Header

THROWBACK

Här får ni en liten throwback från den bästa tiden i mitt liv.
Året va 2014:

41 FMU-Pluton ❤
Kan ni se mig med den röda dagelev brickan?

Vänster: detta är från första kvällen, tränade som bara den för att jag sög på armhävningar och för att jag inte skulle behöva skämmas när vi fick "bestraffning".
Höger: hade precis sprungit hinderbanan två gånger.

Ute på skjutbanan.

Vänster: jag och min stridskamrat Hamza. Här hade vi känt varandra i 6 dagar,
vi klickade verkligen från första stund när jag kom in i logement 2.
Höger: här är vi på Känsö ute i Göteborgs skärgård. Bilden är tagen runt åtta på kvällen
innan vi åkte över med stridsbåt till Vrångö för att ha en kväll/nattövning.

Logement 2 minus Johansson på Vrångö.

Övar livräddning på Känsö.

👆Trängregementet/Skövde👆

P4 Skövde, går igenom olika stridsfordon samt sjuktransporter.

Vänster: lunchar ute i skogen, här hade Gustafsson med sig en cigarett
som vi fick klartecken av vårt befäl att röka,
så den tände vi på soldatkökets eld och skickade runt efter maten.
Höger: på finaste Känsö, jag är nummer två från vänster.

På Känsö. Alltså det var så jäkla vackert på den ön.
Synd att inte vem som helst får åka hit..

Vänster: orienterat tillsammans med min stridskamrat i två timmar, på riktigt: blod, svett och tårar.
Höger: precis sprungit 3km, stannar till vid en liten damm, blir doppade i vattnet och springer sedan 3km till,
jag tar täten haha

Vår slutövning ute på remmene skjutfält, här va jag gruppchef, dagelev OCH kartläsare.

Två oerhört fina bilder på mig.. 😏

Vackert <3

Vänster: sjukvårdstjänst (rollspel), sjukt roligt!!
Höger: radiotjänst tillsammans med plutonens clown haha. Roligaste killen!

Vår förläggning under slutövningen. Our crib.

Vår löjtnant som ALLA älskade, han hade alltid så mycket intressant att säga.

Efter aldrig ge upp, brasa, hamburgare och läsk. En fantastisk känsla att vara såhär utmattad.
Om jag kunde åka tillbaka i tiden så skulle jag vilja åka hit, till detta.

På vår slutmiddag delade dem ut två diplom, bäste kamrat och bäste elev.
Vilket tror ni jag tog hem?

JAG BLEV BÄSTE ELEV.
Alltså tror inte ni förstår hur jäkla lycklig jag blev.
Jag hade verkligen kämpat mig igenom dessa månaderna och gjort mitt absolut bästa,
tränat på kvällarna när vi blev lediga trots att vi haft en fullspäckad dag,
klättrat i berg, trots min höjdskräck, sprungit mil samtidigt som jag gråtit av smärta pga mitt knä,
gått utan mat, sovit utan sovsäck,
burit en kamrats inklusive min egen ryggsäck under slutövningen för att han inte orkat,
nästan svimmat under simövningen men fick ändå bland det bästa resultatet,
listan kan göras lång.

Jag gick in med rätt kassa resultat på beeptestet och styrketesterna
men avslutade med bland dem bästa resultaten av alla.
Jag var alltså den som hade utvecklats mest både fysiskt och psykiskt
och vilken fantastisk bekräftelse det var att få höra av vår Kapten sista dagen.

Detta är helt klart det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Om jag saknar det? Varje dag.
Om jag hade haft ett helt knä så hade jag gjort det här på heltid nu.
Jag är så jäkla ledsen över att leva med detta handikapp, för det är så det känns.
Kan inte göra det jag vill göra och det suger.
Men försöker att inte deppa ihop allt för mycket pga detta, det är dock svårt ibland.
Men jag kämpar på, för en dag så ska jag göra det jag drömmer om,
och jag tänker aldrig ge upp.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments