Header
View tracker

Igår plåtades jag för en veckotidning - ett personporträtt. Jag och fotografen möttes upp på här på Kungsholmen i en park (som jag aldrig lärt mig namnet på). Den är som en stor kulle.

När han såg mig kollade han oroligt på mig och sa:

- Men oj! Du har ju bara en tunn kappa på dig! Det är kallt!

- Ja, men jag ville inte ha min stora vinterjacka. Den här är snyggare.

- Tidningen hade ett önskemål om vinterklädsel, en vinterjacka.

- Hah ja oj, men det borde de sagt till mig.

När vi börja vandra upp för den där backen så insåg jag att det var likt en skridskobana. Mina klackeskor är helt plana under och jag slirade likt ett fyllo, samtidigt som jag kände att jag halvklättrade. Jag sa:

- Nu säger jag som mormor, herre min Jesus!

Han kollade oroligt på mig och sa att han var rädd att jag skulle slå mig. Jag kontrade med att ibland kan det vara bra med en smäll i huvudet. Skämtet gick inte fram. Han kollade oroligt på mig (lol).

Under plåtningen snorade jag likt Niagarafall (överdriver inte nu). Det rann hela tiden. Är förkyld, men nu var det helt bisarrt. Att snörvla och snyta sig hela tiden och samtidigt åter gå in i mood att se naturlig ut. Jag har fotas en hel del genom åren och kan tackla det mesta, men snor som rinner ner mot läpparna hela tiden och samtidigt le och snabbt byta vinklingar och miner i kameralinsen var ju inte så jävla naturligt.

- Jag kan redigera bort snoret.

Alltså 😂 Jag dör.

Toppen på detta så slängde jag ner min handväska på marken och lutade mig mot ett träd för fler bilder. När jag kollar ner på väskan för att ta en till näsduk, så ser jag att jag lagt väskan mitt i hunddiarre.

Vi bestämmer oss senare för att dra till studion intill för olika miljöfoton där. Jag hinkade kaffe och kände mig genomfrusen.

Bilden är tagen när vi kommit in efter att jag spolat min väska. Jag liksom kollar in i spegeln och tänker: okej det gick ju åt skogen, men jag sminkar till alla sminkförluster av snoret nu i alla fall.

Tack i alla fall Thomas för ett bra jobb trots allt! Vi fick ihop några bra bilder! ✌️Jag skriver här då tidningen kommer i tryck.

Love // Becca

  • 47 readers

Likes

Comments

Jag har ju inte bloggat om nyår! 🎉

Min vän som jag firade hos sa att jag skulle köpa med mig massor av nyårspynt. Det blev nog inte som hon tänkt det.

Medan hon fixade till sig, pyntade jag. Tyvärr har jag bara en bild ifrån massakerpyntet.

Jag hängde ljusslingor, fäste lysande guldballonger överallt + metallic ballonger i alla 🌈färger överallt (plus mkt mer).

Jag satte på alla personer lysande halsband i alla 🌈färger.

Jag hade köpt all mat och vi hade inga som helst recept. Vi gjorde det bästa av situationen. Smördegsknyterna blev en "rulltårta" med en fyllning av 10-11 ingredienser. Det galna är att den blev sjukt gott som förrätt.

När jag stekt oxfilén satte jag tomtebloss på hela steken. Vid nyår sprang jag runt med "eldsprutor".

Min vän skrattade och sa att lägenheten såg ut som en blandning mellan ett thailändskt nyår och barnkalas + någon form av spårad knarkfest. Jag kommer nog aldrig få pynta igen 😂🙏

Efter tolvslaget lyfte vi sådana där pappersballonger som man tänder, men från balkongen.

Alla hade en var och alla skulle göra en nyårsönskning innan vi lyfte dem. Jag och en tjej fick "äran" att lyfta alla önskningar till 🌟

Det gick åt helvete.

Första flög uppåt, sedan rakt ner på gräset och en man stampande sönder den.

Min vän frågade:

- Såg du - vad hände med min?

Jag stod och kollade ner och sa:

- Ehm... den blev söndertrampad.

Jag tror bara att en ballong "klarade sig" av alla försökt, sen la vi ner ballong-kaoset. 

Hur som helst, ballongerna säger inget om vårt nya år. Vi tog inte de förkylda ballongerna på allvar - eller ja vår dåliga kompetens att få dem att flyga 😳. 

Jag vet att jag min diamantvän kommer oavsett få det vi vill av vårt nya år - utefter våra inre drömmar och vår enorma drivkraft. Hon är en nära vän, men har även sedan start varit en av mina förebilder - för hon visar att inget är omöjligt! 

Tack Veronica för alla insikter och för att du är min vän ❤️ Älskar dig enormt. 

Nu har många gjort nyårslöften, men mitt tips är inte att pressa sig med alla löften ifrån ett tolvslag - att en helförändring skall ske direkt. Nyårslöften är till för att brytas 😉

Låt det var mål som du successivt uppnår istället. Ta papper och penna och gör en mindmap. Skriv ditt namn i mitten och dra streck ifrån ditt namn och skriv ner det du vill förändra - om du vill förändra något såklart. 

Genom den får du en översikt. Ändra inget som bara förväntas av dig - utan som du själv i botten av ditt ❤️ personligen vill förändra och uppnå. Det är ditt liv - ingen annans. 

Du har pennan och du skissar - du äger ditt liv. 

Livet är fullt av möjligheter och oftast är - var du än befinner dig - har du större makt att förändra än du anar. 

Gör bokslut för 2016 och se framemot ett nytt spännande år! 

Kärlek // Becca 

❤️

  • 126 readers

Likes

Comments

Bild från planet - visst är havet underbart?

Havet 😍 Jag skall fly Sverige oftare - rastlösa jag byter platser ofta via mitt jobb.

Mörket i Sverige är inte bra för mig. Julen triggar igång massor av ångest kring tidigare upplevelser från min barndom. Jag hatar julen. Annars är det en fin högtid ❤️ Om man fokuserar mindre på hets och stress/press att sprätta pengar - utan kärleken ❤️

Ibland förlorar vi vettet egentligen - lägger ner energi och stor tid på helt fel saker.

En kall vinterkväll i min gamla hemstad Umeå i början av december i år - går jag hastigt i mina höga skor med kassar fyllda med julklappar.

Jag hade pressat schema, min så kallade semester i Umeå varvades med uppdrag i olika städer och kommunikatörs jobb. Jag älskar att jobba och det ger mig energi. Men det som sög musten ur mig var alla minnen i Umeå - som varje gång sköljer över mig varje gång jag kliver av planet.

Jag tar på mig en hel del ansvar privat då jag kommer till Umeå. Där och då. Då mina klackar slår hårt mot isen den kvällen med shoppingkassarna - så känner jag att mina ögon svider - jag är utmattad. Känslomässigt utmattad. Jag var påväg från en person som jag älskar, men som jag hjälpte mycket. Jag gör allt för dem jag älskar ❤️

Ibland ger jag för mycket av mig själv att jag någonstans glömmer min egna själ. Min sjuksköterska hade sagt innan jag åkte - åk inte till Umeå.

Jag tänkte: är hon galen?! Jag har massor att styra upp där.

Jag går där - på en tom mörk gata i Umeå. Snö och isigt. Jag går snabbt. Jag har bråttom - jag måste till nästa person och se till. Jag biter mig i läppen och går snabbare.

Smasch

Jag ser stjärnor.

Himmelen är kolsvart med lysande stjärnor. Jag hade ramlat. Mina kassar låg omkring mig.

Där ligger jag kvar - stirrar på stjärnorna och de stora snöflingorna som svävar långsamt ner över mig.

Jag ligger kvar - inte för att jag inte kan resa mig fysiskt - utan för att slaget rakt ner i marken fick mig att stanna upp.

Jag kollar på snöflingorna - så vackra.

Tiden står stilla liksom min inre känslomässiga stress och stressade puls. Jag är lugn och vill ligga kvar. Nu när jag tänker tillbaka måste det sett sjukt ut om någon gått förbi.

En kasse innehöll flera glas - men jag brydde mig inte att se över om de var hela - jag låg kvar. Troligen slog jag huvudet rätt hårt - men smärtan kände jag inte - utan en stillsamhet.

Där och då - tänker jag - jag drar. Jag har inte haft en riktig semester på 3 år.

Jag bara fan drar - bara bokar och drar!

Jag reser mig upp och drar hem till farfar. Han kollar på mig och säger att jag blöder. Jag hade inte ens känt att jag slagit upp blodiga sår.

Jag var mest tacksam över det hårda slaget i huvudet som fick mig att stanna upp.

- farfar förlåt men jag vill blåsa av, kasta julgranen i väggen. Boka en resa utomlands, bara dra. Jag drar själv. Är det okej?

Han kollade på mig med en blick som han alltid gett mig sen jag var liten och sa spontana saker. En blick med vänlighet som även sa: du är mitt busfrö.

- Becca åk! Unna dig det! Gör det!

Nu är jag här.
Egypten på ett femstjärnigt hotell. Jag valde all inklusive för att bara spara energi.

Första dagen började jag stressigt vid poolen göra mina dagliga scheman. Sen tänkte jag: vad fan håller jag på med?

Jag la ner blocket och solade.
Steka
Bada
Spa
No stress

Jag tog makten över min ångest - jag skapande min egna jul. Drog själv utomlands för första gången. Det kändes så jävla rätt.

Kvinnan jag hänger med här säger att jag ser ut som creme frieche. Ja alltså blek 😂 Nu är jag röd som en gris.

God jul ❤️

Love // Becca

  • 102 readers

Likes

Comments

Resan till Egypten började ju snett direkt 😳😱 Väl vid Arlanda Express så står tåget still. Vi var (konstigt nog) bara tre som skulle med. Personalen säger att det skett en olycka och Arlanda Express kommer inte att rulla på många timmar.

Där står jag och tänker: "jag visste att resan skulle gå åt helvete". Samtidigt var jag lugn och bara kollade harmoniskt på dem.

En resenär var pratglad i sinne och jag fattade inget av hans engelska men jag log vänligt till honom.

Den tredje resenären var en ung grekisk kvinna som frustrerat kliade sig i hårbotten och jag såg att hon aktivt försökte komma på en lösning.

Jag bara stod där och säger: "Ja, vi kommer väl dit på något vis... allt löser sig".

Personalen på Arlanda Express säger åt oss att vi får en taxi gratis till terminal 5.

Där sitter vi tre - så olika personer i en taxi.

Den pratglada mannen som jag aldrig uppfattade var han var ifrån - frågar glatt om det är ganja i mitt snus.

Han säger att kvinnor tycker inte om röklukten så han håller sig till lite whisky och cigarrer. Men inte varje dag.

Han kollade på mig och frågade hur jag kunde använda "ganjapåsar" under läppen så ofta. Ändå fast jag sa 4-5 ggr till honom: "This is not ganja, weed what ever its tobacco like cigarettes".

Jag insåg att han var hög som ett hus. Glad som fan i alla fall.

Allt var så flippat.

Jag kollar ut genom fönstret och tänker: "herregud, börjar det såhär var slutar det då?"

Drar ner pulsen med lussefika

  • 153 readers

Likes

Comments

Jag är nu på Mall Of Scandinavia och shoppar inför resan. Den 22 december åker jag utomlands. Här idag tänkte jag shoppa allt inför resan.

Att snusa och att försöka hitta den "rätta" perioden att sluta eller i alla fall ta ett rejält uppehåll - dessa perioder existerar inte. För en inbiten snusare så finns det inga rätta perioder - jag hittar alltid anledningar - "nej nu är det inte läge" 😩😅

Idag när jag kom hit så tänkte jag "nej, nu tar jag ett rejält uppehåll med snusandet". Så, ja jag köpte inte snus.

Jag går runt och hittar inget jag kan ha till resan. Inne på Clas Ohlsson letar jag ett biträde - det fanns inga. Tillslut ser jag en - äntligen! Nej han var gjord av papp.

Allt snurrar. Jag börjar tro att jag har rejäl feber och börjar bli förkyld. Förvirring - alla ljud skär inom mig och alla intryck av människor och butiker - sätter mig i förvirring.

Jag tar mig i kragen och går in på Apoteket för att köpa solkrämer. Där inne går butiksbiträdet mellan olika märken och visar. Jag får inte ihop priserna - vilka jag tyckt varit bra hittills eller inte.

Biträdet kollar på mig:
- Är du okej?
- Ehm, nej allt snurrar.
- Skall jag hämta vatten?

(jag blir tyst för en stund och säger)

- Nej fan, vet du vad jag har sådan brutal snusabstinens. Jag har bara druckit två koppar kaffe idag med (brukar starta dagen med 5st).

(med en mild och vänlig röst säger biträdet)
- Vet du vad tjejen, jag plockar undan bakom disken de solkrämer du tyckte mest om. Gå nu och köp snus *hon pekat* GÅ DIT. Snusa och drick kaffe och kom hit igen så hjälper jag dig sen. Då blir allt mycket enklare.

Att säga så till en person som är snusare deluxe och just tagit uppehåll - har bara en utväg. Man köper sitt jävla snus.

