Hej på er! Denna vecka har det varit och det är fullt ös!

Måndag: Spela in engelska intervju, rida Paloma och fixa resten av stallet.

Tisdag: Fixa stallet och naprapat besök, gymnasie öppet hus på Lundellska och Rosendal.

Onsdag: Spanska redovisning, fixa stallet och gymnasie öppet hus på Celsius.

Torsdag: Muntliga nationella prov i matte, baka inför de blivande sjuornas informations möte och sälja i cafeterian på informations mötet.

Fredag: Begreppstest i biologi, hemkunskaps teoriuppgift och fixa stallet.

Nu fredag, lördag och söndag kvarstår men det blir antagligen mest stallet och plugg. Det är verkligen så mycket just nu i skolan, sista innan jullovet. Muntliga nationella i engelska, några prov/test, massa inlämningar och kurser som ska avslutas. SAMT har jag faktiskt två hästar som det ska donas med. Skönt med jullov sen! Men tråkiga dagar som denna med mulet och grått väder, så vore sommar inte så dumt ;)

Idag hade jag somsagt muntliga nationella prov i matte, dom som känner mig vet att matte absolut inte är ett ämne som jag hurrar över- så det var rätt blandade känslor inför detta. Men jag hade en väldigt bra grupp som bestod av mina två kompisar, så det kändes ändå rätt så avslappnat även fast vi alla tre var nerviga! Även fast jag var jätte missnöjd över min prestation så kändes det ändå skönt att ha det avklarat- nu är det fokus på nästa muntliga nationella som är *trumslag*... Engelska! *Gråter i ett hörn*, nej men det kommer säkerligen gå bra hoppas vi på :) Om inte annat så är jag nöjd över svenskan ;)

Känner mig rätt mätt nu med att gå på massa öppna hus på olika gymnasier. Förra torsdagen var det Jensen som jag verkligen blev total kär i! Dels deras scheman med att dom går förmiddag ena veckan och eftermiddag andra veckan= mer tid att var i stallet och att plugga hemma, samt så tar de sin tid för mig att åka in till Uppsala. Skolan var även inte kommunal, bra mat, skolan ligger centralt och den är mindre. Nej men jag gillade den jätte mycket! I tisdags var det Lundellska aka Skrapan och Rosendal som jag var på. Lundellska fastnade inte riktigt, vet inte varför, men det kändes på något sätt som att den skolan inte var något för mig. Rosendal tyckte jag dock väldigt mycket om! Stort och fräscht :) Igår- onsdag så var jag till Celsius och samma som Jensen- så blev jag jätte kär i skolan! Har varit väldigt sugen på att enda sedan i början av hösten på att gå där med deras NIU (nationell idrottsutbildning) program med inriktning ridsport- hoppning. Skolan gjorde verkligen INTE mig besviken! Om jag gick på Celsius så skulle jag kunna kombinera min satsning med hästarna, samtidigt som jag får en bra utbildning :) Celsius skulle passa mig SÅÅ bra! Ska bara övertala mamma och pappa :P De programmet eller ja, linjer kanske man säger (?), jag vill gå är Sam (Samhälle)- antingen Samsam eller Sam och beteendevetenskap. Det är dock såååå svårt att välja vilken skola! Men vi får se, jag ska på prova på dag på Jensen på måndag :)

Fortsatt trevlig kväll! <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har varit en liten paus här på bloggen från min sida. Jag har tagit en paus från det mesta, pausade hästarna och skolan, fokuserade på mitt välmående. Det som var klart jobbigast var att pausa från hästarna, men samtidigt så var det välbehövligt. Jag och Mary började att glida isär, det var inte roligt längre- eftersom allt som gällde var att vinna och att det skulle gå bra. Istället för att tänka i andra perspektiv varför det inte har gått bra för oss i höst så gör jag det jag är bäst på- lägga träningen i en högre växel, höja kraven och slå mig blodig i väggen. Problemet var dock att glädjen försvann och jag blev bara irriterad och besviken. Så tog en paus, mamma skötte om hästarna och nu är jag i stallet igen. Men jag rider inte Mary- utan jag rider Paloma. Jag klappar, gosar och mockar till Mary- men jag rider henne inte. Man kan säga att jag och mamma har bytt hästar :) Så nu rider jag Paloma och mamma Mary.

Har saknat Paloma och hon är verkligen galet rolig att rida när man får till det och de klickar. Tror att hon kanske har saknat mig också, mitt fokus har legat så mycket på Mary så Paloma har fått hamna lite i bakgrunden. Men det känns kul att få hänga med bara Paloma här nu ett tag, även fast det kryper och gör ont i hela kroppen för att jag vill sätta mig upp på Mary. När jag ska rida Mary är lite oklart, tror efter jul. Sen kör vi på och har roligt. Det är extremt viktigt att vi två funkar som team och nyckeln till det är att vi ska ha roligt tillsammans- att vi gör det för att vi tycker är roligt. När glädjen försvinner så funkar det inte.

Problemet jag har haft hela hösten med att Mary inte vill gå in på banan tror jag har att göra med att hon känner en sådan hög press från mig och att allt är så allvarligt så att det blir inte alls kul. Då ställer hon inte upp- hon säger upp sig. Somsagt- istället för att ha sätt det ifrån detta perspektivet så har jag slagit mig blodig i väggen. Jag vill bli bäst för mycket, jag vill ha bra resultat för mycket, det blir för mycket, jag sätter en för hög press på oss som ekipage- för mycket. Så jag hoppas på att denna paus kommer hjälpa oss att hitta tillbaka till varandra och vara ett lika starkt team som vi var innan.

Jag har alltid trott att sådana problem löser sig genom att lägga träningen i en högre växel, att träna mer och hårdare. Men det gör det inte alltid. Ibland måste man påminna sig själv att varför gör jag det här? Jo- för att det är det roligaste jag vet och jag älskar det.

Nu vet ni om läget, så nu kommer de flesta inlägg handla om mina och Palomas ridpass :)

Likes

Comments

Godmorgon!

Måndag igen, vissa tycker att det är tungt med en klump i magen och ångest tankar- medans vissa andra kanske vaknade upp med ett leende på läpparna. Hur du nu vakna vill jag att du köttar på den här veckan, gör ditt bästa. Kanske känns tungt idag eftersom att det är måndag, men det kommer kännas skönt på fredag eftermiddagen, det kan jag lova er.

Jag själv sitter och äter frukost. Yes ni läste rätt. JAG sitter och äter frukost. Inte typ några tuggor av en macka utan yoghurt, frukt, juice och macka. Har nog aldrig ätit så mycket till frukost en skoldag, eller inte vad jag minns iallfall.

Vi hörs senare, kötta kötta!

Likes

Comments

Go kväll!

Söndag kväll, shiiiit hej söndagsångest. Denna vecka har gått väldigt snabbt. Måndag imorrn och inte så särskilt taggad för att dra till skolan imorrn. Det är mörkt när jag vaknar och åker hemifrån och det är mörkt när jag kommer hem från skolan. Hmm, det är nu alla går in i en depression och klagar på livet? Det är alltså nu alla drar till varmare ställen med klarblå himmel?

Muntliga nationella står på agendan och massa hard work i skolan, träna som in i helvete inför våren med Mary och vara en trevlig och glad social person. Wish me good luck! Kommer kännas skönt med jullov sen, så det är bara att bita i det sura äpplet och ge allt vad man har. Jag tycker ändå om att ha mycket att göra, ett fullspäckat schema liksom. Kanske någon dag, någon kommer att klappa mig på axeln och säga "bra jobbat, fyfan vad du är bra".

Ska lova mig själv nu att äta alla måltider och inte slarva med en enda nu- ända fram till jullovet. Är så otroligt dåligt med det där på att äta och ha fasta tider. Har varit så stressad nu dom senaste veckorna så att det känns som att jag kommer spy upp maten och kan inte heller sova på nätterna för att har svårt att komma till ro. Detta leder till att jag får svårt att koncentrera mig i skolan och hålla fokuset uppe. Då hamnar jag efter. Så nu jäklar- jag ska tamifanimej äta alla måltider nu!

Har varit skönt att ha höstlov, har verkligen kunnat få sova mina 8-9timmar och ätit. Jag har gjort saker jag tycker är roligt. Har samlat på batterierna så att jag kan ge järnet ända fram till jullovet liksom. Känns som en omstart, liksom börja om på nytt och få en ny chans nu på måndag.

Min glädje här i livet- hästar. Mitt andrum där jag bara kan få andas- stallet. Så otroligt tacksam att hästarna har format till den jag är idag. Är van att jobba hårt för att nå framgång.

Ibland frågar folk mig varför jag är så glad och positiv jämnt. Jag har inte direkt något svar, utan bara att jag inte alltid är så glad och positiv. Men jag vet att inget blir bättre av att gå och gräva ner sig. Folk frågar ibland hur jag orkar och vafan jag tänker med, att jag måste sluta ta på mig så mycket. Men samtidigt så känner jag att jag vill, jag är envis och en dag kommer jag ha igen det. Jag vet vart jag vill och jag tänker mig inte låta stoppas. Jag vet att hårt jobb lönar sig i slutändan.

Kära läsare, ta tag i erat liv. Skriv till denne "speciella" människa att ni älskar den, ta tag i den där träningen, gå upp på morgonen med ett leende på läpparna. Do it. Vi är här och nu, ta vara på tiden. Sitt inte där i din säng och klaga på livet. Gör något åt det istället. Lovar att det kommer kännas så mycket bättre senare. Livet är för kort för att leva olycklig.

Glöm inte att göra saker du tycker om. Haters gonna hate liksom, kör ditt egna race. Folk kommer kanske att kalla dig galen, helt slut i huvudet och så vidare. Men bry dig inte så mycket om alla andras åsikter. Kör bara kör!

Ta hand om er, love you all.

Likes

Comments

Hej på er!

Inget bloggande igår men ni får ändå inte missa en rapport från gårdagens pass :P Markarbete stod på schemat för ponnysarna med studs. Såsom rubriken lyder "piggelin och tröttmössa", så hade jag en ponny som var trött och inte alls tänkte gå fram. En ponny som var mer uppe i luften än på backen och tyckte allt var extremt roligt. Gissa vem som var Mary och vem som var Paloma, hahahah ;D

Nej, men Mary tycker bommar som ligger på backen äter små bruna ponnys och sen ville hon inte gå fram. Det är lite drygt att rida henne nu när jag helst inte ska rida med spö... :P Men det slutade ändå med att mamma fick gå och hämta ett spö. Jäklar vilken skillnad det blev på henne! Det var som om något hade bitit henne i rumpan och helt plötsligt skärpte hon till sig och allt gick plötsligt mycket bättre. Då höll jag bara i spöet och petade lite på henne med det någon gång. Svettig och flåsig blev hon, fredagsmys!

Paloma däremot hade världens motor och hon levde verkligen upp till hennes smeknamn rallyracern. Shit vilken motor hon har! Dom som känner Paloma och har sett oss hoppa/markarbetar vet hur taggad hon blir- för att allt som har med bommar är det roligaste som finns enligt Paloma! Hon är så söt med sina spetsade öron <3 Det är tur att hon är så kvick i fötterna såsom hon drar på när det är bommar! Det kändes verkligen som throwback till markarbetes/hoppträningarna i Nåntuna för Vicky, när Paloma drog i 190 runt hela ridhuset och tyckte allt var gaaaaaaaaaalet roligt, hahahaha! :D Men såååå galet rolig hon är att rida! Låter klyschig nu och kanske smått överdriven, men Paloma har gått som en klocka hela veckan. Igår exempelvis så satte jag mig upp och skrittade fram på långa tyglar, kortade upp tyglarna och då söker hon sig neråt direkt. Det är wow för att vara Paloma. Just eftersom hon är så känslig och lättstressad. Paloma samlar massvis med guldstjärnor och plus poäng! Om vi bara satte det i hoppningen också så har jag min drömponny.

Här har ni Mary aka Loppan som försöker allt vad hon kan göra sig så söt som möjligt, för att förhoppningsvis få liiiiiiiiite mera mat. Hungriga ponny! <3

Har alltså 1 ponny som behöver mera gas och en som behöver broms ;) Mary och Paloma är så sjukt olika. Paloma är nättare, känsligare, mera lättstressad och med mycket motor. Mary är lugnare, mera åt det grövre hållet, mera busig, uppmärksam och tittigare. Men båda två får man verkligen rida på, ingen av dem är ponnys man glider runt på. När dom går bra, då går dom in i helvete bra. Det är bra att dom är olika, då får jag lära mig att rida olika slags typer av hästar. Paloma har exempelvis en kortare och mera "springig" galopp- en typisk ponny galopp. Mary har mera storhäst gångarter, en stor galopp, går exempelvis bra på storhäst avstånd.

Provade Marys hoppsadel på Paloma igår också. Den låg jättebra, även fast dom har olika typer av ryggar :) Palomas hoppsadel används inte direkt så överdrivet om man säger så och då känns det onödigt att ha den som står och dammar. Nu passade ju Marys hoppsadel bra och jag är jättenöjd med Marys hoppsadel, så det är verkligen en win win :)

Kolla vad fin himmel det var fredag morgon! No filter needed!

Åkte till Lurbo idag för att kolla på deras hopptävling. Jag och Mary skulle ha startat där, då det var lagfinalen av division 2. Men eftersom att hon har fått scenskräck och vi inte fick ihop ett lag till finalen så blev det inget. Men jag och Mary satsar till i vår :) Jag och mamma hittade lite tävlingar till i vår/sommar redan nu. Här ska det hoppas LB och LA! Utomhus säsong blir det också, så jag håller tummarna för att Mary kommer vara lika taggad som jag och att hennes scenskräck blir såsom bortblåst. Ååå vad det kryper i kroppen! Vill tävla nu, nu, nu! Vad gör man nu på helgerna liksom? :P

Bästa groom Kristin har fotat! <3

Idag fick ponny damerna skritta runt vallen och tror att båda två tyckte det var skönt med en lugnare dag och slippa banan. Imorgon får vi se vad vi hittar på :)

Likes

Comments

Hej! Nu har vi inte hörts av sen i söndags, men nu ska ni få uppdatering. Hörrni... Det är höstlov! Så galet skönt! Vill ni höra något mer bra? Jag känner att min motivation till hästarna har smygandets kommit tillbaka- wohoo!! Kände verkligen hur motivationen har stugit upp sig under veckan och speciellt nu när det är inomhus hopp SM som går an i helgen. Känner verkligen att jag börjar hitta tillbaka till att jag tycker det är roligt att rida, för varför rider jag? Jo, för att det är kul!

Måndag: Tog en lååååång (och välbehövlig) sovmorgon och trimmade piggelin Paloma på banan. Paloma har varit väldigt pigg på sistone så fokuserade på att hon skulle slappna av och inte stressa upp sig, samt att hon skulle liksom tagga ner. Helklippt Paloma + kallare väder + att hon har en väldigt bra kondition = pigg Paloma! Men hon skötte sig bra och jag fick verkligen igenom henne! Mamma longerade Mary senare på kvällen. Jag åkte och sov hos Tilda <3

Tisdag: Jag och Tilda åkte till Boländerna och lämnade hennes moppebil på verkstaden vid 08 tiden. Sedan åt vi brunch på Ikea och kollade runt i lite affärer innan jag tog bussen hem. Mys <3 Skulle verkligen vilja ha en moppebil eftersom att bussen i princip aldrig går här ute i skogen :P Mamma, pappa, farmor och farfar är inte alltid jätte sugna på att skjutsa ;) Men dom är sååååå dyra :///

Direkt när jag kom hem drog jag ut till stallet för att rida ut på Paloma med Kristin och Curre. Lyckopiller <3

Mary skötte sig bra på hoppträningen där vi tränade på att hoppa bana. Sista banan vi hoppade låg hinderna på 1m-110cm (förutom vattenmattan, då Mary hälsar att vattenmattor äter hästar). Hon kändes lite trött och seg, men hoppade ändå väldigt runt och smidigt. Hoppar fortfarande utan spö, så kan också vara därför jag tycker att hon känns seg :) Fick hemläxa att träna på "bebis galopp pirutter". Funderar även på att åka på Sävas pay and jump den 11e, för att fortsätta träna bort hennes scenskräck.

Onsdag: Jag och Paloma hängde på Ella och Popgun ut. Vi var borta i cirka 1 1/2 tim, vi red i alla gångarter, så Paloma var alldeles svettig när vi kom tillbaka :) Tycker om att träna mina hästar utanför en bana, ut i skogen, ut på grusvägarna- älskar varierad träning! Paloma var även väldigt glad att få "springa av sig" lite och få komma ut :) Mary skrittade jag runt vallen, då jag ville att hon skulle få komma ut, men ändå ta det lugnt eftersom att vi hopptränade dagen innan. Hon var väldigt pigg och glad <3

Mina eksem har kommit tillbaka nu när det har blivit kallare... Sved som faaaaaan när jag duschade och vet om att jag inte får klia, så stod och hoppade runt där och skakade på benen för att det kliade så mycket, *suck*. Men idag har mamma köpt salvor så att jag inte behöver klia sönder mig :P

Idag (torsdag): Idag så trimmade jag båda hästarna på banan.

Det blåste rätt så mycket när jag red Mary och hon blir så lätt spänd när det blåser. Men tycker ändå att hon skötte sig bra även fast hon hoppade till lite då och då i början. Men fick verkligen igenom henne på slutet och hon var så mjuk, fin och avslappnad <3 Tränade även på hemläxan vi fick av Wille i tisdags- "bebis galopp piruetter". Mary tyckte det var suuuuuper jobbigt till en början, men efter några försök fick vi kläm på det och jag tyckte att det kändes väldigt bra. Fick hjälp av mamma på marken som gav mig tips om hur jag skulle göra.

Paloma gick jättebra! Hon hade på sig såsom en mössa (ser det ut som) som är från Back On Track, som värmer nackmusklerna, då hon är spänd i dem. Skulle kunna fota när hon har på sig den någon dag och lägga upp på bloggen. Hur som så var hon var fin från start till slut idag! :D Tror det är det bästa dressyr passet jag har ridit på henne! Men nu kan jag sitta ner på henne i traven och faktiskt ta i henne. Även fast det är fortfarande det här unghäst tänket och tänka "outside the box" när man rider henne, så kan man ändå börja rida henne som en "vanlig" häst. Så stora framsteg hon gör hela tiden! <3 Hon gled verkligen som smör i sidorna och man ville verkligen inte sluta rida! Bästa Pinglan <3 Fick även hjälp av mamma från marken när jag red Paloma, jag och mamma var inte ens nära på att bli osams en enda gång ;D

Vettefan hur jag sitter, hej stolsits! Hur som så var Paloma fin <3

Likes

Comments

Hej! Det har varit rätt dålig uppdatering här och det beror på:

1. Mycket skola och stress 2. Om jag hade bloggat hade ni fått ett gäng halv bittra och deppiga inlägg

Men nu ska det bli ändring på det! Har höstlov nu också den kommande veckan så nu ska jag förhoppningsvis ha tid att uppdatera er!

Sen senast så har jag och Mary tränat på hemma. Varit på några Wille hoppträningar och där har jag fått rida utan hoppspöet. Jag har gärna velat använda det så fort jag känner mig osäker innan hindrerna, men nu ska jag få använda benen istället! Kommer att använda spöet på tävling, men nyttigt att kunna "lära" sig att hoppa utan det också- så på hemmaplan blir det inget spö! Detta gäller även i dressyren- använda så lite spö som möjligt. Mycket fokus på övergångar och att hon kvickt ska lyssna fram för skänkeln. SÅ NER MED BENEN OCH SLAPPNA AV I KNÄNA, just ja, det också. Det är rentutsagt SKITTRÅKIGT att träna övergångar, men hoppas på att jag en dag kanske kommer att ha igen det. Eller jo, jag kommer ha igen det en dag. Övergångar må vara tråkigt att träna på, men så fint hästarna jobbar genom kroppen sen!

Men ja, eftersom att jag inte ska tävla något mer det här året, så har vi börjat på vinterträningen. Mycket styrka, teknik och kondition. Finslipa lite extra så att vi är fit for fight inför våren. För då jäääääklar! Nej men höstens planering gick inte sådär jättebra om jag får säga det själv- så vi hoppas på bättre i vår. Shit vad lång tid det känns som att det är till våren. "Ja men det ska jag göra i vår", "ja, vi får se i vår", "i vår...". Nej men jag vet vad jag vill och jag tänker inte låta mig stoppas över Marys scenskräck. Jag har redan målat upp en bild över vart och när jag ska göra vissa starter i vår. Utomhussäsong <3 Shit, det vill jag ha! Jag och Mary är ett riktigt utomhus-ekipage :P Stooooooooora och låååååånga utomhus banor, kan det bli bättre *emoji med hjärtögon*!?

