Life is tough but so are you my dear ❣️

Likes

Comments

Hej på er!
Har precis druckit en kopp te och ska snart krypa till kojs, är otroligt trött men har ändå haft en bra dag, jag känner att jag kanske borde lagt tiden annorlunda men såhär blir det ibland man kan inte göra allt!
Efter lunchen gick jag till ätstörningsenheten, hade ett bra möte och vi bestämde två saker som jag ska lägga till på mitt schema för att fortsätta komma framåt, lite ångest över det men bara att ta tjuren vid hornen och köra!
Fortsatte från ätstörningsenheten in i ett lång telefonsamtal som var super, det var underbart skönt att få ur sig lite tankar och bolla framtiden med någon annan, kanske främst att ha tryggheten om att beviset på att det går finns på andra sidan, fantastiskt!
Efter det samtalet fyllde jag i lite papper, tog en lång dusch, lagade halloumi stroganoff och kollade färdigt på en film!
Vi satte oss och pratade en stund innan vi gick över till en annan lägenhet och hade lite spelkväll, mysigt även om jag var ganska trött, jag behöver komma ut och träffa lite folk så det är egentligen bara bra för mig!
Hunnit med några mail men det är väl det, i morgon står en ny dag på tur där jag kan göra allt jag kände att jag skulle ha gjort idag, världen finns kvar då också.

Likes

Comments

Ingen var väl riktigt i mitt stuk men man måste våga prova!

Likes

Comments

Hej på er!
Har precis kommit in efter en alldeles för kylig promenad från traumaenheten. Hade ett möte tidigt där i morse, mötet började med en massa försvar och ilska från båda håll men mynnade sedan ut i besvikelse och ledsamhet, jobbigt när man vågar släppa sina känslor så inpå men det är enda vägen.
Nu ska jag skriva handlingslista, skicka iväg något mail, laga lunch och sedan gå mot ätstörningsenheten för möte!
Åt tekakor i morse och det var förresten såå gott!
Ha en fin dag <3

Likes

Comments

Något som varit förekommande senaste tiden är meningen "jag är avundsjuk på dig", "jag är avundsjuk på att du är så fri", "jag är avundsjuk på att du är så bra på det", "jag är avundsjuk för att du vågar äta", "jag är avundsjuk på att du är så glad", "vi har varit med om samma saker men du har klarat dig mycket bättre" och jag måste bara säga stopp här, dem här meningarna är så känsliga för mig och jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan ha så lite förståelse för en annan människa att man blir avundsjuk på att den har kämpat som en idiot för att äta en hamburgare, för att gå på ett möte, för att ta sig igenom dagen, hur kan man vara avundsjuk på den som försöker?
Jag kanske är hård nu, det här kanske är obefogat men jag blir rentav ledsen för att jag inte förstår, ser inte människor vad som ligger bakom en handling?
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här inlägget eftersom att det sista jag vill är att gå och sätta på mig en offerkofta, snarare tvärtom. Ni som följt den här bloggen länge eller läst många av inläggen vet ju att det inte varit speciellt lätt på något område och att det fortfarande är väldigt svårt på många plan men att jag dag ut och dag in gör precis allt jag mäktar med och lite till, ännu mer, för att få mitt liv att fungera, för att utvecklas, för att släppa taget, för att inte svälta, för att inte känna händer på min kropp, ni vet att jag ligger här med krampanfall lite för ofta, ni vet att jag åker in och ut på sjukhus för att min kropp hela tiden bestämmer sig för att inte orka mer, ni vet att jag har en grov dissociativ störning och lever med ett dygnet runt stöd för att kunna göra allting som jag faktiskt klarar av. Ni vet allt som ligger bakom varenda steg jag tar, många av er har själva haft det jobbigt på många olika sätt och vet att det inte är någonting att vara avundsjuk på, det är ingenting att önska, det är ingenting att försumma en annan människa för i slutet av dagen handlar det inte om vad man inte gjorde utan vad man gjorde, jag väljer att kliva upp på morgonen, sen att det inte är enkelt det är en annan femma, men jag väljer livet hela hela tiden och det är förjävligt att minnas allting emellanåt, jag vet inte heller vad jag ska göra ibland, jag är också skiträdd ibland, jag är också så liten bakom denna bild av hur allting fungerar, jag vågar inte äta men jag väljer att äta, jag är inte alltid glad men det är enklare för mig att skratta än att gråta, jag har inte klarat mig bättre jag har valt att inte falla ned i det avgrundsdjupa hålet som dem grävde och jag bara undrar vad fan det finns att vara avundsjuk på? Det handlar inte om ett utseende här, det handlar inte om materiella ting, om en snodd pojkvän eller om att jag vann en tävling istället för någon annan, det handlar om så mycket mer komplexa saker, okej att vara lite sotis på att man tycker att någon annan är snyggare, har mer pengar eller har den där pojkvännen man vill ha men att vara avundsjuk på att någon andas är för mig som att förminska hela kampen som man hela tiden utför, det är för mig som att allting som inte syns inte heller existerar, det blir som att människan tappar förståelsen om att andra kan ha det minst lika jobbigt eller att andra människor faktiskt anstränger sig minst lika mycket, vi har alla olika förutsättningar men det är ingenting som jag låter stoppa mig och att någon annan uttrycker avundsjuka på att jag på något sätt skulle vara mera fri är för mig helt bisarrt när man sitter med alla faktorer som pekar på en skillnad framför sig.
Det här är bara någonting som jag fått höra mycket senaste tiden och det får mig att fundera, för att jag inte är avundsjuk på någon som överlevt, jag är inspirerad, jag är inte avundsjuk på någon som har det svårt men ändå väljer att åka iväg på weekend, jag hämtar min styrka ur dem personerna, jag tycker dem är fantastiska, jag är inte alls avundsjuk jag är imponerad, jag är så glad för att dem orkar göra det, jag är så glad för att dem kämpar, ska jag göra mitt lidande större än någon annans för att jag inte kliver upp ur sängen men den gör det? Det går inte att jämföra ens, hur kan man missunna någon sin styrka? Det är helt obegripligt för mig. Allting har sin anledning, sin förklaring, sin bakgrund, det finns en anledning till att jag kanske verkar mera fri, vet ni vad den anledningen är? Jo att jag vaknade i morse och alla tidigare dagar och bestämde mig för att jag ska leva, jag ska utvecklas, jag ska klara det här och när dem orden studsar på en om avundsjuka för att jag valde livet så kommer ju tankarna; var det aldrig allvarligt nog? Var det inte tillräckligt jobbigt? Får jag inte klara av saker? Varför säger folk att jag har det så mycket bättre? Förtjänar jag inte det jag har? Är det inte tillräckligt, det som är, det som varit?

