Jag sa, kasta grus över mig om jag verkligen är smutsig, dem siktade en sten rakt i mitt huvud.
Orden som alltid varit mitt vapen platsar inte längre i detta sammanhang, det finns ingenting här som jag kan skapa med dem, det finns ingenting alls här.
Det här är inte längre en oas av någonting vackert och inspirerande, inte längre någonstans där jag kan finna tillfredsställelse, bloggen känns förstörd, destruktiv och krävande, den ger mig inte längre mening eller sammanhang att finnas i, jag har hittat så mycket annat, byggt så mycket bättre än vad denna plats någonsin kan ge mig.
Livet är bättre, det riktigt livet är bättre, denna skärm färgar orden röda, låter dem inte lysa vackert, jag känner mig ibland berövad på min egen sanning, integritetskränkt över människors oförmåga att reflektera, det har alltid varit min fight så jag drar tillbaka mina ord, låter dem vara mina, placerar dem i de sammanhang där dem behöver vara just nu, låter mig själv somna utan ångestklumpen bloggen, låter mig själv leva utan kravet att hela tiden prestera, låter mig själv ta tillbaka min sanning, hålla den hårt för att sedan blomma ut i tiotusen nyanser av ord, i en fällande dom, i ett drömjobb, i en kandidatexamen, i ett berikat socialt liv, jag drar tillbaka mina ord och säger det: dem sista vokalerna är uttalade, det här blir mitt sista inlägg.
Tack för allt fint ni gav mig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Godmorgon!
Hade en skön natts sömn och kände mig så utvilad när jag vaknade!
Sitter och äter frukost nu så jag ska ta och äta upp och sedan försöka komma igång med en jädra massa praktiskt.
Ska samtidigt försöka ta det lite lugnare idag, det vore rätt så skönt.
Ha en fin start på veckan <3

Likes

Comments

Efter frukost satte jag mig här, hade en konstig känsla i kroppen men antog att det var rastlöshet.

Tog en kort sväng på gymmet men upptäckte att jag hade glömt kläder, skor och min dator hemma. Började få lite ångest över det men gick in på gymmet ändå, väl där inne hade jag ett mysigt pass.

Det blev en fika för mycket och anorexin stod för ett rejält ångest påslag.
Hjärtat hamrade och trycket gav inte med sig, hade alldeles för mycket ensamtid framför mig och kände mig lite för överväldigad för mitt eget bästa.
Fina Hanna och L fanns på andra sidan så jag tog mig igenom mina timmar och möttes av Hanna.
Vi mötte upp Karin som jag träffade för första gången, så underbar tjej! Åkte ut till Tyresö, handlade inför kvällens middag och avverkade diverse samtalsämnen.
Jag var inte på topp men så jädra mycket bättre med dessa tjejer!

Vi lagade laxburgare med limemajo och rotfrukter.
Eller vu, Hanna och Karin, jag stod för bilderna. Rättvis fördelning tänkte jag och tog en kopp kaffe. Haha är det något jag inte orkar bemästra så är det matlagning, helt utanför mitt intresse, konstigt med tanke på hur noga jag är med smaker och utseende.
Insåg dock att jag behöver bli lite mer självsäker i köket så satte upp som mål att kommande vecka äta mer egenlagad mat!
Här kunde tankarna också äntligen lämna mig ifred.
Det var en supermysig stund!

Middagen var så cozy, vi satt länge och pratade och jag kunde verkligen slappna av, inga krav bara en underbar söndagsmiddag.
Började dippa lite på vägen hem så fick stöd och nu är jag precis hemkommen med min favoritchoklad som sällskap.
Jag är så trött och slutkörd så jag säger nog godnatt nu, det har varit mycket idag och i morgon står många praktiska saker på schemat.
Jag tror att jag bara behöver sömn egentligen, det brukar vara nyckeln för mig så i morgon tar jag två timmar sovmorgon och lugnar mig med tanken på att jag har så fina människor omkring mig, så mycket kul planerat och det bästa, dåliga dagar får man ha och därmed kommer även vetskapen om att det är bättre i morgon ❣️

Likes

Comments

Likes

Comments

Vaknar upp till ännu ett vinterland, vill bara att det ska bli vår men men vädergudarna är någonting som jag inte har befogenhet att påverka.
Har precis ätit frukost och fixat lite disk, det blir nog en typisk söndag idag, mysigt det med.
Ha en fin dag ❣️

Likes

Comments

Jag har fått ett hem här i Stockholm.
Det är inte alls som jag har tänkt mig, det är inte alls som jag ville eller behövde innan jag var tvungen att packa väskan och tacka för mig, det är inte alls som jag alla gånger känner är rätt eller roligast eller skönast.
Jag har fått ett rum, det är mitt rum, mitt ställe, min plats nu.
Det är inget kommunägt, vinstdrivande, privat ställe som jag numera får kväljningar av tanken på, det är ett hem, ett normalt hem hos en alldeles normal familj.
Det är ett hus, ett helt normalt hus.
Jag har alltid haft en tanke om att jag inte skulle klara en sekund i en annan familj, jag skulle kvävas av alla låtsastrevligheter, oförstående blickar och nedtrampade tår, jag skulle aldrig orka deras familjära vanor som jag aldrig upplevt, jag skulle aldrig någonsin tycka att det var avslappnat framför matbordet, jag skulle inte våga sprida ut mig, jag skulle inte våga andas ut för att jag skulle tänka att i en familj har jag varit, i en familj byggde vi grunden för så många förstörda liv, i en familj trasade vi sönder, i en familj visste jag aldrig om det fanns en morgondag.
Jag har svarat solklart nej på frågan om barn, familj, stödfamiljer, familjehem, släktmiddagar och högtider, åh vad jag har föraktat dessa jädra högtider, jag har aldrig känt mig hemma, jag har aldrig vetat hur jag ska klara mig på den platsen.
Jag har varit här i tre veckor, då var det inte en tanke på ett rum, det var en akt av medmänsklighet från deras sida och en akt av trauma för min.
Jag har klarat tre veckor och behöver göra en rättvis utvärdering för att den ovan inte alls stämmer längre, här är alla trevliga på riktigt, ibland blir man tillsagd, det är alltid en akt av välmening, en förklaring på hur någonting jag inte är säker på fungerar, det är fortfarande någonting som är jobbigt för mig, att en vuxen byter tonläge, jag är väldigt känslig för människors tonlägen men det jobbet ligger på mig och när obehagskänslan har lagt sig är jag ju faktiskt en kunskap rikare, ibland är det omöjligt för dem att veta eller förstå någonting eftersom att dem inte känner mig eller vet någonting om mig, dem lär sig och jag lär mig att berätta det som är mest väsentligt, någon gång kommer någon att råka äta upp någonting som är mitt och jag kommer att bryta ihop för att dem omöjligt kan förstå den anorektiska hjärnan och dess frenetiska planering men efter det så kommer dem att veta, ibland kommer jag känna mig kränkt som satan, som för någon vecka sedan när den stackars städerskan städade mitt rum och jag brast, nu vet dem det och jag vet att jag tycker det är jobbigt med den typen av integration, jag kanske aldrig förstår hur man kan lägga sin tid på kyrkliga aktiviteter och dem kanske aldrig förstår min obsession med fin fotovänlig mat men egentligen vad gör det?
Vi kommer inte alltid varit eniga om ett ställningstagande eller agerande i en familj för att vi har lärt oss olika, jag har lärt mig fel i dem flesta fallen så där kommer jag att lära mig varenda gång att man faktiskt får röra någon annans tallrik för att vara snäll och plocka undan utan att ångra det i veckor efteråt.
Vi kommer säkerligen att spendera dem flesta matsituationerna isär men jag har aldrig varit för äta den typen av mat eller samlingar, jag har mina tider, mina livsmedel och det är okej att ingen förstår den kampen eller dem valen eller denna viktresa, dem vet och det räcker där för mig, det behöver inte hänga ett stort fett matschema på kylskåpet, vi behöver inte ens ta den fighten. När det är släktmiddag kan jag bara försvinna iväg en stund inte för att fly men för att andas, för att ta den delen på mitt sätt.
Jag kanske inte får sortera min hudvårdsprodukter som jag vill, låta alla skönhetsgrejer ockupera badrummet men jag har ändå ett badrum där jag kan stå en timme och ändå få vara ifred, få vara utan ångest. Ett badrum som inte innebär självdestruktiva akter för hur fantastisk mitt gamla badrum än var så blev det föremål för så mycket ångest.
I en familj har jag varit men jag har inte varit i denna familj, här har inga liv blivit förstörda, här är man ambitiös min på sitt sätt, här har man en fri vilja, här kan man göra valet själv.
Ibland kommer jag vara tonåring, trotsig och irriterad, säga emot bara för att jag nu faktiskt kan göra det utan att dö, det är okej, ibland kommer jag att vilja ligga uppkrupen i ett knä under en filt med en nalle och det är okej, ibland kommer jag vara 35 år, övermogen, formell, välklädd, högintelligent, det är okej det med för här kan jag vara jag.

