Hej, nu var det ett tag sen sist. I alla fall sen jag skrev ett "personligt" inlägg.

Läget just nu är nog så långt från bra som jag varit sen jag var inlagd? Nu är det dock inte bara ätstörningstankar. Nu är det, kortfattad sagt; kaos.

Jag är djupt nere i en depression och verkligen allt är en kamp. Nu behöver jag inte bara "välja" att äta mat, utan nu måste jag hela tiden "välja" att stiga upp på morgonen, att jobba på lektionerna, att vara social, att träna, att egentligen inte ge upp helt. Bara från förra veckan så har min skolprestation sjunkit. Jag har ingen energi till att jobba på skolan, och då jag inte känner någon motivation alls till skolan så gör det att jag egentligen inte ens försöker speciellt hårt. Men till mitt försvar så har jag väldigt svårt att koncentrera mig då min hjärna är för slut, men också för den redan är full?

Har väldigt mycket tankar om att skada mig på olika sätt. Saker andra skulle se som ett nöje, men som jag bara skulle använda till att "komma bort": Men jag försöker att så länge jag kan hålla mig borta och att inte skada mig, även fast det nästan jämt känns som jag förtjänar det?

Mitt dåliga mående har inte bara gjort mig tystlåten utan jag blir väldigt lätt irriterad på människor, samt sårad även fast det inte är illa menat med det någon säger/gör. Detta gör att det känns lite som jag börjar dra mig från relationer. Vilket inte är min avsikt, men det känns som att jag bör vara ensam, som att det är lättast så. Att alla bara förstör och är i vägen. Varför ska det vara så? Att när man behöver sina "nära och kära" som mest så blir det att man håller ett avstånd. Liksom jag är i vanliga fall snäll och så, men jag kan bli riktigt otrevlig och helt ignorera människor.

Jag har stunder under dagen då jag kan vara helt apatisk. Jag kan sitta i mitt rum och bara stirra, utan att känna något? För det är just så det är. Jag känner ingenting. Jag är avtrubbad. Det enda jag kan känna är smärtan inuti mig. Smärtan som inte försvinner. Ett konstant tryck över bröstet. Jag kan börja gråta utan att veta varför, eftersom jag verkligen inte känner någonting.

Sedan detta med att jag är så omotiverad, allt känns så ovärt. Men tror det hör ihop med mina extremt ökade självmordstankar. Därför är även maten lite knepig, den så kallade logiken är "om jag ändå ska dö behöver jag inte äta". Min dödslängtan, att få ett slut på allt, på en smärta jag inte kan förklara?, den är större än livsglädjen. Jag kan nästan bli rädd över mina tankar, rädd för att jag en dag inte har någon kontroll över de? Jag vill inte oroa någon i onödan, men det har aldrig varit så är illa.

Tro mig när jag säger att jag försöker. Kanske inte lika hårt som förr, men tankarna är värre än någonsin, och jag är svag. Svag psykiskt. Jag försöker verkligen att distrahera mig! Jag försöker att kämpa på varje dag, för även fast det verkligen inte känns som jag har en framtid, så finns det en. Jag försöker att göra saker jag vet att jag brukade må bra av, därför har det också blivit mindre plugg. Eller ja jag pluggar inte alls för tillfället då det inte känns lika viktigt. Jag försöker att sätta mig själv först. Jag försöker att prata om det som händer i huvudet. Men problemet är att jag ärligt inte vet vad som händer? Och eftersom jag inte kan förklara så blir det oftast att jag struntar i att säga något.

Så just nu är det inte bra. Men jag försöker att göra det bästa av situationen eller vad man ska säga. Jag kände att jag behövde skriva av mig, och även att ni ska få veta läget.

Likes

Comments

Hej alla fighters!!

I söndags kom vi hem från Stockholm! Och oj vilka dar vi haft där! Kan inte säga mer än att jag inte mått så bra på riktigt länge!! Under fem dagar mådde jag helt ärligt som en, gud, kung, idk? Jävligt bra iaf!!

Helt ärligt har resan varit så himlaaaa bra. Maten har gått finfint. Har ätit allt trots ångest! Plus så tränade jag bara EN gång!! Hade lite svårt i början då maten vi åt kändes sluskig och äcklig osv, men det gick ju ändå. Fick tyvärr en mildare panikångestattack på en restaurang, tror det var alla känslor + all mat som egentligen inte känts ok. Fick gråta ut, prata med pappi, fick en massa kramar och prata om det. Efter det gick det bättre, plus så tänkte vi efter ännu mer när vi valde matställen.

Vi har hunnit med 3 museer, Naturhistoriska, Vasa och Abba. Vi har gått runt i gamla stan, sett riksdagen, virrat runt i alla Stockholms stadsdelar. Varit på en gratis festival där vi sett Icona pop och Tjuvjakt. Gått med i ett demonstrationståg haha, myyyst på hotellrummet och snackat. Två gånger har vi avnjutit mat på Mariaberget! Självklart har det också blivit en massa tunnelbana och shopping!! Samt letandes efter bra matställen hahah! Även en heeeeel massa skratt och leenden. Åh vad jag älskar er, detta behövdes innan skolan börjar.