Somsagt så har det inte gått bra för mig och Mary nu i höst. Då Mary har fått scenskräck *suck*. Mary är en rutinerad tävlingsponny så aa, nej det har slagit slint i huvudet på henne någonstans.
Igår så åkte vi till Underberga på P&J. Hoppade 80cm för att Mary skulle tycka det var lätt. Det är ju trots inte allt höjden vi behöver träna på, utan att vara inne i ett främmande ridhus och att vara inne på en "tävlingsbana". Dock känner jag att jag och Mary inte riktigt passade in ;P Det var jag och Mary, så massa gulliga B och C ponny ekipage, så unghästarna. Kändes jätte rörigt på framridningen om man jämnför med hur det är på en "riktig" tävling. Det brukar vara att alla rider i samma varv, men här red alla åt olika håll, det fanns inget max antal inne på framridningen, folk kan inte högerregeln, ropar inte när dom ska hoppa hinder osv osv. Tycker att vissa ponnyframhoppningar är röriga med en liten yta och med massa ekipage. Men det kändes inte som någonting om man jämnförde med framridningen på P&J`en hahahah! Nej men Mary är möttesskygg, så det blir lite drygt att rida fram med folk som inte kan högerregeln :P Hur som så skötte hon sig bra både när vi red fram (hoppade jättefint när vi hoppade fram) och senare inne på banan. Först så ville hon inte riktigt gå förbi ena kortsidan där läktaren var, men efter några försök så gick hon förbi hur bra som helst där. Så hon hoppade nolla, lätt som en plätt genom banan <3 Tycker ändå att hon drog på själv med öronen framåt, vilket var kul! Ännu roligare när jag klappade om henne när vi hade hoppat sista hindret och hon tänkte dra iväg i bocksprång. Det var verkligen som att hon: "titta vad jag kan! Visst var jag duktig nu?". Riktigt kul att se! Hon var så glad och stolt över sin rosett hon fick <3 Snacka om mallig ponny, hahahah :P
Idag var vi till UPK (Uppsala Ponnyklubb) för att tävla klubbdressyr. Vi red en LB:1 och LA:1 (La'n var våran debut). När vi red fram ute började det snöa och dom som känner Mary vet att hon inte tycker om när det snöar på henne och absolut inte när det kommer snöflingor in i näsborrarna på henne! Sedan så blåste det även löv på henne OCH hon behövde faktiskt gå i vattenpölar, stackars ponny (läs med ironi)! Men när vi galopperade fram ute så busade hon till det lite och tänkte göra ett och annat glädjehopp <3 Glad, det är hon! I båda klasserna blev hon tyvärr jääääääääääätte spänd, när hon blir spänd blir hon verkligen såsom blockerad i huvudet och verkligen "dör". Så, rida arslet av mig- det fick jag göra. Men vi tog oss igenom på 60% i LB:1 och 51% i LA:1. Fine, vi gjorde alla rörelser förutom ena förvända galoppen. Fine, hon var jätte spänd. Men det var inte en jätte allvarlig tävling, utan vi var med för att hon just behöver träna på det här. 1. Att vara inne i ridhus 2. Att vara inne på en tävlingsbana. Det har vi gjort den här helgen! Klart att jag blev besviken idag, sitter och trimmar hemma på LA/LA:P1 nivå i dressyr och sen så får man inte ens godkända procent i en LB. Det är verkligen sådan stor skillnad på att vara hemma och borta. En dag hoppas jag på att hennes scenskräck släpper och att hon verkligen får visa vilken cool ponny hon är!
Dör sötdöden över hur söt Mary är i knoppar!!! Bebisponnyn <333333
Men de är klart att luften går ur och att man blir frustrerad. Vi ligger på LA/msvb nivå i hoppning hemma och trimmar dressyr på LA/La:P1 nivå hemma. Men på tävling, nope- för att hon blir så spänd. Blir så irriterad! Saknar att vara lika farlig ute på tävlingsbanorna med henne som vi var i somras, saknar att verkligen vara ett team med henne. Är man såsom ett med Mary, då har man en fighter för livet som skulle kunna hoppa genom eld.


Är fortfarande på jakt efter min motivation, även fast det har blivit bättre än sist jag skrev av mig här. Någon som vet några P&J`s och P&R`s nu här runtomkring Uppsala så kommentera gärna! Blickar framåt nu mot våren, fyfan vad vi ska vara fit for fight då. Tänker inte låta någon säga att jag bara har glidit på en räkmacka till mina framgångar, when they sleep I work harder.

Min Mary, världens bästa Mary <3 Har så mycket att tacka henne för och skulle aldrig byta ut henne mot den bästa meriterade ponnyn i världen. Det finns ingen jag älskar så mycket som henne. Mary, min soulmate <3

Likes

Comments

Hej på er! Usch vilket tråkigt väder det har varit här på sistone, regn, regn och regn!

Var på CC Stud idag för att försöka jobba bort Marys "scenskräck" för att hoppa borta som hon nu har fått för sig. Wille följde med för att få se problemet med egna ögon och för att hjälpa mig.

