Nu är lille pricken på plats, och det gick bra kändes det som. Fick en bild på embryot och det liknar en vit prick 🤗

Har haft väldigt tur med embryo-kvalitén och faktiskt fått hela 7 nästan perfekta över till frysning. Fantastiskt! Det var tydligen lite ovanligt många. Så där är massor med försök ifall om att. Det är så betryggande. Nu väntar den långa väntan, och resan fortsätter 😌

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Okej, så idag sker själva transfern. Äntligen! Det i sig är jag inte så nervös över. Däremot är jag nervös över den nya sprutan. De hjälper mig här med den de första tre dagarna. Den är ca 8 cm lång skulle jag gissa, och grov som bara den. Man sätter själv ihop den, fyller den etc. Och den ska tas varje dag i 12 veckor. Jag trodde inte den skulle vara så grov den där nålen. Det tror jag inte jag kan. Magsprutan är en barnlek i jämförelse...

Så sprutan ligger jag och grubblar över. Försöker släppa det, men svårt. Det är det enda som fyller just nu :/

Likes

Comments

En liten ung sjuksköterska, väldigt gullig och försiktig, gick fram med något ätticks-liknande under min näsa efter att jag nästan svimmade av alla mängder blodprover. Haha åå.. det var lite synd om henne. Hon blev så orolig.

Är ju inte nervös mer med sprutor, men de skulle tas på fastande mage, och när jag såg till sidan och såg alla mängder fyllda provrör kände jag blodet lämna huvudet. Och inget hjälpte. Har aldrig svimmat, men det var nog nära. Men ättickan var ju fantastisk! Fick ligga ner och sniffa på den medan hon hämtade vatten. Kände mig som en sådan där lite dryg fin dam. Men vad ska man göra..

Två möten till idag. Jättetrött redan. Vill slänga mig på gräset utanför och sova en liten stund!

Likes

Comments

Har nu pratat och undersökts av doktor Olga, och vi gick igenom allt det viktiga. Fick också träffa min söta kontaktperson Diana.

Och vet ni vad, de fick ut 21 ägg från donorn... Men, som Olga sa, man vet aldrig hur många av dem som blir befruktade och hur många av de befruktade som delar sig, och ytterligare, hur många som är i god kvalitet på onsdag.

Men 21 ägg, det är extremt många. Är det inte..? Wow!
Hon tyckte också att jag såg klar ut för transfer, så inget ska ändras i medicinväg.

Vi talade mycket om det faktum att jag var osäker på antalet embryon, men efter hennes input känner jag att det bästa är ett embryo. Framför allt för barnet. "Människans livmoder är inte gjord för två. Den är gjord för en." 

Komplikationerna i samband med två är så höga. Det är bättre att överföra ett åt gången, med vetskapen om att chanserna är ca 50/50. Och att det bara är att komma tillbaka igen och göra om det. Ingen brådska. Det uppgick för mig att det var rädslan som styrt mig när jag övervägde två. Rädslan att misslyckas. Men det viktiga är att det blir rätt.


Det får ta den tid det tar. Jag kände det hos Olga. Och med tanke på hur många ägg där är, hoppas jag det räcker till många försök.

Känns tryggt nu. Och hon sa att läkaren som ska utföra själva ingreppet är en av Rysslands bästa kirurger, dr Lapina 🤗 Också väldigt fint att veta.

Två dagar kvar, och sedan har jag bjudit mig själv på tre natters vistelse jättenära kliniken, på Imperial 🙊Så jag traskar bara upp där efter överförslen och slappar de sista dagarna i en stor säng och god mat.


Kram

Likes

Comments

Tog lite fel på dagarna. Det är imorgon mitt läkarbesök är. Stackars receptionister, blev helt nervösa av att klockan hann bli halv ett, och fortfarande ingen doktor. Till sist fick jag ju le lite skamset då det uppgick för mig att jag var en dag för tidig.

Men, kanske bra det, för det var jättesvårt att hitta. Klinikdörren låg gömd in genom ett apotek (utan skylt), genom en liten dörr till höger.

Behöver en drink! 😅

Likes

Comments

Sitter på samma café som igår, och beställt exakt samma som igår 😅

Inte jättenervös än.. det jag mest känner är att om jag endast överför ett embryo och det inte fäster.. så ska man genomgå allt igen, samt besvikelsen om det inte lyckas. Försöker se allt med lugn och ro och ta allt som det kommer, men det fyller mycket av tankarna. Ett eller två. Jättesvårt.

Allt beror på hur embryona ser ut, vilka nu ligger någonstans i en behållare och växer.. Längtar efter att få klarhet i hur de ser ut.

Vill använda mig av embryobiopsi, där de kan undersöka vilka som har normala kromosomer (de med onormala, vilket upp emot ca 30% av alla embryon har, blir nämligen ofta utstötta av kroppen), för att öka chanserna ytterligare. Ska fråga dem idag.

Oj.. det är lite svettigt det här 😌

Kan bara tänka att jag gör mitt bästa och hoppas.

Likes

Comments

Kom fram igår kväll, och idag har jag gått rund och tittat på konstmuseum, ätit fantastiska laxrullar, hört gatumusik och strosat runt. Sitter nu i mitt lilla air-conditioningrum och dricker en kopp te och skriver ner frågor inför första klinikbesöket imorgon.

Puss och kram

Likes

Comments

Ryssland calling. Allt ser superbra ut enligt dem. Allt är enligt planen. Inget ska ändras.

Jag lutar mig tillbaka i deras övertygelse nu. Ingen mer oro. Jag är i goda händer. Det som händer händer. Nästa gång jag skriver är jag nog i Ryssland, då alla förberedelser hemmifrån är klara.

Godnatt alla där ute :) Ta hand om er.

Kram

Likes

Comments

Idag har varit en hård dag. Jag ska inte besvära er med det. Men allt som kunde gå fel på jobb gick ordentligt fel. Nu är jag trött och stannar för en matbit innan yogautbildning i två timmar.

Köpte en plansch och ihop med den låg detta lilla kort som tillverkarna/butiken måste lagt dit. Fin tycker jag. Mina trädgårdsfingrar med jord från jobbdagen är bara en bonus.

Ja ni vet, det är en sådan dag idag... vill bara sucka högt och länge och krypa ner i min härliga säng.

Men tanken om det lilla embryot gör allt lite mer överblickande.

Likes

Comments

Den här sprutfobien. Den övervann jag idag.

Vet att det kanske är svårt att förstå hur jag kunde tycka det vara så omöjligt med den här sprutan, men det satte igång något slags djup skräck i mig, då det alltid varit en (och min enda) fobi. Det var så att jag nästan grät och skakade. Var det kommer ifrån och varför, det vet jag inte. Herregud, en liten spets i magskinnet. Men så kändes det. Orationellt, men för mig verkligt och förlamande. Extra jobbigt att sitta med en ofarlig nål i handen och veta hur viktig den är. Att mycket hänger på den. Att tiden tickar. Och se att handen vägrar.

Jag gick ut, låste, och skulle åka in till sjuksköterskan i Köpenhamn och till jobbet, när jag insåg att jag glömt min biljett. Låste upp igen, tog min biljett, och försökte ännu en gång. Samma sak. Så tänkte jag: "jag gör det långsamt", istället för det snabba bestämda ryck jag blivit rådd till. Och när nålen nuddade huden krävdes det bara en liten mjuk push. Det var så lätt. Och även om det låter lite överdrivet, behövde jag verkligen överkomma detta, denna fobi. Nu kommer jag till att klara det.

Jag är så lycklig.

Likes

Comments