Header

Varje år sänds den viktigaste och mest berörande gala, TILLSAMMANS MOT CANCER.

På vilket sätt är den så viktig och berörande?

JAG tycker såhär: Cancer är någonting som vi alla kan drabbas av precis när som helst. Vissa har dok anlag för att enklare drabbas av cancer. Oavsett om det är du, ja just du, som blir diagnostiserad med cancer är det fler som blir påverkade. Även om inte du blir diagnostiserad med cancer, känner du förmodligen någon som har blivit det och som i sin tur påverkat dig.

På något sätt är du involverad. Det kanske är en kompis släkting som tåkat ut för detta och du finns med som en stöttepelare eller så är det någon i din närhet som får detta besked, du har en tumör, du har cancer.
Cancer är ett laddat ord, hör jag ordet cancer tänker jag dirket på döden. Jag tror inte jag är ensam om det. Men forskningen går framåt och det på grund av OSS. OSS alla månadsvgivare eller OSS som skänker en gåva.
Om du tänker efter lite... någon gång har du säkert stånkat och stönat över att behöva laga mat, diska, tvätta, handla, gå upp tidigt på morgenen för att åka till jobbet m.m. men är det så JÄVLA jobbigt egentligen?
Ta några sekunder, tänk till, tänk efter, det finns många i detta avlånga land som förmodligen har det jobbigare än du just nu. Någon får ett cancer besked, någon mister en närstående, någon är med om en olycka, någon har inte råd att köpa mat och drömmer om att kunna åka och handla igen, någon arbetslös längtar efter att få ställa klockan för att kunna åka till jobbet.

Vad gnäller du för!? Du har mat på bordet varje dag, en partner/familj att komma hem till, tak över och framför allt så är du (förhoppningsvis) FRISK så vad behöver du mer?
Ta dig samman, knyt näven, lite jävlaranamma - Livet är NU, inte sen, antigen kan du stå på perongen och titta på eller så kliver du på tåget och åker med för att se vart det tar dig. Vänta inte på att någonting ska hända, se till att det händer. Försök påverka vardagen till något positivt och gör varje dag till någonting bra. Gör saker som du mår bra av, träna, läs en bok, titta på film, umgås, slappa i soffan, förgyll din vardag så som du vill ha det bara du är nöjd när du sluter ögonen när John blund hälsar på.

Jag har också stått bredvid, att få beskedet att någon man skulle göra allt för fått cancer, då tappa jag fotfästet!
Cancer drabbar inte oss, framförallt inte mig. Det är så vi alla tänker, inte sant? och sen kommer livet ikapp och man får en Käftsmäll.

Jag spelade hockey på den tiden i Jönköping och gick på Sanda Gymnasiet, skolklassen berättade jag inte någonting för, för jag ville att det skulle vara den plats där allt var som vanligt. Hade dem vetat tror jag att det blivit annorlunda, dem hade tittat på mig som ett offer. Mina närmsta lärare visste, dem jag anförtrodde mig till. Hockeylaget HV71 fick också veta eftersom dem skulle få en ökad förståelse för varför jag inte var på sommarfysen.

Jag förstår idag med distans till allt ihop att Jönköping och hockeyn räddade mig. Jag slapp vara i cancervardagen, även fast jag visste om det, jag kunde få ur min aggression och ilska på träningarna och koppla ifrån det en stund. Det fanns så klart alltid i huvudet men jag kunde inte förstå det, jag kunde inte fatta att det faktiskt hänt OSS. Ja, jag säger oss för vi hade cancer allihop, på vårt eget lilla vis.
Att jag inte berättar vem det är, handlar om respekt och är egentligen helt ovesäntligt, men vill ändå dela med mig av min erfarenhet.
Ingenting var längre viktigt för mig när detta hände, jag kunde inte kämnna någon glädje. Efter beskedet åt jag ingenting i nästan 1v, nästintill inget vatten. Sedan sa en klok människa att hen inte mår bättra av att vi slutar leva utan att vi får försöka bidra med det vi kan. SANT! Hen mådde inte bättre av att jag inte åt, Hen blev inte frisk för att jag inte åt, hajjar ni?

INGENTING blev längre jobbigt för jag visste att Hen hade det tuffare. Att ha en sen träning och ställa klockan tidigt för att ta sig till skolan var numera en baggis, jag må vara trött men hur jobbigt är det egentligen?
Jag ska vara glad att jag är frisk och har möjlighet att både kunna träna, gå i skolan, föräldrar som pröjsa boende, mat m.m. vad mer kan jag begära?

Vi hördes ofta på telefon och så fort möjlighet fanns så åkte jag tåget hem för att finnas med och stötta. Jag var med så fort jag kunde, jag ville inte missa en sekund som jag kunde tillbringa med hen, om vi så inte gjorde någonting eller hade jätte roligt, spelade ingen roll, det var tiden som räknades. Tiden tillsammans.

Jag minns det så väl, får rysningar och tårarna rinner så fort jag tänker på det, jag tog tåget hem till skara för att spendera den dyrbara tiden, en person hade förberett mig, håret är borta vi rakade av det igår. Hen har peruk på sig men den kiar en del så den används knappt. Hen ville raka av det själv så det var inget konstigt, men konstigt för oss runt omkring. Jag kom hem och var förberedd på vad som väntade, trodde jag ja, vilken käftsmäll! Jag kom hem hen satt i storarummet och kollade på tv, jag gick in och satte mig i soffan och jag ser hur hen tar sin hand och sätter framför peruken och drar den bakåt. Då började jag gråta, nu var hen sjuk. Nu såg man att hen var sjuk. Hen hade cancer. cancer = tappa håret. Hen var helt tillfreds med håret och bad mig känna, men jag kunde inte, jag tyckte det var konstigt och ovehagligt, men tillslut gjorde jag det. Det var så ovant men med tiden vande man sig.

På sjukhuset som vi befann oss på i omgångar ibland oftare och längre ibland mer sällan och kortare, de berodde på, där fanns det en lekterapi. Där fanns det utklädnads grejer, jag tog på mig en geting dräkt och en andra en drake/Krokodil och skojade runt. Personalen som jobbade där hade så kul och skrattade med oss och sa att det var skönt att vi spred som energi och glädje. Dem frågade om vi inte kunde gå in i rum där andra sjuka låg.
Jag ångrar det idag, att jag sa nej.

Jag tror det hade att göra med att jag inte var så säker i mig själv på den tiden och hur skulle dem som låg inne på rummet tänka om jag kom in där och stojja? vad skulle jag göra/söga?
Men tiden går inte spola tillbaka men är glad och stolt över att vi lekte lite apa på lekterapin.

Varje dag pendlade mellan hopp och förtvivlan, jag minns hur förkyld du var under denna tiden pga immunförsvaret bryts ner av cellgifterna. Hoppet var det sista som övergav mig, oss.
Den där magkänslan jag fick första gången jag gick detta besked sa, det kommer gå bra!
HUR kan man ens känna eller tänka så, eller var det en försvarsmekanism?
Jag vet inte.

Turen var på våran sida, inte minst hens och idag är hen friskförklarad.
Från att vi fick besked om att tumören var borta så väntade en lång 5 års period. En ovisshet, vadå? är tumören borta? Hur kan ni veta det? tänk om det kommer tillbaka?

Det är frågor som kommit och gått och som åter idag kan komma upp i huvudet.

Det var ganska opassande men jag märkte vilken terapi det blev för mig, jag gick Barn och Fritid och vi skulle se på en film och skriva om olika faser en människa går igenom när något oväntat händer i livet ex. ett cancer besked.
Vi såg på en film som heter "Capricciosa" som jag varmt kan rekomendera.
Jag kände igen mig så mycket och visste precis vilken fas jag befann mig i. Det var den jobbigaste film jag sett, för jag grät hela tiden för jag såg bara mig själv, men det var också ett sätt att bearbeta. så den filmen rekomenderar jag verkligen.

Jag tog studenten och flyttade hem till Skara. Det var nu mitt bakslag kom. Jag nämnde tidigare att hockeyn räddade mig, ja för stunden. När jag hade kommit hem, var arbetslös och hade ingenting att sysselsätta mig med "låste" jag in mig på min brors fd. rum och där inne tillbringade jag nästan 4-5 månader. Jag vände dygnet och låg uppe hela nätterna, sov hela dagen och vistades inte bland folk. Jag minns att jag kollade på Prison Break hela nätterna långa, när morgonen närmade sig slöt jag mina ögon och vaknade sent på eftermiddagen, jag gymmade med en kompis på kvällen, sent vid 21-22 tiden, hen var faktiskt den enda jag träffade under denna perioden. Kom hem från gymmet duschade/badade sedan prison break.
Det bästa av allt var att min ena stöttepelare här i livet lät det vara så, för hen förstod.
Jag fattade det inte då, men jag förstår det idag.
Det var min tid att sörja, min tid att försöka förstå, min tid att smälta, min tid att acceptera.

Jag tränade ett tag men när jag började må bättre fick vikariat, la jag det åt sidan, sedan har det gått i perioder. Förmodligen för att hela mitt liv har varit uppstyrt av massa tiden och krav på prestationer. Idag har jag inte tränat på nästan tre år kan man säga, man ska försöka ge det en lite push nu.


Denna tatuering, min första: Pursuit of happiness - Strävan efter lycka, gjorde jag som en hyllning till denna krigare och en påminnelse till mig själv genom livet att försök alltid ha roligt. Fyll vardagen med skratt och gråt. En till film rekommendation filmen "prusuit of happiness" grym film!

Håll i, håll hårt, håll om. Glöm inte göra varje dag till den bästsa dagen, enligt dig!

Under denna tid som jag gick igenom, har jag en person som jag verkligen vill nämna vid namn och som jag aldrig någontin kommer kunna tacka. Vi lärde känna varandra på ett läger i Öckerö, Maria Rooth hockeyläger.

Sedan korsades våra vägar mellan länslagen, hon i Skåne och jag i Västragöraland, men nu skulle vi bära samma lagtröja, HV71.

Vi lärde känna varandra och hon blev min syster och utan henne i Jönköping hade aldrig varit lika roligt, herregud!
När dagarna var mörka och gråa fanns hon där, när dagarna var ljusa och glimmrande fanns hon där, när jag ville gråta fanns hon där och när jag ville gå på stan fanns hon där.
Hon frågade mig en fråga tidigt, kommer inte riktigt ihåg om det var då jag berättade för henne om beskedet eller om det var senare, men hon fråga, hur vill du att jag ska bete mig?

Mitt svar var: Precis som vanligt. och undrar du något, så fråga det är mycket bättra, för sånt känner man av.

Och det var de hon gjorde. Jag kan tänka mig in i hennes situation, okej... hur ska jag kunna vara som vanligt nu? men hon gjorde det sååååå himla bra. Hon frågade frågor under denna perioden och hon frågar än idag, hur är det med hen?

HON ÄR VÄRLDENS BÄSTA VÄN, AGNES!

TACK!

Ta er till det ni vill av texten, är inte ute efter medlidanden, men vill sända perspektiv.

Ensam är inte stark - Tillsammans är vi starka.

Med motgångar Föds framgång.


Ta någon minut, se dig omkring, du har det rätt bra ändå va, har du inte?


För er som missade programmet kan kolla på den här: https://www.tv4play.se/program/tillsammans-mot-cancer

För att bli månadsgivare klicka här: https://www.cancerfonden.se/stod-oss/bli-manadsgivare

För att ge en gåva klicka här: https://www.cancerfonden.se/stod-oss/ge-en-gava

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Fantastiska, underbara, ljuvliga fyrbenta varelser!♡

Självklart är hörlurarna på och podcast - säger du a får du säga b. 

En pod jag varmt kan rekommendera, uppensinnade tjejer som pratar om sånt som vi tjejer känner igen oss i. 

@alicestenlof 

Likes

Comments

29/12-15 vannade vi upp på globen hotel för att gå och äta frukost vid 9.00. Fördelen med att sova på globen hotel är att få äta frukost i globen, mäktig känsla!

Efter frukosten gick vi upp på rummet och packade ner allt i resväskorna, checkade ut för att gå vidare till pendeln som skulle ta oss till Värtahamnen. Oturligt nog var det rikligt med snö så det var trögt att dra väskorna.

Vi kom till hamnen 1,5h innan avgång så det blev en mysig stund med kortspel och en cider/öl.

När vi klev på båten gick vi till hytten för att sedan ge oss ut och se vad Silja Line Cinderella hade att erbjuda. Shopping, mat, bar, fik, pub, partyställe och spelhall. Det första vi gjorde när vi gled iväg var att testa banditerna, ingen storvinst men gick med vinst.

På småtimmarna besökte vi partystället och kollade på en show. Vid midnatt gick vi till hytten för att förbereda för avstigning i Helsingfors/Helsinki. Vi sov inte jättebra men helt okej, det guppade en del. På natten fick vi sova 1h mindre då Finland ligger 1h före oss.

