Jag vill först be om ursäkt för att mitt första inlägg kommer att bli ett sånt där " klagande inlägg " men jag har en hel del tankar som snurrar i mitt huvud som jag gärna vill dela med mig av. 


Jag vet att vi alla har våra stunder i livet där man är lite förvirrad och inte riktigt vet vad man vill, jag har kommit in i en sådan period nu. Jag får ofta frågan '' vad ska du göra när du har slutat? '' '' vad vill du bli när du blir stor? '' '' vad är din dröm? ''


till dessa personer vill jag bara skrika att dom ska hålla sin mun stängd för enligt mig är det dom jobbigaste frågorna man kan få i nuläget. hela min hjärna är som en virvelvind, speciellt på kvällarna när jag inte kan sova. Huvudvärk har jag dagligen för att jag är nervös, nervös över framtiden. vad vill jag med livet? vad vill 20åriga Rebecca göra? vi alla har drömmar och mål men mitt mål känns så långt bort. det krävs så mycket utav mig själv och jag vet inte om jag kan fixa det.


och vet ni vad det värsta är? Att jag jämför mig med andra i min ålder, dom flyttar, dom börjar plugga, dom gör allt sånt där som jag inte gör. jag får alltid höra att vi alla är olika och att jag inte ska jämföra mig med andra men hur svårt är det att inte jämföra? jag hoppas och tror att jag inte är den enda som känner såhär, det är iallafall vad jag försöker intala mig själv! jag ska vara ärlig, jag är livrädd för vad som ska hända och efter allt som hänt mig under de senaste månaderna, det har gjort att jag blivit så nojig. det jag vill få ut av detta inlägg är varken uppmärksamhet eller att någon ska tycka synd om mig. jag vill bara att dom som läser detta ska förstå hur jag känner och att kanske någon själ där ute känner som jag gör.


jag vet att allt kommer lösa sig tillslut men inte just nu.

Likes

Comments