View tracker

Mycket blandade känslor just nu. I går hade jag min sista natt i lägenheten tillsammans med Carolin. Imorgon flyttar hon tillbaka hem till Sverige, och vem vet när hon flyttar tillbaka hit till Oslo.. Om hon ens gör det? Vi har bott tillsammans i snart två år. Två år som varit helt fantastiska, en bättre roomie har man fått leta efter och det kommer nog inte finnas någon. En stor anledning till att hon flyttar ut är för att hon känner sig ensam, som jag har förstått det. Och jag förstår henne, skulle absolut inte tvinga kvar henne. Men det är också en del tack vare mig som hon känner sig ensam, nu som jag har tillbringat mestadelen av min tid tillsammans med Daniel hemma hos honom. Ena delen av mig säger att det hade hänt förr eller senare med någon av oss. Någon gång måste man gå vidare från kollektivet och satsa på något som tar en framåt på annat håll. Kollektivlivet känns ju mer som en period i livet som man måste lämna någon gång. Och för mig kändes det rätt nu, det bara blev så naturligt när jag träffade någon att dela mina dagar med på ett mer intimt sätt. Usch, vad det där lät vuxet...

En annan del av mig blir så innerligt ledsen. Hon har blivit min bästa vän under de här två åren. Trots att jag har haft mina mental breakdowns ibland eller varit på dåligt humör så har vi haft varandra. 

Jag har några av mina roligaste minnen med henne, bästa historierna om hur vi klantat oss ute och hur vi båda blivit hysteriska över att inte hitta rätt kläder. Bästa människan att vara bakis med, att äta för mycket godis med och att baka med. Helt klart den vildaste att gå ut med och man kan alltid lite på att hon hittar på något roligt om man är uttråkad. 

Det har varit tråkigt att tänka på att hon ska flytta och att det verkligen blir av. Även om jag är hos Daniel mycket så innebär det att vi inte ens kommer ses ibland, som i veckorna eller bara när vi vill ta en fika. Möjligtvis bara när hon kommer hit och hälsar på och det blir ju inte varje helg direkt..

Det är oavsett ledsamt känner jag nu. Tuft att se sin bästa vän flytta och veta att en otroligt härlig tid är över. Så idag ska jag låta mig själv känna mig lite ledsen och så ska jag ta lite tag om mig själv när jag har deppat färdigt. Jag skulle vilja springa hem, krama om henne och be henne stanna. Men jag vet att hon kommer trivas bra hemma med sin familj och allt.

Jag önskar min Carolin all lycka, puss på dig om du läser det här. Lova att komma och hälsa på och glöm helst av allt inte bort mig ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det finns en äkta vän som betyder så mycket för mig. Vi bor på två helt olika platsen i världen men det går inte en dag utan att jag saknar henne. Hon är den jag kan vara långt ifrån och inte se på månader, men fortfarande sakna henne varje dag. Vi har känt varandra sen vi gick i grundskolan, gått genom hela högstadiet tillsammans och hon förlovade sig för några år med min bror. Kan ni tänka er den, när bästa vännen är tillsammans med brorsan, finns det något mer komiskt?

Vi ses nu i genomsnitt 2 gånger om året, hon bor i Spanien och jag bor i Norge. Det gör mig så ledsen i hjärtat att vi inte kommer bo i samma land på många år. Av allt som jag gick genom med ett psykiskt galet ex, en familjehistoria som inte var helt fullständig och bara ett normalt tonårsliv – så har hon ALLTID varit där. Och jag har alltid varit där för henne. Vi kan bli arga på varandra, ryta ifrån och säga att sådär beter man sig inte. Vi kan ringa och gråta helt hysteriskt i telefonen eller bara sitta tysta och säga ingenting. Ringa varandra uppe på toppen av lyckomoln och glädjas åt varandras lycka och framgång. Det kallar jag vänskap. Hon är min vänskap som jag önskar alla att få uppleva. Och trots att hon kan ses som lite annorlunda i andras ögon, så kommer hon alltid att vara min bästa vän. För jag vet hur hon är och varför hon är som hon är ibland och jag accepterar det. Precis som hon gör när jag tar dumma beslut eller bara beter mig som en sexåring i tandläkarstolen. När jag är ledsen är hon ledsen med mig och när jag är arg står hon med bakom min rygg med en machete och är redo att kapa benen på den första som rör sig. Hon är min bästa vän. Rebecca!


