View tracker

Idag är det en tuff dag, en riktigt tuff dag. Idag för tre år sedan var en dag då vi var lagom slöa efter gårdagens midsommarfest, ett bra gäng och mycket glädje, skratt och umgänge. En dag som slutade riktigt bra. Inte trodde jag att allt kunde vända så snabbt, att bara några timmar senare skulle världen bli mörkare, ledsnare och smärtsammare. Att för tre år sedan, exakt tre år sedan var vi påväg in till sjukhuset för att få det där beskedet, det där fruktansvärda beskedet vi innerst inne visste skulle komma. Efter vad vi var med om innan, när det var sånt pådrag, sån stress men tiden stod stilla, det tog en evighet och vi visste ju, vi såg hur illa det var.
Den tiden efter, hela byn var tyst, mörk, fylld av sorg. Folk grät, folk pratade, fel ordval av personer fick mig att bryta ihop. Helt knäckt.
Tre år har gått sedan allt vände, sedan himlen fick den finaste ängeln, min bästa vän. För det var precis vad du var, min allra bästa vän. Ända sen jag lärde känna dig, var det du som stod mig närmast av mina vänner.

Jag saknar att bara skicka iväg ett sms till dig, åka för att träffa dig, jag saknar dina värmande kramar, varje morgon innan skolan började. Jag saknar att spendera kvällarna i bilen, med alkohol och musik och all den glädjen du spred. Jag saknar hur du ibland drev mig till vansinne när du retades med mig, det var sån du var, alltid med glimten i ögat. Jag saknar att få stötta dig när du behövde det och jag saknar att höra ditt skratt, din röst och se ditt underbara leende.
Jag saknar hur du brydde dig på ett annorlunda sätt, just i skrivande stund snurrar huvudet med tusen tankar om dig, den yrseln som kommer. Jag förstår inte.
Jag saknar att möta dig på rasterna, att varje morgon innan skolan möta dig och ta en MP. Det blev aldrig samma grej utan dig.
Jag saknar att se dig så stolt, så nöjd över dina val, över dina förändringar, att du verkligen hade fått ordning på allt, och sen hände det där. Du har verkligen satt spår i mitt hjärta och det kommer alltid finnas där. Jag glömmer dig aldrig min fina vän.
Vårt telefonsamtal när du var utomlands, när vi somnade på golvet, tidigt en morgon satt i tvättstugan och pratade. Jag saknar allt med dig, och önskar så mycket att jag fick träffa dig igen, nu.

Jag glömmer aldrig den dagen, de jag såg och de jag kände, jag glömmer det aldrig. Jag glömmer aldrig det sömnlösa nätterna vi åkte dit det hände, stod och grät, stod tysta i flera timmar, jag glömmer aldrig när jag sa farväl för sista gången, och den första. Men jag ska minnas dig som den glada, spralliga och underbar person du var. Jag älskar dig vännen, och vi ses igen, när det än blir.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker