Hello my readers!
De senaste veckorna har jag märkt av något som jag inte tänkt så mycket på tidigare. Det kan ha att göra med att sen jag började 9:an (och alla Nationella Prov som jag har haft och att det inte äns är hälften utav alla dem som väntar i framtiden) så är jag extremt stressad, mår dåligt och har en stor ångest över min framtid.
Det som jag har märkt är hur Aladdin har varit de senaste veckorna runt mig. Han har nog alltid varit så här mer eller mindre men det har inte varit lika tydligt förrän nu.


När jag har varit riktigt stressad en dag och önskar inget annat än att få gå och lägga mig i min säng och bara få koppla bort allting. Men eftersom jag tränar inför mina mål så innebär ju det att man måste motionera och hålla sin häst i en bra form fram tills dess. Men har man haft en stressfylld dag så kan det ibland kännas som om även den minsta uppgift blir för mycket. Så när jag har samlat ork och kommit upp i sadeln så har Aladdin i stort sett alltid tagit det väldigt lugnt. Som om han vet att jag bara vill kunna slappna av och få bort tankarna en stund. Dem dagarna brukar jag mest "lulla runt" och inte ha så stora krav från honom. Jag brukar öva mycket styrövningar, på böjt eller rakt spår, låta han gå lite som han vill så länge han gör det i den gångarten och riktningen jag sagt. Och Aladdin håller sig till det i ett lugnt tempo, vilket tillåter mig att bara kunna slappna av.


Har jag däremot haft en någorlunda bra dag så att jag kommer till stallet med lite mer ork och energi, så brukar han passa på att testa gränserna lite grann. Han utmanar mig lite mer och låter mig få jobba lite mer. Han brukar alltid vara på gott humör när jag rider honom och just dem dagarna så brukar han även ha mycket energi och framåtbjudning (bra att öva Ranch Riding,Reining eller Western Riding då).
Men alla har inte bra dagar hela tiden, det är stort sett omöjligt. Och på senare tid har jag haft mer dåliga dagar, där jag känt mig väldigt nedstämd, än vad jag har haft bra dagar. När jag har dem dagarna, känner den nedstämdheten, den negativiteten så är det väldigt svårt att inte låta det smittas över på hästen man rider. Självklart vet jag att den inställningen jag har kommer smittas sv på min häst och det är bara jag att skylla.

Under den tiden som min gamla häst Kenzo var den enda hästen i mitt liv som jag red så kunde jag ha dåliga dagar (då mer sällan än vad det är nu) och Kenzo visste precis hur han skulle göra. Han lät sig inte smittas av mitt dåliga humör utan istället erbjöd sin vänlighet och komfort. Och det är exakt detta som börjar hända med Aladdin. När jag kommer till stället ibland och går ut till hagen, på gränsen till att låta tårarna falla så kommer han alltid över till mig och bara är där där mig. Detta kanske inte låter som något stort för vissa men jag har inte insett hur mycket min lilla häst gör för mig. Jag har inte märkt hur stressad och nedstämd (blame the school) jag varit och hur det påverkar människor och djur i min närhet. Och det får mig nästan att må ännu mera dåligt eftersom det inte är deras fel, utan mitt.

Därför är jag så extremt tacksam över att jag har fått chansen till att lära känna denna underbara häst. Aladdin med sitt stora hjärta, med sin vänlighet, med sin positivitet. Är så tacksam över allt han ger mig. Jag känner mig oftast mycket bättre efter en ridtur med honom. Han får mig att känna mig mer lugn och samlad efter en jobbig dag. Han ger mig ny energi och för att vara helt ärlig så tror inte jag att jag hade klarat det om jag inte haft min lille fuxiga quartervalack men de där snälla ögonen. Var tacksamma över allt hästarna ger oss. ❤ // ReiningAnnie

Quote of the day:

"There Are Times When

A Simple Hug or Touch

Are Worth More

Than a Billion

Words Spoken."

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hello my readers! Eftersom jag inte känner mig sådär superbra idag (feels like sh*t tbh) så har jag kopierat delvis bitar från ett inlägg från min Facebook.

Med huvudvärk/yrsel, lite feber och illamående ska jag försöka sammanfatta Spring Break 2017. Otroligt roligt har det varit och är så himla stolt över min lilla Aladdin som verkligen levererat denna helg. Också vad roligt det har varit att få träffa så många härliga vänner.
Högsta score denna helg samt eget personbästa blev 69,5!
Stort tack till världens bästa hästskötare, chaufför och mamma som alltid ställer upp för mig och som alltid hjälper mig med allt. Löv u! ❤
Också lika stort tack till min vän M som var chaufför av husvagn samt hästhållare och som gav mig grymt stort stöd! Tack för denna helg vännen.

I Reining går man in med 70 poäng från början och efter varje moment tilldelar domaren plus eller minus. Man kan även få "0" vilket är ett godkänt alltså att man gjort ett moment alldeles korrekt. För mig och många andra är det svårt att hålla dessa 70 poäng eftersom det är svårt att göra alla moment i helt korrekt. Så därför blev ag väldigt glad när jag fick ett personbästa under en av mina ritter. 69.5 (fick alltså bara ett halvt minuspoäng under hela ritten).Läs mer om Reining och western under min kategori "WESTERNRIDNING" här på bloggen eller kika in på sidor som NRHA (National Reining Horse Association), AQHA (American Quarter Horse Association), SRHA (Swedish Reining Horse Association) m.m.
☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆
Resultaten:
NRHA RIDE AND SLIDE
Score: 65.5. Plats: 2:a
SRHA GREEN AS GRASS HORSE
Score: 0 (ryttarmiss=5 spinn)
ALLBREED BEGINNER YOUTH
Score: 69.5. Plats: 1:a
NRHA 14-18 samt SRHA YOUTH (ihopsatt klass)
Score: 68. Plats: 5:a samt 3:a
NRHA RIDE AND SLIDE YOUTH LEVEL 2 (lördag)
Score: 66.5. Plats: 2:a
NRHA RIDE n SLIDE YOUTH LEVEL 2 (söndag)
Score: 68. Plats: 1:a
SRHA YOUTH CUP
Score: 66.5+66=132,5. Plats: 6:a

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Är så nöjd och stolt över min lille häst som verkligen gjort sitt bästa hela helgen. Att jag gick och blev sjuk var väl inte riktigt planen men trots att jag inte alls hade någon ork så tog Aladdin hand om mig och såg till att vi blev placerade. Älskade häst ❤ En mycket lyckad tävling i mina ögon fast det var väldigt skönt att få komma hem. Tills nästa gång, bye! // ReiningAnnie

Quote Of The Day:

"Success Begins With

A Foot In The Stirrup"

Kolla in Aladdins nya träns! snyggt, right?! 😍

Likes

Comments

Hello my readers! Hur har er helg varit?
Min har varit fantastisk och det känns i kroppen nu. 😂 Egentligen hade jag mycket värk och problem innan men just denna vecka är det både vanlig värk, mensvärk och sedan slänger vi på lite träningsvärk också. 👍 Varför skulle jag gå fri från det liksom. Man måste ju få känna att man lever lite extra mycket ibland.
Men eftersom jag har träningsvärk så måste jag ha gjort något bra i helgen. Jag vet iaf att Aladdin har det. 😄 Så stolt över min lille kille♡ Han har verkligen kämpat och varit superduktig från start till slut. Vi har tränat mycket Reining och slidingstops. Även i spinnen har vi fått mycket hjälp. Sen har vi även tränat Western Riding (galoppombyten),Trail (bommar) och Railwork som förekommer i Western Pleasure, Horsemanship och Hunter. Läs mer om grenarna under min kategori "WESTERNRIDNING".
Vi har även tränat mycket ridvägar och samling (i mitt fall extra mycket samling alltså lyfta upp ryggen på han vid rundowns när han ska öka men ändå hålla sig samlad på lös tygel).
Han har varit awesome och jag fick typ för första gången till stoppen ordentligt. Tycker verkligen att ungdomsträffarna varit helt fantastiskt roliga och jag tror att det har stärkt Aladdin väldigt mycket. Att göra honom till en allround häst och träna på olika saker ångrar jag inte i en enda sekund. Han har utvecklats så mycket i de nya grenarna jag testat på med honom och det är verkligen så skoj. Aladdin verkar tycka då också.

Det är mycket tack vare alla SQHAs ungdomsträffar med världens bästa ungdomsledare Josefin Odeberg och Moa Nyman som jag har kunnat få så mycket hjälp med allt från Trail till spin o stopp till byten till min position i sadeln.. ja, allt helt enkelt! 😃Jag har vågat prova på nya saker och utvecklats mycket i mig själv likväl som Aladdin har utvecklats och fått förtroende för mig. Vi är fortfarande väldigt gröna inom vissa grenar och allt är fortfarande väldigt nytt för mig på vissa områden men med all stöttning och hjälp jag från från Moa, Jossan och alla fantastiska ungdomar+ föräldrar så känns det sååå mycket roligare att åka iväg på tävlingar och träningar. Jag tror Aladdin tycket detsamma för han verkar ha märkt att jag har blivit mer säkrare i mig själv och mer lugn och ber vad jag håller på med när jag är med honom. Aladdin är en sådan underbar individ och är en sådan rolig arbetskamrat. Därför kommer det bli så kul att få åka till årets första tävling Idag på morgonen. 😄👍 Ha det bäst! // ReiningAnnie

Quote of the day:

"Ride for yourself and

To improve everyday -

Not for other people

Or for blue ribbons."

