Jag får höra ganska ofta av mina närstående att jag är väldigt naiv. Alltså att jag tar mycket skit ifrån närstående och att jag är för öppen om mig själv och "privata" känslor. Att jag borde vara mer försiktig för att folk kan använda - sånna personliga saker som jag talar om, emot mig. Att det skulle alltså kunna på något sätt användas emot mig och göra mig sårbar för människor.

Men det är där jag tror att jag har ett så annorlunda tänk än vad många andra har... För jag är så "attatched" till mina egna känslor att jag kan inte ens se ett senario där det jag är öppen om skulle kunna såra mig bara för att det kommer ifrån någon annans mun... Jag är så välmedveten om själv och har tillräckligt grundad självinsikt att det skulle inte röra mig. För om jag är medveten om de känslor som jag uttrycker till någon annan, hur kan det användas emot mig? Att någon ska repetera mina ord som jag själv sagt? Hur kan det vara skäl till att bli sårad?

De vänner som uttryckt just denna typen av oro för mig har påpekat att jag blir utnyttjad och manipulerad. Men det enda jag kan ge som respons till den typen av oro för mig är att, - jag är inte dum... Jag vet exakt när jag blir utnyttjad och manipulerad. Meeeeeen bara för att jag är medveten om det är det inte en självklart för mig att agera på det. För vem är jag att agera på en annan persons brist och osäkerhet? För av vilken annan anledning skulle någon försöka påverka mig till att göra någonting som gynnar den personen av någon annan anledning än just det... Osäkerhet? Varför inte bara uttrycka dig i klara direktiv. Du hade antagligen fått samma resultat som du önskar. Men den stora skillnaden är att jag kommer att respektera dig för att du vågar att uttrycka dig på ett plan där vi kan mötas på samma nivå, utan några mindgames eller baktankar med orden du säger. Att du kan säga till mig rakt ut, vad du vill ha och vad du tycker. För mig handlar detta om genuin respekt.



Tro mig. Jag är den första personen som kommer ge dig en klapp på axeln, för att du agerar med ärliga känslor, hur opassande eller överdrivna de än må vara. Så är det genuint. För det är så DU känner. Och för mig att uttrycka känslor är så otroligt starkt och modigt. I och med det så kommer jag alltid respektera dina känslor och dina åsikter. För vem är jag att döma dig och dina handlingar. Nej, den enda som har rätten att döma dig, är du.

Jag vet dock att alla människor inte resonerar så som jag gör. Men för mig är det helt okej. Jag är bara glad att jag har fått den insikten, eftersom jag mår så mycket bättre av att inte beröras av människors dolda avsikter. Utan att jag endast handlar på mina egna känslor, och jag är ledsen. Men det finns ingen anledning för mig att beröras av andra människors bristande sociala kompetens eller oförmåga att förmedla budskap i rena och klara ord. För jag har tillräckligt stabil kontakt med mig själv och mina egna känslor för att sånna typer av handlingar bara rinner rakt av. Det är bara handlingar som lägger sig på ytan, - utan att tränga igenom ens det första lagret av min hud -, för att sedan fortsätta rinna hela vägen längs mitt yttersta lager för att till sist droppa ner på marken och sjunka ner i jorden. För att sedan bli glömd och till intet gjord för gott.

Welllll.... Nu låter jag bara präktig och fake... Men helt ärligt. Det är genuint.. Men detta tankesätt har inte alltid varit självklart för mig. Jag minns faktiskt inte när jag lärde mig att hantera känslor på det här sättet. Det enda jag vet är att jag så många gånger tappat bort mig själv, i mörka tankar och egoistiska handlingar. För att sedan mötas av agg och oförståelse från personer i min omgivning. Som sagt så vet jag inte riktigt när jag fick insikt, men den har funnits ett tag och jag tror att min konstant överaktiva hjärna har hunnit bearbeta en hel del under åren.

Vad som kan göra mig så SJUKT besviken är när jag hela tiden försöker att vara öppen och ärlig med mina närstående, att jag säger ifrån när någonting känns jobbigt eller när jag känner mig felbehandlad. Men att inte få tillbaka det man ger kan göra mig så sjukt frustrerad. Däremot kan jag inte tvinga mig på någon. Och att sedan efter dessa ansträngningarna som jag gör i att försöka värna om nära relationer genom att kommunicera för att man ska kunna mötas någonstans på vägen i alla känslostormar. Att inte bli mött av samma respekt som jag verkligen försöker att visa. Att istället mötas av en nonchalant attityd, men ändå ett OK! och sedan få höra från andra håll att det uppenbarligen inte var OK! Ja, vad ska man säga men besviken blir man i alla fall. Att man förväntar sig att få tillbaka det man ger, men ännu en gång bli besviken.


Just nu är jag sjukskriven och försöker landa någonstans i mitt mående för att kunna börja leva mitt liv igen, med andra förutsättningar än jag haft tidigare i mitt liv. Detta är en sjukt intensiv period och det är en evig bergochdalbana. Så jag har valt att bo "deltid" på landet hemma hos mina föräldrar för att göra lite saker som jag inte har möjlighet i stan. Min lista på saker som jag vill ta tag i och saker som jag vill göra är nog en aning för lång. Men alla dessa sakerna är saker jag alltid älskat tidigare och jag vill bara göra någonting som jag älskar igen. Att få va kreativ!!!!

