View tracker

Det var länge sedan jag satt här och klinkade på tangentbordet. Två månader för att vara exakt men nu är jag tillbaka. Jag vill säga att jag tillägnar denna bloggspot till Tobias "Tobbe" Svensson efter ett evigt tjatande om "levande blogg" under helgens Göteborgsvarvetsweekend. Tobias som var min caddie och vätskebärare helgen som gick. Hur han skötte sig? Exemplariskt. 

Göteborgsvarvet 21,1km i lördags. Jag visste inte när det begav sig i fredags hur jag skulle lägga upp loppet. Det var först när jag, Martin och Tobbe vandrade genom Slottskogen på väg till Slottskogsvallen som jag riktigt bestämde mig. Jag skulle satsa på att dra iväg i ett 04.20 tempo och se hur långt det skulle räcka, jag bestämde mig för att slå personligt Göteborgsvarvetrekord under första milen och sedan se vart det bar mig. Det kändes riktigt bra och första 5km sprangs i cirka fyraminuterstempo, där någonstans insåg jag att en temposänkning var på sin plats och ack vad jag gjorde bort mig. Jag sprang milen på 44min 14s vilket var fyra sekunder, FYRA SEKUNDER ifrån personbästa på Göteborgsvarvets första 10km, vad fan säger man, jag skulle klockat mig själv bättre. När jag passerar mållinjen gör jag det på tiden 1h 36min 58s. Inget personbästa men en bekräftelse på att kommande ASICS Stockholm Marathon kommer bli en upplevelse i femminuterstempo per kilometer, jag har med andra ord en hyfsad motor för långdistanslöpning för att vara en glad motionärslöpare.

Frågor som cirkulerat i mitt huvud sedan i lördags är, Hur bra kan jag bli med rätt träning? Är en löparklubb med löpskolning ett alternativ? Hur presterar jag om jag lägger om kosten? Kan jag med rätt förutsättningar kost- och träningsmässigt springa ett halvmarathon på tiden 1h 29min 59s? Är uppoffringarna värt det?

Den sista frågan är nästan huvudfrågan. är det värt det? Jag har tränat rikligt under det sista halvåret men levt därefter. Att ta en kall öl, trycka en pizza och surra med kompisar framför en bra fotbollsmatch är livet liksom att ta ett glas rött eller två tillsammans med min älskade sambo en fredagkväll framför TV:n. Eller varför inte all god fika på jobbet som Alexandra ofta styr upp eller... ja allt med kost, är det värt det? Jag menar man måste ju leva också. Vi får se, frågorna cirkulerar fortfarande och det kommer de göra ett bra tag till. Bestämmer jag mig för att satsa på 1h 29min 59min under nästa års varv vet jag en sak, jag kommer behöva hjälp, riktigt mycket hjälp!




Utöver löpningen springer tiden iväg mot sommarlov, ja jag jobbar som lärare. Men ledig en hel sommar kommer inte på sin plats. Jag älskar mitt yrke och sommarlovsfritids är min absoluta favoritposition. Solsken, minigolf, bad, utflykter... Sedan är det inte att undgå att fotbolls-VM snart sparkar igång och som fotbollsnörd är det helt klart sommarens stora happening i idrottsvärlden, Bröllop nalkas (nej inte jag och Madeleine) och Cornelias dop ligger i juni så sommarmånaderna är helt klart den stora ljuspunkten i majtunneln.

Cornelia växer så det knakar. Från mage till rygg för första gången på egen hand idag, greppreflexen sitter och leendena löser av varandra. Jag ser fram emot helgen som kommer då storasyster med sambo Roger och pappa kommer på besök. Roger förresten som följde mina fotspår och sprang Göteborgsvarvet 21,1km. Starkt jobbat, bäst i familjen eller näst bäst om vi räknar in mig i sällskapet.



Jag ser även fram emot att vädret blir något bättre och att löpningen tar en paus till förmån för cykeln. Långa sköna sommarpass på sadeln.

Tennisonsdagarna har rullat vidare med Robert som tagit kommandot i Kumla Rackethall. Nog om det, asfaltspremiären leder jag med 1-0 i set efter 6-2 i första set och gruspremiären närmar sig, söndagkväll 25 maj Robert?

Nej, nu orkar jag inte printa ner mer här. Vi får se när jag återkommer nästa gång.

Avslutningsvis vill jag tacka alla er som tänkte gratta mig på min namnsdag igår. Ni var så många att jag tappade räkningen någonstans på tåget mellan Alingsås och Laxå.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det finns de passen jag genomför i löparskorna som enbart känns som ett nödvändigt ont, träningen i Runkeeper kallar. Sedan finns det de passen som är genomförbara med en bra känsla i kroppen, bra tider görs. Det finns även de passen som verkligen är "feel good" man liksom springer omkring och bara njuter sig tillbaka i den musik man lyssnar på. Idag hade jag 15 sköna, ja helt underbara kilometer. När jag väljer musik i öronen väljer jag utifrån att jag ska må bra under resans gång, jag bryr mig inte mycket om rpm eller rytm eller tempo... nej, jag väljer musik efter känsla. Dagens 15km bjöd på musik som fick håren på både armar och rygg att resa sig. Jag kom på mig själv under passet skrattandes och smileandes, de som såg mig måste tänkt, hur skoj kan han ha? Och roligt hade jag, Jag ska härmed dela med mig av några låtval och historien bakom några av låtarna som fick mig att bara njuta av 15km.