Mary var fin och mjuk när vi red fram, tittig som vanligt- men inte mer än så. Hoppade fram på ett lägre plank som hon hoppade helt godkänt på. Dock när vi började hoppa gick det dåligt. Alltså jätte dåligt. Skulle hoppa en låg oxer med grå vita bommar och med ett hjärta i oxern. Mary total vägrade. Kickade mot skänkeln, vägrade att gå fram och verkligen nonchalerade mig. Men till slut hoppade hon den utan problem efter att ha fått bråkat en stund med henne. Hoppade en jätte låg kombination (fokuserade inte på höjd idag, utan mer att vi var inne i ett nytt ridhus och hoppade) med tre storhäst galoppsprång mellan. Dock gör det inget att Mary går på storhäst avstånd eftersom att hon har en sådan "stor" galopp. Hur som så hoppade hon den helt ok, ingen super känsla, men hon hoppade den- ibland får man vara nöjd med det lilla liksom. Hoppade vattenmatta som hon till en början (of course eftersom att det är Mary och hennes "vattenmatta skräck") tyckte var väldigt äcklig. Hoppade den sen bra och la upp högre, kanske cirka 90cm-1m och det hoppade hon bra. Hoppade en oxer och ett räcke som hon hoppade bra. Hoppade bana sen som hon gjorde helt ok, det var inte riktigt min Mary men fick till två riktigt bra språng som låg på två högre oxrar. Summering av träningen:

JAG FICK RIDA ARSLET AV MIG. Hela tiden. Varenda sekund, varenda steg Mary tog.

Fine, Mary är ingen ponny man åker med på. Men den som påstår att jag inte red idag, vet nog tyvärr inte hur man rider. Den som påstår att jag inte är envis, vet inte vad att vara envis är. Men ja, what doesn't kills you makes you stronger.

Det blir ingen LA debut för oss i Runsten nästa helg.

Folk som säger: "ryck upp dig och på`t igen"- jag har ALL rätt att var besviken. Jag har ALL rätt att känna mig tom och värdelös. JAG har tränat inför den här debuten sen i vintras när vi la upp årets tävlingsplan. Jag ÄR mentalt förberedd för den här debuten, Mary kan inte vara så mycket bättre inför den här debuten. Hon har bra kondition, styrka, hon hoppar hus med glädje hemma och hon är så mjuk och fin i kroppen! Jag har ALL rätt att vara besviken. ALL rätt. Vill skrika ut, vill gråta ut hur arg, förbannad, frustrerad, ledsen och besviken jag är. ALL tid, pengar och jag har tränat arslet av mig för den här LA debuten. Jag har målmedvetet och ambitiöst tränat arslet av mig för att jag och Mary ska vara fit for fight inför debuten. Jag har sett fram emot debuten enda sedan Januari. Jag har ALL rätt att var besviken.

Min Mary, min Mary. Ponnyn med ett hjärta av guld, ponnyn som ställer upp och skulle hoppa eld om jag så sa de åt henne. Mary som har öppnat så många nya dörrar för mig, som har fått mig att tro på mig själv. Min Mary. Min Mary som inte ens vågar gå in på en hopptävlingsbana, som inte vågar hoppa i nya ridhus. Nej, det är inte min Mary. Min Mary ställer upp till 110% och är en fighter som vill gå nolla. Den här Mary som är nu är inte min Mary. Jag vill ha tillbaka MIN Mary.

Planen framöver är att fortsätta åka och hoppa i nya ridhus och sätta gränsen för henne att hennes beteende hon har nu INTE är okej. Inte någonstans, aldrig- absolut inte okej. Hoppa lägre höjder, komma iväg på Pay and Jumps. Håller lagfinalen i Lurbo första helgen i november öppen. Det ska bara gå, vi ska hitta tillbaka till vårat flyt. Det ska bara gå. Det kan ni ger er fan på, jag är envis. Jag må ha ett ponny sto, men jag är envisare. Om jag inte hade haft pannben hade jag aldrig klarat av att rida någon av Mary och Paloma, jag hade gett upp för läääääänge sedan.

Så de kan ni ge er fan på, nu ska jag gå och leta upp min motivation. Tror jag tappade den någonstans.

Tycker om den här bilden, hade lagat med förkylning och 40 graders feber hela veckan innan. Mamma hade hållt igång Mary hela veckan, för tävla- det skulle jag banne mig göra. Så fortfarande inte helt 100 så åkte vi till Norrtälje och plockade med oss två GRYMMA dubbelnollor i LC och LB. Som plus i kanten blev vi 3e placerade i LC och enda dubbelnollan i LB- vilket resulterade till en vinst. Lugnt bästa tävlingsdagen jag har haft. Sa ju att jag hade pannben.

Hur gör ni för att hitta motivation när allt bara känns "blääää"? Någon med/har haft liknande problem? Tell me!

Likes

Comments

Hej igen! Tänkte att det kanske skulle vara roligt för er att lära känna Mary lite bättre. Kanske blir lättare att följa våran vardag till att nå toppen? Lite så tänkte jag, så nu ska ni få lära känna Mary! :)

Marys riktiga namn är Bech's Mary Rose och brukar för det mesta kallas för Mary, men även Maja, Majsan, Majan, Träsktrollet och Loppan. Kärt barn har många namn <3

Hon är ett sto född 2004. Född i Danmark men kom som ungponny till Sverige. Hon kan snacka både danska, värmländska och uppländska ;) Innan hon kom till mig har hon gått LA i både hoppning och dressyr.

Jag har snart haft Mary i 1år och 6månader, hon är helt klart det bästa köpet jag/vi (mamma) har gjort!

Mary är en glad och snäll ponny med mycket personlighet som älskar att jävlas! Hon är en ängel borta och är väldigt lätt att ha med sig på tävling och träning. Det bästa hon vet är att få mycket uppmärksamhet och beröm. Mary har verkligen varit min självförtroende booster och har räddat upp mig såå många gånger inne på hoppbanan! Hon är verkligen en ponny med ett hjärta av guld och en kämpe- exempelvis vill hon verkligen gå nolla inne på hoppbanan och hon fightar till sig de på ett fantastiskt sätt. Det som jag "föll" för med Mary var att hon är så otroligt snäll och förlåtande. Men nu när jag verkligen har lärt känna henne så är hon en känslig ponny som kräver sin ryttare. Gör du som ryttare rätt- gör hon rätt.

Mary är lite utav en enmanshäst. Exempelvis så är det endast jag och Kristin som hon går så bra som bara hon kan gå. Vet inte hur tidigare ryttare har upplevt henne angående enmanshäst- men somsagt, Mary tycker inte om alla och om man känner henne bra, så ser man det tydligt. Hon är absolut inte elak, mer liksom, hur ska jag uttrycka mig? Obekväm? Ja, hon ställer inte riktigt upp och hon blir obekväm.

Mary är ingen skogsmulle häst, utan det är en ren tävlingsponny. Så bra som hon trivs att vara i bra på tävling, som fisken i vattnet! Ni såg väl bilderna från i lördags när Kristin och hon red fram? Shit vilken ponny jag har! Det är verkligen något hon älskar, att få visa upp sig. Dock lider hon av lite scenskräck inne på banan- eller främst på dressyrbanan, men hon tycker ändå att det är väldigt roligt att tävla <3

Hon älskar även att göra saker, hitta på något liksom. Då hon tycker det är jäääääääääätte tråkigt att "bara" få gå i skrittmaskinen. Eller om hon får gå i skrittmaskinen medans jag rider Paloma, avundsjukans avundsjuka Mary :P Om man hoppar upp på henne efter man har ridit Paloma går hon som en liten klocka och det är lite som att hon säger: "titta vad fint jag går, titta vad jag kan, visst är jag duktig?". En gång nafsade hon mig i armen för att jag inte hade gosat "tillräckligt" med henne. Somsagt- hon älskar uppmärksamhet.

Många säger att Mary ser väldigt lätt ut och är en rätt tråkig ponny. Men jag måste bara få säga att det är hon absolut INTE! Så roligt hon och jag har det, varje dag. Verkligen en ponny som är rolig att rida varje dag! Nu när jag verkligen har lärt känna henne så tycker jag om henne bara mer och mer för varje dag <3 Om jag hade skrivit detta inlägg för ett 1 år sedan när jag endast hade haft henne i 6 månader så hade nog det här inlägget sett lite mera annorlunda ut :P "Åå hon är så snäll, världens bästa ponny, finns ingen snällare"- det hade låtit klyschigt, men jag kände henne inte så bra då. Men yes, hon är verkligen supersnäll- men, det finns dagar då hon riktigt har djävulshornen riktade utåt :P

Hoppas att ni tyckte detta inlägg var roligt och att ni har fått lära känna Mary lite mera. Tror att det kanske blir lättare för er att förstå mina och Marys handlingar och att det blir lättare att följa med på våran resa till toppen! :)

Likes

Comments

Idag är det exakt 1år sedan jag och Paloma gjorde våran debut i LC hoppning på Täby. Varför skriver jag detta för? Liksom what, det var väl inget speciellt med en LC debut? Eller? Jo, det var ju det de var.

Så bra som jag och Paloma var förra hösten- hösten 2016 har vi aldrig någonsin varit. Hoppade enstaka hinder på 110cm, hoppade som en liten klocka och allt bara flöt på! Jag saknar det, varje dag. Varje gång jag ser Paloma så ser jag vilken talang jag (mamma- mammas häst) har. Fan vad jag blir irriterad på mig själv! Blir tårögd när jag tänker tillbaka hur sjukt roligt hon och jag hade det. Vi kanske inte drog jämnt ut alltid, jag har fått smaka grus många gånger, jag har känt en klump i magen när mamma har sagt att jag ska hoppa Paloma.

Jag blir irriterad på mig själv för att jag inte har mod nog att hoppa denna fantastiska häst.

Fatta om jag var modig nu att hoppa Paloma. Nu vet jag inte hur långt hon skulle kunna gå- men 110cm och 120cm klasser (det vill säga LA och MSVB) skulle hon hoppa. Sådan teknik, egen motor, försiktighet, klokhet, otittghet och ambitiös Paloma är- så har hon en enorm talang. Hennes nackdel är att hon är 16år och stel, första gången hon såg en bom tror jag var första gången för 3-4år sedan. Paloma är en otroligt känslig och nervig häst, hon har lätt för sig att snurra till allt i huvudet. MEN, när allt klickar med henne- WOOOOOW. Som jag har skrivit i tidigare inlägg så är Paloma all time roligaste hästen jag vet att rida när hon är på sitt "bra humör". För liksom, vafan hon är ändå ett litet halvt rödhårigt sto med massvis av personlighet! Men när hon är med en, shit vilken känsla. OBESKRIVLIGT. Då har man en riktig fighter som skulle kunna hoppa genom eld.

