var rädda att jag skulle ta mitt liv och både såg genom rutan och gav mig INGET att kunna göra konstiga förhastade saker med. Tack för det. Jag vet inte hur länge jag var där inne. Allt därifrån är som en dimma. Någon kom in och pratade och jag tror tom att någon kom in och kramade mig och försökte förklara att jag faktiskt bara är häktad, inte dömd. Det betyder bara att de vill undersöka och se hur saker och ting ligger till.

Jag hörde vad hon sa men kände något helt annat. För mig var det kört. Jag var en smutsig lort som samhället behövde låsa in. Ja och jag hade hamnat där av att vara naiv och våga ta risker som självklart ingen annan tog.



Jag fick ett eget rum

Tillsut fick jag ett eget rum. Det hade säng, TV, toalett och ett skrivbord. Jag var satt på restriktioner så jag fick inte prata eller kontakta någon mer än personal och advokaten.
Huvudet snurrade och jag tjöt om vartannat. TV´n kunde jag inte titta på för fokuset bara försvann iväg.

Böcker kom de in och sa att de hade. Det brukar hålla mig fokuserad. Jag är en snabb läsare, ska man tro rönen så är jag lika snabb som John F Kennedy. Jag läser utan att höra rösen i mitt öra. Denna beskrivning tycker jag var bra:

– När människor kör bil i 110 kilometer i timmen hinner de titta på vägen och läsa av skyltar, men blir ändå så uttråkade att de lyssnar på radio och pratar med vänner. När de läser en bok hinner de bara 200 ord i minuten. Varför? Ögat är en kamera, men när vi läser använder vi det som om det vore ett öra. Tänk på texten som en film. Du måste se den, inte höra den, säger han. ( Howard Stephen Berg)


Så jag läste och jag läste och jag läste. Personlalen på häktet kommenterade någon gång att det var meningen att jag skulle läsa böckerna med och jag nickade bara.


På nätterna kom de in och lös med en ficklampa ofta genom en lucka för att se att jag inte fick för mig några dumheter i til med att ta mitt eget liv.


Varje dag knackade det på dörren 3 gånger för mat. Jag kunde inte äta men fick gå ut och hämta min bricka ett steg utanför i korrideroen. Jag hörde att det var människor i de andra rummen bredvid mig men jag fick inte se dem, jag satt ju på restriktioner och fick varken se eller prata med någon som inte jobbade på häktet som sagt.


Dag 2 eller 3 knackade det på igen, helt på fel tid och jag fick hjärtat i halsgropen. Inte så svårt eftersom varje cell i min kropp gock på ångest och helspänn hela tiden. Hjärnan gick på högvarv och dom, fall, smärta, ångest och vad som egentligen hände bara snurrade runt i en enda röra VARJE sekund.

Det var en kille som jobbade med missbruk som kom in. MEN HERREGUD tänkte jag. Alltså det räcker med att vara misstänkt för griovt bedrägeri.

Men han visade sig vara en av de bästa personer jag träffade i häktet. Han lyssnade och förklarade processen. Han förstod att jag höll på att bli helt galen och att oron var så stark att jag inte kunde andas emellan varven. Han förstod att jag ville dö. Han bad mig vänta tills efter ev dom. Det var ju dumt att göra något nu, ens vilja göra något nu, eftersom jag faktiskt kunde gå ut om 2 veckor som en fri kvinna.

Han gav mig hopp

Som sagt han gav mig hopp. Hopp, mina vänner, det förändrar allt. Attytyden till sitationen och resultatet av min situation är det som styr alla mina känsor.

Han berättade även om realtioner som faktiskt fungerat, trots att domen blivit fängelse och han berättade om hur man faktiskt kunde börja planera sina drömmar och sin framtid oavsett vart man befinner sig just nu.

Han gav mig flera tips och dem har jag med mig idag. Så tacksam att jag fick träffa hoom och jag inser att utan häkte hade jag inte gjort det. Kanske hade jag lärt mig samma sak ändå men för mig blev det på detta sätt.