Iron Maiden - Blood Brothers
Det är den 7 augusti 2010, Sonisphere Festival har parkerat på Stora Skuggan i Stockholm. Jag och lillebrorsan har under en regnig dag bara gått och väntat på att få se Iron Maiden och så strax efter klockan 21 exploderar hela festivalområdet, Bruce Dickinson gör entré. En bit in i spelningen kommer så låten som inte tidigare betytt så mycket för mig som nu, Blood Brothers. Där står jag och brorsan på vår första (men inte sista) Iron Maidenkonsert och hör Bruce säga "welcome to the little brotherhood and sisterhood of Iron Maiden if you are here for the fist time" och säger vidare "we liked to didicate the next song blood brothers to the great Ronnie James Dio" En legend som ligger bakom bland annat låten Holy Diver och djävulshornens förgrundsgestalt och som lämnat Jorden tidigare det året. Oförglömligt.. Året senare sitter vi tillsammans igen på vår andra Iron Maiden konsert och Blood Brothers hade etsat sig fast. Epic!

Rammstein - Sonne
Entrén Rammstein gör i Globen 2012 är fenomenal och att inleda med "Sonne" blev succé. En konsert där jag fick med mig Madeleine och bästa Andreas/Andrea Nilsson/Hanell. Det blev en fullmatad upplevelse.

Volbeat - Still Counting
Bråvalla fesival i Norrköping 2013, första gången jag såg Volbeat live. "Still Counting" satte sig, just det där med att musik ska ses live, magiskt ögonblick i dansk hårdrock.

Rammstein - Ich Will
Det är sommar, Bråvalla festival 2013 i Norrköping och jag får äntligen se mitt Rammstein för andra tillfället. När Till Lindeman ropar ut i publikhavet "upp med händerna" har jag inte ord att beskriva hur mäktigt det var. Efterföljande handklappning var... Gillar man Rammstein, älskar man denna version av "Ich will".

Green Day - Boulevard of broken dreams
Jag är ingen jättefantast av Green Day men deras livespelning i Norrköping under Bråvalla festivalen 2013 kan vara något av det bästa jag upplevt i musikväg. Billie Joe Armstrongs sätt att få med sig publiken i denna två och en halvtimmes konsert var något i det sjukaste jag upplevt. "Boulevard of broken dreams" var ta mig *** pricken över i:et, JAG VAR DÄR! Gåshud...

Ett axplock löparmusik som får mig att drömma sig bort och löparskorna bara går av ren automatik, detta kallar jag PURE LOVE i sann löparanda!






Likes

Comments

View tracker

Levande, blogg? Nej, ursäkta, jag vet. Det är två veckor sedan senaste inlägget men den som väntar på något gott... (väntar alltid för länge). Jag ser min blogg som terapi (som min kloka syster uttryckte det) snarare än att ständigt skriva för skrivandets skull. Träningsblogg, nja jag tar tillbaka den och vänder mig mer åt "Träning och familjeliv", till er som nu blev besvikna, förlåt. 

Jag har under dessa två veckor hunnit med en del men låt oss ta det från början.

Det är fredagen den 7 mars. Jag åker till jobbet på morgonen som vanligt. Jag har varit med om ytterligare en suverän lektion i ämnet Idrott & Hälsa med temat "rörelse till musik" i årskurs 1-2. Anette Lindqvist är inte bara bra på det hon gör, hon är helt fenomenal. Skönt att du är tillbaka i mitt yrkesliv. När det kommer till kollegor i allmänhet är ni helt fantastiska. Klockan närmade sig 10.15 varav min älskade sambo skickar ett sms "nu har jag känt första värken" varav min kollegor stod uppradade i personalrummet och sa "lycka till, åk hem med dig". Ingen bil på jobbet, snabb löpning hem, nej då. Åter till fantastiska kollegor och kamrater, Daniel Karlsson, TACK FÖR SKJUTSEN! Väl på Hagtornsstigen blir det lugnt, Maddes värkar tätnar inget och vi åker hemåt. Väntar, väntar och åter väntar. Madeleine väcker mig klockan 23.54, sjukt men tiderna sitter på minuten. Förlossningsrummet väntar, en hel natt går och klockan 08 dagen därpå säger barnmorskan, åk hem och vila upp er. Jaha, falskt alarm. Hem, sängläge för Madeleine. För egen del blev det tvätt, slänga sopor, dammsuga och laga mat. Hinner precis sätta mig ner stoppa första makarongaffeln i munnen och vattnet går. In igen på förlossningen. Dagen går, melodifestivalen avverkas och så plötsligt går allt så väldigt fort. Klockan 23.45 ser min och Madeleines dotter Cornelia Solveig Celander Figaro världens ljus för första gången och Alfons hade fått ytterligare en matte. Fikat kommer in och allt är frid och fröjd. Fikat ska intas och resten vill jag glömma. Madeleine svimmar av en komplikation och barnmorskans ord dagen efter tränger långt in "Vi visste inte om du skulle klara det". Efter fem dygn på Örebro Universitetssjukhus (USÖ) kommer vi äntligen hem. Ett stort tack till alla er som funnits med kring oss på BB och förlossningen. Jag har bara gott att säga om USÖ och ska aldrig mer gnälla över den svenska sjukvården för den professionalitet vi mötte var ovärderlig, TACK!


