Header

Hej hörni! Som ni kanske märkt så tog jag ett litet break från bloggen. Men nu är jag tillbaka. Vad har hänt i mitt liv då? Inget nytt egentligen. Jag och min pojkvän har det bra. Jag har varit hemma hos min pappa hela julledigheten och ska även vara här imorgon på nyår. Min pojkvän kommer över och ska vi mysa. Igår var jag i väg och förlängde naglarna på salong. Jäklar vad snygga de blev. Jag valde ett vinrött gellack att lägga över. Imorgon kommer jag förmodligen ha på mig en röd klänning som min pojkvän köpte åt mig samt ett par skiiiitsnygga svarta pumps i läderimitation. Jag kommer även använda min nya babyliss curl secret. Alltså, den är såååååå bra. Man får verkligen perfekta lockar och istället för att det tar 30-60 min att fixa fina lockar så tar det istället ungefär 15 min.

Min julafton var väldigt lugn och spenderades hemma hos farmor. Vi kollade på Kalle Anka, åt mat, öppnade julklappar, och spelade en massa sällskapsspel. Allt i lugn och ro, precis som det ska vara. Det var välbehövligt för vi hade slagit på stort med julklappar i år. Känner mig så bortskämd. Jag ska ta någon dag och gå och igenom vad jag fick. Nä, nu ska jag snart gå och lägga mig. Är en aning förkyld. Hoppas ni får ett underbart firande av det nya året om jag inte bloggar imorgon.


Gott nytt år! <3

Likes

Comments

Hej hörni! Dagens inlägg kommer handla om ett av mina favoritämnen - feminism. Surprise surprise right?

Jag tänkte börja inlägget med att upprepa frågan i titeln. Vad är en feminazi? Ja, jag har sett folk som använt det och förstår vad de menar men egentligen...vad är det? I mina ögon går inte feminism och nazism ihop överhuvudtaget så varför kombinerar man dessa ord? Feminism är någonting bra och nazism är någonting dåligt. Det är precis den uppfattningen jag har i alla fall. Självklart finns det en mer radikal eller extrem form av feminism som jag vägrar att sympatisera och förknippas med...och det är också pågrund av den delen som uppkomsten av ordet Feminazi kom till. Det gör mig verkligen upprörd. Återigen har extremism förstört synen på en ideologi. En ideologi som är otroligt vettig och nödvändig men som på något sätt smutskastas av de som är okunniga. Jag blir verkligen ledsen. Otroligt många vågar inte kalla sig själva för feminister för att de är rädda att bli förknippade med manshat. Manshat är aldrig någonsin detsamma som feminism. Om det är någon som påstår det så är de helt ute och cyklar. Om det är någon utkallad feminist som faktiskt påstår det så är de inte heller feminister. Simple as that!

Sedan kommer vi till något som många radikalfeminister pratar om ständigt. Patriarkatet! Jag skulle väl säga att ja, det existerar. Men existerar det verkligen till den punkt som dessa feminister vill få oss att tro? Ja, kanske i andra delar av världen men i ett land som Sverige? Nja, jag är lite tveksam. Vi vill ha så mycket att gnälla på när vi i själva verket har det väldigt bra i det här landet - kvinna som man eller ickebinär. Vi har våra problem i det här landet också som vi självklart ska ta itu med men jag försöker också tänka på hur otroligt lyckligt lottad jag är. Det finns människor som lever i skräck för att de när som helst kan dö i krig. Det finns människor som knappt har mat för dagen. Det finns flickor som inte har rätt att gå i skolan. Det finns små flickor och unga kvinnor som när som helst kan bli våldtagna på gatan. Det finns kvinnor som inte har rätt till abort eller preventivmedel. Och här sitter vi i västvärlden och klagar över att man "måste" raka armhålorna och benen eller att man inte får visa brösten. Missförstå mig rätt nu. Jag tycker absolut att man ska få välja allt det här själv men för mig är det petitesser i jämförelse med de problem jag nyss tog upp. Samtidigt kan jag självklart förstå att det är det man kämpar för eftersom kvinnor faktiskt har väldigt många rättigheter.

