Hej igen, som ni kanske vet sen mitt tidigare inlägg så ska jag bli flygvärdinna. Jag skulle starta min utbildning den 23e oktober, men har väldigt trevliga nyheter vilket är jag börjar utbildningen nu den 25e september istället. Är så otroligt taggad och att det är cirka 5 veckor kvar känns overkligt. Har fortfarande inte gjort undersökningen och fått intyg av läkaren ännu för att få jobba som Cabin crew , men ska jag göra den om cirka 1 vecka och är helt säker på att det kommer gå bra!

Det ni inte vet är att jag idag har en tillsvidareanställning på bank som Kravhandläggare, ett jobb som jag verkligen tycker är kul och som jag trivs med. Dessutom vet jag att det kan vara svårt att få en tillsvidareanställning idag och det var det som gjorde att valet var väldigt svårt i början... Ska man säga upp en trygghet för en dröm? Många kanske hade svarat olika på den frågan, men jag känner att jag är ung och behöver uppleva och testa på så mycket som möjlighet. & om jag inte tar möjligheten att få testa på ett yrke jag alltid drömt om så kommer jag säkerligen att ångra mig när jag tänker tillbaka på det senare. Därför kände jag att jag valet blev lättare och sa därför upp mig på min tillsvidareanställning på banken och accepterade platsen på utbildningen.

More to come. Love Rebecka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hejsan alla, längesen jag bloggade nu och känner väll egentligen inget behov av att göra det just nu. Min vardag är väldigt enkel och uttråkande, och känner därför att jag inte har lust.

Varför gör jag då ett inlägg nu? Jo, det är så att från och med i oktober kommer jag att börja jobba som flygvärdinna i 6 månader. Vilket för mig fortfarande känns galet. Har och kommer nog inte fatta det förrän jag står där på Arlanda och ska börja min utbildning. Jag har länge tänkt på att söka jobb som flygvärdinna, men då man behövt vara 21 år för de flesta jobben så har jag behövt vänta. Men iaf så skickade jag iväg en ansökan till TUI i början av våren nu och väntade ivrigt efter en respons. Så i maj så ringde dem och bad mig att komma på intervju på Arlanda och det kändes helt otroligt, var så extremt nervös både på vägen dit men också i väntan på att mötet skulle börja. Mötet kändes bra, och infon om jobbet gjorde att drömmen och att jobba i luften växte.

Nu 2 månader efter intervjun har jag äntligen fått besked, jag trodde först de hade glömt bort mig då tiden bara passerade. Men så kom mejlet, mejlet om att jag blivit antagen till utbildning för att bli flygvärdinna och att därefter få jobba hos TUI i cirka 6 månader. Jag kommer alltså starta utbildning den 23e oktober, vilket gör att jag från och med det datumet och 6 månader framöver kommer blogga om mitt liv på olika platser i världen och livet som flygvärdinna.

I väntan på de här 3 månaderna kommer jag först behöva göra en grundlig läkarundersökning, samt drog- och alkoholtest. Vilket jag har inbokat i augusti. Sen är det bara att vänta, vänta, vänta och njuta av att jag är så jävla glad att jag fick den här möjligheten.

Under intervjun fick jag också höra att när man väl börjat jobba som flygvärdinna så kan man sen inte sluta. Det är adrenalinet, känslan och upplevelserna som lockar en att stanna kvar, och jag kan inte sluta tänka på att snart kommer jag kanske och få exakt den där känslan som de beskrev. Som jag berättade tidigare så blir man bara periodsanställd, vilket för mig inte gör något. Jag känner att det är bra att testa och känna på ifall det här är mitt drömyrke och sen se vad det har att ge. Sen får jag enkelt hålla tummarna på att jag får fortsätta jobba som flugvärdinna ifall jag älskar det lika mycket som jag tror att jag kommer göra.

Men som sagt, kanske blir att jag slänger iväg ett inlägg efter jag varit på läkarbesök och om inte så hörs vi i oktober.

Puss & Kram Rebecka.

Likes

Comments

Du öppnar dina ögon, du funderar över allt du måste få gjort. Varför är det alltid så mycket att göra men aldrig tillräckligt med tid? Du tar tag i mobilen och bläddrar igenom dina meddelanden samtidigt som du går in i duschen. Du vet att hon inte är vaken ännu, du skickar iväg ett meddelande; "God morgon, älskling. Jag hoppas att du får en underbar dag". Du vill att meddelandet ska vara som två påminnelser för henne. Du vill att hon ska veta att hon är den första du tänker på. Och, ännu viktigare, hon behöver få veta att hon är din prioritet.

Det kanske låter perfekt i dina ögon, men är det verkligen vad vi kallar verklighet?

Förhållanden dessa dagar saknar förståelse. Vad är ens ett förhållande i dagens läge? Är det att träffas två gånger i veckan? Skriva med varandra på sociala medier hela dagarna? Pussas hit och dit? Någonting saknas. Vi har accepterat så många oacceptabla saker vilket gör det svårt att inse vad kärlek är; att sitta vid middagsbordet med våra telefoner, ta diskussioner via sms, ringa istället för att mötas upp, skicka bilder/låtar istället för att berätta ens känslor till varandra. Vi har skaffat oss en brist på kommunikation, uppmärksamhet, passion, intimitet och även brist på kärlek. Varför är vi okej med detta och alla genvägar sociala medier har givit oss när det gäller kärlek? Varför ska vi behöva be om varandras uppmärksamhet?

Vi måste ta oss en minut och kunna berätta vad vi uppskattar och gillar hos varandra, ringa varandra efter jobbet för att fråga hur varandras dag har varit. Göra en insats!

Vad hände med den tiden då kärlek var att man höll händer, kollade in varandras ögonen och förklarade hur perfekt personen är & när man gav blommor bara för att få se ett leende. Vart tog den kärleken vägen? Vi måste våga bete oss som barn när det gäller kärlek,njuta av den kärleken vi får och besvara den. Vi måste våga vara sårbara. Men, viktigast av allt, så måste du lägga undan din mobil och inse vilken fantastisk människa du har framför dig innan det är försent.

Likes

Comments

Jag har aldrig berättat vilken hemsk ångest känsla jag kan få. Det är som att få slag i ansiktet och att någon samtidigt skriker att man är värdelös på alla sätt. Det händer inte ofta att jag får den känslan, men när jag får den så är det så sjukt frustrerande. Det händer oftast när jag försöker göra allt för att det ska bli perfekt så lyckas man inte, man liksom gör misstag då man inte ska göra det. Jag jobbar på att inte få den här ångesten och försöker göra så jag slipper få de här attackerna men ibland så händer det tyvärr ändå. Jag har smått ångest över småsaker hela tiden, det är bara så jag är. Men idag kunde jag bara inte hjälpa det, jag blev för svag och ångesten tog över. Jag misslyckades med att klara av en sak som jag borde ha fixat. Nu ligger jag här och vet inte vad jag ska ta mig till, försöker på något vis få bekräftelse av att det är okej att misslyckas med saker ibland men tyvärr är det svårt att få folk att förstå hur det verkligen känns inuti i mig just nu. Varför jag skriver det här är endast för att det kanske hjälper mig att släppa den här känslan litegrann, hoppas på det iallafall. Ska väll fortsätta ligga här ett tag och försöka på något vis bli glad igen, behöver lite extra kärlek just nu. Behöver någon som håller om mig och säger att det är okej och att allt blir bra och att om några dagar så kommer du släppt den här ångesten.




  • Allmänt

Likes

Comments