Denna helgen har ju gått äckligt fort.
Jag har storstädat lägenheten tillsammans med Jesper, jag har varit på ikea med pappa, vi har tvättat upp allt.
Puh... och inatt sov jag bara 4 timmar.
Jag är helt slut.
Imorgon är det upp till skolan igen 🙄

Nu ikväll hände även något hemskt. Jesper ringde mig och berättade att en katt blivit påkörd.
Jag sprang ut med handskar... och mycket riktigt.
En svart misse som var i Mitzies ålder. Alltså mellan 9 och 13 mån ungefär. Hon var fortfarande varm.
En ung dräktig stallkatt.
Det värsta är nog när en person kommer ut efter jag försökt få liv i henne. Jag klappade henne, suckade och lade henne försiktigt i en påse.
Personen kommer fram, frågar om det är en katt, tittar i påsen, suckar av lättnad, tar påsen och slänger (slängde faktiskt) in påsen i ladugården. Den avlidna kattens kompis satt och jamade och personen som var ägaren hyssjade åt kissen som sprang rädd in under ladugården.
Jag frågade ifall det var deras katt och personen svarar lättat "Ja fan".
Jag visste inte vad jag skulle göra... ska man påpeka kastrering?
Jag väljer mina fighter och svarade "Okej."
Jag kollade mot den andra katten som jamade och kollade rakt på mig. Svalde klumpen i halsen. Sen åkte vi.

Kör man på ett djur, då stannar man.
Man kollar till djuret. Är djuret avlidet så flyttar man på det. Man låter inte djuret ligga mitt på vägen.

Vissa ska dessutom inte ha katt anser jag... och det är ögonblick som dessa som jag inser hur tur Mitzie hade som fick hamna hos oss. Där hon är älskad och är mer än bara ett sätt att hålla råttorna borta.

Vi har varit ute mycket med henne det senaste dagarna. Hon har älskat det.
Incidenten häromdagen har gjort henne lite mer försiktig när det kommer till att klättra men det verkar gå någorlunda bra. Det är nog mest jag som är orolig över att något ska ske.

Jag har tagit mängder av bilder på henne ❤
En dag kommer hon bli gammal och jag vill ha många bilder på henne då ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gått omkring sen torsdags och tänkt "jag har glömt något"

Ja just det, blogga om buzzador 😂

I torsdags åkte vi och handlade alla grejjer vi behövde för det jag buzzar 😃

Denna gången fick jag testa Santa Marias Street food, Burger Spices!

Det som jag fick med var då en chipotle dressing, en kryddmix för burgarna och en snabbpicklingmix för gurka 😊

Det vi fick köpa till var då nötfärs, grönsaker och bröd 😊

Dessa 3 var gratis från buzzador.
Det enda jag  behöver göra i ersättning är att resencera produkten 😍

Jag ska vara ärlig med er nu.
Jävlar vad gott.

Jesper fick äta det med bröd då jag inte tål och han hade vanlig brioche buns till det.
Jag åt det mellan salladsblad.

Bra smak på burgarna, pepprigt och gott!
Gurkan smakade picklat... så det var positivt.
Men jag gillar ju inte picklade grönsaker haha, Jesper älskade gurkan!
Vi gjorde ingen picklad lök då jag inte tål färsk lök, jag klarar bara lökpulver. Och Jesper gillar inte picklad lök 😅

Dressingen... var god... och stark!
Man får vara försiktig med den haha!
Vi dränkte våra första burgare i dressing och det brände i munnen!  😂

Andra omgången var bättre när man bara smörade på ett tunnt lager! 😊

Vad ger vi för betyg?
4 av 5

Kommer absolut köpa dessa igen! 😍

Likes

Comments

Jag var hemma idag... så hemskt med magont.
Och dagens promenad med Mitzie gjorde inte saken bättre.

Det gick jättebra och hon klättrade i träd och hon hade jättekul Jag tog massa foton på henne som blev jättebra och allt var frid och fröjd!
Hon nosade lite på marken bredvid ett träd och jag tog då tillfället att lägga ner telefonen i fickan. Jag hann låsa den... sen var hon högst upp i trädet. På 2 sekunder.
Jag hann inte reagera och låsa löplinan.
Hon satt däruppe, nöjd med sig själv och kollade på bilarna.
Jag försökte få ner henne och höll på att lyckas....

