Ja men varför inte?
Ingenting förvånar mig längre i min värld. Ingenting kan knäcka mig. Inte ens en bil som både vägrar att starta och att stänga av sig. Inte dåligt va?

Mitt på parkeringen utanför Coop, med två barn i bilen och ett tokigt ösregn ute. Jodå, det går bra nu. Det kunde varit värre, det kunde regnat underifrån.

Sms, samtal och meddelande på sociala medier droppade in i mängder. Hjälpsamma människor som på håll försökte hjälpa till och andra som inte kan bilar som ville kolla så läget var under kontroll. Underbart!
Och människor som försökte hjälpa till och kika på bilen på plats, i ösregn. Jag smäller av så fint. Mamma kom och vi försökte med startkablar, inte där felet ligger utan antagligen i tändningslåset. Ni ser, jag har lärt mig namn på grejer till på köpet.

Stackars mamma kröp på marken i regnet, vi hittade inte någon krok man tydligen ska ha för att bogsera och vi fick tillslut överge bilen för att åka hem med alla barn och lösa problemet sen i stället.

Fina människor. Tack!
På riktigt alltså, tack för att jag får bevis på att mitt hopp om medmänsklighet inte är förgäves.
Tack för att ni är omtänksamma, hjälpsamma och snälla!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments