Vår vardag
Idag är det alla härliga underbara mammors dag. Det hade faktiskt behövts minst två mors dag per år, men vi får vara glada för det vi får. Just dagen i sig är precis som alla andra dagar och jag blev glatt överraskad när jag både fick ordentlig sovmorgon och fin blomma och choklad. Men det är inte sakerna som gör det utan tanken och uppskattningen, något man borde visa sin mamma alla dagar på året.
Nu pratar inte jag om att mina barn borde visa det utan jag pratar om min mamma, min alldeles underbara fantastiska mamma.

Min mamma som alltid varit där för mig med vetskapen om när hon ska agera mamma och när hon ska agera vän, min mamma som alltid finns där med oro och omtanke, min mamma som alltid kommer se mig som sin lilla flicka och ta hand om mig på bästa sätt när det behövs, min helt perfekta mamma som finns där för mig alla dagar på året. Min söta mamma som inte alltid förstår sig på mig och mina handlingar men som ändå knuffar mig i rätt riktning och säger åt mig att göra det som känns bäst och rätt för mig. Min mamma som stod ut med mig trots 6 månaders kollik, trots tonårens mörka sidor, trots att jag gjort precis raka motsatsen till det hon sagt åt mig att göra och trots att jag inte alltid valt den smarta vägen genom livet.
Min mamma som jag älskar så högt och ovillkorligt. Min mamma som jag tycker är värd mors dag varje dag, hela året om.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vår vardag
Jag valde att ägna hela dagen åt familjen i stället för studierna. Det kan vänta tills i kväll/natt men det kan inte barnen och tiden med barnen är värd att kämpa sig uppe på nätterna för. De kommer stanna hemma någon dag till, tippar på att de kan gå tillbaks till dagis på onsdag igen. Jag har verkligen ägnat många nattimmar åt att försöka komma ikapp de två veckors studier som jag kom back och jag kan med stolthet skriva att på endast tre dagar är jag nästintill i mål. Så med natten framför mig påbörjar jag morgondagen med precis de uppgifter som det står på schemat utan att ligga back något alls. Ger mig själv lite kredit för det där faktiskt, för det såg omöjligt ut för någon dag sedan.





Barnen sover och jag sitter i sängen och har nyss avslutat en lektion. På tv är det Rädda mammorna, Caroline Af Ugglas & Rikard Wolff sjunger Mamma Mia. Hur duktiga de än må vara så är de båda lite skumma och Carolines blick är så där galen. Och det finns faktiskt viss musik man inte låter vem som helst sjunga, däribland Caroline och Rikard som sjunger Mamma Mia. Mamma Mia ska inte sjungas med en galen stirrande blick. Men det är ju bara min åskikt. Även Thomas Dileva är med som artist på galan, med andra ord massa flummiga artister men för väldigt gott syfte.
Hade min pappa sett att jag beskrev Rikard som skumm hade han flippat. "Han är faktiskt en väldigt begåvad artist med en helskön röst och jag, ja jag har faktiskt varit och sett honom flera gånger", precis så hade han sagt.

Likes

Comments

Vår vardag
Underbart härlig dag. Var i Malmö på lite drinkpartaj i går kväll/natt och kom i säng sent. Ja sent för att behöva gå upp klockan sex dagen efter då vill säga. Var medbjuden av en gammal Lommavän som jag inte träffat på en herrans massa år, riktigt kul att träffas igen. Jag somnade samma sekund som jag la mig i sängen och trodde att jag skulle behöva gå upp fyra timmar senare när barnen vaknade. Men det enda jag behövde göra i morse var att svara ja och nej och sen somna om igen. Henric gick upp med barnen, städade efter deras bus och gick sedan ut med dom. När jag vaknade vid 10 tiden var familjen borta och jag fick lite smått panik. Det händer inte så ofta att man vaknar till ett totalt lugn. Letade efter dom på gården och ringde grannen för att höra om hon sett dom.

Efter ett tag kom dom och de hade med sig mors dag presenter. Jag blev så glad och varm om hjärtat när Celine sa "Grattis på min mammas dag". Jag fick choklad och en jätte söt orkidé.



