God eftermiddag!
Här kommer dagens matrecept.
Ingen wow effekt, men enkelt och väldigt gott ändå. Det enda som är eget är såsen. :)

Du behöver:

Falukorv
Potatis
Kalvfond
Grädde
Mjölk
Kryddor (efter smak)
Lingonsylt
Potatismjöl ev. maizena

Gör såhär:

1. Koka potatis som vanligt.
2. Skär korven och stek som du brukar göra.
3. Koka upp grädde och mjölk (ta så mycket du vill göra sås på)
4. Häll i dem kryddorna du vill ha i.
5. Häll i smått med potatismjöl ev. maizena för att då såsen tjock.
6. Servera med potatis, sallad och lingonsylt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Aaah jag blir otroligt galen på mitt ansikte före mensen! Finnar ploppar upp hej vilt här, haha!
Hade liten lust att faktiskt skriva av mig såhär dags. Ned bäddad i sängen med en av mina sex katter (den mest lskigaste på kvällen) och kvällen är intagen.
Jag tänkte faktiskt börja med att jag gör ett matinlägg varannan dag och skriver av mig av mina tanker, åsikter o.s.v dem andra dagarna, om jag må ha något på hjärtat.

Detta är lite jobbigt ämne, men inget jag vill hålla tillbaka. Kan redan varna för rätt så långt inlägg.
Så.. nu kör vi då.

Jag har länge funderat på varför jag inte känner mig så som jag ser ut.
Förstår du vad jag menar det?
Att man känner något annat än vad man ser i spegeln.
Från en tidig ålder blev jag överviktig. Varför jag just blev det var för att jag blev lindigt mobbad i skolan. Jag spelade med och hållde masken. Så fort jag kom hem. Ja, fall jag samman och mat blev min räddning. Låter sjukt att det var min räddning. Men att det "lindrade" mig. Jag mådde bra. För stunden. 
Ju äldre man blev ju mer förändrades kroppen allt eftersom. Jag var en soffpotatis och rörde mig knappt ALDRIG. Vilket jag må ångra idag. Ångrar att jag vräkte i mig mat som var min flykt.

Idag är jag 24 år. Här sitter jag med fetma klass ll - lll, BMI på 43,82 och kroppsfett på 52,7 % (nämner aldrig ordet fetma, för det låter hemskt).
Förstår ni hur sjukt detta är?!
När man ser sanningen framför sig, så får man en chock.
Varför gör jag inget?
Varför sätter jag inte stopp?
Jag vill, men har svårt för att veta vart jag ska börja och främst hur!
Har prövat mig fram. Men jag håller inte det. Jag tröttnar för lätt.
Kan inte gå till gym och vill inte. Vill förlora fett, inte bygga muskler. Så jag anser det som.
Älskar att jogga och där sätter jag alltid ribban högre varje gång - att dit ska jag utan att stanna. Ser the spot framför mig och släpper den inte för än jag är i mål.
Lite så borde jag säga om min vikt. Men jag kan inte.
Det är som om jag inte bryr mig om hur jag ser ut. Men jag gör det. Självklart, fast troligtvis inte på så hög ribba.
Ändrade min kost för ett bra tag sedan och i nuläget så tycker jag den håller. Väldigt nyttigt, som alltid. Kanske små justeringar bara. Jag var ju inne på soppdieten ett tag. Snarare 1,5 vecka.
Klarade jag det?
Nej. Jag gjorde aldrig det.
Måste finna någonstans där jag kan hålla mig till. Utan att ge upp så lätt eller tycka det är trisst. Det lär nog ta ett tag.

Om jag hade råd och ha en PT så kanske det hade varit ett steg enklare.
Jag behöver ha någon som stöttar, kämpar med mig, pushar. Men på rätt sätt som inte gör att jag vill avbryta.
Jag måste få hjälp någonstans. Även om jag må klara av det själv.

Min start vikt låg på 125 kg.
Under många ups and downs så lyckades jag gå ned till 99,9 kg. Sen gick jag upp och upp av olika skäl, mådde dåligt, tappade orken. Ja, allt i stort sätt.
Nu vägar jag nog 115,5 kg. Jag får spy, så äckligt.

Jag behöver nya kläder.
byxorna skriker hål på mellan låren.
Men jag har inte råd, på grund av en för liten inkomst, skulder ut av helvete, inget fast jobb ännu. Jag lagar dessa byxor gång på gång och nu finns det ingen chans för mer lagning.
Hittar jag kläder i min storlek?
Oftast inte. Det är ytterst sällan. Jag kan inte gå in på stans butiker, utan måste närhandla. Vilket är jobbigt. Jag vill kunna gå på stan och shoppa loss lite. Men kan inte.
Min vikt tror jag håller mig tillbaka lite också. Att jag inte vågar gå ut, visa mig. Gå på stan ocg ta en fika med familj, vänner. Jag är rädd för pekningar, tittande och sånt. Vilket man inte borde!