I måndags blev det även en skrittrunda i skogen. Provade att ha med Tara som handhäst också för första gången. Gick superbra (även när vi mötte 4 STORA älgar på 180/190 cm i manken men Aladdin var stencool och litade på mig. Underbara häst ❤)

Spread the horselove! ❤

Likes

Comments

Hello my readers! I skrivandes stund sitter jag, stel som en pinne och trött med en irriterande huvudvärk, i bilen tillsammans med mamma. Hon hämtade upp mig i skolan idag (och jag fick skippa sista lektionen) med Aladdin i släpet. För det är nämnligen dags för första ungdomsträningen 2017! 💪😁
Taggad som satan och längtar verkligen. Denna gången är vi i Uppsala, vilket är en ungefär 6 h bilresa från där jag bor sedan stannade vi även på Burger King för lite kvällsmat. Nu när jag skriver så informerar gps oss att det är cirka 20 minuter kvar tills vi är framme. Aladdin har stått lugnt i transporten (som vanligt) men tror att han kommer bli väldigt glad att få komma på plats och få vila upp sig lite.

Ser verkligen fram emot helgen och att få träffa härliga vänner igen och såklart världens bästa ungdomsledare. 💖 Nästa vecka blir det även Spring Break, vilket blir första tävlingen för iår. Så taggad och ska bli superskoj!
Aladdin har gått super denna veckan men jag har väl inte varit sådär super precis. Haft problem med ryggen denna veckan. 😏
Det är tur att Aladdin är så tålmodig med mig. Älskade killen tar det alltid så lungt när han vet att jag har ont. Älskar verkligen den hästen så himla mycket.  💖 Ge er häst en extra puss för att visa er kärlek och uppskattning nästa gång ni ses. Let the love flow ♡ // ReiningAnnie

Quote of the day:
"Every Time I Go Out
Into That Arena
There Is One Rider
I Always Strive To Beat,
The Rider I Was Yesterday"

Likes

Comments

Hello my readers! Hur har ni det?
Själv har jag haft Nationella Prov i Svenska denna veckan så varit ganska stressad pga det. 😏 Så därför var det så härligt att få komma hem på fredagen, lasta in Aladdin och åka iväg till ridhuset för lite träning. Aladdin fick lite IR- behandling av mamma i onsdags ( läs mer på www.tinasirterapi.se ) för att han kändes lite stel och inte helt hundra när jag red. Bad mamma känna igenom honom och ja, sagt och gjort så hade han lite reaktioner så en behandling var inte helt fel. Att hålla min häst mjuk och fin är det viktigaste för mig. En frisk och sund häst är en glad och arbetsvillig häst enligt min åsikt så därför är jag väldigt noga med att göra mycket mjukgörande på honom varje dag när jag rider så jag vet om han känns lite stel eller motvillig.


Aladdin fick vila dagen efter vilket han inte klagade på haha😂. I fredags så blev det fokus på min sits (Horsemanship övningar utan stygbyglar i 15 minuter ungefär) samt lite Reining. Då fokuserade jag på raka linjer och snygga tempoväxlingar i volterna. Eftersom jag inte har någon stans att träna slide stop eller bra spin så får jag fokusera på andra saker som kan hjälpa mig på tävlingar. Man får vara glad över det lilla har jag hört. 👍

Nu i helgen har jag och mamma hjälpts åt att fixa till en utav våra hagar. Man får ju passa på när vädret tillåter! Idag blev det ridbanan för Aladdins del. Trailträning med upphöjda bommar vilket inte var så uppskattat av herren men i slutet gick det riktigt bra så då avslutade vi med att köra lite rollbacksträning. Min lillasysters foderponny Tara tog jag och longerade idag. Vilket var bra då den tösen hade väldigt mycket energi på lager. Snabbt som vinden kan hon springa om hon får men bara när hon själv vill det. Mycket "ponnybus" finns det i den där envisa saken. 😊

Jag har även sladdat till banan så den blev någorlunda "fin" igen. Nu har jag tagit kväller och sitter med en Marabou bredvid mig som skriker mitt namn haha. 😂😍 Imorgon är det skola igen och jag har några x antal sidor att räkna i matteboken innan dess. Ha det bäst! // ReiningAnnie

Quote Of The Day:

"The best thing you can do

is master the chaos in you.