Grenen som hon hade baktassarn på gick av...
Och hon höll på att ramla...
För att hålla sig uppe så fick hon klättra upp på ett annat ställe... och hon var fast.
Hon satt fast.
Hon försökte på olika sätt att lossna sig själv på men inget funkade.
Jag försökte klättra upp för att hjälpa men jag nådde henne inte...

Hon började få panik... och hon satt bara där. Jag försökte innerligt att knäcka av grenar och försökte få loss så många grenar som var intrasslade som möjligt..
Grenen under mig gick av.. jag ramlade ner från trädet...

Mitzie tuggade på sin tass för att försöka få loss den och hon lossnade med tassen intakt med bara några skrapsår. Hon försökte sen bita av grenarna som satt fast i selen vid hennes rygg..

Upp igen och Mitzie lyckades fastna i halsen började få panik...
jag började ringa runt.
Jag hade smått panik och jag visste inte vad jag skulle göra.
Efter många samtal ringde jag 112, jag fick tipset om brandkår.
Jag ringde och killen på andra linjen sa att jag får lösa det själv och la på.

Jag ringde upp pappa igen och igen och igen.
Han hade ju lämnat telefonen hos mamma... självklart.

När jag la på så hände det som inte fick hända...
Andra grenen Mitzie stod på.. gick av..
Och hon föll...

Säkerhetsapännet runt magen gick av. Hennes vanliga halsband gick av... men selens halsspänne.. lossnade inte.

Hon hängde i halsen... från trädet och hittade inget fäste.
Vid detta laget fick jag panik... jag klättrade återigen upp men jag nådde inte. Jag hoppade ner, stannade en bil och killarna i bilen skrattade hånfullt och sa "Skiter vi i det är inte vårt problem" och körde vidare...

Nästa bil jag stannade var en minivan med en stege på taket... perfekt..
Han vevade ner rutan, han kollade mot Mitzie som hängde i trädet och skrek och svarade "Jag hinner inte.. är redan sen till jobbet" Och jag pekade och sa att hon stryps...
"Inte mitt problem" svarade han och åkte vidare.

Jag kunde inte fråga någon mer. Vid detta laget grät jag och hade panik. Jag sprang fram till Mitzie igen. Hon hade gett upp... hon försökte inte dra upp sig själv och jag nådde inte 3 meter upp.
Jag ringde Pappa i vild panik... han åkte direkt.
Jag ringde Jesper på jobbet i vild panik... han åkte direkt.
Under tiden vi väntade sa jag till Mitzie att jag älskade henne och hon får fan inte dö på mig nu.
Hon försökte återigen ta sig upp och hon lyckades svinga sig så bakbenen nådde en gren.
Jesper var hos oss efter 5 minuter.
Han försökte klättra upp men nådde inte.

Pappa dök upp några minuter efter med min lillasyster.
Hon klättrade upp på pappas axlar och nådde att knäcka av grenar och knäppa upp säkerhetspännet.

Mitzie hoppade direkt ner till oss.
Trygg.

I en och en halv timme satt hon däruppe... i 1 timme skrek hon och försökte kämpa sig loss.

Detta p.g.a att jag inte hann reagera, men även för att säkerhetspännena inte fungerade.

Nu slutade allt bra. Men det kunde gått så mycket värre.

Jag såg hur hon gav upp... jag såg hur hon var redo att ge upp totalt. Jag såg hur hennes inre ögonlock täckte hennes ögon och jag har aldrig varit så rädd och haft sån panik i hela mitt liv.
Så rädd att förlora min bebis och dessutom se det ske framför mig och jag kunde inte göra någonting.

Allt slutade bra.
Jag har pussat på Mitzie och jag har gosat och jag är så glad att pappa och Jesper skyndade hit.

Jag gråter fortfarande... paniken och chocken har ännu inte lagt sig.
Mitzie ligger och sover på balkongen i solen och hon är omtumlad.

Jag har ett öga på henne.

Jesper åkte tillbaka till jobbet och om Mitzie inte är sig själv innan han kommer hem så åker vi in till veterinären.

Likes

Comments

Idag har jag bara tagit det lugnt!

Jag sov så dåligt inatt. Åh... avskyr mens alltså.

Hade jätteont i kroppen när jag vaknade och feber.
Det är rätt vanligt att fibron blir värre när jag har mens så det beror nog på det.
Jag sov bara några få timmar under natten så jag sov till 9.30 idag 😂
Inte sovit så länge på ett bra tag!

Jag kollade sociala medier, gosade lite med Mitzie och sedan var det upp och äta frukost.

Jag hade ju en tanke med att äta lchf... men jag fuskade för ofta pga att jag aldrig blev mätt och konstant var trött.

Så jag ska helt enkelt använda lifesum istället.

Så idag till frukost blev det overnight oats. Vilket är smidigt!
Rör ihop på kvällen, in i kylen så är det färdigt på morgonen och bara att äta!
Jag sökte runt på massa recept och jag fick mixa lite recept och hoppas på det bästa.
Jag tycker det blev asbra och gott!

Blanda bara 1dl havregryn, 0.5msk chiafrön, 0.5tsk kanel & 1dl mjölk i en mugg eller skål.
Ställ in i kylen minst 6 timmar.

Morgonen efter, toppa med frukt eller bär. Jag tog banan då det mättar bra 😊

Till detta åt jag lite kvarg med physalis och ett glas färskpressad juice 😍
Jag åt detta för 1.5 timme sedan... och jag är fortfarande inte hungrig på nytt!

Hur bra som helst!

Nu sitter jag bara och kollar youtube och ska snart börjar plugga.
Det är mycket studier att göra när man vart borta 1.5 vecka 😂

Likes

Comments

Hela klassen är i London.
Men jag följde inte med av olika skäl (kanske har något med min åksjuka och fibro att göra) 🙄

Så vi som inte följer med ska vara i skolan 9-13 med en lärare i klassrummet och arbeta med det vi har kvar i olika ämnen.
Jag var i skolan 8.30 idag. Och sedan satt jag där... ensam med min mensvärk och tyckte synd om mig själv..
Ingen dök upp 😂
Inga lärare fanns i närheten och inga klasskamrater 😅
Lärarrummet var tomt och ja... jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Så jag satte mig i ett grupprum och började arbeta.
Fick färdigt de 2 största inlämningarna färdigt idag.
Jag hade även lite dötid över.
Jag ville inte göra för mycket så jag inte har något att göra när jag är där de kommande 3 dagarna! 😂

När jag slutat hämtade Jesper upp mig efter jobbet och vi åkte och köpte färsk lax och handlade lite åt min pappa, som är sjuk. Vi hämtade även ut ett paket från matsmart (vi hade beställt påskgodis till syskonen). Och vi hämtade min bror i skolan.

Sen var det hem och laga middag!
Idag blev det Saltbakad laxsida, blomkålsmos med parmesan & broccoli.
SJUKT GOTT!!

Tipset på moset fick jag av min moster så jag körde på och herre... aldrig potatismos till lax igen 😍😍

Nu ska jag in i duschen och försöka lindra endel av mag och ryggsmärtan.
Sedan ska jag fixa morfondagens frukost och sedan sova... jag är så sjukt trött 😪

Det är extremt svårt att ta bra bilder på maten när den är så varm att det ryker och immar igen linsen haha 😂

Likes

Comments

Det har varit en lång helg.

Fredagen spenderade jag i sängen förutom ett stop i affären.
Lördagen var det kalas för systern och på kvällen tog Jesper med mig på bio.
Igår pluggade jag.

Det har varit en lång helg.
För 4 år sedan hade jag skitveckor under denna perioden.
På en vecka var jag med i en trafikolycka, förlorade min morfar... och mitt barn.

Endel tycker säkert jag överdramatiserar.
Vadå barn?
Ja barn. Jag var gravid.
Allt som hände under veckan orsakade ett sent missfall.
Berättade jag för någon? Nej.
Alla var upptagna med att sörja morfar. Jag ville inte ta fokusen från det.

Jag visste att jag var gravid från vecka 1.
Men jag höll tyst.
Dels var för min dåvarande hade sagt att om jag någonsin blir gravid så skulle han göra det ena och det andra.
Jag visste att det var fel, men jag vågade inte berätta.

Så jag höll tyst, för alla. För mig kändes det som en pojke.

Jag hann boka tid på MVC och eventuellt UL. Jag hann köpa kläder..
jag var i v 8+5 när jag fick missfallet. Den 18e mars 2013.

Ja, det är svårt att prata om. Det är jobbigt varje år runt denna tiden. Jag bryter alltid ihop och tänker tillbaka.

När jag avbokade tiden på MVC så frågade de varför.
Jag svarade att det finns inget barn längre.
De ville erbjuda stödgrupper och de sa att de kanske ska kontakta mina föräldrar.
Jag ljög och sa att de redan vet.

Jag hade ingen att vända mig till.
Jag var bara 16 år. Mina vänner jag hade då hade inte förstått och mina familj ville jag inte besvära.

Jag ångrar nu att jag inte berättade för någon.
Jesper vet och han finns här för mig. Men jag vill inte prata om det.

De flesta 16åringar skulle kanske på ett sätt bli lättade i en sådan situation. Jag vet att många 16åringar idag gör aborter. Iaf efter vad man hört.
Jag blev inte lättad. Jag hade redan planerat att behålla oavsett fadern. Jag hade bestämt mig för att få barnet.
Jag var redo.
Sen slets allt ifrån mig.

Jag har alltid velat ha barn.
Och i mitt 20åriga liv har jag blivit gravid på ppiller 3 gånger.
Jag är extremt fertil.

Dock ser det ut så, att om jag slutar med p-piller, så blir jag sjuk. Och gyn vet inte heller om jag kan gå klart en graviditet. Drt ska man kolla på längre fram.
Så där är mitt. Jag är en mamma utan barn och som inte kan garanteras barn i framtiden.

Det är svårt att förklara känslan. Men det är som ett hålrum som aldrig kan fyllas.

Så. Helgen har varit lång.
Och idag, varför inte, kom tant röd på besök så hormonerna är överallt och värken och illamåendet sitter i.

Jag ska åka in till skolan om en stund. Jag håller magen varm och värktabletter i kroppen och hoppas på det bästa.

Likes

Comments

Inatt fick jag inte sova någonting i princip.

Anledning, nässelutslag och svullnad över hela kroppen, som fortfarande sitter i! Trots antihistamin. Det hjälpte lite, men inte helt.

Jag har ju länge trott att jag var glutenintollerant, vilket jag testade negativt för. Men jag har även märkt att jag kan äta korn, råg, havre osv. Utan att reagera. Vilket folk med glutenintollerans inte klarar av. Jag reagerar även när glutenfria produkter innehåller t.ex. vetestärkelse & veteprotein. Jag kan inte heller äta "orent" havre eller malt. Och efter lite googling... det är ofta kontaminerat med vete.

Men detta har som sagt varit spekulationer. Inget klart. Men så igår testade jag mitt nya schampo (eller ja, jag använde detta för något år sedan) där det innehöll havremjölk! Inget konstigt eller så tänkte jag. Huden kliade lite, men det gör den alltid eftersom jag är rätt torr. Allt var okej... Tills jag klev ur duschen och kollar i spegeln... Jag var rödprickig. Nässelutslag överallt!! Och mitt ansikte svullnade upp och huden blev varm som sjutton! Jag såg ut som en prickikorv på kroppen och som en tomat i ansiktet!

Jag har även kollat upp lite... haha företaget kan inte 100% försäkra om att produkten inte är kontaminerad av vete.

Så slutkontentan. Vete. Veteallergi? Jag vet inte. Men det låter ju lite som det.

Så vad har jag gjort? Jo, jag har skrivit ett meddelande till vårdcentralen via mina vårdkontakter och bad om att få testa mig för veteallergi... och när jag ändå var igång drog jag fram allt annat också.

Lök, nötter, pollen, pälsdjur etc. Allt som dök upp efter vårt mögelparty i taket! Jag skrev även att vi hade mögel här hemma och jag har varit för lat för att orka testa mig eftersom jag alltid har antihistamin hemma och jag undviker det så bra.

Så ja, vi får se hur detta går. Personen som läser meddelandet kommer tro att jag är hypokondriker haha.

Berättade besvären vilket alltid är magknip och klåda och blåsor. Så jag hoppas de tar mig på allvar så jag kan testa mig.