Nu kommer en bildbomb från resan!!!

Likes

Comments

Hej! På onsdag (16/8) så är det dags för mig och tjejerna att åka till Stockholm! Är verkligen extremt nervös, men samtidigt ser jag fram emot ett par dagar i huvudstaden med tjejerna, liksom bo på hotell med bästisarna?! Det som känns jobbigt är ju matsituationen, samt träningstvånget jag känner.

Vi kommer ju äta frulle på hotellet vilket känns helt lugnt, men middagarna och luncherna blir ju ute. Tycker det är jobbigt att inte helt veta vad jag äter, sen blir portionerna oftast större och man får inte alltid grönsaker på sidan (ett tvång). Är rädd för att få en ångestattack eller helt enkelt inte kunna äta? Men jag vet ju att jag måste, och jag vill verkligen inte svika mina bästisar som funnits under hela sjukdomsperioden. Har köpt mellis och kvällsis vilket känns bra då jag vet att det finns något jag själv valt om ni fattar, slipper även köpa allt i Stockholm, men ska försöka utmana mig på något café till mellis!

Sen detta med träningen, är inne i period där träningen flyter på väldigt bra. Tränar ca 5 dagar i veckan. I Stockholm kommer jag inte kunna träna taekwondo, inte ha tillgång till ett gym, sen gillar jag inte riktigt att springa i stan? Men det som räddar mig för att inte bryta ihop totalt redan nu är att vi kommer gå väldigt mycket! Kanske blir något styrkepass i rummet om vi har tid!

Det som gör att jag ändå far trots all ångest är att jag har med mig bästisarna! Jag vet att om jag får ångest så kan de stötta mig. Blir det total stopp på någon restaurang då hjälper de mig så gott de kan, sen vet ja gatt vi inte kommer äta på de allra läskigaste ställena! Jag skulle nog inte klara av att åka med någon annan och faktiskt sköta mig, eller Alva hade jag också kunnat åka med för att inte fuska!

Jag har packat klart allt men det känns ändå så overkligt! Men jag tror att om jag försöker tänka bort allt det jobbiga, att inte göra så stor av maten, och att tänka på allt det roliga vi ska göra så lär detta bli en helt underbar och oförglömlig resa! Förhoppningsvis full med fina minnen!

Ni får gärna skicka tips på matställen i Stockholm! Kommentera här eller DM:a mig på @fannyyrecoverryy på insta!

Likes

Comments

Jag var inte "perfekt" men satan vad jag var lycklig, obrydd och glad över att jag var just JAG?

När jag har blivit frisk så tror jag inte att jag kommer vara samma person som förr. Det känns omöjligt. För jag har förändrats extremt under sjukdomstiden, Men jag vill sträva efter de tre viktigaste sakerna som jag var; lycklig, obrydd och glad/stolt över mig själv!

Likes

Comments

"How to get a bikini body: 1.Get a bikini 2.Put the bikini on your body 3.Stop giving a shit about what everyone else thinks"

Varje dag får jag nedlåtande och hatfulla tankar om min kropp. Ibland kan jag gråta över mig själv, för jag är så tjock och äcklig. Jag hatar min kropp så extremt, ser jag mig själv i spegeln kan jag genast bli så arg över att jag gått upp i vikt från min lägsta vikt i sjukdomen. Så Ja, jag hatar min kropp, ja jag hade gjort allt för att bli snyggare, smalare och mer vältränad. Jag vill bli mer perfekt än mitt ideal. Att visa mig i bikini shorts, och ibland även tshirt är så extremt ångestfyllt.

Men vet ni vad? Det är så här jag ska se ut. spela roll om jag vill eller inte. Tankarna om att gå ner i vikt för att jag är så tjock finns jämt, men jag kan inte gå ner i vikt. Går jag ner i vikt så slutar min kropp genast fungera. För JAG vet att bara något kilo ner och min kropp lägger av. Igen.

Det är i den här vikten mitt hjärta är starkt och slår som det ska, och jag behöver inte vara rädd över att mitt hjärta närsomhelst kommer sluta slå. Det är i den här vikten min mens kommer när den ska, vilket är ett stort tecken på att kroppen fungerar som den ska, och jag som är så barnkär, att få tillbaka min mens har varit ett riktigt mål! Att kunna få egna barn. Min mage fungerar nu, har inte ont i magen hela tiden och är inte förstoppad jämt som jag var förr! Min kroppstemperatur är normal så jag fryser inte hela tiden och slipper gråta över att jag fryser så mycket. Har dock fortfarande svårt att få upp värmen om jag bli kall, vilket bara betyder att min kropp skulle behöva mer underhudsfett, så det är absolut inte farligt att gå upp utan bara bra!

I den här vikten har jag ett friskt hår, jag är inte gul i hyn, jag är inte rädd att svimma och det svartnar inte för mina ögon varje gång jag rör mig, mina händer och fötter är inte iskalla och blå! I den här vikten kan jag träna normalt utan att benen viker och jag känner mig svimfärdig, jag kan träna för skojs skull och utan att rasa i vikt. Jag kan bygga och inte förbränna.

I den här vikten har jag energi över till att skratta, spendera tid med mina kompisar även på kvällarna! Jag kan gå i skolan! I den här vikten har jag energi att ta fighten för ett liv utan en ätstörning. I den här vikten är jag stark nog att våga utmana mig.

Så varför ska jag hata mig själv på grund utav min kropp? På grund utav min kropp? Min vikt eller hur min kropp ser ut och är uppbyggd definierar inte vem jag är, eller hur jag är som person?

Jag har svårt att älska min kropp. Jag kan inte säga att jag är nöjd. Men vet ni vad? Jag kan ärligt säga att jag älskar MIN kropp för alla dess funktioner! För hur underbar den är som har reparerat sig efter all skada jag gjort. Genom att älska den för sina funktioner kommer jag sakta men säkert börja le åt spegelbilden, ta emot komplimanger och ärligt kunna säga att jag är nöjd över mitt utseende. För enda sättet att bli nöjd och älska sig själv, är inte att gå ner massa i vikt, träna, eller operera sig. Det är att acceptera sin kropp och jobba sig framåt därifrån.

Så för tillfället säger jag detta: "Min kropp är bra, för den är hälsosam och fungerar, den sviker mig inte och kämpar med mig", och jag jobbar mot den dagen då jag kan säga att jag älskar mig själv och min kropp!


Likes

Comments

Idag blev middagen grillat. Grillat är verkligen så gott och somrigt! Hade jätte mycket sommar känslor och gick i gräset barfota och njöt

Likes

Comments

Igår hade jag planerat hela den här dagen, skulle vara riktigt produktiv. Men självklart vaknar jag med feber och känslan av att kroppen inte är riktigt kry. Kanske inte så konstigt då jag somnade efter 3 då jag spenderat kvällen på trästocks, och vaknade vid sju.

Försökte hålla mig sysselsatt på morgonen så jag bakade scones till frulle! Älskar verkligen scones! Så min frukost fick bli en scones med smör, ost och gurka. En skål med turkisk yoghurt toppad med frysta bär och honung, även detta har blivit en riktig favorit. Åt även frysta äppelbitar då detta också fick bli fm mellis, plus en kopp te. Åt min frukost framför "you got tagged", såg ett par avsnitt medan jag ritade. Bestämde mig sen för att se på "Schindlers list" så jag såg den medan jag åt lunch.

Lunchen blev enkel, risgrynsgröt. Toppade min med frysta bär, kokos och linfrön. Åt två scones till gröten där jag hade olika pålägg på alla, men det godaste på scones måste ändå vara ost! Hade även mycket grönt till, som vanligt alltså!

Efter lunchen gjorde jag inte så mycket, satt ute och lyssnade på p3 dokumentär och har även försökt tvätta mina adidas skor haha. Mellis blev ett äpple och en iskaffee.

Jag satte på en ansiktsmask för tänkte duscha. Lyckades även klippa mitt eget hår, blev bara lite kortare, kanske dock inte blev så där super bra men det får duga. Tog min dusch och sen tvättade jag mitt ansikte, en ordentlig rengöring! Känner mig väldigt fräsch nu.

Till middag åt vi hamburgare, men jag ville inte ha ett ljust bröd så tillslut fick jag ett mörkt vanligt bröd, men det fungerar lika bra det! Efter maten så satte jag mig vid datorn där jag skrev på en novell, om anorexi. Gjorde självklart en kopp te med min söta gubbe i! Tände även alla ljusen i mitt rum, lite mysstämning.

Dagen har varit hyfsad okej med tanke på dålig sömn, inställda planer och en död kropp. Ångesten har varit väldigt hanterbar, förutom där vid middagen med bröden, hade inte klarat av ett ljust bröd! Började smågråta för en stund sen, är så otroligt rädd för min vikt. Att den åkt upp!! För har utmanat mig riktigt mycket!! (kolla mitt recovery konto på insta), har liksom inte vägt mig på typ en månad. Så känner mig glad över att det är jobb imorgon, har märkt att mat tankarna och ångesten inte får plats när jag jobbar!

Men tänkte trotsa ångesten ikväll, sjukdomen ville att jag skulle ta en apelsin, men jag tänker ta nice cream! Vilket innehåller mer, inte för det är "dåligt" utan det är ju bara mer frukt. Helt ofarligt!!

Godnatt!!

Likes

Comments