Header

Cecilia var hos mig idag och hjälpte mig att montera en TV-bänk. När vi packade upp TVn så var "foten/plattans" skruvar borta.

Jag drog i sista minuten in på Clas Ohlssons. Det var verkligen - de sista minuterna. Jag tog tag en i personalen:

- Hjälp! Jag har skruvproblem

Jag skulle till skruvarna - men såg så sjukt coola lampor på halva priset. Stora klotglödlampor. Jag sa att nu vet jag inte hur jag skall göra för en sån här måste jag bara ha.

Tidsperspektiv och min ADHD är ju inte vänner och inte impulsiviteten att glida in på sidospår för den delen heller.

Medan jag ena sekunden i ren stress drog i håret och letade efter den bästa glödlampan sa personalen:

- Skulle vi inte kolla skruvar sa du?

Just då hör jag i högtalarna: Nu stänger Clas Ohlsson välkommen åter imorgon!

Jag säger till den kvinnliga personalen att nu är det kris alltså. Jag måste bara ha skruvarna idag. Vi halvjoggar dit och under tiden säger jag:

- Vi gör det hela enkelt, hörru, ge mig bara en typ "skruv allround låda". Jag skall skruva i min TV kortfattat!

Hon joggade tyst.

Väl bland skruvarna. DET VAR HUR MYCKET SOM HELST!

- Ja jag vet inte vad jag skall säga, jag vet ju inte vad du söker exakt.

- Nej inte jag heller.


Tystnaden slog över oss två likt ett moln och där står vi och ser över miljontals skruvar. Där och då inser jag att det finns inte bara en skruv eller fem olika som skulle funka - det finns satans många olika skruvar. Jävligt många.

- Seriöst det här går inte ihop i min ADHD hjärna nu. Jag får panik alltså, jag blir låst. Jag måste hem. Förlåt att jag virrade.

Jag slet ett paket skruvar och inser att jag har en glödlampa i kundvagnen också.

Amen #adhd

🙏

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ikväll har jag fikat med min vän Frida och sonen Adam. Gud vad Adam är söt! 😍 Han växer så snabbt nu.

På tal om barn jag har drömt tre nätter irad nu att jag fött barn. Det har varit så ljusa och harmoniska drömmar. Jag har varit så fylld av kärlek och lycka då jag vaknat. Jag har aldrig dröm sådana drömmar förut. Vet någon som kan drömtydning skriva vad de betyder?

Här kommer i alla fall bilder ifrån ikväll.

Snusfri dag 2️⃣


Love // Becca

❤️

Likes

Comments

En sak jag velat i flera år är att sluta snusa. Ifrån botten av mitt hjärta. Det är ju bara jag som kan göra detta så jag tog tag i det igår 😍

Jag har gjort det två gånger förut. En gång på 6 månader och en gång på 18 månader.

Varför föll jag tillbaka? Inte var det abstinens i alla fall. De första veckorna är brutala med abstinens. Men min erfarenhet försvinner den efter runt 4 månader.

En gång som jag föll tillbaka var på studentflaket, jag skulle bara "ta en snus för att fira studenten". Sen var jag fast igen.

Igår var jag på Apoteket och apotekaren Gunilla sa att det här skall jag klara av och hon smällde på ett nikotinplåster rakt över disken.

Jag tar en dag i taget. Faller jag dit igen så tänker jag inte slå på mig själv ❤️ Skulle allt gå åt helvete - ja men då var jag snusfri under en period i alla fall 😘

Men målet är = att sluta.

Här i bloggen längst ner i varje inlägg får ni se hur många dagar jag klarat. Se längst ner inlägget! Där kan ni ha koll 😬

Är det någon som läser nu som slutat snusa? Kommentera hur det var eller är!

Snusfri dag 2️⃣

Love // Becca

❤️

Likes

Comments

Hej och godmorgon ☀️

Tinder är inte min grej, aldrig varit. Igår kollade jag in presentationer för att vissa är faktiskt jävligt komiska. Jag hittade denna man. Jag undrar flera saker här:

- ALLTSÅ vad tänker han utav valet av bilder?!

- Vad är hans mål? Vad är MÅLET? Dejta eller mörda?

- För vilken kvinna skulle våga gå på dejt med honom? Det känns som att tacka ja till tortyr eller att dö.

  • 166 readers

Likes

Comments

Jag har haft en heldag i Stockholm och träffat min fina vän Jessica. Under flera år bodde vi ett stenkast ifrån varandra på Kungsholmen.

Vi hade som vana att ta långa promenader och dricka kaffe. Gud vad jag saknar de spontana promenaderna med henne. När jag nu besöker Stockholm för möten så försöker vi ofta få ihop tiderna för att kunna ses. Där och då är det som att jag glömmer bort att jag skall hem till Västerås med ett tåg. Det känns som alltid - som det var förut.