Anledningen varför jag bestämde mig (dvs fick tummen ur röven) för att testa är för att om jag har veteallergi, så kan det gå riktigt illa. Och jag behöver kanske då ha sprutor hemma ifall jag får en allergisk chock. För natten var inte rolig! Det var nästan att jag åkte in men jag var så trött så jag bestämde mig för att stå ut och hoppas på det bästa. Är det meningen att jag ska dö så dör jag helt enkelt. (Ja jag låter så extremt rädd för att dö haha)

Nu är det bara att vänta och undvika vete! Wohooo!

Hoppas VC hittar felet på mig 😝

Bild från google.com

Likes

Comments

Vi har prövat en ny choklad!

Jag är inte ett jättefan av vanlig choklad. Men ibland så kan jag faktiskt gilla en bit.

Så när jag såg dessa på matsmart var jag tvungen att köpa!

Jag har ingen aning var någonstans man kan köpa dessa i sverige tyvärr, men jag har hittat många utländska sidor.

Så det är alltså en choklad som görs i England.
De finns i många olika smaker. Jag köpte Lemon Meringue, Peanutbutter, Mint Choc Chip & Banoffee 😍

Jag och Jesper testade dessa och de var helt okej!
De påminner lite om marabou i själva chokladen, både i konsistens och chokladsmak.

Lemon Meringue smakar... ja... citron 😂
Det är väldigt mycket citron men den är fortfarande söt. Och marängen var jättesöt!
Jag tycker den var en perfekt kombination av söt och fräscht! Man fick ju inte direkt skuldkänslor av den haha. Den var ju även gjord på vit choklad så det passade bra ihop med smakerna! 🖒

Peanutbutter blev jag lite besviken på. Jag trodde den skulle vara fylld med just jordnötssmör... det var den inte. Utan det var en vanlig choklad med hackade dsaltade jordnötter.
Även denna hade en bra balans. Då utav sälta, jordnötter och choklad.
Gillar man jordnötter och choklad så är denna perfekt! 😍

Mint Choc Chip. Inte min favorit.
Vit choklad smaksatt med mint och med mörka chokladbitar i och mörk choklad drizzle.
Väldigt mycket mint. Mer mint än after eight. Och jag tyckte personligen inte om den just för mintsmaken var för stark. Jag tycker den tog överhanden av den vita chokladen tyvärr och man kände inte mycket av den mörka chokladen heller.
Jesper.... älskade den 😂

Banoffee... vit choklad med smak av banan och botten av mjölkchokladed smak av kola.
Jaop. Smakar som en banoffee pie. Men det är den kemiska smaken på banan, ungefär som skumbananer så man kan inte äta mycket av den.
Koladelen smakade som dulche de leche. Gott med andra ord! 😍

Jag tycker verkligen att om man hittar dessa så ska man smaka! För det var en helt ny smaksensation 😊
Dessutom hade den en jättesöt detalj att när man tagit en rad så ser man ett gulligt meddelande! 😍 Hur charmigt är inte det?
Dessutom så är den glutenfri!! ❤

Likes

Comments

För 4 år sedan låg jag i min säng.
Jag grät.
Jag hade gråtit nonstop i 4 dagar utan att veta varför.
Jag hade en klump i magen och jag ville inte gå upp ur sängen. Det kändes som att livet var hopplöst.

Jag satte mig upp i sängen och försökte styr bort tankarna genom att kolla på telefonen.

Det gick inte så bra.

Jag hör barnen skrika och leka, som de alltid gjorde och mitt i allt detta hör jag mammas telefon ringa.
I det ögonblicket visste jag.
Jag hörde mamma. Hennes röst var bestämt och mer vuxen och orolig än jag någonsin hört den.

Jag bröt ihop, jag visste.

Mamma rusade upp för trappan och öppnade min dörr.
Hon sa att hon behöver min telefon för att ringa en ambulans. Något har hänt.

Jag tryckte undan sorgen och gick ner till köket.
Jag höll koll på barnen medans mamma ringde runt.
Det var stressigt och det var fullt liv och min bror frågade vad som hade hänt.
"Mormor och morfars häst är sjuk." Ljög jag.
Det är vad mamma sa att vi skulle säga.

Mamma åkte.
Sedan minns jag inget mer.
Jag tror pappa kom hem, jag är inte säker, men någon tog barnen och jag gick in på mitt rum och bröt ihop.

Morfar har dött. Min underbara, speciella, vänliga morfar.
Det var en vecka sedan vi pratade på telefon. Han var den enda som svarade i telefonen när jag var med i olyckan. Han ringde till mina föräldrar.