Under veckan som gått sedan dess har Cornelia träffat nära och kära men saknar sin farmor som hon först får träffa under påskhelgen, den som väntar på något gott... (väntar alltid för länge). Riktigt roligt att farbror Kalle kom på besök över helgen hela vägen från Sveriges Trädgård (Blekinge) Karlskrona. Stort tack till min älskade syster med familj som gjorde sig besväret att från Skåneland köra upp ett matsalsbord som nu står i vardagsrummet. Thule släp "hämta här, lämna där" är en smart lösning, där har de tänkt till. Farfar tittat inom en snabbvisit och sa hej. Gammelmormor kom med present med mormor, moster, morbror och ja, ni är många som stöttat under veckan, ett stort tack till alla i familjemedlemmar och vänner ni är bara bäst. Kärlek.

Ytterligare minnen från Cornelias första vecka är hembesöket av barnmorskan igår varpå barnmorskan vänder sig till Madeleine och säger "Tänk på att Erik behöver vila efter allt han gör i hem och hushåll" TACK FÖR DEN! Jag älskar dig redan med glimten i ögat. Alfons kärlek när vi alla fyra ligger och myser i sängen i rad vid huvudkuddarna eller att se Cornelia i kusin Malins famn, magiskt.

I måndags den 15 mars 2014 startade ytterligare en tävling på jobbet. "15 minuter med Paolo" vilket innebär att det ska tränas 15 minuter om dagen i ett individanpassat träningspass. Utöver det får man registrera ytterligare träning, lågintensiv eller högintensiv. Perfekt att starta denna tävling när jag går hemma pappaledig och jag har fullt ansvar för Alfons promenader. Detta innebär att jag en gång om dagen tar en powerwalk med Alfons i skogen i minst 60 minuter. Sedan är jag mitt uppe i mitt löparprogram inför STHLM Marathon vilka löppassen går under högintensiv träning. Dessutom kryddas detta med tennis onsdagar samt ett och annat innebandypass. Bra förutsättningar från början i tävlingen. Jag är dessutom ruskigt revanschlysten efter att ha legat sjuk i två veckor under höstens strecktävling på jobbet vilket sinkade mina chanser där. Strecktävling? Ett streck för varje avverkad träningshalvtimme (max tre streck om dagen), målet med första veckan är för egen del 21 streck, 3 streck om dagen.

Jag är i bra form, hur vet jag det? Jag skulle i måndags ge mig ut en halvmara (21,1km) i konversationstempo. När jag genomförde detta pass i början på året gjorde jag det på dryga 2h 10min. I måndags var jag nere på tiden 1h 47min. Om det vill sig riktigt väl i vår kanske jag kan pressa mina tider ner mot drömgränserna,

5km - under 19 minuter

10km - under 40 minuter

21,1km - under 95 minuter

42,2km - under 240 minuter

Men det är mycket träning och arbete kvar.

En sak som jag blivit varse allt eftersom jag blivit pappa är att, bara för man blivit pappa kan jag inte träna, suck, allt handlar om att anpassa sina tider till familj och jobb. Det finns inget som hindrar mig från att springa ut efter klockan 22 en tisdagskväll, disciplin och lite jävlaranamma är det enda som krävs. "Det finns de som tränar och det finns de som har ursäkter" PR.

Livet leker just nu. Ikväll blir det After Work på Harrys i Örebro med kalleger (ett begrepp jag just myntade som är en blandning mellan kamrater och kollegor). MEN, är du inte klok, tänker många av er nu. Det är ju Djurgårdens IF vs. IF Malmö Redhawks på Viasat i Kvalserien? Men vem bryr sig, när man kan umgås med kallegor istället, sådan fantast är jag inte att hela världen stannar upp för att mitt favoritlag spelar match! Nästan så att skadeglädjen över att en kompis favoritlag misslyckas är större än om mitt favoritlag lyckas, ja så är det, få igång en diskussion och lite hets kryddar mer. Det hade varit roligt om MIF tar sig upp i SHL men gör de inte det är det meningen så, då är de inte redo och får extra utrymme att utvecklas inför kommande säsong och ta nya tag. Jag har slutat tro på hopp för att undvika förtvivlan, det blir bra mycket roligare då när det väl blir framgångar. Men det roligaste för SHL i mina ögon hade varit om Malmö och Djurgården gick upp. Dessa båda lag har under säsongen 13/14 i Hockeyallsvenskan haft ett publiksnitt på över 6000 åskådare vilket bara Leksand, HV71, Linköping och Frölunda kan mäta sig med i SHL. Det totala publiksnittet om man räknar in samtliga SHL lag är 5983 (Källor: www.shl.se samt www.hockeyallsvenskan.se), vilket inte är något vidare i det stora hela. Jaja, säger ni, du som håller på Mjällby AIF i fotbollsallsvenskan, hur är deras publiksnitt? Nej, inget vidare och rent sportsligt vid sidan om plan hade det säkert varit bättre om Hammarby varit där istället men den som väntar på något gott... (väntar alltid för länge).