You are not thrown into the fire.

You Are The Fire."

My phone is Everything haha😂

Likes

Comments

Hello my readers!

Idag var både jag och mamma hos frisören Ulle på Salong Klippet idag/ eftermiddag. Kommer knappt ihåg den senaste gången jag var hos en frisör haha. 😂 Så det var dags och jag klippte av ungefär 15 cm! Självklart syns det knappt för det är ju så långt men topparna är nu betydligt bättre än vad de var förut. Grymt nöjd! 👌 👍

Tog ingen före bild så ni för nöja er med några Snapchat bilder som jag tog för lite mer än en vecka sedan:

Min lösning på denna röra var att sätta upp det i en hästsvans (as usual):


OCH NU KOMMER RESULTATET FRÅN DAGENS KLIPPNING; :-D

Sedan blev det stallet där det tog kanske 10 minuter (om inte kortare) tills det fanns hö i det igen... Ja, vad säger man. Är man hästtjej så är man haha. 😂👍 Jag avslutade iaf kvällen på bästa sätt, med en promenad med Aladdin innan mörkret lade sig. Det var välförtjänat för Aladdin då han gick ett sånt bra pass i ridhuset igår vilket resulterar i en 30 minuters promenad i skogen ikväll. Vi fick även sällskap av min lillasyster och hennes låneponny Tara.

Aladdin (läs lillfjanten), som var full med energi och entusiasm, var lite skeptisk till att gå förbi en stor grå sten. För det vet ju alla att när det börjar skymma så kommer ju alla farliga, hästätande, gigantiska (typ 12 meters höjd) TROLLEN fram och deras favoplats att gömma sig på är ju bland stora grå stenar med mossa på. Duh! Aladdin tyckte jag var väldigt korkad som inte visste detta...

I övrigt tror jag Aladdin uppskattade den lilla promenaden lika mycket som jag. <3 Det är ett bra sätt att samla energi till morgondagens Nationella Prov i svenska (Ja, jag är nervös). Wish me luck! <3 :-) // ReiningAnnie

Quote Of The Day:

"The only person you are destined to become

is the person you decide to be."

Likes

Comments

Hello my readers! Igår (torsdag) hade jag mycket tankar och det hade varit en väldigt tuff dag i skolan för min del. Men något positivt är att jag vågade "öppna upp" och prata om några utav mina problem med en lärare. Vi pratade mycket och länge (i typ 45 minuter) men jag behövde det och för första gången kändes det som om någon faktiskt lyssnade på mig. Att någon brydde sig och ville hjälpa mig. Jag kunde lita på den här läraren (hade aldrig pratat med M om jag inte litat på h*n) och fick väldigt bra råd också, vilket var en big win.

Jag är ledsen för att det blivit mycket deppiga inlägg på sistone men det är för att jag mår för tillfället inte så bra. Jag har alltid varit bättre på att formulera mig i skrift än vad jag har i ord och ni kommer förhoppningsvis förstå anledningen till det i slutet av detta inlägg. Det är mitt sätt att kunna "bli av med vikten från mina axlar" och samtidigt kunna väcka lite förståelse och kunskap till andra. Detta inlägg kommer jag försöka guida er hur en vanlig skolvardag kan se ut för mig och varför jag inte trivs i skolan.

I onsdags kom jag kontakt med orden "selektiv mutism" för första gången. Jag pratade nämligen med min gamla mellanstadielärare som nyligen varit på en kurs. Där hade dem tagit upp en diagnos som är ganska vanlig hos elever men som ingen i kursen aldrig hört talas om. Det hade inte jag heller. Hon bad mig att googla det och se om jag kände igen mig på några punkter eftersom hon misstänkte att jag hade denna diagnos. Så jag gjorde det och tog reda på lite mera fakta om denna.

Selektiv Mutism; En oförmåga att tala i vissa situationer, men i andra kunna prata helt obehindrat. Tillståndet inbegriper ofta social ångest, oro och ett undvikandebeteende som i varierande utsträckning försvårar vardagen för personen som lever med det.

Läs mer här: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Selektiv_mutism

Istället för att rabbla upp fakta om denna som jag har hittat så tänkte jag skriva ett "A day in the Life of ReiningAnnie" inlägg. Eftersom att det är svårt för en person som inte har några problem med detta att förstå när man bara skriver upp fakta så hoppas jag att detta hjälper er.

