Herregud va lycklig man blir av detta fantastiska väder!! ☀️ mindre lyckat att man valde sina vitaste slitna jeans dagen till ära och skvätter en stänk take away kaffe mitt på låret. Men vad gör väl det..

Igårkväll packade vi ihop Marley och körde henne till Örebro för parning! Helt sjukt att vi kanske får små kattungar snart 😻 Marley är dock extremt åksjuk och börjar alltid dregla, spy, skaka eller bajsa i buren när vi kör henne. Ibland alltihop. Men denna gången hade vi googlat på, gjort vår research och köpt ny bur, lugnande spray och åksjuketabletter! Katter kan man faktiskt ge samma tabletter som vi människor tar, Postafen. Dock räcker en halv tablett!

Resan gick bättre än förväntat men precis när vi kom fram så spydde hon i buren, lilla tjejen. Sjukt kul när dem fick hälsa på varandra och man får se hur katter samspelar och agerar! Nu kan vi bara vänta och se, ska bli uppdaterad under närmaste dagarna så får vi se när vi hämtar hem henne 😍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Denna veckan hittills i bilder

Vilken fantastisk start jag haft på denna vecka!
Alla kunder känns så glada och pepp på livet nu när solen gör sig påmind. Kollat väderappen och om den stämmer väntar ju en vecka av 9-12 plusgrader och sol, kan det verkligen stämma? Helt fantastiskt isåfall ju!
Imorgon väntar en afterwork följt av middag med mina fina tjejer från salongen, så låt oss hoppas att solen kan skina lite på oss då också!

Jag saknar bloggandet och hoppas jag kommer lägga ner mer tid på att kika in här och skriva av mig lite. Men den senaste tiden har jag helt ärligt nästan känt mig allergisk mot sociala medier. Folk är så deprimerande och tar så mycket energi tycker jag. En konstant pågående tävling om vem som har det värst verkar det som. Alla går vi igenom de perioderna i livet då man känner att allt är grått, då man helst vill krypa ihop och lägga sig i fosterställning och gråta och sjukskriva sig från jobbet i en månad. Men sen så kommer vettet och verkligheten ikapp en, man inser att livet inte funkar så och att det absolut enda man kan göra i de tuffaste stunderna är att tuffa till sig ÄNNU mer och köra ÄNNU fortare och ÄNNU hårdare rakt igenom problemet. Det kommer alltid finnas människor som har det värre än en själv. Man måste bara inse sin egen styrka och ge allt man har, och lite därtill.

Hade jag brutit ihop varje gång jag velat, varje gång jag kände att livet var emot mig eller saker inte gick min väg så hade jag A-L-D-R-I-G haft min egna salong idag. Jag hade aldrig växt så mycket som jag gjort och jag hade aldrig haft den pondusen och mentaliteten jag har idag. En framgång bygger på motgångar, om alla var kapabla till att bli entreprenörer och mångmiljardärer så hade väl alla varit det? Skillnaden är att vissa är dreamers och vissa är doers. Men varje dag är en kamp som egenföretagare, varje dag är en ny utmaning. Man lär sig att höja ribban för vad man anser vara jobbigt, man lär sig att ta emotionellt avstånd från allt det tuffa. Gör man inte det så kommer livet äta upp en. Folk säger än idag till mig "du har sån tur som har din egna salong, tänk va härligt". De människorna driver uppenbarligen inte ett eget företag. TUR har jag definitivt inte haft, exakt ALLT som kan gå fel, har gått fel. Jag har ifrågasatt migsjälv tio miljoner gånger vad fan jag håller på med, och vem fan jag tror att jag är som skulle kunna fixa detta. Men lika många gånger har jag behövt övertala migsjälv att jag inte kämpat för allt detta för att sedan ge upp. Varje gång har jag lagt i en ännu högre växel och tillslut löst problemet som kommit i min väg. Med FUCKING bravur skulle jag vilja påstå. Det har inte varit lätt, det har varit det absolut tuffaste jag gjort i mitt liv och antagligen det tuffaste jag kommer ha gjort i mitt liv. Men i slutändan kan jag klappa migsjälv på axeln och veta att jag gjort migsjälv en tjänst. Jag kan kolla migsjälv i spegeln och veta att jag har min egna rygg. Jag löser det. Och uppenbarligen har det funkat hittills, så något rätt verkar jag ju ha gjort.

