View tracker

​Tant röd är här, har ring å meddelat RMC, de ringer på måndag och sen jäääääääävlar kör vi! 

Mamma ska få den finaste "Du ska bli mormor tårtan" i världen i mars när hon fyller år!!! 

Det måste vara vår tur nu, snälla snälla snälla! 

Kram på er

Likes

Comments

Vi gör vårt bästa, men ibland skenar tankarna iväg, ibland är jag redan så långt fram att jag vill inreda ett barnrum, gömma nyckeln å låsa upp när vårt mirakel är här!

Inte låta någon se min hemlighet, att jag redan i mitt huvud har planerat allt för mitt barn!

Vissa dagar tänker jag att vi lila gärna kan flytta, sälja huset, dra utomlands, leva livet...utan barn, för den dagen kommer aldrig komma!

Andra dagar är jag fullt fokuserad på att klara av att gå upp, att stå upp, att försöka le på riktigt minst en gång om dagen!

Andra dagar rycker jag på axlarna och tänker att livet trots allt är rätt bra!

Det är en vidrig bergochdalbana som mellan varven känns livslång, som att den aldrig ska ta slut!

Men så plötsligt ser jag slutet och längtar dit & vet att en dag får vi hoppa av och vara höga på åkturen och förväntansfulla inför resten av livet tillsammans med vårt barn ❤

Likes

Comments

​Två dagar med sorg, tårar, känsla av orättvisa, känslan av att vara i en bubbla, instängd, utanför, utstött! 

Hur gör man för att orka fortsätta? Känpa dag ut och dag in för något man vet att man inte kan leva utan? 

Mensen har, såklart, inte kommit än!! Jag menar varför skulle min kropp sammarbeta?? Dag 14 idag sedan jag började med prover, sist den fungera kom mensen denna dagen, nu är det inte ens en tillstymmelsen till den.... 

När det enda jag vill är att ha den så kommer den aldrig, det är ta mig fan helt sannslöst! 

Jag fick boken "Känslostorm" på posten idag, har börjat läsa och det skulle kunna vara mina egna ord! 

Jag har faktiskt ofta tänkt att jag vill föreläsa om ofrivillig barnlöshet, att jag vill gå ut till skolor, sjukhus & andra ställen och berätta om detta! 

Kanske är något jag ska göra slag i när jag själv är mamma... för visst ska jag bli mamma?! 

Jag hoppas ni har en fin dag! 

Likes

Comments

​Snackade med läkaren från endokrin förra veckan, mina värde ser fortsatt bra ut! 

Hatar att vänta på hans samtal, alltid lika nervöst, men när han sen ringer och säger att allt är fortsatt bra andas jag ut. 

Han bad mig dock höja dosen levaxin till 100 mikrogram tre dagar i veckan och 50 de andra fyra dagarna!

Detta ska jag göra för att optimera chanserna att bli gravid! Så nu ligger jag i soffan med hjärtklappning, han varnade mig för detta eftersom vi höjer dosen och kroppen egentligen inte behöver det men det är positivt för fertiliteten! 

Vad gör man inte för att bli gravid liksom? 

Jag väntar på mensen nu, får hoppas den kommer i veckan och att kroppen inte fuckar up sig igen, den brukar ju inte vara så bra på att göra som jag vill! 

Sen jäklar är det dags!!!! Ivf 2, som vi hoppas ska ge oss vårt mirakel, vår skatt, vår lilla skrutt! 

Kram på er

Likes

Comments

Händer inte mycket just nu, förväntar mig mens om 8 dagar och således 10 dagar till sprutstart på försök 2!

Patientnämnden har svarat mig angående läkaren som kallade mig överviktig i min journal. De ville ha läkarens namn så mitt ärende kubde vidarebefordras till hans chef!

Me VS idiot-läkaren 1-0 :)

På torsdag är det tenta, känner mig ena stunden helt redo och nästa sekund är det panik och kaos i hjärnan över allt jag ska kunna! :-O

Beställde en bok ikväll, någon som har läst den?

Jag vill själv gärna läsa den, men tänker att man kan ju erbjuda all människor som kommer med sina förbannade råd över vad vi ska göra för att bli gravida vi läsa den!! Senaste i fredags fick sambon ge en rejäl avhyvling till en kollega/vän som fortsätter traggla om att vi ska "slappna av", "tänka på annat" och att vi är en "klassiker" som kommer bli gravida så fort vi är säkra på att vi får hjälp!

MEN HÅLL KÄFTEN DITT MISSFOSTER!!!

Nu har jag tagit min dagliga dos mediciner, släcker lampan och säger godnatt!

Imorgon väntas mer plugg!

Var rädda om er <3

Likes

Comments

View tracker


I fredags, 6/1, åkte jag som sagt in till akuten för buksmärtor! Efter 9 timmars lång väntan kommer en läkare in till mig, en läkare som jag upplevde som väldigt fåordig & som helt saknade humor!

Han undersökte mig genom att lyssna och klämma på min svullna ömma mage, sen konstaterade han att det troligtvis var gallan som spöka!

Jag skulle få smärtlindring och komma tillbaka dagen efter, vi pratade inget om kost, inget om vikt (jo, han påpekade att man ska tänka på övervikt vid gallbekymmer), men annars inget om just mig!

Dagen efter kom jag tillbaka, gjorde undersökningar och fick diagnosen gall-grus! Åkte hem och fick äntligen äta och dricka efter 24 timmars fasta!

Jag loggade in på mina vårdkontakter, som många andra säkert gör, för att läsa min journal!

Det var då jag fick ett raseriutbrott!!!

För i min journal, har läkaren jag träffade på natten skrivit att "patienten är något överviktig"...Alltså helt jävla ärligt!!!

Vi hade aldrig pratat om min vikt, han visste inte vad jag vägde, visste inget om min längd, mina läkemedel, mitt liv, min livsstil osv

Hur!!! Kan en läkare bedöma mig som överviktig när han


1. Inte vet vad jag väger? Inte har koll på BMI?, vilket ligger på området "idealvikt" när man testar!

2. Inte vet ett dugg om mig som person, tänk om jag vore en kvinna med ätstörningar i min ryggsäck, vad hade då en sådan kommentar från en läkare gjort med mig?

Jag är uppriktigt sagt, fruktansvärt förbannad, för läkaren bedömer en tjej med ett normalt BMI som överviktig efter att han känt på min fruktansvärt svullna mage!

Tack, tack som fan din stora jävla idiot!

Även om jag hade varit överviktig hade jag blivit lika arg, för han har inte tagit upp det med mig som patient utan han slängde in sin egen jävla åsikt i min journal, det äckliga lilla svinet!

I ett samhälle där mycket kretsar kring vikt, träning och utseende kan detta ha förödande konsekvenser.

Det är inte alla, som har det som mig, och har fantastiska människor runt om sig som berättar att man duger precis som man är!

För tjock, smal, lång eller kort, det kvittar, för man duger som man är och en läkare ska fan inte yttra sig om han inte ens vet vad man väger!

Trots detta var jag ledsen, jag nästan grät när vi var i affären och skulle handla någon mat jag ville ha efter 24 timmars fasta, för jag gick seriöst runt och tänkte på vad jag, som är överviktig, borde äta!

Jag har fortfarande inte släppt tanken men jag har mailat "mina vårdkontakter" samt att jag skrivit ett argt inlägg på Region Skånes sida på facebook!

Jag funderar på att hänga ut läkarens namn, men det räcker med att jag fått ett slag under bältet!

#duärfinsomduär


Likes

Comments

​Det var en arg gallblåsa som gjorde att jag hade ont! 

En sjukt torr läkare, alltså inte torr I huden utan torr som i "man kan inte skämta med hobom torr" kom in till mig efter att jag har väntat 9 timmar & varit fastande i 12! 

Han berättar då den härliga nyheten att jag ska fortsätta vara fastande tills kl 10 imorgon då ett ultraljud av gallblåsan ska göras, jo men TACK! 

Jag är redan hungrig som en varg, så det känns ju roligt! Men å andra sidan har jag fått smärtlindring som gör att ser snurrar lite gott i skallen, så jag ska nog överleva! 