(Vi kan säga att det är en måndag och jag skriver detta i DU-form fast det egentligen är min vardag)

Alarmet på mobilen ringer och du slänger en arm mot nattduksbordet snabbt som vinden för att stänga av det hemska ljudet. Du vaknar med smärta i ryggen som går upp hela vägen till nacken. Du har spänt dig för mycket på sista tiden och det har varit några kalla vinterdagar som fått din kropp att protestera. Du har problem att stiga upp men efter 15 minuter är du uppe på benen. Då kommer den första oron. Att hitta kläder som skulle "anses normalt och inte konstigt". Du väljer efter några minuter utav tvivel ett par svarta jeans, grått linne och en svart, bekväm Hoodie för det är kallt i huset och du har redan ont i ryggen så att det räcker. Du går sedan sakta, nästan zombieliknande ut till köket där dina syskon väntar. De äter frukost men när du ser maten så vänder det sig i magen på dig. Du mår illa utav tanken på att om några timmar sitter du i skolbänken igen. Du sätter dig ner och som vanligt vill du helst skippa frukosten men brer dig trots illamåendet en macka. Du vill egentligen inte äta för du är egentligen inte hungrig men tanken på att din mage skulle börja "kurra och låta" innan lunch i skolan på lektionen får dig att äta upp den där mackan.

Klockan 07.00 går du ut för att vänta på taxin vid postlådorna som är en liten bit bort från huset. Du tar fram dina hörlurar och stänger på spellistan "My favoriters ❤" på Spotify. "Drown" by Bring Me The Horizon är den första låten som kommer upp. Taxin släpper av dig vid din gamla skola där du väntar i ca en halvtimme innan bussen som tar dig till din "riktiga" skola kommer. När du sitter på bussen känner du magont och hur en huvudvärk kommer krypandes. Du känner dig också väldigt trött då du inte fick så mycket sömn, som vanligt. Du ignorerar det och fortsätter att stirra ut genom fönstret under hela bussturen. När du kommer fram till skolan går du (motvilligt) av bussen och gör din väg till ditt skåp där du lägger in din jacka och väska, noga med att vara så tyst som möjligt då dina klasskamrater redan är där i korridoren. Du lägger in dina hörlurar där också. Du tar fram din mobil och går igenom Facebook eller Instagram tills din vän K kommer till skolan. Ni står då och pratar litegrann tills det är 5 minuter kvar tills ni börjar. Då tar ni era saker och går till klassrummet som ni ska vara i först. Det är en KRD- lektion där läraren ska gå igenom läxor, nyheter eller annat övrigt.

Du kommer fram till dörren och går in. Du sätter dig på din plats, i den mittersta raden, längst fram. Du känner dig fortfarande lite illamående medan de andra eleverna kommer in, en efter en. Denna "lektion" är relativt kort och du känner dig lättad när den är över, men den lättnaden varar inte länge eftersom nästa lektion är en timmes Svenska vilket betyder att det finns en stor risk att din lärare ber dig att prata inför klassen. Oh, har jag glömt att säga detta till dig? Enda sedan du satte din fot på skolans mark så har du inte sagt ett ord till någon förutom din kompis K, och likadant gäller för henne. Ni båda var tysta som möss under föregående lektionen och era klasskompisar vet att så kommer ni vara hela dagen. För ni två är klassens Misfits/freaks/weirdos eller whatever som du vill kalla det. Du vet om detta. Men dina lärare vet inte det så när din lärare ber dig att läsa upp en sida från ett häfte så känner du hur hela du fryser till. Du känner ALLAS blickar på dig och du hör vartenda ljud runt omkring dig, detta är varför du HATAR att sitta längst fram för det sista du vill är att ha mycket uppmärksamhet kastad mot dig.