I skrivande stund ligger Cornelia och sover intill mig i TV-soffan, Madeleine och Alfons sover i sängen och jag blickar ut genom fönstret och ser snön falla, suckarnas djupaste suckar, jag som trodde vintern var förbi. Var ute med Alfons en powerwalk (87 minuter) tidigare i vinterlandskapet och drömde mig tillbaka ett dygn då det var barmark och ultimata förutsättningar för våren att nalkas, barnvagnen ute och tussilagon i blom. Nu vitt och fågelmaten måste hängas ut igen, men men.. Livet leker. 

Jag skickar Kais Mora alla lyckoönskningar i tredje kvartsfinalen mot Dalen i damernas SSL. Hoppas på seger som öppnar upp ett eventuellt finbesök till helgen. 

Avslutningsvis skickar jag med ett smakprov på vad jag har i lurarna när jag springer som bäst, Volbeat, jag älskar er! The Gardens Tale är ett mästerverk i dansk rock när den är som bäst. Vi får se när jag skriver nästa gång, vem vet. Nu ska jag njuta av The Gardens Tale tillsammans med min dotter och labrador (som precis anlände)..


Likes

Comments

John Isner vs. Nicolas Mahut, året är 2010, Isner står som segrare efter 70-68 i tiebreak i denna fantastiska Wimbledonmatch som varade i elva timmar och fem minuter. 

Tiebreak är ett underbart fenomen.

Robert Fahlström vs. Erik Celander, året är 2014, det står 2-0 i SET, klockan är 22.15 och Roberts självförtroende sprutar i Kumla Rackethall. Pang, boom, bang och Robert leder tredje SET med 5-2. Min första tanke är, Vad kan jag göra för att rädda upp situationen? Något måste göras om jag ska kunna gå till jobbet rak i ryggen och möta Roberts blick när han morgonvärdar. Då slår det mig, jag byter rack. Precis det jag behövde, 5-2 blir 5-3, 5-4 och 5-5, jag tappar till 6-5 fördel Fahlström men kommer snabbt tillbaka och då var vi där, detta fantastiska fenomen, tiebreak. Det var som gjort för seger, ett grusat självförtroende i två SET hade förbytts till positiv energi och matchen räddades upp genom seger i tredje SET med 6-7. Rackbyte, psykologiskt.

Onsdagstennisen är något speciellt. Tiden har stått still i tio år i Kumla Rackethall och gör så fortfarande. Onsdagskvällarna är glädje, skratt och positiv energi. Visst kommer det en del svordomar, frustrationsbollar i väggen och ett par "tyst" också. Det finns ju inget värre än att enbart byta serveruta när Robert dammar in ena serven efter den andra. Dessa lååångbollar som man trycker över nät, tittar man upp och får ögonkontakt med Robert efter 20 bollar över nät och båda börjar garva, nästa nätboll, tack Robert!

Uuuut, yes, haha. 15-40, gemboll. Gem, uppkallat efter majoren Thomas Henry Gem som är en förgrundsgestalt inom tennis, utan dig hade vi inte haft så roligt som vi har det dessa onsdagskvällar. T H Gem!

Klockan 00.20 tittade jag på klockan sista gången igår, ändå är jag pigg som en lärka när jag vaknade imorse, samma positiva känsla i kroppen som när jag dammade in sista serven.

Om det blir spel nästa onsdag Mr. Fahlstöm, ta med ett extra rack, det blev min veckas bästa beslut!

Likes

Comments

Börjar med att säga en sak som jag glömde i gårdagens bloggande. GRATTIS Alexandra Gardsiö till fler rätt än mig i omgångens TIPS-SM spel på Stryktipset och GRATTIS Sandra Björck som leder tävlingen. Det handlar inte om att delta, komma tvåa eller trea. Sandra är inne på rätt spår, det handlar om att vinna. Roligt har vi på vägen. Vill även poängtera för Daniel Karlsson att Manchester United inte avancerade några placeringar i helgens omgång av Premier League och till alla Örebroare, varmt välkomna till Kvalserien. Grattis HV71.

Klockan är strax innan 22, födelsedag, 1 mars och Jon Blund kallade. 12h och 40minuter senare vaknar jag till och inser, oj. Veckan som varit hade tagit ut sin rätt och nästan 13 timmars sömn var nog ett kvitto på det.

