Att sitta här på trappen, ta några djupa andetag, lyssna på lugnet som då och då byts ut mot tåget och bara få vara, det är kvalitetstid. Egentid av kvalitet.

Det är ganska jobbigt just nu. Allt som varit så intensivt börjar komma ikapp mig. Man kan inte hålla en fasad hur länge som helst. Det tär att brottas med så mycket känslor, praktiska saker att ordna med, människor att vara till lags och saknad som äter upp mig. Jag kan omöjligt vara den bästa jag just nu, hur hårt jag än försöker.

Det jag däremot måste försöka hårdare med är att lyssna på mina egna känslor och inte kämpa så hårt med att andra ska vara nöjda. Vissa kan man aldrig göra till lags, andra är det väldigt energikrävande med. Och vissa, vissa ger så mycket energi utan att de ens försöker. Jag tror kärlek och omtanke är ingredienserna som gör susen. Det behöver inte vara så komplicerat alltid. Även om mitt inlägg blev lite svamligt och luddigt.

Jag ska strax krypa ner och försöka få lite behövlig sömn. I morgon ska jag hjälpa min vän Emma att flytta så kroppen behöver sin vila.

Kram R

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Från Svettluktande badass till väldoftande prinsessa. Ja badass är jag väl inte, snarare tvärtom, men det är mitt nya ord tydligen. Och prinsessa, det känns lite härligt att få känna sig som en sådan även efter 30.


Jag har hunnit med mycket idag. Förutom en förmiddag med mys med barnen har jag hunnit träna och även jobba några timmar. Och nu på kvällen njutit en stund här ute på trappen.

Jag och grabbarna har spelat yatzy och nu njuter vi en drink i sommarkvällen.

En mysig helg går mot sitt slut och en ny vecka ligger framför oss. Jag jobbar bara tre dagar kommande vecka. Jag ska agera flytthjälp till min fina Emma och spendera tid med barnen.

Men just nu bara njuta av kvällen.

Kram R


Likes

Comments


DETTA träffade mitt hjärta idag med en sådan styrka. Ett sms från en fantastisk vän. En av de som vet sanningen om mig, hur jag mår, vad jag gör utan behov av att kasta ut det till världen. En av de som ser den äkta jag och hur jag kämpat och ännu kämpar med att få ordning på saker. En av de mest betydelsefulla människorna i mitt liv.
Det kom med sådan kraft att tårarna fullkomligt forsade ner för mina kinder och de kunde liksom inte hejdas. Samma sak alla gånger jag läst det.

Det är Morsdag. Dagen då vi firar de fantastiska mammor eller kvinnor i våra liv. Min mamma är en av dem. Jag har aldrig någonsin tvivlat på hennes kärlek och aldrig någonsin funderat över om hon kommer finnas för mig. Hon är där, inte fysiskt varje dag, men jag känner hennes kärlek varje dag och vet att hon finns hos mig. Precis som jag gör för mina barn.

Jag har varit vid deras sida sedan dagen de föddes. Gett varje del av mig till dem och hela mitt mammahjärta. Det finns inget i världen som är viktigare för mig än barnen. Och bara för att jag inte kan vara vid dem fysiskt varje minut just nu, betyder det inte mindre kärlek.
Jag kommer göra allt jag kan för att de ska förstå det, för att de ska veta att jag finns här för alltid, om det så kommer ta en livstid.


Mitt hjärta är inte helt utan dem. Men jag kommer lära mig att hantera saknaden av dem de stunder de inte är hos mig. Jag är inte den första eller sista som måste lära mig det. Och alla säger att det blir lättare med tiden. Jag måste välja att tro på det.

Helgens tankar, samtal med kloka människor, sms från fina vänner och tiden med barnen har fått mig att inse något jag redan visste men tycks ha glömt bort en stund. Kärlek ska kännas, den ska inte komma för att man ber om den. Den ska finnas där, kännas och uttryckas. Med det sagt behöver den inte alltid vara enkel men en äkta kärlek ska man känna är besvarad på ett vis som får oss att veta att den kommer överleva även de tuffa stunderna.

Att få känna kärleken från människor i min innersta krets är väldigt viktigt för mig. Lika viktigt som att få ge den och uttrycka den tillbaka.

Kärlek & respekt!




Likes

Comments

Detta var i söndags, en vecka sedan i morgon alltså.

Så mycket som kan förändras på kort tid. Det har jag insett de senaste månaderna. Att allt kan vara väldigt annorlunda från en dag till en annan. Hur andras beslut och förändringar kan påverka och förändra andra människors känslor och tankar.

Denna helgen, bara det senaste dygnet alltså, var nog en välbehövlig brejk i livet. När man får perspektiv på saker. När man inser hur mycket eller lite man betyder för någon. När man känner hur man bör känna och vad som faktiskt är verklighet. Hur andra får en att må med sig själv eller påverkar synen på sig själv. Man kan inte förändra andra personers känslor, man kan bara ta ansvar för sina egna.

Denna helgen har varit bra. Lite ledsam och lite smärta i mitt hjärta, men ändå bra. Ibland är uppvaknande bra även om de gör ont. Förutom tiden med barnen har jag fått tid att känna efter och tänka igenom saker. Något jag uppenbarligen behövde.

I morgon har jag fullspäckat schema från morgon till kväll. Bästa tiden på schemat är morgonen och förmiddagen. Då jag myser med godingarna. Sen ska de lämnas när Colin sovit middag. Men så hämtar jag dem på måndag igen. Lyx.

Ännu en fin kväll börjar lida mot sitt slut och ännu en kväll är jag tacksam över de fönster som öppnats.

Kram R


Likes

Comments


Vår alldeles egna väckarklocka Colin slog upp ögonen 04:25. Kröp upp till mig i sängen och somnade igen raklång på mig efter lite kli på ryggen. Ett mirakel. Han sov sedan till strax innan sju. Vi hade en mysig morgon jag och barnen. Begav oss till Burlöv för att hitta shorts till Colin när butikerna öppnade och så fyllde vi på med blöjor, välling och annat nödvändigt.

Sen var det dags för middagslur. Jag somnade tillsammans med Colin och vaknade av att mamma hade kommit hem, klippt tjejerna och skulle ner på Lommafesten. Vi åkte till Lund för att hämta Felicia, en av Celines bästisar som vi fick äran att låna ett dygn. Sen begav vi oss också ner i byn på Lommafest. Så otroligt mysigt och framförallt roligt att stöta på massa gamla vänner och bekanta. Barnen åkte karuseller och det gjorde även jag och Colin innan vi gick hemåt igen. Vädret är underbart så byn var full av människor.

Nu är vi hemma. Barnen röjer runt här och jag har plockat undan efter middagen.


Mammas lilla prins. Du är väl den gosigaste i världen du. Pussas och kramas precis hela tiden.

Nu ska jag göra busungarna sällskap här.

Kram R

Likes

Comments


Vilken start på helgen!

Jag hämtade mina juveler och körde mot Lomma efter arbetsdagens slut. Bara det är lycka.

Vi promenerade efter maten ner i byn där det just nu är Lomma festligheter i dagarna fyra, tror jag. Ett tivoli för barnen och så några bekanta ansikte för mig. Och så mitt i allt ser jag ett ansikte jag inte sett på säkert 18 år.

Ett möte som gjorde mer nytta än jag kunde ana. Han kunde förstå så mycket av var jag är i livet just nu. Ett samtal som krävde mer än bara några ord över en vagn med en ivrig Colin i.

Jag har jobbat hårt med mig själv de senaste 6 åren. Jag har blivit självsäkrare, starkare och kanske lite hårdare. Jag har byggt upp en mur för att skydda mitt innersta. Jag har däremot ännu nära till känslor men mitt innersta och de djupaste känslorna har varit väl skyddade.

Jag har de senaste månaderna, mitt i all kaos, glömt bort lite av allt det där jag jobbat med. Min styrka har prövats, min självsäkerhet likaså och jag har de senaste veckorna varit ganska långt ifrån mig själv. Inte så konstigt när jag tänker efter. Jag har också släppt in nya människor i mitt liv. I livet när det är väldigt skört. Det har inte varit lätt och jag har varit väldigt osäker och rädd.

Men ibland krävs det bara precis rätt ord från någon för att inse sitt värde om man råkat glömma. För att inse var ens styrka ligger, för den är faktiskt inte borta. Det är en enorm styrka att låta någon plocka bort bitar från muren, bit för bit. Att jag är livrädd för att krossas är faktiskt inget som hindrat mig. Jag har kanske inte varit mitt riktiga jag och den härliga typ jag faktiskt oftast är, men jag har gjort mitt bästa i den situation jag befunnit mig i och inte stängt ute alla. Vilket jag mycket väl kunnat gjort tidigare, för att det är lättare helt enkelt.

Jag är upplyft, jag är energifylld och jag är så tacksam för att jag med liten knuff i baken insett så många saker jag grubblat över på sistone.

När en dörr stängs öppnas ett fönster, är det inte så man säger? Jag måste säga att många fönster har öppnats och jag är tacksam.

Jag har egentligen så mycket på hjärtat men klockan är tokmycket om man ser till när Colin kommer vakna. Så dags att sova.

Kram R

Likes

Comments


Vilken helhärlig ledig dag det blev.
Lite sovmorgon, om man är van vid att gå upp 05:50. Kaffe på trappen, upphämtning av mina två fina tjejer och en heldag med dem.
Shopping av avslutningskläder, lunch, en liten tur till Lager 157, de fick följa med hit och så åt vi middag innan de lämnades igen strax innan 19 idag.

