Vad är det som pågår egentligen, har jag fått bloggandet till en rutin helt från ingenstans? Ja kanske... Äsch känns på något vis enklare och roligare att blogga nu, sitter ändå vid datorn hela dagarna och ibland när jag behöver fördriva tiden så passar det perfekt att skriva ett blogginlägg. Som sagt så sitter jag på jobbet nu, idag känns det som om dagen kommer gå extremt långsamt. Jag gillar verkligen inte tisdagar, det känns bara som att all ens energi är borta och att det är såååå långt tills det blir helg. Men det är bara att bita ihop och försöka tänka positivt.

Helgen får stanna i dimman, en sak som jag måste skriva är dock att jag tagit sönder min mobil i lördags.. Så typiskt, det värsta är att jag inte minns hur den gick sönder, den lever helt inte längre bara. Så idag ska jag till tele2 och lämna in den, skönt att man har försäkring! Så just nu har jag väldigt svårt att kommunicera med folk, men å andra sidan så är det lite skönt att inte känna ett behov att kolla på mobilen jämt och ständigt.

Juste, sen ska jag på massage idag också, måste säga att det är så extremt bra och värt att gå på massage. Förut gjorde jag aldrig det, men nu känner jag ett behov av att göra det varje vecka. Mår på något vis bättre , känner mig mindre stel samt piggare av att få massage. Visst det kanske inte är så snällt mot plånboken, men det är viktigt att prioritera sin kropp och hälsa.

Nej nu får det räcka med onödiga skriverier för idag, vi hörs.

Bye

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

God morgon och välkommen September månad. Nu börjar det bli höst, september känns som tröskeln över till kallare tider ändå så tog jag på mig kjol idag... Kan inte ge upp på sommaren ännu, tiden går för fort.

I alla fall varför jag gör det här inlägget är mera för att berätta att jag har helt och hållet gjort tvärtom från vad jag planerat. Jag som om 24 dagar hade börjat min utbildning till flygvärdinna har istället valt att hoppa av. Så varför? Jo jag vågade helt enkelt inte ta steget, när jag insåg att jag var extremt tveksam på att säga upp min tjänst på banken så var det inte rätt. Jag hade hellre velat känt känslan av total övertygelse, vilket jag inte gjort. Sen att min chef fick mig att inse att det finns flera chanser framöver och att just nu kanske det bästa valet för mig är att stanna, så blev det så. Jag har dock inte mejlat TUI ännu och meddelat att jag ej kommer börja utbildningen och varför jag inte gjort det är väll för att jag fortfarande känner mig osäker. Jag har verkligen drömt om att jobba inom flygbranschen och att ha möjligheten i mina händer får mig istället att bli osäker? Konstig känsla.. Men jag har försökt intala mig att jag kan lika gärna söka om 6 månader, ev om 12 månader. Om jag fått chansen nu, så kommer jag förmodligen få den igen. Sen att jag då istället ska söka till sas, känns bättre. Sas för mig verkar vara ett otroligt trevligt bolag att jobba på och målet har alltid varit att jobba där. Så min resa fortsätter på Marginalen bank, och så får vi se hur det blir framöver, jag känner att jag har alla möjligheter ifall jag bara vågar ta dem, så mitt mål nu är att bli mer trygg i mig själv och lära mig att njuta av livet och därefter starta min resa ut i världen.

Puss & kram

Likes

Comments

Min semester för sommaren är över och jag är tillbaks på jobbet. Jag är väldigt nöjd över den här sommaren och det känns som att jag gjorde mycket och spenderade mina semesterdagar på det bästa viset. Jag besökte mitt landställe på Åland, samt åkte till Vimmerby med familjen och besökte Astrid Lindgrens värld. Jag var på summerburst med mina vänner, och hade allmänt sena och trevliga kvällar under hela semestern. Blev några fotbolls matcher också, golf rundor samt släktträff hos farfar. Sen så fyllde min farmor 70 år, vilket resulterade i ett stort firande för henne. Sist men inte glömt så drog jag & Emma till Spanien, Salou vilket var ett perfekt avslut på den här sommaren samt att jag fick lära känna nya intressanta personer.

Jag är verkligen tacksam över den familjen jag har och de vännerna jag har runt mig. Utan dem så hade livet inte varit lika roligt.

Men som sagt tillbaka till jobbet och visst är jag glad för det också, har saknat rutinerna samt de kollegor jag har här på banken. Men det blir en kort vistelse, för inom 1 månad blir det nya steg ut i livet.

Likes

Comments

Hej igen, som ni kanske vet sen mitt tidigare inlägg så ska jag bli flygvärdinna. Jag skulle starta min utbildning den 23e oktober, men har väldigt trevliga nyheter vilket är jag börjar utbildningen nu den 25e september istället. Är så otroligt taggad och att det är cirka 5 veckor kvar känns overkligt. Har fortfarande inte gjort undersökningen och fått intyg av läkaren ännu för att få jobba som Cabin crew , men ska jag göra den om cirka 1 vecka och är helt säker på att det kommer gå bra!

Det ni inte vet är att jag idag har en tillsvidareanställning på bank som Kravhandläggare, ett jobb som jag verkligen tycker är kul och som jag trivs med. Dessutom vet jag att det kan vara svårt att få en tillsvidareanställning idag och det var det som gjorde att valet var väldigt svårt i början... Ska man säga upp en trygghet för en dröm? Många kanske hade svarat olika på den frågan, men jag känner att jag är ung och behöver uppleva och testa på så mycket som möjlighet. & om jag inte tar möjligheten att få testa på ett yrke jag alltid drömt om så kommer jag säkerligen att ångra mig när jag tänker tillbaka på det senare. Därför kände jag att jag valet blev lättare och sa därför upp mig på min tillsvidareanställning på banken och accepterade platsen på utbildningen.

More to come. Love Rebecka.

Likes

Comments

Hejsan alla, längesen jag bloggade nu och känner väll egentligen inget behov av att göra det just nu. Min vardag är väldigt enkel och uttråkande, och känner därför att jag inte har lust.

Varför gör jag då ett inlägg nu? Jo, det är så att från och med i oktober kommer jag att börja jobba som flygvärdinna i 6 månader. Vilket för mig fortfarande känns galet. Har och kommer nog inte fatta det förrän jag står där på Arlanda och ska börja min utbildning. Jag har länge tänkt på att söka jobb som flygvärdinna, men då man behövt vara 21 år för de flesta jobben så har jag behövt vänta. Men iaf så skickade jag iväg en ansökan till TUI i början av våren nu och väntade ivrigt efter en respons. Så i maj så ringde dem och bad mig att komma på intervju på Arlanda och det kändes helt otroligt, var så extremt nervös både på vägen dit men också i väntan på att mötet skulle börja. Mötet kändes bra, och infon om jobbet gjorde att drömmen och att jobba i luften växte.

Nu 2 månader efter intervjun har jag äntligen fått besked, jag trodde först de hade glömt bort mig då tiden bara passerade. Men så kom mejlet, mejlet om att jag blivit antagen till utbildning för att bli flygvärdinna och att därefter få jobba hos TUI i cirka 6 månader. Jag kommer alltså starta utbildning den 23e oktober, vilket gör att jag från och med det datumet och 6 månader framöver kommer blogga om mitt liv på olika platser i världen och livet som flygvärdinna.

I väntan på de här 3 månaderna kommer jag först behöva göra en grundlig läkarundersökning, samt drog- och alkoholtest. Vilket jag har inbokat i augusti. Sen är det bara att vänta, vänta, vänta och njuta av att jag är så jävla glad att jag fick den här möjligheten.

Under intervjun fick jag också höra att när man väl börjat jobba som flygvärdinna så kan man sen inte sluta. Det är adrenalinet, känslan och upplevelserna som lockar en att stanna kvar, och jag kan inte sluta tänka på att snart kommer jag kanske och få exakt den där känslan som de beskrev. Som jag berättade tidigare så blir man bara periodsanställd, vilket för mig inte gör något. Jag känner att det är bra att testa och känna på ifall det här är mitt drömyrke och sen se vad det har att ge. Sen får jag enkelt hålla tummarna på att jag får fortsätta jobba som flugvärdinna ifall jag älskar det lika mycket som jag tror att jag kommer göra.

