~ Åsikter, tankar & känslor

Minnena finns kvar.

Då killar ansett sig ha rätt att ta på en, komma med kommentarer och granska ens kropp. Det värsta är att vi tjejer i yngre år typ "accepterar" det, för det är ju så killar är och det kan vara svårt att veta hur det egentligen ska vara. Att anmäla finns sällan på kartan, för det är nå man "som tjej är van vid".

Kommentarer som:

~ Tjejer mognar snabbare än killar, men sen om några år så växer även de upp. ~

~ Slår han dig, så är han kär i dig. ~

Har nog de allra flesta fått höra under barndomen och tonårstiden.

Dom minnena som smärtar mest, är våldtäkterna. Det är händelser som jag förträngt och intalat mig själv att det var något som jag också ville, att vi var två om beslutet. Innerst inne så har jag förstått att det inte var så, för då jag räknar upp vilka jag haft sex med, så har jag alltid hoppat över de personerna.

Nu känner jag att det fan är läge att faktiskt erkänna det och inte bara för mig själv.

Som den gången då jag ville vara schysst mot någon som jag trodde var min vän.

Vi var på samma fest och sen då jag skulle gå hem så var han också trött. Det enda jag erbjöd var min bäddsoffa, istället för att han skulle behöva sova på en soffa i en lägenhet där de fortfarande var fest. Han tog sig friheten att lägga sig i min säng och jag tänkte: "jaja, nog kan vi sova i samma säng, vi är ju ändå vänner och vi ska bara sova".

Det tog inte länge innan hans händer var på min kropp och hans äckliga mun i mitt ansikte. Jag försökte knuffa bort han, men han höll fast mig. Jag bad han sluta! Försökte ta bort hans händer och tröck ihop mina ben som han drog isär. Jag sa nej gång på gång. Tillslut så orkade jag inte kämpa emot något mer. Utan lät de ske och hoppades att de snart skulle vara över, medan jag försökte hålla tillbaks mina tårar.


Dagen efter så började förnekandet... jag intalade mig att jag också hade velat ligga med han. Att det var bådas beslut. Tillslut så lyckades jag övertyga mig själv. Men som sagt, innerst inne så visste jag sanningen. Och hans namn har jag aldrig räknat in bland "de jag legat med", för undermedvetet så har svaret alltid funnits där: det var inte ett samlag, det var en våldtäkt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

~ Åsikter, tankar & känslor

Det börjar redan i barndomen med kommentarer som:
-Om en pojke slår dig, så är han kär i dig.

Det är inte våra flickor vi ska lära, utan våra pojkar.

Flickor ska inte behöva ta emot tips på hur de ska undvika att bli utnyttjade. Det ska vara en självklarhet, att de inte hamnar i en sån situation.

Det är upp till oss att uppfostra pojkar till att respektera alla. Det är upp till oss att lära dem att de inte finns "ett starkare kön".

"Alla känner någon som blivit sexuellt utnyttjad... men ingen känner en våldtäktsman"

Likes

Comments

~ Shopping & presenter

Idag så hämtade jag ut mitt paket med det jag beställt från adlibris :) Förutom födelsedagspresenter (till Emma och till brorsan) så köpte jag två förpackningar med färgpennor (varav ena packet består av metallic färger) och ett paket med tuschpennor :) Då jag såg det där mega-packet med färgpennor så kunde jag inte hålla mig, haha trots att jag redan har massor av pennor som enbart används till mina art therapy målarböcker :) Tuschpennorna ska jag använda till mitt brevskrivande :)

Sista helgen i oktober så var jag, mamma och brorsan på en loppis :) Där hittade jag (ids inte lägga ut bild på allt) två st Victoria's secret bodymists, Nemi jul utgåva, svart väska med nitar, magneter, en topp och några presenter :)

Har även införskaffat några nya snöglober till min samling :) Plus att min vän Malin köpte med sig en från hennes Wilmington resa :) Och pappa överraskande mig med en snöglob från Kroatien :)


Min andra Malin vän gav mig ett super fint vinglas som tack för att hon fick låna kläder utav mig, som hon hade på en maskerad :)

Likes

Comments

~ Fest & resor

Förra lördagen så var vi ett gäng som hade Halloween fest, hyrde lokal å grejer ^^ Sandra är den som fixat min make up... hon är så satans duktig alltså! :) Hehe jag lyckades ju se läskig ut på riktigt xD

Likes

Comments

~ Åsikter, tankar & känslor

Det gick bra hos läkaren, han är väldigt empatisk plus att han har humor vilket gjorde så att det hela flöt på bra.

Han höll med om att jag ej är redo att gå upp i arbetstid ännu. Han förlängde min 75% sjukskrivning till Februari 2018 och jag jobbar vidare med mina 25%.

Jag är fan stolt över mig själv, att jag faktiskt klarar av att jobba igen. Att jag liksom funkar tillräckligt mycket för det. Visst, det är bara 25%, men det är en bra bit på vägen och något jag för typ två år sen aldrig hade kunnat klara.

Men nu är jag på rätt väg och mitt mål är att gå framåt och att jag en dag inte ska behöva någon sjukskrivning. 

Vetskapen om att jag har ett jobb är en av grunderna till att jag tillslut kunde komma till denna punkt. Att jag har ett jobb som jag trivs med, bra arbetsmiljö och chefer och kollegor som är fantastiska.

Under min långa sjukskrivning så har jag inte blivit uppsagd, vilket (vad jag förstått?) är ganska vanligt. Det måste väl vara ett bevis på att jag är bra på mitt jobb och att jag haft tur och hamnat på en empatisk arbetsplats?

Allt för många av dem som går in i väggen kommer aldrig tillbaks till arbetslivet :(

Utan jobb skulle jag känna mig tom och lite värdelös faktiskt. Men det är jag!

Vilket säkerligen beror på att jag nästan alltid haft ett jobb. Sommarjobb under gymnasiet. Praktiker under högstadiet och längre praktiker under gymnasiet. Haft små jobb inom t ex marknadsföring. Vikt jävla pizzakartonger för att få in lite extra pengar.

Efter studenten så var jag "arbetslös" några månader (använder "" eftersom jag hade små jobb på mässor åde under den tiden) och jag mådde inte bra utav det, kände mig rastlös och hade en inre stress. Tanken på att jag kanske inte kunde betala mina räkningar fick mitt hjärta att slå i typ 194784930302.

Jag behövde bara söka ett fåtal jobb efter studenten, typ fem. Varav två ledde till intervju och båda ledde till jobb. Då valde jag arbetsplatsen jag är på nu och typ 11 år senare så trivs jag fortfarande och ångrar inte mitt val :)

Har även sökt ett annat, bara för att se om jag skulle kunna få det... vilket jag fick, men tackade nej.

Vill man ha jobb, så är det inte omöjligt. Men de krävs att man ligger i, för det är svårt i dagens Sverige, tyvärr. :(

Likes

Comments

~ Psykisk ohälsa, ~ Åsikter, tankar & känslor

Om cirka 30 min så ska jag börja gå mot öppenpsykiatrin, har nämligen läkartid kl 11.

Och shit vad nervös jag är nu... bland de värsta jag vet är att sitta i väntrummet och känna ångesten och ovissheten om vad läkarbesöket kommer leda till. Att inte kunna ha kontrollen och vara den som lägger besluten gällande mitt liv. Att det är någon annan som ska avgöra hur pass mycket eller lite jag kan jobba, grundat på min problematik och min psykiska ohälsa.

Är som att man delvis lägger sitt liv och sin framtid i någon annans händer. Som tur är, så är det iaf en utav dem som vet vad de pratar om... som har den utbildningen och de professionella meriter som krävs.

....och det lindrar ångesten en smula.

OMG, jag vill vara att det här är över så jag kan andas normalt igen.

Likes

Comments

~ Vänskap, kärlek & familj <3

Jag minns inte exakt när vi lärde känna varandra. Men hon var typ 10 och jag typ 12 och det var under "stadsparks-tiden".

Tänk, snart har det gått 20 år! Inte så konstigt att hon känns som mer än en vän, hon är familj. Vilket hon varit under många år nu <3

Ca 20 år av vänskap och från start har hon varit en av mina bästa vänner.

Genom åren och avstånd som varit (geografiskt) så har vi hållt ihop.

Jag kan inte se ett liv utan henne, hon äger helt enkelt en för stor del av mitt hjärta <3

Likes

Comments


Better Blogging Nouw