Ska hem idag, och landar ikväll. Ligger vaken.. Fick mail igår kväll från kliniken här i Ryssland om att jag ska kontakta min endokrinolog-läkare när jag kommer hem, då de kan se att mina skjöldkörtelvärden är lite för höga för vad som är bra för embryot. Googlar det så klart, för man vill förstå det. Innebär uppenbarligen missfallsrisk på ca 30% med mina ökade värden. Finns en medicin tydligen som kan hjälpa. Men det verkar vara bråttom.

Konstigt att endokrinologerna, som jag pratade med innan jag åkte, inte sa något om att undersöka mig innan Ryssland. Eller sa något om att ha koll på dessa värden. Det var jag själv som bad ryssarna ta dessa extra prover, annars hade jag inte vetat detta nu. Det hade besparat mig oron i och för sig, men å andra sidan skapat ovisshet och att gå utan hjälp.

Nu är jag jätteorolig. Så många artiklar om alla dessa missfall. Sköldkörteln har så mycket att säga till om tydligen.

Tänk så snabbt en känsla inom en kan vända. Från glädje till oro. Igår var det glädjetårar, idag är jag ledsen på riktigt. Hoppas det ordnar sig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag fick nyss ett mail från min kontaktperson. Hon önskar mig god resa hem imorgon och att hon kan se att mitt test är positivt. Nästan uppe i 180 i hcg, vilket ser ut att vara ett fint normalt tal.

Sitter en stund vid mitt hotellfönster nu och tittar ut. All bullrande trafik. Det vardagliga utanför. Människorna och biloset. Allt är lugnt och fridfullt på insidan. Uppspelt ja och glädjetårar (tänk att glädje och sorg är så nära besläktat).

Ingenting är någonsin säkert förrän åtta ytterligare månader. Allt kan alltid hända. Men det är en vinst, ett stor himla seger rent ut. En milsten i denna kamp, som jag ärligt talat trodde att jag aldrig kunde vinna.

Allt är precis som det ska. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Jag menar petitesserna. Småsakerna. Det är så mycket som inte är viktigt, än det som verkligen betyder något.

Det enda jag behöver i denna värld är ett fönster ut, kanske lite sol.

Idag är embryot en månad redan. Grattis, till dig.

Likes

Comments

Började dagen med att uppsöka min systers mans båt. Eller ja, den båt han arbetar för. Bra start på dagen, och kul att se!

Lite parkhäng och frukost på mitt favoritfrukostställe. Mysig utsmyckning, gott kaffe, mumsiga Ägg Benedict och världens sötaste cafébjörnmaskot!

Efter det filmatiseringen av Stephen Frys bok The Hippopotalamus. Och nu lite mat innan jag går till hotellet.

Känns som tiden rinner iväg nu, vilket känns ganska skönt. En dag kvar och sen prov...

Likes

Comments

Idag har det gått 7 dagar.

Jag har blodprovet först på måndag för att se om implantationen funkat. Men jag tjuvtestade med vanlig clearblue nu precis, efter att ha köpt ett igår och drömt hela natten att jag testade och att det var positivt. Så steg upp efter att ha tagit mina mediciner, sprutan i magen etc och testade. Var helt säker på bara ett streck. Men ganska snabbt blev det till ett tydligt kors.

Vågar inte vara för glad, vet att det är vanligt med falska svar i början. Blodprovet kan t ex visa negativt på måndag, eller att implantationen upphört. Och utan den braiga sprutan och att man som IVF-are har högre missfallsrisk... så vill jag inte ta ut något i förskott.

De första månaderna är superkritiska.
Men en implantation måste ju ha skett... Och det var jag rädd för, att jag inte var mottaglig. Vad som än händer borde det betyda att allt det basala ändå funkar. Att embryot har talat till endometrium, blivit "godkännd" och fått börja implantera. Det är jag jätteglad för!

Nu är jag både lättad, rädd och förväntansfull. Hoppas på goda resultat på måndag :)

Likes

Comments


Nära mitt hotell ligger Isak-katedralen. Jag går förbi ibland och tänder ljus och tittar på all konst och utsmyckning. En gång var där ett dop, genom de enorma guldportarna kunde man se det lilla barnet och familjen, och prästerna som sjöng.


Kan tänka mig hur många människoliv som använts till att bygga katedralen. Vet att den är överdrivet påkostad. Men kan inte sluta beundra människans hantverk, vår förmåga att bygga och följa vår kreativitet. Där finns enorma målningar överallt i taken och utmejslade trädörrar, porttätt gjorda av små små individuellt färgade mosaikbitar, marmorpelare i olika färger och varje centimeter är utmejslad eller prydd.

Den historia och den stillhet där är gör mig alltid lika hänförd. På ett intellektuellt plan kan jag bli skeptisk till hur mycket tid och resurser det måste ha tagit, säkert medan befolkningen levt fattigt, att bygga något sådant. Samtidigt blir jag stolt, som människa, att vi kan. Att vi, av kött och blod, aplika tvåbenta varelser, kan hugga ut och forma de mest subtila ansiktsuttryck ur sten och trä.
Vilka potentialer vi har.


Likes

Comments

Fick stora utslag av Progesteronsprutan (sprutan som ju är hela anledningen till att jag tänkt stanna här länge, för att få hjälp med att ta).