Jessica sa idag: Du är min vän för evigt ❤️ Jag sa detsamma till henne. Där satt vi på Thelins konditori som är vår favvo och vi fick tårar i ögonen. Vår vänskap är fin och jag är tacksam. 🙏

Med Jessica kan jag gråta och framförallt skratta tills jag inte får luft 😀❤️ Våra skrattattacker ekar säkerligen. Vi bryter verkligen ihop av garv vissa stunder. Innan jag träffade henne idag var jag helt slut och kände mig helt grå - men nu är jag upplyft av positiv energi. 

Tack för idag Jessica!

Love // Becca

❤️

Likes

Comments

Jag stod vid en väg och väntade på att mina bröder skulle hämta upp mig igår. Vi skulle till begravningen. Min farfars begravning. Älskade farfar ❤️

Enda sedan jag gick på dagis har jag tänkt att bland det värsta som kan hända är att farfar dör. Det här kanske låter konstigt men så är det. Jag har väldigt bra minne och jag minns redan som ett litet barn att jag skulle gå sönder om jag förlorade farfar. Men jag visste att den dagen skulle komma någon gång.

Nu när jag skriver så är jag ändå tacksam att jag fick ha farfar i mitt liv tills det år jag fyller 30. Jag är tacksam. Vår relation har alltid varit bra och jag har inget minne att vi bråkat eller att det varit dålig stämning mellan oss två.

Jag minns så mycket fint 🙏

Igår var dagen då farfars begravning ägde rum. Jag står där vid vägen - väntar på att mina bröder skall hämta mig. Jag har en svart lång klänning och svarta klackeskor. Jag hade sminkat mig med foundation och lite rouge. Ljusrött läppstift.

Det slog mig där och då att jag inte grät, utan stod där i en egen bubbla. Där jag varken hörde trafiken eller människor. Jag sökte bara med blicken efter en silvrig bil.

Jag undrade varför jag inte grät. Samma vakuumbubbla var jag i när jag fick beskedet att han gått bort. På något vis nu i efterhand så förstår jag att det är det ett själsligt försvar - mot den smärtan som allt innebar.

Begravningen.

Jag grät.

Jag stirrade.

Jag tappade bort var i Bibeln vi sjöng ifrån. Min bror pekade ibland vilken rad vi var på.

Ibland bara kollade jag på kistan och önskade att där jag var och det som hände - inte var sant.

Rebecca, inse farfar är död.

Allt gick så snabbt. Vi skulle helt plötsligt lämna rosorna på kistan. Jag hade med mig en handmålad tavla ifrån Egypten som var ihoprullad i en fin förpackning.

Kära farfar, det var den jag köpte till dig i Egypten som jag nämnde i telefonsamtal därifrån. Jag sa att det kommer inget vykort - utan en större finare sak. Den skulle jag ge till dig i Umeå.

Det jag inte visste var att den tavlan skulle jag lägga på din kista med en ros. Gråtandes.

Tavlan var fylld av fåglar i regnbågens alla färger. Vi hade fåglar som vår gemensamma symbol för livet.

Begravningen var stillsam och fin - trots smärtan. Nu fick du vila fina farfar. Jag vet att du har lugn nu.

Jag har en likadan tavla ifrån Egypten. Den skall jag sätta upp hemma. Minnas dig och allt du lärt mig om livet. För du har lärt mig massor ❤️ Även våran relation har lärt mig att kärlek är det finaste vi har.

Ta vara på tiden med dem ni älskar.


All kärlek // Becca

Vila i frid

❤️

  • Vardag
  • 273 readers

Likes

Comments

Jag är i något förnekelse stadium i min sorg. Logiskt förstår jag att han är borta - men logiken krossas - då mitt ❤️ vill ha farfar kvar vid liv.

Imorgon är begravningen och jag vet inte hur jag kommer klara det. Då kommer allt bli så klart och tydligt - farfar är död.

Jag har verkligen gruvat för den här begravningen. Att ens boka biljetterna till Umeå tog flera dagar innan det var gjort. Jag har dragit på att köpa kläder och skor till begravningen tills idag. Jag köpte det sista 3 minuter efter att en butik stängt.

Innan hade jag i timmar hemma hos min vän där jag bor ramlat ihop. Nästan svimmat. Spytt och legat på golvet vid toaletten för att hela rummet bara snurrade. Bara det faktum att fatta att imorgon är dagen och nu måste jag köpa den svarta klänningen - nej min kropp bröt ihop.

När jag pratade med min vän Emelie i telefonen så visste jag inte om det var hon som ringt mig eller om det var jag som ringt henne. Hjärnan bara slog på off.

När jag senare var på stan och handlade så fick jag svimattacker och lutade mig mot olika saker. Det hände någon gång mitt i ett samtal med ett butiksbiträde och då sa jag bara rakt ut: Jag skall på begravning imorgon det är därför jag är snurrig.

Jag fick ihop allt och Emelie mötte upp mig. Det var så skönt att vi bara kunde sitta där i solstolarna och äta glass. Prata om sorgen men även om annat. Jag fick ett andrum för min ångest.

Tack fina Emelie ❤️

Love // Becca

❤️🦋❤️

Likes

Comments

Gah nej! Denna morgon!


