Har varit ganska turbulent vecka minst sagt så bloggen har halkat efter och inläggen som är icke färdigskrivna har fått hamna i utskicken sålänge.

Har nu sammanlagt sen 13 Maj utgjort 4 besök med min katt pga urinproblem av lättare variant men han har ej viljat vågat eller kommit igång med kisseriet pga inflammation/svullnad mellan benen så han är nu inlagd på Djursjukhuset sen igår.


Den 13 Maj fick han akut stopp och åkte in till Djursjukhus där man med medicin fick igång blåsan med lite massage

Den 15 Maj fick han nytt stopp och fick åka in till närkliniken för att få narkos, röntgas och kateterspolas där man fann pluggar/kristaller av lättare art och att hans urinrör va lite krampande

Den 18 Maj nytt besök på närklinik för nytt stopp men inga kristaller fanns tack och lov men ny narkos och kateterspolning gjordes och observerades över dagen.
Sen åka vidare på kvällen till Djursjukhuset för inläggning och mer grundligare undersökningar, prover och dropp bl a.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments


Får en klump i magen varje gång jag ser denna film.
För jag vet själv exakt hur det känns att bli utburen av beväpnad polis som fått order av socialtjänst.



11 årig elev som blir omhändertagen - Privat film


Gråtande skolbarn såg poliser föra bort 11-årig flicka



Som många redan vet så bars ju jag (då 6 år) med mina syskon (då 4 år och 11 år) ut från hemmet klockan 22:00 - 22:30 på en Fredagkväll 21 April 1995 av beväpnad polis med övervakning av socialtjänst utan att vi fick ta med tillhörigheter eller få veta vad som va anledningen och inte heller få säga hejdå.

Utan vi bars ut gråtande under armarna på polisen där socialtjänsten stämplade papperna med

"Omedelbart omhändertagande LVU. Föräldrar förses med besöks + telefonförbud"



Att sånna här övergrepp sker än idag 2017 där socialtjänst lägger grunden att det för denna stackars elev skedde under "Barnets bästa" och också utan pappersunderlag och mot hennes egen vilja när eleven påtalat att hon INTE vill bo hos pappan är för mig ett övergrepp av socialtjänsten och är snarare inom en term "Barnets sämsta"

Likes

Comments

Ja det jag skriver om som många läst är inget lätt fall utan ganska komplicerat sådant.

Att det tar sin tid kan ni kanske också förstå.


Nu håller jag på med bl a att sammanfatta immunologiska bakgrunder, bakterier, antibiotika och resistensutveckling

Varför Rickard fick så mycket kurer som faktiskt skrevs aldrig tog på bakterierna och där man istället valde att beskylla mamma för detta då dom inte kunde begripa varför antibiotikan inte tog på bakterierna m:m

Där jag ska sammanfatta mina underlag och samtal som bevittnar i journal att min mamma inte alls va hos Rickard dom stunderna han insjuknande m:m


Detta är saker som jag skriver första hand upp i Office, Kalkylerar prover i Ecxel, Går igenom olika bakterielogi i program och dess innebörd m:m Program om utvecklade antibiotika resistenser inom Folkhälsomyndigheten.


Jag kan säga som så att jag går alla taggar ut nu med min utbildade kunskap jag har inom mina utbildningar samt kunskap per juridik och paragrafer.

Jag ska även i försök se om jag kan hitta dom gamla experterna som träffade mamma då jag har ALLA intyg här hemma från dessa som klart och tydligt skriver att mamma inte är en MbpS mamma utan att Rickard dog av naturlig sjukdom

Professor emeritus i psykiatri i Lund och professor emeritus i rättspsykiatri Levander

Docent och chefsläkare och mikrobiologen Kjellander

Specialist i infektionssjukdomar och tidigare överläkare vid infektionskliniken i Malmö och docent Cronberg

Klinikchef mikrobiologiska laboratorier Lund Universitetssjukhus Miörner


Sen har jag givetvis fått "inga namn nämnda" fått uttlåtande privat som kan bakterielogi/mikrobiologi att det beror på naturlig sjukdom!


Som ni ser på bilder är det GANSKA mycket att genomgå men jag vill ju vara mer noga än snabb och slarvig :)


Här dock engelsk tolkning är några av alla rättegångar och domar som genomgått

21.

Final decision

Supreme Administrative Court verdict cases 2246-2247-1998. The judgement concerns the termination of the LVU care for Rickard and Anders. It was delivered in Stockholm 29 June 2001.

Other decisions

Case 941-95, 2/5-95 Administrative Tribunal decision termination of LVU for Jessica, Rebecka and Tobias, continued LVU for Rickard.

Case 3544-95, 9/5-95 Administrative Court of Appeal decide LVU for Rickard.

Case 941-95, 17/10-95 Administrative Tribunal judgement rules that Rickard be taken into LVU care.

Case 4762-95, 30/6-95 Administrative Court of Appeal judgement that Rickard remain in LVU-care.

Case 7484-95, 12/12-95 Administrative Court of Appeal judgement of our appeal - rejected continued LVU for Rickard.

25/10-95 The Social Welfare Committee take Anders 10 hours old into LVU care.

1/11-95 The chairman of the Social Welfare Committee Janita Bergqvist places Anders in the home for infants.

Björn Lundin has also been given false verbal information about me by the Social Welfare Committee in my case. He has admitted this. His opinion about MBPS came in 1995.

This case has been on TV and in the newspapers

Case 2719-95, 31/10-95 Decision submitted about LVU for Anders

Case 2710-95, 7/11-95 Administrative Tribunal decided LVU for Anders. We appealed.

Case 8173-95, 29/11-95 Administrative Court of Appeal agrees with Administrative Tribunal about LVU for Anders

Case 2719-95, 22/12-95 Administrative Tribunal judgement. Our appeal was rejected. LVU for Anders.

Case 2972-95, 22/12-95 Administrative Tribunal judgement about placement of Anders. Our appeal was rejected.

Case 2971-95 Appeal of limitation of visitation to the Administrative Tribunal. Judgement - we lost

Case 870-1996, 22/3-96 Administrative Court of Appeal’s judgment LVU for Anders Administrative Court of Appeal dismisses us

We complained to the County Council, file 1885-96, 26/8-96. The County Council agrees with social services.

Case 1885-96, 11/10-96 Administrative Tribunal’s judgement appeal about Anders’ placement confirmed

Case 7248-96, Administrative Court of Appeal. LVU confirmed.

Case 871-96, 22/3-96 Application for termination of LVU for Anders and Rickard Administrative Court of Appeal’s judgement. Appeal was rejected. LVU confirmed.

Case 869-1996 Administrative Court of Appeal. Appeal against visitation verdict rejected

Case 7248-1996 Appeal placement Anders Administrative Court of Appeal rejects appeal.

Case 3787-96, 23/11 -96 Administrative Tribunal rejects appeal against LVU and visitation for Anders

20/1/97 We request review of LVU for Rickard. Not granted

20/1/97 We request review of LVU for Anders rejected

Case 1706-97, 16/4-97 Social Welfare Committee demand LVU for Jessika but the Administrative Tribunal rejects their application, but they force Jessika to move to her father who lives 70 Swedish miles from us. This was against her will

Case 3828-97 and 3829-97, 31/10-97 Judgement Administrative Tribunal concerning termination of LVU for Rickard and Anders. We lost as usual

17/1-1997 The Division of Public Prosecutor’s Office case concerning causing bodily harm was withdrawn. Crime could not be proven

11/12/1996 The Social Welfare Committee reports the vicar for violation of professional secrecy although we said there was no secrecy 16/1-1997. The church is acquitted

24/11-97 Opinion of the specialist in General Psychiatry Rudolf Schlaug that I am not suffering from MBPS. Rudolf Schlaug has met me but Björn Lundin has not.

7/10-98 The County Council levels serious criticism against the Social Welfare Committee who often delay the investigation.

Also criticism from JO (parliamentary ombudsman) criticising their actions when taking the children into care in 1995

Cases 6963-6964-1998 Termination of LVU for Anders and Rickard appealed but the Administrative Court of Appeal confirms the judgement on 27/2-98.

Case 1563-1998, 24/8-98 Administrative Court of Appeal judgement to study the documents but they were censured and pages were missing. We found out there was a verbal agreement between the Social Services and the Police.

20/10-99 Termination of LVU for Anders. Administrative Tribunal does not take up Johansson’s claim. The case is removed from the case list.

Prejudicial enquiry withdrawn but I was not interrogated.

