Jag har många vänner som mår psykiskt dåligt, några är deprimerade, andra stressade, och vissa är ätstörda. Jag vet att många som själva lider av psykiska sjukdomar föredrar att inte umgås med andra sjuka. Kanske för att de inte vill bli triggade eller för de helt enkelt inte har energin att stötta andra, vilket självklart är helt förståeligt. Personligen har jag verkligen inget problem med att umgås med andra sjuka. Jag känner att man får en annan slags förståelse och bara att kunna prata med någon som känner likadant tycker jag är extremt skönt. För i en psykisk sjukdom kan det vara lätt att man tror att man är ensam i hela världen med att känna som man gör. Men det är verkligen inte sant, extremt många lider av psykisk ohälsa, man är verkligen inte ensam.

Att bara kunna berätta allt för någon som ändå förstår kanske 70% av mina känslor och tankar, det är för mig, guld värt. ATt slippa behöva förklara sig? Slippa förklara varför man inte orkar ta sig ut, varför man inte är lika pratglad, varför man kan börja gråta helt utan anledning. Men också att ens vänner kan anpassa sig, då de vet hur man mår.

Jag pratar väldigt mycket om dåligt mående med många utav mina vänner då det är något som tar upp den största delen av mitt liv och styr mig för tillfället. Jag har både vänner som mår bättre än mig och andra som mår sämre, detta spelar för mig ingen roll. Då jag kan få råd och pepp från de som mår bättre, och själv ge råd och pepp till de som mår sämre. För det är viktigt att hjälpa varandra ur skiten.

Alva är en person som kom in i mitt liv och har varit en utav mina starkaste klippor, hon är det enda bra ätstörningen gett mig. Jag vet inte om jag berättat hur vi blev vänner? Men det var iallafall när jag blev utskriven i Juni 2016 och jag la då upp en bild på instagram där jag förklarade vart jag varit i en månad då det bara var mina närmaste som visste. Alva kontaktade då mig och frågade om jag ville träffas och prata, då även hon tycker det är skönt att ventilera med någon med liknande problem. Och ja vad ska jag säga mer? Hon är en av mina bästa vänner, hon förstår mig, vi kan skämta om sjuka beteenden (vilket jag tror är bra att man kan göra, då man inser hur sjukt det var), vi stöttar varandra genom fearfoods och ångest, diskutera sjukdomen och friskhet. En vän, en klippa, en utav mina själsfränder. En oväntad vänskap som jag är så tacksam över.

Så ta hand om varandra, prata om era problem, ha förståelse för andra. Många som mår dåligt känner en enorm press över att verka må bra, när de egentligen dör på insidan. Förståelse kan lätta den pressen och stressen.

Älskar er, ni är grymma<333

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hallå, ledsen att jag inte varit så aktiv. Men har haft det väldigt jobbigt och vill inte vara alldeles för negativ här.
Jag vet inte riktigt vad problemet är, utan bara att det blir värre för varje dag. Men jag gör mitt bästa för att hålla ut. Imorgon ska jag träffa en läkare, vi ska då ta upp sömnen och fråga lite om den nya medicinen. Ifall jag bör känt en skillnad. Som ni kanske märkte var jag inte i skolan förra veckan, och för tillfället är jag hemma nu också. Men tror vi ska försöka hitta en lösning för skolan.
Ligger nu med en vetekudde, kaffe och målarbok i sängen. Har världens mensvärk. Ska rita och distrahera mig själv<33