Men för mig är det viktigare med just det - rättigheterna. Det finns ingen lag som säger att kvinnor måste raka armhålorna och benen. Eller hur? Så det handlar snarare om normer och grupptryck i det här fallet och ska jag vara ärlig. Jag har aldrig riktigt brytt mig om vad alla andra tycker om mig så det har inte riktigt varit min kamp att ta. Däremot kan jag självklart förstå att det finns de människor som påverkas väldigt lätt av grupptryck och bryr sig väldigt mycket om vad andra tycker för att de vill bli accepterade. Däremot finns det något som pratas om ganska lite, eller i alla fall som det varit tills nu. Det är nämligen psykisk ohälsa. Om det har pratats om det lite bland kvinnor så kan ni kanske förstå hur lite det har pratats om det bland män. Den stereotypa mannen ska vara stark, självständig och inte prata om sina känslor. Fruktansvärd tanke tycker jag och här kan även feminismen hjälpa till. Ja, feminism handlar om att likställa kvinnors rättigheter med männen. Men då borde det också fungera åt andra hållet. En mänsklig rättighet är ändå att alla ska behandlas lika oavsett kön, sexualitet, ursprung osv. Att man inte pratar om psykisk ohälsa...eller ohälsa rent generellt bland män är inte pågrund av en lag...utan en norm. Så i det fallet är jag med.

Så vilken feministisk kamp är det jag själv fokuserar på i ett land som Sverige? Det är enkelt. Ett av mina största problem är äldre kränkta vita män men också unga män, utan ett konsekvenstänk eller filter. Vad menar jag med det här? Jag snackar såklart om den grupp som OFTAST (finns undantag självklart) skickar så kallade dick pics till kvinnor och sedan börjar med personangrepp när det inte uppskattas. Eller de som lägger en hand på insidan av ditt lår, din rumpa eller t.o.m. ibland ditt bröst på tåget, bussen, klubben, krogen, i matkön, konsert eller festival. DET är ett stort PROBLEM. Ett riktigt problem! För detta mina damer, herrar och ickebinära, kallas för sexuella trakasserier och det är ALDRIG ok. Den kampen vill jag ta och tänker jag ta eftersom jag faktiskt är en av de som drabbas av det lite då och då. Jag är inte speciellt rädd av mig. Jag är van att stå upp för mig själv och försvara mig. När detta händer mig så vet jag hur jag ska agera och samtidigt skämma ut den som utför det MEN det är inte alla som vågar det. Så det sista jag vill skriva i det här inlägget är en uppmaning. En uppmaning som kan göra en verklig skillnad istället för dessa kampanjarmband som delats ut på olika event. Om du ser någon (spelar ingen roll vem) som blir sexuellt trakasserad eller utnyttjad på något sätt - grip in. Om du som man ser en annan man trakassera en kvinna (eller man) stå på dig och våga säg ifrån. Detsamma gäller er kvinnor. Det är nämligen lättare att stoppa om man är fler. Jag gör och kommer göra det för er så snälla gör det för mig, din granne, din syster, din mamma, din kusin, din kompis eller en främling på stan. Visa medmänsklighet! Visa att du tror på de mänskliga rättigheterna!

Ha en bra dag! :)


Likes

Comments

Heeeeej hörni! Okej, Deina. Det räcker med ett e. Chill dafuq out!

Nej, men hej hörni. Hur mår ni? Jag mår faktiskt rätt bra. Jag kan typ omöjligt vara olycklig just nu när jag har världens bästa pojkvän. Jag stressar mindre...men det är just det. Jag har en förmåga att stressa upp mig enormt mycket så bara för att jag har en pojkvän som typ lindrar min stress så betyder det inte att jag inte är stressad alls.