Du känner dig genast varmare och du känner hur du blir lätt yr. Du kan inte röra din kropp längre och du känner ditt hjärta bulta snabbt mot bröstet. Du tänker -"Jag kommer göra bort mig" eller -"alla kommer börja skratta och tycka att jag är en stor idiot" Men det är inte det värsta. Nej, det värsta är att du kan se klar och tydligt orden du ska läsa, du kan höra din röst säga det klart och tydligt i ditt huvud MEN du får inte ut orden. Din hals stramar och det är som om oavsett hur mycket du försöker så har din röst plötsligt försvunnit och du blir helt stum. Orden är precis vid kanten av din tungspets men du får bara inte ut dem. Du känner hur paniken stiger inom dig och du känner dig fångad. Efter vad som känns som flera tusen minuter så börjar det ge med sig men din röst är inte din vanliga. Du har inte längre någon kraft efter ha kämpat ett "litet" minikrig inuti ditt huvud så din röst kommer ut tyst och pipig. Du stammar till och känner din hals blir alldeles torr. Du får fullständig panik över detta men fortsätter att läsa vidare på den där j*vla meningen. Du vill inget annat än att sjunka genom marken och bara försvinna för orden som står precis framför dina ögon börjar bli mindre och mindre tydliga. Bokstäverna försvinner liksom och du känner hur din ångest blir för mycket. Med nöd och näppe lyckas du läsa klart stycket och din lärare skickar vidare pressen på någon annan som läser högt och klart men du kan inte urskilja orden som personen säger. Nej, för du är för upptagen att lugna ner dig själv. Att bli av med känslan att spy upp din frukost. Att bli av med känslan av panik. Du känner dig fortfarande som om alla kollar på dig och denna ångest stiger för varje sekund. Resten av lektionen är du inte längre koncentrerad för att du försöker hela tiden att lugna ner dig själv, att få kontroll på dina tankar, att din kraft tillbaks men den är borta. Du blir både frustrerad och rädd över detta. När lektionen väl är slut så kan du känna hur hela din kropp börjar slappna av någorlunda och du söker upp din vän. Du kan prata med K utan problem. Men så fort en person säger något till dig så blir det samma sak all over again.

Och så fortsätter det under hela dagen. Och du har ingen kontroll över det. Du känner dig hjälplös och för att slippa dessa känslor så väljer du att vara (om möjligt) helt tyst. Ibland kan det gå en hel dag utan att du har sagt ett ord om din kompis är sjuk eller ej närvarande. Men oron för att bli "tagen" utav någon lärare som vill att man ska svara på någon fråga är ALLTID där. Såhär har det varit under många år och du har ALDRIG någonsin känt dig avslappnad i ett klassrum med andra elever där. Du känner heller inte mycket tilltro till dina lärare för oavsett hur många gånger du eller dina föräldrar förklarat problemet för dem så har det aldrig hjälpt. Ingen vill lyssna, ingen vill bry sig. De vill mycket hellre tvinga dig att prata mer vilket förvärrar saken ännu mer. Istället för att ge ett genuint försök till att prata mer med en lärare du litar på under lektionerna så väljer du att sitta tyst och vara livrädd hela lektionen för att hamna i centrum, i rampljuset. Du vet om att detta påverkar ditt betyg men du kan inte hjälpa det. Du kan inte rå för det att du blir tillfälligt stum (så du inte har någon kontroll). Många skulle kalla dig för blyg, och så är nog fallet men det är just själva upplevelsen som gör det själva så läskigt. Att vara panikslagen, nervös, frustrerad, ångestfylld. Att vara Selektiv Mutism.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Min önskan är att lärare/kommuner/skolverket får en mer förståelse för hur det är för elever som lever med detta. Att lärare får utbildning på hur man ska handskas med detta istället för att tvinga eleven att gå igenom en mardröm. Vissa personer som lever med detta har gått så långt att de har helt slutat med att svara på tilltal. Vilket är så tråkigt eftersom de inte fått den hjälp som dem så tydligt behövde. Okunskap förstör människor. Selektiv Mutism ligger i grund och botten på mycket ångest vid sociala tillfällen. Detta kan utvecklas till flertalet andra mentala hälsoproblem t.ex. depression.

Det enda jag (och många andra) ber om är förståelse och hjälp istället för tvång och hat. Få eleven till att bygga upp ett förtroende med 1 lärare som kan hjälpa h*n istället för att den ska behöva prata inför en hel klass och bara må ännu mera dåligt utav det. Personer som lider utav detta pratar bra och mår bra när de är i en miljö som de trivs i som t.ex. hemmet. Skolan är INTE ett exempel på en trygg miljö och det tycker jag att det borde bli någon förändring på det.

Wake up! Se problem istället för att blunda för dem! UTBILDA elever, INTE göra dem skräckslagna för att gå till skolan varje morgon... Bye! //ReiningAnnie

Quote of the day:

"Sometimes quiet is violent"

- Car radio by Twenty Øne Pilots

Likes

Comments

Hello my readers! Hur är det med er? Trötta på snön än? Cuz I am...

Idag blev det en promenad med min angel bean, Aladdin i sällskap med min lillasyster och hennes skruttponny Tara. ❤

Det blev en promenad på 1.3 kilometer på cirka 20 minuter i 6-7 dm djupsnö. Jag hatar snön och vintern och allt vad det innebär men min lilla quarter älskade promenaden och var hellre framför än bakom mig. Det var ett under att jag inte ramlade omkull för Oh My God vad det var jobbigt att gå i. Men jisses vilken bra motion! Nu har jag motionerat så det räcker om ni frågar mig haha. Får se om det blir något mer pass framöver....