Jag känner att jag behöver avsluts här.
Ögonen trillar ned snart.
Behöver sova lite, för ännu en jobb dag.

Avslutar med en bild där jag var runt 11-13 år. Då tyckte jag var fet. Nu i dagsläget kan jag inte förstå varför. Jag ser normal ut, jämfört med idag!

Likes

Comments

God förmiddag!
Slutade min praktik för över 1h sedan.
Här skiner solen så otroligt skönt. Inte bara att solen skiner, utan att det faktisk känns som vårvärme! Det må troligtvis bli en go promenad senare.
Men.. nu ska jag nämligen ägna inlägget om just hur du gör en god tacogratäng. Väldigt enkelt och få ingredienser som inte är allt för dyrt.

Du behöver:

Riven ost
Paprika - Röd
Purjolök
Rödlök
Tacokrydda
Köttfärs
Crème fraiche

Gör såhär:

1. Stek köttfärsen och häll i kryddan.
2. Skala löken och hacka den tillsamans purjolöken.
3. Skär paprikan i runda ringar och dela i mitten så du får halvor.
4. Fräs allt i stekpannan så det blir mjukt.
5. Blanda riven ost med crème fraiche i en bunke.
6. Lägg i färsen i en ugnsform och sedan på med grönsakerna och sist på med ost - crème fraichen.
7. Krydda på med lite basilika och grädda i ugen på ca 200*C tills osten fått färg.
8. Servera med sallad och potatis (eller vad du tycker passar) 

Likes

Comments

Jag har haft något på tankarna en bra tid nu som jag bara måste få skriva ut mig. Sedan den dagen jag skrev på Instagram att jag var gravid och hade alla ups and downs, så fick jag en massa meddelanden från personer, som jag i stort sätt inte har pratat med så mycket. Fick meddelanden som "behåll barnet och gör det bästa" "det var menat att det skulle hända" och en drös mer med en hel konversation från dem. Två stycken förstod aldrig riktigt hur jag tänkte och kände kring detta. Det var fan inte menat att det skulle hända! Hur kan man ens säga så?! Dessa personer har / hade pojkvänner / sambo o.s.v och då kan jag tänka mig att deras småttingar var menat. Men inte för mig!. Det var jag som var gravid. Det är min kropp. Det var mina tankar. Mina beslut och en drös mer. Men det var det ingen som lyssnade på. Dem sa det ena och andra inom negativa ord som jag kommer uppleva som dem har upplevt. Det var inte helt säkert att jag "SKULLE" få uppleva samma. Alla abort är olika i sig. Samma med en gången graviditet. Allt är så olika från person till person även om vi alla är kvinnor. Jag upplevde inte samma som dem gjorde. I dem tidigare inläggen så har jag skrivit där hur jag upplevde allt.

När jag fick frågan "har du kvar barnet?" och jag sa nej, så blev tyst. Varför skriva från början och tyckte det var kul, mysigt eller vad som för att jag var gravid? Sånt stör mig enormt. Jag vet inte ens varför dem hörde av sig då, och inte nu.

Checka in imorgon för en två nya matrecept :)

Godnatt och sov redigt gött!

Likes

Comments

Här kommer ett annat recept på en egengjord soppa. Nämligen kycklingsoppan! :D
Här följde jag nämligen ett recept. Slutade dock med att jag gjorde eget, som alltid.

Kycklingsoppa

Ingredienser:

250 g kycklingfilé (jag tog en hel färdig kyckling, vilket inte var bra)
ca 5 dl grädde
ca 1 dl mjölk
1 gul lök
ca 1 msk curry (annars efter smak)
1-2 vitlöksklyftor (efter smak)
Kycklingfond
1 burk majs (alternativ 1 burk vita bönor)
Andra kryddor (smak sak)

Gör såhär

1. Skär kyckling i bitar. Manera dem om så önskas och stek tills dem är klara.
2. Skala löken och hacka ned i en gryta samt riv ned vitlöken.
3. Häll i grädde och mjölk och även majsen.
4. Lägg även ned kycklingen i grytan och rör om.
5. Häll i resten och krydda efter smak.
6. Servera ned ost på toppen och persilja.
7. Klar att njutas av!

Likes

Comments