Jag vet svaren så väl, jag vet att jag förtjänar varenda jävla steg jag tar framåt, jag får fan till och med ta tjugofem bakåt ibland när det behövs för att jag bestämde mig för längesedan att välja livet, är du avundsjuk på sexhandeln, på incest, på anorexi, på konsekvenser av allt det här? Hur fan kan vara det och hur fan kan man ifrågasätta den som ändå väljer att leva? Hur kan man missunna en annan människa fina saker, för mig är det absurt att vi lever i en så egoistisk värld där man inte ens kan vara glad för en annan människa längre, en värld där man inte ser bortom ytan, det är skrämmande. Nu riktar inte jag det här inlägget till alla er, ni är fantastiska, utan det är kommentarer som kommit lite här och var och som legat och gnagt ett tag, jag kände bara att jag behövde reflektera lite runt det här. Vad känner ni? Är det okej att vara avundsjuk på någon annans bestigna berg? Är det okej att inte glädjas? Vad blir konsekvenserna av det?

Likes

Comments

Hej på er.
Jag har en jädra röra i huvudet ikväll så det har varit en ganska jobbig dag även om den som alla andra innehållit så bra saker. Jag har haft helt underbart stöd av folk ikväll och jag är så tacksam över att jag har så många med mig i den här kampen, tack.
Jag har uträttat lite under dagen vilket känns så jädra skönt, skrivit del 1 av 6 i min sista psykologiuppgift som nästan bisarrt handlar om trauma, försöker begränsa mig där och sätta gränser, inte blanda in mig själv mer än nödvändigt, det är ett tufft ämne som min fördjupningskurs också kommer att handla om så jag tar det i min takt helt enkelt och är beredd på att det kan väcka känslor.
Annars har jag fått en hel del mail undanröjda, kollat klart på skam, så tomt :(, handlat mat, gjort en massa matutmaningar, suttit med tandläkarjouren, planerat veckan och kommande möten, beställt lite saker som behövs och flängt runt på jakt efter en whiteboard. I helgen händer så jädra mycket kul och jag siktar på det, blir en jobbig vecka med behandlingar och väntan på rättvisa men timme för timme och sedan har man tagit sig igenom det. Jag har så svårt för att be om hjälp men jag är så stolt över att jag sakta ändå vågar börja göra det och utvecklas.
Blev rätt så trött på eftermiddagen så vi satte på filmen Inferno och plockade fram godisskålen.
Känner mig ändå nöjd över att ha avverkat hela min lista på dagens ärenden och idag får det vara alldeles tillräckligt. Rörigt inlägg men rörig kväll helt enkelt.
Hur mår ni?

Likes

Comments

Brioche bröd, veganska hamburgare, dressing, ketchup och grönsaker x2. Ätstörningen vrålade men jag jävlar gjorde det. Livet vinner alltid.

Likes

Comments

Tre nya favoriter i badrumsskåpet!

Likes

Comments

​Godmorgon! 
Vaknade med en jävla tandvärk i morse, håller på att få visdomständerna och det gör så jäkla ont, pinade mig igenom frukosten men fick ge mig granolan, kan inte tugga alls, har tagit värktabletter så jag hoppas att jag ska kunna ta igen det jag missat senare under dagen. 
Jag har en hemma dag idag, har lite som behöver göras. 
Dagens lista är;
Svara på mail. 
Långdusch. 
Skriva veckoschema. 
Ringa hyresvärden. 
Beställa linser
Fixa ett bankärende. 
Börja med en uppsats i skolan! 

Sen får jag se vad jag gör och inte utefter detta. 
Ha en fin start på veckan <3 

Likes

Comments

Våga vara svag Alexandra.
Så jag försöker, jag låter minnena forsa över alla förbjudna gränser och omsluts av ett vakuum av alla händer som aldrig gick att tvätta bort.
Jag är liten men samtidigt för gammal.
Säg att det är okej att vara liten ibland.
Säg att allt inte behöver sluta med fantastiska meningar, säg att man ibland faktiskt helt befogat får vara liten, ensam, rädd och förvirrad.
Säg att det är okej att ha dessa tankar.
Man måste våga det mest tabubelagda för mig, att vara svag, det är min del i processen, att våga känna.
Så jag känner, säg att det är okej att känna.
Säg att det är okej även när det inte känns okej.
Säg att det aldrig var min roll att spela.
Ta bort allt som gör ont, ge mig styrkan att säga orden.
Låt mig få vara svag när jag är som starkast.
Våga släppa taget om barriären av styrka Alexandra.
Inse att även det värsta är okej.
Inse att ingenting var ditt fel och att du får vara ärlig.
Du får säga orden; idag smäller alla minnen från förr, idag är jag liten men större än någonsin.
Det här är det viktigaste som finns.

Likes

Comments