To do list:

- Måla akryltavlor på canvas

- Sjunga/musik

- Fota

- Blogga (welllll)

- Träning och promenader

- Börja plugga

-HÄÄÄÄÄÄÄÄÄSTAAAAARRRRRRRRR

Eh ja, glömde jag säg att jag älskar ponniesar? Japp alla dessa sakerna ska jag ta tag i snarast möjligt!


För en stor grej jag insett det sista, det är att absolut. Vänner är det bästa du har, men alla har inte samma förmåga att vara där när man inte har med sig huvudet under en längre tid. Men för mig är det faktiskt okej. Alla fungerar olika och jag kan inte förvänta mig samma resultat från någon som inte har samma hjärna som mig... Alla tänker olika och har olika förmågor att känna empati och förståelse för andra människors handlingar. Sån tur är har jag den förmågan att se till olika individer och hur deras handlingar inte kommer vara samma. Så ja, jag mår bra ändå!

Och Babes, de vänner som varit där under denna tiden. Jävlar va grymma ni är!!!


Detta inlägget blev inte direkt som jag tänkte, but hope you like. Nästa kommer handla mer om hur salongsbranschen i Göteborg kan sluka en och hur jag hanterat livet i den branschen.

pusssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ja..... Hur ska jag ens börja. Jag har den senaste tiden försökt att finna något sätt för mig att uttrycka mig på. Men varför vill jag ens uttrycka mig egentligen? Det kan jag faktiskt inte svara på. Men jag vill uppenbarligen i alla fall göra det. So here it is!

En av mina absoluta största drömmar och mål i mitt liv är att jag kan på något sätt kan göra ett avtryck i världen eller i någons liv. Jag vill göra skillnad. Jag behöver inte skapa fred på jorden eller rädda ozonlagret för att känna att jag har ett syfte eller någon betydelse. Jag vill bara ge någon det jag alltid längtat efter. Men även det jag fått av så många människor i mitt liv. Jag har blivit så inspirerad och fått så mycket styrka från olika människor i olika perioder av mitt liv. Eftersom jag är så tacksam för alla de människor som gjort skillnad för mig, så känner jag så stor passion för att kunna ge det tillbaka till någon annan.

Jag har alltid haft det väldigt turbulent i mitt egna sinnestillstånd och i mina känslor. Jag känner allting väldigt väldigt starkt. Det gör att jag förbrukar mycket energi genom att bara finnas till och existera. Vilket också orsakar att jag bränner ut mig själv och min psykiska hälsa i omgångar. Och de omgångarna är återkommande. Och har varit sedan 13-års ålder.

Jag skulle vilja säga att jag aldrig skulle önska min värsta fiende det psykiska tillstånd som jag många gånger funnit mig i. Men samtidigt önskar jag varenda människa att få uppleva just det jag gjort under hela mitt liv. Av ren välmening. Det är inte för att jag önskar någon annan människa att må dåligt, inte heller för att ge folk en inblick i mitt mående för att få medlidande och förståelse. Utan enbart för att i alla dessa känslostormar har jag vuxit. Jag har vuxit som människa. Jag har fått ett bredare tankesätt och en större förståelse för andra människor och deras handlingar.

Jag kan se en orsak till varje männiksas handling och på så sätt kan jag också ha förståelse till varje övertramp och svek ifrån någon i min omgivning. Därför kan också handlingar från andra människor med sådana avsikter inte ge någon mer betydande effekt på mig. Om någon önskar mig något ont, i enbart de syfta att önska mig olycka så studsar de känslorna som de handlingarna har som konsekvens bara tillbaka. Alltså, Det jag menar är att. Om en person i min omgivning handlar på ett sätt i syfte att såra eller skada mig utan någon annan anledning än att just få det resultatet. Att såra mig. Så kommer de handlingarna inte påverka mig känslomässigt mer omfattande än vad de kräver i stunden.

Däremot om någon person skulle uttrycka en konsekvens av mitt handlande i deras välmående, kommer jag ta in det och det kommer verkligen att påverka mig. Både på ett känslomässigt plan i stunden men även komma att bli en påverkande faktor i mina handlingar i framtiden.

Detta inlägget skall egentligen handla om hur jag önskar att alla människor i världen kunde få känna så som jag gör. Att ha den förmågan att kunna känna allting på det djupet som jag gör. Jag kommer att bifoga en text som jag skrev tidigare idag. Denna texten spottade jag ur mig på "anteckningar" i min mobil. Jag bara ordbajsade alla tankar som jag hade i stunden. Så ursäkta grammatiken, But here it is!