Det är riktigt hot idag. 25 grader i skuggan och dagen har därför gått åt till lek och bus utomhus. Det började lite lugn i trädgården, fortsatte på gården med grannarna och slutade med vattenkrig mellan oss vuxna. Eller ja, vi kanske inte ansågs som vuxna just då. Men riktigt kul har vi haft. Barnen fick sig med några duschar men var inte sena att ge igen.

Tjejerna springer runt i deras söta små klänningar och ser så somriga men prickiga ut. Sommar är glädje, bus och regelbrytningar och sena härliga kvällar.

Vi har nyss njutit av kycklingburgare a la Palage och barnen åt massor, till min stora förvåning. Som belöning blir det glass, för tredje gången idag.



Likes

Comments

Vår vardag
Många vet att när barn är tysta hittar de på bus. Här hemma var det knäpptyst i cirka 2 minuter när jag lagade lunch. Henric påpekade att det doftade gott, men inte av maten utan att det luktade duschcreme eller nåt. Vi båda rusade till vardagsrummet och visst var det två tysta och busiga barn som varit i farten. Savannah såg ut att vara den skyldiga men vi vet att hon fått god hjälp av storasyster.





Två flaskor av barnens schampo var utsmetade över golv, soffa, tv-bänk, tv, puffar och så hela Savannahs hår och kläder. Hon såg nöjd ut där hon stod och smetade med schampot i håret, ja så nöjd att det inte gick att bli arg. Men smilet utbyttes mot en iskall blick när hon förstod att det var dags att tvätta av allt klet i håret.

Likes

Comments

Vår vardag
Jag vet att jag de senaste dagarna varit aningen frånvarande både här och inne hos Er. Det beror på att det kört ihop sig lite med det mesta just nu. Jag har de senaste nätterna ägnat mig åt studier och sjuka barn och dagarna har gått till det samma. Så det är inget glamouröst alls som händer för tillfället. Jag har faktiskt tagit lite avstånd från det verkliga livet med, varit dålig på att höra av mig till vänner och svara på både sms och telefonsamtal. Det är väl lite illa när ens vänner till och med börjar skicka mail för att fråga vad som händer. Jag ber om ursäkt för det men det har sina anledningar och snart är jag tillbaks igen som den sociala jag brukar vara.

Tiden med barnen har varit värdefull för mig. Det är självklart inget kul att de varit hemma av denna orsaken men eftersom jag saknar dom så mycket annars på vardagarna så har det bara varit mysigt att ha dom hemma. Dessutom har det hänt en del med Savannahs utveckling som jag inte hade velat missa.

Celine var tidig med det mesta. Hon började gå vid 9 månader, kunde en hel rad med ord innan hon fyllde ett och lärde sig nya ord och saker hela tiden. Jag hann ju uppleva detta eftersom hon var hemma med mig lite längre än vad Savannah varit. Med Celine var jag iväg på massa saker som babycafé, fikor i stan och hemma mys med andra mammor så hon lekte mycket med andra barn väldigt tidigt. Och som enda barnet fick hon ju all min tid och uppmärksamhet. Celine tyckte inte om att roa sig själv så henne fick man ägna varje vaken sekund.

Med Savannah har det inte varit så. Jag har prioriterat hemmamys med henne själv och tiden att flänga runt har inte funnits eftersom Celines dagistider var 9-14. Savannah har i stället varit väldigt bra på att leka själv och har tyvärr inte fått all den uppmärksamheten helt själv som Celine fick. Men det har ju sina fördelar det med. Savannah lärde sig med gå tidigt men hon har inte pratat alls så mycket som Celine gjorde. Självklart ska man inte jämföra barn med barn för alla utvecklas i sin egen takt. Men plötsligt händer det, på bara någon dag har Savannah börjat prata massor. Hon härmar allt man säger och leker mycket med orden tills hon känner att det låter rätt. På bara de senaste två dagarna har hon börjat säga blöja, äta, banan, tvätta, öga, mun, näsa, Pingo, vad är det (a dee) och en hel rad andra ord. Och utöver detta har hon slutat med alla sina indiantjut och pratar i stället en massa, trots att det ännu inte är ord jag förstår.