Case 8681-99, 10/2-99 Supreme Court case. Appeal against Administrative Court of Appeal judgement concerning LVU for Anders. Now question of expert examination.

Case 6159, 23/11-99 LVU decision Anders

Opinion of Professor of Infectious Diseases Stig Cronberg 15/4-99 states that Rickard's sickness probably was because of an underlying disease.

Other interesting events

15/4-1996 Wrote to National Judiciary Administration. They referred me to the EU Court.

21/2-2000 Opinion of Forensic Psychiatry (Psychiatrist) Sten Levander, who has talked with me, who certifies that I am not suffering from MBPS

Legal representative case: 15787-97 Dismissal of representative. We won.

Legal representative case: 1292-98 Administrative Court of Appeal 4/6-98 dismissal of representative. We won.

Legal representative case: 703-98, 29/1 Dismissal of representative. We were rejected.

Legal representative case: 4434-97, 19/11 Dismissal of representative. We were rejected.

Legal representative case: 4212-98, 12/5-98 Administrative Tribunal’s judgement dismissal of representative. We won.

Legal representative case: 1685-97, 19/6 Dismissal of representative.

Legal representative case: 8801-99, 20/10 Judgement Administrative Tribunal dismiss representative.

Supreme Administrative Court’s notice about Review Permit

Supreme Court case 2608-1996 Administrative Court of Appeal was rejected

22/3-96 Case 869-1996 Visitation Anders was rejected

Supreme Court case 81-1996 Administrative Court of Appeal 27/12-97 LVU rejected.

Supreme (Court) case 2610-1996 Administrative Court of Appeal 22/3-96 about

Anders’ placement was rejected.

Supreme (Court) case 719-1997 Administrative Court of Appeal 27/12-98 LVU was rejected.

Supreme Administrative Court case 2608-1996 Administrative Court of Appeal

Case 869-1996 Visitation with Anders 22/3-96 was rejected

Supreme Administrative Court case 719-1997 Administrative Court of Appeal 27/12-97 LVU was rejected

Supreme Administrative Court case 608-1999 Administrative Court of Appeal 22/12-98 rejection of Case 1563-1998 dismissal of appeal

Supreme Administrative Court case 6007-1998 Administrative Court of Appeal 24/8-99

Rejection of Case 1563-1998 to study the documents.

Supreme Administrative Court’s decision on review of inhibition and revoking secrecy 1/8-97 Case 462-464-97 was rejected

Review case 3776 - 3777-1998 20/7-98 LVU for Rickard

Administrative Court of Appeal’s case 4762-95 for Anders, 7484-95 for Rickard were rejected

Other Documents

1. Rickard’s fever peaks after 25-04-1995 t0 13-12-1997

2. Crises in the family of Susanne and Jan-Erik Johansson

14-07-1994 to 07-02-1997

3. Medical record appendices sent to the Administrative Court of Appeal 16.02.1998

4. Child care cases in the Johansson family, Huaröd, 08-12-1997

5. Ehecbakterie 1994 fanns den isolerad hos människa då?

6. Vårdplan för Anders Johansson

7. Stig Cronbergs yttrande till Socialstyrelsen 10/6 2002

8. Present-day situation for Susanne and Jan-Erik Johansson

and their family of five children, august 1997


Likes

Comments

Jag har sovit dåligt denna natt men det slog mig om varför i mitt undermedvetna när jag såg vilken dag det va nämligen exakt Fredagen den 21 April 2017... Vad menar jag då specifikt med denna dagen?


Jo exakt Fredagen den 21 April 1995 för 22 år sen splittrades vår familj pga socialtjänsten Kristianstad och föll under lagen om LVU med omedelbart omhändertagande pga antaganden mot min mamma att hon skulle lida av

Munchausen by proxy Syndrom

D.v.s att ha misshandlat sitt ena barn genom att framkalla infektioner

även kallat

Barnmisshandel via förfalskning av symptom

Något som dock aldrig kunde bevisas hur av den läkare som anmälde utan som baserade det på egna antaganden och tycke och samförde detta med mammas reaktioner.


Jag ska ta upp sammanfattning vad som skrivits i journal av läkaren som anmälde utan bevis samt där jag även jämfört hans journalskrivning med Lunds journalskrivning som säger olika saker och där denna läkare inte tar upp flertal delar som Lund skrivit om samt om alla de kurer och bakterier som man aldrig förstod varför angående trots teorierna stödjer naturliga orsaker!


Rickard va precis som oss andra barn ett typiskt öron, näsa-hals barn och blöjbarn

Han utvecklade redan sjuksymptom 3 veckor gammal men som ansågs vara normalt för spädbarn

Hela startade med att min bror Rickard insjuknade i magåkomma Maj 1994 och man började således här misstänka tarmåkomma som va lite mer utdragen än den han hade Februari 1994.

Men kort och gott han fick vård denna första tid och bättrades efter hand men hade fortfarande kräkningar men han va ändå stabil och tappade ingen vikt eller påverkades allmänt enligt journalföring.

9 Juni 1994 satte man in en ny infartskanyl på Rickards högra handrygg men direkt efter kräkte han ner den nya kanylen dom satte. Dock valde sköterskan att varken rengöra eller byta ut kanylen han kräkte ner utan denne sköterskan lade bara om ett nytt täckförband runt om.

10 Juni 1994 Kom han hem på permission och sköterska ville man skulle behålla högra handens infartskanyl fram tills när han skulle återkomma till sjukhus igen den 13 Juni 1994.

9 Juni - 13 Juni = 5 dagar med icke rengjord infartskanyl och endast en uppmaning om att besöka distrikt 11 Juni 1994 för att spola rent kanylen vilket mamma givetvis gjorde. Något annat fick hon inte information om och litade ju på sjukvårdens ord som sades.

Kanylen va av den sort PVK (perifer venkateter) Specifikt en sådan kateter ska spolas med heparinlösning 2-3 ggr/dygnet och enligt metodbok bytas helt efter 2 dygn.

Den venkateter Rickard hade saknade även backventil och va vid hemkomsten stängd/proppad.

Rickards kanyl spolades igenom först efter ett dygn trots metodboken hänvisar 2-3 ggr/dygnet


11 Juni 1994 besöker vi distriktssköterskan som skall spola igenom infartskanylen på Rickards handrygg men en timme efter man spolade igenom kanylen fick han akuta febertoppar, frossa och blev marmorerad och vi åkte in till barnakut på CSK i Kristianstad men kanylen byttes inte ut utan man bedömde det som en viros. Labprover besvarades bl a med


13 Juni 1994 Byter man ut kanylen och noterar att Rickard är röd och svullen där den gamla kanylen hade suttit och man tog även nu också blododling. Rickard piggnar även till när man bytte till ny kanyl och vätska i sig. Man bedömer det hela fortfarande som en viros men möjligt med ett septiskt komplikationstillstånd.... Det är från denna dagen som nu allt spårar ur mer eller mindre men jag ska utföra en sammanfattning som kan skrämma vilken människa som helst!


Vårdcentralens recept

931010: Ery-Max = 1 dag

931011: Calciopen = 7 dagar

940418: Calciopen = 4 dagar

940422: Spektramox = 14 dagar


940611: Tas in på CSK Sjukhus

940613: Klindamycin = 6 dagar (Förebyggande syfte)

940613: Netilmicin = 10 dagar (Förebyggande syfte)

940619: Cefotaxim = 8 dagar utan effekt

940619: Blododling från 13/6 visar S.Viridans (efter insatt Netilmicin)

940623: Blododling från 13/6 visar Klebsiella

940627: Imipenem = 7 dagar utan effekt

940629: Blododling från 27/6 visar Candida och Candida i faeces (Noterades som helt osannolik svampsepsis)

940630: Zofran = 1 dag (För att se vad som händer)

940630: Antiemetika = 1 dag (För att se vad som händer)



940706: Överförs till Lunds universitetssjukhus

940707: Blododling visar E-Coli

940709: Vankomycin = 1 dag

940709: Fortum = 6 dagar

940709: Netilmicin = 2 dagar

940711: AmBisome = 7 dagar (Rickard försämrades av kuren)

940711: Blododling efter insatta kurer visar bakteriearterna

  • Candida Albicans
  • Flavobacterium-art
  • Pseudomonas Malthophilia
  • Laktobacillus-art
  • Koagulasnegativa Staphylokocker

940714: Nya Blododling visar bakteriearterna + Undersökningar

  • Citrobacter Freundil Koagulasnegativa Staphylokocker
  • Candida Albicans
  • Laktobacillus-art
  • Bacillus-art
  • Enterococcus Faecalis - Av två olika resistensmönster
  • Propp i Vena portae

940715: Klindamycin = 1 dag

940716: Vankomycin = 2 dagar

940721: Vankomycin = 8 dagar

940722: Ciprofloxasin = 8 dagar

940722: Klindamycin = 4 dagar

940722: AmBisome = 7 dagar

940729: Antimykotikum = 1 dag

940801: Överförs till CSK Kristianstad

940801: Vankomycin = 10 dagar

940801: Ciprofloxacin = 10 dagar

940801: Antimykotikum

940811: Läkemedelsreaktion = Vankomycin

940811: Klindamycin

940811: Tobramycin

940811: Trimetroprim

940816: AmBisome

941011: Penicillin-V = 7 dagar

941112: Spektramox = 7 dagar Utan effekt

941217: Blododling från tracheostomin visar

  • S.Aureus
  • S.Viridans
  • Enterobacter Cloace

941217: Penicillin-V = 7 dagar


940421: Omhändertagande LVU = Rickard blev helt separerad från mamma men blev sämre vilket talar emot MbpS!


Kulltorps villan hem för handikappade & sjuka barn

VARFÖR noteras ingen reaktion här då nya bakterier uppkom och medicineringen inte tog även i vårdhemmet? Varför utreddes inte vederbörande personal ang dessa uppkomster som skrivs upp nedan?


950503: Penicillin-V = 7 dagar

950516: Läkemedelsreaktion = Cave Celucorin

950516: Blododling/Urin visar Klebsiella

950516: Ery-Max = 10 dagar

950528: Spektramox = 10 dagar

950616: Spektramox = 10 dagar

950811: Blododling visar

  • E-Coli
  • Enterokocker
  • S.Aureus

960327: Blododling visar

  • E-Coli

960327: Ery-Max = 7 dagar

960503: Ery-Max = 8 dagar

960507: Blododling visar

  • Pseudomonas Aeruginosa
  • S.Aureus

960508: Blododling visar

  • Proteus Mirabilis

971219: NPH/Blododling visar

  • Pneumokocker
  • Proteus Mirabilis


Så vad har ni att säga om alla dessa kurer för ett litet barn?

Varför valde man att anklaga en kärleksfull mamma för att man på CSK inte kunde veta varför tillståndet förbättrades trots kurer?

Varför odlades det fram fortsättningsvis bakterier efter tvångsomhändertagandet men att ingen alls noterade några konstigheter angående detta för kurerna hjälpte ju inte där heller menar?


EXAKT nu vid denna tiden för 22 år sen Fredagen den 21 April satt vi syskon i varsen bil till ett främmande barnhem

Där mamma och pappa oskyldiga lämnades kvar i hemmet som nu stod tyst och tomt utan barn och satt på varsen hörna av soffan i vardagsrummet och inte visste varför.

Exakt vid denna tid står vi i ett allrum mitt i natten efter att ha ryckts ur sängarna av skräck av socialtjänst och beväpnad polis som inte ens kunde visa underlag som stödde läkarens antagande.

Min andra bror på 4 år gråter och jag som är 6 år och min syster 11 år försöker trösta min bror men vi hindras av personal som menar att han skall klara sig själv. Vi försätts i vars ett rum. Jag dricker något glas - Allt blir svart.


KAMPEN STARTADE!


RÄTTEN SKA SEGRA

MYNDIGHETEN HAR GJORT ÖVERGREPP

SOCIALTJÄNSTEN KRISTIANSTAD ÄR DESS SKYLDIGA


JAG INNEHAR ALLA INTYG SOM STYRKER ATT

MIN MAMMA INTE LIDER AV DETTA SYNDROM

AV FLERA OLIKA EXPERTERS UTTLÅTANDE




Vill även lägga notering att Rickard ingick i en provvaccination 1993-1994 för

Kikhosta, Difteri, Stelkramp, Polio och Act-Hib

Därefter började han få insjuknande symptom kroppsligt.






























Likes

Comments

Snacka om förvirrad. Gör en sammanställning av Rilles alla behandlingar han fick under sin vårdtid.

Jag säger bara HUR i hel*ete kan sjukvård ge ett barn över 40 antibiotikabehandlingar på loppet av 3 år bara?

Över 40 kurer av antibiotika till ett barn som inte ens hade fyllt 4 år?

TRO fan han utvecklade resistens mot behandling!


Bilderna är bara snabbt ihopplock jag skrev av ur journalen och det är bara loppet av 3 år!


Likes

Comments

Som alla vet håller jag på att kämpa med att få min älskade mamma rentvådd för den falska anklagelse hon ännu efter 24 år snart har stämplad på sig.

Hon benämns att lida av både Munchausen by proxy syndrom och Munchausen by proxy.

Men nån hjälp på vägen önskas.

Vi har ju underlag redan sen 2001 av Cronberg, Levander, Wall, Shlaug, Rydberg och obduktionspersoner på papper som talar att mamma INTE lider av syndromen men givet ser eller hörde socialnämnden inte den sidan alls utan i regeringsrätt valde dom beslut i domen att hänvisa till Lundin och Kronwall teori och Roy meadow.

Cronberg har gått i pension

Levander arbetar halft men tror han är i pension

Wall är avliden

Schlaug är avliden

Rydberg finns kvar och är mammas psykolog.

Dom flesta som fanns i vår hjälp har som nämnt gått bort tyvärr.

90-talet va ju inte lika moderniserad och det är dom senaste 10 åren utvecklingen gått fram.

Är det nån vänlig person som vill hjälpa till att kontrollera de bakteriearter och antibiotika som gavs till min bror, hjälpa till i att se samband i sjukdomsbild med oss andra barn?

Eller om nån vill tipsa om någon som är kunnig i område i mikrobiologi och vill ställa upp och ge sin version till mig?

Jag har som nämnt alla pappers underlag.

Mina journaler, mammas journaler och min bror Rickards journaler.

Dessa kommer att ges ut till den som vill hjälpa.

Dock har jag i nuläge ingen ekonomisk möjlighet att ersätta men jag kan på ett eller annat vis bidra på annat vis i att hjälpa er.

Tillsammans är vi starka.



En hjälpande hand är alltid ett stöd.

Då jag själv som egen person har vissa svårigheter pga NPF har jag mycket dels problem med formuleringar, fokusering och vissa fall problem med ordförståelse.

Men jag brinner för det jag gör och det jag vet är rätt.


Likes

Comments

Givetvis ska det finnas som paragraf men den ska också vara noga utarbetad och då ska det innebära att det med väldigt säkra bevis föreligger risker i hemmet!

LVU faller oftast under helt grundlösa antagande och där inga bevis finns.

En familj idag kan splittras pga en misstanke eller om en person anonymt som icke anonymt sänder in en misstanke som orosanmälan som är helt obevisad och som inte följs om den är falsk eller sann i mening.

Oftast sker även LVU när du som familj inte ens är medveten om det och du har ingen chans att göra yttrande i sak.


Vi föll dock under den gamla LVU lagen vilket ha på senare år ändrats lite hit och dit!

När vi föll under LVU så utgjordes aldrig någon utredning, inga frågor om samtycke eller hemförhållanden utan LVU föll på tvångsomhändertagande pga av att EN läkare antog misstankar mot mamma utan att det fanns bevis!


Då kan man undra hur en lag kan gå i kraft utan utredning och där tjänstemän stormar en familj med beväpnad polis och bär ut barn sent en kväll när man ska sova? Är det ens lagligt kan man tycka? Enligt en korrupt myndighet JA, men enligt mig NEJ!

Enligt våra papper gav läkaren en orosanmälan kvällen den 20 April 1995 till Sociala myndigheten Kristianstad som stämplades på förmiddagen den 21 April 1995 på pappret.




F.r.o.m efter lunch så hann alltså socialen göra en utredning om förhållanden, ha samtalsmöte, få ett dombeslut m:m för att sen 8-10 timmar efter storma vårt hus?

Jag kan inte i min vildaste fantasi få det att gå ihop att dom hann få ett sånt ställningstagande..Ingen hade ju gjort någon hemutredning innan hos oss eller hört oss ang något samtycke om LVU som enligt paragrafen ska ske i vissa sammanhang!

MEN jag vet att inget beslut hade slagit om LVU enligt papperna den slogs fast först långt senare av Förvaltningsrätten

(Förvaltningsrätten styrs av socialens egna nämndemän så givet står ju dom bakom sina egna ryggar)

Papper som finns innan LVU om oss är UA = Utan anmärkning d.v.s utdrag från BVC, VC, Skola, Församling o.s.v men det va aldrig akter dom ville kolla tydligen ;)

Alla dessa akter har jag här hemma också.