Men för att komma in på det jag ville skriva i det här inlägget så går jag rakt på sak. I fucked up. Jag har precis missat den enda omtentan jag behövde göra which pretty much suck elefantballar. Jag glömde helt enkelt bort det. Är så tankespridd och har haft så mycket annat att tänka på att jag glömt bort den. Och nu ser jag även att min lärare har flyttat min enda salskrivning till imorgon. Jag har alltså inte hunnit anmäla mig så måste skriva omtentan som är den 12/1 nästa år. Hade hoppats på att vara färdig i år men ok då, förstör mitt liv bara. Så här sitter jag och oroar mig för att jag kommer bli återbetalningsskyldig till CSN för det känns som jag failat totalt. Jag har FORTFARANDE inte fått tillbaka betyg från tentor i kurser som är avslutade och då är det typ bara jag som inte fått det. Just nu känns det som att läsa en helt teoretisk kurs bara på kul som en jäkla dålig idé. Jag är så otroligt skoltrött just nu. Men det är väl kanske inte så konstigt. Läste på 200 % förra halva delen av terminen. Nej, jag kommer inte göra om det här igen. Det suger. Jag älskar musik men nu är det fan inte kul. Orkar knappt ta mig till föreläsningarna.

Jag tror jag skulle ha gjort som mina kompisar gjorde - jobbat i halvår, år eller något. Det värsta är att jag inte vet hur jag ska vända mig till mina kursare om hjälp. Jag tycker de är rätt konstiga (vilket de förmodligen tycker jag är också) och som extremt introvert så håller jag mig hellre för mig själv.

Men det är bara att hålla ut. Vill bara bli av med det här. Just nu sitter jag bara och hoppas på att jag kommer in på grafisk design och bildbehandling (också fristående kurs).

Hur som helst så tror jag det är min utmattning som spökar igen. Är så otroligt dålig på att lyssna på min egna kropp. Ah, ja. Snart så, snart så vänder det och jag längtar som fan.

Ha en bra kväll.

Likes

Comments

Okok Deina, sluta vara så dramatisk. Seriously though, jag har en pojkvän. Världens bästa pojkvän faktiskt. Ja, det är samma kille som jag pratat om tidigare och gått på dejt med, killen från tinder/instagram. Vem hade kunnat ana att han typ är the love of my life? Och nu är han min, bara min. Är så lycklig att jag typ ler ständigt. Ni som har läst min blogg innan vet att jag haft problem med kärlek och att jag faktiskt nästan började ge upp på det trots att jag bara är 19 år. Sedan kommer den här killen hur lägligt som helst. Precis när jag kommit över en annan kille på riktigt, jag varit olyckligt kär i väldigt länge, så kommer han och tar mig med storm. Han behandlar mig som en drottning. Något som ingen annan jag varit i ett förhållande med någonsin har gjort. Han är helt enkelt bäst och jag är så lyckligt lottad.

Så vad har hänt mer? Not much really...Men jag ska på konsert och se Timeflies med min pojkvän idag. Jag är fett taggad även om jag knappt visste vilka de var innan jag träffade min pojkvän. Jag visste att det var dem som hade gjort Once in a While som blev en rätt stor hit. Men har ju självklart varit tvungen att lyssna igenom deras musik inför konserten och de är faktiskt riktigt bra. Nu kan jag åtminstone sjunga med i deras mest kända låtar.

Blev ett rätt kort inlägg men ville bara uppdatera om vad som hänt. Hoppas ni får en trevlig lördag.

Likes

Comments

Ja, självklart är jag tvungen att kommentera det här. Jag hatar hat. Jag brukar inte hata människor men Trump hatar jag av hela mitt hjärta. Att en sådan man ens tillåtits ställa upp i ett presidentval är helt sjukt.

Jag bor inte i USA men jag vet att amerikaners jävla val kommer påverka dig, mig och hela världen. Jag som HBTQ+-person och kvinna kan inte bli att nästintill gråta för alla grupper samt minoriteter som kommer få det jävligt tufft framöver i ett land som USA.

Jag blir genuint ledsen av ett sådant här utfall. Ett tredje världskrig ligger där och väntar. Det blir tydligare och tydligare. Det hade varit så underbart om vi kunde slippa detta men det verkar vara oundvikligt pågrund av alla inavlade hatare. Jag har skrivit en låttext som jag delat tidigare.

"Vad hände med all empati?

