View tracker

Nu har jag plöjt mig igenom de nära 600 sidor boktjuven består av. Vi har nu kommit till det bittra slutet, den sista loggen och här tänkte jag presentera det tema och budskap jag har hittat i boken. 

​Temat ​i boken har jag rätt klart för mig, jag uppfattar det som orättvisa. Livet är inte rättvist, framförallt inte för en flicka under andra världskriget, ett krig som var så långt ifrån rättvist det går att komma. Historien kretsar mycket kring just dessa orättvisor. Orättvisan i att fråntas sin familj och allt man håller kärt, orättvisan i att inte förstå ord och den kunskap de för med sig, orättvisorna mellan samhällets olika folkgrupper, orättvisan att leva under Adolf Hitlers styre samt orättvisan inför döden. Det har döden dock redan klart för sig. Döden är inte rättvis.

​Budskapet​ boken förmedlar tycker jag är att ord är makt, kantat av en vilja att visa att inte alla i nazityskland var nazister eller höll med dem och deras antisemistiska propaganda. Vissa, som familjen Huberman, gömde ändå judar i källaren och stod upp mot de lagar som instiftades.

Ordens betydelse är centralt under hela berättelsens gång, hur fascinerad Liesel är av de olika bokstäverna redan innan hon kan förstå dem och om vänskapen som växer fram mellan den vuxne och barnet när de tillsammans under morgontimmarna följer med dit orden tar dem. Orden, vars lockelse sedan blir så stor för Liesel att hon leds in i stöldens värld för att få tag på fler av dem. Böckerna ger återspegling på hennes eget liv och kopplas samman med nya upplevelser under tidens gång  Boken hon fick skriven till sig av en judisk slagskämpe blev inspiration för henne när hon sedan började skriva sin egna bok, med sina egna ord, en självbiografi som fick namnet ​boktjuven.​ 

Boken jag i min tur nu har läst är alltså döden som återberättar en historia han under en vanlig arbetsdag hittat på ett sönderbombat Himmel Straße, en berättelse döden tagit med sig och lagt till notiser om sina egna påverkande på Liesel Memingers liv. 

Om jag skulle jämföra ​boktjuven ​med en annan bok hade jag valt Anne Franks dagbok. Jag kan börja med att säga att det finns åtskilliga skillnader mellan de båda böckerna, som den att medan boktjuven är en fiktiv historia är Anne Franks dagbok, som man kan höra på namnet, en dagbok. Anne Frank var en riktigt person som upplevde andra världskrigets judeförföljelser i stundes hetta, sittandes nära den brinnande elden. Trots skillnaden mellan karaktär och person kan jag se likheter mellan Anne och Liesel. Genom båda böckerna får vi en inblick i deras vardag och hur dom ser på hemskheterna som härjade i dåtidens Europa. 

Jag ser också ett samband till, i form av juden Max, som likt Anne och hennes familj lyckats gömma sig ifrån bödlarna, även om det i båda fallen upptäcks ändå. Liesel däremot, skulle likväl kunna vara en av de män som såg till att familjen Frank fick mat och andra förnödenheter under deras vistelse i gårdshuset. Dessa människor visade ett civilkurage man nu önskar att långt fler hade gjort, vilket jag kan säga kanske hade ändrat slutet för båda ovanstående böcker, utan att avslöja hur boken jag nyss läst ut slutar. 

​För det, kära läsare, är något ni får ta reda på själva. Tack och hej! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

s. 126 "Nu återstod inte annat än att städa upp, och snart skulle ingen ens kunna föreställa sig att det hade hänt. Men man kunde känna lukten av det."


s.131 "Kanske hade brasan inte brunnit länge nog för att nå ner till det djup där de låg. Vad anledningen än var satt de nu hopkurade i askan, skakade. Överlevande."

De här två citaten har jag plockat ut för att visa på ett ungefär hur Markus Zusak har skrivit sin bok. När jag valde just dessa meningar, ställde jag mig själv frågan:

- I vilken slags miljö hade jag placerat de här citaten om jag hade sett dem med en utomståendes ögon, utan att ha läst boken, med den förkunskapen att de utspelar sig någonstans under tidsperioden 1938-1940?

Därför ställer jag den frågan till er också, kära läsare. Vilken bild är det som dyker upp i huvudet? I vilket sammanhang är det man placerar dessa lösryckta meningar?

Om ni, liksom jag, tänker på judar i ett koncentrationsläger, har ni fel. Händelsen de båda citaten har gemensamt är ett bokbål som hålls utav nazisterna, där Liesel hittar ett par böcker kvar i en av de pyrande askhögarna medan vuxna män går och samlar ihop allt skräp ifrån den stora brasan.

Det här tycker jag är ett utmärkt exempel på hur boken är skriven, vilket jag ville framföra med citaten och frågan och på så sätt visa hur Zusak berättar om en händelse samtidigt som han berättar om en annan. En om hur miljontals judar avrättades, till exempel.

På andra ställen varvar han texten med att döden ger förklaringar på olika tyska begrepp, en närmare presentation på en av karaktärerna eller både förespår och berättar om en kommande händelse. Vi kan ta ett exempel ifrån sida 127, som hör till ovanstående händelse.

"En liten kalkyl
Ordet kommunist + en stor brasa + ett antal döda brev + hennes mors lidande + hennes brors död = Führern."

Det är bara korta noteringar ifrån dödens sida om olika händelser i en flickas liv, men också ett bevis på Liesels uppror mot Hitler.

Likes

Comments

View tracker

S. 349
"Soldaten låg begravd i leran, inte långt från Tommy Müllers hus. Den var repad och trampad, vilket i Liesels ögon var hela vitsen. Trots sina skador kunde den fortfarande stå upprätt."

Denna händelse utspelar sig när Max, juden familjen Huberman håller gömd i sitt hus, ligger dödssjuk och sover medan Liesel gör allt i sin väg för att han ska vakna och må bra. Det innefattar flera olika små presenter från hennes sida, bland annat den här leksakssoldaten någon tappat på marken. Liesel och Max har under tiden han har bott i huset blivit väldigt goda vänner.

Det som fick mig att fastna just vid de här meningarna, är på grund av citatets symbolik. Leksakssoldaten är inte bara en kvarglömd leksak. Soldaten kan representera både Liesel och Max tillsammans med deras olika förflutna och traumatiska upplevelser i livet. Båda är unga människor, Liesel fortfarande ett barn, men de har gått igenom tuffa saker som ingen så ung ska behöva göra. De är likt soldaten smutsiga, trasiga och bortglömda, men kan trots det, trots allt hemskt som har hänt, fortfarande fortsätta framåt. Jag tror att det var så Liesel kände när hon hittade soldaten, att den var som henne och att hon kunde känna igen sig i den. En leksakssoldat. Hon såg den under lagret av lera och tyckte att den var värdefull ändå, även fast den hade sina skador.

Det som har hänt Liesel och Max har gjort dem till personer de kanske aldrig hade trott att de skulle bli, och än så länge är vi bara i mitten av historien. Jag har en känsla av att de kommer utsättas för ännu större prövningar, täckas av ett ännu tjockare lager av lera, lägga till ännu ett par repor i samlingarna av dem och efter det är frågan om de likt soldaten, fortfarande står upprätt.


Vi hörs i nästa inlägg!

Likes

Comments

Hej igen! I dethär inlägget tänkte jag presentera några av de viktigaste personerna i boken för en vidare inblick i handlingen och jag tycker att vi börjar med den mest framträdande personen i boken:

Liesel Meminger

Liesel Meminger är huvudpersonen och (avslöjande) det är från henne boken har fått sitt namn. Liesel är boktjuven, vilket vi får veta redan under de inledande sidorna. Den första boken hon stjäl är dödgrävarens handbok som stack upp ur snön när hennes lillebror begravdes. Boken är för henne en påminnelse om sista gången hon såg både sin bror och mamma och är en av få ägodelar hon tar med sig till sitt nya hem på Himmel Straße. Eftersom att hon aldrig har stannat länge nog på ett och samma ställe har Liesel aldrig gått i skolan och kan därför inte läsa boken. På nätterna efter att Hans Huberman, hennes nya "pappa", har väckt henne ur hennes mardrömmar lär hon sig därför med hans hjälp att skriva och tyda orden i boken. De går tillsammans igenom alfabetet och skriver upp svåra ord de stöter på under lärandets hemliga resa under de timmar då morgonen sakta smyger sig på och det bara är Hans, Liesel, bokstäverna och orden som är vakna.

Något som, förutom de återkommande nattlektionerna, hör till Liesels vardag är att gå den dagliga rundan för att hämta och lämna tvätt tillsammans med hennes fostermamma Rosa Huberman som tvättar och stryker åt de rikare familjerna i Molching. Efter ett par månader när tiderna blir svårare är det fler och fler som säger upp sin tvätt hos Rosa, som då skickar iväg Liesel ensam att gå med tvätten. Hennes baktanke med detta är att locka fram ett medlidande hos de mer välbärgade familjerna för den stackars lilla spinkiga, fattiga flickan som tar hand om tvätten och på så sätt inte bli av med alla sina kunder. Det är under en av dessa rundor, som hon blir inbjuden av borgmästarens fru till deras bibliotek där bokhyllorna når från golv till tak, fyllda av olika pärmar, som intresset för böcker växer sig allt starkare hos flickan. 

