View tracker
View tracker

Ibland kan livet kännas tungt och då är det lätt att känna sig deprimerad av nuvarande omständigheter. Kanske har du nyligen genomgått en smärtsam situation? Eller du kanske bara känner dig oinspirerad?

Att hitta inspiration hos människor du ser upp till kan hjälpa att övervinna svåra och tuffa tider. Vem det än är som inspirerar så har vi alla en gemensam sak: Vi är alla människor! Och att vara människa innebär att vi är inte perfekta, vi gör alla misstag. Och det är OK!

Jag vet att jag blir frustrerad eller känner mig nere när jag kommit upp kort i mitt mål.
Men jag tycker det är skönt att komma ihåg att alla människor har gjort misstag, även dem jag ser upp till.
Så varför faller vi? Så vi kan ta oss upp igen.

Mina föräldrar, min inspiration, min styrka!
De inspirerar mig att bli bättre och starkare på så många sätt. Mina föräldrar, för mig, är den perfekta bilden av två kreativa mästare, två hjältar. De är så tålmodiga och uppmuntrande. De får mig att känns mig orädd. Jag har aldrig känt någon rädsla för misslyckande i deras närhet, och det är en dyr gåva som dem gett mig och mina syskon. Jag är så välsignad och så stolt över dem.

Kärleken mellan dotter och far är så unik och speciell på alla sätt. Han skyddar alltid henne från alla och allt som kan skada henne. Han dömmer henne aldrig. Hon är hans prinsessa och han är hennes hjälte. Min pappa, den som jag kan berätta alla mina hemligheter till. Den jag alltid kan vända mig till när jag behöver råd.

Och mamma, hon är min bästa vän.
All styrka jag har, har jag fått ifrån henne. Hon har lärt mig att se det positiva i allt i livet. "Allt du gör, gör det för din egen skull. Oroa dig inte för något annant". Hon är den som tröstar mig, den som tror på mig och den som aldrig tvivlar på mig. Hon är den som alltid stötar mig. Hon är den som alltid lyssnar och förstår. Min hjältinna.

Kärlek är kärlek. Oavsett om det är för din mamma, din katt, en pojkvän/flickvän eller din bästa vän. Och när du har turen att ha människor att älska och bli älskad, måste du låta dem veta hur tacksam du är för det, och hur mycket du älskar dem tillbaka.

Likes

Comments

View tracker

Kära hjärtat,

Du är konstig. Du gav kärleken en chans. Du gav allt du hade och öppnade dig utan att tänka att du någonsin kommer att bli sårad och två långa år älskade du med allt du hade även om du visste att du inte var älskad tillbaka. Du förblev kärleksfull och kärleksfull, i hopp om att du och det andra hjärtat skulle mötas halvvägs. Då kom faktiskt den tiden... den tiden då du blev sårad. Så förkrossad att alla märkte det. Du ville inte ge kärleken en chans igen, aldrig mer. Varför skulle du ge kärleken fler chanser när du gått igenom så mycket lögner, våld, tortyr och tårar?

Slet ut själen ur dig, klev över dig, krossade dig i bitar och sedan bara lämnade dig utan att försöka fixa dig.

Jag är så ledsen. Så himla ledsen att jag under så lång tid lät dig gå igenom all denna smärta och ta så mycket skada. Det är därför jag hållit dig inlåst, jag kommer aldrig utsätta dig för mer smärta. Kommer aldrig låta någon göra dig illa. Jag vill skydda dig. För evigt. Men trots allt du har gått igenom så vill du verkligen öppna dig igen, jag känner det vid varje slag. Fast min hjärna säger "NEJ!" för att jag vill skydda dig, så använder du hela din kraft för att öppna samma dörr igen. Och du hjälpte mig, du vägledde mig genom svåra tider och du hjälpte mig vända från att vara helt brusten och gav mig mitt leende tillbaka. Du botade mig. Jag var envis. Men jag lyssnar alltid på dig, för att jag vet att du alltid vill se mig lycklig.

Personlig text ur min dagbok, inlägg 2015-11-03

Likes

Comments

Jag tillbringade månader på att desperat försöka återhämta mig. Först kändes det som jag höll på att drunkna, men vattnet var varmt så det kändes nästan lyxigt, trevligt, som att röra sig genom varm honung. Senare kändes det som vattnet frös till is och mina lungor krympte och kunde inte andas. Jag kämpade, sparkade och misslyckades med att komma upp till ytan, eftersom mitt hjärta kändes livlöst. Mina lemmar kändes fastfrusna, och jag har ingen aning om hur jag lyckades nå ytan. Men det gjorde jag, och det första andetaget jag tog var så smärtsamt, och det andra och det tredje. Till slut kunde jag hålla mig uppe men jag var fortfarande frysen överallt även efter att jag lyckades dra mig själv ur vattnet. Men jag kan inte längre försätta drunkna för din skull...

Likes

Comments

Åh, vilken dygd det är att känna! Vilken dygd det är att tro på kärlek! Vilken gåva det är att vara en poet, även utan ord, som har den vackraste poesi i sig själv. Åh, vilken dygd det är att känna vad andra inte kan tro. Vilken gåva det är att leva för någon, och att ha någon som lever för dig. Vilken skönhet kärlek är. När allt kommer omkring, om vi är här, är vi här för kärlek. Om jag skriver dessa rader, är det för kärlek. Om du läser dem, det är också för kärlek. Saker vi gör för vår egen vilja är på grund av kärlek. Ja, vi är här för kärlek. Och vi kommer att hålla ut så här, så länge det finns ett universum.

Ingen vet hur kärlek börjar, hur den rör sig eller när och hur det slutar. Den bara finns där, växer och tar slut. Precis som oss, dödliga. På ett eller annat sätt, slutar den, inte alltid bokstavligen, men vid någon tidpunkt förlorar den en del av innebörden den brukade ha. Jag tvivlar inte på den eller förnekar den, men jag har mina egna åsikter, som inte är den mest absoluta sanningen, men min egen absoluta sanningen.

Hur som helst, så vet vi alla att ändlös eller inte, är kärleken den mest otroliga sak i människans existens. Den "att älska" och "att vara älskad", det är vad jag talar om.

Det faktum att bland miljarder människor i världen, så är det två av dem som ser på varandra som om de var unika. Att bland miljarder människor, vill du bara ha en person som vill ha dig tillbaka. Att det finns något så mycket starkare än något som har förmåga att förstöra och höja hela vårt universum.

Så överlägsen att det inte gör skillnad mellan färg, tro eller någon annan social fiktion. Det är kärlek. För vem som helst och var som helst, det är kärlek, så mycket som för honom eller henne. Kärlek. Kärlek till någon. Kärlek från poeter, från musiker. Från film och teater. Från alla platser, kommer det, det växer och det slutar. Överallt, den både sårar och botar hjärtan. Det händer. Ett problem och en lösning, över hela världen, för oss alla.

I århundraden är det huvudtemat i poesi. Århundraden och århundraden senare och ingen blir trött på att tala om det.

Århundraden och århundraden senare och vi fortfarande gråter, och vi fortfarande kämpar.

Århundraden, århundraden och århundraden senare och idén förändras aldrig.

Men vem sa att det måste ändras? Vi vill ha det så här, kommer vi att gråta i slutet, är det inte en fråga om tid. Kärleken är tidlös, och kommer alltid att vara i centrum av uppmärksamhet. Bara för att kärlek är stark. Mer än bara "stark", den är oförstörbar.

När en kärlek är verklig, är den oförstörbar. Och det finns människor som inte tror det, är det möjligt? Det finns människor som föraktar dess värde. Jag protesterar! Det är från alla skatter, alla rikedomar, all den skönhet och allt det som är värt i den här världen, eftersom alla dessa saker, själva, är ingenting annat än tillbehör. De tjänar klart för en massa saker, de kan ge en människa liv, men ingen av dessa saker gör att världen tar hand om sig själv.

Ingenting i världen ger så mycket smärta som kärlek. Det kan vara svårt, grymt. Det kan splittra oss. Det kan vara den största boven i en berättelse. Det kan vara den renaste och den svåraste smärtan någonsin. Men ändå, det är kärlek. Det är lugn och ro-medicinen. Det är den enkla förekomsten av den som älskar och den som tror på mer än kärlek, det finns inget mer behov.


Likes

Comments

"Eftersom ingen kan få allt, vad skulle varatillräckligt för dig?"

För mig? ... Jag vill kunna kalla hela världen mitt hem. Attaldrig behöva slå mig ner i ett och samma ställe. Jag vill upptäcka världen ochjag vill att världen ska upptäcka mig. Jag vill vara i behov av lyx. Jag villleva enkelt. Jag vill äga så få saker som möjligt. Jag vill bli rik på annat änpengar. Jag vill vara frisk. Jag vill arbeta mig igenom världen och aldrigbehöva stanna på samma plats längre än jag vill. Jag vill lära mig nya sakervarje dag. Jag vill ha djupa, meningsfulla samtal med främlingar. Jag villprata med barn och förstå deras värld. Jag vill hjälpa människor över helavärlden. Jag vill bli förvånad varje dag. Jag vill göra allt jag är rädd föratt göra. Jag vill se allt som är värt att se. Jag vill mitt hjärta ska varamed i allt jag gör. Jag vill skratta varje dag. Jag vill vara fri att gråta närdet behövs. Jag vill alltid gå framåt. Jag vill inte ha någon destination, jagvill bara ha resan. Jag vill kunna pausa och njuta av allt jag gör. Jag villatt kärlek att betyda något. Jag vill att det ska vara viktigt. Jag vill blikär i platser. Jag vill bli kär i alla hav, ängar och berg i världen. Jag villleva vild och galen. Jag vill leva och inte bara överleva. Jag vill känna attjag lever. Jag vill leva varje sekund av mitt liv. Jag vill vara evigt ung ochjag vill bli gammal och klok. Jag vill vara omgiven av människor och jag villha min egna tid. Jag vill aldrig att känna mig ensam. Jag vill vara stark nogatt vara på egen hand. Jag vill inte få mitt hjärta krossat och jag vill intekrossa någon annans. Jag vill att folk ska komma ihåg mig och jag vill att deska sakna mig. Jag vill att det ska vara ljust och lätt. Jag vill inte ha mörker.Jag vill ha stunder som tar min anda och får mitt hjärta att stanna. Jag villvara häftig. Jag vill må bra. Jag vill älska mig själv. Jag vill vara stoltöver den jag är. Jag vill misslyckas. Och jag vill lära av det, från allt. Jagvill vara någons första val. Jag vill förändra ett liv. Jag vill ha min tid påjorden för att betyda något. Jag vill inte vara rädd för att känna. Jag villinte vara rädd för att höra sanningen. Jag vill aldrig förlora mig själv påvägen. Jag vill alltid vara mig till hundra procent. Jag vill tro på evighetoch jag vill bevisa att jag har rätt. Jag vill en dag röra vid himlen. Jag villflyga. Jag vill drömma stort. Och jag vill lyckas. Jag vill ha fler hej än farväl.Jag vill aldrig behöva säga farväl. Jag vill leva fritt. Jag vill vara en godvän. Jag vill ha goda vänner. Jag vill att folk ska kunna lita på mig. Och jagvill lita på människor. Jag klarar dåliga dagar, så länge det är ett gott liv.Jag klarar regnet, så länge som det finns solsken. Allt jag vill ha, är för migatt inte vara en dålig människa. Jag vill ha månsken, solnedgångar,soluppgångar, djupblå hav, vattenfall, adrenalin, tomma motorvägar, höghastighet, vind i mitt ansikte, långa promenader, sand mellan tårna, en massaskräpmat, storstäder, små byar, färger, lycka.

Mest av allt vill jag vara lycklig och jag vill göra vad jagvill, vart jag vill, när jag vill. Och jag vill göra det för mig. Jag vill inteleva mitt liv för någon annan än mig själv. Eftersom det skulle vara nog.

Likes

Comments

Jag minns att jag kunde höra mitt eget hjärtslag när jag gick upp ur sängen och stod i duschen. Duscharna lättade aldrig på smärtan i mina muskler, antagligen för att jag aldrig kunde ta en i fred... utan att telefonen gav ifrån sig en ringsignal. "Vad vill han nu?" Dett var en konstant tanke under hela mina dagliga morgonrutin. Jag skulle alltid kliva ur duschen med vått hår droppades över min telefonskärm för att svara på hans sms, trots att jag var ovillig. Jag kände mig alltid så dum stående i duschen och svarade på hans sms. Men jag kände mig tvungen att göra det trots att jag många gånger har försökt ignorera hans meddelanden så blev skulden jag kände alltid för mycket för mig att bära. "Om jag inte svarar kommer han bara sms:a mig igen och anklaga mig för att jag inte bryr mig".

"Du har tur som har hittat mig". Det var en av de första saker han sa till mig efter att varit tillsammans i ett par veckor. Hans ord blev mitt kommando, hans humör blev min egen, hans lycka var viktigare än min, hans önskningar blev mina önskemål och hans behov var allt som jag brydde mig om. Jag gick på äggskal. "Detta är inte jag... Vad gör jag?" slog det till i mina hjärnceller.

"Varför har du så höga klackar. Jag hatar när du är längre än mig. Varför har du så kort klänning på dig? Ta av den/dem och sätt på dig något annat". Detta sa han varje gång jag satte på klackar eller någon klänning eller något annat han ogillade vilket i princip var allt jag ägde och allt jag kunde göra var att skratta. Han ifrågasatte alltid mig om allt, han letade efter fel på mig och anklagade alltid mig för allt. Han skulle kontrollera allt. Allt var en fråga och han hade svaret själv - det rätta svaret! Vi kunde börja argumentera och mina känslor avfärdades eftersom jag "missförstått" något som han sa eller att jag var "omogen" och därför upprörd av hans handlingar eller kommentarer. Jag skulle alltid svälja hans ologiska argument och axla all skuld. Han skrek inte på mig (till en början), det var ett trick... ett trick som fick mig att tro att han var en anständig människa.

När han blev arg på mig slutade han prata med mig. Jag kände mig så patetisk, som om jag var skyldig att be honom om förlåtelse. Jag var helt obefintlig för honom i flera timmar, flera dagar och det kunde till och med gå en hel vecka eller mer utan att säga ett ord till mig. Men... " Jag förtjänade detta, jag hade gjort honom arg, den tysta behandligen var mitt straff". Precis som jag kände mig tvungen att svara på hans sms kände jag mig tvungen att be om förlåtelse. Jag kunde inte stå tanken på att han var arg på mig. Han var mitt dagliga liv, min värld. Och jag var hans...?

Jag slutade använda alla kläder han klagade på. Min garderob ersattes av en garderob han godkände. Jag började ljuga för honom om min träning så han skulle sluta prata ner till mig om min "brist på aktiviteter". Min familj var "galen". Hela min släkt var "onormala". Detta var hans resonemang varje gång vi skulle träffa någon av mina familjemedlemmar, trots att jag hade träffat varenda medlem av hans. Han "ogillade" att jag umgicks med min familj och släkt och ville att jag skulle träffa dem mer sällan.

Mina muskler gjorde ont, kände smärtan i mitt sinne. Jag satt fastklistrad med mobiltelefonen i handen under hela dagen och sms:ade honom under arbetstid bara så att han inte skulle anklaga mig för att inte bry mig. Jag blev isolerad känslomässigt då hela min tid var tillägnad honom. Jag kunde naturligtvis inte se detta då och sitter och reflekterar över detta nu. Jag kan inte förstå hur jag tillätt allt detta ske... ”Han är kränkande mot dig! Han misshandlar dig känslomässigt!" Det tråkiga är att jag var aldrig medveten om vad han gjorde mot mig. Jag såg det hända, jag hörde orden men det var som en utomkroppslig händelse.

Jag kan sova utan att längre känna mig trött. Stressen från att ständigt behöva oroa sig för honom orsakade att mitt immunförsvar la av. Mina hjärnceller tog skada. Men jag vaknade upp från mardrömmen, jag vaknade och kände befrielse. "Jag känner mig fri". Han tog en hel del från mig, mer än jag någonsin trott. Förlorade nästan hela mitt liv.

"Du är smart och stark, ingen kan någonsin tala om för dig hur och vad du ska känna, vad du ska ha på dig eller vem du ska umgås med. Ingen ska få dig att känna att du är mindre värd".

Jag började bygga det liv och de år jag förlorade på nytt. Dett har gått två år och jag har kommit till den punkt där jag kan se tillbaka och förstå hur mycket jag lärt mig. Det viktigaste i livet är att lära sig älska sig själv. Då du respekterar dig själv kan ingen kränka dig - varken fysiskt eller känslomässigt. Eftersom du aldrig kommer att tillåta någon att behandla dig på det sättet.


Likes

Comments

I miss your smile. You haven't been yourself in a while.
Remember who you were before society got a hold of you?

I wish you'd see all you're worth.

Every ounce of you is nothing less of worthwhile.

There's girls who'd kill to be you
and believe it or not.
There's guys who'd kill to have you.

You fell in love and let it consume you. Let loves downfall convince you that life...
really isn't all that great.

But babe, you're fucking amazing.
You deserve to be happier than anyone could ever make you.
You deserve to love yourself.
I miss you. Come home.

Likes

Comments

Here’s the thing about people with good hearts. They give you excuses when you don’t explain yourself. They accept apologies you don’t give. They see the best in you when you don’t need them to. At your worst, they lift you up, even if it means putting their priorities aside. The word “busy” does not exist in their dictionary. They make time, even when you don’t. And you wonder why they’re the most sensitive people. You wonder why they’re the most caring people. You wonder why they are willing to give so much of themselves with no expectation in return. You wonder why their existence is not so essential to your well-being. It’s because they don’t make you work hard for the attention they give you. They accept the love they think they’ve earned and you accepted the love you think you’re entitled to. Let me tell you something. Fear the day when a good heart gives up on you. Our skies don’t become grey out of no where. Our sunshine does not allow the darkness to take over for no reason. A heart does not turn cold unless it’s been treated with coldness for a while.

Likes

Comments