› Vad har vi för rutiner hemma? När började vi komma in i dessa? ‹

Detta är det femte inlägget i mitt och @THEQUEENIESEs samarbete som pågår två veckor framåt. Klicka er in hos henne för att läsa om vad dom har för rutiner hemma och när dom började komma in i dem.

Åh, det här med rutiner alltså.. Herregud vad det har gett mig skavsår i hjärnan, haha! Jag är en rutinmänniska, jag både vill ha och behöver ha rutiner i mitt liv. När Josef först kom blev det kaos i min hjärna, de första månaderna var det i princip omöjligt att ha några som helst rutiner. Josef åt, sov och bajsade - and that was it. Det var olika tider varje dag så min "rutinvärld" rubbades totalt. Men jag lyckades släppa tanken på det efter ett tag, jag förstod att rutinerna kommer komma när vi är redo för det och när det skulle bli var omöjligt att veta. Jag behövde slappna av och sluta tänka på det, vilket jag tillslut gjorde.

Idag är Josef 9½ månad gammal och vi har en del rutiner. När dom började komma är jag osäker på men dom finns då idag iallafall, haha. Josef vaknar oftast kring 06.00-07.00, vi kliver då upp ganska direkt och lägger oss nere på soffan eller i babygymmet och leker/kollar på barnprogram ett tag innan det är dax för frukost. Vid 08 brukar det bli gröt. Dagen rullar sedan på med vad den nu kan innehålla.. Vid 10.00-11.00 tiden brukar Josef få lägga sig och sova i ungefär en timme igen. När han vaknat blir det lunch, sen fortsätter dagen att rulla innan det är dax för ännu en powernap vid 15.00-15.30 tiden. Efter det fortsätter det rulla, det blir dax för middag och några timmar senare byter vi om till pyjamas, myser lite och äter kvällsgröten innan han kring 19.00-20.00 får lägga sig och sova för natten. Ungefär såhär ser det ut varje dag - om det inte är något speciellt som står på eller stör vår dagsrutin, haha. Det här med bad är ingenting vi har någon rutin på utan det blir när det behövs. :)
I allt detta försöker vi att klämma in så mycket aktivitet som vi kan - bus & lek, promenader, utflykter mm.

Jag utmanar @camillaw, @annatinamargaretha och @ebbaobergs att svara på dagens fråga. Självklart får alla anta utmaningen, glöm inte att tagga oss eller kommentera nedan så vi kan gå in och läsa ditt inlägg! :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

› Barnets personlighet - hur är/fungerar barnet? Vad har barnet ärvt efter mig och efter sin pappa eller någon annan i vår släkt? ‹

Detta är det fjärde inlägget i mitt och @THEQUEENIESEs samarbete som pågår två veckor framåt. Klicka er in hos henne för att läsa om hennes barns personlighet.

Josef är i det stora hela världens snällaste lille kille. Han är oftast väldigt glad och enkel att ha å göra med. Han är nyfiken och tar varje chans han får till att utforska. Han ler och skrattar ofta. Visst har han sina dagar han också när han inte är på topp - men för det mesta är han världens gladaste och roligaste bebis.

Josef är ju bara 10 månader så vad han ärvt varifrån är ganska svårt att säga i dagsläge, iallafall när man tänker på hans personlighet. Tänker man utseendemässigt så är det helt klart Sam han fått majoriteten av sina drag ifrån.
Enda sen Josef föddes har vi fått höra hur lik han är Sam. En del kallar honom till och med mini Sam, haha! Dom är verkligen sjukt lika och har alltid varit. Men desto mer tiden går och ju mer han utvecklas så börjar jag faktiskt se mig själv i honom också, trots att jag bara fått höra max 2 gånger att han är lik mig, haha.
Men det ska bli spännande att se hur han är och blir som person när han växer upp. Jag längtar efter att få se min lilla kille bli stor och få lära känna honom ännu mer och bättre. Samtidigt som jag önskar att han kunde vara bebis för evigt..

Jag utmanar @mammaidab, @lenamarielle och @mattssonlundqvist att svara på dagens fråga. Självklart får alla anta utmaningen, glöm inte att tagga oss eller kommentera nedan så vi kan gå in och läsa ditt inlägg! :)

Likes

Comments

Frukost, lunch och middag från igår.

Frukosten bestod av havregrynsgröt toppat med banan och färska jordgubbar - så gott! Jag äter alltid havregrynsgröt till frukost nu för tiden då det både är bra och jag känner att jag håller mig mätt länge.
Lunchen fick bli en omelett gjord på 3 ägg, en halv tomat och lite paprika/chili - Favoriten! Jag älskar omeletter av olika slag och detta är min absoluta favorit.
Till Middag blev det biffar gjorda på nötfärs med hackad lök och färsk chili i. Till det fick det bli en sallad, en egengjord tomatsås och en klick turkisk yoghurt - Så gott! Jag älskar allt som har med köttfärs att göra, speciellt biffar av olika slag, haha! Tyvärr blev tomatsåsen inte så god som den brukar då jag fick lov att använda paprikapuré istället för tomatpuré, plus att de blev en aning för mycket spiskummin i den. Men det slank ner ändå!

Ursäkta igen, för att kvalitén på bilderna är lite si sådär. Dessa tog jag med min telefon. Jag har ju en super bra kamera, förstår inte varför jag inte använder den - jag måste bättra mig med det!

Gårdagens träning bestod av 40 minuter cardio och fem olika övningar för benen och rumpan. Svettades rejält kan jag lova, haha! Idag jobbar Sam och jag är själv med Josef så det får bli en powerwalk idag. :)
Får dessutom besök av min fina vän Cecilia idag, så efterlängtat! Så även hon blir med oss ut på promenad och ska hänga här med oss idag. Vi ska bara ta det lugnt och laga någon god middag mot kvällen. Det har gått för lång tid sen vi sågs sist. Mycket som stått på och saker som kommit i vägen när vi väl planerat något - men idag så! :D

Likes

Comments

› Hur gammal var jag när jag blev mamma och var det rätt tid i mitt liv att bli det då? ‹

Detta är det tredje inlägget i mitt och @THEQUEENIESEs samarbete som pågår två veckor framåt. Klicka er in hos henne för att läsa om hur gammal hon var när hon blev mamma och om det var rätt tid i hennes liv då.

När Josef kom till världen var jag 21 år gammal. Jag hade aldrig någonsin kunnat tro att jag skulle bli mamma i så ung ålder. Jag har alltid tänkt och sagt att om jag ska ha barn så ska det vara kring 30 när jag "hunnit" gjort klart allt jag velat - så som att festa, resa, studera, flyttat omkring, arbetat osv.

När jag och Sam fick veta att jag var gravid så var vi faktiskt väldigt kluvna i vårt beslut - skulle vi behålla barnet eller inte? Jag och Sam hade knappt varit tillsammans ett år, vi hade ganska nyligt flyttat ihop och vi kände någonstans att det fanns mycket vi ville göra och utforska med varandra innan vi skaffade barn. Samtidigt var vi extremt glada - jag var gravid, vi väntade barn, wow! Vi velade ett ganska bra tag fram och tillbaka innan vi tog beslutet att vi inte skulle behålla barnet. Vi fick en tid på sjukhuset för att dubbelkolla hur långt gången jag var och se så att det verkligen var en möjlighet att genomgå en abort. Jag minns att jag någonstans hoppades på att det mot alla odds skulle vara försent för en abort - vilket det inte var. Vi fick en tid då vi skulle komma tillbaka och göra aborten ca en vecka senare. Under den här veckan funderade vi fortfarande mycket både jag och Sam, vilket fick oss att inse att vi inte alls var säkra på vårt beslut. Vi pratade mycket, vägde för och nackdelar och funderade på hur allt skulle gå om vi ändå valde att behålla barnet. Vi båda hade redan då fast tjänst, stadig ekonomi och bostad så på den planen skulle det inte bli några problem. Tillslut bestämde vi oss för att behålla barnet och det har jag inte ångrat en sekund. Under graviditetens gång hann jag känna en miljard olika känslor och jag hade hela tiden tanken i bakhuvudet; är det rätt tid i livet att skaffa barn? Jag vet än idag inte om det var rätt tid - men det har iallafall blivit det. Så fort Josef kom till världen så blev det helt rätt tid i mitt liv att vara mamma.
Det har varit många tuffa dagar och nätter, många gånger som jag känt mig så hjälplös och förvirrad, jag har känt mig som världens sämsta mamma och ibland varken vetat ut eller in. Men vad jag vet är att Josef är hela mitt liv och att behålla honom var det absolut bästa beslutet jag någonsin tagit. Han är det bästa jag har och någonsin har haft! Min underbara, fina och älskade son.