20km löpning på schemat idag men ack nej. Småkänningar i både högerknät som i benhinnorna tillät inte den löpträningen, tyvärr. Grymt besviken vandrar jag ut med Alfons i skogen 70 minuter. Madde stannade hemma och grämde sig över att hon vandrat om mig viktmässigt, härligt "lillan" nu har vi nått vårt mål där du ligger och göttar till dig, varmt välkommen ut nu! Väl hemma igen fanns energin där men vad skulle jag göra? Träna måste jag, endorfinberoendet ni vet. Då slog det mig, årets första cykeltur på Jake the Snake, landsvägsracern. På med cykelhjälmen, cykelbyxorna och hela outfiten. Däcken pumpades och en snabbgenomgång av Jake utfördes innan jag gav mig ut. Jag har helt nya vyer och vägar att cykla på nu sedan flytten från Örebro till Hällabrottet. Det blev en kortare och lugnar trip. Susade iväg till Hallsberg via Pålsbodavägen vidare till Sannahed, igenom Kumla och hem igen via Brånsta. Totalt blev det 26km på cykelsadeln i en medelhastighet på 27km/h. Det var ett kallt men uppfriskande pass. Skönt att vara på landsvägsracern igen och få upp lite fart. 50km/h som fortast idag är väl kanske inget att skryta med men när man normalt sett springer i 12-13km/h är det skönt att öka lite. Var jag nöjd sedan då? Nej, väl i hemma i hallen kastar jag av mig hjälmen, tar en snabb vätskepaus och byter cykelskorna mot löpskorna och springer ut igen. Lunkade 5km på tiden 25min 14s. Åter hemma igen och nöjd över att varit ute i 1h 26min men ändå hållt mig nära hemmet om ifall "lillan" skulle få för sig att se världens ljus för första gången.

Passade på att under eftermiddagspromenaden njuta mig framåt i tiden. På Djupadalsbadets camping i Kumla breder den ut sig, den underbara grustennisplanen där det kommer spelas sköntennis under våren. Längtar redan nu till gruspremiären Robert Fahlström!

Jag skulle gärna under denna bloggpost poängtera att jag ALDRIG glömt/missat/struntat i att plocka upp efter vår labrador Alfons när han gjort nummer 2. Jag skulle även vilja säga att alla ni hästägare som gnäller över att det ligger hundskit överallt slutar med det när ni själva plockar upp efter ert kreatur. Sprang rakt i en hästskit idag och jag hade hoppats på att det varit gårdagens lunch från en islandshäst men det var nog en ardenners festmåltid från lördagskvällen. Suck, plocka upp efter era hästar också, hur skulle det se ut om vi hundägare inte plockat upp skiten? TACK!!

Jag vill även passa på att ge er ett tips, köp INTE ICA:s engångsgrillar såtillvida ni inte vill äta råmörad ryggbiff. Kvällsmaten blev stekt korv, inte alls samma som grillad även om Alfons inte brydde sig nämnvärt.

                                           

                                           

                                           

Likes

Comments



Jag är en dålig förebild vad gäller träningsupplägg. Jag följer ett träningsprogram via Runkeeper. Träningscoacherna är fast beslutna om att ett missat träningspass inte ska tas igen. Ta hellre en dag extra vila. Fixar jag det? Nej, missade torsdagens träningspass på 11,5km, vila på schemat igår fredag, men ack nej. Det blev 11,5km efter en ganska tung arbetsvecka. Det är de träningspassen som är de skönaste, fredag eftermiddag alltså. När jag springer iväg släpper jag allt som varit. Känslan är som att knyckla ihop alla tråkigheter som varit under veckan till en stor boll, ställa sig på en klippavsats likt den brantaste avsatsen i Grand Canyon och bara sula iväg denna boll så långt iväg som möjligt. När dessutom Volbeat finns med mig i öronen går benen bara på ren automatik. Fredagsträningen igår var terapi de luxe.

29år idag. Morgonen började tidigt, med vad visste jag inte men det blev jag varse. Det var en skön frukosttillställning på ett café i Örebro som serverade en riktigt mumsig frukostbuffé. Madde hade ju inte sagt något, därför blev det en trevlig överraskning när Daniel och Alexandra Gardsiö satt på plats vid bordet när vi anlände. God frukost och trevligt sällskap med underbara kompisar och en fantastisk sambo, livet. Eftermiddagen innehåll kaffe och fika hos familjen Hedlund/Figaro, avkopplande och trevligt, TACK. Men vad hände däremellan?

Vid klockan 13 tiden ger jag mig ut för att springa 8,05km enligt schema. Lugnt och behagligt säger coachen i öronen. När jag är inne på första kilometern bestämmer jag mig för att ta den som uppvärmning och varva ner sista två kilometerna, alltså blev det 5km i maxfart. Det blev ett hyfsat styrkebesked. 5km på tiden 21min 4s är tempomässigt 4min 12s per kilometer (inget vidare egentligen men för årstiden helt ok). Om en månad när det vankas vårtävlingar är jag enligt beräkningar nere på under 4 minuter per kilometer under 5 kilometers-tävlingarna. Helt okej, fullt godkänt.

Imorgon bär det av på ytterligare ett långpass, 20km. Jag tänkte ge mig iväg på långrunda men det blir 4 x 5km hemmavid om "lillan" skulle få för sig att se världen för första gången. Bilen är packad med BB-väska och babyskyddet är på plats i bilen. Alltid redo likt scouterna just nu.

"STORT TACK" till alla som uppvaktat mig idag på min födelsedag, ni är fantastiska.

Avslutar kvällen med att njuta av Evertons seger hemma på Goodison Park mot West Ham, IF Malmö Redhawks har vunnit Hockeyallsvenskan och Mjällby AIF vann matchen mot Sandviken i Svenska Cupen idag. Tre lag, tre segrar! Det är underbart att lägga sig ner, blunda, sjunka in i sömn med segerkänsla i kroppen. NIL SATIS NISI OPTIMUM !!

Sov gott!

Likes

Comments


Tisdag, torsdag, lördag, söndag, tisdag, torsdag, lördag, söndag... Det är så min träningsperiod ser ut just nu och fram till sista dagen i maj, mitt första marathon, ASICS STHLM Marathon. Tisdag och torsdag innebär 8km-10km i lugn tempo som avslutas med intervaller 30s snabbt 2min långsamt gånger fyra. Enligt Runkeeper ska jag hålla 6 minuterstempo i alla lugna pass (och de är många) men promenera vill jag inte göra, brukar ligga runt femminuterstempo per kilometer det vill säga ett mer måttligt tempo enligt Runkeepers träningsupplägg. Pressar mig själv till det yttersta. Härligt. Kvällens pass var ganska segt efter en lång dag på jobbet. Lördagspasset är väldigt likt veckopassen med den skillnaden att intervallerna i avslutningsfasen slopas. Söndagspasset innebär mängdlöpning i blandat tempo, distansen varierar mellan 15km-30km. Det är härligt nu när det går mot vår och ljusare tider, löpning när den är som bäst. Just nu håller jag tummarna för att vädret blir något kyligare i Dalarna och Vasloppsland, den upplevelsen jag var med om ifjol var total, tre minus, suveräna spår och en sol som värmde hela dagen. Såg nedanstående bild på Göteborgsvarvets hemsida, längtar redan nu, kan bli ett magiskt lopp!

Likes

Comments

Löpning
-----------
30km (Lidingöloppet 2012)
02h 40min 18s

21,1km (Göteborgsvavet 2012)
01h 35min 44s

14,4km (StafettVasan etapp 2, Smågan till Mångsbodarna 2012)
01h 03min 36s

10km (La Nucia Run 2012)
43min 16s

4,6km (StafettVasan etapp 6, Oxberg till Gopshus 2012)
19min 02s


Skidor
-----------
90km (Vasaloppet Öppet Spår 2013)
11h 18min 07s


Simning
-----------
3km (Vansbrosimningen 2013)
01h 17min 43s


Cykel
-----------
300km (Vätternrundan 2013)
14h 07min 21s








Likes

Comments

Sista bloggintroduktionen. Sportnörd och tävlingsdjävul, det är jag i många sammanhang. Många av er som läser nu, som inte sett denna del av mig, kommer säkert tänka något i stil med ”Men Erik!” eller ”Va? Men oj!” medan ni som känner mig kommer skratta gott och se bilder framför er om hur saker och ting kan gå till.

Det är lite som en personlighetsklyvning. För ibland kommer det fram någon som jag är mindre stolt över. Här följer några bekännelser som kan ge er en kort insikt i hur dålig förlorare och ännu sämre vinnare jag är när just han, tävlingsdjävulen tar över.

Match hemma, sporten är innebandy. Vi ligger under med 2-6 inför tredje och sista perioden. Frustrerad över ur min synvinkel dåliga domare ger jag den ena domaren (med respekt nämner jag dig inte vid namn) min klubba varav han tar emot den och ser på mig förvånande. Då hör jag mig högt, tydligt och arrogant säga ”Du har spelat med motståndarna hela matchen så fortsätt gärna med det i tredje perioden också”. Jag fick se tredje perioden från läktaren.

Fotbollsmatch, det står 3-3, laget jag spelar för är nöjda med resultatet efter att ha legat under med 0-3. Jag har haft en herre emot mig hela matchen. Linjemannen vid min yttebackskant har retat mig hela matchen, inte ett domslut med mig. I matchminut 90+3 brister det. Jag står och täcker bollen vid sidlinjen, motståndaren trycker armbågen i ryggen på mig varav jag går i marken, solklar frispark. Att huvudomaren inte ser det ifrån den positionen han befinner sig i köper jag men linjemannen, min kompis ni vet, står precis intill. Jag väljer i det läget att resa mig upp och hör mig själv säga, "du har både glasögon och flagga men vare sig ser eller vinkar". Idiotiskt, frustrerad. Jag hade tur, gult kort (borde nog varit av annan kulör).

Innebandymatch, en motståndarspelare går förbi mig skrattar och viskar ”fan vad dåliga ni är” när samme kille precis gjort 5-3 (tror jag, eller var det 6-4, strunt samma) med endast 6 minuter kvar av matchen. Med en minut kvar har vi reducerat och gått om och leder matchen med ett måls favör. Motståndarna tar målvakten sista 20 sekunderna och när en lagkamrat till mig sätter dit segerbollen i tom kasse är jag inte sen fram till denne kille som tidigare sagt ”fan vad dåliga ni är”, men jag väljer att inte säga något, han får istället se hela tandraden och två stora smilegropar som får ett helt motståndarlag att resa sig. I det läget skriker jag, ”enkelt” innan man åter sluter upp i laget med fyra motståndare frustandes i ryggen.

Juniorlagsmatch i hockey, jag är målvakt, tredje perioden och vi leder stort. En motståndare har retat mig hela matchen, ett ihärdigt hets. Jag går ner för blockering. Motståndarspelaren som hetsat mig drar på ett hårt medvetet hockeystopp så snön sprutar upp i ansiktet på mig. Jag reser mig, två handskar i luften och hjälmen av sedan är det i full gång. 5+25 matchstraff. Tack för kaffet! 

Är jag alltid så här när det kommer till tävlingar? Nej, det beror helt på kontexten, det är skillnad på tävling och tävling. Sitter jag hemma i TV-soffan med min älskade Madeleine och kollar på På Spåret tävlar vi men det är på en härligt humoristisk nivå. Eller på jobbet när det tävlas i olika lekar, spel eller annat, då det lilla roliga hetset hör till. Drog precis i dagarna igång en Tips-SM tävling med kollegorna varav en kollega och fantastisk vän Alexanadra säger ”jag spelar på det laget som jag tycker har finast namn”. I det läget hör jag mig själv säga ”Hoppas Alexandra vinner, det hade bevisat att alla kan vara med på lika villkor” och vad händer, Alexandra är bäste tipparen/tipperskan efter vecka ett. Underbart. Grattis bästa Alexandra!! Ingen är gladare än jag!!

Undantaget, familjespel. Oavsett om det är kubb, kortspel eller Yatzy mot min systerdotter Ellen då är det high life oerört viktigt, fokus, kämpa för ingen ger sig. Och hur roligt är det inte att efter en vinst Ellen, säga, nej jag är nöjd och tycker vi slutar nu.. 7dl hets, 5dl humor, 60cl kärlek..

Mjällby AIF, Everton FC och IF Malmö Redhawks klubbarna som ligger mig varmast om hjärtat. Lika bittert det är att följa ett lag i motgång lika roligt är det att glädjas i medgång. Det är vår, kvalserien är i slutfas, jag gör verksamhetsförlagt utbildning, påväg hem lyssnar jag på Sveriges Radio P4 Sportextra, Rögle går upp i dåvarande Elitserien och Malmö trillar ner i Allsvenskan, en av få gånger jag gråtit över att laget jag håller på inte klarar pressen. FA-Cupfinal, Everton gör tidigt 1-0 mot Chelsea, Everton förlorar tillslut med 1-2, det var andra gången, lite pinsamt den gången då jag satt på O´Learys i Örebro. Som tur var jag inte ensam då jag satt med Swedish Toffees, svenska Everton FC supporterklubb. En klubb som min dotter är självskriven i.

I Everton FC´s logga står ”Nil Satis Nisi Optimum”, det är mina personliga prestationskrav signifikant, ”Endast det bästa är bra nog”. Inget jag skulle lära ut vare sig hemma eller i skolan men jag är den personen mot mig själv, jag kan inte gå in och göra något halvdant. Jag hade som mål att springa in Lidingöloppet på en tid under 2h 30min och misslyckas fatalt när jag kommer in på tiden 2h 44min. En kompis säger då, ”du gjorde ju ditt bästa, du ska vara nöjd” varav jag säger ”Så säger alltid en förlorare, jag är långt ifrån nöjd” och lite sådan är jag, jag har ett mål och det ska uppnås annars har jag misslyckats. Göteborgsvarvet 21,1km förra året fick mig ändå lite att tänka om. Jag hade som mål att slå mitt personbästa på 1h 35min 44s och kände mig bättre tränad än någonsin. Jag springer in på 1h 44min 41s, ”får jag göra om det gör jag det nu var min första tanke”. Min själsfrände, coach, bästa vän och pappa ringde mig kort efter resultatindikationerna på Internet. ”Bra jobbat, bättre än förra året var det första han sa” och jag tänkte ”fan är du inte klok, det är inte läge nu” men avvaktade varav han sa ”Du sprang in på en sämre tid, absolut. Men du sprang in på en bättre placering med 5.000 fler löpare än förra året.” Oj, va? Det var ju inte klokt. Jag presterade. Det säger en del om att förutsättningarna kring framförallt vädret spelar in. Så här i efterhand är jag givetvis nöjd med vad jag gjorde., tävlingsdjävulen hade mjuknat. Mjukis.

Denna mjukis är jag näst intill alltid i tävlingssammanhang och det är den mjukisen jag inspireras av i yrkesroll, kompisrelationer och familjemedlem men när jag hamnar i andra kontexter som har med tävling och idrott att göra kan tävlingsdjävulen framträda, sportnörden och han är ingen som mina barn kommer att träffa, det har jag lovat mig själv, han stannar på den barnförbjudna arenan och kommer aldrig fram.

