~ Psykisk ohälsa

Jag är så jävla less på att må såhär.
Jag har inte valt det här.

Varje dag så väljer jag att må bra, men min hjärna går inte med på det.

Så alla "du-styr-ditt-eget-liv-människor" kan bara hålla käften!!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

~ Åsikter, tankar & känslor

Jag har äntligen fått tillbaks min extranyckel som _ _ _ _ haft sen typ november 2016! 

Förra helgen då jag följde Sandra på bolaget... gissa, vem jag såg stå där i kassan redo att betala? Jo, _ _ _ _!

Det liksom svartna smått framför ögonen och jag kände hur jag gick in i nå slags slowmotion mood då jag gick fram till h*n och krävde tillbaks min nyckel. Som tur var så hade h*n den på sig och känslan jag fick då jag höll den i handen... den var obeskrivlig.

Den går närmast att beskriva som lycka och adrenalinet bubblade i mig så hela jag skakade i minst en timme. Jag kunde känna hur tusen kilo föll från mina axlar. Äntligen så gick något åt rätt håll och det var så länge sen som jag kände lycka.

Den här personen har skapat så mycket onödig oro och ångest för mig. Allt detta med nyckeln, ignorerade av sms osv har tagit sån enorm energi ifrån mig. _ _ _ _s beteende har fått mig att tvivla så mycket. H*n var en av dem sista som jag nånsin trodde skulle kunna såra mig och svika mig såhär. Många nätter har jag suttit uppe för att jag inte kan förstå hur h*n kan vara beredd att kasta bort över 10 års vänskap pga en nyckel. H*n vet hur skit jag mått över allt detta, ändå har jag blivit ignorerad.

Och h*n har haft tillgång till något h*n ej har rätt till, det kallas egenmäktigt förfarande. Jag har sovit extra oroligt i och med känslan av att någon obehörig kan gå in i mitt hem.

Men inte något mer... jag har återfått kontrollen över denna situation och det känns så jävla skönt!

Det kändes barnsligt befriande att ta bort _ _ _ _ från Facebook. :)

Likes

Comments

~ Psykisk ohälsa

Ångesten bubblar i mig och jag förstår inte hur jag ska kunna klara av denna dag. Min envishet gör dock så att jag ändå kommer att jobba pga att ångesten inte är extrem, utan ligger där nånstans mellan lindrig och extrem. Det är då den är extrem som jag inte ens klarar av att gå ut genom dörren och då har jag inget annat val än att sjukskriva mig. Jag avskyr att tappa kontrollen och avskyr att jag då och då måste sjukskriva mig pga det.

Snälla ångest, lämna mig i fred. Jag har inte bett om detta. Jag vill kunna leva ett bra liv utan att behöva ha dig på ständigt besök.

Likes

Comments

~ Psykisk ohälsa

Förra veckan då jag satt där på öppenpsykiatrin och fick höra de där orden, då kände jag hur något inom mig bara dog.

Tänk.... har vart inställd på att få en viss behandling och väntat i typ ett år... för att sen få veta att jag inte uppnår kriterierna för att få den terapiformen. Den terapiformen som dom berättat om och som jag fått höra är den som skulle kunna hjälpa mig.... Också är det dom som säger "nej"....

Varför i helvete ens nämna det då? Varför i helvete vagga in mig i en falsk tro om att jag står i nån jävla väntekö? Då de inte ens är något ni kan erbjuda mig!!


Fan.
Så.
Jävla.
Less.
Jag.
Är.

Jag har accepterat att jag behöver professionell hjälp. Jag var verkligen beredd på att faktiskt ta tag i allt och gå ner och gräva i mitt förflutna och att "ta i de där" som jag gjort allt för att slippa hantera. Allt det var jag beredd att göra.... också händer detta och de känns inte som att jag står stilla på samma ställe, utan det känns som att jag kastats tillbaks flera mil och nu står på typ ruta -100.

Likes

Comments