View tracker

Det var då ett bra tag sedan jag skrev något. Har inte haft något på huvudet och inga nya recept heller på veganska / vegetariska rätter. Men... i detta inlägg tänkte jag dela något som är så otroligt underbart för mig.

För ett par månader sedan skickade en kille ett meddelande till mig via Facebook. Min reaktion, vem fan var / är han? Klickade in på sidan och såg att vi var vänner. Men aldrig sett honom uppe i flödet eller så. Han var då att bra full, och vi skrev några meddelanden innan han ringde på Messenger. Jag tänkte, ska jag ens svara där? Men det gjorde jag och trevligt var det också. Efter den dagen så trodde jag inte att vi skulle "hålla kontakten". Eftersom det har hänt förr att vissa har bara velat prata för stunden och dagen efter när dem är nyktra så är man inte lika intressant. Han må vara en stor främling för mig, självklart. Det må kännas som om jag har känt denne killen i flera år. Han är som en vän, fast utan att stå face to face ännu.

Under aborten, innan och hela graviditets skalan över lag, så har han funnits där. Jag har slängt ut mig så mycket av mina "problem" till honom, som inte är menat självklart. Den enda anledningen till det, är att han har varit ett stort stöd. Det räcker bara att höra rösten när vi pratar i telefonen, så släpper man alla tankar man hade omkring allt. Han fick mig att tänka på mig själv. Han sa inte att jag skulle göra si och så som vissa andra försökte påverka mig med. Utan jag var ju den som skulle avgöra i vilket fall som helst, eftersom det var mitt barn, min kropp och mina beslut. Han har varit allt för jävla underbar och det är han fortfarande. Har man en dålig dag eller är ledsen över något så räcker det med ett samtal eller meddelande från honom så blir allt så mycket bättre, kanske inte till fullo, men en aning bättre. Vad som gör han till det, det vet jag inte. Det bara är så. Helt jävla underbar.

Vi har pratat en del om att ses. Jag har varit lite skeptisk såklart, även om han kanske inte vet om det så. Nu är jag inte skeptisk, självklart jag vill träffa den bubbis som man pratar med på andra sidan. Sen får vi se om det blir något eller inte. Låta ödet bestämma det. En sak i taget. Det enda jobbiga är att han är allergisk mot katter. Vilket jag har som betyder allt för mig! Att ses här, går ju då inte. Att mötas halva vägen eller vara hos honom kan på sätt och vis funka, men.. doften av katterna sitter i mina kläder och orsaka allergin. Jag känner att detta ska inte komma i vägen eller vara ett hinder. Vill man ses, då gör man det bästa av det! Under våren, får vi se om vi står face to face. Han är så naiv och säger bullshit saker, haha! Klart jag vill ses ju och vart han får för sig av sin livliga fantasi att jag är done med honom vet jag inte, haha! Även om mina problem inte skulle kastas på honom, så har han varit stort stöd. Verkligen varit hur skönt som helst att prata ur sig. Som alltid! Så mys att prata i telefonen. Bara få höra rösten gör att man ler i andra änden. Låter som rena kärleksförklaringen här men så är inte fallet, haha. Bara det att han har funnits där och så sjukt underbar!

Dags för lite sömn, ska upp 5:00, duscha och göra mig iordning för att dra till Arvika med mamma och hennes man och invänta operation av gallan. Känner mig nervös och samtidigt lättade att detta blir av!

Natti! :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så mycket som har snurrat i huvudet och man har blivit mind fucked på grund av det. Men.. i fredags så åkte jag in till Kvinnokliniken i Karlstad på min bestämda tid och gick igenom olika steg. Sist av allt fick jag den första tabletten och dem andra tog jag hemma. Vilket skedde igår. Jag genomförde alltså aborten. Valde detta för mitt och lillens bästa. Det är så många anledningar till att jag valde mitt val helt enkelt.
Jag vill en vacker dag se ner på grav-testet med lycka när det kommer upp ett +.
Vill att lillen ska komma till med mening och inte sluta på detta sätt som det gjorde från början. Listan kan bli oerhört lång med allt som man vill ska vara.
Kändes tufft igår, men jag tog mig igenom det.

När jag kom hem i fredags så låg det en hel del post på golvet. Kom ett tjockt brev från Landstinget Värmland. Blev lite fundersam och öppnade det. Trodde ju först att det var all info om aborten, tänkte att det är helt försent.
Hejsvejs, det var dock min operation om gallsten. Så dem ryker nu den 8 december. Kan inte kännas bättre på den delen.
Ett jobbigt beslut och samtidigt ett bra slut på detta år snart!

Likes

Comments

View tracker

Det har inte riktigt varit en matblogg nu känner jag, som självklart var tanken när jag startade denna.. Men ibland vill jag skriva av mig och framför allt dela med mig om vad jag får uppleva eller gå igenom. Så som denna graviditet. Som just nu är prio ett. Jag hat gått med detta i tankarna hela tiden och vad man ska göra, hur jag ska gå till väga och en drös mer. Jag har bollat med mina tankar fram och tillbaka, om jag ska behålla eller göra abort. Mitt val i slutet var rätt enkelt faktiskt. Jag vet att jag kan inte sätta ett liv till världen i min situation just nu och hur mycket än folk har påverkat mig igenom att behålla det, så har jag bestämt mig för abort. Jag själv tror inte att jag kommer må så dåligt eller ångra mig som en del säger när det är rätt val för mig! Detta beslut tog jag då jag inte kan ge ett barn det den behöver ha just nu. Dessa otroligt sjuka summor på bara en barnvagn är en summa pengar jag inte har i dagens läge ens. Jag måste ta mig själv först och ordna upp min ekonomi först.

Varför skulle jag vilja behålla detta barn som kom till av misstag? Låter lite som en känslokall människa nu, men missförstå mig inte! Inte så jag menade. Pappan lär jag inte ha något stöd alls ifrån. Jag kommer stå där själv med lillen. Men en dålig ekonomi som jag ska försörja mig, katterna och lillen på. Nej, jag vill inte sätta barnet i den hemska situationen i dagens läge.

Självklart vill jag ha barn, fast inte av ett misstag. Jag vill ha ett förhållande med en man där vi har pratat om att skaffa tillökning. Få ordning på min ekonomi först. Det är så många punkter, så mycket som måste stämma in innan man kan bestämma sig för att behålla barnet.

Nej, jag mår inte dåligt. Mår relativt bra. Jag vet att detta är det rätta beslut för mig och då känns det bra. Man måste vara ärlig mot sig själv för att inse vart man är. Jag har fått höra att jag kommer ångra mig om jag gör en abort och må dåligt efteråt. Nej, jag kommer nog inte det. Jag har redan bestämt mig för det val som är bäst för mig, ingen annan. Att jag kommer må dåligt. Ja, det kanske jag kommer, men då får jag faktiskt göra det ett tag. Men sen beror det nog på hur långt gången man har varit som kanske gör att man mår dåligt. Jag själv är i vecka 3 (2+0) enligt appen jag har för att ha lite koll, och då känner mig okey vid det. Skillnad om jag skulle vara i vecka 15 kanske och det är ett barn som visas. Men i detta stadie så är det inte så farligt för mig.

Det kommer gå flera chanser i livet. Mitt liv är inte över än. Men never say never såklart. Är trots allt 24år och hinner få småttingar som växer och fötter som springer omkring på golven. Jag hinner. Detta misstag har dock lärt mig läxan och kommer självklart göra allt för att skydda mig bättre så det inte uppstår något av det här igen, det är trots allt inte kul.

En del får gärna tycka jag är känslokall jävel som gör detta mot ett oskyldigt foster. Men det handlar faktiskt om ett liv jag inte kan ge till fullaste. Jag är inte rädd för att prata om det. Hatar jag abort i sig. För det är hemskt, självklart! Ibland behöver man ta det steget för att det ska kännas bra! När aborten sker rum, vet jag ännu inte. Barnmorskan måste ha ringt mig 2ggr idag på privat nummer och jag kan inte ringa upp, men hoppas på att det blir ett samtal på måndagen och jag hoppas på det bästa. Jag gör detta för barnet och för mig, den utvägen som svider, men den utvägen som är bäst!

Ha en bra lördag! :)

# t y s t a a l d r i g a b o r t

Likes

Comments

Som rubriken lyder så är det just om graviditet att göra. Varning - långt inlägg!

Jag "lyckades" pricka in ägglossningsdagen. Vilket jag inte tänkte på förrän mensen var någon dag över tiden. Hade mina ömma bröst, mensvärken som alltid. Men denna gång var det något som inte stämde i det hela. Jag väntade ut mensen som jag trodde skulle komma, men när den var 10 dagar över tiden så visste jag att jag måste vara gravid. Pappan till barnet swischade över så jag kunde ta mig till apoteket och köpa grav - test. Testade så fort jag kom hem och jag kunde inte slita mig från stickan. Det visade positivt redan på 2 min (Enligt en app som jag har är jag redan i vecka 2)

Jag visste inte hur jag skulle regera, så jag började skratta åt mig själv. Skrattade och frågade mig själv ´vad fan tänker du nu göra?´ - Den frågan vet jag inte ens svaret på. Jag är kluven. Mamma har sagt sitt, vilket är en lättnad såklart. Sen har vi pappan som jag bara vill stryka till ibland! Allt är så invecklat men ska försöka beskriva. Han vet hur man har sex, men han vet inte (tydligen) hur ett barn blir till. Han visste inte att om spermierna kommer in i slidan under den tiden som man är fertil så kan man bli gravid. Hur kan man inte veta det känner jag. Vad får deras hemland lära sig om sexualkunskap och samlevnad? Jag klandrar han inte, men när han säger till mig ´du är äldre än vad jag är, så du borde veta mer´ . Jag hittar inte ens ord. Om han är osäker i det han gjorde, så borde han inte ha sex eller ens komma i mig. Han vill inte att jag ska behålla det för att jag förstör hans liv. Det är kört för honom. Att jag lovade att vi inte skulle ha barn. Jag kanske sa det. Jag har alltid sagt att jag gör abort om jag är gravid. Men nu när jag står och faktiskt är gravid så vet jag inte ens själv. Nu får man faktiskt tänka till rejält vad man vill göra. Hur man ska göra. Det är inte "bara" känner jag. Han säger vad har du för hjärta som tänker såhär och som gör såhär mot mig m.m. Listan kan bli lång med alla hans negativitet. Han hade en del positiva ord också. Men i slut ändan är det ändå jag som bestämmer hur jag vill göra.

Jag är som sagt kluven, jag står på abort eller behåll. Jag hur min situation ser ut idag och det är inte tillämpligt att få barn mitt i det.

Inte behålla barnet:

  1. Jag har arbetsprövning / anställningsutveckling och den löper ut den sista december. Där tar min lön slut. Jag hamnar tillbaka till arbetsförmedlingen och börjar om från början igen och får leva på dessa aktivitetsersättningar.
  2. Jag har skulder som byggs på hela tiden som jag vill bli av med. Har jag lillen, så klarar jag väl av det med. Men.. lättare när inte pengarna drar iväg på lillen.
  3. Jag vill ha ett fast jobb med fast lön. Eftersom barnet inte skulle vara född förrän - den 10 augusti 2017 -så jag hinner kanske få ett jobb innan dess. Men jag vill inte ha stressen på mig.
  4. Jag vill ha ett "äkta" förhållande där jag och min partner har pratat om att skaffa barn och att det faktiskt kommer till med kärlek. Inte för att barnet skulle få sämre med kärlek nu. Men i alla fall ha en pappa omkring sig.
  5. Måste tänka mig för lite, det är ett stort beslut att ta. Ordna upp lite innan.

Att behålla barnet:

  1. Det är ett stort ansvar. Det krävs mycket tid och en hel del andra saker.
  2. Frågan ställs - är jag redo? Jag tror inte jag är det. För att vara ärlig mot mig själv.
  3. Det är så mycket som ska förberedas, under graviditeten och efter.

Jag vet inte vad jag vill, men när man har dessa två sidor att välja mellan är det inte lätt. Jag har läst så mycket om abort och hur det går till. Samtidigt vill jag inte vara en mördare! Vilket jag känner mig om det blir abort. Men å andra sidan så är det ännu inget barn som utvecklas - men på väg att bli. Jag är så sjukt kluven, jag vet vad som är bäst för mig. Men klarar jag av det? När jag inte har stödet från mina närmaste? Jag vet faktiskt inte. Gråter, tänker och går allmänt i dessa tankar hela tiden. Fruktansvärt påfrestande...

Det enda som jag vet att en liten växer inuti i mig.


Likes

Comments

Att kunna äta kyckling nuggets med gott samvete är alltid något man vill. Hälsans Köks - nuggets är verkligen inte äckliga. Super goda! :)

Denna måltid finns det inget recept på, då man steker dessa som det står på förpackning och samt riset. Väldigt god mat med en klick bea-sås (finns utan ägg). Servera med en härlig sallad till! :)

Likes

Comments