Två bilder på lille Josef när han var ungefär 5 månader, sötnosen! ❤



Jag utmanar @Mammaida och @denisebjrk att svara på dagens fråga. Självklart får alla anta utmaningen, glöm inte att tagga oss eller kommentera nedan så vi kan gå in och läsa ditt inlägg! :)

Likes

Comments

Waaa.. just nu ser det ut som att en bomb har slagit ner här hemma. Det är grejer precis överallt! Så idag blir det till att röja rejält här. Än så länge har jag bara hunnit med tvättstugan och en del av köket men så fort jag uppdaterat er här så ska jag sätta igång med resten. Det blir bara nedervåningen idag dock - var inte länge sen jag städade och övervåningen sover vi i princip bara på så den ser fortfarande ren och fin ut. :)

Kolla hur tvättstugan såg ut innan jag städade ihop allt. Kaaaaaos, im telling you.
Sorry för brutalt dålig kvalité på bilderna, tog panorama och fick verkligen inte till det bättre än såhär, haha.

Ikväll blir det sminkkurs på HimlaVacker, så roligt! Vi ska få lära oss att lägga en grym bas med en grym contour och en grym highligher - grymt va? ;) Sen ska vi även få lära oss hur vi ska göra för att lyckas med en snygg sotning.
Jag är super taggad och tycker att det ska bli hur kul som helst.

Likes

Comments

Hej vänner. Hoppas att allt är bra med er!
Igår var det Tisdag igen, vilket de kommande veckorna betyder viktgrupp. Igår pratade vi om kalorier och sen körde vi ett träningspass - core och tabata träning. Det var super roligt och även jobbigt! Tyvärr så kan jag ju inte ta i och pressa mig så pass mycket som jag egentligen vill pågrund av att det bara gått 2 veckor sen operationen.
Vi vägde oss även - jag hade gått ner exakt 0.5kg, vilket faktiskt var mitt mål för förra veckan så jag var glad att jag hade klarat av mitt mål. Men samtidigt blev jag besviken, jag vet inte riktigt varför.. antar att jag ändå någonstans hade hoppats på mer. Men förra veckan blev det bara 2 träningspass och en powerwalk, skötte kosten relativt bra men det var ju ändå påsk och sådär - så egentligen bör jag vara super nöjd. Till nästa Tisdag satsar jag på att vågen ska visa -1kg. Wish me luck!

Dagens träning blev 10 minuter på crosstrainern och 40 minuter powerwalk på bandet i lite uppför. Svetten rann vill jag lova. Jag hade ju kommit igång och börjat springa på bandet också, mest intervaller men ändå! Jag var så sugen på att köra intervaller idag men jag hejdade mig - av samma anledning som ovan.
Doktorn sa att jag inte fick träna på 3 veckor, men jag kan ju som inte hålla mig och läkningen går så bra. Men jag känner att jag måste ta det väldigt lugnt och försiktig i iallafall 1-2 veckor till innan jag kan börja kötta igen!
Får även lägga ännu mer fokus på kosten den här veckan, för jag vill verkligen nå mitt mål på -1kg tills Tisdag!

Likes

Comments

Jag skulle nog säga att jag är en så kallad hönsmamma. Jag är ibland överdrivet orolig - så fort han gör minsta lilla ljud eller visar minsta lilla symtom på något så är jag där som en galen höna, typ! Men är det så konstigt egentligen med tanke på att jag älskar Josef mer än någonting annat och han är min lilla bebis (a) Jag minns även i början när jag hela tiden var där och skulle kolla så han andades. Livrädd att min lilla ängel skulle sluta andas! Lite så kan jag väl vara än idag också, dubbelkolla så han andas - men inte alls på samma sätt som innan. Jag är väldigt noga i saker som händer kring honom och saker som görs med honom. Såklart vill jag hans bästa i alla lägen. Jag är också noga med att se till så att han alltid känner sig mätt, har en torr blöja och får super mycket närhet och kärlek.

När han blir äldre så tror jag att jag kommer vara rätt överbeskyddande. Samtidigt så vill jag ge honom alla chanser till att att utvecklas och prova nya saker. Jag vill att han ska få se och göra så mycket han bara kan och vill. Jag kommer alltid stötta honom i alla beslut han någonsin kommer att ta i livet, han kommer alltid ha mig att falla tillbaka mot vad det än är och jag kommer alltid att stå vid hans sida till 100%, precis som mina föräldrar alltid gjort för mig.

Jag hoppas att jag och Josef kommer att få en grymt bra relation, precis som jag och min mamma har. Jag hoppas att vi kommer att kunna vara helt öppna och ärliga med varandra. Att Josef verkligen känner att han kan komma till mig vad det än är.

Detta är det andra inlägget i mitt och @THEQUEENIESEs samarbete som pågår två veckor framåt. Klicka er in hos henne för att läsa om hur hon är som mamma och hur hon vill vara.

Jag utmanar @Johannahamberg och @Jessicahultgren att svara på dagens fråga. Självklart får alla anta utmaningen, glöm inte att tagga oss eller kommentera nedan så vi kan gå in och läsa ditt inlägg! :)

Likes

Comments

› Vad hade jag för förväntningar på livet som mamma och hur blev det? ‹


Jag har alltid sagt att jag inte ska ha några barn. Jag förstod aldrig grejen med att ha barn. Jag ville ju utbilda mig, jobba, resa, festa och bara leva livet - inte ville jag "vara hemma och ta hand om något barn". Det jag varken visste eller förstod på den tiden var att bara för att man skaffar barn betyder inte det att man bara behöver "vara hemma och ta hand om barnet" - det betyder inte att man inte kan utbilda sig, jobba, resa, gå på fest eller leva livet. Såklart så kan man göra allt detta men i en annan utsträckning, allt detta är inte prio ett utan det finns någonting annat där som går före. Någonting mycket större, betydelsefullare och viktigare, men man kan fortfarande göra allting man vill - man måste bara hitta ett fungerande sätt att göra det på. Det visste jag inte då, men det gör jag nu.


När jag först fick veta att jag var gravid visste jag inte riktigt vad jag skulle känna. Jag kände mig förvirrad och visste inte om jag var redo att "ge upp" allt vad jag ville göra. Jag visste inte om jag hade levt färdigt än som jag så korkat kallade det. Samtidigt fanns det en del av mig som ville behålla barnet och att göra abort var någonting jag inte visste om jag skulle klara av - men skulle jag klara av att bli mamma? Vi bestämde oss iallafall tillsammans jag och Sam för att behålla barnet. Jag älskade Sam då lika mycket som jag gör idag och jag visste att med honom så klarar jag allt. Vi tog beslutet och efter någon månad så gick vi ut med det. Det kändes roligt och spännande samtidigt som allting var väldigt overkligt och skrämmande. Skulle jag verkligen bli mamma? Under större delen av graviditeten så hade jag inga förväntningar på hur det skulle bli. Jag mådde riktigt dåligt under min graviditet på många olika sätt och koncentrerade mig mest på att ta mig genom dagarna, jag tänkte inte så mycket framåt. När det hade gått några månader och det närmade sig förlossningen, det var då jag började tänka. Jag började fundera på om vi verkligen var redo för det här, hur vi skulle klara av det, hur man tog hand om ett barn och om vi kanske hade tagit fel beslut? Samtidigt som alla de tankarna flög i mitt huvud så shoppade jag barnkläder, grejer till Josefs rum och allt annat du kan tänkas behövas till ett litet barn. Jag längtade efter att få träffa honom samtidigt som jag var livrädd. De sista veckorna var olidliga, jag ville bara att han skulle komma ut så jag fick se honom och hålla om honom. Han sparkade på och bökade omkring där i magen hela dagarna och längtan växte sig bara större. Jag såg fram emot all tid som jag skulle få spendera med honom mysandes i soffan, hur jag skulle ligga bredvid honom när han lekte i babygymmet, hur vi skulle ta långa mysiga promenader varje dag och hur vi bara skulle mysa och ha det härligt hela tiden. Jag hade då ingen aning om hur långa vissa nätter skulle vara, hur många blöjor jag skulle vara tvungen att byta per dygn, hur jobbigt det skulle vara med amningen och hur ont det skulle göra. Jag hade ingen aning om hur svårt det ibland skulle vara att försöka förstå vad som var fel och vad jag kunna göra när han oavbrutet skulle skrika och gråta. Jag hade ingen aning om någonting, jag hade bara längtat efter att få mysa med min bebis. När han väl kom så minns jag att jag låg där på förlossningen med han på mitt bröst - mitt hjärta var fyllt med kärlek men jag minns att jag tänkte: Jaha, vad ska jag göra nu då? Hur ska jag ta hand om honom? Jag kan ingenting om barn. De första dagarna var riktigt jobbiga, lika så de första veckorna. Jag bröt ihop flertal gånger, jag bara grät och grät - jag var så trött och slutkörd. Långa sena nätter med tidiga mornar, onda bröst och många nya situationer som jag inte hade en aning om hur jag skulle hantera. Men med tiden gick allt bättre, för varje dag som gick så gick det bättre. Jag behövde helt enkelt bara lära känna mitt barn, lära känna Josef på utsidan av magen. Se mönstren, se när han gör något och hur han gör det, se vad han tycker om och vad som tröstar honom. Jag kände mig mer och mer självsäker som mamma för varje sekund som gick. Jag visste hur man gjorde, jag visste hur man tog hand om mitt barn. Det fungerade, det som jag aldrig trodde skulle gå - det gick galant! Idag är Josef 9 månad gammal och jag är så självsäker i min roll som hans mamma som det går att bli känns det som. Jag vet vad jag ska göra när han beter sig på olika vis. Jag känner att jag kan förstå vad han vill när han vill något - jag känner och hör liksom skillnad på hans gråt och gnäll och kan då oftast räkna ut vad han vill. Han är mitt barn, min son, mitt liv och det är jag och Sam som känner honom bäst, på ett sätt som ingen annan gör eller någonsin kommer att göra. Jag är hans mamma och jag älskar det. Vad jag aldrig någonsin vetat eller kunnat tänka mig är vilka starka känslor man kan få för en människa, hur otroligt mycket man kan älska någon och verkligen känna att man kan göra allt för denna. Kärleken till sitt barn kan omöjligt vara som något annat. Den är underbar <3