Men jag har fått stora röda utslag av progesteronen, på hela skinkan. De tittade idag på det och sa att jag får inte få fler sprutor, då det kan vara farligt för mig. Eller farligt och farligt, det är inte bra i alla fall. Det är något allergiskt. De kommer inte ge den till mig i alla fall.

Jag blev lite lättad faktiskt, för nu kan jag lägga de hemska sprutorna till sidan för gott. Samtidigt ökar det risken för misslyckad implantation och ökar missfall, vilket känns oroligt, men jag hoppas Progesteronegelen fungerar tillräckligt istället. Skillnaden är att gelen absorberas långsamt medan sprutan upptas direkt. Därför man säger att den är mer pålitlig. Fast nu känns det som att det är läkarnas beslut, så jag behöver inte fundera mer.

Samtidigt betyder detta att jag inte behöver stanna längre än en vecka mer, då gelen fixar jag själv. Så ja, blandade känslor...

Om exakt en vecka vet jag om det har lyckats eller ej. Om inte kommer jag hem och ordnar en till omgång i september, nu när jag ändå har visum.

Likes

Comments

För knappt fem timmar sedan fick jag överfört två blastocysts, den ena i 4:e dagens kläckningsstadie och den andra ett 5 dagars färdigkläckt.

Både är i god kvalitét, BA (där AA är bäst och CC mindre bra) och genom att välja olika stadier tror jag man ökar implantationschansen, då ett 4 dagars har två dagar på sig och ett 5 dagars har en dag. Å andra sidan är ett 5 dagars säkrare då det har utvecklat sig i längre tid. Så jag hejar på att ett av dem ska sätta sig fast denna gång.

Vågar inte hoppas på något. Går bara ett steg framåt och checkar av mina möjligheter en efter en. Men nu är det i alla fall igång, IVF med frysta blasto, omgång två. Två veckors väntan tills jag vet något, och hjälp av klinik till sprutorna. Blir nog många biobesök och båtfärder...

Likes

Comments

Idag mår jag väldigt bra. Jag har stressat av med meditation, akupunktur och vila. Och jag ser jättemycket fram emot St Petersburg. Saknar det på något sätt. Även om jag blir ensam där och inte vet när jag kommer hem, trivs jag med lugnet att vara en liten människa i en stor stad, att bli uppslukad av ett främmande språk och kultur, och ha all tid i världen till upptäckter och insikter.

Framför allt saknar jag alla mystiska byggnader, den religiösa stämningen i kyrkorna, mina favorittavlor på museumet (de oändligt stora med bara hav) och till och med sopporna. Jag saknar den rysska kycklingsoppan. Den smakar för mig frihet, hopp och trygghet. Möjligheter.

Det är också en lättnad. Oavsett hur det går så går det framåt, mot nya svar. Man kan bara gå framåt.

Lägenheten är klar till mina inneboende. Allt är städat och ordnat. Räkningar och ärenden fixade. På tisdag har jag sista akupunkturen och på onsdag kväll är jag framme på mitt hotell.

Jag vet fortfarande inte mer än när jag började denna blogg. Jag vet inte om du kommer finnas i mitt liv eller om det bara är en dröm jag har. Men allt leder fram till dig. Närmre. Oavsett vem du är, hur du kommer att komma till och varifrån. Jag saknar dig, och jag försöker vänta tålmodigt. Försöker vara stark för dig.

Likes

Comments

På tåget började en pojke på kanske tre år att gallskrika. Det var inte det där vanliga ledsna over the top. Det var som vildarnas ödemarks-skri. Först satt alla och smålog åt pappan och kände nog "ja så är de små barnen". En kvart senare fick man lägga något över sina öron för att inte bli döv för livet. Om ni tänker er ett mellanting mellan ett ånglok och ett djur som fastnat i en rävfälla. Pappan gjorde vad han kunde och var hundra procent lugn och tålmodig. Det hade inte hänt något, utan ni vet, pojken var lite missnöjd.

Inombords tänkte jag herregud, vad ger jag mig in i? Varför åkte jag inte bara till Australien för alla dessa pengar? Gillar jag ens barn? Nä då.. skojar bara lite, men en hint av en verklighetsknackning fick man sig allt.

Så gick jag vidare i tåget och där stod en familj med sina två söner. Jag stod och väntade på att gå av och slogs av hur trevligt de hade det. Fullständig harmoni och lugn och skratt. De skulle kanske ut och resa? Tänkte det är ju dit allt leder. All möda, alla gråt och skrik. Allt leder till de där stunder då man är en familj som vuxit samman. Allt är en del av det hela och hör ihop.

Likes

Comments

Äntligen är sista blodproven och undersökningarna gjorda. Varit på akupunkturen också (aj sugkoppstortyren igen) och har två gånger kvar. Alla dessa nålar 😂Visum är också hämtat. Bra bra.

Annars verkar det gå fint tror jag.. Endometrium är redan på 9.5 mm och den har en vecka ytterligare på sig att växa till.

Nu längtar jag hem till en viss Herr Kanin och lite avslappning. Han äter ju inte sitt hö just nu. Får ordna nytt och truga lite.

Skulle behöva motionera lite, får nog bli lite lugn yoga och meditation.

Likes

Comments