30/12-15: Väl i land minns jag att det var SVIN kallt, egentligen inte så kallt, men jämfört med i Sverige.
Vi gick av i Västra Hamnen och gick till fots mot hotellet. Vi hade tidigare googla och tagit bilder för att lokalisera oss. Det tog en stund till hotellet men absolut gång avstånd.
Vi skulle bo på Scandic Marski och i receptionen gällde det att prata på engelska, inte min favorit syssla men det funka, har man tur kan man få prata med svenska då finskar är bra på det pga språk skolan. Vi kom innan incheckningen så vi fick förvara väskorna i ett förråd och så passade vi på att göra Helsingfors.
Innan vi fick nycklarna träffade vi på Larsa Ehn, pappa till Christoffer Ehn i Frölunda hc, moderklubb Skara IK, trevligt samtal och skön att träffa någon som man känner.
Efter lite tid på stan fick vi nycklarna till rummet, vi la oss i sängarna och pustade ut i några minuter innan de var dags för ombyte och uppsöka ishallen.
Vi använde hotellets WI-FI för att kunna se vilken väg vi skulle gå och tips från Larsa som redan varit på hallen.

Det var åter igen JÄTTEKALLT och vi fick till fots, ishallen låg ca 25 min bort så det tog en stund. Helsingfors Ishall där HIF hör hemma skulle Sverige strida om ett jvm-guld. En väldigt fin Arena som tar in 8200 personer.

30/12-15 mötte SWE-DEN en således lätt matt men Danmark bjöd upp till kamp men Sverige gick vinnande ur striden med 5-0. Efter matchen stannade vi kvar och kollade USA-SWZ där vi hade förmånen att få se Austin Matthews (Toronto) och Matthew Tkachuk (Calgary).
Efter matchen gick vi tillbaka till hotellet och tog med Burger King till hotellet, mycket gott!

31/12-15: Nyårsafton och CAN-SWE kan det bli bättre för en hockeyidiot!? NEJ!
Matchen spelades 20:00 och på dagen gick vi till ett köpcenter och åt på en god restaurang. På dagen hade vi möjlighet att se DEN-USA men valde att tillbringa tiden till att turista i Helsingfors. Idag anlände även min bror och hans tjej samt ett par vänner till dem vi sov dok inte på samma hotel och satt inte tillsammans på matchen.
Det var 7003 personer så inte långt ifrån fullsatt. Sverige ledde med 2-0 när Canada reducerade men dem vinner komfortabelt med 5-2. Helt fantastisk stämning där kanadensarna som vanligt är väldigt kaxiga och sjunker let’s go Canada. När Sverige leder med 2-0 och 3-1 är det knäpptyst och vi Svenskar sjunker Where is Canada? Och Lets go Sweden. Efter matchen gick vi hem till hotellet och inväntade års skiftet.

En erfarenhet rikare åkte vi hem med båten 1/1-16. Vi fick inte samma hytt och denna gången utan fönster. Usch usch, de kändes som en cell!
Så om du åker båt - prio ett - FÖNSTER!
Hemresan var så jobbig, blåste som bara den och blev extremt sjösjuka, vi tillbringade tid med brorsan och hans kompisar på kvällen innan vi sov, vi åkte samma båt hem.
Vi gick av båten och tog oss via pendeln till Stockholm Central och inväntade vårt förbokade tåg i någon timme. Tog tåget till Skövde C där min pappa hämtade upp oss. En otroligt rolig resa men det var extremt skönt att komma hem till skara igen!

Likes

Comments

28/12-16 tog vi tåget mot Stockholm för att se Djurgården - Färjestad på globen. Jag hade varit i globen tidigare, när jag var liten, men inge min sambo. Min sambo som är en tvättäkta djurgårdssupporter hade aldrig varit i globen, eller ens sett en match i Stockholm! Jag blev minst sagt förvånad.

Nåväl, vi kom till stockholmcentral och tog pendeln mot globen.
Vi hade bokat rum på Ericsson Globe hotel.
Vi checkade in och Sverige spelade mot Tjeckien på tv, dem vann med 3-1.

Klockan tickade på och det var dags att bege sig till dagens höjdpunkt.

Även om jag inte är djurgårdssupporter kan jag inte undgå att få rysningar av den atmosfär som befann sig där inne den kvällen. HERREGUD!

