Hej där!
Jag ligger nerbäddad med hög feber, värk i kroppen och en vidrig hosta. Det där stadiet med att tycka synd om sig själv har jag passerat och nu tycker jag mest jag är dryg. Jag längtar till jobbet och det sociala och jag längtar efter att få vara aktiv. Det är egentligen vad jag hade behövt lite extra denna veckan.

I stället ligger jag nerbäddad och huvudet snurrar på högvarv. Jag har sovit bort större delarna av dagen och försökt samla så mycket energi jag kunnat tills det varit dags att hämta barnen. Att behöva bege sig ut i tidiga morgonen med en temp närmare 40 har inte varit helt härligt.

Jag har tagit en liten minipaus från de sociala medierna med. Ja för att leva i dem i vanliga fall så har det varit en paus när det gått två dagar. Inte bara kroppen har behövt återhämta sig utan även mitt inre som fick sig en törn. Det kändes värre än jag trodde faktiskt. Men är det något jag blivit ganska bra på så är det att resa mig efter fall.

Från det till något annat. Det är så tråkigt att inte kunna dela mer här än jag gör men det finns vissa bitar jag bollat fram och tillbaka med en tid nu och som jag faktiskt tror att jag kommer börja skriva om om det fortsätter. Det är ju ändå mitt liv och det som sker påverkar det i alla högsta grad.

Det är lite som när jag öppnade mig om övergreppet jag Blev utsatt för (finns att läsa HÄR). Att jag hållt tyst om det i alla år har inte gynnat mig och det är inget jag ska skämmas över. Det är något man måste kunna prata om och inse att man inte har gjort något för att förtjäna. Det var en sådan befrielse när jag till slut skrev om det.

Och som jag nämnt flertalet gånger så sker det mindre trevliga saker bakom kulisserna som tär och det påverkar såklart människor i ens närhet. Det är saker som inte är okej på något vis och det gynnar ingen. Men åter igen är jag så otroligt glad och tacksam för de personerna jag har i mitt liv, som inser hur saker ligger till utan att jag behöver yppa några ord alls och som förstår resultatet i detta beteende. Tyvärr påverkar det de som minst av allt förtjänar det.

Jag har några dagar bakom mig fulla av tankar, känslor, ledsamhet och trötthet. Trött på att bitterheten aldrig tycks ta slut, hatet tonas ner och fokus läggs på rätt saker. Men jag fortsätter med det jag gjort hittills. Hålla tyst och hoppas på att jag fortsätter välja rätt människor som får ta plats i mitt liv. Den typen av människor som förstår att drama inte är något gott, som förstår att hat inte bringar någon lycka och som förstår värdet i att jobba på sig själv i stället för att kritisera andra.
Jag är lyckligt lottad som är omgiven av många sådana människor. Och för det är jag så tacksam.

Inte blir man mindre känslig av hög feber heller...

Kram R



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments