View tracker

Nu var det väldigt längesedan jag uppdaterade statusen gällande rehaben (optimum) och vägen tillbaka till ett smärtfritt liv. Jag tänkte därför ta tag i detta nu och berättar hur läget är.

Jag har precis börjat på ett nytt jobb. Arbetet är stillasittandes och delvis psykiskt påfrestande. Att arbetet innebär mycket sittande och stående arbetsställning är nog det främsta problemet. Varje gång jag kliver innanför dörrarna på jobbet märker jag att kroppen omedvetet spänner sig. En inre stress uppkommer på grund av att jag med vetskap kliver in i ett hus där jag vet att dagen kommer att bestå av enbart stillasittande arbete. Varje gång jag tänker på just det känns det som om jag tar ett steg bakåt. Ett steg bakåt till ett liv bestående av ännu mer smärta. Det jag behöver mest av allt nu är nämligen rörelse och belastning i hopp om att försöka stärka och bygga upp kroppen på nytt. 

Då jag numera arbetar heltid är det tidiga morgonår, långa dagar och sen hemkomst.  När man väl kommer hem på kvällen går hjärnan på högvarv och kroppen skriker efter sömn. Att då ta på sig rehabkläderna och gå ned i källaren är inte det första man gör. Man lägger sig hellre framför tvn och väntar på att det ska bli en ny dag och man kan ta tag i det där som man inte tog tag i dag.....

Att veta att det enbart är rehaben som kommer ta mig ett steg efter det andra framåt i rätt riktning, från normal gång vidare ut i löp - och skidspåret pressar mig. Samtidigt som jag vill kunna träna och åka skidor så snart som möjligt, är jag rädd för att bli frisk. Rädd för att börja träna igen och riskera att hamna i ett beroende igen, i ett beroende som med stor sannolikhet återigen skulle kunna ta mig ned till botten. Botten där enbart träning existerar och allt annat är oväsentligt. Det är en jobbig tanke som alltid kommer finnas med mig med tanke på det bagage jag varje dag bär med mig. Men med tanke på jag VET att det kommer bli bättre ska jag ta tag i detta igen. Inte imorgon och kanske inte i övermorgon, men snart. Jag ska tillbaka! Det har jag bestämt mig för. 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland funderar jag över hur allt kunde bli så här. Hur just jag kunde bli en av de. En av de som hamnade i ett missbruk. I ett beroende som nästan skulle ta mitt liv ifrån mig.

Än idag är jag arg, frustrerad och upprörd för att inte någon stoppade mig. Gav mig en örfil och sa att nu slutar du, annars kommer du att dö. Det hade jag behövt, för så beroende jag var förstod jag inte själv hur sjuk jag faktiskt var. Det spelar ingen roll hur många gånger personer i min närhet säger att "jag försökte faktisk stoppa dig". Det du gjorde var uppenbarligen inte tillräckligt, och att stå vid sidan av och se på när någon i sin närhet sakta men säkert försöker ta livet av sig är oförlåtligt. Jag älskar er alla i min omgivning som försökte, men jag kommer aldrig kunna förlåta er för att ni inte fortsätta kriga för att få mig att sluta och bli frisk. 

Likes

Comments

View tracker

​om jag ska skratt eller gråta. 

om jag ska fortsätta kämpa eller ge upp. 

om jag ska fortsätta hoppas tro på att det kan bli bättre

om jag ska orka lida mer

om jag ska kunna gå vidare och glömma allt

om jag orkar leva mer

Likes

Comments

Var sjätte timma tar en människa sitt liv, varje dag, i Sverige. Kanske är det någon som lämnar sina kära just när du läser det här. Om sex timmar händer det igen, någon annanstans i landet.

När det går så långt att man inte längre orkar leva, har det gått alldeles för långt. För långt för att man ibland ska orka ta sig upp igen.

När någon får en hjärtinfarkt eller blir biten av en huggorm vet folk precis hur man ska reagera och agera, men när någon mår dåligt och har självmordstankar står folk där som frågetecken och ser på. Ser på när tankarna expanderas och är nära på att leda denne person in i döden. Det är tragiskt att vi år 2016 inte vet hur man ska hantera sådana här situationer. Tragiskt hur inte vi kan minska att denna typ av handling och dödsorsak.

Om du ser någon må dåligt, fråga! Om personer säger att hen mår bra, fråga igen. Fråga tills du får svar på dina frågetecken som fått dig att fråga från första början. Det kommer att göra skillnad, det lovar jag.

Likes

Comments


Idag har jag haft vilodag från rehaben. Jag började arbeta kl 9 och ska jobba fram till 17.30, att gå upp 2 h tidigare för att göra rehaben fanns det idag ingen energi till. Jag samlar därför krafter och går och lägger mig i tid idag så jag orkar upp imorgon och göra rehaben innan jobbet. Ibland måste man vila lite för att längta tillbaka till rehaben!

Likes

Comments

Du är unik. En identisk kopia av dig existerar inte. Det finns bara en som du.

Ibland kan det vara svårt att veta vem man är. Intryck och påverkan av andra kan göra så att man tappar bort sig själv. En sjukdom eller en förlust av någon nära kan även vara faktorer som tär på sin personlighet. Det är naturligt och svårt att styra över. Men oavsett vad någon annan säger, tycker eller tänker vill jag att du ska veta att du är perfekt så som du är. Stå upp för den du är. Stå upp för dina åsikter och det du tycker om. Ingen ska någonsin trycka ned dig, få dig att tveka eller tvivla.

Genom åren har min personlighet anpassat sig till alla sjukdomar och beteenden som jag drabbats av. Min personlighet har fått ställa sig åt sidan för att perfektionisten, träningsnarkomanen och ätstörningen har tagit all plats. Tagit över mig. Tagit över mig och min personlighet. Mitt äkta jag. Den har fått mig att tveka. Tveka på beslut och val som tidigare varit självklara. Fått mig att avstå från saker som jag tidigare tyckt varit roligt. Det insåg jag inte då, men så här i efterhand kan jag tydligt se att det berodde på en personlighetsförändring. Jag skulle så gärna vilja be om ursäkt för allt elände jag ställt till med, för alla människor jag sårat och för alla lögner jag har sagt. Det har omedvetet blivit så på grund av sjukdomen som tog över mig. Idag vet jag bättre. Idag är jag mig själv och jag hoppas att jag får fortsätta vara mig själv för all tid. Vad som sker i framtiden kan ingen förutse, men jag vet att jag aldrig kommer att brytas ned så mycket att jag tappar bort mig själv. Där har jag varit och dit vill jag aldrig återvända till.

Likes

Comments

För er som inte vet så arbetar jag på en Friskis och Svettis anläggning lite utanför Göteborg. Jag arbetar i receptionen och gör allt från att sälja kort och serva medlemmarna till att fixa och dona runt om på anläggningen.

Att varje dag befinna sig på den plats som jag hatälskar mer än något annat kan tänkas vara jobbigt. Och det är det. Vissa dagar. Ibland mår jag skit på jobbet. Att se alla andra träna och svettas gör mig avundsjuk. Det gör mig ledsen och det får mig att tänka tillbaka på alla minnen och upplevelser jag har från när jag själv var aktiv med träningen. Men ibland kan det kännas riktigt bra. Att få vara i en miljö där jag känner mig hemma gör mig trygg. Det gör att jag kan slappna av när jag arbetar. Att befinna sig bland alla härliga medlemmar och funktionärer ger mig dessutom energi. Energi till att kämpa vidare. Energi till att fortsätta med rehaben. För när jag börjar fundera på hur mycket träningen faktiskt betyder för mig blir jag extra motiverad till att fortsätta. Fortsätta kriga för att en vacker dag kunna vara tillbaka och delta på alla de pass som jag tycker om. Jag ska och vet att jag är där. Inte idag, imorgon eller om 1 månad. Men snart.

Likes

Comments

Idag är jag inne på dag 7. Under morgonen har jag fixat och städat hemma, så nu är jag helt slut. Det ska därför bli extra skönt att gå ned i källaren och lägga mig på yogamattan och göra mina övningar. Idag är det styrka som står på schemat, vilket jag ser fram emot. Jag ser fram emot att bygga upp de små muskler som kommer att göra mig bra igen. Ta hand om dig!


​En tb till min sista skidtur innan höft och ryggproblemen kom. Det var en tur som jag inte ångrar en enda sekund, hur mycket jag än vet att det var det som gjorde att jag fick dessa svåra problem.

Likes

Comments

Idag är det dag 6. Dag 6 på resan till målet. Övningarna gick bra. Mestadels fokus på strech och töj idag, vilket är riktigt skönt som variation till styrkeprogrammet. Efter avslutat rehabpass åkte jag och tränade, vidare till gymmet där jag körde 20 min styrka överkropp innan jag skulle börja jobba. Känns riktigt gött att vara på banan igen!

Likes

Comments

​Idag saknar jag detta extra mycket. Fotbollen. Matchtröjan. Målvaktströjan. Lagkänslan. Sammanhållningen. Gemenskapen. Matcherna. Träningarna. Cuperna. 

Det finns inga ord som kan beskriva saknaden av allt detta. Av allt det jag brann för, av allt det som jag satsade på. 

Likes

Comments