Hallå gott folk. Imorgon är det dags för mig att sätta mig bakom skolbänken igen. Vård och omsorgsutbildningen i Vänersborg. Nervös till max. Var ju trots allt över 10 år sedan jag satt i skolan sist. Men att jag gör detta är helt och hållet morfar och hans sjukdoms förtjänst.


När han fick Alzheimers och allt det bar med sig, så lovade jag mig själv att jag vill hjälpa både den direkt drabbade och dess anhöriga. Vill kunna erbjuda den sorts vård som morfar fick på slutet. Genom morfar, så vet jag äntligen vad jag vill göra med mitt liv.

Och ändringen av livsstilen går faktiskt över förväntan. Från att kunna dricka 1.5 liter läsk var o varannan dag, så dricker jag mer vatten än någonsin. På ca 2 veckor har det gått från att älska läsk, till att tycka att det smakar äckligt och enbart socker.

Tro det eller ej, men jag föredrar faktiskt vatten numera. Kan dock inte förstå att jag druckit de mängderna jag gjort och behandlat min kropp som en soptipp.
Sen har både jag och Daniel börjat ta mer promenader.

Jag har satt ett mål att gå 8000 steg om dagen och Daniel har satt 9500. Har lyckats hålla promenadlöftet 4/7 dagar. Att vi sedan också börjat äta mer grönt, mindre portioner och plockat bort potatis o pasta för att ersätta det med matvete, vilket jag starkt kan rekommendera, är också en push i rätt riktning. Både jag och Daniel börjar känna av det positiva detta bär med sig.

Men nu mina kära vänner är det dags för mig att gå och lägga mig. Önska mig lycka till 💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej allihopa. Har inte skrivit på några dagar nu. Haft fullt upp med att hantera och reda ut lite känslor hos mig själv. Nu är jag på banan igen, men låter ändå det bli ett kort inlägg.

Min "plastfarmor" gick bort den 7/12-17, alltså 1 år och 1 dag efter morfar. Hennes begravning var i fredags och lockade fram en massa känslor från allt med morfar, vilket var tufft.

Det positiva i allt det här är att jag slutat helt med läsk och godis. Det har gått 1 vecka imorgon. Och det känns himla bra. Gjort stora ändringar i kosten och varit ute på promenad varje dag nu. - 1.2kg redan.

Tror jag kommer klara denna viktresa denna gång. I slutet på Januari funderar jag på att börja på gym. Frågan är bara vilket gym som är det bästa. Har ni några förslag?

Likes

Comments

Regnat och blåst har det gjort hela dagen. Gick upp straxt efter 9 imorse då jag skulle göra mig iordning inför ett läkarbesök 11.15. Har nämligen haft problem med halsen och att rösten försvinner i tid och otid, under en period på 8 månader.

Tur att denna läkare faktiskt lyssnade på mig och höll med om att det är problematiskt att halsen gör ont & rösten försvinner 1-2 veckor i stöten för att sen bli bra i 1 vecka & sedan börja om igen. Har tidigare träffat läkare som inte tagit mig på allvar, trott att det varit allergi och skrivit ut medicin för det.

Fick nu lämna lite blodprov och ska få en remiss in till Öron/hals/näsa inom 2 veckor. Hon trodde det kunde vara sköldkörteln som spökar.

Efter läkarbesöket åkte jag och sambon till Göteborg för att hämta ett paket han fått levererat dit. Stannade till på Cirkel K och handlade frukost. Hör och häpna, jag valde nypressad juice framför läsk 😂.

På vägen hem handlade vi på Willys och Lidl. Fyllde på med en massa grönsaker, frukt, fisk, bär och en massa annat gott. Ser verkligen fram emot vår nya livsstil. Denna gången ska jag klara av detta.

Men såklart tvivlar man ju på sig själv. Kommer jag verkligen klara av att bryta mitt mönster av onyttig mat och en massa läsk? Det enda positiva är att jag inte gör denna ändring själv. Min underbara sambo och en fin vän går med i denna förändring och det lämna skönt.

Vardagsmotion, ändrad kost och mer grönt är en stor början. Om någon av er har tips på mat eller träning, så är ni ytterst välkomna att dela med er. Behöver all inspiration och pepp vi kan få

Nu ska jag mysa ner mig bredvid denna 👆 donna och se om jag återfår värmen

Likes

Comments

Hej fina ni. Som ni kanske läst innan så ska jag lägga om min livsstil lite detta året. Nya hälsosammare val, bättre mat, mer motion och mindre läsk & godis.