Han hade somnat. Och inte vaknat.
Det gick fort sa dom, och det tror jag med.
Jag vet att dräet är hemskt att säga, men jag är glad att han gick bort på det sättet. Morfar hade aldrig velat bli sjuk och omhändertagen. Han var en mans man.
Han var händig och vänlig och hans skratt förgyllde ens dag.
När han skrattade, då skrattade alla. Dels för han kiknade alltid, blev knallröd i ansiktet och kunde i princip inte andas haha.

Min morfar.

De kommande veckorna är lulliga för mig.
Jag fick ett missfall & mina föräldrar separerade.
Jag flyttade med min pappa hem till mormor. Gården var stor och hon behövde hjälp.

Hans bortgång tog hårt på oss alla, men allra mest på henne. Hon förlorade sin livs kärlek.
De var gifta i över 40 år. Deras förhållande är en stor inspiration för mig att kärlek aldrig dör om man vårdar den ömt.

Jag såg morfar många gånger.
Jag vet inte riktigt om det är det positiva eller det negativa med att vara medial.
Men det gjorde det lättare för mig på något sätt. Jag visste att han hade det bra.

Han kom till mig i en dröm, jag visste inte att det var en dröm förrän jag vaknade. Han pratade med mig, lugnade mig och sa att jag skulle berätta för mormor att han har det bra, han älskar henne och han lovar att vänta på henne.
I min dröm gick han fram till mormor som satt vid köksbordet, la handen på hennes axel och sedan försvann han.
Och jag vaknade.

Klockan var 10 på morgonen så jag gick ner och såg mormor sitta på exakt samma plats i exakt samma ställning.
Jag visste inte hur jag skulle göra.
Så det tog några dagar innan jag berättade.

Jag kommer aldrig glömma det.

4 år sedan. Det är längesedan men jag saknar honom fortfarande.
Så otroligt mycket.
Jag är så ledsen att Gabriel inte fick träffa honom, även fast han hävdar att morfar hälsar på honom haha. Och jag är ledsen att han inte fick träffa Jesper.
Jag är ledsen att han inte kommer på träffa eventuella barnbarnsbarn.

Men jag vet att han har det bra.
Och han hälsar på. Kontinuerligt.

Jag har tänt ett ljus för honom idag. Det känns inte mer än rätt.

Likes

Comments

Börjar må lite bättre nu. Haha eftersom att livet gick sååå bra i måndags redan så vore det väl inte mer än rätt att ha magsjuka, eller hur? 😂

Jag insåg även idag att jag räknat fel på timmarna! 😖 Det är ju 48h som gäller efter sista symtomet. Jag räknade från sista kräkningen... dvs fel. Hur smidig är jag inte... dessutom trodde jag det var torsdag haha. Jag vet ju att det är onsdag.. men mitt huvud har varit inne på torsdag.

Jag mår prima! Och jag har varit grym med hygienen och det är 24h sen sista symtomet.. febern är helt borta nu och magen är stabiliserad. Så jag är ju frisk. Som det verkar iaf haha. Jag är sjukt pigg faktiskt! 😳 Förutom det faktum att jag i måndags ramlade ner för trappan och stukade foten rejält.

Nästa ställe... inga trappor.

Idag har vi för övrigt inte gjort så mycket... Vi åt frukost och åkte och postade och hämtade paket från matsmart (eftersom jag räknat knäppt och dessutom trodde det var torsdag så trodde jag att det inte kunde skada om man åkte ut 5 timmar tidigare innan 48h skulle slå in...). Sen åkte vi hem till mamma och lämnade grejjer. Sedan kom vi hem, fixade mat och jag har haft så ont i foten så jag har legat i sängen... och jag väntar just nu på att skoldatorn ska ladda så jag kan plugga... den var stendöd... har suttit i snart 40 min och den går ännu inte att starta... börjar bli orolig...

Så vad gör jag då? Jo jag kollar på Vampire diaries... Jesper har lääänge försökt få med mig på att kolla klart och även kolla på spin-off serien The Originals. Det finns ju inga andra bra serier kvar så... why not.

SPOILER... men fyfan vad jag blir irriterad på Caroline & Stefan som ALDRIG blir tillsammans. Åh... idiotas.


Likes

Comments