​​

Medan kycklingen är i stekpannan och potatisen i ungen tänker jag sitta ner och skriva några rader trots att det svårt då jag känner doften av min kycklingfilé , kryddad med dragonkrydda, lite chili och basilika i form av krydda. Självklart gillar jag att ha smak i min mat!


De säger att tiden läker alla sår. Jag säger att tiden inte gör det. Det den gör är att den får dig glömma bort smärtan för stunden men den kommer alltid att återuppstå om du inte har accepterat den och gjort något åt de.. 

Med tiden kan även några vänja sig vid smärtan och ignorera den helt att tillslut man känner inte av något. 

- Du känner inte av ensamheten

- Du känner inte av känslor så som lycka ,sorg m.m allt förblir tomt. Du kan le framför folk men inte kommer någonsin förstå vad som händer. 

- Du känner av panik snabbare än du byter underkläder

- Mardrömmar förblir drömmar


Många undrar vad är det som gör ont? 

Vad är det som skadar?

Det finns massa saker som är orsaken till de ovannämnda punkterna. 


- Ensamhet

- Depression

- Sorg

- Besvikelse m.m 


Iallafall detta var för idag , nu tänker man gå ut och träffa en en sjukt underbar vän och sedan träna med min teamie som är också en fantastik person. 


/R




 

Likes

Comments

​​​​​​

Dag efter dag och jag märker knappt att tiden flyter på. Kom precis tillbaka från tvättstugan. 


När jag väl satt och sorterade mina kläder. De vita kläderna i en påse, de svarta kläderna i en påse , de färgade i en påse och underkläder i en påse så slog tanken mig . Jag är ingen skillnad från en robot. Tänk efter jag gör samma sak varje dag! Samma tid för toa besök, samma tid för lunch och ja som ni förstår så fortsätter de. Liksom vart ska detta leda?

Jag vill ta detta till en djupare nivå och förstå våran existensens i denna värld. Vi människor utvecklas varje dag. Men vad är slut destinationen för oss?

Är vi födda för att leva i ett visst år och göra det vi är födda till? Om jag ska vara totalt ärlig så vill jag inte göra så. Utan jag vill leva för att göra skillnad. Jag vill kunna göra skillnad för människor som senare kommer finnas efter mig.  Ett exempel på detta är tiggarna ute på gatan. Varför ska vårat samhälle vara så svårt? Varför ska allt handla om pengar? Jag ser varje dag en tiggare i Sveriges kalla gator där de sitter ensamma och tigger och det gör mig svag i hjärtat att se dessa individer tigga utan att få någon hjälp.

Tänk om vi kunde tillsammans hjälpa dessa människor och alla gator skulle vara tomma från tidigare. Så mycket kärlek som skulle spridas runt och så mycket mindre hat vi skulle ha i världen. Men men det bara jag och mina tankar. Men en dag ska jag göra skillnad det lovar jag.

#bemore Våga vara mer.


/R​

Likes

Comments

Tänkte att jag testar att skriva ner mina tankar istället för att hålla de inne. Med djupa tankar i sinnet är det svårt att få lugn och ro. Jag tänker att det kanske är bra att vara öppen och våga tala ut...? Men det är kanske bara jag vem vet.

Nu är det Söndag igen. Men båda händerna på laptopen känner jag av hur enkelt det är att tala ut. Jag känner ingen frustration över att säga hur jag mår eller vad jag gör.


2 Min senare: "Fan vad svårt detta var" Med så många tankar i skallen som snurrar runt och runt så kommer inga ord ut. Varför tänker jag. Varför kommer inga ord fram. Det kanske är bara jag. (Med en djup röst inuti mig) Men det kan det inte vara. Jag är bara för feg för att tala ut. Söndagar brukar vara typiskt en sådan dag där jag får vara mig med själv i det toma vardags rummet. Med en stirrande blick mot den vita balkong dörren tänker jag. Vem är jag egentligen och vad betyder min existens i denna värld. Är jag född för att vara som alla andra? Nej tänker jag ilsket. Jag har alltid varit den killen som är udda. Jag varken följer någon eller gör något som någon ber mig om. Utan det har alltid varit den "envisa killen som måste alltid göra saker annorlunda" Det jag vill säga är att jag jag gör saker på mitt sätt. Jag följer min egna väg och ingen annans.

Men även när jag gör saker på mitt sätt så känner jag mig inte levande , jag känner inte att jag är en individ med ett liv i denna värld. Även om jag gör det jag älskar varje dag så saknas det något och det tanken av det gör mig rädd. I min värld allt tomt och grått  och inget är färgat, det vill säga inget är levande. Allt jag ser är svart/grått och allt jag känner är kyla. Jag försöker ännu idag lista ut vad som står på spel...

Likes

Comments