Lägg en timme om dagen på dina problem

Ett av tipsen han gav mig var enligt rubriken ovan. Han sa att han förstod att "mitt rättsfall" snurrade i huvudet nästan hela tiden. Ja det var en underdrift tänkte jag och spetsade öronen för vad han skulle säga. Han hade ju visat sig komma med en del smart så detta ville jag verkligen inte missa. Han sa:


- Ett av mina viktigaste tips till dig är; betsäm dig för att rodda och rota och tänka igenom fallet och vad du kan göra EN TIMME om dagen. Inte mer, inte mindre. Sedan lägger du bort det och läser eller skriver kärleksbrev till din sambo. Du måste ha disciplinen att inte sätta dig med fallet mer. Börjar du tänka på det och komma på något ändå skriv en ribrik eller ett stödord och tänk att du tar det imorgon före lunch, närmare bestämt kl 11.

Galning tänkte jag. Trots att hans tidigare råd varit så bra så kändes detta helt omöjligt. Men eftersom jag litade på honom var jag iaf beredd att försöka.

Vi ptatade en stund till och han frågande om han skulle komma tillbaka nästa vecka. Det ville jag.

Så övervann jag djävulen i mitt huvud

Ja det är sant. att bara avsätta en timme om dagen för att rodda i mina problem löste en stor del av djävulens klagande och "pockande" i mitt huvud.
Jag började känna hopp, kände mig kreativ, läste och funderade på framtiden ur ett ljusare perspektiv.
Jag kände för att duscha och träna, för det fick man göra. Ja även promenad och det får jag berätta om i ett annat inlägg.

Tanken på att jag kunde bli vältränad som en fittnessatlet under min tid därinne fick mig att må bättre, mycket bättre.

Visst kom ångesten och visst grät jag men det var inte alls i samma utsträckning som tidigare.

Så mitt tips till alla:

- Lägg och schemalägg max en timme om dagen på din stress och dina problem. Kommer takarna upp övrig tid så tänk att det där får jag ta på min timme. Vetskapen om att du faktiskt ska göra det lugnar i sig. Jag säger inte att du kommer bli helt fri från stress men det kan faktisk hjälpa. Det gjorde det med mig och jag anser nog tom själv att min situation var ganska extrem.

Jag ville bli som honom

Jag insåg även där att jag ville bli som honom. Jag vill bli andra människors anledning till att tro på sig själva, sina mål och sin framtid. Jag vill bli andra människors inspiration till att aldrig ge upp sig själva, sina mål och den framtid de drömmer om. Oavsett vad den är.

Just därför passar Forever Living mig för där är det precis det jag gör och det känns helt rätt för mig. Givetvis gör jag det så ofta jag kan inom alla områden. Fast i Forever kan jag göra det på heltid och samtidigt genom ett fantastiskt bonussystem nå mina egna drömmar genom samtidigt.

Helt outstanding om du frågar mig.

Jenniefer

Likes

Comments

Forever Living Products, Goalachiever, Entreprenör, Min historia, Mumprenur, Katastrofen i Turkiet

För X antal år sedan bodde jag i Turkiet. Tiden i Turkiet varade i 6år. De sista åren kunde jag språket och tog mig fram som egen företagare. Jag hade en byggfirma. Innan dess var jag mäklare med stor framgång i sälj men tyvärr inte så bra människor omkring mig. Jag jobbade tätt med Skandia Mäklarna Turkiet under min första tid och kände mig pga av det företaget trygg då de skulle säkra och gå i god för alla kontrakt. När väl tiden kom visade det sig att de inte alls hade koll. Mannen som skulle kolla allting hade suttit i baren och blivit bjuden så han bara skrev OK på saker utan att kolla upp dem.

När det började blåsa och kunder inte fick sina lägenheter gick filialen Skandia mäklarna i konkurs och de sa ifrån sig allt ansvar och skyllde på mig mer eller mindre.