Vad hände med all sympati?
Vi lever i en demokrati
Ge tillbaka vår diplomati
Ingen mer rasism
nej, ingen mer rasism

En hjärtlös värld vi lever i
vad är detta vi kommer bli?
Ta vara på vår lilla värld
en förändring så stor och fruktansvärd"


Låt oss nu hoppas att han blir fälld och någon mer kapabel får ta över.

Likes

Comments

Halloj! Nu kanske titeln är något förvirrande men ni lär nog snart förstå. Det här inlägget kommer handla om namn - om ovanliga och ibland svåruttalade namn för att vara exakt.

Så ni som har läst min blogg en del vet säkert att jag heter Rhodeina. Men vet ni hur man uttalar det? En del kommer säkert ha rätt och faktum är att personer som kan arabiska i 9 fall av 10 kan uttala mitt namn helt korrekt. Men det kanske inte är så konstigt då mitt namn faktiskt är arabiskt. Men så finns den skaran som helt enkelt hoppar över några bokstäver eller byter plats på dem. Vanligt förekommande är till exempel: "Rodenia" eller "Rodina". Nej, jag heter inte så. Det är ganska enkelt egentligen. Uttala det så här "Rodejna" och lägg på den skånska "melodin" så har ni hittat rätt.

Jag är inte lättkränkt och jag förstår att man kan säga fel några gånger om namnet har en annorlunda stavning och man aldrig hört det förut men att fortsätta göra samma fel fastän man blivit rättad en miljon gånger känns väldigt respektlöst. Jag förstår att man kan ha svårt med namn och om man har det, säg det från början så kan jag bokstavera hur man uttalar det åt dig. Men annars kommer jag bara tro att du är nonchalant och då vill jag faktiskt helst inte prata med dig överhuvudtaget.

Jag ska berätta en liten anekdot. Min farbror har en kompis som jag träffat två gånger. Andra gången var på min farfars begravningsfest  (ja, fest) när jag var 13 år. Vi hälsade med en handskakning. När jag säger mitt namn så upprepar han det...fast samtidigt så gör han inte det. Han säger nämligen "Rodina". Jag rättar honom och han fortsätter med "ah, Rodina". Jag påpekar då att jag inte heter Rodina utan Rhodeina. Då säger han, rakt upp i ansiktet på mig: "Ah, fast Rodina är ett ryskt namn". Jag säger då lugnt tillbaka, "Intressant men jag heter inte Rodina". Alltså var han fullkomligt dum i huvudet? Var han inkapabel att höra det jag sa då han var så upptagen med att vara tvungen att ha rätt? Jag borde inte bli irriterad eller kränkt men här stod jag och försökte föra en normal konversation med en person som anses vara vuxen när jag precis förlorat min farfar som jag dessutom stod väldigt nära men den enda som faktiskt uppförde sig vuxet var jag, en trettonåring. Det kan verka som petitesser att irritera sig över något som uttal av namn men mitt namn är ändå en del av mig. Att inte ta sig tid för att lära sig det är som att inte ta sig tid att lära känna mig och då är du inte värd min tid.

Jag är förstås inte ensam. Det finns många många fler med samma problem och en del av dem orkar inte bry sig. Men en hel del vet jag känner precis som jag gör.

Jag kan låta det gå obemärkt förbi om det är någon enstaka gång. Men om man ständigt får höra fel namn gång på gång fastän man rättat så blir man till slut irriterad. Det skulle spara så otroligt mycket tid och energi om dessa personer som har problem med det här bara sa det på en gång. 

Jag älskar mitt namn och vill absolut inte heta något annat. Jag älskar och betydelsen av det då det är en riktig egoboost. Mitt namn betyder "den vackraste" så ni kanske förstår att jag inte vill bli kallad i mitt tycke något så fult som "Rodenia" eller "Rodina" (förlåt om det är någon som heter det). Och om det fortfarande är svårt så har jag några smeknamn man kan välja mellan.

Så snälla ta dig tid att lära dig någons namn. Det uppskattas.

Likes

Comments

Känns som det är så många som bara "åh, vad mysigt med höst" och så kommer jag och typ skriker efter värme. Seriöst! Jag hatar verkligen hösten och framförallt det som kommer efter, nämligen vinter. Självklart har det sina mysiga stunder men om jag skulle kunna välja en årstid att ha året runt så vore det sommar. Jag hatar att det blir mörkt nästan hela dygnet och dessutom så är det kallt. Ok om det vore bara mörkt men varmt men att det dessutom är kallt också gör bara saken värre. Jag kan också glömma att köpa en ny höstgarderob som de allra flesta gör för jag kommer ändå bara gömma mig bakom enorma jackor, halsdukar, tröjor och ha pälskängor på mig.

Men för att sluta vara negativa så ska jag nu byta ämne och berätta lite om min dejt i fredags och vad som ledde till den. I augusti (kommer inte ihåg exakt när i augusti) så började en kille från tinder (som jag för övrigt swipeat höger till) skriva till mig på instagram. Därifrån tog det fart och vi började prata en massa. Någon gång i September bestämde vi oss för att träffas. Men en familjemedlem fick det lite jobbigt och därför var jag tvungen att avboka. Vi bestämde ny dejt men då fick jag istället blindtarmsinflammation. Men så i fredags lyckades vi äntligen träffas. Han hade fixat bord på någon italiensk-svensk restaurang på Drottninggatan i Stockholm. Efter middagen gick vi och såg filmen Don't Breath men han hade sett fel på tiden så vi blev en halvtimme sena. Jag tyckte det mest var lite komiskt. Filmen var inte heller så bra som man förväntat sig. Efter filmen gick vi mot tunnelbanan och där fick vi tyvärr skiljas åt ganska fort då min tunnelbana precis skulle gå. Han hade köpt choklad åt mig (Merci) och så var jag på väg att glömma den men så hann han ge mig den i sista sekund. Därefter åkte jag. Dejten var lyckad trots problemet med filmen. Vi ska ses igen på onsdag. Det var länge sen jag faktiskt dejtade seriöst så det är lite spännande. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och lite uppdatering från idag som kan vara hur tråkig som helst men av någon anledning ville jag dela med mig av det. Jag har haft en lektion idag vilket var musikhistoria 1 och det var den andra halvan av kursen, dvs. Barocken. Det är mer intressant än första halvan vilket var klassicism. Efter skolan drog jag till gymmet. Till min stora förskräckelse (ok, överdriv inte Deina) så hade jag glömt mina protein bites hemma. Jag tränade bara 20 min idag eftersom jag mitt i träningen fick värsta blodsockerfallet och var tvungen att dra därifrån. Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga i mig yoghurt med müsli och lite apelsinjuice. Sakta men säkert försvann yrseln. Tror jag körde lite för hårt men var så taggad imorse när jag såg att jag gått ner 7 kg sen jag började träna igen efter sommaren. Efter det tog jag en lång varmdusch och nu sitter jag här. Måste börja plugga snart men tack och lov har jag börjat med allt. Har ett PM som ska vara inne imorgon tillsammans med det tillhörande seminariumet. 


Ha en trevlig kväll hörni. 

En liten selfie från dejten i fredags. 

Likes

Comments

Just nu är jag typ beroende av ansiktsmasker. Efter sommaren när jag bär väldigt lätt med smink och fått en massa D-vitamin så går vi nu mot mörkare tider. Mörkare tider innebär för min del mer smink och torr (i vissa partier), fet och trött hy. Det leder till att jag måste använda ansiktsmask minst en gång i veckan.

I min glossybox från Augusti så fick jag ett prov på en ansiktsmask från The Body Shop. Det var Himalayan Charcoal purifying glow mask. Alltså omg! Den är så bäst. Mitt ansikte är lent som en babyrumpa. Den kostar dessutom bara 195kr för en rätt stor burk. Så, så fort jag får min lön och mitt studiebidrag så ska jag införskaffa den.

