Jag är inne på min fjärde måltid idag.
4 av 6.
Jag bemödar mig ändå med att le för att det ligger i min natur.
Jag har velat fram och tillbaka om alla dem andra i timmar nu, avbokat en fin lunch, fått panikattacker, tagit genvägar, ångrat mig, bestämt mig, velat sjunka genom jorden.
Tänkt att jag ska gymma istället, jag ska gå istället, jag ska kasta in handduken istället, jag ska ändå äta sen, i morgon, nästa vecka.
Ångesten hamrar och hamrar, tankarna flyger åt alla håll, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Jag drabbas av panik av tanken på siffrorna, maten, mättnaden, känslan.
Egentligen vill jag äta, egentligen vill jag att hela mitt matschema ska ha den rullans det en gång hade.
Jag saknar tiden där mat för första gången var självklart, det är inte självklart längre, det är feta bokstäver som stavar ordet ÅNGEST.
Jag vill så gärna ta anorexin i händerna, skrynkla ihop den och slänga ut den, jag vill så gärna låta den vara ett minne blott. Jag vill så mycket att alla mina försök bara genererar mer ångest.
Allting slår och slår och slår, mitt inre fullständigt vrålar för att jag har matångest, kroppsångest, viktångest.
Jag blir nästan skrattfärdig, ångest över mat, ångest över kalorier, ångest över kroppen, hur absurt är inte det efter alla dessa år?
Det har kommit smygande, jag hade en period där den var obefintlig sedan hade jag en period där den fanns men inte stoppade mig, där jag tänkte att jag hade kontroll men där vi istället hamnat idag, i matångesten för att jag inte längre känner att jag har kontroll, åt vilket håll jag saknar kontroll kan jag ännu inte uttala, jag vet bara att min yta är ockuperad av detta fenomen, detta fenomen kallat matångest, kroppsångest.
Och jag hatar på kroppen, på maten, på mig, hatar kilon och intag och sedan kroppen igen, jag vill bara slå bort allt detta hat, ställa mig emot det för att jag egentligen inte är en sådan som hatar, egentligen är jag en sådan som kan, som tar framfart, som inte behöver bli ledd, nu behöver jag allt jag kan få, alla vägvisare, alla kartor.
Jag lovade, jag lovade att jag slutat gråta över mat, jag lovade att tiden var förbi har jag brutit allt när jag nu gråter över mat? Har jag brutit allt nu när för många delar av mig gör revolt över föda?
Ta mig fan, Alexandra, gråter du över mat igen?
Ibland är jag rädd för hennes kalla hand.
Ibland önskar jag att jag för längesedan hade tagit mitt förnuft och vunnit, hade växt upp i kärnfamiljen där maten bara är mat, ibland önskar jag att jag hade gjort tvärtom mest av allt så önskar jag mig det där pappret där det står "friskförklarad".

Likes

Comments

Idag har jag inte gjort många knop, precis som jag inte ska med andra ord!
Lång frukost, lång dusch, måsten som försvann.
Hade önskat att jag orkat träffa Hanna för en lunch men den blir lite senare, som tur är så finns både hon och Max halloumiburgare kvar!
Åkte mot kontoret för att slappna av där en stund innan jag tog en sväng på le hospital, hade tacksamt sällskap med mig dit och allt gick bra!
Fikade, gick en promenad och hängde ännu mer i en fåtölj på kontoret.
Efter fyra gick vi och hämtade ut ett paket som jag var alldeles för svag för att bära, luckily there is no help!

Fotoabstinensen blev för påtaglig och bilderna med röda toner är nu ett minne blott, finally!!

Tänkte att det verkligen, verkligen var dags att ta tag i den här laga-mat biten.
Jag har inte fixat att laga mat under dessa tre veckor så det har blivit utemat varenda dag, jag känner att jag inte riktigt mått bra av det alla gånger så nu är det dags att jag vågar igen, det var rätt så jobbigt men hur jävla värt det som helst, inget farligt hände och hela världen blev inte tusen gånger stressigare, skönt att äta och sedan kunna ta en kopp kaffe utanför dörren!

Nu har jag dukat upp för kvällsmål så jag ska hänga med denna skålen någon timme innan jag kryper till kojs.
Fan vad skönt det är att ibland att inte göra någonting, visst stressen och prestationerna gnager men det spelar ju egentligen ingen roll.
Många utmaningar idag men alla är överlevda, mår okej och väldigt mycket bättre än i morse och framförallt igår så jag tackar mig själv för att jag faktiskt tog det lugnt idag.

Likes

Comments

Påminner mig själv om att det finns ett liv utan anorexi.

Likes

Comments

Mål för helgen:
Vila!!
Äta mer lagad mat.
Se över planering för nästa vecka.
Ta det lugnt med min bästa vän i två dagar.
Inte kliva upp innan halv åtta.
Inte lägga mig senare än halv tolv.
Göra ett samarbete.
Avboka allting.
Prioritera bort energitjuvar i vardagen.
Inte utsätta mig för någon situation som kan bli stressig.
Försöka jobba med kroppsångesten.
Vara mer hemma än iväg.

Ladda batterierna.

Likes

Comments

Godmorgon, vaknade utvilad efter sju och möttes av ett soligt Stockholm, underbart.
För en stund glömde jag bort gårdagen och drog igång mitt schema, sedan kom den, orkeslösheten.
Jag var på väg hem från intervjun i går och helt plötsligt kändes allt som en för stor bedrift, jag bara stod och stirrade och förstod inte hur jag skulle förmå mig att ta mig framåt mot nästa destination, fick inte ihop någon rörelse och stressen, beslutsångesten och tröttheten fick allting att bara ta stopp, jag orkade inte en minut till, inte ett steg till.
Vet inte hur jag lyckades ta mig hem, det blev för mycket för mig, inte på grund av intervjun utan på grund av att jag bokat alldeles för mycket, dem kommande dagarna hade varit omänskliga att få ihop, jag hade inte fixat det.
Det kändes så tydligt, jag är på väg att braka rätt in i väggen om jag inte ändrar strategi.
Fysiskt, mentalt och socialt, alldeles för mycket och ätstörningen som levererar slag efter slag, helt enkelt för mycket på alla plan som gjorde att det bara blev totalstopp.
Jag behöver ändra strategi så ändra strategi är vad jag ska göra, jag kan inte vara 19 år och utbränd, jag ska räcka hela livet och då måste jag minska istället för att öka.

Jag har satt ihop en liten plan och nu ska jag vila en stund efter frukost.

Likes

Comments

Det tog stopp för mig, bara helt stopp.
Närmare än så kommer jag inte idag.
Godnatt

Likes

Comments

Efter att ha brottats med vädret rullar tåget mot Norrköping och intervju!
En aning nervös men det går nog bra väl på plats!

Likes

Comments

Godmorgon!
Hade nog en av mina värsta mardrömmar so far i natt, fruktansvärt när det känns så verkligt med..
Vaknade hur trött som helst till en snöstorm som inte ger med sig..
Har gjort mig i ordning och fixat lite papper och nu ska jag sätta mig på bussen!
Ha en fin dag <3

Likes

Comments

Min plan var att lägga mig för ganska längesedan men så mycket roligt kom i vägen hehe.
Har haft en så otroligt bra dag, verkligen flyt på allting och jag är så glad!
Har dem finaste människorna omkring mig och känner mig bara så tacksam inför allt fantastiskt som kommer att komma. Fan vilken klyscha jag är men resten av februari och mars kommer att bli awesome!! 😍
Vi börjar i morgon med intervju och konsten att befinna sig på två platser samtidigt, ska klura lite på det sistnämnda...
Nu ska jagats dem sista mailen innan jag lägger ifrån mig telefonen.
Godnatt <3

Likes

Comments

Bilden ovan representerar min helt fenomenala tidiga jobbmiddag som förövrigt kan slå det veganska rekordet i mat? Alltså damn vad gott.
Mina cravings för sötpotatis är on fleek.
Bilderna nedanför all denna oändliga text representerar mitt gympass, mitt första gympass på två år.
Jag i livslevande person på ett gym.
Jag kommer ihåg min senaste gym vända, det var 30 kilo som stod på löpbandet i fem timmar om dagen, började 04:00, avslutade 09:30, hade såklart uteslutit vatten för månader sedan, gick såklart dit, gick såklart hem, gick såklart överallt utom fram.
Jag kände inte ens mina ben, dem slog bara rytmiskt mot löpbandet, slaviskt mot kalorimätaren, jag utmärkte mig lite för snabbt genom att ockupera en spinnande band på lite för få kilon, lite för länge, lite för ofta.
Det tog ett tag men en dag kom personalen på gymmet fram till mig, ville prata.
Det var du, det här ser inte alls bra ut, det var ätstörningspolicy och jag hade prickat in varenda punkt på listan över livsfara vid rörelse, jag var inte alls "Wellness" som dem utlovade utan allt annat.
Dem försökte vara vänliga, jag försökte bevara min sfär av kontroll.
Vägrade lyssna, sprang ut och hade mest panik över att dem tagit femton minuter av mina fem timmar.
Gick tillbaka dagen efter, bättre trodde jag, det är nog tänkte dem.
Han tog mitt alldeles för älskade Wellness kort och klippte det i tusen bitar mitt framför ögonen på mig, slängde upp en fet bunt papper om att alla deras gym var förbjuden mark för mig, avslutade mitt medlemskap med omedelbar verkan och där stod jag med fem timmar ångest som tillkom, fem timmar liv tänkte dem och hade helt rätt.
Jag hade sprungit ihjäl mig, svält ihjäl mig, ett påtvingat akutbesök på kvällen och en puls som matchade sig med vikten, ett hjärta som var på väg att stanna, organ i kollaps och orden "vi vet inte om du kommer överleva till i morgon", "vi försöker få dig att klara närmaste minuterna", självklart ett LPT på det och en slutenvårdsplats i ett år fram.
Jag ångrade varje meter när jag fattade att jag på riktigt stod med minuter kvar.
Där och då hade jag gjort vad som helst för att återgälda alla kalorier som aldrig åts, alla meter som förbrukades, alla överdoser av laxeringsmedel, där och då kunde jag inte göra annat än att stirra upp i ett vitt tak, tänka att allas röster var för höga, ljuset var för starkt och sluta ögonen.

Jag klev in på gymmet idag, efter två års paus, efter fem års träningsförbud,
Jag köpte nya träningskläder för att inte låta smygträningen, tvångsträningen göra sig påmind.
Det var dubbelt för att runtomkring mig finns salladsätande hälsofreaks som såklart inte äter varken mjöl, socker eller potatis, som självklart dyker upp överallt, som stakar ut spåren i snön redan innan jag vaknat, som missbrukar nyttig, som hela tiden vräker ur sig den ena meningen efter den andra utan att reflektera, som om buljong till lunch varje dag är det mest kloka beslutet som existerar, som börjar varje måndag, som skippar smöret men ändå varje fredag äter en påse chips för att återigen börja på måndagen.
Jag är livrädd för att dem påverkat det här, för att jag blivit triggad och klivit in på ett gym, för att jag tänkt att jag ska hantera någonting, för att jag tänkt att träningen, den har man alltid, tro mig, jag har alla dem här tankarna snurrandes, tänker igenom det här beslutet, en två och fem gånger, väger, för och nackdelar, sunt och sjukt, friskt och sjukt, rätt och fel.
Jag är inte bara livrädd jag är svinglad.
Jag är så otroligt glad för att jag överhuvudtaget kan kliva in här idag, för att jag klarar det, för att jag kan köpa nya träningskläder utan att tänka att jag ska viga mitt liv åt denna "hälsosamma" vana.
Jag är så glad för att jag faktiskt åt innan precis som en vanlig dag, för att jag tog min fysik i hänsyn, för att jag tänkte till.
Jag är så otroligt glad för att jag faktiskt får ta det här beslutet själv, att kliva in eller inte, helt upp till mig.
Jag får välja, jag har möjligheten att välja.
Ordet balans slår mig, den som jag jobbar så hårt mot, känslomässigt, jobbmässigt, studiemässigt, socialt, fysiskt och alla andra faktorer där balans kan införlivas, tänker att jag inte längre har det där svart vita tänket och när jag är helt säker på att det är jag som vill, på att detta inte under några omständigheter är en ångesthantering så kliver jag in.
Så tar jag ett SATS kort i min hand, så går jag sakta fram till löpbandet, så tar jag en kort stund yoga, så ser jag mig omkring, så fylls jag av endorfiner, så andas jag ut, så tittar jag på min kropp i en helkroppsspegel och tänker
"Fan kroppen, vi har ju koll på det här du och jag".
Och kanske, kanske att denna halvtimme är min skillnad på livsskräck och livslust för jag möter inte en tanke av negativitet även om jag är konsekvent.
Så går jag ifrån min första korta, lugna, sunda runda på ett gym och ler.
Tack kroppen för att vi orkade till den här dagen.

Likes

Comments