Men det är inte helt rättvist. En vältränad, pigg och glad Quartervalack i sina bästa år vs en lat liten människa med världens dåligaste kondition i sina bästa (host) år. 😂💪 Kan med säkert kort säga att jag blev mest svettig och andfådd medan Aladdin såg redo ut att gå ytterligare några kilometer och gärna i full galopp. Älskade busponny. 💓

Nu taggar jag kväller med en het kopp varm choklad bredvid mig. Ha det bäst! // ReiningAnnie

Quote of the day:

"Action may not Always bring happiness;

but there is no hapiness without action."

Likes

Comments

Hello my readers! Jag vet inte hur många det är som läser mina inlägg som går i skolan, men jag tror att det är några stycken. Ni kanske också är väldigt skoltrötta och trött på all press. För er som inte går i skolan så tror jag att vissa av er kommer känna igen sig i det jag ska skriva trots att det har förändrats en hel del under åren sedan ni själva gick. Det jag tänkte ta upp idag är skolidrotten/skolgympan.
Det är många ämnen som jag hatar i skolan och idrotten är en av dem. Jag har lyckats hålla ett godkänt betyg men jag har på känn att denna termin kommer vara den som ändrar på det. När jag talade om detta för min vän så fick jag frågan - "Varför tror du det? Idrott är ju enkelt, det borde du som hästtjej tycka."
Det var svårare än vad jag trodde att det skulle vara att svara på den frågan och blev därför inspirerad att skriva detta inlägg.

För mig så har idrotten i stort sett alltid varit ett rent h*****e. Ha gärna i tanke att detta är mina åsikter och erfarenheter och ni har säkert andra känslor/erfarenhet kring detta ämne och det respekterar jag och ber er om den respekten tillbaks. ♡

Omklädningsrummet.
Jag avskyr att byta om med andra. Jag mår så dåligt utav det och känner mig alltid panikslagen och får så mycket ångest efter varje gång.
Jag vet om att jag inte har den snyggaste kroppen, tvärtom. Jag har alltid känt mig dålig till mods när det gäller min kropp. Och att då får stå ut med blickar, viskande eller hånflin från 20 andra tjejer gör inte saken bättre. Det har blivit så illa att jag väljer att byta om inne på en toalett istället. För att slippa se dem, slippa höra dem. Det får mig bara må ännu mera dåligt.

Utanförskap.
Jag har världens sämsta prickskicklighet och teknik vilket betyder att allt som har ordet "bollsport" i sig kommer jag vara j*kligt dålig på. Efter att jag har fått några hårda bollar på mig av "misstag" från mina klasskamrater så har jag även blivit extremt bollrädd. ⚽⚾🏀🏈🏉🎾
Vad leder då detta till? Jo, ingen vill passa till en. Ingen vill ens vara med i samma lag som en. Får vi elever själva välja lag så är jag bland dem sista som väljs. Och väljer läraren så ser jag suckar och himlande med ögonen från det stackars lag som jag hamnar i.
Större delen av lektionen försöker jag hålla mig undan. Även om det inte är tänkt att jag ska höra, så gör jag det. Jag hör hur dem skrattar åt mig varenda gång jag missar målet. Jag hör kommentarerna från dem som sitter på bänken om hur ful man är, hur långsam man är, hur "sämst" man är.
Jag känner mig helt värdelös när vi har redskapsgymnastik. För medan jag kämpar med att göra en kullerbytta gör alla andra tjejer hjulningar, står på händer, volter m.m. Försöker jag att utöva något utav ovanstående lämnas jag med en förstörd rygg och deras skratt ekandes i huvudet (jag har haft problem med ryggen/kroppen sedan 5/6 år tillbaks och går med mycket värk varje dag). Jag mockar hellre ett stall från tidig morgon till sent på natten eller blir sparkad av en häst för att slippa den mentala tortyren som jag genomlider vid varje idrottslektion.

Idrotten är till för att elever ska bli mer intresserade utav hälsan och att få kunskap om hur viktigt det är att röra på sig. Men när detta ämne omvandlas till en klass som många elever hellre skolkar ifrån för att slippa de "hemliga" kraven som uppstår bland eleverna, så har det gått för långt tycker jag. Ni måste väll ha märkt någon gång att det alltid varit sportkillarna som är populärast i skolan, även om de inte är så bra i de teoretiska ämnena eller så bra kompisar till andra, så spelar det ingen roll så länge de kan skjuta en innebandyboll i krysset eller springa snabbt på löparspåret.
Vi lever med så många krav i skolan, om det inte är från lärare så är det från eleverna själva. Är man inte bra på bollsporter får man ingen chans att glänsa, ingen möjlighet att skapa sig ett självförtroende och bli vän med en kropp ständigt under förändring. I stället känner man sig dålig och undviker att röra på sig om man slipper, både på idrottslektionerna och på fritiden. Anledningen till varför vi har idrott är för att uppmuntra till motion på fritiden men varför skulle jag vilja det när jag ändå känner mig så värdelös och kass på lektionerna. Det blir väl inte bättre på fritiden. För att vi alltid JÄMFÖR oss med varandra. Lärare jämför eleverna med varandra vilket betyder att jag som inte har någon bra teknik eller kondition för jag hatar allt som har med löpning att göra, blir jämförd med mina innebandy eller fotbollsspelande klasskamrater.

Jag har alltid känt mig utanför i kompisligan och just nu hatar jag allt som har med skolan att göra. All stress och ångest tynger ner mig på såna sätt som jag inte visste var möjligt. Jag känner mig alltid psykiskt utmattad efter en idrottslektion för all kritik man får från andra elever kan verkligen få ens självförtroende att ta YTTERLIGARE ett par steg neråt, just när man trodde att det inte kunde sänkas något mer. Tack vare idrottslektionerna har mitt självförtroende blivit så lågt att jag knappt vågar vara med längre och jag har även växt fram ett sådant stort hat mot mig själv och min kropp att jag alltid kritiserar det jag gör.

Hur otränad är jag egentligen?

Jag kommer hem från skolan och är helt slutkörd men vad gör jag då? Jag går ner till stallet där jag mockar, kör ut ett par kärror hö, fyller på vatten och en massa andra småsaker som hör hemma på en gård. Ena dagen kanske jag bär på en spånbal, nästa dag kanske staketet behövs lagas. Jag tränar och motionerar, fast i en annan form. I en annan miljö där jag hör hemma. I en miljl där jag inte känner mig dömd eller skrattad åt. Här skulle jag kunna visa mina "färdigheter" med självförtroende och flyt. Med styrka och envishet. Så egentligen är jag nog i en hyfsad fysik, inte den bästa men jag är envis och vågar nog påstå ganska stark. Men ge mig en boll och placera mig i en sporthall så blir jag lika värdelös som en skölpadda på rygg.

Hur många utav er känner igen något i det jag skriver om? Eller hur många utav er tycker att allt jag säger är B*ll sh*t? Har ni andra åsikter om ämnet? Skriv i kommentarerna för är nyfiken på era åsikter. Ha det bäst, önskar en bollrädd och långsam hästtjej. 😂❤ // ReiningAnnie

Quote of the day:

"Sometimes To Stay Alive

You Gotta Kill Your Mind"

Har inga nya bra bilder för tillfället så ni får några stycken från förra året/sommaren.

Likes

Comments

Hello my readers!

På senare tid har min familj inte varit den bästa och vi har haft lite problem. Då bestämde mamma att vi skulle bo på hotell denna helg och ha kvalitetstid tillsammans. Så vi syskon bodde i ett rum och våra föräldrar i ett annat. (Inget mig emot då pappa snarkar som en gris 😂)

Först ut blev gymmet! Alla förutom min pappa som valde bastun gjorde någon form av träning. Jag personligen valde löpbandet (fast blev inte mycket löpning utan jogg istället) och någon annan maskin som jag itme kan namnet på.😂 Det var bara vi där vilket var väldigt skönt för min del. Det blev dock bara ett kort gympass.
Efteråt duschade jag lite snabbt innan vi begav oss till en restuarang. Otroligt gott och hamnade i typ matkoma haha. Sedan blev det mest chill på  hotellrummet. 
På morgonen blev det en jättegod hotellfrukost. Jag tog lite frukt och smörgås och yoghurt. Jag tog även en varm choklad som var definitivt på min top 3 på chokladdrycker som jag smakat. 👌🍵
I skrivandets stund så har vi kommit hem och jag sitter vid mitt skrivbord med min favoritmusik på. Jag tror denna "minisemester" var väldigt behövlig då jag inte kan minnas den senaste gången mi familj gjorde något ihop. Tillsammans. Så vi kom överäns om att åtminstine 1/månad så ka vi ha en familjekväll där vi umgps med varandra. Jag hoppas att detta kommer fungera but the future isn't here yet. Ha det bra Have a great Sunday! ❤ // ReiningAnnie

Quote of the day:
"You get what you work for,
Not what you wish for."

Likes

Comments