View tracker


I dag har det ordnats överraskningsfest här hemma.
För att fira en dotter som gått igenom en tuff höst med stora framsteg och hårt kämpande och för att fira en annan dotter som även hon utvecklats och även stöttat sin syster på bra sätt. Även om hon testat hennes gränser med, men det gäller åt båda håll.

I våras, en tid efter vi uppmärksammat att Celine är lite mer orolig över saker än vad som är hälsosamt och även sett tvångsmässigt beteende hos henne, började vi gå på samtalsterapi på BUP. Vi fick fantastisk hjälp och blev sedan erbjudna en plats i projektet Cool Kids. Där vi tillsammans med andra föräldrar och barn med liknande problem, gått under hela hösten för att lära oss hur vi bäst stöttar våra barn, bemöter deras oro och barnen har arbetat i en grupp och lärt sig tekniker för att inte behöva leva med oro och hur de ska handskas med sina tankar.

Det har för oss varit otroligt hjälpsamt och Celine har kommit så långt i detta arbete. Och hon har också insett att hon inte är ensam i det och det finns så många andra barn som tänker eller oroar sig som hon. Vi var på sista Cool Kids tillfället i torsdags och bestämde då oss för att belöningen av hennes kämpande skulle vara en överraskningsfest. Hon blev så glad.

Under tiden har belöningssystem använts. När man når ett nytt mål eller delmål. När Celine önskade sig vindruvor som belöning blev mitt hjärta så varmt och stolt. Hon förstod grejen med att det inte behöver vara dyra prylar, utan bara det lilla som ändå betyder att hon kommit en bit på vägen.

Jag har inte skrivit något om det. Men Celine själv har varit helt öppen i sin klass och bland vänner om varför hon missat en speciell lektion under hösten och behövt gå ifrån tidigare på torsdagarna. Hon har själv velat låna min blogg för att skriva om det här. Men som mamma och därmed lite höns över mig har jag inte velat det. Tills vi pratade med personalen, de som varit vårt stöd under hela denna tid, och de tyckte det var en bra idé om det är vad hon vill.

Att hon direkt från start varit öppen med hur hon mår gör ju det väldigt lätt för oss att hjälpa henne. Det gör att hon själv avdramatiserat det inför andra och som hon själv säger så "är det inget att skämmas för, det är ju den hon är och hon är stolt över sig själv". Underbara, kloka, dotter <3

Celine har i perioder haft väldig oro över att saker ska börja brinna, över att vi ska oroa oss för henne, över att hon missat något eller gjort någon ledsen, över att hon glömt låsa dörren, över att något ska hända mig när jag inte är hemma och lite annat. Detta var några exempel. Det påverkade henne och hon blev stressad, hade svårt att sova och fokusera på det hon skulle. Och när jag var borta behövde jag i god tid berätta var jag skulle, med vem jag skulle vara med, hur jag tog mig dit och hem och helst en tid då jag skulle vara hemma. Och hon frågade om och om igen. Jag svarade och svarade på alla frågor.

Det har varit så mycket mer men själv vill jag inte gå in på det mer just nu. Celine ville själv skriva ett inlägg här bara för att få skriva om det och kanske kunde någon känna igen sig och då veta att man kan få hjälp.

Hon har själv fokuserat väldigt mycket på detta och tillsammans har vi kommit långt. Hon får fortfarande orostankar ibland, men inte alls som förr. Och nu vet vi hur vi ska bemöta det och hon vet hur hon ska tänka kring det och därför utlöses det ingen kris. När något händer, som till exempel mitt besök på akuten i veckan, då blir det lite extra oro, det visade sig i form av dålig sömn och magont. Men efter att ha gett henne fakta och varit öppen med allt så gick det snabbt över.

Vi ljuger aldrig för henne. Hon får raka svar på det hon frågar och undrar över och det gör att hon har bra förtroende till oss. För mig är det extremt viktigt. Hon är väldigt ärlig mot oss med och att ha den kommunikationen mellan oss är underbar.

Det är alltså vad jag sysslat med de gånger jag skrivit att jag varit på "möte med Celine", under hösten. Och nu när det är över så valde vi tillsammans med psykologerna att gå vidare på egen hand för Celine just nu mår väldigt bra.

Och det mina vänner, är absolut värt att fira med fest!

Kram R



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Sovmorgon till 07:40 tackar jag ödmjukast för.
Två timmars mys med världens goaste kille och så träning på det. Dagen kunde börjat sämre alltså.

Nu är det förberedelser för fest jag sysslar med. Överraskningsfest som jag inte kan berätta mer om förrän senare i kväll.

Härlig lördags önskar jag dig.

Kram R

Likes

Comments

View tracker


Efter kontroller och träff med två olika läkare idag så fick jag tummen upp på både tester och CT röntgen av huvudet.
Huvudvärken beror med stor sannolikhet på dålig sömn och kvalité, inre stress och en del oro. Det pågår ju en hel del där bakom pannbenet. Och en lång tid av den inre stressen och oron över både det ena och andra sätter så klart sina spår någonstans.

Hur som helst så tyckte jag att jag förtjänade en belöning för min prestation idag. Belöningen blev en god kopp kaffe medan jag lekte med Colin på golvet och sedan 60 minuter på gymmets löpband. Alldeles perfekt belöning för mig.

Seriemaraton nu i kväll...

Kram R

Likes

Comments


Jag har nu genomgått CT av huvudet och en undersökning. Undersökningen såg bra ut och nu väntar vi på röntgensvaren. Och så nämnde läkaren att de vill ta blodprover och hela jag frös till innan jag började svettas och fick ta lunchpaus.

Mitt hjärta slår fortare än vanligt och jag svettas både här och där. Har världens bästa, om än trötta, tjej med mig som är super peppande och stöttande.

Men det betyder inte att jag inte vill rymma här ifrån och åka hem och gömma mig under en filt. I soffan. Med en kul serie på tv och en kopp te. Kanske med mina två vänner Ben&Jerry eller lite choklad. Ja dit vill jag rymma.

Kram R

Likes

Comments

Men godmorgon härliga fredag!

Dagen startar med träning, några timmars arbete, sen CT och sen VAB igen.

Känslan av att vara stark i kroppen är lite extra härlig när ens inre inte är lika starkt. Det är så märkligt hur det där påverkar mig. Att vara sjuk är en sak, men när man måste till sjukhuset är en helt annan. Jätte löjligt jag vet, men vi har väl alla våra svagheter och svaga stunder?

Nu är det dags för jobb i alla fall.

Ha en toppenbra fredag.

Kram R


Likes

Comments


Detta är vad vi sysslar med varje kväll innan läggdags. Om vi inte kör bilar så bygger vi höga torn av Duplo och skulle de rasa blir vår byggherre rasande så det gäller liksom att fånga upp tornet och snabbt sätta det på plats igen. Sitter han själv med det och det rasar så vet vi exakt när det händer. Han skriker "näääää" och går det inte sätta upp direkt så blir han så frustrerad och ledsen. Tålamodet har han nog ärvt från mig. Dåligt tålamod men grymt envis. Bara för att tålamodet tryter så ger man inte upp.

Älskade killen min sover nu sött och eftersom min huvudvärk är lite mer extrem i dag så blir det ingen träning i dag heller. Ska ändå bli skönt att få göra den där CT-röntgen i morgon. Men mest av allt hoppas jag så klart på att vakna upp utan huvudvärk, detta är 11 dagen och det gör mig väldigt lättirriterad.

Nu är det strax start för en seriekväll. En mysig stund med tjejerna först och sedan ska jag koka te och lägga mig under filten.

Kram R


Likes

Comments


Vem har rätten att döma?

Du kan bara veta det du sett. Eller ens det? Om du träffat någon en stund på dagen är det den stunden du ser. Vad som sker resten av dygnet vet man inget om. Du kan se ett leende, vad det byts ut mot när du inte ser vet du inget om.
Du kan höra det som sägs, men det som inte sägs högt kan du inte höra. Och du kan höra vad andra säger om någon, vilket inte behöver vara sanningen.

Det du inte vet med säkerhet har du inte rätten att döma. Och det du vet med säkerhet kanske har en anledning att vara som det är.
Allt är inte som det kan verka eller se ut att vara. Och att döma någon överhuvudtaget är ingen fin egenskap.

Man ska inte döma boken efter omslaget men man ska inte heller döma en person efter det man tror sig veta. Det man tror sig se. Eller det man tror sig förstå.

Det kan vara så enkelt att det man ser är det man får. Men det kan också vara så att det man tror sig veta är precis tvärtom.

Så summan av det hela. Sluta var dömande. Sluta tro det du inte vet och bry dig om dig själv och det du vet är din verklighet.

🌟


Att få vara sig själv från yttersta lagret till den innersta kärnan med människor som inte dömer på något vis är inte att ta för givet.

Likes

Comments


God morgon

En sådan natt som kommer till mig så sällan. En natt där jag sov många timmar i sträck, säkert fem. Vaknade och somnade om igen och råkade tydligen stänga av väckarklockan däremellan. Men jag flög upp ur sängen då jag insåg att ingen minigoding var kvar i hemmet och tv:n stod på sådär högt som den gör när Savannah tittar. Inte förrän jag slängt upp dörren och ser en cool Savannah som ligger under filten och skrattar åt något program inser jag att jag skulle vara hemma med en dålig Celine idag.

Celine och jag har haft ett långt samtal om de där 9 mötena vi gått på under hela hösten. Som jag beskrivit som "möten" här i bloggen men som varit så mycket mer än så. Hon har velat att jag ska utveckla mig om det här medan jag som mamma har velat hålla det i vårt privata. Men så har hon nu förklarat för mig varför hon vill att jag skriver om det och även hon vill skriva om det här. Och allt hon säger låter otroligt klokt och ödmjukt. Hon är en fantastisk tjej som hela tiden förvånar mig.

Hur som helst så har jag nu gått med på att öppna upp om det. För att hon är så öppen om det, bland vänner och på skolan. Hon är så otroligt klok och vet bättre än att skämmas för att vara den man är. Hon vill att vi skriver om det för att om det finns en enda person som känner igen sig så har hon fått den enda att inte känna sig ensam i sina känslor, som hon gjorde till en början. Innan hon insåg hur många som känner och tänker precis som hon.

Men det tar vi i ett annat inlägg senare. För nu ska jag ta hand om min alldeles underbara och fina dotter.

Kram R


Likes

Comments

Denna stunden på dygnet. En av de mest betydelsefulla och mysigaste stunderna. Och när han sedan lägger sina små armar runt min hals och huvudet lutat på min axel så hans mun nuddar vid min hals. Jag känner hans andetag och pussar hans mjuka kind innan jag lägger ner honom i sängen och han somnar inom loppet av några sekunder. Då känner jag så mycket trygghet, kärlek och tacksamhet att det inte är sant.


Jag är så full av tacksamhet. Jag har så svårt att ta in att jag har så fina människor runt om mig. Som på riktigt faktiskt bryr sig om hur jag mår. Som bryr sig om min hälsa. Jag blir rörd. Riktigt rörd och riktigt ödmjukt tacksam. Att en alldeles underbar läkare på mitt jobb tagit sig tiden att hjälpa mig, att hon tog från sin privata tid och hälsade på mig på sjukhuset igår, att vänner och familj hört av sig via sms under hela kvällen i går och dagen idag och att kollegor på ett uppriktigt vis undrat hur jag mår och vad som egentligen hände igår. Jag blev så rörd idag att jag började fulgråta. Ja men ni vet, när man gråter så man typ grymtar och dessutom hade jag en pepparkaka i munnen och tanken på hela senariot fick mig att börja skrattgråta. På ett väldigt ocharmigt vis.

Man ska aldrig ta något för givet och det är något jag faktiskt ofta påminner mig om och tycker att jag lever efter ganska bra. Kanske är det därför jag blev så förvånad över all omtanke från olika håll.

Jag har fått tid för CT röntgen på fredag och det ska bli skönt att få det gjort. Även om jag allt som ofta tänker att det alldeles säkert inte än något speciellt. För hur jag än tänker så är ju huvudvärken där, precis hela tiden. Nu i kväll lite extra irriterande och kraftig.

Jag är så tacksam!


Likes

Comments


Jag söker inte vård i första taget, inte andra eller tredje heller. Gäller det barnen eller andra så är jag väldigt mån om att man ska få expert hjälp. Men vad gäller mg själv så har jag miljoner anledningar och bortförklaringar till att inte söka vård. Dumt jag vet.

Efter, nu 10, dagar med huvudvärk och igår synbortfall och suddig syn på ena sidan. Som förstås berodde på trötthet och tidig morgon i min bortförklaring. Så pratade jag efter tvång av kollega med en av våra läkare på jobbet om detta. Vår neuropatolog rådfrågade en neuroläkare som sa att jag borde åka in på akuten och få CT gjord.

Jag hade precis svirat om till gymkläder när vår läkare ringde mig så det var bara att svira om igen.

Huvudvärken är ganska okej oftast. Den är ständig men okej. Så länge jag inte böjer huvudet neråt för då gör det förjädra ont i vänster sida och ögat tårar sig.

Efter 8 timmar på akuten och beskedet att inget skulle ske förrän tidigast nu på morgonen så valde jag att åka hem igen.
Jag blir otroligt sårbar i sådana situationer och gör allt jag kan för att slippa. Och att sitta ensam på en plats som akutmottagningen en hel natt finns inte på världskartan. Efter ett tag går det liksom så långt att jag bara gråter. Utan anledning och det går inte att stoppa. Paniken kommer krypande och jag börjar typ hyperventilera.

Lite svårt att beskriva. Men är det något som gör mig till den svagaste versionen av mig så är det sjukhuset. Om det gäller mig själv.

Så nu är jag efter tre timmars sömn på väg mot en arbetsdag och ska försöka mig på det där med sjukvården igen när jag samlat lite ny energi.

Ha en fin dag!

Kram R



Likes

Comments