Likes

Comments

Visst är det konstigt och riktigt jävla onödigt att vi trycker ned oss själva?? Att det ska vara så svårt att säga en bra sak om oss själva medan vi hur lätt som helst kan säga minsta lilla "dåliga" sak. Hur vi värdesätter alla andra högt men själva är vi helt värdelösa? När jag hör hur någon annan beskriver exempelvis sin ätstörning så tycker jag synd om den, medan trots jag är i samma sits så tycker jag snarare att det är rätt åt mig.
Vad är det som gått fel? Varför finns självhatet? Man kommer inte långt genom att hata sig själv, att vara sin egna mobbare? Varför ska det vara så svårt att bara uppskatta sig själv?
Jag känner ofta att jag är betydelselös och jag är mästare på att hata på mig själv. Men jag är inte betydelselös. Det finns människor som bryr sig om mig, och trots att jag själv inte ser det så har jag faktiskt en betydelse och ett värde. Vi behöver inte vara den som skapar världsfred eller få nobelpriset för att ha betydelse och vara värdefulla. Vi behöver bara existera egentligen, för vi finns av en anledning. Liksom av alla små spermier så var det just DU som vann det där lilla loppet. Tävlingen om livet.
Så vi borde börja uppskatta oss själva. Ge dig själv komplimanger, var stolt över dig själv. För det är inte att skryta genom att säga att man faktiskt är bra på att spela fotboll, eller att man är jätte snygg i den där tröjan. Det visar bara dig själv och alla andra att du uppskattar dig själv. Att du VÅGAR uppskatta och älska dig själv. För jag tror att problemet idag är att många inte riktigt vågar för att de vill inte verka skrytiga eller självgoda. Men jag kallar det snarare att vara självsäker och självälskad.
Vi MÅSTE vara snällare mot oss själva. Lära oss, andra och våran kommande generation att det är okej att vara stolt och självsäker. För vi måste sluta trycka ned oss själva. Inte undra på att det finns så många som mår psykiskt dåligt om vi lär oss att vi aldrig kommer vara tillräckligt eller att vi är betydelselösa om vi inte förändrar världen. Det är bara bullshit. Ni är tillräckliga och ifall någon säger motsatsen så lyssna inte på den eller era hjärnspöken!!
Va stolta över hur bra simmare ni var som kom etta, hur långt ni kommit, hur många människor ni berört, och hur underbara ni alla är på erat sätt.

Likes

Comments

Hej, det var svårt att somna även igår trots 2 propavan så jag fick ta 2 lergigan. Men tror inte de hjälpte speciellt mycket. Låg och lyssnade på musik och tror jag somnade vid 1. Det kanske inte är jätte sent men grejen är den att jag tar min medicin ca 21.30 och då går jag och lägger mig. Måste verkligen få till sömnen igen.
Jag vaknade vid 8 och satte då på svampbob för orkade inte stiga upp. Låg där en stund tills jag  klev upp och tog en dusch. Gillar egentligen inte att duscha på morgonen. Fryser extremt då haha. Gjorde sedan frukost som jag åt medan jag sminkade mig. Frullen blev havregrynsgröt (1.5 portion) toppad med musli, clementin och russin. Åt 2 äpplen och en kopp kaffe. Alltså havregrynsgröt är faktiskt väldigt gott. Eller är det bara jag? När jag sminkat mig klart så la jag mig i sängen med Silly. Ett stort tryck över bröstet och så sjukt trött. Så jag somnade. Känner nu att jag gärna hade sovit resten av dagen. Så trött.
Nu äter jag min lunch framför bobs burger som jag började se igår. Aldrig sett det förut men det är roligt haha.
Vi hörs senare<33

Likes

Comments

Storybooth<33333

Okej, tittar väldigt sällan på youtube om jag ska vara ärlig. Men "came across" en video på yt. Och tycker kanalen är bra? Den ser jätte töntig ut. Men det är riktiga berättelser som är animerade. #loveit

Här är några^^

Likes

Comments

Hejsan<3
Nätterna har börjat bli jobbiga. Ångestfyllda. När jag vaknar är det mitt i en sovande ångestattack. Om man nu kan ha sådana?
Min frukost åt jag i min säng medan jag kollade på svambob. Det är lättsamt och på Svenska, behöver inte anstränga mig haha.Låg kvar där i sängen en liten stund innan jag var tvungen att ta mig upp och sminka mig. Även fast jag bara är hemma så sminkar jag mig. Mår så fruktansvärt dåligt av att känna mig "ful och ofräsch". Har förresten köpt några nya krämer mot nina finnar. Hoppas de börjar försvinna hahah.
När jag hade sminkat mig så satt jag och målade. Tycker det blir väldigt fint med akvarell! Har lite tjockare papper för att de inte ska bli skrynkliga.
Åt sedan lunch framför AHS. Börjat på säsong 2 nu. Blev en prommis i skogen efter lunchen. Inte så trevligt väder. Menmen.

Likes

Comments

Hej
Usch så energilös jag varit idag. Så har i princip hela eftermiddagen läst Kvinnan på tåget, eller blev uttvingad på en promenad tidigare. Men annars har jag bara legat under min filt och läst med massa kaffe för att inte somna. Jag läste precis ut den, en lättnad. Boken har varit riktigt kämpig. Alltså tyckte typ inte om den men var ändå tvungen att fortsätta läsa haha. Men blev mest irriterad när jag läste, på alla karaktärerna. Basically det alla gjorde var att ljuga. Får nog ta och försöka se filmen någon dag. Har någon läst eller sett Kvinnan på tåget? Vad tyckte ni? Jag känner mig mest mindfuckad hahah.

lunch

mellis var antagligen nicecream hahah

Likes

Comments