Jag vet inte om jag borde skriva det här men jag vill ändå att folk ska veta varför jag inte mår så bra. kanske finns det någon där ute som inte heller mår så bra, som kanske har varit med om samma sak. det var som jag själv tänkte, det kommer aldrig hända mig. jag hade fel, det kan hända vem som helst.

12 September vaknade jag upp med ett leende på läpparna. jag kände mig tacksam för att livet gått så bra och att jag var så nära mina drömmar. jag skulle även hälsa på mina gamla kollegor och fika och snacka skit med dom. några timmar senare ( 11.37 ) rasade hela min värld framför mina fötter.

efter att ha sagt hejdå och kramat om dom på jobbet ringde jag mamma. jag gick över stan och skulle ta en genväg till coop ( vilket jag inte skulle gjort ) jag pratade med mamma om att vi skulle ut och träna när hon kom hem när jag plötsligt hör något bakom mig och några sekunder senare känner jag en knuff i ryggen och ett hårt tag om min handled. det är då jag förstår vad som händer. jag börjar skrika allt vad jag har och det enda jag hör är mamma som ropar mitt namn i andra änden, sen avbryts samtalet. jag känner hur min väska som hänger på armen slits bort och därefter känner jag adrenalinet pumpa i mig. jag springer efter men kommer inte så långt när jag känner att mina ben blir tunga som bly och ögonen fylls med tårar. ett hopp inom mig dyker upp när jag längre fram ser en kvinna komma gåendes. jag fortsätter springa och bokstavligt skriker på hjälp men hon bryr sig inte. hon går förbi och ignorerar mig. längre fram ser jag hur rånaren rundar hörnet med min väska och försvinner. jag började skaka, gråta, yra omkring. jag ville bort härifrån. jag ville komma i säkerhet. 10 minuter senare sitter jag inne på polisstationen med flera poliser runt omkring mig. dom stryker mig på armen och förklarar att jag inte ska ta åt mig, att det inte var mig rånaren ville åt utan att det var min väska. jag var på fel plats vid fel tillfälle men jag blev ändå offret.


idag har det gått 5 dagar sedan allt hände. jag mår fortfarande inte bra. jag har inte vågat gått ut själv än för att jag är rädd att någon vill göra mig illa. jag får fortfarande upp bilder i huvudet och hör fortfarande mitt hysteriska skrik och mina rop på hjälp när jag ska sova. jag är ändå tacksam, tacksam för att dom inte gjorde illa mig fysiskt men för varje dag som går försöker jag göra framsteg men jag har svårt att vara själv. det finns så många saker jag skulle gjort annorlunda om jag hade fått chansen. varför skulle jag ta den där jävla vägen till coop? varför var jag tvungen att ha mitt ''plugg godis '' varför gick jag inte raka vägen hem istället? det är såna frågor som cirkulerar i mitt huvud nu.

imorgon kommer vara den tuffaste dagen. jag ska tillbaka till skola och bara vetskapen om att jag ska sitta på bussen med främmande människor gör mig rädd. just nu är jag som en skör glasbit men jag kommer komma tillbaka, starkare än vad jag någonsin har varit för att dessa personer som gjort det här mot mig ska inte få förstöra mig såhär. jag måste få låta det ta tid.


det är okej att vara ledsen, arg och rädd. vi är människor!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

ingen kan egentligen vara gladare än vad jag är för att den 2 maj lägger jag mina lärartofflor på hyllan och byter jobb. det känns superkul och jag vet att jag kommer få det jättebra där jag ska jobba nu. känns även väldigt bra att få jobba heltid nu också, vilket jag inte gjort när jag jobbat på förskola.

annars då, är allt bra med er? jag har tyvärr inte riktigt haft lusten till att sätta mig och skriva här, inte haft något intressant utan det hade mest blivit ett sånt där '' klagande inlägg '' sånt där som jag är expert på men jag ska försöka att bli bättre och mer aktiv här.

nu ska jag ta och kolla ett avsnitt av unga mammor, hoppas att ni får en fin måndagskväll!


Likes

Comments

Varje gång jag kollar på den här fina videon som Therese Lindgren har gjort så vill jag störtböla. Jag har aldrig varit en sån där känslig person som gråter till filmer eller videos men under den senaste tiden har jag blivit superkänslig!

Jag tycker verkligen ni ska kolla på den om ni inte redan har gjort det, jag lovar att ni inte ångrar er.


Likes

Comments

Älskar ni parfymer lika mycket som vad jag gör?