Den bistra sanningen är att jag väger på tok för mycket. Det tar emot att erkänna att jag låtit det gå såhär långt. Det tar också emot att skriva ut det, men man kommer aldrig framåt om man stannar kvar i sin comfortzone och inte tar chanser när dom dyker upp.

Att jag tröstätit mig till 137 kg beror på min dåliga självkänsla, självförtroende, samt att jag ville sluta känna de känslorna som dök upp under den tiden jag blev mobbad under min skoltid. Det bröt verkligen ner mig psykiskt.

Och det jobbigaste under tiden i skolan var tystnaden. Tystnaden från alla som bara stod bredvid och lät det hända utan att säga nåt, utan att göra nåt.

Maten var den som aldrig dömde mig. Det som alltid fick mig att må bättre och var det jag kunde kontrollera. Maten har varit mitt beroende så länge jag kan minnas och nu måste jag lära mig att hitta balansen mellan mat och motion. Måste få bort suget efter all det socker och onyttiga mat jag proppat i mig. Den mat som gett mig tillfällig lycka men som brutit ner kroppen

För det jag har ställt till med har gjort att energin och orken inte finns. Ryggen och knäna tar stryk och hjärnan mår inte bättre av all skräp jag ätit.

Med detta sagt så säger jag inte att det är fel att vara tjock. Jag är det som sagt och har alltid varit det. Men min kropp orkar inte med det längre, så jag måste lyssna på den. Därav mitt val att ändra på det

Men alla måste börja någonstans och idag är det min början. Idag ska jag ta tillbaka mitt liv, min kärlek till mig själv, mitt självförtroende och min självkänsla. Min kropp ska bli mitt tempel igen och ska bli mer hälsosam i mitt tankesätt gentemot mig själv och börja älska mig själv & min kropp igen

Vill dock förespråka att alla duger som dom är, vill förespråka en hälsosam livsstil utan att behöva banta och vill skänka mer kärlek åt mig själv och mina medmänniskor 2018. Ingen ska behöva känna sig mindre värd på grund av hur man ser ut, hur mycket eller lite man väger eller var man kommer ifrån. Så länge man själv mår bra.

Välkommen att följa mig i min kamp mot ett hälsosammare liv med mer ork, mer energi och ett bättre mående

Likes

Comments

Jag minns 2017 som det vore igår... 😂😂 Gårdagen var mysig. Spenderade den med sambon och katterna. Åt gott, drack gott och bara hade det härligt. Detta var första nyåret för katterna, så vi ville spendera den hemma.

Med tanke på att ena katten är rädd för ljudet från dammsugaren, så visste vi inte hur han skulle reagera på ljudet av alla smällare och allt annat ljud. Kan dock meddela att båda katterna klarade kvällen utan några som helst problem, trots alla obehagliga ljud. Är glad att dom vare sig blev stressade eller skrämda.

Till middag åt vi känguru-stek och struts-stek, egengjord potatisgratäng med vitlök, champinjoner & timjan samt en rödvinssås. Gudomligt gott. Till efterrätt blev det chokladpannacotta med egengjord chokladsås och hallon på toppen. Till det blev det en Kaffe Karlsson. Både jag och Daniel blev mätta och belåtna.

Vid tolvslaget gick vi ut på gården och öppnade en italiensk skumpa som Daniel köpte häromdagen. Den var helt klart godkänd. Kollade lite på raketerna, men gick snabbt in igen pga katterna 💕.

Eftersom det både blev mat och efterrätt kvar, så gick vi bort med det till en gemensam vän till oss. Hon jobbade kväll och natt, så hon firade inte nyår i den bemärkelsen. Klart hon skulle få lite gott ändå, tyckte vi. Blev kvar och pratade med henne utanför hennes jobb i ungefär en timme innan vi gick hem igen. Tur är väl det att hon jobbar 5 minuter ifrån där vi bor.

Satt och kollade på första perioden av hockeymatchen mellan Sverige-Ryssland också. Men både jag och Daniel blev trötta, så vi spelade in matchen, som vi för övrigt kollade på tidigare idag. Det var utan tvekan en spännande match som Sverige till slut tog hem.

Jag tackar 2017 för alla lärdomar, för alla fina stunder året gett mig, tackar även för de mindre bra stunder. Tack till alla vänner som stått vid min sida och som gett mig minnen för livet.

2018 kommer bli ett fint år. Det ska jag se till. Mer bloggande om min nya livsstil. Vill inte kalla det för bantande, men kommer lägga om mina mat och träningsvanor, skippa den mängd läsk och godis jag stoppat i mig hittills. Vill helt enkelt enkelt bli en hälsosammare version av mig själv där jag får mer energi, ork och mindre problem med rygg och knän. Vill förespråka kroppsposivitet, kärlek och omtanke mot andra & sig själv.