Likes

Comments

View tracker

Imorgon åker jag hem till Sverige för en kortare visit på 3 dagar, men ikväll blir det en dejt med min fina❤

Likes

Comments

Jag tänker risa mina besökare i det här inlägget. För att vara ärlig och lagom bitter så gäller detta enbart mina norska besökare än så länge(med tanke på att jag bor i Oslo). I bygget där jag jobbar har vi ett säkerhetssystem. Säkerhetssystem är där av en anledning och ska också följas av en anledning. Det ska följas oavsett om man är här för att äta lunch, prata om Oslos planering av avlopp eller om du bara är en bitter pensionär som ska på snart pensoinär-kurs.

Klockan 07.53 klev jag in på jobbet, för att vara exakt 7 minuter innan min arbetstid börjar. På mina ca 5 minuter innan klockan slår 8.00 ska jag starta upp dator med alla system, lägga fram allt jag behöver, kolla mina mail snabbt och till sist slå upp dörrarna som öppnar för allmänheten klockan 8.00. Nu har jag nämnt för er 3 gånger att min reception öppnar klockan 8.00, och nu blev det plötsligt en fjärde gång. Dessutom står det på porten in här och borde också vara ganska självklart när du pryder våra glasdörrar med ditt svettiga ansiktsavtryck efter att ha rusat rakt in i glasdörren klockan 07.52.

Då ska jag klargöra tre saker.

#1 ICA öppar klockan 07.00. Inte 06.52 eller 06.41. De öppnar klockan 07.00. Oavsett om du vill köpa en liter mjölk eller tuggummi för att du har tunghäfta. ICA öppnar inte tidigare enbart för att du ska bara, det gäller bara eller det går fort. Det samma gäller min reception. Om du ska upp till ditt möte innan kl.8.00 förväntar jag mig att du har all information du behöver för att ta dig dit på egen hand nu som du ändå smitit in innan vi öppnar – om inte så står jag till tjänst efter kl.8.00. Precis som på ICA eller Hemköp så gäller kösystemet här också. Jag bryr mig inte om du är här flera dagar i veckan eller om du är sen till ditt möte, det är kösystem som gäller och har alltid gjort. Du, och ingen annan för den delen, går absolut inte under benämningen VIP-gäst och kommer inte behandlas som om du vore det heller.


#2 Regler är till för att följas. Du ska oavsett ålder, 38, 65 eller 72, följa reglerna här. Hemma hos dig tar jag av skorna i hallen, kastar skräp efter mig och gör inte handavtryck på ditt fönster. Här ska ni ta en namnlapp innan ni går in i bygget och den ska registreras ut när du går hem. Det gäller även om du har höftprotes eller om du ser dåligt. Om du är sen till ditt möte kan du inte skuldbelägga mig. Jag bryr mg inte, om du blir mindre stressad av att veta det. Dessutom, receptionen bemannas av mig, receptionen är min zon med mina arbetsuppgifter. Du har med andra ord ingen som helst rätt att lena dig över min disk och börja rota bland mina papper bara för att hjälpa till. Det gör mig enbart irriterad och du kommer antagligen få vänta i 5 minuter extra enbart för att ha inkräktat på min zon och blir där med ännu mer sen till ditt möte. Om du inte vill ta emot namnlappen för att du är så hög i dig själv, behöver du inte förvänta dig att jag kommer le åt dig när du tackar för besöket, jag kommer tacka för att gäster som du just gått hem.

