View tracker

Så här tre daga efter operationen börjar jag helt klart känna framsteg. Smärtan börjar avta och jag har börjat trappa ner på smärtstillande. Idag har jag tillochmed varit utanför huset för första gången sedan jag kom hem då jag åkte ner till downtown för att se mitt lag spela match mot Seattle Thunderbirds i Moda Center. Moda Center är en av våra två hemmaarenor och Moda Center används i första hand till Stadens Basketlag Portland Trailblazzers som spelar i NBA. Arenan används även till konsärter och andra stora evenemang. Arenan rymmer totalt 18000 åskådare men under hockeymatcherna stänger dom av övre etage så dy rymmer det ¨bara¨10500.  Jag fick tyvärr vittna mitt lag förlora med 3-2. Men det jobbigaste av allt var att sitta och se på. Jag kan nog tala för de flesta inom sportvärlden, att sitta och se på ens lag spela när man själv är skadad är bland det jobbigaste man kan göra. Det enda man önskar är att bli av med skadan och vara tillbaka på isen och få göra det man älskar. Men så fort jag kan börja med min rehab ska jag göra vad som krävs för att bli stark igen så att jag kan få vara på isen igen och kämpa tillsammans med mina lagkamrater. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Första natten efter operationen hade jag lite svårigheter att sova och när medicinen slutade verka så kunde jag känna ganska mycket smärta. Men var fjärde timme kom Summer in med medicin och då lättade smärtan ganska rejält. Hela dagen har spenderas i soffan då jag måste ligga hyfsat still hemma i 24 timmar efter operationen. Så Summer och Alex (min rumskamrat) tar väl hand om mig och hämtar det jag behöver. Utan dem hade det varit ganska tufft att fixa allt jag behöver och hålla koll på all medicin jag ska ta, så jag är väldigt tacksam över att jag har dem. Jag blir också väl omhändertagen av familjens hund (Daisy) som alltid befinner sig vid min sida och tar hand om mig. 

Likes

Comments

View tracker

Idag börjar min resa tillbaka. Tillbaka till den sport jag älskar. Vägenkommer att vara lång, vägen kommer att vara tuff, men jag ska göravad som krävs för att komma tillbaka starkare än någonsin. Minoperation gick väldigt bra. min läkare Doctor Wall, är känd överlandet för att ta hand om sånna här skador så jag kände migväldig trygg med honom. Som är väldigt viktigt inför enoperation, att man känner sig trygg med läkaren. Han kom in tillmig inför operationen och berättade vad som skulle ske och hur hanskulle gå tillväga för att fixa ihop hälsenan. Väll inne ioperationsalen fick jag träffa läkaren som skulle söva ner mig ochhan förklarade hur det skulle gå till. Först pumpa dom in nåndrog i mina ådror som gjorde att jag inte kände någon smärta,(vilket var en väldigt skön känsla). Sen gav dom mig syrgas såatt jag skulle somna, och som alltid så försökte även jag hållamig vaken så länge som möjligt. Men helst plötslig vakna jag uppoch operationen var över. Kändes som att det bara hade gått enminut men jag hade varit nedsöv i ungefär 3-4 timmar. Till enbörjan var jag väldigt groggy efter alla mediciner jag fått undertiden men efter ett tag var jag med i matchen igen. Då kom det framen sjuksköterska som berättade att operationen hade gått bra ochatt jag snart skulle få bege mig hemåt. Sjuksköterska gick ochhämta min billet mamma (mamman i familjen som jag bor hos) och minkära farfar som kommit för att hälsa på mig här i portland. Detvar väldigt skönt att träffa dem igen och berätta att allt hadegått bra och att jag var redo att åka hem. 

Nuär jag hemma och blir omhändertagen av Summer medans jag tittar påmitt lag vinna överlägset mot SpokaneChieffsmed 5-0 och tar hem årets första seger för laget. Rehabträningenjag får göra nu består utav tåböjningar samt liggandeknäböjningar för att få igångblodcirkulationen i benet så att det ska läka så fort som möjligt.I två veckor först kommer foten vara gipsad till under knät föratt såret där dom skar upp ska läka. Efter 2 veckor kommer jagbyta till en stövel som jag kommer att ha i 5-6 veckor och efter detkan jag börja med min ordentligarehabträning. 

Likes

Comments

Först ska jag berätta vad som inträffade och anledningen tillatt en operation var nödvändig. Vi var med laget på enteambuilding-övning på en militäranläggning två timmar utanförPortland. Där skulle vi leva och träna som militärer under tvådagar. Så det första vi fick göra var att lämna ifrån oss våramobiltelefoner till våran coach och bädda i ordning våningsängarnasom för övrigt var hårda som betongblock. När vi bäddat iordning sängarna och coachen hade kommit in och inspekterat omsängarna såg representabla ut var det dags för militärträningen.Vi gick bort till en bana som militärerna tränade på och sådelade vi upp oss i fyra lag. Det lag med bäst tid vinner och om nihar någon koll på tävlingsmentaliteten hockeyspelare har förstårni att alla gick in för att vinna. Vårt lag var inte det bästa menjag skulle visa att iallafall jag var den bästa. Jag sprang igenombanan relativt enkelt tills jag kom fram till en 15 meters långlutande vägg som jag hade stora problem med att springa upp för.jag försökte och försökte men jag lyckades inte ta mig upp.Tillslut sa tränaren att jag fick ett sista försök att ta mig uppför väggen, annars var jag tvungen att lägga av. Så nu var jaginställd på ett mål, jag skulle banemej klara det! Så jag toglång sats, och tog i för kung och fosterland, och precis när jagskulle trycka ifrån från marken kändes det som att någon sparkademed all sin kraft på min vad och jag föll ihop. Jag hann inteuppfatta vad som hände utan jag reste mig upp och killarna i lagetskrattade för att dom trodde att jag hade trillat eller något. Somsagt jag reste mig och haltade där ifrån. men när jag försökaröra på min högerfot kände jag att det var något som var fel.Jag kände ingen smärta, men foten gick inte att röra och denhängde där löst. Så jag la mig i gräset en bit bort ifrån allaoch försökte och försökte, men inget hände.. Foten var heltstilla. En kille i laget kom fram till mig och frågade om det varokej med mig, och det ända jag kunde svara var, '' I don't know''.Han kallade på vår fystränare som även är våran läkare och saatt han borde kolla upp mig. Han sa åt mig att ta av mig skorna ochnär han höll sin hand under min fot sa han åt mig att tryckaifrån, och jag gjorde vad han sa så jag tryckte ifrån med allkraft jag hade, men inget hände.. Han sa åt mig igen att tryckaifrån och jag tog i allt jag hade, men foten hängde helt löst. detvår då jag insåg att något var allvarligt på tok.

Dagenefter åkte jag in till sjukhuset för att undersöka skadan. Jagfick läkare och han kände på foten och efter bara några sekunderkunde han konstatera att jag hade slitit av min hälsena mitt itu.Många tankar gick igenom min hjärna när jag fick höra det. Ochefter X-ray kunde dom konstateraatt läkaren hade rätt. Min hälsena var helt och hållet av i tvådelar och fredag den 9:e Oktober skulle min operation ske. Detta ärdag 1 i min väg tillbaka, dagen då jag ska operera mig.

Likes

Comments