Här kommer ett orimligt inlägg :

Torsdagens avsnitt av tunnelbanan där mina kollegor blir slagna av en grupp unga män. Ni som sett avsnittet vet vad det handlar om annars så rekommenderar jag att ni kollar avsnittet på dplay.

Iallafall, både innan och efter att avsnittet sänts kommer folk med olika kommentarer som att pirre och Anneli provocerat fram ett slagsmål med killarna. Att mina kollegor var upphovet till slagsmålet alltså. De skulle gripa en av killarna pga skadegörelse, de gör precis som man ska, ingriper försiktigt men bestämt. Mannens kompisar börjar följa efter och stå i vägen för ov för att "rädda" sin kompis och försvåra gripet. (Vilket är ett brott i sig - främjande av flykt).

Varför drar vi batong i sådana lägen? Jo, för att skydda oss själva, ALDRIG för att attackera någon annan. I detta läget hjälpte inte att "dra batong" då ungdomarna uppenbart blev ännu mer slagsmålsbenägna. Vilket leder till att vi måste agera och skydda oss själva ännu mer genom att slå. Vi har inga pistoler eller oc-spray, vi har ett 21-24cm järnrör att skydda oss med. Som uppenbarligen triggar folk mer än det avskräcker.

Vi är oftast först på plats när det händer, när polisen kommer är oftast situationen löst och de kommer endast för att hämta personen/personerna.

Iallafall, mina kollegor gjorde allt rätt. Det är lätt att vara efterklok och tänka "varför skickade de ner endast en patrull?" Men som sagt, man vet aldrig hur en situation artar sig. Idag har Pirre fortfarande men av skadorna som dessa tre killar åstadkom vilket är helt åt helvete. Han gjorde sitt jobb, precis som du gör ditt.

Den som är med i leken får leken tåla. - visst är det så men ska man verkligen behöva tåla att gå runt med nervskador och ha kronisk smärta i HELA LIVET bara för att man försöker upprätthålla allmän ordning? De kommentarer jag läser på Facebook som folk skriver, kommentarer av mina Egna bekanta är skrämmande.

Bifogar ett exempel nedan från mitt nyhetsflöde.

Likes

Comments

 

Mycket har hänt de senaste dagarna. Hittade ett stort sugmärke på killen jag är kär i. ( vem ger sugmärken och är över 15 år idag?) Så jag avslutade med honom trots att jag är sjukt kär i honom. Men jag klarar mig. Så länge han håller sig borta. Igårmorse så var framrutan på min bil täckt med rosor. De slängdes långt, långt bort. Nej, han kan få dra åt helvete faktiskt. Hoppas nya tjejen är lika bra som mig. Skämt åsido, svårt att vara lika bra som mig. Power to me och alla andra hjärtkrossade jävlar.

Kan inte undgå att det gör ont, men av erfarenhet så vet man ju att det går över och man får låta det ta den tid det tar. Jag har ingen bråtska. Jag tror det värsta är saknaden av närhet, någon som skriver och ringer, att man känner sig speciell osv.. 

Därför känns det rimligt att det ändå är slut och att jag var den som fick avsluta det, på mina villkor. Känns fruktansvärt rimligt att börja om, träffa nya människor, få tid till mina underbara vänner som finns där jämt. Kunna fokusera mer på arbete och framtiden. Att lära mig älska mig själv igen, ordentligt. 

Så detta avslut är helt rimligt, den där killen är dock sjukt orimlig. Adjö

Likes

Comments