Som gammal hockeyspelare tänkte jag bara, där hade jag velat spela. Jag minns inte vad det blev i matchen, men jag minns att Färjestad vann, så jag var nöjd!

Vi gick tillbaka till hotellet efter matchen och fortsatte kolla jvm samtidigt som morgonen därpå, skulle vi själva bege oss mot Finland för att vara på plats och se jvm live.

Mer om tiden i Finland kommer imorgon...♥️

Likes

Comments

Den 31/12-14 var första gången som vi träffades. Tänk att jag den dagen blev hämtad av min nuvarande sambo. Att man tog chansen och tillvara på möjligheten att få träffa in blivande livskamrat, finns det något finare egentligen?

Kärleken i sig är så fin, alla har sin historia, alla har en början som man bygger vidare på, en väg man tillsammans ska vandra och tackla olika motgångar som står i sin väg. Varje liten sak som man tar sig igenom och man blir bara starkare som par.

Det bästa med att ha en partner är att man alltid har någon att komma hem till. Man är aldrig ensam. Man delar sin vardag med någon annan. Det finns alltid en axel där som man kan luta sitt huvud mot.

Ta en liten stund och se tillbaka på hur du träffade din livskamrat.

Det har gått 3 år. Tre år som innehållit både det ena och det andra. Man hinner med ganska mycket på tre år. Jag var precis 22 år fyllda och du var 27 år. En fin dag att minnas, minst sagt. Idag är jag 25 och du 30, hoppas vi blir gamla och grå ihop!♡

Nyår firades lugnt och fint hemma med en god middag. Den firades hemma i största anledning till våra två hundar. Första nyår för dem och vi visste inte säkert deras reaktioner på raketerna. Vi har en chihuahua blandning och en renrasig schäfer. Chihuahuan skällde 2-3 gånger precis innan 00:00 men då fick dem varsitt tuggben och det blev lugna gatan. Hoppas alla andra djurvänner haft en lugn nyår med våra fyrbenta kamrater.

God fortsättning!♡

Likes

Comments

Härliga. Mysiga. Fantastiska. Underbara. Strålande. Lyckosamma jul!

Är oerhört glad över att få möjlighet, år efter år få fira julafton. Det är ingenting man ska ta för givet. Det finns så många som tyvärr sitter ensamma på julafton, och det gör så ont i mig. Att människor missar denna dag. Till er som sitter själva eller av olika anledningar inte firar jul eller har en sämre erfarenhet av julfirande, till er skickar jag en extra tanke och en stor stor kram!♥️

Vi alla behöver förmodligen bli bättre på att uppskatta sådant. Vi har mat, boende, familj vilket är en viktig pusselbit här i livet.

Glöm inte att stanna upp ta några sekunder och se dig omkring, vad saknar du egentligen?

Kram kram, God Jul och Gott Nytt År!
♥️

Likes

Comments

Någonting som jag tycker är väldigt roligt är inredning.
Älskar färgerna vitt, grått och svart det ger ett sånt lugn och en sådan fräsch het tycker jag.
Julen står framför oss så vad passar väl bättre än jul relaterade bilder.

Trevlig kväll!

Likes

Comments

En kväll i hockeyns tecken. Sambon håller på sitt älskade Djurgården som idag möter Karlskrona på hovet. Jag håller på Färjestad så ni som är hockeyintresserade kan ju förstå vilka diskussioner som kan uppstå.

Bilden är tagen för ca 1 år sedan då jag och sambon tillsammans var tränare för killar födda 01-02-03 i Skara IK. Vi gjorde en säsong och kände att tiden inte räckte till då vi har hundar att ta hand om också. Ett reportage gjordes från SKLT (skaraborgslänstidning) och vill man se reportaget som även innehåller en video intervju finns länken nedan. Markera länken - kopiera - öppna safari - klistra in. 

https://www.skaraborgslanstidning.se/article/tranarparet-i-skara-ik-2/ 

Ja... jag ÄLSKAR svartvita bilder!😍

Trevlig kväll!

Likes

Comments

Ja... vad ska jag nu ge mig in på... jo någonting som jag inte har en aning om.
Men här på min blogg kommer jag bjuda på, träning, träning med mina hundar, lite hockey snack, inredning, renovering av hus och annat smått och gott.

Hoppas just du vill hänga med, nu kör vi!

Likes

Comments