Jag tänker dagligen på hur vi människor inte är gjorda för stress. Att någonstans längst bak i vårt DNA är vi gjorda för att jaga/fånga/odla mat, bygga bon för att skydda oss och föröka oss. Typ stenåldern och all tid innan det. Att jobba på detta sätt vi gör idag, till den gräns, för att kunna spendera och förbruka saker vi egentligen inte ens behöver, det är vi inte skapta för. Och givetvis påverkas vi utav det. Stress är det absolut farligaste för våra hjärnor. Helvete, delar av hjärnan kan DÖ om den påverkas av stress under en längre tid. Hur sjukt är det? Varför sätter vi oss i den situationen självmant? Det enda rimliga borde vara att åka utomlands, slå läger på en jävla ö och jaga sin egen mat. Det är lifegoals om något, haha! Vilket rörigt inlägg detta blev..

Vad jag egentligen vill få sagt är:
- Sprid bara positiv energi, vi är redan så trötta och stressade över vår egna vardag att vi antagligen inte behöver bli ännu mer påverkade av din negativa anda.
- Ryck upp dig och inse att DU FANIMIG KAN, din värsta fiende är bara digsjälv.
- Släpp gårdagen, fokusera på idag och planera för imorgon.

Lev och va GLAD!

//Tips från coachen


Likes

Comments

Likes

Comments

Jag förstår inte hur folk som är arbetslösa eller sjukskrivna klarar av att överleva? Jag har varit hemma i en dag och klättrar på väggarna!!! En normal dag åker jag hemifrån runt 09.00, och idag vid 12.30 trodde jag att jag skulle avlida av tristess. Så 3,5h är vad jag klarar. Hur gör dem?

Förra veckan ägnade jag mig åt att måla om vardagsrummet, det fick i vågor kan jag säga. Från att vara supertaggad, till att vilja gråta, till att tycka att det va svinkul, till att vilja anställa nån som tog över. Ni förstår.. SKÖNT är det iallafall att äntligen ha det gjort! Vi har snackat om att måla om så länge så nu när vi samlat på oss lite krafter efter Thailand var det äntligen dags, men när vi väl skulle starta blev Daniel sjuk - därav kom krigar-Jossan fram och körde på helt själv. Absolut finns det skavanker för den som letar men hej - jag är fan fransstylist. Så jag är mer än imponerad över migsjälv. Tror inte att en målare hade kunnat göra mitt jobb så låt oss bara stanna vid det 👋🏻😏

Förövrigt letade vi färg i typ en vecka innan vi kom fram till denna. Vi ville ha en grå, men inte för mörk och inte för ljus. Denna är typ, betong grå om man kan säga så, men åt det varmare hållet. Färgen kommer från House of Philias kollektion för Nordsjö och heter GREY.

Här ser vi både färgen och vår fina brukahylla som vi fick av min mamma och styvfar i julklapp! Den är som en oändlig tavla, man kan möblera om den efter smak och humör 😍 passar mig perfekt som tröttar på saker så fort!

Likes

Comments

2016 startade som en blank sida ihop med mitt livs kärlek, helt oförberedda på vad året skulle ge så bokade vi en resa ihop ett år framåt. Veckorna efter så sa jag upp mig från min dåvarande arbetsplats och kastade mig rakt ut i det okända. Handfallen och glatt ovetandes om vilket stort beslut detta var så gick jag in med 110% vilja och mot alla odds så lyckades jag överta en stor egen lokal mitt på St Eriksplan där jag skulle kunna fortsätta bedriva mitt företag och även kunna expanderas. Jag har vikt migsjälv dubbel för att lyckas göra detta, såklart ihop med mina nära och kära, men ändå ensam i att själv behöva vara den som tar alla besluten. Allt detta har jag klarat pga mina fantastiska kunder som följt med mig och stöttat mig i allt. En otrolig familj som satt sig in i detta, lika motiverade som mig. En underbar pojkvän som stöttat och hjälpt mig från första början. Nu har jag kommit över de första kämpigaste månaderna i hela mitt liv och därmed fått lära känna en helt ny sida av migsjälv.

2017 kommer jag fokusera mer på mig, vad jag mår bra av och behöver men ändå lyckas behålla fokusen på företaget. Det blir en kamp men den är jag villig att ta. 2016 la vi grunden och gjorde det slitiga förarbetet. 2017 ska jag skörda frukten av mitt arbete. Och vi ska börja det nya året med den mest välbehövliga semestern någonsin, resan vi bokade i början av förra året. Vi är så otroligt värda det.

Gott nytt år mina fina vänner, må det kommande året bjuda på massa lycka, hälsa, kärlek och framgång i era liv.
Nu poppar vi finchampagnen och dansar tills våra ben sviker oss! ✨💃🏼🕺🏼👠🎇🍾🥂

Likes

Comments

Wow.

Nästan två månader har gått sedan jag bloggade. Jag tror att det måste vara rekord på uppehåll sedan jag började blogga någongång 2005, haha. Förlåt för det.

Fascineras ändå över hur många av er hänger kvar och går in och kikar hör varje dag trots uteblivna uppdateringar. Mitt liv har aldrig varit så stressigt som nu, och tyvärr prioriteras då tiden man har till jobbet. Företaget blomstrar, jag har sedan sist fått in en FANTASTISK frisör vid namn Sofie Graw på salongen, hon utför verkligen underverk med kunders hår dagligen. Så letar ni efter en ny frisör så rekommenderar jag henne VARMT! (kika in hennes jobbinstagram @grawhairstyle ) Jag har även fått in en nagelteknolog vid namn Sandra som flyttat hela vägen från Halmstad till Stockholm för att börja hos mig, hur varm i hjärtat blir man inte då? Även min vän Chris kommer snart börja på salongen som tandblekningsspecialist! Hur magiskt? Tänk er, på 65 kvadrat kan ni alltså få håret fixat, naglarna polerade, tänderna blekta, fransarna färgade eller förlängda, brynen plockade och färgade och sist men inte minst en riktig håll-käften bränna i form av spraytan! Det är det inte många som kan slå va? Livets dreamteam är vad vi är och vi har knappt startat! Go hard or go home skulle jag vilja påstå!

Salongen är - snart klar - som jag kanske säger mest hela tiden. Hur mycket vi än gör så finns det hela tiden förbättringar, förändringar, uppdateringar, osv osv. Jag är perfektionist när det kommer till salongen och mitt jobb som fransstylist. Tur är väl det. Dessvärre har man - tydligen - åkt på ryggskott på kalaset. Jag hade ingen aning. Har en fantastisk massör som granne bredvid salongen, och idag när hon började massera min rygg utbrast hon "men du har ju ryggskott! varför har du inte sagt något?" varpå jag inte fattar något och svarar "va? vad är det? har jag det?" haha. Man accepterar bara all struggle just nu. Ont i ryggen? äsch de har väl alla! Nackspärr? äsch sånt får man ju ibland. Hjärtklappningar? Jarå. Ni förstår. Menar absolut inte att klaga eller tycka synd om migsjälv men tyckte detta va lite roligt. Framförallt när en vän som är både dietist och pt sa idag "men ryggskott? det sjukskriver sig ju folk för och ligger hemma med!". Jahaja, folk. Dem kan knappast ha eget företag!

Slutbabblat om alla baksidor. Jag skulle, iochmed detta, vilja hylla min fantastiska familj som stått vid min sida och hjälpt mig igenom detta. Utan er hade jag aldrig klarat mig! Min pappa har sedan dag 1 varit på salongen och rivit, åkt till tippen, rivit, åkt till tippen (denna historia upprepar sig ungefär 50 ggr utan att överdriva) han tog ledigt en vecka från jobbet och stod på salongen morgon till kväll för att hjälpa sin lilla vilsna 23åring som precis tagit över en hel salong utan nån som helst kunskap. Han har sedan dess ringt mig varje dag och frågat om han kan hjälpa till med något, haft kontakt med hantverkare, åkt vändor till-och-från bauhaus med inköp av material, skrivit ner alla kostnader i excel-format, kollat med kontakter ang avtal, hyror osv osv. Listan är oändlig. Min mamma och styvfar har åkt ner hela helger från fagersta för att total-renovera salongen. Det har målats, spacklats, satts upp nya väggar, renoverats kök, målats om möbler, kaklats osv osv. Allt det där man inte har power'n till att ta tag i själv helt enkelt. Att min kära styvfar är snickare kan ju underlätta lite också. Det är ett enormt jävlar-anama i dem där kan jag lova, inte en sekund går till spillo.