Likes

Comments

I'm back hörni! Har haft så mycket i skolan med typ fem miljoner tentor och har det fortfarande men det är lite lugnare nu. Hur är det med er? Känner ni också av tröttheten som börjar komma nu när mörkret stiger sig på? Det gör i alla fall jag. Bäst att bunkra upp med värmeljus, filtar och te i massor. 

Allting flyter på bra nu när blindtarmen är borta och stygnen är borttagna. Jag är "attraktiv" på jobbet då de tycker att jag gör ett galet bra jobb så det är alltid kul. Kurserna är fortfarande otroligt inspirerande och intressanta...och ja, killen jag snackat om. Vi ska nu äntligen ut på dejt. Den blir liksom av nu, det är inget jag bara säger. Jag är fett nervös dock. Är det bara jag som typ går runt och tycker att man inte har något att ha på sig när man ska på dejt, fast man egentligen har det? Jag är inte den som direkt dejtar aktivt haha. Den här snubben har jag ju ändå snackat med i typ en månad nu så. 

Annars då? Alltså jag har ett enormt ha-behov just nu. Finns så mycket jag vill köpa. Jag vill ha babyliss curl secret, jag vill ha en highlighter och en fanbrush, jag vill ha en peelingmaskin (eller vad man nu ska kalla det) för ansiktet, jag vill ha sims 4's nya expansionspaket som kommer i november, jag vill ha nya jeans, nya byxor, stickade tröjor, ny kappa....ny garderob. Jag vill ha en ny mobil för min börjar lägga av. Men kommer förmodligen inte köpa allt det här om det inte är på rea. Är extremt snål när det kommer till mig själv. Men vet ni vad jag vill ha mest av allt? En egen lägenhet (första- eller andrahand). Känner av det behovet mer än någonsin. Men har inte riktigt råd med det tyvärr. Har sparpengar som skulle kunna räcka till en hyra på runt 5000/mån i några månader men känner att jag vill fortsätta spara dem ett tag till. Jag vill också skaffa en tatuering i form av en uggla på min högra underarm. Men det kostar ju en del det med. 

Förresten! Jag minns att jag lovat att lägga upp bilder från både studenten och Paris. Har knappt några bilder från studenten så det blir nog inget där men Paris ska ni självklart få bilder ifrån. 

Hoppas ni får en trevlig höstkväll! <3

Likes

Comments

Under måndagen den här veckan började jag runt lunchtid få plötsliga magsmärtor runt navelområdet. Under kvällen vandrade de över till nedre högra delen av min mage. Hela tiden försökte jag intala mig själv att det var mensvärk. Men det var konstigt eftersom jag inte brukar få mensvärk när den redan har kommit och dessutom brukar den inte göra ont och definitivt inte så här ont.

Natten till tisdagen blev ett rent helvete. Nog för att jag var förkyld och ständigt hostade som gjorde smärtan i magen ännu värre. Jag frös också otroligt mycket och hade förmodligen feber. Jag vred och vände mig men kunde verkligen inte sova eftersom jag hade så ont. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Det slutade med att jag var vaken hela natten och runt 5 började jag dessutom må illa av att jag hade så ont.

Halv 6 spydde jag. Jag fick helt enkelt stanna hemma från skolan. Senare under dagen började jag frysa så mycket att jag skakade, alltså typ krampade. Och jag spydde återigen av smärtan. Mamma tyckte att mina symptom lät som blindtarmsinflammation. Jag ägnade därefter hela min dag med att försöka ringa Vårdscentralen för en tid eller åtminstone råd. Jag kom inte fram. Sedan ringde jag vårdguiden när kl var närmare 2 på dagen. De sa att jag skulle åka till akuten bums. Mamma hade som tur var inga lektioner kvar (hon är lärare) så hon åkte hem och hämtade mig och körde mig till akuten. Jag skrev in mig själv och fick sedan vänta i ca 20 min i väntrummet.