Är så glad att min mamma köpte henne. Hästen ingen annan ville ha, "omöjlig" "hopplös" "vild" "galen". Har så mycket att tacka både mamma och Paloma till den ridningen jag har idag- båda två har verkligen lagt grunden till min ridning och till den personen jag är idag. Utan Paloma hade jag kanske inte ens fortsatt rida? Jag red på ridskola då, men slutade snabbt efter Paloma köptes- jag var 11år då. Vet inte, men det är inte alla mammor som släpper upp sina 11 åringar på en ponny som i princip endast är insutten. Mamma longerade och var med- det var inte det. Men jag kunde absolut ingenting- det var absolut inte den lättaste ponnyn att börja med. Men ja! Vafan, jag lever en! :D Ordet läromästare är relativt :P Men jag älskade och älskar Paloma. Även fast det första jag sa när mamma visade bilden på annonsen var: "vad ful hon är" :P Paloma har lärt mig att "good things come to those who work their asses off and never give up" och "easy horses do not make better riders".

Jag skrev tidigare att Paloma har lagt grunden till hur jag är idag. Hur då? Paloma har lärt mig att vara ödmjuk och visa respekt. Paloma är ingen ponny man bara åker med på och hon är svår. Det har hon lärt mig- att vara ödmjuk, att det inte alltid går bra. Därmed att visa respekt till andra ekipage, dom kanske fightas med något annat som jag inte har en aning om? Därför ska man inte döma folk. Men Paloma har också hjälpt mig att face my fears så att säga. När jag känner att det inte går, att jag inte kan, att jag ger upp. Så har ändå kärleken till henne fått mig att komma tillbaka. "You don't fall in love in the sport, you fall in love with the animal".

Folk som påstår att jag bara har glidit in och köpt en fin ponny (Mary) och inte kan ett skit. Jag har varit där nere på botten. Första gången Paloma såg domarbord, dressyrstaket och var i ett ridhus var med mig- på en Pay and Ride i programmet LD (skritt och trav) och det var första gången jag "tävlade" 12år gammal. Det är JAG som har hoppat in Paloma, har fått otroligt mycket hjälp av folk och tränare runtomkring, men det är fortfarande jag som har ridit. Jag hade max hoppat 40cm på ridskolan. Första gången Paloma och jag var på en "hopptävling" (Pay and Jump) så hoppade vi 40cm och en funktionär fick leda runt oss. Min och Palomas första lokala tävling var en LE clearround (70cm) och vi blev utelsutna på tredje hindret. Jag har tappat räkningen för längesedan hur många gånger jag har ramlat av denna prinsess ponny när vi har hoppat :D Första gången jag klarade av att hoppa ett 70cm hinder började jag gråta glädjetårar och likaså när jag slog höjdrekordet med 1m och 110cm. Började gråta glädjetårar för inte alls så särskilt längesedan när hon hoppade studsen 100% klockrent.

Just ja, LC debuten. Har aldrig ridit så bra Paloma i hela mitt liv. Aldrig, aldrig, aldrig! Den tävlingsdagen slog tillochmed i våras när vi satte våran första dubbelnolla och blev 3e placerade i LD (80cm), men dock uteslutna på 5e (?) hindret i LC- dock visade det sig sen att hon inte var fräsch... Men hur som! Förra hösten- wowowowow! Jag har aldrig ridit så bra i hela mitt liv, satt bara och log runt hela banan. Paloma galopperade på med öronen spikrakt framåt- trivdes som fisken i vattnet. Men det som gjorde att det var en sådan lyckad tävlingsdag var att jag höll mina nerver i styr och gömde dem lååååååångt bort för Paloma, samt att mitt självförtroende var "on top" och vi hade ett jäkla bra flyt. Tränade för Vicky var/varannan vecka i Nåntuna, vi tränade verkligen. Hoppade enstaka hinder på 110cm, Paloma var i ett jäkla bra form och somsagt så var mitt självförtroende "on top". Enda gången vi backade var när vi tog sats liksom. LC debuten och denna tävlingsdag som var för exakt 1år sedan slutade med nolla i LD clearround med snabbast tid och 5fel (1 stopp och därmed 1 tidsfel) i LC debuten.

Jag erkänner och detta är ett otroligt känsloladdat ämne för mig att prata om och det känns därmed lättare att skriva detta. Men, jag saknar att åka iväg på träningar och tävlingar med Paloma. Jag saknar det som fan. Påriktigt, hade jag haft pengar och tid hade jag lugnt lagt ner det på Paloma. Jag och mamma har pratat lite om detta, vi kom fram till att i höst så ska jag och Paloma träna. Sen tävlar vi när vi känner oss redo för det. Men försöker redan nu få mamma att anmäla oss till en dressyrtävling (hon har blivit så sjukt fin!!!) :P Hur som vet jag att det inte är så särskilt mycket skrivande här på bloggen med Paloma och samma sak på sociala medier. Mary tar all plats liksom- men det blir ju så. Jag har sagt och satt upp ett mål att jag ska rida ponny i SM hoppning med Mary- då lär man liksom jobba sig ditåt.

Paloma kommer ändå alltid ha en stor plats i mitt hjärta och finns ingen häst jag litar på så mycket när det kommer till att rida ut och hantering som Paloma. Bästavän <3

You gotta have the patience and believe you're gonna make it, gotta hold on. I know you are crying on the inside, but you fake it'til you make it, gotta hold on. You gotta have the patience and belive that you're gonna make it, gotta hold on. I know you are tired of surviving, but you gotta keep on trying, gotta hold on- Hold on med Nano.

We used to have it all, but now's our curtain call. So hold for the applause and wave out to the crowd, and take our final bow, it's our time to go, but at least we stole the show. At least we stole the show- Stole the show med Kygo.

Likes

Comments