View tracker

Jag mår inte bra ikväll.
Tänker för mycket.
Har inte ätit ordentligt på några dagar, hungern finns inte där.
Stress. "Krav".
Vill gråta på riktigt. För mig själv.
Får man vilja vara ledsen?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag tror jag ska börja använda denna blogg oftare.

Alla dessa tankar måste ut på något sätt, allt jag tänker på. Eller ja, inte allt. Men jag vill börja skriva igen och just nu vet jag inte riktigt vart i livet jag är och på något sätt måste jag lista ut det. Kanske genom att skriva, vad vet jag.

Puss.

Likes

Comments

View tracker

Jag mår bra, egentligen. Det är bara min kropp som sviker mig konstant just nu, något jag försöker jobba på och jag har lovat mig själv att gå ut och röra på mig mer. Och självklart äta bra och rätt, regelbundet (eftersom jag glömmer att äta när jag är själv).
Jag har så mycket bra i mitt liv, jag tänker inte gräva ner mig men ibland är det svårt.
I varje fall, jag tänker inte låta detta ta över mig.
Nu ska jag verkligen ta tag i hemtentan.


Likes

Comments

Just för tillfället så känner jag mig bara äcklig och icke fungerande.
Försöker att ignorera men det är ändå en gnagande känsla som kommer fram ibland.
Ingenting blir som det ska och jag tvingas till att anpassa mig till allt, jag är sjuk hela tiden och det tar bort all spontanitet. Det ska självklart bli bättre, men åh vad jag är trött på det.
Idag måste jag åka in till något apotek för att få ut allt som skrivits ut till mig.
Det mesta förstörs och jag skulle vilja byta min kropp med någon annan.
Nu måste jag börja med hemtentan, därefter apoteket sen tror jag att jag vill skriva noveller, vi får se.
Puss.

Likes

Comments

Likes

Comments

Hmm.. Ja, lite om mig själv bara i all den här röran.
Den här bloggen har jag skapat för att få ut allt jag har i huvudet, så därför kanske jag låser bloggen sen eller bara inlägg som är för personliga.
Men därför kommer det alltså inte vara regelbunden uppdatering, utan när jag får inspiration eller bara vill skriva något så kommer jag hit. Ingen "såhär-såg-min-dag-ut-blogg" alltså.
Jag kommer inte alltid skriva förståeligt, och inte alltid den bästa svenskan, men rätta mig gärna och ge tips på vad som kan bli bättre.
Annars så är jag en ganska medelmåttig person enligt mina betyg i skolan. Jag är 17 år, går estet på Heleneholms gymnasium i Malmö. Min röst är mitt instrument och även om jag inte alltid tycker jag är särskilt bra så skulle jag mer än gärna bli något inom musiken. Det är som i skolan jag trivs bäst, där jag har de flesta av mina vänner och de som stöttar mig.
Allt eftersom kommer det troligtvis framgå hur jag mår vid olika tillfällen, att jag inte är så hemskt bra på grammatik oftast & att jag är allmänt random och weird för den delen.
Aja, bloggen kommer användas som mitt eget bollplank och om andra gillar det? Ja, då är väl det en stor bonus.


Likes

Comments

Det är som att vara i ett rum med lås på.
Fast låset är utanpå och jag kan inte bestämma själv när jag får gå ut.
Ibland får jag inte gå ut på dagar, veckor eller kanske till och med månader.
Så fort jag får chansen så tar jag den.
När jag sitter inlåst så låtsas jag ibland som om allt vore som vanligt, även om jag själv vet att det inte är så.
Jag vet inte när jag får gå fri, jag väntar mest på bättre tider.
Det är svårt, det är svårt att se något ljus men ibland kan jag se även det.
Jag kanske inte vet när jag får gå ut ur det här rummet, men någon gång ska jag komma ut för alltid.

Likes

Comments

Ni vet den klumpen man ibland kan få i magen och man har ingen aning om varför?
Den har jag just nu.
Det är söndag och jag har ångest över att åka tillbaka till skolan, även om jag tycker om den.
Jag saknar något, men jag vet inte vad.
Snart måste jag lägga mig, hur ska det gå?

Likes

Comments

Jag orkar inte med mig själv.
Ibland undrar jag om jag bara inte kan gå och dö.
Det hade varit mycket enklare. 
Han sa till mig att jag var vacker, att han varit mer än lite småkär i mig.
Och berättat för en nära vän till oss båda att det var jag som han först la märke till.
Har jag förändrats så mycket på ett år, så allt är chanslöst nu?
Han sa att jag kunde få vem som helst.
Förmodligen fumlar jag mycket nu om dagarna, men det är just han jag vill ha.
Fan.
Det var inte såhär det skulle bli.
Jävla bajs.
Jag kommer aldrig ha ett förhållande, varken med honom eller med någon annan här i världen.
Jag kommer alltid ha "den ensamma" som stämpel och jag kommer aldrig vara värd att älska och kämpa för.
Inte ens min familj åär med mig, det är alltid fotboll/tennis/innebandy eller något annat kul under helgerna och de känner mig inte så bra som tidigare.
Allt är ett skådespel numera, i skolan, hemma, och det är svårt att släppa.
Allt kan dra åt skogen så sitter jag i mitt eget rum som borde städas, med endast mina tankar och dammråttor som sällskap.

Likes

Comments

Jag vågar inte.
Jag vågar aldrig.
Aldrig någonsin.
Det är antagligen därför jag inte kommer någon vart.
Och det är antagligen därför jag är så bitter och sur ibland.
Så förlåt.
Det ska bli bättre.
Förlåt.
Igen.
Jag vill inte förlora dig.

Likes

Comments