Läkaren berättade också att det inte är nyttigt med Coca-Cola, jag hade en som stod bredvid mig oöppnad för man blir tjock av det och det är ingen fördel när man har gallproblem! 

Men efter nästan 24 timmars fasta tänker jag att det går på ett ut om jag unnar mig en Cola ;)! 

Var rädda om er! 

Likes

Comments

Vad är väll bättre än att sitta på akuten en fredagkväll?

I julas fick jag någon konstig smärta i magen natten till julafton, jag hade väldigt ont och svårt för att sova. Julafton kändes det bättre, men jag var försiktigt med vad jag åt!

Magen har gjort ont lite till och från sedan dess men jag tänkte att det var min magkatarr som spöka, den har ju trots allt gjort mig sällskap i 15 år...

men igår kom smärtan med en ny form och en ny kraft och JÄVLAR vad ont det gjorde! Jag vaknade inatt och hade galet ont och mådde illa, men kräktes inte!

Under dagen var det okej, sen åt jag en sallad och två timmar efter var smärtorna där igen...

jag bestämde mig för att åka till akuten, då jag själv misstänker att min magkatarr kan ha övergått i ett magsår...

Så här sitter jag nu, lämnat blod och urin & väntar på svar! Jag vill ju vara redo inför nästa försök om 14 dagar!

Kram på er

Likes

Comments

Nytt år, nya krafter, nya möjligheter.

Idag drar det igång, försök nummer 2!
Imorse tog jag första tabletten provera och om 14 dagar, senast, räknar jag med att få mens!
Sen dag 3 i cykeln sätter jag första sprutan till andra försöket.

Man försöker skydda sig själv från tankar som svävar iväg, men redan har jag börjat tänka att jag ska berätta för mina föräldrar att de ska bli mormor och morfar lagom till mammas födelsedag i mars! Hjärnan har inte lärt sig ett endaste dugg på tre år visst....

Men samtidigt är det mitt sätt att bygga upp ett hopp, en tro om en framtid med barn.

Nyår var lugnt å städat, mycket känslor, men det var skönt att fira in ett nytt år, med nya möjligheter.
En helt oskriven bok att, förhoppningsvis, fylla med lyckliga minnen, plus på stickan, och pickande hjärta på ultraljudsskärmen.

Tänk om 2017 är vårt år, det vore magiskt, underbart och fantastiskt.

Så kom nu lilla mirakel, vi har väntat länge nog, mamma & pappa längtar efter dig.

Likes

Comments

Julen är äntligen över!!!

Började lillejul med att gråta ögonen ur mig i sambons famn, helvetes jävla orättvisa barnlösa jul!
Jag var så ledsen, så fruktansvärt ledsen att varenda cell i kroppen gjorde ont.
Det var inte så här det skulle vara eller så här det skulle bli för oss.

Varför ska vi behöva kämpa med allt vi har? Varför ska vi behöva genomgå IVF-behandlingar? Varför ska vi behöva falla gång på gång på gång? Varför?

Just nu känns det väldigt tungt, kroppen och själen är trött, jag har magkatarren från helvetet och jag är allmänt less på det mesta.

Det är så fruktansvärt orättvist att vi (och många andra kämpar) som så gärna vill ha barn, vi som inte önskar oss något annat, vi får inte det.
Vi får kämpa oss igenom en mardröm för att nå vårt mål.
Hela livet ställs på stopp, på paus, på vänt. Och det enda som betyder något är ett plus på stickan som stannar hos oss.
Men det enda som betyder något är också en av de sakerna som vi inte kan uppnå, vi som är ofrivilligt barnlösa.

Jag önskar så innerligt att det tar sig nästa gång, det finns inget jag önskar mer. Det finns inget jag har önskat mer, jo, att det skulle ta sig första gången, men bortsett från det....

Ett plus, ge mig ett plus i 31-årspresent i februari, ge mig en gravidmage i examenspresent i Juni och ge mig ett efterlängtat mirakel i oktober, svårare än så är det inte...

Jag hoppas ni och du som kämpar som vi också får uppleva detta under 2017 <3

Förbannade ofrivilligt barnlösa värld, du gör mig till en sämre människa :(!

Var rädda om er <3

Likes

Comments