Jag tog på mig ansvaret för att hjälpa kunderna, inte för att det var mitt ansvar utan för att jag tyckte synd om dem och ville hjälpa. Med facit i hand vet jag att jag aldrig skulle gjort det men när det väl var igång så var det ju redan försent.

Jag startade ett eget era kontor och drev på verksamheten, fortsatte sälja lägenheter och hade för avsikt att ge lägenheter även till dem som inte egentligen hade betalt mig utan det tidigare företaget jag jobbade på som Skandia Mäklarna Turkiet med L-G Kjellin hade ansvar för och hade lovat tillbaka pengarna.

Allt gick som det skulle och jag öppnade en egen byggfirma med mina investorer i ryggen. ERA- Kindstrand


Jag var på massor mässor och sålde bra . SEDAN kom katastor ekonomin 2009 med en BOOOM. Inget såldes och allt stod stilla. Jag började försöka rädda allt med allt jag tjänat under åren och även genom att sälja en del lägenheter till extremt bra pris för att hålla bygget igång.
Det gick inte så bra och människor omkring mig började bli giriga. Anställda bytte företag bakom min rygg fast de lovat lojalitet i ur och skur och jag alltid behandlat dem väl.
Eftersom jag inte hade arbetstillstånd för att vara ingenjör, jag hade ju ingen sådan utbildning utan var bara en modog, kanske naiv, entreprenör så lyckades man tom få mig utvisad. Då jag satt på en del jobbiga bevis för en del inblandade.

Turkiskt fängelse där det ingick att visiteras naken, lämna fingeravtryck och bilder precis som på en amerikansk film. VIDRIGT, här finns det en del mer att berätta i mer detalj men det blir för mycket nu.

Väl hemma i Sverige

Jag visste inte alls var jag skulle ta vägen.. Eftersom jag hade en familj som satt och sa att de visste att det skulle gå såhär så kunde jag inte vända mig till dem. Som tur var har jag goda vänner och fick hjälp och tak över huvudet. Dec 2009 tjöt jag mest hela tiden kan jag säga, Jag hade tvingats lämna bostad och hund på 5 minuter och det enda jag fick med mig var ett handbagage. Jag bodde då på 160m2 och det var inte mycket av det som fick plats i den väskan.

Minns så väl hur det ringde 10ggr om dagen, mailades hela tiden med hot och arga toner. En dag var det en kund som ringde och sa att han skulle skära halsen av mig. han bor förresten i Stockholm och jobbar som vakt på kända ställen. En annan kund ringde från fängelset och sa att han skulle döda mig långsamt och en annan att jag skulle få det jag förtjänade. Den sistnämnde visste jag bakgrunden på och det visade sig att även de suttit inne för grova brott.

Stressad var bara förnamnet. Då började min fd anställde att ringa TV4, tidningar och Gud vet allt.

Så jag låg i en mörk liten lägenhet på 17m2 i en våningssäng och stirrade i taket medans rubrikerna om att jag var en grov bedragerska snurrade både i tidningar och på TV. ÅNGEST DELUX!!


Jag visste ju att jag var inblandad i affärerna men jag hade verkligen inte lyrat någon. Det gick bara åt helvete rent ut sagt. Dessutom fick jag lära mig att tidningen inte alls skriver det man säger....

Organiserat bedrägeri - Herregud. TPI är förresten företaget bakom Skandia Mäklarna Turkiet.




I medvind får man mycket vänner men...

Samtidigt började vänner skicka meddelanden som:

-Hur känns det när luftslottet rasar?
- Hur känns det att vara en bluff.
- Känns det bra att vara ett misslyckande?

Alltså vänner jag har sovit över hemma hos, haft middagar och skrattat och umgåtts med.

I medvind får man mycket vänner som sagt och i motvind visar sig de sanna vännerna och de är mycket färre än vad man tror.
Häktad och stämd

Jag blev häktad, som jag skrivit om tidigare, ja och även stämd. Stämd på miljoner som de som stämde mig EGENTLIGEN visste att jag inte tagit men att driva en process i Turkiet är för svårt. Det vet jag så det kan jag berätta om en annan gång.

