Jag, Maria dos Santos och min tvillingbror Marcos dos Santos.
Det var våra första passbilder som togs i Rio de Janeiro 1970.

Eduacandário Romão
de Mattos Duarte
Rua Paulo VIn 60
Botafogo

Barnhemmet vi kom till när vi var endast tio dagar gamla.

Elsa Karlsson var kvinnan som hämtade mig och min bror till Sverige från Rio de Janeiro 1970 den 20/12.

Elsa Karlsson föddes 1903 i Stockholm.
Hon gifte sig med Alberto Karlsson.
De flyttade till Rio där Alberto arbetade åt Elektrolux.
1930 föddes sonen Berndt.
Alberto fick Tbc och dog 1942. Hans grav finns på Teresopolis i Rio. (Ska försöka hälsa på hans grav när jag är på plats)
Elsa och sonen Berndt for till Sverige och bodde i Stockholm 1945-1950.
Sedan flyttade de tillbaka till Rio.
Berndt gifte sig med Ecelia och de fick sonen Erling 1966.
Från 1970 hade Elsa sitt hem på Jakob-Westinsgatan i Stockholm.
Under några år gjorde hon flera resor till Rio och hämtade adoptivbarn - totalt 20 barn.
(Marcus och jag var de första adoptivbarnen hon hämtade.)
1980 dog Elsa i sviterna av bröstcancer. Hon är begrabd i Stockholm. En gravplats jag besökt många gånger.

Elsa blev vår gudmor och mormor.
Minns henne så väl. Hennes röst var mycket speciell och hon gav alltid så mycket pussar och kramar.
Så när vår dotter föddes var det viktigt för mig att hon skulle få bära namnet vidare. ❤

Tack Elsa Karlsson, du finns djupt inne i mitt hjärta! ❤


Vår historia började den 17 april 1970 när vi inlämnades av en socialtjänsteman till barnhemmet.
I den maskinskrivna rapporten står det att "De är barn till Suemar dos Santos utan bostad.
Födda den 7 april 1970.
Inga handlingar eller uppgifter medföljde.

Vid samma tid som detta hände tog mina adoptivföräldrar, Greta och Sören kontakt med Gerd och Gunnar Westberg i Sandviken. (Gunnar har arbetat som präst i Sandviken i många år. Även i Rio. Tyvärr lever han inte idag.)
De undrade om de hade någon kontakt med någon person i Rio som skulle kunna hjälpa dem att hitta något föräldrarlöst barn de kunde få adoptera.
Gerd och Gunnar Westberg berättade då om Elsa Karlsson, en svensk kvinna som arbetat på svenska sjömanskyrkan i Rio. Hon var god vän med dem och Gerd tog genast kontakt med Elsa.

Elsa och min adoptivmamma Greta började brevväxla med varandra. Alla brev är sparade och många brev blev det.
Ett av breven har jag fastnat starkt för. Så här skrev Elsa i det brevet.

"Bästa fru Lundin!

Tack för ert brev!
Det var glädjande att höra att varken er make eller ni har något emot lite färg på barnen. Likaså att ett par tvillingar är välkomna.
När jag fick ert brev dröjde det endast minuter innan jag for till barnhemmet.
Där mötte jag nunnan som har hand om spädbarnen. Till min ledsnad talade hon om att modern till barnen tagit dem tillbaka. Då hon såg hur ledsen jag blev sa hon att de har ETT ANNAT TVILLINGPAR. Då fick jag se dem och mitt hjärta slog en volt, när det lilla krypet (Maria) smålog mot mig.
Det är en flicka och en gosse. Maria och Marcos, fyller 4 mån den 7 aug trodde nunnan.
Jag bad för mitt liv att hon inte skulle visa dem för någon annan.
Båda gånger jag varit där har Marcos sovit, men lilla grynet Maria har tittat stort"....(Brevet fortsätter vidare, men stannar här.)

Hade det första tvillingparet som de hämtade tillbaka inte återvänt till deras biologiska föräldrar hade vi inte blivit presenterade för Elsa. Ödet!