Så hur borde LVU egentligen vara?

Jo, viktigast av allt man ska inte rycka rötterna mellan barn och föräldrar.

Ett LVU ska ställas när det finns 100% bevis och där ställningstagande ska vara korrekt på papper. Det ska inte ske under antaganden som "kanske" eller "misstanke" m:m

Man skall istället om brister finnes ge hjälpen i hemmet och bygga den där i samråd med hjälp och stöttning i barnets egna hem vilket är barnets bästa. Barnets bästa är i sin egen miljö.

Finns anledning om att barn måste separeras från sin mor & far skall vårdnaden ske med placering i nära släkt för att där via ge stöd och stöttning för att sakta återförena barn med mor & far stegvis utan att rötterna rycks bort en placerings skall INTE ske på främmande mark med främmande människor.



Så här står det enligt vårt offentliga fall i Regeringsrättens utförande som vi håller på att överklaga!

Socialnämnden i Kristianstad beslutade den 21 april 1995 genom sin ordförande att med stöd av 6 § lagen LVU omedelbart omhänderta S. och J.-E.J:s barn R. född 1988, T.född 1990 och R. född 1993, samt S.J:s dotter J.född 1983.

Som grund för beslutet anfördes att socialnämnden samma dag fått en skriftlig anmälan från överläkaren Hans Nilsson på Barn- och ungdomskliniken, Centralsjukhuset i Kristianstad om att misstanke förelåg att S.J gjort sig skyldig till misshandel av R.

Av anmälan framgick bl.a av Hans Nilsson följande.

R hade varit känd på kliniken sedan sommaren Augusti 1994 på grund av återkommande attacker av bakterier i blodbanan s.k. septikemiattacker.

På grund härav hade han även vårdats på barnkliniken i Lund.

Under vistelsen i Lund den 14 juli 1994 övergick en attack i ett mycket allvarligt och svårartat tillstånd som kallas septisk chock och i samband med detta drabbades R av hjärtstillestånd under minst 20 minuter.

På grund av den långvariga syrebristen fick R bestående men en mycket svår och utbredd anoxisk hjärnskada. Trots omfattande utredningar på båda klinikerna kunde man inte finna medicinska orsaker till R:s tillstånd.

Däremot konstaterades en mängd olika bakterier i blododlingar och i åtminstone två odlingar återfanns fem till sex olika mikroorganismer vilket betraktades som ett mycket ovanligt fynd.

Under vårdtiden hade modern S.J tillbringat den största delen av dygnet på de olika avdelningarna och hela tiden arbetat i mycket nära anslutning till R och även deltagit i de dagliga vårdrutinerna.

Modern hade aldrig gett någon djupare kontakt och hade uppfattats som synnerligen flack och indifferent i sina känslomässiga reaktioner även vid tillfällen då man informerat om R:s allvarliga sjukdomstillstånd och ytterst dåliga prognos.

Inte heller fick Hans Nilsson någon adekvat reaktion då han informerade om misstankarna angående barnmisshandel och att han hade för avsikt att anmäla detta till socialförvaltningen.

Hans Nilssons slutsats i anmälan var att man måste misstänka att de olika bakterierna förts in i blodbanan utifrån och sannolikt via modern och att det var fråga om en ovanlig men synnerligen allvarlig form av barnmisshandel, som kallas för Münchhausen´s Syndrome by Proxy (MSbP).


- Det omedelbara omhändertagandet enligt 6 § LVU fastställdes av länsrätten endast såvitt avsåg R Socialnämnden ansökte därefter hos länsrätten om att R skulle beredas vård med stöd av LVU.

Länsrätten ansåg att sannolikheten för att modern framkallat sjukdomsattackerna hos R var så stor att det fanns en påtaglig risk för att han skulle skadas ytterligare om han inte bereddes vård utom hemmet.

Föräldrarna motsatte sig sådan vård.

Socialnämndens ansökan om LVU-vård bifölls av länsrätten i dom den 17 oktober 1995.

Föräldrarna överklagade till kammarrätten, som avslog överklagandet.

Talan fullföljdes till Regeringsrätten som inte meddelade prövningstillstånd.

-Den 24 oktober 1995 födde S.J sonen A.

Påföljande dag omhändertogs A med stöd av 6 § LVU eftersom det med hänvisning till R:s skada bedömdes föreligga en påtaglig risk för att även A:s hälsa och utveckling skulle skadas.

Länsrätten fastställde beslutet och fann i dom den 22 december 1995 att även A skulle beredas vård enligt LVU. Domen överklagades till kammarrätten som avslog överklagandet.

Talan fullföljdes till Regeringsrätten som inte meddelade prövningstillstånd.

-Den 12 februari 1997 avslog socialnämnden en begäran från S.J och J.-E.J. om att LVU-vården av R och A. skulle upphöra.

- S.J. och J.-E.J. överklagade och yrkade att vården enligt LVU skulle upphöra avseende R och A.



-Till stöd härför anförde S.J. och J.-E.J. i huvudsak bl.a. följande.

Det huvudsakliga skälet till det tvångsmässiga omhändertagandet av R och A var misstanke om att S.J. skulle lida av MSbP.

En anmälan härom hade gjorts till polismyndigheten av överläkare Hans Nilsson vid barnkliniken i Kristianstad. Hans Nilsson gjorde gällande att S.J. skulle ha orsakat R:s skada genom att uppsåtligt föra in bakterier i hans blod. Orsaken till skadan är att R under sommaren drabbats av hjärtstillestånd efter en septisk chock.

Detta hjärtstillestånd ledde till en mycket svår och omfattande hjärnskada.

Polismyndigheten har lagt ner förundersökningen då brott inte kunde styrkas.

R:s chocktillstånd uppstod någon timme efter att han hade behandlats på distriktsläkarmottagningen.

Inte någon har kunnat ange hur eller när S.J. skulle ha utfört gärningen. Ej heller här kan man utesluta att aktuella bakterier tillförts R på naturlig väg dvs genom någon form av ouppsåtlig nedsmutsning.

Detta kan exempelvis ha inträffat på distriktsläkarmottagningen.

Anmälan från Hans Nilsson kom sedan S.J gått ut i pressen med kritiska synpunkter emot barnkliniken.

De påståenden som föreligger är gissningar.


Till stöd för påståendena gör socialförvaltningen gällande att modern har en egendomlig sjukdomshistoria.

Mycket talar för att S.J lider av någon form av tarmsjukdom.

Hon kan lida av Morbus Chron som ger fistelbildningar med förlängd sårläkning.

Att S.J. har en förmåga att råka ut för komplikationer i samband med sårläkning ger inte stöd för att hon skulle lida av det sällsynta Münchhausensyndromet.

Personer som lider av detta har en helt annan personlighet än S.J.

- Den utredning som gjorts beträffande Münchhausensyndromet av Socialstyrelsen är undermålig.

Utredaren har inte ens sammanträffat med S.J.

- I målet finns icke några som helst bevis för att S.J. skulle lida av MSbP. Resonemanget bryter mot alla rättssäkerhetskrav. Att tekniskt klara av att införa bakterier i R:s kanyl är avancerat. Att förstå att man genom detta förfaringssätt skulle åstadkomma ett resultat som ger betydande skador kräver betydande medicinska kunskaper.

S.J. har ingen som helst medicinsk utbildning.

Allt praktiskt arbete avseende den medicinska vården av R sköttes av sjukhuspersonal.

S.J. har ytterligare tre barn.

Dessa barn har en helt normal sjukdomsbild.

Några anmärkningar mot hennes sätt att sköta barnen avseende skola, barnavårdscentralen osv. finns ej.

R är för närvarande i behov av medicinsk vård på sätt han nu har.

- S.J. och J.-E.J. åberopade vidare skrivelse den 17 juni 1997 från docenten och överläkaren Jan Kjellander.

- Socialnämnden hemställde att överklagandena skulle lämnas utan bifall samt anförde bl.a. följande.


Även om åtal inte kommer att väckas mot S.J. har det inte kommit fram några uppgifter som motsäger de allvarliga misstankar som riktats mot henne.

Tvärtom har moderns egen tidiga problematik och sjukdomshistoria ytterligare bekräftat bilden av en förälder som på grund av egna starka otillfredsställda behov kan misshandla ett barn på det sätt som S.J. misstänks för.