Då har jag ett hett tips till er, det här är min absoluta favoritparfym. Får alltid komplimanger när jag har den på mig och jag skulle nästan inte kunna klara mig utan den. Så om ni är sugna på en ny parfym som luktar gudomligt så rekommenderar jag verkligen den här!

Klicka på bilden för att komma till sidan där den finns


Likes

Comments

hade en helvetes natt, vaknade runt 02.00 med världens vidrigaste huvudvärk som inte ville ge sig. har väl för mycket som pågår i huvudet nu kanske och det är ju förståeligt. Dagen gick annars ganska fort och fick lite ärenden gjorda som kanske inte var dom roligaste men nu är dom gjorda iallafall.

Imorgon är det redan fredag och en till vecka har passerat, helt sjukt vad dagarna flyger iväg. snart är redan januari slut och en hel månad på det nya året har gått och det har varit som en berg&dalbana, både positivt och negativt. Hoppas erat år har börjat superbra!

nu ska jag snart sova för natten och håller tummarna för att inte den där hemska huvudvärken dyker upp igen.

sov gott fina ni, hoppas ni får en bra fredag! ♥


Likes

Comments

Hur fina är inte dessa Lily And Rose örhängen? Fick dom av min syster och om jag ska vara ärlig så gillade jag dom inte speciellt mycket i början men nu använder jag dom i stort sett varje dag.

Om ni också vill bli lika snygga i öronen så klicka på bilden så ska ni komma till sidan!

Ha det bäst ♥

Likes

Comments

Mitt första och senaste inlägg kom den 6 November och sen dess har det varit väldigt lugnt på min skrivfront. Jag ska inte komma med någon dålig ursäkt för jag har ingen på lager. Jag fick bara en feeling av att börja blogga igen och om jag ska vara ärlig så vet jag inte om bloggning är ute just nu men det skiter jag fullständigt i för jag vill skriva och jag vill att NI ska få vara en del utav mitt liv. Jag vill att ni ska få läsa och se vad som händer men jag har ingen aning om någon ens vill sitta och läsa allt jag skriver men jag hoppas ni vill det.

Det har hänt en del sen sist jag skrev. Det har blivit ett nytt år som jag trodde skulle få en bra start men istället blev början på året ett stort magplask, ett helvete rent ut sagt. Mormor beslutade sig för att flyga upp till alla änglarna den 8 Januari, yes det var dagen innan min födelsedag och som ni då förstod så var inte min födelsedag något att fira, jag fyllde ju även '' bara '' 21. Det kommer ju även flera födelsedagar att fira.

tillbaka till mitt skrivande, jag har inte riktigt bestämt än vad ni kommer få se här på bloggen men om ni har något tips till lilla mig får ni hemskt gärna lämna en liten kommentar.

ha det bäst ♥

Likes

Comments

Jag vill först be om ursäkt för att mitt första inlägg kommer att bli ett sånt där " klagande inlägg " men jag har en hel del tankar som snurrar i mitt huvud som jag gärna vill dela med mig av. 


Jag vet att vi alla har våra stunder i livet där man är lite förvirrad och inte riktigt vet vad man vill, jag har kommit in i en sådan period nu. Jag får ofta frågan '' vad ska du göra när du har slutat? '' '' vad vill du bli när du blir stor? '' '' vad är din dröm? ''


till dessa personer vill jag bara skrika att dom ska hålla sin mun stängd för enligt mig är det dom jobbigaste frågorna man kan få i nuläget. hela min hjärna är som en virvelvind, speciellt på kvällarna när jag inte kan sova. Huvudvärk har jag dagligen för att jag är nervös, nervös över framtiden. vad vill jag med livet? vad vill 20åriga Rebecca göra? vi alla har drömmar och mål men mitt mål känns så långt bort. det krävs så mycket utav mig själv och jag vet inte om jag kan fixa det.


och vet ni vad det värsta är? Att jag jämför mig med andra i min ålder, dom flyttar, dom börjar plugga, dom gör allt sånt där som jag inte gör. jag får alltid höra att vi alla är olika och att jag inte ska jämföra mig med andra men hur svårt är det att inte jämföra? jag hoppas och tror att jag inte är den enda som känner såhär, det är iallafall vad jag försöker intala mig själv! jag ska vara ärlig, jag är livrädd för vad som ska hända och efter allt som hänt mig under de senaste månaderna, det har gjort att jag blivit så nojig. det jag vill få ut av detta inlägg är varken uppmärksamhet eller att någon ska tycka synd om mig. jag vill bara att dom som läser detta ska förstå hur jag känner och att kanske någon själ där ute känner som jag gör.


jag vet att allt kommer lösa sig tillslut men inte just nu.

Likes

Comments