Mina vänner är van vid detta - att jag gör bort mig. En hel del av er som sett större föreläsningar med mig har nog varit med om mina misstag. De på scen bjuder jag på - vad skall man göra liksom.

Men imorse (Faaauk!). Jag skulle ringa Fonus för att extrakolla när begravningen var för min släkting. Jag hade sådan ångest att ringa samtalet för jag tycker det här är jobbigt. Vill tillägga att jag är riktigt virrig på morgonen också.

Det här samtalet blev helt fel 😱

Nu i efterhand beundrar jag att telefonisten på Fonus inte skrattade till - hon behöll sin allvarliga men milda röst hela tiden.

- Hej och välkommen till Fonus.

- Hej! Jo, jag heter Rebecca Anserud. Jag undrar bara en sak...

- Ja?

- Jo, när exakt är min begravning nu på torsdag?

(tystnad....)

(tystnad....)

(jag börjar inse vad jag sagt....)

- Alltså nej! Nu blev det fel. Vi tar om det. Alltså shit nej!

- Ja, vi tar om det, vad är namnet på personen det gäller?

Ni får garva åt detta för det är riktigt jäkla tragikomiskt.

Love // Becca

😩

Likes

Comments

Att vara snetrött på en flygplats är verkligen en karatesport. Jag var kissnödig som ett as när jag väl kom till Arlanda. Att checka in bagage var inte prio, så jag skyndar mig med båda kabinväskorna till första möjliga toalett som var en rulltrappa ner. Där och då stirrade jag mig i spegel och tänkte: " illa ser jag inte ut för att ha varit vaken en natt".

När jag ser bilden nu idag - så ser jag att jag typ skelar med ögonen 😂. Jag ville verkligen intala mig om att jag klarar detta.

Väl i rulltrappan upp så tänker jag ännu att jag är "skillad" i vakenhets-karate. Jag liksom i tankarna tänkte: "Jag är ju grym som så smidigt slänger upp båda mina kabinväskor i rulltrappan bara sådär. Sedan bara glider jag med så fantastiskt enkelt. 👼

Jag intalade mig själv så innerligt att jag inte var trött - att jag tillslut trodde på det. Trots att jag hade varit sömnlös i en helt dygn.

Bakom mig hör jag ett enormt bambomfläng-ljud och jag undrar vad som händer. Då ser jag min ena kabinväska studsa som en - ja likt en studsboll nerför hela rulltrappan. Ett jäkla ljud som drog åt sig mängder med blickar då jag kommer upp (tur att ingen stod bakom). Med en trött och nästan obrydd framtoning svarade jag människors blickarna med: "Ah tja det hände en liten olycka bara..."

Jag började inse att vakenhets-karate är dumt på en flygplats och jag lovade mig själv att skärpa till mig. Jag försökte se "normal" ut. Samtidigt ser jag så många kolla in mig. Väl vid spegeln 40 min senare - ser jag att jag på något vis lyckats dra ut mitt mörkrosa läppstift över hakan. Det såg förjävligt ut. Likt en konstig krigsmålning.

Amen sömnlöshet.

Ta det lungt // Becca

🙏

Likes

Comments

Alla mina tårar sedan farfar gick bort har inte varit av sorg. Utan även mängder med tacksamhetstårar - över att jag har så fina människor i min närhet. All kärlek har strålat och ibland har jag brutit ihop av ren tacksamhet - för det är så fint ❤️ Och det är heller ingen självklarhet med så fina vänner. Jag är tacksam.

Jag tänkte på en sak nu rent spontant. Många i överlag är rädda att närma sig en person i djup sorg. Jag var livrädd förut också. Vad skall man säga? Vad skall man göra? Kan det bli helt fel? Många undviker personer i sorg - inte oftast för att de inte bryr sig - utan för att de är rädda att göra FEL.

Jag kan inte tala för alla, men vad jag uppskattat enormt är att vänner och anhöriga hört av sig. Att de visat att de finns med kärlek. Att de vågat fråga hur jag mår och tänker kring det som hänt. Att de har lyssnat. Att jag fått gråta ut då jag behövt och även fått berätta om så mycket fint rörande farfar. Jag och farfar har så fina minnen ihop.

Jag är också tacksam över att det varit en vågskål i det hela och är. Att allt inte cirkulerat kring att farfar är borta. Utan att vi umgåtts eller haft kontakt som vi brukar. Jag har känt sådan värme i det. Att ni bara finns i mitt liv.

Oavsett, det är aldrig fel att fråga någon i sorg hur det är. Det är aldrig fel att säga att man bryr sig. Det är heller inte fel att fråga personen om att umgås och mellan varven prata om andra saker. Det kan för många i sorg vara en lättnad - att andas en del sorgen. Allt handlar i slutändan om att vara en medmänniska - att finnas här och nu i stunden. Att ta det utefter det. Med kärlek och omtanke.

Tack till er alla som funnits och finns nu för mig. Ni vet vilka ni är ❤️ !

Kortet fick jag av Tefflan under vår roadtrip. Stenen fick jag av Jessica som ni ser på bilden.

Love // Becca

❤️🦋❤️

  • 326 readers

Likes

Comments