Men som sagt, kanske blir att jag slänger iväg ett inlägg efter jag varit på läkarbesök och om inte så hörs vi i oktober.

Puss & Kram Rebecka.

Likes

Comments

Du öppnar dina ögon, du funderar över allt du måste få gjort. Varför är det alltid så mycket att göra men aldrig tillräckligt med tid? Du tar tag i mobilen och bläddrar igenom dina meddelanden samtidigt som du går in i duschen. Du vet att hon inte är vaken ännu, du skickar iväg ett meddelande; "God morgon, älskling. Jag hoppas att du får en underbar dag". Du vill att meddelandet ska vara som två påminnelser för henne. Du vill att hon ska veta att hon är den första du tänker på. Och, ännu viktigare, hon behöver få veta att hon är din prioritet.

Det kanske låter perfekt i dina ögon, men är det verkligen vad vi kallar verklighet?

Förhållanden dessa dagar saknar förståelse. Vad är ens ett förhållande i dagens läge? Är det att träffas två gånger i veckan? Skriva med varandra på sociala medier hela dagarna? Pussas hit och dit? Någonting saknas. Vi har accepterat så många oacceptabla saker vilket gör det svårt att inse vad kärlek är; att sitta vid middagsbordet med våra telefoner, ta diskussioner via sms, ringa istället för att mötas upp, skicka bilder/låtar istället för att berätta ens känslor till varandra. Vi har skaffat oss en brist på kommunikation, uppmärksamhet, passion, intimitet och även brist på kärlek. Varför är vi okej med detta och alla genvägar sociala medier har givit oss när det gäller kärlek? Varför ska vi behöva be om varandras uppmärksamhet?

Vi måste ta oss en minut och kunna berätta vad vi uppskattar och gillar hos varandra, ringa varandra efter jobbet för att fråga hur varandras dag har varit. Göra en insats!

Vad hände med den tiden då kärlek var att man höll händer, kollade in varandras ögonen och förklarade hur perfekt personen är & när man gav blommor bara för att få se ett leende. Vart tog den kärleken vägen? Vi måste våga bete oss som barn när det gäller kärlek,njuta av den kärleken vi får och besvara den. Vi måste våga vara sårbara. Men, viktigast av allt, så måste du lägga undan din mobil och inse vilken fantastisk människa du har framför dig innan det är försent.

Likes

Comments

Jag har aldrig berättat vilken hemsk ångest känsla jag kan få. Det är som att få slag i ansiktet och att någon samtidigt skriker att man är värdelös på alla sätt. Det händer inte ofta att jag får den känslan, men när jag får den så är det så sjukt frustrerande. Det händer oftast när jag försöker göra allt för att det ska bli perfekt så lyckas man inte, man liksom gör misstag då man inte ska göra det. Jag jobbar på att inte få den här ångesten och försöker göra så jag slipper få de här attackerna men ibland så händer det tyvärr ändå. Jag har smått ångest över småsaker hela tiden, det är bara så jag är. Men idag kunde jag bara inte hjälpa det, jag blev för svag och ångesten tog över. Jag misslyckades med att klara av en sak som jag borde ha fixat. Nu ligger jag här och vet inte vad jag ska ta mig till, försöker på något vis få bekräftelse av att det är okej att misslyckas med saker ibland men tyvärr är det svårt att få folk att förstå hur det verkligen känns inuti i mig just nu. Varför jag skriver det här är endast för att det kanske hjälper mig att släppa den här känslan litegrann, hoppas på det iallafall. Ska väll fortsätta ligga här ett tag och försöka på något vis bli glad igen, behöver lite extra kärlek just nu. Behöver någon som håller om mig och säger att det är okej och att allt blir bra och att om några dagar så kommer du släppt den här ångesten.




  • Allmänt

Likes

Comments