Jag var en ganska medioker innebandyspelare (har bara spelat två år som licensierad vid åldern 26-28), en hyfsad division tre spelare inte mer än så. Jag har harvat i diverse gärdsgårdsserier i fotbollen och lyckades aldrig riktigt med hockeyn men det har gett mig så otroligt mycket på vägen, idrottslivet, föreningslivet har gett mig en identitet, kompisar och familjemedlemmar. Idrottsrörelsen har för mig varit ovärderlig. Nu banar jag nya vägar i individuell träning främst i min löpning men även på cykeln. Nästa gång ni ser mig i föreningslivet är som mjukistränaren som gärna jobbar inifrån gruppen och ut likt spindeln i nätet, tävlingsdjävulen kommer alltid finnas med men inte i samma utsträckning hoppas jag. Eller man kanske blir en blandning av Felix Magath och Jose Mourinho, det hade varit något det.  

Chockad? Kanske, kanske inte. Oavsett vad, jag älskar allt som har med sport, idrott, träning och tävling att göra. Lycka, glädje, motgång, medgång, kompisar, familj, ja det mesta inbegrips här och det är härligt värre. Jag är en riktig sportnörd.

Nil Satis Nisi Optimum (endast det bästa är bra nog)


Likes

Comments

Denna blogg kommer huvudsakligen inrikta sig till "Träning & Fitness" eller "Sport" utifrån Nattstads kategorier men det är omöjligt att blogga om mig själv och detta utan att komma in på familjeliv. Jag är kluven, kluven i den bemärkelsen att jag flyttat ifrån en familj för att på en helt annan plats i Sverige bilda en egen familj men i det stora hela en enda stor familj med lite längre avstånd till vissa än till andra. Komplicerat, inte alls. Jag har min familj i Skåne med far, mor och syskon. Min sambo Madeleines familj i Närketrakten. Nu är det ju inte riktigt hela sanningen heller då lillebrorsan hör hemma i Sveriges trädgård, Blekinge, Karlskrona och systerdotter i Vasaloppsland, rättare sagt Mora, men det är helt andra historier (bara för att göra det komplicerat). Här hemma då, ja i Hällabrottet, Kumla. Sambo med Madeleine som väntar vårt första barn. De som begriper säger att det blir en flicka, skulle det nu bli en pojke hoppas jag inte blir allt för besviken med sina rosa örngott och påslakan. Barn, bebis, underbart, tror jag, hur kan jag veta? Detta är ju första.. Men jag är övertygad om att jag har bästa tiden i mitt liv stående precis framför mig just nu... Jag har ställt in mig på en underbar tid hemma med Alfons, Madde (ja, hon kallas så, Madeleine) och "lillan". Nu tänker ni, namn? Vad ska hon eller han heta? Det kan ni ju fundera på, ingen vet, inte ens du syster oavsett hur mycket du tror dig veta.

Hällabrottet, Kumla. Innan jag flyttade upp till Örebro hade jag en enda tanke om Kumla och det var, bunkern, anstalten. Nu då? nja, Kumla har en hel del annat att erbjuda, för er Skåningar skulle jag jämföra orten med Hässleholm. Litet, gemytligt och en helt ok ort att slå sig till ro i. Örebro då, lagom stor stad, allt man önskar sig som liten lantortskille som flyttar till storstan. Lilla Glimåkra på 900 invånare till Örebro på 125.000 invånare. Det sköna är att då åter komma ut på "landet" Hällabrottet med sina 1500 invånare, närheten till skog och mark. Saknar jag något? Ja, närheten till havet, Hjälmaren är inte detsamma, punkt.

Madeleine då, helt ointresserad av sport och fysisk aktivitet. Nej inte gymnastik, konståkning och powerwalks men jag brukar säga att det är aktiviteter inte sport och då är diskussionen igång, hätsk stämning. Men vi trivs, totalt olika men ändå så kompatibla. Jag tittar inte på en enda, eller jo kanske en eller två, serier på TV:n, Madde? Ja hon ser allt och jag menar ALLT. Sport då? Ingenting, Madde alltså, jag ser ju ALLT i den kategorin. Två tv-apparater är fantastiskt. "Lillan" hon är redan nu inskriven i Swedish Toffees, Svenska supporterföreningen för Everton FC. Mitt sportintresse kommer ni kunna läsa mer om i "Bloggintro del 3 av 3 - Sportnörden.

Alfons, 4 år, labrador och tackar aldrig, aldrig, nej till mat. Korvrace i trädgården är en favorit. Av respekt till mina övriga familjemedlemmar nämner jag er inte då jag inte talat med er än, men därav inte sagt att ni inte kommer komma upp här i framtiden. Min systerdotter Ellen kommer ju absolut att dyka in i nästa bloggintro när jag kommer diskutera tävla, livet är en tävling, inte sant Ellen? Jag tror du kan ha fått den egenskapen i något dnaled från din mor som har en far som... ja ni fattar..

Kompisar, en familj av sitt eget slag, Kompis eller kollega är hårfin övervägning, ni får själva avgöra. Kompisfamiljen är enastående, glädje, hets, gråt, stordåd, tävla, lycka, motgångar, allt som delas, underbart!

Jag älskar livet och det liv jag lever med alla som finns runtomkring! Till Madeleine, Alfons, lillan och alla familjemedlemmar oavsett kompisar eller blodsband. Ni är bäst!

Likes

Comments