Under rättegången försökte jag försvara mig själv för jag hade inte råd med advokat. Med Wilton 6månader gammal satt jag ensam och försökte svara. Det är en rörig historia med många frågor och de hade en advokat som ställde frågor på konstiga vis med ett konstigt språk, så ja ni kan kanske förstå att det inte gick så bra. Mot slutet fick jag rättshjälp men det var försent och fallet hälften i Sverige och hälften i Turkiet så de kunde komma undan. Jag gick till förlikning.

En och en halv miljon på en inbetalningskort

Dealen var att jag skulle betala 1,5 miljoner och gjorde jag inte det inom 6 månader skulle det bli 2,5 miljoner. Så Kronofogden skickade ett inbetalningskort på 1,5 miljoner. Kunderna trodde nog ff att jag gömde pengar.


Ett brev på posten, till alla grannar

Efter en tid gick en granne till Calles mamma med ett brev som de fått 3 månader tidigare. Det innehåll lite mer än det ni ser ovan. Skammen var fullständig. Men vad varnade de för? Att jag skulle ut och stjäla studsmattor hos grannarna??

Samhället dömer ut en, så även vänner, bekanta och andra man träffar.

Helt plötslig kände jag mig som en misslyckad rubrik 100%. Skulder hos fogden på över 2 miljoner och ingen möjlighet att betala tillbaka. Indrivning och andra pinsamheter och så människor som verkar bo på UC för att se andra människors "förfall" och sedan viskar och pratar och sprider saker som en löpeld.

Alla som jag pratade med verkade tycka att detta var det VÄRSTA som kunde hända.. Det är ju givetvis för att de lever i en värld som är som en tavla i en ram där de vill att andra ska beundra just deras tavla och tycka att den är mest perfekt. I den världen är skulder KATASTROF.

Jag är ju inte dödligt sjuk

Jag säger inte att det är roligt men jag är ju inte dödligt sjuk och har dessutom människor som stöttar och älskar mig för den jag är omkring mig. Visst sved det att nära vänner kunde uttrycka att de inte visste vad de skulle tro. När å andra sidan den siste advokaten i ett av fallen, faktiskt advokaten till hon som anmälde mig till TV, sa att han aldrig hade sett någon försöka hjälpa andra så mycket och på kuppen satt sig själv så i skiten.

Jag försökte iaf och det känns bra för mig.

Gällande Kronofogden så är de snälla och hjälpsamma och det är faktiskt bara BOKSTÄVER OCH SIFFROR i ett system på en eller flera servrar. Bränn upp skiten så är det ju borta. Det sitter ju inte fast i min kropp längre än jag tillåter det.

Forever, ett företag som låter mig visa vad jag går för

Ja precis, Forever Living är ett företag som låter mig blicka framåt och faktiskt låter mig stänga dörren till det som hände. Allt detta genom att hjälpa andra och faktiskt ha fördel av det utan risk. Jag kan göra business igen utan att någon behöver vara inblandad i min privata katastrofala ekonomi.

Det tog ett tag innan jag fattade att jag fått en andra chans tillsammans med min fantastiska sambo Calle. Först skämdes jag, länge skämdes jag och var livrädd för att man skulle Googla mig. LIVRÄDD. Sedan bestämde jag mig för:

VAD ANDRA TYCKER OCH TÄNKER OM MIG HAR JU INTE MED MIG ATT GÖRA. Jag vet ju sanningen, jag vet att jag har rent mjöl i påsen även om jag självklart begått misstag. Det räcker ju egentligen. Jag har vänner och människor som tror på mig.


Dessutom har jag en erfarenhet jag inte önskar någon men nu när jag ändå har den så ser jag stora fördelar med den. Jag har blivit stark, lärt mig att utan tvivel gå emot strömmen och tro på mig själv. Jag har insett att hur och vem jag vill känna mig som är ett val jag gör med mina tankar och att allt går att fixa om man fokuserar på lösningar och inte problem.