Ibland kommer denna typ av människosamling irritera eller göra mig ledsen, då kan jag försvinna iväg en stund, samla ihop mig och alltid komma tillbaka igen, ibland kommer jag tycka det är fantastiskt och ibland kommer jag inte kunna sova, ibland kommer jag väcka hela huset genom att jobba natt eller jobba morgon och kliva upp innan gryningen.
Ibland kommer jag vilja fly för att jag tror att någon situation kommer att generera fara, jag kommer komma tillbaka för att jag kommer lära mig att ingen situation här gör det, ibland kommer jag glömma en tallrik, inte orka prata, behöva någon som vägleder mig, ibland kommer jag prata hål i huvudet på dem andra och ibland kommer jag inte orka säga ett ord.
Men jag har någon som följer med, följer in, följer ut.
Och jag tänker att inget av det här egentligen inte spelar någon roll för att vi lär hitta våran väg, vi kanske kan klämma in en lunch i ett överfyllt schema om 17 dagar, vi kanske kan ha mellomys, vi kanske kan hinna äta en middag ihop eller se ett serieavnsitt ihop eller mötas på någon tillställning och kanske att det är balans, kanske att det är vår balans för i slutet av dagen så har jag mitt viktigaste ord i famnen, trygghet.
I slutet av dagen så har jag någon som säger godmorgon, godnatt, hej och hejdå och kanske att det är allt man behöver för att känna sig lite mera hel, lite mindre rotlös, trygg.
Kanske att jag i fortsättningen tar tunnelbanan hem och inte iväg.

Likes

Comments

Alla är samlade och nu slår klockan mellomys!
Har aldrig tid men ikväll tar vi oss alla tiden ❤️

Likes

Comments

Efter cirka den mysigaste frukosten i mitt liv gick vi ut för att fånga dem första solstrålarna, insöp den friska luften och ett Stockholm som för ovanlighetens skull ingav ett lugn.

Åkte runt cirka halva Stockholm i jakt på gud vet vad, åkte en jädra massa tunnelbana och fick oss en trevlig sightseeing även om vi inför framtiden ska satsa på att vara lite mer organiserade hehe.
Stoppen berodde väl kanske lite för mycket på trevlig mat men så lever vi!
Globen och Kista prickades av!

Åt den här lunchen som slog rekord i smaksensation, alltså jisses. Har ni inte ätit det här, gå till närmaste IchiIchi och ÄT!! Alltså har man inte ätit det här innan man dör har man inte levt, det var så otroligt gott och fräscht att jag lätt hade kunnat sluka en till bowl bara för smakens skull. Det var Tempeh-bollar med ris, terryaki sås och underbara grönsaker. MUMS <3

Och såhär ser första minuterna av samtliga måltider ut :))

Blev dags för jobb och marknadsföring, drog på mig en outfit som inte riktigt ligger där jag brukar vara klädmässigt, alldeles för informellt och avslappnande haha men fan så comfy att glida runt såhär en dag ändå!
Checka instagram för en grym rabattkod! :D

Hittade en perfekt spegel i en mindre perfekt skobutik, passade såklart på och drog igenom varje duglig butik vi hittade och jag införskaffade mig min första HATT! How fun med min nya kappa :D

Inte för att marknadsföra men dessa Donuts såg dunder ut? Har faktiskt aldrig ätit en munk så när det är dags att prova så ska jag bege mig hit!

Vi slog oss ned här istället för att Jennifer promotade detta glasställe, var lite skeptisk men jag har hittat min nya glassfavorit, denna salted caramel glass, såååå goood!! Blev överlycklig när Jennifer berättade att den går att avnjutas i en pint!! :D Nästa Pint står Lejonet för!

Och sen var LYCKAN total!! Jag hittade Hemmakväll och mina cravings var tillfredsställda!
Ikväll vet ni vad som händer ;) WIHO!

Överlag så har jag haft cirka dem två bästa dagarna i mitt liv, vi tog en promenad, handlade middag och sen följde jag Jennifer till tåget, saknar henne redan men som tur är så ses vi snart igen!
Älskar denna tjejen så mycket och är så tacksam och glad över att jag får uppleva allt fint i livet med henne <3

Likes

Comments

- Go where you feel the most alive 🌸

Likes

Comments