Nu har jag skrivit under och godkänt 23 sidor till den Rysska kliniken. Nu är faktiskt alla förberedelser inför resan ordnade till 100%. Det som återstår är medicinering hemma och några ultraljudsundersökningar.

Om exakt en månad är jag i Ryssland...

Nu när jag skickade in papperna och gjorde sista överföringen finns det ingen återvändo. Allt är ifyllt och bekräftat, bokat och ordnat. Lite pirrigt, och väldigt verkligt. Och spännande. Det känns som, vad som än blir, är det som blir. Jag är bara en resenär som följer med.

Här ligger min kanin bredvid mig och ser ut att titta på tv. Vilar sig, utsträckt och stilla. Underbara gamla vän.

Om en vecka får jag nya lägenhetsnycklarna. Det känns nästan som om jag lever någon annans liv, för allt har hänt på plötsligt och gått så fort. I november trodde jag fortfarande allt var som det skulle, gick jag i skola, hade ett annat jobb och trodde jag skulle bo många år i samma hus. Och nu, allt är ändrar. Allt helt vänt på huvudet. På ett bra sätt. Jag känner mig fri. Det är så här det skulle vara.

Stor helgkram från mig till dig, som har tid att följa mig och min lilla värld :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Är på skrivhumör idag 😊Så nu pladdrar jag vidare.

Jag har redan några favoritnamn... Det är verkligen tabu eftersom jag känner att jag borde ta allt som det kommer. Och vara beredd på att det kanske inte lyckas, mitt projekt.

Men, jag har de här namnen i huvudet hela tiden. Ibland kommer det tankar fram där namnet/namnen är med, som om barnet redan är på väg eller redan finns. Antagligen för att jag längtar. Jag längtar så mycket att jag nästan kan se det.

Namnen är hemliga. Det är alldeles för tidigt för namn. Det är bara lite lättare på något sätt, att ha ett namn eller två. Det blir mer personligt och mindre abstrakt. Känns mjukare.

Längtar efter en dag, oavsett när och hur, då jag kan säga namnet högt och höra det svara tillbaka.

Likes

Comments

Min klinik-kontaktperson meddelade nyss att den sista stora räkningen ska betalas inom en vecka. Jätteskoj! Det är det sista, utöver medicinerna och allmän förberedning, innan allt är ordnat. Det är för mig en symbol för att "det blir av", när jag går in på banken på måndag. Har aldrig varit mer nöjd över att bli av med pengar. Det är bara en nödvändig symbol i allt detta.

Ska fylla i lite papper också, godkänna, signera och skicka tillbaka. Klippte ut en hörna på skoj, då jag tycker rysska ser så fint och galet ut.

Den del jag ska fylla i är så klart på engelska 🤗

Nu blir det en matbit och lite småshopping till lägenheten, eftersom min yoga blev inställd!

Likes

Comments

På väg till mitt apotek i Köpenhamn för att hämta ut mina förberedande mediciner. För första gången känner jag en lite olustig känsla i magen. Inte som att jag ångrar mig, inte så, utan mer som en oro för min egen hälsa. Jag litar på att läkarna vet vad de gör. Självklart är de professionella. Det är bara det att jag för första gången läst på om biverkningarna. Och de skrämmer mig.

Mediciner jag ska ta:

Estrofem
Vivelle
Klexane
Chrinone
Progesteron
Methacin

Två av dem är sprutor, den ena blodförtunnande. Några av dem används sällan i Danmark och blir utskrivet av ryssarna. Resten är plåster och tabletter. Masser med hormoner.

Jag var inte orolig innan. Men sprutorna verkar läskiga, med biverkningar som jag aldrig kommer våga läsa om igen. Jag måste lova mig att inte googla om dem. Nu vet jag ca, det räcker. All info jag behöver ska nog komma till mig från läkarna. Jag måste bara lita på att de vet och kan allt. 

Måste lära mig hur jag gör, när jag sticker mig själv, och blicka framåt med målet i tankarna. Rädslan får inte vinna det här. Jag får inte tänka att "jag har haft otur innan, så varför skulle jag inte också vara en av dem som drabbas av de där läskiga biverkningarna?".

Allt blir nog bra, jag ska bara andas ut och se det här som något fantastisk och inget som är farligt 💕 Jag måste våga.

Om en månad börjar det bli dags, och jag längtar efter min nya lägenhet. Efter ro och stillhet. Efter mitt stora äventyr, som ingen, inte ens jag, egentligen vet någonting om.

Stor kram

Likes

Comments

Jag inser att jag har ett brinnande försvarshjärta i situationer där olika auktoriteter är inblandade.

Har frågat mig själv sista tiden varför jag så motvilligt sväljer icke-konstruktiv kritik från chefer och andra högt uppsatta. Det är inte så smart att säga ifrån. Inte när man har en prövoanställning och cheferna prövar att se hur mycket man tåler.

Men jag antar att jag alltid varit så. Jag har lite inställningen: "Jamen säg upp mig då". Jag hittar nog något annat. Hellre det, att vara ärlig, än att gå hem med magont och stress.

Det är en sak att följa en ledare, med respekt, och en annan att blint ta emot skit (rent ut sagt) och låta sig bli trampad på. Det är en svår balans. Men en god ledare finner den balansen. För en rättvis ledare kan jag nästan göra vad som helst för.

När det gäller chefer är jag enkel innerst inne. Behandla mig som en medmänniska. Utnyttja mig inte. Vägled mig och ge mig konstruktiv kritik. Men trampa inte på mig för att du har "en dålig dag". Ta inte ut ditt privata på mig. Men det är lite tabu att våga ifrågasätta.

Tror många tycker att jag kan vara väldigt direkt på en arbetsplats. Och jag ska jobba på att nicka och lyda, på att skratta bort småsaker. Men jag är samtidigt orädd, jag säger utan problem ifrån när någon går över gränsen.

Jag berättar det här eftersom jag börjat säga ifrån på mitt jobb, men möter kollegor som aldrig skulle våga ifrågasätta något. Jag förstår dem. Men jag måste vara sann mot mig själv. Jag har aldrig gillat att sopa saker under mattan. Istället mår jag bra av att lufta och ventilera. Jag kommer tyvärr aldrig inpassa mig i ledet, "bara för att det är så man gör".

Jag har helt enkelt auktoritetsproblem 🙄

En ledare är rättvis, disciplinerad och inger respekt. Men aldrig omänsklig. Aldrig orättvis. Aldrig utnyttjande.

Tror jag är en svår nöt att tämja för de stackars cheferna.. 😌

Likes

Comments

Serge meddelade nyss att leveransen från Danmark till Ryssland gick fint.

Nu är jag på väg in till Malmö och lite påskhäng.

Glad helg 🤗

Likes

Comments

Idag är en spännande dag, för idag hämtar Dr Serge mina djupfrysta pappadonor-dna från Aarhus i Danmark och kör med dem hela vägen till Ryssland, ihop med massa papper på rysska och godkännelser från mig.

Mot slutet av veckan vilar så donorcellerna på kliniken och väntar på att jag och mammadonorn kommer dit och fortsätter behandlingen.

Heja Serge! 🤗

Likes

Comments

Jag fick min drömlägenhet.

Vet inte hur mycket jag hunnit berätta. Men jag var och tittade på en lägenhet i Malmö vid triangeln, och blev förälskad direkt. Det var ca två veckor sedan och mest på skoj, då jag aldrig haft en egen hyreslägenhet (förutom en på 18 kvadratmeter i ystad), och trodde aldrig jag skulle kunna ha sådan tur. Men jag har stått i kö i många år. Först låg jag på plats 12, och till sist på plats 2. Men den framför mig blev antagligen inte godkännd, och så blev det min tur. Och jag har väntat på svar sista veckan.

Om mitt projekt lyckas är den här lägenheten perfekt. Med en inneboende, för där är gott om plats, bor jag till samma hyra som nu.

Väldigt glad, de meddelade nyss att de har godkännt mig. Skriver kontrakt på måndag. Det är helt rätt timing :)

Likes

Comments

Random bilder från min lilla fikhörna. Ledig idag.

Varit på bankmöte för att se om de kan lösa ut de lån jag behövt ta i samband med mitt projekt. Det gick inte så bra. Och så fick jag förklara hela mitt projekt för att han skulle förstå det ekonomiska i det. Kändes jobbigt att öppna upp sig om något så privat till en främmande bankman, som granskar en från topp till tå. Det är en liten alternativ bank med skyhöga krav. Det är bra och därför jag valde dem. Men han gick hårt på med sina frågor och jag blev lite chockad faktiskt över framfusigheten. Han sa: "Det här lånet kommer du få jobba resten av livet för att betala av."

Men det stämmer inte. Det tar kanske fem år, målmedvetenhet och hårt arbete. Kändes som han ville skrämma upp mig.

Så nu har jag tackat nej, då lånet hos dem inte skulle bli mycket billigare och jag bara kände, nej det här ordnar jag själv. Precis som allt annat.

Matt nu och prövar äta lite.

Läxan jag lärt mig är att alltid ha ett sparkonto med en summa till oväntade händelser. Ja, fast hur kan man förbereda sig mentalt och ekonomiskt på det som hänt?

Jag ångrar ingenting, jag ser framåt och allt som väntar. Jag kommer jobba hårt med mig själv både själsligt och ekonomiskt, och jag vet att det här är värt det, med eller utan bankernas hjälp.

Igår var jag på yoga första gången på flera månader. I avslappningen spelades så fin musik, och jag kunde dagdrömma lite om hur det kan bli. Det kan bli så bra... Jag tycker mig kunna se det, känna av framtiden med dig.

Jag ser dig ofta, i mina drömmar.

Likes

Comments

Sitter och njuter i växthuset i solen med ett glas Varm & kall. Har planterat perenner: peoner, örter, gul stor iris, skogsvallmo, malört, pepparrot, tibetansk vallmo, biskophatt, pyntsalvia, vit jätteackeleja, malva och massor andra.

Tittar till träden jag planterade i vintras: äkta kastanj, matäpple och päronkväde :) Nedanför kvädeknoppar. Så fina!

Jag är så glad att jag har fått alla perenner i jorden.

Det är bara jag hemma just nu, på min lediga helg, och solen är så härlig genom växthusrutorna.

Ingenting nytt på barnplanerarfronten, men det går framåt enligt planerna.

Men jag har en ny hemlighet, som jag funderar på. Jag vill nog flytta tillbaka till malmö. 

Jag känner för varje dag nu efter min examen att jag längtar efter mitt språk, min kultur och efter en egen lägenhet. Jag trodde inte jag skulle känna så här, men det gör jag. Efter fyra år i Danmark, och mitt älskade Köpenhamn, känner jag, i samband med mitt stora projekt att jag ser mig själv tillbaka i Sverige, i en egen lägenhet och nära familj och vänner. Gott med plats till ett eventuellt barn att springa runt. Inga köer till toaletter, köket, inga möten och begränsningar. Kanske en liten hund också får plats, vem vet :)

Ja, jag har jättestora frihetskänslor. Alltså inte att jag vill ut och resa eller göra om på mitt liv. Men jag vill ha eget, mina egna regler och eget space. Och min drömlägenhet har dykt upp, men jag vågar inte tro på att den blir min. De meddelar nästa vecka från MKB. Annars söker jag vidare. Det behöver inte gå fort. Tvärt om. Men drömlägenheten är det vackraste jag sett, och om de ger den till mig ska jag flytta om en till tre månader. Tillbaka till malmö.

Det skulle bli en så fin start till barnet...

Man får drömma lite. Tills dess gräver jag lite i min trädgård och njuter av solen och alla nya vårblommor som snart kommer. Det är ju härligt här. Så klart kommer jag sakna det. Men jag tror jag är på väg vidare... Det gör mig kluven, men också nyfiken på vad som väntar.

Likes

Comments