Det var mycket som skulle ordnas. Viktiga papper som skulle fyllas i, översättas, skickas till Sverige där de fylldes i av Greta och Sören, sedan skickas tillbaka till Rio och översättas igen osv.
Myndigheterna tog verkligen tid på sig. De var inte helt säkra på om de ville skicka iväg oss. Marcus och jag var de första barnen i Brasilien som adopterades utanför Sydamerika. Innan skedde endast adoptioner i landet/Brasilien från just detta barnhem.
Elsa var noga med att det skulle gå lagligt och rätt till.
Så när vi hunnit bli 9 månader gamla kunde vi fara till Sverige och möta våra adoptivföräldrar.

Den 20 december 1970 landade vi på Arlanda. Elsa hade även ett till barn med sig från ett annat barnhem. Marcello som idag heter Georg och bor i Kinna.

På Arlanda väntade Greta och Sören, vår nya mamma och pappa. Marcellos adoptivföräldrar.
Gunnar och Gerd var också på plats.

Piloten bar på Marcus.
En flygvärdinna bar på mig.
Men när de väl kom fram till Greta och Sören som stod och väntade på oss med öppna armar, bad Elsa flypersonalen att få lämna över oss var och en själv till mamma och pappa. Det fick hon.
Jag kan tänka mig det blev ett starkt första möte. Mina föräldrars annorlunda "förlossning" helt enkelt.

De brev Elsa och mamma Greta skrev till varandra under den tiden vi var i Rio är som Gretas graviditet.
Att läsa dessa brev är som en saga. Vem vet en vacker dag kanske det får bli ett teatermanus.

Nu är det snart dags för mig att resa tillbaka till min födelsestad och kyssa marken under mina fötter.
En resa jag bara MÅSTE göra.
Jag vill se hur mitt liv kunde ha blivit.
Vem är jag som den Maria jag är idag fast i Rio.
Jag vill att varje cell inom mig ska få återupplivas igen i den miljö jag en dag föddes i.
Få kunna kommunicera på portugisiska.
Känna känslan av att jag är närmare mina biologiska föräldrar.
Att leta reda på sina rötter är en sak. För mig handlar det om att få UPPLEVA mina rötter.
Nyfikenheten är den styrka jag har som fört mig till detta beslut.

1995 var jag för första gången tillbaka i Rio de Janeiro tillsammans med mamma plus en väninna till Greta och hennes dotter Julie. Julie kom året efter oss till Sverige. Elsa hämtade även henne.
En resa jag sent kommer att glömma. Min längtan att vilja åka tillbaka har alltid funnits.
Livet här hemma har gått vidare sedan dess med utbildningar, bröllop, två födslar mer mera.
Det fick ta den här tiden helt enkelt.

I vår ska jag studera portugisiska 30 hp på universitetet via skype innan jag far.
I Rio fortsätter jag studera språket på en skola som heter, " Fala Brasil School".

Den 1/6 2018 åker jag. Blir borta i tre månader.
Ser fram emot den dagen när jag ska visa resten av min familj min födelsestad.
För tro mig, fler resor till Rio och Brasilien väntar i framtiden. 🇧🇷❤






Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Sitter med barnens barnvakt Kajsa och lär mig allt om att blogga.

Snart är jagi full gång!

Likes

Comments

Välkomna till min blogg som ska handla mycket om de förberedelser som väntar mig kring min resa och vistelse i Rio de janeiro, 2018 🇧🇷

Här kommer jag dela med mig utav mina upplevelser och ventilera mina inre tankar och känslor, om det jag får uppleva i min födelsestad Rio.

Jag kommer såklart visa vackra bilder från resan som jag hoppas ni ska tycka om.

Här passar jag även på att skriva om det jag för stunden känner känns viktigt för mig att lyfta fram. 

Jag ska göra mitt bästa så att ni ska tycka om att läsa mina inlägg. Jag utgår utifrån mitt hjärta. Då blir det ärligt och äkta. ❤


Varmt välkomna! 🇧🇷☺❤


Likes

Comments