Jag kan säga att det inte alls var som jag någonsin trott att bli mamma - det är så mycket bättre! Jag älskar varenda sekund av det trots att jag ibland är så trött att jag bara vill gråta, trots att jag ibland tappar humöret helt och känner mig både irriterad och arg. Trots att jag har fått spendera timmar av nätterna vaken och ibland gått upp flera gånger varje natt för att mata honom och byta blöjor hur trött jag än har varit, trots att jag så många nätter blivit väckt av skrik och gråt - trots allt det och lite till så älskar och uppskattar jag varje sekund. Allt detta är ingenting emot känslan av att se Josef le, känslan av att hålla honom i min famn och se honom djupt in i hans stora ögon, känslan av att bara få ligga tätt intill honom och hålla om honom, känslan av att ständigt se honom utvecklas, lära sig och upptäcka nya saker. Det absolut bästa med mitt liv är att vara mamma till Josef.

Bild från Josefs första vecka hos oss. ❤

Detta är det första inlägget i mitt och @THEQUEENIESEs samarbete som pågår två veckor framåt. Klicka er in hos henne för att läsa om vad hon hade för förväntningar på mammalivet och hur det blev.

Jag utmanar @Fridabredesen och @camillaw att svara på dagens fråga. Självklart får alla anta utmaningen, glöm inte att tagga oss eller kommentera nedan så vi kan gå in och läsa ditt inlägg! :)

Likes

Comments

Söndag idag - ute är det grått och trist. För bara ett par dagar sen var jag så säker på att våren var här, men ikke. Förhoppningsvis är det inte alls länge kvar tills den är här på riktigt. Jag saknar våren! 🌸
I brist på annat så tänkte jag köra en sånhär Söndagslista, enjoy.

Vad har du gjort idag?
Idag vaknade jag och Josef redan vid 06 tiden. Vi förflyttade oss då från sängen till soffan där vi bara låg och chillade ett tag innan det var dax för Josef att få i sig lite frukost. Direkt efter hans frukost så satte jag igång att börja plocka och städa lite här hemma. Jag hade bara tänkt att plocka undan lite men en och en halv timme senare hade jag städat hela huset. Efter det blev det frukost för mig och Sam, sen tog vi det bara lugnt någon timme innan Moa hämtade upp mig för att köra ett pass på gymmet, 40 minuter cardio blev det. Nu sitter jag här sen ungefär 40 minuter tillbaka nyduschad, Josef sover och jag tänkte börja förbereda lite inför middagen när jag har gjort klart detta.
Resten av dagen och kvällen ska vi bara mysa på här hemma - vi har inget speciellt planerat.

Vad har varit det bästa i veckan?
Det bästa den här veckan har helt klart varit att jag har fått umgåtts med hela familjen i några dagar. En annan grym sak med den här veckan har varit att jag skött kosten bättre än vad jag hade förväntat mig. Absolut inte felfritt eller awesome, men ändå så pass att jag känner mig riktigt nöjd!

Vad har varit det sämsta i veckan?
Det sämsta den här veckan har varit att jag inte tagit mig ut på så många promenader som jag hade planerat. Jag hade tänkt att jag skulle ut och gå varje dag som jag inte tränade något annat, men så har det inte blivit! Jag har bara kört två pass på gymmet och tagit en promenad. Bättre än inget, men jag hade planerat mer..

Vad har du sett för filmer?
Jag har faktiskt inte sett en enda film den här veckan.

Favoritbild på din snapchat story denna vecka?


Vad ser du fram emot kommande vecka?
Kommande vecka ser jag fram emot all träning som väntar. Jag känner att jag kommit in i det nu och tycker att det är roligt! Dock kan jag inte träna så pass hårt som jag vill nu bara två veckor efter operationen, men jag kör på lugnt ändå. Jag ser även fram emot Tisdag då vi i viktgruppen ska träffas igen!
Sen är Sam ledig fram tills på Fredag, vilket även det är hur härligt och grymt som helst. Jag tror att det kan bli en riktigt bra vecka faktiskt! :)

Likes

Comments