De har själva fått bestämma när de kände sig redo att träffa personen som kommit in i mitt liv och idag var den dagen. Lite nervöst innan, från alla håll. Men det gick fint. Inga konstigheter och Savannah tog för sig och öppnade sig direkt, som hon brukar. Med henne är det raka rör, antingen gillar hon någon eller inte. Och här gav hon tummen upp och ställde frågor utan filter.
Det känns fint. För dem är det en ny vän, som de båda sa.

I morgon hämtar jag dem alla tre för en helg med massa mys. Längtar så det stänker om det. Men först har jag en arbetsdag framför mig.

Har egentligen så mycket mer jag vill skriva om. Men det får vänta helt enkelt.

Nu väntar strax sängen för några timmars skönhetssömn.

Kram R

Likes

Comments


Hej lediga torsdag!
Igår var jag med fyra av de viktigaste människorna i mitt liv. Barnen och mamma. Senare på kvällen var det gymtid och jag trodde det skulle bli mer power i passet än det blev. I stället blev energin påfylld av en vän på gymmet. Han är något av det mest upplyftande jag vet utöver barnen. Peppade mig till att köra lite styrka ändå innan jag gick upp och sprang 8 km på löpbandet.

Som avslutning på kvällen blev det en kaffe på stan.

Jag har funderat så mycket på sistone. Inget konstigt. Det är oftast mycket tankar på allt möjligt men lite extra de senaste månaderna så klart. När livet tar en ny riktning och man har möjlighet att styra om lite. När det har hänt så väldigt mycket på så kort tid.
Jag har lärt mig massa på vägen. Om andra och om mig själv. Jag har också kommit till insikt med vad jag måste jobba med själv. Vad jag måste förändras med och hur jag vill att mitt liv ska se ut i det stora hela. Saker förändras ju hela tiden och så även drömmar och mål. Men jag har ändå en vision av vad jag vill uppnå.
Just nu är det mest fokus på att hitta rätt väg till trygghet och stabilitet. Att ordna upp det stora hela så jag kan börja komma till ro lite. Vägen dit verkar bli längre än jag trodde men det är bara att blicka framåt som gäller. Att vägarna sen går lite snårigt har jag förstått att jag får stå ut med.

Nu svamlar jag.

Dags att njuta morgonkaffe och sätta fart på dagen.

Kram R

Likes

Comments


Hej nya vecka!
Jag var redo för en ny arbetsvecka. På jobbet finns det så mycket annat att tänka på och det var precis vad jag behövde.

Ett gympass var också vad jag behövde men väl där blev det ett kass pass. Ingen styrka, ingen energi och faktiskt inte ens någon lust. Jag körde lite bröst och en stund på löpbandet men sen gav jag upp. Ibland är det faktiskt helt okej och idag kändes det rätt. En dusch, en stund med en vän och så "hem" för att dammsuga och greja en kort stund.

Jag är full av tankar. Tankar som är så svåra att sätta ord på. Besvikelse, oro, rädsla och lite märkliga känslor av styrka mitt i allt. Jag må ha nära till alla sorts känslor, må vara skör och bölig men det är inte allt. Jag är stark. Jag vet vad som är viktigt för mig och vad jag står för och jag vet att när jag återhämtat mig kommer jag tillbaka i en starkare version. Det är inte första gången i livet jag behövt resa mig efter ett fall.

Det blir inte alltid som man tänkt sig och nu blir det kanske inte helt som jag hade hoppats på eller önskat, men tids nog blir det bra ändå. För att det måste bli det. För att jag väljer att göra det bästa av situationen. Det kanske bara behöver få trilla på plats allting. Men ibland, någon dag ibland, behöver jag bara få rasa för att kunna resa mig igen. Och just idag, då rinner tårarna och jag rasar ihop.


En kväll i en hängmatta i parken. Precis vad jag behövde. Få låta tonerna i lurarna göra sin verkan, låta tårarna rinna och tankarna köra runt bäst de vill.

Kram R

Likes

Comments

Detta är lycka. En bild med några av de jag älskar mest på jord. Visst fattas det några stycken. Barnen fattas och några fler därtill. Men bilden, den är lycka. Mina älskade föräldrar, min älskade bror och en vän till familjen som räknas mer som familj än vän. Det var igår.

Gårdagen fylldes även med vänner, firande av min fina Harriet, kärlek och längtan.

Idag. Idag började dagen fint. Väldigt fint. En löptur genom parken, genom stan och avslutades med en god frukost med nybakat bröd i solen. Sen brast mitt hjärta. I en sorg och en längtan. I något som sker som jag inte kan öppna mig om här. För mina barns skull. En stor besvikelse i livet som ständigt gör sig påmind, en oro över en hel massa saker. Oro över gamla saker, nya saker och framtiden. Känslorna är precis överallt idag.

Det ledde mig till gymmet. Här ger jag kroppen styrka och hoppas att det även ger psyket lite styrka idag. Det brukar göra det, men idag är det lite tuffare än vanligt.

Sen väntar en träff i stan med två personer jag håller kär. Det ser jag fram emot.

Njut dagen mina vänner!

Kram R

Likes

Comments