Så TACK alla "jävlar"

Så tack alla ni som vände mig ryggen för det har gjort att jag sökt och hittat nya fina älskvärda vänner.

- Tack alla ni som googlat och spritt rykten för ni har gjort att jag klivit ut ur garderoben helt offentligt och lättat min börda.

- Tack alla ni som mordhotat mig för jag har lärt mig att jobba med ett företagande som innebär mindre risk och då hittade jag Forever.

- Tack ni 2 som fick mig häktad för ni fick mig granskad och rentvådd, oerhörd stark känsla.

- Tack alla ni som fått mig gråta så många gånger för ni har gjort min relation till min nya familj så stark och banden vi har är svåra om inte omöjliga att krossa. De vet allt om mig och älskar mig ändå.

Så tack alla "jävlar" för ni har gett mig ett driv och en revanschlust utan dess like. DEN kommer lösa allt och en dag, snabbare än alla tror kommer jag också vara fri från den där servern och förhoppningsvis vara lite mer vegan så jag ger kroppen mindre chans att utveckla cancer.

Allt handlar om rätt attityd!

Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen

Tack för att du läst ända hit och orkar lyssna på MIN sida av historien, vilket är syftet med bloggen. Jag hoppas att jag på det sättet kommer kunna stärka andra.


Jenniefer

Likes

Comments

Goalachiever, Mindset, Mumprenur

Habits, lifestyle and mindset seperate the successful people from the ones that never reach their goals. Do you find this difficult find someone that can help you. Do you find this easy? Be the support, inspiration and help others that wants to reach the goal of being successful.



Successful people believe “I create my life.” - Unsuccessful people believe, “Life happens to me.”

Successful people play the money game to win. - Unsuccessful people play the money game to not lose.

Successful people are committed to being rich. - Unsuccessful people want to be rich.

Successful people think big. - Unsuccessful people think small.

Successful people focus on opportunities. - Unsuccessful people focus on obstacles.

Rich people admire other rich and successful people. -Unsuccessful people resent rich andsuccessful people.

Rich people associate with positive, successful people. - Unsuccessful people associate with negative or unsuccessful people.

Rich people are willing to promote themselves and their value. - Unsuccessful people think negatively about

selling and promotion.

Rich people are bigger than their problems. - Unsuccessful people are smaller than their problems.

Rich people are excellent receivers.- Unsuccessful people are poor receivers.

Rich people choose to get paid based on results. -Unsuccessful people choose to get paid based on time.

Rich people think “both.” - Unsuccessful people think “either/or.”

Rich people focus on their net worth. - Unsuccessful people focus on their working income.

Rich people manage their money well.- Unsuccessful people mismanage their money well.

Rich people have their money work hard for them. - Unsuccessful people work hard for their money.

Rich people act in spite of fear. - Unsuccessful people let fear stop them.

Rich people constantly learn and grow.- Unsuccessful people think they already know


Who are you honestly and who do you want ro be?



Likes

Comments

Forever Living Products, Goalachiever, Livet, Entreprenör, Mumprenur

Jag vill bli rik, jag vill tjäna helt sjukt med pengar. Inte på bekostnad av hela mitt liv men med en bra strategi. Det är lätt för mig att berätta om det öppet för jag skäms inte. Det betyder ju inte att jag inte värderar hälsa, tvärtom. Att pengar inte har betydelse är b****hit enligt mig. Såklart man inte tänker på pengar när man ligger inför döden, men det är ju betydligt lättare att få en avslappnad sista tid med mer pengar, eller?

Jag vet att jag inte kan köpa vare sig lycka eller kärlek med pengar. Men som sagt alla situationer blir friare med mer pengar. Jag kan äga min tid med mer pengar, dvs jag kan ha bättre vård, vara med min familj mer, göra det jag brinner för mer och hjälpa fler. Stör det med mycket pengar kan man ju skänka bort det tänker jag och hjälpa någon.

Så F***ck Jante som säger att det materialistiskt att vilja tjäna galet mycket pengar, att man försummar sin omgivning för att man satsar mer på jobbet under några år.

HEY WAKE UP, alla andra kommer jobba 40 timmar i veckan, i 40 år för att sedan få 40% i pension. Säger inte att det är fel men det är en verklighet jag vägrar acceptera. Jag kanske dör på resan, ja, kommer jag ångra mig då? Nej för jag dör hellre levandes försöka att hjälpa och skapa än att hoppa in och snurra i något ekorrhjul för det passar inte mig. Men det gör det för väldigt många andra och det är ju perfekt. Jag dömer inte dem så då tycker jag inte att jag behöver bli dömd för mitt beslut och mitt mål heller.


EKONOMISKT OBEROENDE. Ganska kaxigt för en tjej med den krasch bakom mig som jag har. Ja verkligen, men den skapar revanschlust och driv utan dess like. Så "watch my smoke" säger jag för jag har valt att tro på mig själv. Ja du hörde rätt, det är faktiskt ett val att göra det. Känns det svårt, ta tag i någon som tror på just dig och be om hjälp i början. Så har jag gjort, min sambo, mina vänner och mina kollegor hjälper mig fortfarande dagligen med detta.

LEV LEV LEV låt inte bara livet hänsa. Gör det på ditt sätt och var glad och uppmuntra andra som gör det. Allt blir galet kul då. Ja och DU det är inte fult att tjäna pengar och vilja ha allt som det kan innebära, inte om du har hjärtat med dig. Jag har hittat den fantastiska möjligheten att kunna nå mina drömmar genom att hjälpa andra nå deras och det är det namnet på denna blogg stå för.

Så kliv ur JANTE, ge dig själv 5 minuter och titta på filmen nedan, kanske får den dig att peppa till :D Det gör den med mig varje gång.

Kram Jenniefer








Likes

Comments

Forever Living Products, Goalachiever, Kost, träning och hälsa, Livet, Mammaliv, Husvagnsliv

När vi är alla barn sover jag och Calle i förtältet på en bäddsoffa. Supermysigt. Dock skiftar temperaturen en del. Kallt på natten och 700 grader när jag vaknar.
På ett förtält drar man ju bara upp ett fönster så kommer vinden in. Skönt.

Ungarna kommer in under natten så det är trångt i bäddsoffan 😂😂

Träningen har fått sådär den här veckan. Kom av mig helt när vi åkte bort. Jag tycker helt klart att det kan vara en större utmaning att ta fram grejer och köra hemma än att bara åka till gymet.

Idag lämnar vi barnen för att åka på kalas i Nyköping. Det blir att bo i husbil och jag ska inviga festen med lite sköna fötter behandling för dem som kommer. Det ska bli supermysigt.

Idag ser det ut att bli ännu en fantastisk sommardag. Vilken sommar Sverige bjuder på. Helt underbar.

😘😘

Likes

Comments

Livet, Mammaliv, Entreprenör, Goalachiever, Kreativitet, Mindset

Att sätta mål och få ner dem på pränt är viktigt för att hela tiden röra sig i den riktning man vill. Det är utvecklande och stimulerande att jobba efter mål och det är personligt utvecklande då man tenderar att stretcha sig lite längre och gå utanför sin komfortzon mer vilket är enormt utvecklande.

Det finna en Harvard studie som visade enligt nedan.
Att endast 3 % hade skrivit ner sina mål och gjort plan över hur de ska nå målen. 13 % hade mål, men hade inte skrivit ner dem och hela 84 % hade inga mål överhuvudtaget.

10 år senare intervjuades samma grupp studerande med mycket intressanta resultat. Det visade sig att de med som gjort mål men inte skrivit ner dem tjänade dubbelt så mycket som de som inte hade några mål. Och de som hade nedskriva mål med plan över genomförande tjänade i snitt 10 gånger så mycket alla de andra tillsammans. Det låter ju helt otroligt, inte sant?

Av den anledningen vill jag att mina barn ska börja jobba med detta tidigt. Likaså vill jag att de ska lära sig värdet på saker och hur mycket arbete som ligger bakom tex en traktor.

Så nu vill vår Wilton på 5 år ha en Traxxas och den kostar mer än 8000:- Vi har gjort en plan på 7000:- och bestämt att resten lägger vi till.

Hans strategi är att samla burkar, åka med disk och tvätt samt sälja leksaker. Han är eld och lågor och jobbar hela tiden.

För att han ska förstå hur långt det är kvar gjorde vi ett stapeldiagram och satte på kylskåpet. Så nu är det bara att heja på.
Det känns kul och bra och jag är säker på att bi har början på en liten entreprenör.

😊😊😊

Sätter ni mål med era barn?

Likes

Comments

Forever Living Products, Livet, Mumprenur, Kreativitet, Entreprenör

Första gången jag hörde ordet entreprenör vet jag att jag tänkte att det lär fint men det är ju sådana där andra. Idag vet jag att mitt kreativa sätt att komma på idéer och få ett huvud som bara snurrar och inte kan somna av en idé som just fötts är en del av att vara just entreprenör.

Redan som liten hade jag ett eget företag, Eriksson tre korvar lekte jag tillsammans med en barndomsvän som var lika kreativ som mig. Namnet var hennes idé vill jag minnas.

När möjligheten kom att få ansvara för jultidningar, sälja majblommor och vykort mm gjorde jag allt med bravur. Det var inte bara att jag gillade att sälja utan jag gillade hela saken runt att på ett kreativt sätt få se till att bli topp på det jag gjorde.

Detta utvecklades och under gymnasiet startade jag och en väninna en kreativ polkagrisförsäljning. Haha den ledde nog mest till ett evigt ätande men idén var kreativ. Vi tog kontakt med fabriken och fixade allting och hade en riktigt bra försäljning.

Försöker minnas fler saker jag gjorde på den tiden men det kommer inte upp just nu.

För mig är kreativiteten och entreprenörskapet ett slags kall. Jag blir likgiltig om jag inte får agera på den. Får jag inte skapa och fila och jobba på idéer så mår jag inte bra helt enkelt. Det är inte bara att inte må bra, jag blir deprimerad på riktigt.

Vid ett tillfälle i livet blev jag ombedd att ta det lugnt lägga idéerna åt sidan och bara göra det som fanns just då. Det slutade med att jag låg i sängen och Anna Skipper och hennes dåvarande man fick komma och hjälpa mig upp, efter en vecka eller hur länge det nu var.

Så kreativiteten och drivet är en del av mig. Tävlingssinnet och att alltid vilja lite längre är en del av mig, det har jag bara fått inse. Att nöja mig något lagom kommer aldrig vara aktuellt för mig. Så orden Lagom är surt som står på väggen hemma passar mig som person perfekt.

Tidigt startade jag egna träningsgrupper. Det började i Malmslätt i Linköping med 60 tränande damer 3 gånger i veckan sedan har det kommit nytt hela tiden.

Jag har idéer så det räcker för ett helt kompani men behöver givetvis en massa olika människor omkring mig för att få till det på ett bra sätt. Handlingskraften att sätta igång och genomföra finns verkligen där men allt förvaltande runt omkring behöver jag hjälp med. Det tog mig ett tag att erkänna för mig själv så bakom mig har jag lämnat en del kaos.

Idag har jag ett jobb där min kreativitet och driv kan hjälpa andra att nå sina drömmar och sina fulla potential. Att få hjälpa andra att få upptäcka sin inre kraft, möjligheten att förverkliga sina drömmar och att få väcka en liten eller stor entreprenör där inne, är helt fantastisk. Jag vet att alla inte är som mig och har ett kall som mer eller mindre tvingar mig framåt och som gör att jag kan kasta mig in i saker eftersom jag inte är ett endaste dugg rädd för att ta en risk.

Så nu driver jag en business, under paraplyet av ett stort internationellt företag, där jag kan hjälpa alla som vill att nå dit de vill. Givetvis genom att jobba men det säger ju sig självt. I min business är jag fri att göra hur jag vill så jag kan använda min kreativitet till 300%. Det är andra gången i livet jag möter det. Den första var genom mitt företag i Turkiet men det kan jag berätta mer om en annan gång.

Jag har efter många år av sökande hittat min passion och nu kan jag leva ut den om genom den även nå mina drömmar. Som jag ibland får för mig är att gå på en solstrand eller ligga vid en pool och sippa på bubbel....... Hahaha ja ni hör ju. Det går kanske en kvart sedan måste dator, block och penna fram för att ta hand om en ny idé som kommit upp.


Att bli mamma är het fantastiskt men en jätteutmaning för en entreprenör som behöver tid att få sitta, planera, jobba och genomföra för att må bra. Ni som har barn vet att det blir mindre av den varan. Det är därför jag vill skriva om bla detta för det går ju bara man vill. Lite kaos runt omkring men kan man acceptera det så går det ju att få ihop det.





Bilden tog för övrigt 15 tagningar och ett röjande av bordet innan. Vi har väldigt sällan ett tomt bort som är redo för fotografering hemma. En skinkbit från frukosten låg kvar med och en pöl med vatten där det dansat dinosaurier.


Nu är det dags att gå ned och kolla på när barnen leker med trollmor Grimhild och sedan inviga min nya almanacka, boosta idéer och planera upp webbkursen jag ska gå samt go to real action. För det är ju inte planeringen som ger framgången, det är det ACTION som gör.


Love J

Likes

Comments

Forever Living Products, Livet, Kreativitet, Mindset, Ur kaso kommer utveckling

Har ni dagar när ni känner:
- jag har inget att ge.
- jag har bara trott att jag är bra egentligen är det bara en fasad.
- om folk visste skulle de inte tycka att jag hade något att komma med.
-ingen vill egentligen vara med mig.
-alla tycker jag är konstig.
-jag kan inte hålla en konversation ens för min kreativa hjärna poppar ut nya saker hela tiden som jag inte kan stänga inne.
-jag kommer aldrig lyckas.
-jag är ett totalt "fuck up"

Har ni det? Jag har det. Är helt medveten om att man ska tänka på det man vill ha och mata med positiva affirmationen så att man attraherar det man vill ha. Det gör jag nästan alltid. Ibland tycker jag dock att jag måste få bryta ihop och gräva ned mig för att sedan resa mig igen. Reser mig gör jag alltid.

När jag var yngre kunde dessa perioder vara längre. Då hade jag så många idéer som jag hade svårt att få till vilket gjorde att jag tappade hoppet lite då och då. Dessutom var jag inte så medveten om mindset.

Mycket tack vara Forever och möjligheterna genom det konceptet är dessa stunder istället för dagar. Forever ger en möjlighet för alla som vill med lika förutsättningar. Dessutom kan man få precis så mycket personlig utveckling som man vill. För det känner jag enorm tacksamhet. Arbete belönas och ofta får jag fylla på min känsla av att vara bra och ha något värdefullt att ge andra.

Igår var en tung dag på många sätt. Idag blir det äventyr till Kleva gruva med familjen.

Så fort jag kan ska jag sätta mig ned och lägga en strategi för allt jag ska genomföra samt mål för nästkommande 6 månader. Efter det känner jag mig på topp igen. Kanske tittar jag på ett bra klipp som peppar mig med. Tex som det nedan.

Om du också har stunder av tvivel och kaos. Hitta en strategi för att ta dig ur den. Jag vet hur jag ska göra och jag har drömmar jag vill förverkliga samt en stöttande omgivning. Det använder jag för att ta mig upp.
Styrka till er alla som kämpar.

Love
Jenniefer

Likes

Comments