Nu sitter jag här med två prillor i käften och med en stor kaffe. Jag är lugn - ser allt klart. Nu inser jag att på 3h har jag inte hunnit något på min inköpslista. Jag sitter bara med en kasse från ZARA - med en klänning jag inte ens tänkt ta med mig till Egypten.

När hittar man rätt tillfälle? Det finns inga. Det gäller att ta en period att plågas - men inte nu - inte innan resan😂

Amen mitt snus🙏

  • 182 readers

Likes

Comments

Bipolär sjukdom, Depression, Ett bipolärt hjärta, föreläsning, uppsala, uppdrag

WOW! Vilken kväll! Jag höll föreläsningen Ett bipolärt hjärta i Uppsala med 100 förhandsbokningar. Just den föreläsningen är min mest anlitade och handlar om att leva med bipolär sjukdom. Tack Föreningen Balans Uppsala och Studieförbundet Vuxenskolan som gjorde den här kvällens föreläsning möjlig!

Jag är tacksam att jag har möjligheten att sprida kunskap och hopp genom mitt arbete. Vi skall inte hålla käften om psykisk ohälsa och känna skam. Alla kan göra skillnad! Vi förändrar genom att vi pratar om psykisk ohälsa och hur vi pratar om det. Vi förändrar här och nu och inte sedan. Tillsammans gör vi underverk!

Det här var min sista föreläsning för allmänheten innan julen. Nästa vecka har jag två föreläsningar i Västerås och sedan åker jag utomlands och tar den där semestern för mig själv som jag inte kunnat göra på flera år (av många anledningar).

Se bilder nedan: Jag blev så paff då jag går omkring innan föreläsningen och förbereder och stöter på Denise! Herregud, jag blev så paff - att stöta på henne i Uppsala! Vi är kollegor via Hjärnkoll och föreläste ihop 2013 i Lycksele.

Lycksele 2013

Jag avslutar en bild på mig och Henrietta. Vi har följt varandra på sociala medier och haft kontakt där igenom. Äntligen träffades vi! Henrietta driver Vackra Maskrosbarn och jag beundrar den här tjejens styrka och mod enormt! Hon berättar om att växa upp med alkoholism. Vilket 200 000 barn gör i Sverige idag. Tänk er att det är så många. Tänk hur många som har det som familjens stora hemlighet och hur många som känner sig ensamma i det.

Personer som Henrietta behövs! Hon ingiver hopp. Följ henna på insta vettja: vackramaskrosbarn

Stor kram till er och kärlek // Becca



Likes

Comments

Nu sitter jag på tåget hem från Västerås. Jag höll ikväll först en inspirationsföreläsning med övningar om att våga tro på sig själv och nå sina drömmar - sedan hade vi samtal.

Vilket gäng! Samtalen var fina och som en kvinna sa:
- Det är som att vi är bland vänner.

Det var vackert - alla möten. Jag är tacksam över att få ha det här jobbet och även jag är fylld av ny inspiration och glöd efter denna kväll!

Tack till er alla!

Kärlek // Becca

Likes

Comments

Du vet väl att du är bra som du är.

Att du är värdefull som du är.
Att du har ett värdigt liv att leva hur det än ser ut.
Du är viktig. Du behövs.
Ingen är som du och du är unik.
Ta hand om dig.
Alla har bra egenskaper, plocka fram dina.
Se dem.

Det finns inga hopplösa fall. Jag var den hopplösa patienten, den hopplösa dottern, den hopplösa tjejen i skolan. Men vet ni vad? Människor runt omkring mig hade fel. Likaså jag, när jag trodde att livet inte gick att vända, så har det bevisat sig att det gick. Alla kan förändras.

Se det goda hos varje människa.

Ingen är hopplös.

Du, ja du, du är bra som du är.

Likes

Comments

Nu är det mitt i natten, men igår kväll höll jag i en kväll med ett gäng ungdomar. Vi pratade om psykisk ohälsa och att vara medberoende - allt vad det innebär.

Sammanfattningsvis så ville jag bringa hopp. Ändå om livet kan kännas tungt i perioder eller att man känner att det är kört - så med tiden blir det bättre. Jag trodde förut att mitt liv var över med allt bagage från min barndom och min bipolära diagnos.

Mitt liv var inte över som jag trodde förut 🙏

Inatt kunde jag inte somna - så jag gav upp sömnen och klädde ut mig till ett spöke 😱 Haha! Nej, men jag kör min favorit ansiktsmask som jag använt i flera år, den är grym! Neatrogena mask & wash.

Love // Becca

  • 213 readers

Likes

Comments