"Det känns som att jag inte har någon passion kvar. Jag har alltid känt mig levande och haft så starka känslor. Men just nu älskar jag ingenting eller någon. Jag vill bara bli inspirerad igen. Det känns som att jag testat alla gränser i mitt psyke under så många år. Jag har känt ALLT! Å jag känner alla intryck och känslor ändå ut i fingertopparna. Det har varit en av mina absoluta favoritegenskaper hos mig själv. Men det tröttar ut mig. Jag är slut. Jag är helt slut. Trött och utmattad. Jag orkar inte längre känna allt. Och i det tappar jag en del av hela mig. Och blir lämnad kvar med tomhet och saknad. Jag älskar så många delar av mig och vem jag är. Jag känner mig själv så väl och jag älskar mig, precis som jag är. Jag älskar oxå alla individer i hela världen och ser ljus och själ i alla. Jag tror på kärlek och jag tror på människor. Jag tror på att det finns godhet som grund hos alla. Men att det finns de som gått vilse på vägen och tappat bort sig själva i mörkret. De mörker som känslor och ångest driver. Jag tror att det finns kraft och vilja hos alla på denna jorden, att göra goda ting. Att sprida kärlek och glädje. Men att, med de goda känslorna kommer även de onda känslorna. För att få det goda måste du ta det onda. Jag tror att det finns de människor som inte orkar att hålla garden uppe och slå tillbaka mot mörkret och att även de personerna är rädda för att sänka garden för att kunna ta in det goda.

Jag vill inspirera människor. Jag vill ge folk kraft och vilja att sprida den kärlek som jag besitter. Den kärleken som gör så att jag nästan gör itu när jag känner. När jag känner allting. Alla intryck. All energi. Alla ord. All närhet. All kärlek och all hat. Jag vill att alla ska få känna som jag känner. För att det jag känner är att jag lever. Och jag lever med hela mig, ända ut i fingertopparna. För den passionen som jag vet att jag är kapabel till, är så vacker och inspirerande för mig. Att jag önskar att alla kan få känna så någon gång i sitt liv. För då kan jag garantera att det är så värt att må dåligt av de onda känslorna för att få må bra av de goda känslorna.

För just nu är det enda som jag väntar på, är att få bli inspirerad. Inspirerad för att leva vidare mitt liv. Att bli inspirerad för att bli lycklig.

Men jag tror. Att du. Du har inspirerat mig nu. Du får mig att att påminnas om, att den passionen som jag en gång haft, fortfarande finns. Det är en känsla som jag är så rädd för. Så rädd för att känna. För den är ny och den är obekant. Men det finns ingenting som har fått mig så nyfiken och så lockad till att få känna mer. Känna mer av dig.

För du får mig att vilja leva. Och du får mig att vilja fortsätta jaga min dröm. Den drömmen som jag har av att kunna inspirera någon, så som du har inspirerat mig."


(Denna texten ovan handlar om en person, en av de alla som gjort ett avtryck i mitt liv.)


Jag försökte beskriva för en nära vän till mig, hur jag menar med hur jag känner. Alltså hur min förmåga att känna känslor fungerar. Jag beskrev det som två kopior av ett fotografi. Den ena kopian är precis som ett vanligt fotografi. Taget och framkallat med egenskaper som är så nära verklighetsbilden som möjligt. Men den andra kopian är en exakt lika dan, men den har starkare färger, skarpare linjer och större kontraster. Den är färgstark och tydlig. Skillnaden mellan mörka och ljusa drag har en bredare skala än vad den första kopian har. Det ger ett bredare perspektiv och fler intryck att bearbeta. Vilket också gör att man kan se fler detaljer. Det är lite så mitt tankesätt fungerar. Jag försöker se på människors handlingar och känslor ur ett bredare perspektiv och inte ut ifrån mig själv. Förstår ni hur jag menar? Det är ungefär så det känns i mitt huvud och i mitt sinnestillstånd om jag kan ge någon form av beskrivning på hur mina tankar snurrar.

Ja...... Detta är bara ett litet litet fragment av de tankar som snurrar i mitt huvud dagligen. Så jag har väl tänkt att jag ska använda denna bloggen till att få uttrycka mig. Eftersom jag är en sån person som mår bra av att uttrycka mig kreativt. I text, i form, i musik eller färg. So, take it or leave it. Men detta är jag och detta gör jag för mig och min egna skull. För idag battlar jag med att nyligen blivit diagnostiserad med ADHD och Bipolär-sjukdom. Så jag har antagligen en hel del O-utredda beteendemönster som jag idag blir allt mer och mer medveten om, dag för dag. Och jag önskar att jag skulle ha någon person att relatera till idag som gått igenom det som jag går igenom just nu, i denna processen. Som förklarar för mig hur denne hanterat känslorna och intrycken som kommer med diagnostiseringen och i först-skedet av sjukdomshanteringen. .

Tack till er som läst. Jag lovar inte att det kommer komma något mer djupgående inlägg. Men jag hoppas. Och min nästa tanke är en analysering av att vara naiv. Eftersom jag ofta får höra att jag är FÖR öppen och godtrogen. Men det är en egenskap som jag är stolt över. Så det vill jag förklara lite mer om. Så att även det frågetecknet kan bli uträtat.

Puss å kram - massa barn!!!!

Likes

Comments