Med det sagt så hoppas jag att ni som läser detta får ett fantastiskt år och att ert avslut på 2017 var härligt. Skickar mängder med kärlek till er 💖😍

Likes

Comments

Några timmar kvar av 2017. Ett händelserikt år på så många sätt. Gått igenom mycket, bearbetat en djup sorg, varit på gränsen till deprimerad och varit allmänt låg. Men jag lyckades tillslut ta mig ur det. Med mycket hjälp och stöttning av min fina sambo, underbara vänner och härlig familj.

Året har även bjudit på oerhört mycket lycka. Förlovat mig med min fina Daniel, vi har blivit sambos, skaffat katter, firat midsommar med fina vänner och mina underbara svärföräldrar, jag sökte in och blev antagen på en utbildning jag velat gå på ett tag, funnit ro i mig själv firat jul med min vackra familj och nu blickar vi framåt till ett 2018.

Ett 2018 som ska bestå av mer bloggande, påbörja min utbildning, fylla 30 år, börja min resa mot ett hälsosammare liv och en sak jag ska börja med är att skriva små lappar om bra, positiva och roliga saker som händer under året, lägga dom i en burk och vid nyår nästa år ta fram och läsa. Positivitetsboost med andra ord.

Avslutar detta inlägg med att

dela några bilder från det gångna året och önska

er ett gott nytt år. Hoppas alla era drömmar och önskningar uppfylls.  Hörs igen nästa år

Likes

Comments

Idag för ett år sedan tog jag avsked av den man som stod mig allra närmast. Den man som jag älskade till månen & tillbaka, flera gånger om. Fick säga adjö till den mannen jag sett upp till sen jag slog upp mina ögon för första gången.


Den mannen som älskat mig mer än vad jag trodde var möjligt och mer än vad jag trodde jag förtjänade.


Detta året har kantats av oerhörd sorg, miljoner tårar och en tomhetskänsla. Att vara HSP o sörja är tufft. Likaväl som det är en tillgång, så är det hemskt när något jobbigt händer.


Att känna sorg är tufft för vem som helst. Tänk er då att känna det 5 gånger så intensivt. Pausade stora delar av mitt liv länge. Var jobbigt att andas, att orka fungera ordentligt och att våga känna.


Sörjer inte bara en morfar. Jag sörjer min bästa vän, manliga förebild och min stora idol. 

Men jag sörjer även med mormor som förlorat sin livskamrat sedan 55 år, jag sörjer med mamma och morbröderna som förlorat sin pappa. Jag sörjer med kusinerna som förlorat sin farfar och jag sörjer även med alla hans vänner och bekanta som förlorat en bra vän & medmänniska. 1000 sorger i ett. 


Är dock tacksam över det tips jag fick, som gjorde att jag tog tag i sorgen ordentligt. En vän sa till mig att skriva ner allt jag kom ihåg från dödsdagen fram till begravningen. Det skulle förhoppningsvis hjälpa mig att släppa den jobbigaste sorgen och börja leva igen. Sagt och gjort. I början på November tog jag modet och orken till mig att skriva om det


Men att öppna upp mig från hjärtat har alltid varit svårt för mig. Att våga visa och säga vad jag tycker och känner har varit tufft.


Har alltid velat hålla folk på behörigt avstånd från mitt innersta. Jag har varit rädd. Rädd för att bli sårad, rädd för att folk drar sig undan om jag pratar från hjärtat. Men jag behöver göra det denna gång.


Jag behöver det för min egen skull och för att släppa på sorgen och smärtan jag burit på sedan han fysiskt gick bort. 

Tänkte dela med texten här. Hoppas ni har tålamodet & lusten att läsa


"Den 6:e December 2016 krossades mitt hjärta i tusen bitar. Det var dagen min älskade förebild, fadersfigur, idol, bästa vän och morfar somnade in.


Det var en gråmulen tisdag. Jag låg hemma i Göteborg och var sjuk när jag, vid lunch, fick det samtalet jag inte ville få. I andra änden hörde jag mamma säga


"Morfar är dålig. Vi är på väg till Kumla nu".


Kände paniken blossa upp när jag svarade "Va? Vad menar du?", trots att jag egentligen visste exakt vad hon menade.


"Ja, han är dålig. Han ligger inför döden, Regina. Vi är på väg dit nu. Vi har precis lämnat Gävle" svarade hon


Kände hjärtat sakta men säkert slitas ut ur kroppen.