Sen kom en sjuksköterska och vi gick och tog lite olika prover som blodtryck. Jag fick lämna urinprov och den fick jag en säng att ligga och vänta på medan de satte in en infart (en nål i mig). Det var ju lättare sagt en gjort. Mina vener är väldigt svåra att hitta nämligen så de fick försöka flera gånger. Efter någon timme fick jag komma ner på röntgen (som jag glömt bort namnet på). De körde in kontrastvätska intravenöst som gjorde mig alldeles varm och så fick jag åka igenom en ring (inte magnetröntgen). Sedan körde de upp mig till kirurgakuten igen. Där fick jag ligga och vänta i någon timme (kanske mer) tills provsvaren kom. Då kom två läkare och en sjuksköterska fram till mig och berättade att jag som vi misstänkt hade blindtarmsinflammation.

Jag fick tillslut åka upp till mitt rum eftersom jag skulle opereras mitt i natten. Där fick jag duscha i kroppssprit som verkligen torkade ut kroppen och sedan klä på mig operationskläder. Här lämnade mamma mig eftersom hon inte kunde stanna hela natten. De kom och kopplade in drop och gav mig alvedon intravenöst. Det funkade inte så de fick komma in och gav mig till slut morfin intravenöst. Där snackar vi om smärtstillande. Var så glad när de gav mig det. Efter det kunde jag sova och klockan 4 på morgonen kom de in och bad mig gå och kissa innan operationen eftersom jag skulle köras ner så snart som möjligt.

När jag kom ner så kollade de min urinblåsa och konstaterade att jag behövde gå och kissa igen. Det var ren tortyr men de var ju tvugna. Jag kunde inte få ut någonting så de fick lösa det under operationen istället. Jag fick dricka saltvatten som skulle vara bra för magen men det var verkligen vidrigt. Man ville spy. Till slut hällde de upp det i ett glas så kunde jag halsa det. Höll på att få upp det igen men lyckades hålla det nere. Sen fick jag lägga mig på operationsbordet och där fick jag börja med att svara på lite frågor och sen fick jag andas in syre i en mask. Man blev verkligen så lugn. Sedan säger de att de ska börja söva mig och det tar typ 2 sek och sen minns jag inte mer.

Strax innan 9 på morgonen vaknar jag upp på uppvaket. Är väldigt groggy och förvirrad men känner mig lugn. De ser att jag vaknat och kommer och pratar med mig om saker jag inte kommer ihåg. När jag vaknat till lite vill de att jag ska gå och kissa igen. Jag känner mest att de verkligen försöker plåga mig men de ville få igång allt och det kunde tydligen vara segt efter operation. De får hjälpa mig upp och hjälpa mig till toaletten eftersom jag inte kan gå själv utan att tappa balansen. Efter det kör de upp mig till mitt rum och de ger mig lite frukost och alvedon.

Jag väntar mest på att få komma hem. Men de ber mig hela tiden att gå och kissa men för mig känns det som att det inte finns något att kissa ut. Till slut kollar de min urinblåsa och ser då att den är tom. Inte så konstigt att det var svårt att kissa då.

Jag får byta om till andra kläder (supersköna kläder) och får en rullator att gå med. Då känner man sig ganska liten kan jag säga. Men blev snabbt av med den tack och lov.

När de kommer och frågar mig om vilken middag jag vill ha så börjar jag bli orolig att jag inte ska få komma hem så jag frågar och mycket riktigt så måste jag stanna en natt till.

Mamma kommer strax efter middagen och går och frågar varför jag ska behöva stanna kvar då man normalt får åka hem dagen efter, efter en sådan enkelt operation. Det visar sig då att operationen inte var så enkel som man förväntat sig då min blindtarm hade brustit under operationen. Jag kom alltså in i sista minuten. Så jag fick stanna en natt till men blev utskriven igår, torsdags redan vid 9 på morgonen.

Nu är jag hemma från skolan och jobb i några dagar och återhämtar mig. Det gör ont men det är ingenting om man jämför med innan. Har svårt att gå och känner mig ungefär lika smidig som en pinne men det är ok. Är fortfarande förkyld men som sagt ok.

Jag har aldrig varit inlagd på sjukhus förut eller blivit opererad så allt var nytt för mig. Nu är jag i alla fall en blindtarm fattigare vilket är lika bra. Hoppas ni får en bra helg.

Likes

Comments