​Hans Huberman

Hans heter Liesels fosterfar, som tålmodigt och pedagogiskt hjälper Liesel på vägen med att lära sig läsa. Vid första anblicken är det lätt tro att Hans är precis som de flesta andra, en glad målare som har en viss talang för att spela dragspel och tycker om att röka samt  rulla cigaretter, kämpar på för att kunna försörja familjen men inte är mycket mer än så. Saken är att han visar sig vara mycket mer speciell än så. Han är inte nazist. I första världskriget där Hans tillsammans med miljontals andra unga män stred, blev han mycket god vän med en jude vid namn Erik Vandenburg. Det var av honom Hans lärde sig att spela dragspel och tack vare Erik undkom Hans döden (vilket döden är väldigt tacksam för, det var redan mycket jobb) medan Erik själv fick sätta livet till i en av de blodiga sammandrabbningarna. När kriget tar slut söker Hans upp Eriks familj för att lämna tillbaka hans dragspel och lovar att stå till tjänst med vad som helst om det någonsin skulle behöva hjälp med något. Det han då inte vet är att det snart kommer att komma en tid då varje jude kommer behöva all hjälp de kan få, och ett gammalt löfte kan bli någons enda hopp.

Det var på den vägen som juden Max Vandenburg senare hamnade i källaren hos sin döde fars vän i november 1940.


​Ruby Steiner

Ruby blir Liesels första vän på Himmel Straße under en av många fotbollsmatcher som spelas under eftermiddagarna. Ruby är lite av en kändis bland barnen i området. Detta kändisskap kommer från den så kallade "Jesse Owens-incidenten" efter att Ownes vunnit Berlin-OS 1936. När Ruby själv skulle springa ett lopp smetade han in sig med kol för att få samma hudfärg som hans idol. Nersvärtad i kol sprang han sedan som Jesse Owens, och likt förebilden gjort under olympiaden, vann han. Under den nästkommande tiden övervinner Ruby och Liesel tillsammans hungern genom att stjäla mat och palla frukt. Ruby kommer under årens gång att bli en allt mer betydelsefull person för Liesel.


Detta var lite om personerna i boken för att nämna några. Självklart finns det många fler karaktärer man hade kunnat nämna som till exempel Rosa, vars mun är svart av alla hennes svordomar, juden och slagskämpen Max eller någon av alla andra boende på Himmel Straße, men då hade detta inlägg inte haft något slut. Därför får jag nöja mig med de ovanstående som döden beskrivit mest framstående i historien. 

Likes

Comments

​Ett litet faktum:

Du kommer att dö

Svart på vitt står det tryckt på bokens första sida. Döden, vår berättare, har inga problem med att vara rättfram, eftersom att detta är ett faktum och en av få saker som man kan vara helt säker på. Vi alla kommer att dö. 

Berättelsens början handlar om just detta och samt lite om färger. Döden iakttar noga och lägger märke till färger, som distraktion från sitt arbete och låter färgerna få vara sin semester. Det som är det svåraste med att vara döden är att se de människor som lämnas kvar. Därför fokuserar döden istället på färgerna. Dagen då döden mötte boktjuven första gången var vit ifrån snön som omgav tåget.

Liesel Meminger är nio år när hennes bror dör i ett tåg fullpackat med människor påväg till München. Deras mamma tänkte lämna över dem båda till ett fosterhem för att säkra dem en bättre framtid, eller att de i alla fall ska slippa gå hungriga. Hon själv är väldigt fattig och alltid på resande fot. Efter att ha sagt farväl och lämnat kyrkogården är det bara Liesel som reser vidare och kommer fram till Himmel Strabe där hon möter Hans och Rosa Huberman. Med sig har hon endast en väska med ihopvikta kläder, tillsammans med en dödgrävares handbok.

Boktjuvens första stöld.

Likes

Comments

Titel: Boktjuven

Författare: Markus Zusak

Utkommen: 2005

Boken som jag nu under de kommande veckorna ska läsa kallas ​boktjuven. Författarens namn, Markus Zusak ringer för mig inte några klockor även fast titeln känns bekant. Första utgåvan av boken kom för ungefär tio år sedan och senare gjordes även en film med samma namn som hade premiär 2013.

Bokens baksida berättar för oss att vi befinner oss i andra världskrigets nazityskland och om dåtidens, som vi alla vet, något spända läge. Helt vanliga människor så som Liesel, en flicka på nio år, tillsammans med miljontals andra drabbas när bomberna senare börjar falla.

Baksidan ger oss också information om att döden är vår berättare och att döden aldrig har haft mer att göra, även om detta bara är början.

Efter att ha läst på baksidan och fått en liten antydan om vad denna berättelse bjuder på, är det med en nästan olustig känsla jag sedan slår upp första uppslaget. För hur är det egentligen att läsa en bok som: 1, handlar om andra världskriget och 2, har döden som berättare?

Likes

Comments