Ringde min sambo (som vid detta tillfälle inte va min sambo än) Daniel i ren och skär panik. Minns inte mycket av samtalet, men enligt Daniel så infinner sig många känslor på en o samma gång. Ett lugn, ett accepterande, ledsamhet och panik inbakat i ett, samtidigt som jag gråter o upprepar samma mening om och om igen.


"vi kommer inte hinna dit, Daniel. Vi hinner inte till honom. Vi hinner inte"


40 minuter efter mitt och Daniels samtal ringer mamma igen.


"Det är över nu. Han är borta" sa hon lugnt


Det är nu det känns som om mitt hjärta slits ut ur min kropp och går sönder. Det gör fysiskt ont i hela kroppen och jag känner mig tom. Tom på tårar, tom på känslor, ja tom på allt.


Ringer upp Daniel igen. "Han är borta nu" var det jag fick fram. Kände mig likgiltig.


Förstod att han var borta, men jag kunde inte greppa det.


Dagen efter hans bortgång åker jag hem till Kumla och det enda jag kunde tänka på när jag satt på tåget var att jag inte skulle tänka på varför jag var på väg. Jag ville inte gråta. Inte där.


När kvällen väl kom hos mormor och jag, mamma o mormor var ensamma så kom några tårar. Kunde inte, orkade inte men framför allt, jag ville inte släppa fram känslorna till 100%. För då skulle det ju vara sant att han faktiskt var borta.


Jag visste redan att jag ville se honom en sista gång. Så jag bestämde med Fredrik från Fonus att jag skulle få komma till bårhuset/kyrkans kapell och få se honom på fredagen.


Fredagen kom och klockan 17 närmade sig. Mamma följde med mig dit. Medan vi väntade på att Fredrik skulle komma, så kom tårarna. Nu blev det helt plötsligt verkligt.


Jag ser Fredrik komma, så jag torkar tårarna o hälsar på honom. Nu kommer klumpen i magen. Är jag redo för detta? Klarar jag av att se min stora förebild, älskade fadersfigur och morfar, ligga där?


Han ber oss vänta utanför en stund medan han gör iordning morfar inne i kapellet. Efter 5 minuter kommer han ut och säger att han är klar. Han frågar om vi vill gå in själva eller om han ska följa med in och läsa en dikt eller någon psalmvers. Men jag ville vara ensam med honom och mamma.


Han öppnar dörren till kapellet och jag ser kistan innan vi ens klivit över tröskeln. Vi går in i rummet där han ligger och mitt hjärta brister ännu en gång. Han var så vacker. Jag känner att mina ben inte klarar av att stå, så jag sätter mig på huk bredvid kistan och bara gråter. Jag minns att jag la handen på hans bröstkorg och bara väntade på att han skulle vakna och säga att det var ett dåligt skämt.


Viskade & bad om förlåtelse för att jag inte hann fram till honom för att en sista gång berätta hur älskad han är och för att hålla hans hand när han lämnade denna värld.  För än idag smärtar det mig att jag inte hann fram för att ge honom en sista kram, ett sista "jag älskar dig"


Berättade nu hur älskad & saknad han var & att han var så mycket mer än bara en morfar för mig. Att han var min allra bästa vän och förebild.


Efter 20 minuter med honom, så gick vi därifrån. Nu såhär i efterhand är jag så oerhört glad att jag gick dit och såg honom en sista gång.


Dagarna fram till begravningen den 29/12 bestod av en massa ångest, nedstämdhet och en massa tårar. Själva begravningen var vacker och precis som han ville ha det. Jazzmusik, favoritblommorna och fotbollen på kistan representerade honom verkligen


Det har snart gått ett år sedan detta hände, men jag känner fortfarande en oerhörd sorg. Och trots att jag har så otroligt vackra människor kring mig, som stöttar mig, så gråter jag som ett litet barn så fort något påminner mig om honom. Kan vara allt från en lukt, en låt eller ett minne.


Enda skillnaden är att jag nu går undan o gör det i ensamhet eller inför Daniel då jag är rädd att min omgivning är så trött på mig o min sorg. Att ni inte orkar med den längre.


Men missförstå mig inte. Jag är så oerhört tacksam att ni orkat med, för all stöttning och all kärlek jag fått och fortfarande får.


Genom att öppna mig på det här viset, har hjälpt mig att hantera händelsen och tror nu att jag är redo att börja leva till 100% igen. Och kan säga att morfars död inte enbart bar med sig en massa negativitet.


Den gav mig en styrka jag inte trodde fanns inom mig och den gav mig insikten i vilka som faktiskt finns här i vått och torrt. Inte bara när jag mår bra. Och för er är jag så tacksam.


Det kommer att ta lite tid att bli den jag vill vara och bygga upp ett nytt Jag, utan den ihärdiga sorgen. But i will get there 💖"


Sorgen kommer ju alltid finnas här, men jag kan nu leva med den. Mår idag otroligt mycket bättre och är genuint lycklig för första gången på länge. Tack för att ni orkat med att läsa 💖

Likes

Comments

Nytt år, ny livsstil. Ja, ni läste rätt! Jag är en av de alla som avger ett nyårslöfte om ett nytt år med hälsosammare val.

Har lovat mig själv just det, många gånger innan. Så vad kommer skilja detta kommande år mot alla andra år, tänker ni?

Motivation och stöttning är de 2 ledorden denna gång. Min sambo ska även han, ändra sin livsstil, så vi gör detta tillsammans. Så stöttningen kommer finns där.

Efter många år av depression, självhat, dåligt självförtroende, mobbing, tröstätande, glåpord på stan osv, så rusade vikten i höjden.
Åt för att slippa känna och tänka på det jobbiga.

Min motivation kom med mitt uppvaknande. Jag kan inte fortsätta vara elak mot mig själv och min kropp. Vill få tillbaka min ork och energi. Vill slippa ryggont, vara konstant trött och vill slippa alla blickar, alla outtalade kommentarer. Och det går inte när jag fortsätter i den takt jag gör med maten.

Det

är nu det är dags att börja behandla mig själv väl, både fysiskt och psykiskt. Min resa mot en sundare vardag börjar på måndag den 1/1!

Att min självrespekt och kärlek till mig själv börjar växa, är också en del av min motivation. Börjar se klart igen, vad jag behöver göra, hur jag ska göra för att uppnå mina mål och hur jag ska lyckas balansera min vardag på rätt sätt.

Hoppas ni har lust att följa min resa mot ett starkare jag, mentalt och fysiskt.

Skickar mängder med kärlek till er 💖

Likes

Comments

Hej fina ni. Hoppas ni har det bra och att dagen bjuder på underbara saker. Idag kommer mitt inlägg handla om saker jag vill göra innan jag dör.

Alla har vi väl saker vi vill se, göra och uppleva innan vi lämnar denna jord! Här kommer några av de saker jag vill göra innan jag kilar vidare:

******

1. Gå på en musikal i London

2. Åka till New Orleans och uppleva jazzens hem.

3. Roadtrip genom Sverige, då vi har ett vackert landskap som jag inte har utforskat ordentligt än

4. Ge en komplimang till främmande människor, varje dag

5. Äga en båt och bo permanent på den

6. Åka i en helikopter

7. Besegra mina 2 största rädslor, vilket är höjdrädslan och att prata inför folk!

8. Öppna ett hem för djur som på ett eller annat sätt blivit övergivna eller farit illa

9. Besöka alla kontinenter

10. Bada i varma källor på Island

11. Lära mig ett nytt språk

12. Bo på ett Is-hotell

13. Skratta mer

******

Detta var ett handplock av saker jag vill göra innan min tid på jorden tar slut.

Har ni någon Bucketlist? Saker ni bara måste göra innan ni dör?

Likes

Comments

God middag, gott folk! Hur har ni det?

Nu börjar vi ju närma oss julafton med stormsteg. December har ju bara flugit förbi! Har ni någon julkänsla än?

Själv har jag småstressat hela december och inte är jag i närheten klar med allt som ska fixas. På torsdag är min enda lediga dag innan vi åker till min familj o firar jul. En miljon saker som står på agendan. Bakstök, tvätt, hitta sista julklappen, städa och ta mig tid för lite kattgos är det som ska göras!

Jag som hatar att stressa vet inte varför jag sparar allt till sista sekund.

Vi kommer fira jul hos min mormor. Det blir första julen hos oss för Daniel, även om detta är tredje julen vi officiellt är tillsammans.

På julafton 2015 blev vi officiellt tillsammans o firade på varsitt håll. 2016 var vi med hans familj hos hans syster i Strömstad o i år blir det i Kumla, hos mormor.

Dock blir det ju inte en lika stor jul som jag är uppväxt med, där mammas sida av släkten (hennes ena moster med man, mammas kusiner, deras respektive samt deras barn) var med och vi var ca 20 personer i mormor och morfars hus. Nu blir vi bara den närmsta släkten, vilket är precis lika mysigt.

Har älskat julen ända sedan jag var liten. Det har alltid varit nåt magiskt med denna högtid. Det har varit den tiden på året då släkten samlas, äter gott, dricker gott och bara njuter av varandras närvaro. Det är precis det julen handlar om.

Vad ska ni göra på julafton? Är nyfiken av mig, så berätta gärna :)

Likes

Comments