De utredningar som gjorts har också visat att det finns mycket stora brister i moderns förmåga att se och tillgodose barnens behov.

Begreppet MSbP beskriver en ovanlig men väldokumenterad mekanism eller beteende hos en förälder som på grund av egen problematik kan utsätta sitt barn för skada för att vinna uppmärksamhet och omhändertagande för egen del.

Socialnämnden åberopade yttrande den 20 augusti 1997 från överläkare Hans Nilsson.

- Länsrätten i Skåne län (1997-10-31, ordf. Åkesson) avslog överklagandena med följande motivering:

Enligt 21 § LVU skall socialnämnden när vård med stöd av LVU inte längre behövs besluta att vården skall upphöra.

- I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1997:15 s. 74 f.) sägs om upphörande av vården på grund av att vård inte längre behövs i de s.k. miljöfallen bl.a. följande.

Socialstyrelsen vill här understryka att det är den unges vårdbehov som är avgörande för hur länge vården skall fortgå.

Förutsättningarna för vårdens upphörande måste nära knyta an till skälen för omhändertagandet.

När barn vårdas på grund av hemförhållandena (2 § LVU) fordras för att vården skall kunna upphöra dels att hemförhållandena är sådana att vård utanför hemmet inte längre är motiverad dels att ett eventuellt särskilt vårdbehov som den unge har kan tillgodoses genom vårdnadshavaren.

Vid bedömningen av hemmiljön har nämnden att beakta om de förhållanden i hemmet som låg till grund för vårdbeslutet har upphört och om den aktuella situationen i hemmet är tillfredsställande.

- Länsrätten har vid sin bedömning av frågan om vård inte längre behövs att utgå från de bedömningar som gjordes vid vårdbesluten.

Visserligen har åklagaren den 7 januari 1997 beslutat att lägga ner förundersökningen mot S.J. med beslutsmotiveringen "brott kan ej styrkas".

Detta kan dock inte anses innebära att det skett någon förändring av de förhållanden som låg till grund för vårdbesluten.

Ej heller har det kommit fram andra omständigheter som ger stöd för att den påtagliga risk för att R:s hälsa skulle ytterligare försämras resp för A:s hälsa och utveckling som fanns vid tiden för vårdbesluten upphört.

Till följd härav finns ej skäl att bifalla överklagandena.

- Länsrättens dom överklagades av S.J. och J.-E.J. med yrkande om att beslutet om vård skulle upphävas.

De åberopade bl.a. ett yttrande den 24 november 1997 av med dr och specialisten i allmän psykiatri f.d. överläkaren Rudolf Schlaug Lund ett intyg den 20 november 1995 av J.-E.J:s arbetskamrater samt ett intyg den 9 december 1996 av överläkaren och specialisten i allmän psykiatri Sven Rydhög Kristianstad.

- Socialnämnden och barnens offentliga biträden ansåg att överklagandet skulle avslås.

- Kammarrätten höll den 11 februari 1998 muntlig förhandling i målet.

Härvid hade f.d. överläkaren Rudolf Schlaug hörts som vittne varvid han lämnade kompletterande synpunkter till sitt skriftliga yttrande.

Rudolf Schlaug anförde sammanfattningsvis att han var övertygad om att det fanns en annan förklaring till R:s skada än MSbP.

Han ansåg att orsaken till skadan inte var tillräckligt utredd och att den slutsats som dragits var byggd på spekulationer.

Han kunde inte förstå denna slutsats och delade således inte Socialstyrelsens och professor Lars Jacobssons bedömning.

- Kammarrätten i Göteborg (1998-02-27, Nilsson, Monell, Hansson och nämndemännen Juhlin och Landin):

Enligt 21 § LVU skall vården upphöra, när vård med stöd av LVU inte längre behövs.

- Genom lagakraftvunna domar har R och A beretts vård enligt LVU.

Frågan i förevarande mål är huruvida förhållandena nu är sådana att denna vård kan upphöra.

Grunden för besluten om vård enligt LVU var att sannolikheten för att S.J. förorsakat R:s skada var så stor att det fanns en påtaglig risk för att han skulle skadas ytterligare respektive att A:s hälsa och utveckling skulle skadas om barnen inte bereddes vård utom hemmet.

För att vården alltjämt skall bestå är det tillräckligt att det objektivt sett föreligger en påtaglig risk för barnens hälsa och utveckling och att denna risk är att hänföra till något förhållande i deras hem.

Några nya betydelsefulla fakta rörande orsaken till R:s skada har inte framkommit.

Inte heller föreligger några nya omständigheter i barnens hemförhållanden som skulle kunna föranleda en annan bedömning av risken för barnens hälsa och utveckling än den som gjorts i tidigare avgöranden.

Förutsättningar för att vården enligt LVU skall kunna upphöra föreligger sammanfattningsvis inte.

- Kammarrätten avslår överklagandet. - S.J. och J.-E.J. överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten och yrkade sedan R avlidit den 18 februari 2001 att LVU-vården av A. skulle upphöra.

Till stöd för sitt yrkande anför de bl.a. följande.

Det huvudsakliga skälet till att A omhändertagits för LVU-vård är påståendet att S.J uppsåtligen skulle ha skadat R genom att föra in bakterier i hans blod och att samma handlingssätt skulle kunna drabba A.

Ingen har emellertid kunnat ange hur och när hon skulle ha skadat R.

Det går inte att utesluta att bakterierna tillförts R på naturlig väg dvs genom någon form av ouppsåtlig nedsmutsning eller felbehandling.

Slutanteckningar från Lunds lasarett med en sammanfattade bedömning av vad utredningen visat saknas.

De påståenden som förekommer är gissningar.

MSbP är mycket sällsynt förekommande.

Det är en ytterligt svår diagnos att ställa.

Anmälan från Hans Nilsson kom sedan S.J. gått ut i pressen med kritiska synpunkter emot barnkliniken.

Till stöd för sina påståenden gör socialförvaltningen gällande att S.J. har en egen sjukdomshistoria.

Att S.J. har en förmåga att råka ut för komplikationer i samband med sårläkning ger inte på något sätt stöd för att hon skulle lida av det sällsynta MSbP.

Hon förnekar att hon skulle vara känslomässigt oengagerad.

Hon reagerade mycket kraftigt på beskedet om R:s skada.

Hennes reaktion blev inte mindre då man omhändertog A på BB och då hon senare fick besked om att socialförvaltningen icke på något sätt hade för avsikt att försöka sammanföra mor och barn igen.

Hennes reaktion var så kraftig att hon senare försökte ta sitt liv.

Samtliga barn omhändertogs den 21 april 1995 men efter tio dagar fick tre barn återvända till hemmet däribland T. Han var då fyra år och fyra månader. Under de fem år som gått har T stadigvarande vistats i hemmet tillsammans med två äldre syskon utan att några misstankar uppkommit om något Münchhausen-beteende mot de hemmavarande barnen.

Detta talar för att Münchhausen-diagnosen antingen är felaktig eller i vart fall för att återfallsrisken överbetonats av nämnden.



- Socialnämnden bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande.

Misshandeln av R i form av MSbP går att belägga.

De på barnkliniken i Kristianstad tjänstgörande läkarna var eniga i sin bedömning att modern framkallade R:s sjukdomstillstånd.

De utlåtanden som Regeringsrätten inhämtat av professor Kronvall och docent Ursing styrker denna teori avsevärt. Det har inte anförts av socialnämnden att S.J. skulle ha skadat sina tre äldre barn på det sätt som benämns som MSbP.

Det är känt i forskning att beteendet inte alltid visar sig gentemot det äldsta barnet.

Det finns beskrivet hur beteendet blir synligt vid en viss tidpunkt i mammans liv eller i relation till vissa barn i syskonskaran.

Forskning visar att syskon - i synnerhet de små barnen - är i risk för att utsättas för misshandel av en förälder som framkallar sjukdom hos ett annat barn.

Roy Meadow (1997) skriver att omkring hälften av syskonen till ett utsatt barn drabbas av liknande symptom eller av annan form av övergrepp.

En studie (Alexander et al 1990) beskriver fem familjer där mer än ett barn i varje familj varit utsatt.

Av de totalt 18 barnen var 13 utsatta för påhittad eller framkallad sjukdom.

Barn inom respektive familj visade likartade symptom som sitt syskon.

Mödrarna använde sig i hög grad av samma mönster gentemot fler än ett barn i familjen.

Sedan beteendet brutit fram och S.J framkallat sjukdom hos sonen R anser socialnämnden att hon är en risk för ett yngre barn i synnerhet då beteendet måste bedömas som så synnerligen allvarligt.

Enligt uppgifter från sjukvården måste R:s blod ha förorenats vid flera tillfällen under sjukdomsförloppet.

S.J. har framkallat sjukdom. R har fått behandling och återhämtat sig och därefter förgiftats igen.

Den sjukdom som S.J. framkallade hos R har fått oerhört dramatiska konsekvenser.

Det är socialnämndens bedömning med stöd av tillgänglig forskning att S.J. är en riskförälder för yngre barn efter händelserna sommaren 1994.

Det är därför nämndens uppfattning att det finns en påtaglig risk för A:s hälsa och utveckling om han växer upp tillsammans med sin mamma.

Socialnämndens syfte med vården är att garantera A skydd mot den skadliga behandling som denna form av misshandel innebär.

För att kunna häva vården måste nämnden vara förvissad om att riskbeteendet har upphört.

Nämnden har sedan omhändertagandet uppmanat S.J. till en kvalificerad samtalskontakt med fokus på hennes beteende.

S.J. har avvisat sådan kontakt.

Hon har under den tid som nämndens handläggning pågått och i kontakt med sjukvården uttryckt ett starkt förnekande kring att hon framkallat sjukdom hos R.

När barn utsätts för fysiska eller sexuella övergrepp av föräldrar är föräldrars ansvarstagande för sina handlingar centrala när det gäller att bedöma omsorgsförmåga och risk för återfall.

Så även i detta fall.

Kring återförening mellan en MSbP-mamma och hennes barn pekar Roy Meadow (1985) på en rad riskfaktorer som indikerar att återförening inte bör ske bl.a när mammans handlingar mot barnet varit kvävning eller förgiftning, när offret varit yngre än fem år, vid brist på insikt hos mamman om det som skett, eller när en mamma skadat sig själv eller har dålig motivation att ta emot hjälp.

Schreier och Libow (1993) har kring återförening mellan MSbP-mamma och barn förslagit att bl.a följande kriterier skall vara uppfyllda.

Ett barn bör inte återförenas med sin mamma om det har en allvarlig medicinsk problematik.

Föräldern måste ha kommit till insikt och anammat ett meningsfullt förklaringssystem för att förstå sitt destruktiva beteende och behoven hon försökt möta genom att använda sitt barn "som ombud".

Vidare måste den andre föräldern och nätverk ha accepterat fakta kring förälderns MSbP-beteende och förhålla sig med en inställning att skydda barnen.

När det gäller en förälder vars handlingar inneburit en livslång invaliditet för barnet måste man, enligt socialnämndens mening ha säkerhetsmarginaler.

Det finns inte utrymme att chansa och tro eller hoppas att det kommer att gå.

Barnets rätt till säkerhet måste vara överordnad.


- Barnens ställföreträdare och offentliga biträde Melka Kjellberg bestred bifall till överklagandet och anförde följande.

Det finns ingen annan rimlig förklaring till R:s skador än MSbP.

S.J. har förnekat detta förhållande och därmed inte genomgått terapeutisk behandling.

Under sådana förutsättningar är risken för A:s hälsa vid en hemflyttning överhängande.



- Regeringsrätten höll den 5 oktober 2000 muntlig förhandling i målet och hörde därvid på begäran av klagandena docenten och specialisten i infektionssjukdomar Stig Cronberg och på begäran av socialnämnden specialisten i barn- och ungdomspsykiatri Björn Lundin.

Båda hade dessutom avgett yttranden i målet.

Socialstyrelsen hade på Regeringsrättens begäran avgett yttranden. Socialstyrelsen hade därvid inhämtat yttranden från styrelsens vetenskapliga råd i allmänpsykiatri, professorn Bengt Jansson, docenten och specialisten i infektionssjukdomar Bo Ursing samt vetenskapliga rådet i klinisk bakteriologi, professorn Göran Kronvall.

Efter vad som framkom vid vittnesförhöret med Stig Cronberg vid Regeringsrättens muntliga förhandling hade Socialstyrelsen efter hörande av Bo Ursing och Göran Kronvall ånyo avgett ett yttrande.

Med anledning av sistnämnda yttrande hade Stig Cronberg inkommit med ytterligare ett yttrande.

Vidare hade ett utlåtande av professorn Sten Levander klinisk specialist i psykiatri och rättspsykiatri getts in av klagandena.


- Efter R:s död den 18 februari 2001 hade S.J. och J.-E.J gett in en rättsmedicinsk obduktionsrapport undertecknad den 6 juni 2001 av rättsläkaren Karl Dahlberg.

Rapporten innehöll bl.a. ett obduktionsprotokoll, en sammanfattning av patientjournalhandlingar, en redovisning av en mikroskopisk undersökning och Karl Dahlbergs utlåtande.

- Regeringsrätten (2001-06-29, Swartling, Lindstam, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande.

I 2 § LVU föreskrivs att vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

Enligt 21 § första stycket LVU skall socialnämnden, när vård med stöd av lagen inte längre behövs, besluta att vården skall upphöra.

- I Socialstyrelsens allmänna råd, SOSFS 1997:15, uttalas följande om MSbP:

"Ett fysiskt övergrepp som uppmärksammats alltmer på senare tid är Münchhausen-syndrom by proxy.

Syndromet innebär att föräldrarna oftast modern framkallar sjukdom hos barnet.

De hittar på sjukdomssymtom hos barnet eller skadar själva barnet.

På grundval av föräldrarnas berättelser kan barnet utsättas för smärtsamma undersökningar, operationer och behandlingar. Genom att utan orsak behöva underkasta sig smärtsamma undersökningar utsätts barnet för en form av fysiskt övergrepp på föräldrarnas initiativ.

Risken för att barnet skall få bestående men eller avlida är inte ringa.

LVU är tillämplig i dessa fall".

- I målet föreligger en omfattande utredning om sjukdomsförloppet hos R om sannolikheten för att S.J. orsakat sjukdomen samt om risken för att A i så fall skall drabbas av liknande skada.

I det följande redovisas i sammandrag vad några av de sakkunniga anfört i yttranden och vid den muntliga förhandlingen i Regeringsrätten.


- Bo Ursing: Bakterier finns normalt på vår hudkostym, på våra slemhinnor och i munhåla-magtarmkanal. Mikroorganismer lever där i symbios med människan. Bakterier förekommer normalt inte i blodet men kan förekomma övergående, t.ex. vid urinvägsinfektion eller vid ett djupare ingrepp i munhålan. Hos personer som i övrigt är friska elimineras bakterier ur blodet inom sekunder eller minuter av ett effektivt infektionsförsvar. Bakterier når vanligen blodbanan från en infektiös process i t.ex. hjärtklaffar, njurar, tarm, hud eller via katetrar, som ligger i blodbanan och är avsedda för nutrition och läkemedelstillförsel. För att klargöra R:s sjukdom gjordes både i Kristianstad och Lund en omfattande utredning av hans infektionsförsvar. Man fann helt normala värden och inget som kunde förklara hans svåra infektioner. Man gjorde även undersökningar för att studera eventuella missbildningar i tarmen men även dessa visade på normala förhållanden. Endokrina, metabola och neurologiska defekter har ej kunnat påvisas. Inga tecken på malignitet föreligger. Det är alltså fråga om upprepade insjuknanden i septikemi som inte svarar mot adekvat antibiotika påvisande av många olika arter av mikroorganismer som inte förekommer vid ett normalt septikemi samt frånvaro av bakomliggande sjukdom eller missbildning. Det är också att notera att R inte längre drabbas av septikemi sedan den intravenösa katetern tagits bort.

Sammanfattningsvis görs den bedömningen att fynden i blodbanan är något man inte ser vid svåra septiska sjukdomstillstånd och att detta talar för att bakteriehaltigt material tillförts R:s blodbana samt att det förmodligen inte ägt rum bara vid ett tillfälle att tillförsel av bakteriehaltigt material till blodbanan via en venkateter är tekniskt möjligt att göra på en patient när denne är obevakad samt att Factitia/MSbP är en trolig diagnos.


- Göran Kronvall: Under tiden den 13 juni 1994 - den 25 juli 1994 har tolv arter av mikroorganismer återfunnits i R:s blod. Det är helt unikt inom den reguljära sjukvården. Eftersom inga bakomliggande organiska orsaker såsom malignitet eller immunbristtillstånd kunnat påvisas hos R föreligger därmed från rent mikrobiologiskt perspektiv ett mycket starkt stöd för att det verkligen rörde sig om ett fall av MSbP.

Det finns sammantaget inte något stöd i det aktuella materialet för en uppfattning att R:s insjuknanden under år 1994 med positiva blododlingar skulle bero på vanliga kateterrelaterade infektioner.


- Björn Lundin: Tendensen till upprepning av misshandel under inflytande av MSbP är enligt vad som är känt stor. Detta gäller såväl det barn som redan är utsatt för misshandel som barnets syskon.

Professor Roy Meadow i Leeds England som var den som först namngav denna form av barnmisshandel i den internationella litteraturen har redovisat flera material som påvisar detta.

MSbP är inte en psykiatrisk diagnos utan benämningen på en form av barnmisshandel.

Denna misshandel utövas av personer med psykiatrisk sjuklighet eller personlighetsstörning.

I målet är det S.J:s riskprofil för fortsatt förövande av MSbP som skall bedömas.

Erkännande från en förövare även när man avslöjat beteendet på bar gärning är utomordentligt sällsynt. De fall av erkännanden som är beskrivna i litteraturen har i stor utsträckning kommit efter utveckling av mycket förtroendefulla kontakter under lång tid i psykiatrisk heldygnsvård eller i fängelser.

Det finns en entydig samstämmighet bland forskare inom området MSbP att ett erkännande av misshandel och en psykoterapeutisk behandling med fokus på den begångna misshandeln är den grundläggande förutsättningen för att förändra beteendet och minska risken för fortsatt utövande av MSbP.

Det finns en tendens att den här typen av misshandel går i arv till det yngsta barnet i barnaskaran.

Att det går åt andra hållet är mycket ovanligt. Man brukar också säga att risken är störst för barnen om förövaren utövar en aktivare form av misshandel dvs skadar barnet på något sätt. Risken för fortsatt misshandel är också stor om förövaren inte erkänt den tidigare avslöjade misshandeln och därmed inte kunnat ta emot hjälp eller behandling.

Då måste man betrakta det som att hela den inneboende kraften som leder fram till den här typen av beteenden finns kvar.

I detta fall föreligger många av kriterierna på risk för fortsatt misshandel och då för det yngsta barnet i familjen. I familjer där MSbP förekommit finns det en överrepresentation av barn som varit utsatta för misshandel bland barn med olika typer av kronisk sjukdom eller någon typ av utvecklingsskador.

Det verkar finnas ett mönster av att redan befintlig sjukdom kan bli en inkörsport till den här typen av beteende. Rent statistiskt finns alltså en ökad risk för barn med kroniska sjukdomar.

I England har man studerat ett ganska stort antal fall där MSbP förelegat och där barn först omhändertagits och efter längre eller kortare tid återplacerats i hemmet.

Till en inte ringa procent har misshandeln återupptagits vilket understryker upprepningstvånget.



- Stig Cronberg: Växt av bakterier vid blododling representerar hos små barn oftast förorening vid provtagningen. Det är svårt att ta blodprov på barn utan att blodet förorenas vid provtagningen.

I Malmö är fem av sex bakterier som påträffas vid blododlingar hos barn i åldern 0-5 år växt av sådana arter som vi uppfattar som föroreningar eftersom de normalt förekommer på huden.

Hos vuxna kan man lättare ta blodprover på ett från bakteriell synpunkt riktigt sätt.

Totalmaterialen i Stockholm och Malmö är lika men i redogörelsen från Stockholm särredovisar Göran Kronvall inte vuxna och barn trots att de i Malmö skiljer sig mycket.

Förklaringen till att barn så mycket oftare har växt av förorenande bakterier beror på svårigheten att ta proverna aseptiskt hos små barn. De är svårare att sticka och har tunnare blodkärl. De ligger inte alltid still utan rör ofta på armen vid provtagningen.

Ofta tar man därför proverna genom de kanyler som redan ligger införda i blodbanan.

Vid ultraljudsundersökning av R den 15 juli 1994 kunde man inte påvisa något flöde i Vena portae som föreföll delvis trombotiserad.

Detta tyder på en blodpropp i portådern som för blod från tarmarna till levern.

En sådan blodpropp kan uppkomma om det föreligger inflammation i tarmen. Omvänt kan den i sin tur orsaka ytterligare svullnad och skador i tarmslemhinnan genom vilka bakterier kan komma in i blodet.

Pojken hade diaréer, kräkningar och buksmärtor. Han kan mycket väl ha haft tarmskada i form av antibiotika-associerad kolit som i svåra fall kallas pseudomembranös kolit och orsakas av abnorm tarmflora till följd av antibiotikabehandling.

Det är svårt att förklara fyndet av blodpropp i portådern med att bakteriehaltigt material skulle ha sprutats i en åder på armen.

Vad gäller växt av Stenotrophomonas maltophilia i blod och nässvalg kan sägas att denna bakterie som tidigare kallades Pseudomonas maltophilia eller Xanthotrophomonas maltophilia är en bakterie som man så gott som enbart påträffar hos intensivvårdade patienter som behandlats med breda antibiotika vanligen Tienem (imipenem) som R erhållit.

Stenotrophomonas maltophilia är egentligen en miljöbakterie men eftersom den är mycket motståndskraftig mot antibiotika finner den sig väl tillrätta på intensivvårdsavdelningar.

Eftersom S.J inte behandlats med antibiotika är det inte en bakterie som hon kan väntas hysa.

Däremot förekommer den i R:s nässvalg och kan lätt ha förts in i blodet i samband med avtvättning och bad. Denna bakterie har uppenbarligen först koloniserat pojkens slemhinnor och sedan förts in i blodet och den måste ha kommit in i blodbanan via R själv.

Blodförgiftning med Stenotrophomonas maltophilia liksom med Citrobacter är något som man i praktiken endast ser hos intensivvårdade patienter som fått mycket antibiotika.

Detta fynd talar också starkt mot MSbP.

Vad gäller frågan om blodförgiftning som komplikation till medicinska åtgärder kan konstateras att R hade många katetrar som kan ha tjänstgjort som inträdesport. Det är svårt att hålla sonder och katetrar rena på små barn som kräks, har diarré och måste tvättas och badas.

Förväxlingar är ett annat problem i sjukvården.

Det händer att läkemedel och näring som skall tillföras magsond i stället injiceras i en blodåder och vice versa. Vanligen inträffar ingenting men är olyckan framme kan man få svåra reaktioner.

R fick också läkemedel som lösts upp i utmjölkad bröstmjölk för att sedan sprutas i magsonden. Sådan bröstmjölk kan innehålla bakterier som ger upphov till blodförgiftning om injektionen sker i en venkateter i stället för en magsond.

Sannolikt rör det sig om ett ovanligt men fullt naturligt sjukdomsförlopp som leder till buksjukdom eventuellt antibiotika-associerad kolit som kompliceras av blodpropp i portådern som för blodet från tarmarna till levern.

Hypotesen att sjukdomen skulle bero på MSbP kan inte förklara ovanstående fynd utan torde kunna avfärdas. Sannolikheten för att förklaringen är en naturlig sjukdom överstiger 99 procent och risken för att förloppet beror på fel begånget av sjukvårdspersonal är 1 procent.

Möjligheten att modern vållat skadan genom MSbP är 1 på 100 000.


- Sten Levander: Ser man till S.J:s psykiatriska sjukhistoria finns det i journalerna från kirurgiska kliniken material som talar starkt för somatisering pga psykiska problem gestaltas i kroppslig sjukdom.

Några av dessa problem kan ha haft självskadeinnehåll.Vissa av de kroppsliga störningarna har dock en rent biologisk bakgrund, bl.a uretervidgningen.

En sådan kan inte åstadkommas via psykologiska mekanismer eller genom egen manipulation.

Att tala om Münchhausens syndrom i S.J:s fall är att gå alldeles för långt.

Den diagnosen kan inte användas för att beskriva hennes problem i mitten av 80-talet.

Det är dessutom viktigt att ha klart för sig att Münchhausens syndrom och MSbP är två fullständigt olika och var för sig extremt sällsynta diagnoser som det är lätt men felaktigt att associera till varandra.

Sammanfattningsvis finns det inget stöd för någon "tung" psykiatrisk diagnos under 80-talet. Inte heller under 90-talet finns det tecken på tung problematik

- S.J. är en skör person som reagerar relativt starkt på extrem belastning men min uppfattning är att detta är normal-psykologiskt begripliga reaktioner.




- Socialstyrelsen har i yttrande den 12 januari 1999 ansett att handlingarna i målet inte visar att det föreligger tydliga psykiatriska hinder mot att S.J utövar vårdnaden om A och R.

Vidare har Socialstyrelsen i yttrande den 29 mars 1999 anslutit sig till de medicinska slutsatser i fråga om R:s sjukdomstillstånd som anförts av Bo Ursing och Göran Kronvall.

Slutligen har Socialstyrelsen i yttrande den 5 februari 2001 anfört att vad som tillförts utredningen genom förhöret med Stig Cronberg vid den muntliga förhandlingen i Regeringsrätten inte föranleder styrelsen till annan bedömning än den som framgår av yttrandet den 29 mars 1999.

- I den åberopade obduktionsrapporten uppges att muntlig kontakt tagits med klinikchefen Håkan Miörner vid Lunds Universitetssjukhus (mikrobiologiska laboratoriet) som efter genomgång av bakterieodlingarna funnit

Att det inte kan uteslutas att infektionen uppkommit genom sjukdom då han kunnat påvisa några fall det senaste året som har haft ett flertal olika bakterier vid blododlingar.

I sitt eget utlåtande uttalar Karl Dahlberg bl.a att det utifrån undersökningsfynden före och efter R:s död inte går att avgöra om den allmänna bakteriella blodförgiftningen varit en följd av att bakterier införts i blodbanan utifrån eller en följd av sjukdom t.ex. inflammation i bukspottkörteln med åtföljande påverkan av tarmväggbarriären och bakterieöverträde till blodet.





- Regeringsrätten gör följande bedömning.

- En grundtanke när det gäller vård enligt LVU är att vården inte skall pågå längre tid än nödvändigt och att den skall vara inriktad på att barnet skall återförenas med föräldrarna så snart det är möjligt med hänsyn till barnets väl.

Det är också att beakta att tvångsomhändertagande av barn är en mycket ingripande åtgärd och att bestämmelserna bör tolkas restriktivt (jfr RÅ 1987 ref. 160 och 1979/80:SoU 44 s. 99).

En förutsättning för att ett sådant omhändertagande skall få ske är att det föreligger en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

Med detta uttryck har lagstiftaren angett vilken risknivå som förutsätts för omhändertagande och i uttrycket ligger att det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att risk för skada föreligger.

Det skall inte vara fråga om enbart ringa risk för skada (prop. 1989/90:28 s. 60 f.).

- I det mål som gällde vård av R enligt LVU fann domstolarna att sannolikheten för att S.J. hade förorsakat sjukdomsattackerna hos honom var så stor att det fanns en påtaglig risk för att han skulle skadas ytterligare om vård inte bereddes honom utom hemmet.

I det efterföljande målet om vård av A gjorde domstolarna beträffande honom motsvarande bedömning av risken för skada om han inte fick vård utom hemmet.

- Det nu aktuella målet gäller upphörande av den tidigare beslutade vården och begränsar sig sedan R avlidit till frågan om vården av A skall upphöra eller inte.

Som klagandena fört sin talan har Regeringsrätten dock att först ta ställning till sannolikheten för att S.J. utövat misshandel mot R i den form som här betecknats MSbP.

Den omfattande utredning som förebringats för att belysa den frågan också i detta mål föranleder inte Regeringsrätten till någon annan bedömning än den som gjorts i tidigare mål.

Det senast sagda gäller även med beaktande av innehållet i den numera ingivna obduktionsrapporten.

- Med denna utgångspunkt skall en bedömning göras av risken för att A kan komma att misshandlas om LVU-vården nu upphör.

I vad mån det finns risk för att en misshandel av det aktuella slaget skall upprepas mot andra barn i den misshandlades familj kan i och för sig vara vanskligt att bedöma.

Av de rön som Björn Lundin redogjort för och av vad som i övrigt upplysts i målet rörande forskningen om MSbP framgår dock att det generellt sett finns en stor risk för upprepning och spridning till syskon så länge den som har utövat misshandeln inte erkänt förhållandet och genomgått en adekvat psykoterapeutisk behandling.

Enligt vad utredningen i målet utvisar har S.J inte genomgått någon sådan behandling.

Till stöd för hennes talan har åberopats bl.a. att R:s äldre syskon har vårdats i föräldrahemmet under flera år utan att utsättas för någon misshandel av det aktuella slaget.

Sistnämnda förhållande ändrar dock inte förutsättningarna för den riskbedömning som skall göras beträffande den yngre brodern A eftersom den befarade spridningen till det misshandlade barnets syskon enligt vad som uppgetts brukar rikta sig mot de yngre syskonen men däremot sällan mot de äldre.

- Mot bakgrund av det anförda gör Regeringsrätten sammantaget den bedömningen att det alltjämt finns en så påtaglig risk för att A skulle skadas vid vård i föräldrahemmet att det för närvarande inte är möjligt att låta vården enligt LVU upphöra.

Överklagandet skall därför avslås till den del det avser frågan om upphörande av LVU-vården av A.

- Såvitt gäller upphörande av vården av R skall målet avskrivas.

- Regeringsrättens avgörande.

Regeringsrätten avskriver målet såvitt avser R.

- Regeringsrätten avslår överklagandet såvitt avser A.



Regeringsrådens uttalande finns ej med i våra papper!

- Regeringsråden Eliasson och Nilsson var skiljaktiga såvitt avsåg frågan om upphörande av den tidigare beslutade vården av A enligt LVU och anförde följande.

I vad mån det finns risk för att en misshandel av det aktuella slaget kommer att upprepas mot andra barn i den misshandlades familj är uppenbarligen vanskligt att bedöma.

De rön som Björn Lundin redogjort för och vad som i övrigt upplysts i målet rörande forskningen om MSbP tyder dock på att det generellt sett finns en stor risk för att misshandeln upprepas särskilt om den som utövat misshandeln inte erkänt och genomgått en adekvat psykoterapeutisk behandling samt att misshandeln i sådana fall ofta riktas mot det yngsta barnet.

Riskbedömningen måste emellertid konkretiseras och relateras till förhållandena i det enskilda fallet för att kunna tjäna som utgångspunkt för en bedömning av behovet av fortsatt vård enligt LVU för A.

Bl.a. följande omständigheter bör då beaktas. När R och A. omhändertogs för vård enligt LVU för nu över sex år sedan fick S.J. behålla den faktiska vårdnaden om tre barn av vilka det yngsta då var drygt 4 år gammalt.

A är nu 5½ år.

Det har inte ens påståtts att S.J varken före eller efter det händelseförlopp som ledde till omhändertagandet av R för vård enligt LVU utövat någon form av misshandel av det slag som det här är fråga om mot något av barnen.

Någon annan grund för fortsatt vård enligt LVU av A än risk för upprepning av sådan misshandel har inte förts fram av socialnämnden.

Med utgångspunkt i vad som nu anförts och med beaktande av den bedömning som Socialstyrelsens rättsliga råd redovisat i yttrandet den 12 januari 1999 finner vi att det inte längre kan anses föreligga en påtaglig risk för att A skadas om vården enligt LVU upphör och den faktiska vårdnaden till följd därav återgår till föräldrarna S.J. och J.-E.J.

Vården av A. enligt LVU skall därför upphöra

(fd II 2001-04-05 och 2001-06-21, M. Larsson)















Likes

Comments

Fick idag hem böckerna om socialtjänstens gamla grundlagar och nya för 2017.

Det som jag ska gå igenom är bl a se över vilka paragrafer dom bröt mot och det kan jag hänvisa till många av de.

Fick även utdragen ur barnhemmet jag och syskonen satt på i Kristianstad på Stafregården.

1. Dom kan inte ens stava mitt namn rätt

2. Noteras bedrövligt bordsskick. Något jag aldrig haft i min familj

3. Jag grät varje dag och varje natt efter saknaden av min mamma, inget som socialen kollade på alls hur jag mådde

4. Noteras att jag somnade väldigt fort och blev lugn. Jag har överaktivitet med kronisk insomningsproblematik sen barnsben så min fråga är vad dom gav mig. För efter ett glas som jag fick varje morgon och kväll så va allt svart och blev svart.

5. Noteras att någon var elak och jag alltid gick till vuxen efteråt. Vem va elak och vad gjorde dom mot det?

6. Varför hänvisas jag hela tiden till den andra journalen som är 3124?



Jag menar jag har alla minnen innan hemmet och efter hemmet och bitvis lite från hemmet.

Men om det är något jag skulle minnas är det ändå alla samtal min mamma gjort dit, besöken hon gjorde m:m

Nej det ligger en stor elefant begravd i detta!

Likes

Comments