Likes

Comments

Vår vardag
Jag är både en slagen hjälte och en slagen förlorare. En slagen hjälte för att jag i 1,5 timme i natt låg och drog handen över Celines rygg för att hon inte kunde somna. Jag kämpade för att själv hålla mig vaken för att kunna fortsätta studierna så fort hon somnat. Det gick inte så fort 02.55 hörde jag hur hon började andas tyngre och till slut somnade. Jag smög tystare än någonsin ut i köket och läste vidare. 04.45 gick det inte mer, jag höll bokstavligen talat på att somna med huvudet på köksbordet.

En slagen förlorare för att jag insett att jag faktiskt, trots hånskratt, inte kommer fixa att vara med i tävlingen om att sticka min version av Syster Lo, polarbröds tävling. Jag försökte få på de där trådarna, även kallat garn, på pinnarna. Men det enda jag kommer ihåg från skoltidens stickningar är att man på något sätt ska peta in garnet med hjälp av pinnarna, in och ut, under eller över med en annan pinne. Mitt resultat blev små knutar av lite olika färger garn. Så jag improvicerade och här har ni mitt resultat av Syster Lo.



Den ska se ut som på bilden brevid och jag kan ju faktiskt tycka att den är rätt lik. Min kanske inte är lika fyllig och kanske kan man inte röra den utan att den trillar ihop. Men jag gjorde faktiskt ett försök och jag har fått med detaljerna som de bruna prickarna (okej mina är ränder) och tussarna på öronen. Celine sa i alla fall att den var fin så jag får leva på det. Sen att hon inte fick röra den var ju en helt annan sak.

Likes

Comments

Vår vardag


En liten tjej vaknade av att det kliade och gjorde ont. Kopporna fortsätter att ploppa upp och en hel del är väldigt stora och ser otäcka ut, klart det är obehagligt och klart man får sova hos mamma då. Att hon skulle vara tyst och försöka somna om så jag kunde fortsätta koncentrera mig på studierna trodde jag på en kort sekund men jag kom tillbaks till verkligheten ganska snabbt. Självklart har man ju massor att prata om när man inte pratat med varandra på 6 timmar. Speciellt eftesom det är så mycket som hänt sedan dess när man sovit. Men jag har inte hjärta att be henne vara tyst så jag kan läsa, det är ju hur mysigt som helst att ha henne här och det händer ju så sällan, bara i bland när hon är sjuk.

Jag har hunnit läsa 112 sidor, göra två övningsuppgifter, läsa igenom Flash-hjälpen på en herrans massa sidor och läsa 4 pdf-dokument med text från skolan på sammalaggt 24 sidor. Men det är mycket kvar och tiden kommer inte räcka till märker jag nu. Klockan är ju redan 00.45 och påsarna under ögonen blir bara tyngre och tyngre.
En kanna äckligt svart kaffe ska bryggas sen är det till att sätta fart igen. Behöver jag nämna att jag längtar till jag är färdig med detta? Och behöver jag förklara varför jag inte lämnar flitigt med kommentarer hos Er andra? Den senaste tiden har varit hektisk men jag är alltid inne och tittar till Er ändå!

Likes

Comments

Vår vardag


Barnen har ju trots sina koppor, sin energi kvar. Och att bara vara inomhus och ta det lugnt och pyssla en hel dag existerar inte. Celine är inget lyckligt barn om hon inte får komma ut lite, helst hela tiden, varje dag. Så stor del av dagen har spenderats utomhus med att gunga, cykla och klättra i klätterställningar.
Efter mitt tidigare inlägg tog jag upp boken och började läsa och jag måste ha slumrat till mitt i för jag hoppade till när Henric kom innanför dörren och frågade hur det gick med studierna. Har bara varit i cirka 15-20 minuter men det har nog varit rätt skönt.
Kursen jag läser nu i stället för webbdesign är Multimedia A och verkar intressant så jag är ju ivrig att få läsa i kapp och hänga med på allt nytt jag kommer lära mig. Dags att fortsätta jobbet.

Likes

Comments

Vår vardag
Hjärnan är avtrubbad. Jag är så trött att jag inte förstår ett dyft av det jag läser. Jag hade tänkt att ta en tupplur tidigare men det hanns inte med. Klimedicinen skulle hämtas ut, mat skulle fixas, barn skulle roas och stressen över de två tentor i morgon som jag ännu inte hunnit börja plugga till hänger över mig.
Barnen sover nu och kvällen och natten är redan schemalagd. De senaste 36 timmarna har jag fått lite mer än en timmes sömn och redan innan detta var både kropp och själ utmattad. Jag ska tro lite på mig själv och hoppas att ögonen håller sig öppna tills i morgon då tentorna är klara, lita på att minnet inte sviker och hålla tummarna för att det jag läser kommer fastna.
Efter det känns det som att jag velat ta timeout en dag eller två men det hinns inte med nu inte. Jag får hålla ut till nästa lördag då det är barnledigt. 

En del ut av mina vänner som inte har barn förstår inte grejen med att vara så trött att det omöjligt går att hålla ögonen öppna, att känna att hela kroppen är så trött att man knappt kan sträcka ut armarna och lyfta sitt barn, att vara så trött att efter barnen somnat orkar och vill man inte prata alls. Just nu är det så mycket som går emot att musten åkt ur mig och det känns som luften med håller på att göra det.
Det sägs att efter regn kommer solsken, då tycker jag att det är på tiden med en strimma ljus just nu. Bara en snabb titt på en ljusstråle enbart för att man ska hålla hoppet vid liv, för ibland sviker modet och då är det så satans svårt att hitta det igen. Och är det något jag inte har tid med så är det att leta.

Visst är det okej att ibland få ha en liten stund att bara klaga på? Det känns i alla fall lite skönare efteråt, när man bara fått säga det som snurrar i huvudet, eller delar ut av det iallafall. Det är så mycket som snurrar i huvudet just nu att det bara blivit  ren kaos i hjärnkontoret.

Likes

Comments

Vår vardag

Jo men visst har jag fått sova i natt. säkert en hel timme, eller kanske två. Men just nu är jag inte trött, bara lite smått stirrig efter den stora koppen kaffe jag nyss druckit. Jag är överkänslig för det mesta. Kaffe dricks väldigt sällan, bara vid dessa tillfälle då sömnen lyst med sin frånvaro. Trots alla de nya kopporna som slagit ut under natten är barnen ändå glada och pigga. Celine vill till dagis och leka och Savannah springer efter Celine hela tiden och tetas, allt är alltså precis som vanligt här hemma.

Efter tipset från Anna igår, om Tavegyl, har jag redan pratat med vårdcentralen och de skrev ut det direkt. Hon sa att barnen blev trötta av det och det första jag häver ur mig är "åh, guuud vad synd då". Hon skrattade och sa att det bästa är om man håller sig till rätt dos, de blir trötta ändå. Kul när även sjukvårdspersonal kan skoja till det lite. Hon sa även att jag kan räkna med minst en vecka med barnen hemma, mina redan stressade nerver blev ju inte direkt lugnare.


                                          Celine har hela hårbottnen full, rygg, mage och underliv och inne i öronen.

Så nu är det projekt roa barn som startats. Nu på morgonen efter frukosten skulle ju självklart dockorna ha frukost de med. Så barnen tog fram dockornas tallrikar och fick lite kellogs puffar i dom. Celine är arg för att dockan inte tuggar och sväljer och Savannah sitter och äter sina själv.
Så fort jag fått mitt bad är det utelek som gäller och under dagen ska jag försöka hinna bort till dagis för att hämta hem deras regnkläder. Ja, ska de nu vara hemma en vecka eller mer så vill jag vara säker på att de kan roas ute, där de trivs bäst, oavsett väder.


Bild från igår, dockor behöver ju både frukost, lunch och kvällmat de med!

Likes

Comments