Men mest av allt, min fantastiska sambo och älskade pojkvän Daniel. Vad vore jag utan honom? Han har stöttat mig i allt detta månader innan det faktiskt blev av, pushat mig att säga upp mig, pushat mig till att inse att jag fanimig klarar mig själv. Pushat mig att hoppa rakt ut i det okända. Och sedan hållit min hand hela vägen. Gud ska veta att vi gått igenom mycket ihop. Jag kan omöjligt förstå att vi träffades för ynka 15 månader sedan. Och sedan dess har vi speed-startat oss ett liv ihop. Flyttat ihop, skaffat katt, köpt bil (tror jag missat att berätta det, men så är det iallafall) sagt upp oss båda, jag har skaffat salongen, han har utvecklats på sitt nya jobb, vi har bokat en resa till thailand ihop ett år framåt.. Ni förstår ju. Sånt dåreri man endast gör med personen man ska leva med resten av livet. Ca 7 månader av relativt lugn och ro hade vi... relativt... till allt detta kaos jag behövt genomgå, med honom hand i hand. Inte en enda gång har han klagat över sena kvällar eller nätter vi behövt jobba i lokalen, inte en enda gång har han visat minsta lilla missnöje med allt jobb detta har fört med sig. Och då handlar det om MIN salong. Som han jobbar med, hjälper till, ringer larmföretag, ringer internetbolag, ringer målare, ringer hantverkare, bestrider fakturor, fixar abonnemang, drar el i hela lokalen, åker ärenden, handlar, lämnar tillbaka... Allt detta hjälper han mig med dagligen. Utan minsta lilla bekymmer och utan att be om det minsta tillbaka. Vilken man jag har hittat. Som går med på allt detta och fortfarande älskar mig hejdlöst och villkorslöst varje dag. DET gör mig lycklig. HAN gör mig lycklig.

Jag skulle kunna skriva en bok om vad jag gått igenom de senaste månaderna, kanske inte mest för er skull men för min egen. Att få ventilera och sammanfatta detta. Vilken otrolig resa. På gott och ont. Ingen ska tro att det är en dans på rosor att starta och driva en egen salong/ eget företag. Man offrar en del av sigsjälv i det hela. Ibland är det värt allt slit, ibland undrar man varför man fortsätter. Det är en daglig kamp och det är egentligen en livsstil. Dem som vet dem vet helt enkelt. Min pojkvän kallar mig för Boss Bitch, och det är nog fanimig vad man är. Boss Bitch. Jag älskar det.

​​Till alla er Boss Bitches där ute - kämpa på men glöm för tusan inte att andas och leva. Det kan bara sluta illa.

/ Boss Bitch

Likes

Comments

Ikväll är det dags för kräftis här i Fagersta! Ännu en årlig tradition 😁 Förberedelserna pågår förfullt i vanlig ordning.

Idag är det heller ingen vanlig dag för det är Lill marlans första födelsedag 😻🎂🎈🎉 hurra!

Likes

Comments

Livet som egenföretagare är en jäkla karusell ska ni veta, om man ändå vetat allt då som man vet nu..

Jag kommer ihåg när folk frågade mig när jag va liten -"vad vill du bli när du blir stor då Josephine?". Givetvis var väl svaret i de tidigare åren "popstjärna", "artist", "skådespelare" och i någons kompisbok skrev man även "kändis" på samma fråga. Haha! Men när man var något äldre och ändå insåg att man kanske inte hade den där rösten för att bli popstjärna och att man aldrig hade agerat något för att bli skådespelare. Ja då började jag istället skriva "Chef".

Och över vad? Inom vilket yrke? På vilket företag? Nej det var mindre viktigt. Jag ville bli chef. Jag kände att jag hade ledarkunskaper, egenskaper i mig själv som får folk att lyssna på vad det är jag har att säga och även duktig på att samarbeta och diskutera mig fram i konversationer. I mitt huvud var det exakt vad jag var. En chef. En ledare. Och vissa av oss är väl bara så, ledare eller följare. Inget är bättre eller sämre än det andra, och viktigast är att båda behövs. För vad är en ledare utan sina följare?

Mitt livsmål har aldrig någonsin handlat om vad jag vill bli. VAD man vill bli när man blir stor måste vara ett sådant krav på barn och som enbart skapar stress. Svaret på den frågan borde ju vara Lycklig, Nöjd med mig själv, Älskad och rik på vänskap och relationer. Inte ett yrke. Så när folk idag säger till mig "Wow, du måste ju uppfyllt din dröm nu med att ha en helt egen salong!!"... - Ja jo, till viss del. Men mina drömmar har som sagt aldrig handlat om jobb och yrke. De har enbart handlat om resor, upptäckter, att göra saker, ha kul och kunna säga på min dödsbädd 'att jag fasiken inte ångrar en enda sak jag gjort här i livet'. Och i dagsläget känns det lite jobbigt. Jag jobbar och jobbar, tjänar stora pengar men investerar också samma pengar för att bli ännu större. Det är en utveckling allting. Och där någonstans har jag slutat leva, vara ledig och kunna göra allt jag älskar. Jag VET att det bara är en fas, att det bara är just nu det är som kämpigast. Och jag VET att folk går back sina första år som nystartade och har lån över öronen innan de ens kan börja plocka ut vinst eller lön. Så jag är tacksam att jag jobbat så mycket att jag inte hamnat där. MEN, samtidigt är det mina vänskapsrelationer som får lida, mitt välmående i att kunna vara ledig eller ha en fri kväll att gå och sätta mig på en resturang eller uteservering med en kompis efter jobbet, semestrar och resor och hela hemmet som förfaller medans man kämpar järnet för att dra in pengar att investera för att själv ha skapat den finaste salongen i Stockholm där man ska vilja vara och må bra av att vara där.

Vägen är lång. Och jag är på stadig väg mot att ha offrat ett x antal månader mot att få allt detta. Och vad är väl det i det stora hela? Det är så svårt att klappa sig själv på axeln för allt slit man gått igenom. Samtidigt som människor bredvid en både pekar finger och jublar. Jag? Jag känner mig mest tom nu, tom på energi men extremt taggad för att få starta en höst med en egen salong, topprenoverad, med nya kollegor som brinner för vad de gör och kan bidra med mer kraft och glädje!

Som någon en gång sa, "man kan nå framgång och vänner, men aldrig båda". Det ligger en poäng där. Man har inte tid att lägga på allt här i världen, hur mycket man än önskar. Man får investera i vissa saker nu, som förhoppningsvis kan ge utdelning senare.

Puuh. Att starta eget, att starta egen salong. Det är det bästa jag gjort. Men det är också det mest tidskrävande jag gjort. Men jag ångrar inte ett steg. Allting faller alltid på plats förr eller senare, det kan jag lova er alla. Som Håkan sjunger, 'ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer'. Visa, kloka, fina Håkan.

Och vet ni vad? - Nu är jag chef.


Ni har alla makten över era egna liv, ta kontrollen och gör det absolut bästa av det.

Likes

Comments

Godmorgon!

Kan det verkligen stämma att det är höst nu? Har svårt att tro det. Förra året vid den här tiden var sommaren som bäst? Hänger verkligen inte med. Men inte mig emot, jag älskar hösten!

Den här sommaren har ju inte alls blivit som jag tänkt. Jag har jobbat hela sommaren och inte ens satt min fot på en uteservering, vilket brukar vara en vardaglig syssla under sommarsäsongen. MEN. Jag har byggt upp och startat en helt egen salong. Nej det var inte planen men det är det bästa spontana beslutet jag tagit. JA det har krävt enormt mycket tålamod, stress, energi och ansträngning från mitt håll och många andras. Så man kanske inte ska hänga läpp över att man inte fått åka utomlands, sippat rose på mr french eller grillat om kvällarna. Istället har man jobbat med att ta emot alla franskunder och funderat ut exakt vad man behöver för att ha en fullt fungerande aktiv salong med exakt ALLT vad det innebär. Tro mig, listan är inte kort. Allt har krävt mer än vad man nånsin kunnat tro. Jag skrev kontrakt för salongen 25 april och trodde jag skulle kunna slå upp dörrarna sista maj. Jo det är ju augusti nu och JA vi är inne på sluttampen. Men det är ju ändå inte klart. Så underskatta aldrig ett sånt här projekt haha. Tur att man är superwoman och har en superfamily och superboyfriend som hjälper mig med allt och lite till.

I januari drar jag och Daniel till Asien på obestämd tid. Varsin enkelbiljett är allt som finns. Tacka Gud för det.

Likes

Comments

God morgon!

Idag är jag faktiskt ledig och har bland annat bokat tvättstuga och ska storstäda hela lägenheten. Puuh. Ska även hinna ner till posten för att hämta ut några paket samt posta några paket.

Jag missade ju helt att gå ut med min fantastiska nyhet här i bloggen, jag var tydligen för exalterad och glömde bort det haha.

Nu mina fina, har jag nämligen gjort något jag drömt om i såå många år. Jag har öppnat min egna webshop! 😍 Ni har ju fått se diverse olika solglasögon här i bloggen och alla dem kommer finnas att köpa på www.studioribbing.se , ni klickar bara in på webshop och wips så står ni i ett hav av olika snygga brillor.

Jag vet att jag måste finslipa både hemsidan och webbshoppen, MEN jag satt och krigade med detta i flera timmar och ville bara få allt up and going. På vissa enheter kommer inte all text med i rutorna på hemsidan? Jättekonstigt. Well, jag är trots allt fransstylist och inget it proffs haha.

In och kika så kanske jag hinner posta era ordrar idag med! 😍👍🏼

Likes

Comments