#3 Det är inte mitt fel att du inte vet hur du ska ta dig ut ur dörren eller vad du ska göra med din namnlapp. Du har bara inte varit uppmärksam nog, utan bara viftat bort det sådär otrevligt och nonchalant när jag försökt prata med dig i all hast. Du har fått höra det av mig en gång och läst det på tre olika skyltar i receptionen. Så när du står där och trycker på glasdörren, där det står en tydlig beskrivning – TRYCK PÅ KNAPPEN OCH PUTTA PÅ GLASET – då ser du bara dum ut. Jag kommer sitta här och se väldigt upptagen ut med näsan långt in i dataskärmen tills du själv fattar vad du ska göra. Tids nog fattar du, precis som de andra 214 andra nonchalanta gästerna fått fundera ut själva. Glasdörren är inte trasig och jag har inte varit otydlig. Jag rekomenderar att du lyfter blicken lite när du kommer hit och att du läser information som är plasserad rakt framför ansiktet på dig.


Likes

Comments

Nu som jag sitter här och tänker, så tror jag att 2016 kommer bli ett av de bästa åren hittils. Jag ser bara på det här året med positivitet.

Mars

  • Nästa vecka åker jag hem onsdag-söndag, jag hoppas på att få med mig Daniel
  • Hemma ska jag se Darin live med Daniel, antingen i Sverige eller i Oslo


April

  • Resa till Cypern med Daniel i april

Maj

  • Första maj börjar jag på nytt jobb
  • Pappa kommer hit i maj, vi ska gå på Mumford and sons

Juni

  • 11 juni springer jag Color Me Rad i Göteborg tillsammans med min faster och mina två yngre kusiner

Augusti

  • Första veckan i augusti åker jag till Cypern igen, denna gången med Daniel och hela hans familj
  • I augusti flyttar jag ut ur mitt kollektiv på Bislett, jag är spänd på vart jag hamnar efter det

Oktober

  • OM min bästa vän Rebecca bor kvar i Malaga i oktober, så blir det en visit där.

Bjuder på selfies från förra helgen som var

Likes

Comments

Det är fredag och det vankas helg. Tidigare skrev jag om ett besked som lyfte mig högt över marken. Jag har alltså fått ett nytt jobb, vilket innebär att jag har mina 6 sista veckor här i receptionen. Jag kan inte glädjas mer än vad jag redan gör. Det är en stort lättnad i hela kroppen. Receptionistjobbet har varit ett bra jobb med fasta arbetstider. Samtidigt som jag har trivts här har jag känt mig så understimulerad. Mitt jobb innebär att jag sitter med ansiktet i datorn åtta timmar varje dag. Ingen som helst chans till att jobba övertid och ensam från morgon till eftermiddag. Givetvis har jag haft gäster som ska på besök hela dagarna, men jag sitter här och leder receptionen helt ensam. Äter min lunch ensam också, medan alla andra i bygget har kollegor. Dessutom har jag alltså hela dagarna på mig att skrolla genom både facebook, Aftonbladet och Paulas blogg minst 200 gånger. Jag har också besvär med min nacke, så huvudvärken gör mig påmind om det näst intill varje dag. Det ska bli så fantastiskt skönt att få byta jobb.

Mitt nya jobb blir i en bar på Oslo flygplats, Gardemoen. Där kommer jag ha lite olika arbetstider varje dag och ha helt ledigt vartannan fredag-söndag. Det här jobbet kommer innebära arbetskollegor, nya rutiner, chans till att utvecklas till teamleader och jag kommer känna att jag verkligen jobbar. Jag ser också en dl chanser i att jobba extra, antingen i baren eller osm servitris som vanligt. Jag ser enbart fördelar med det här och är spänd på hur mitt 2016 ser ut. 

Likes

Comments

Usch vilka nedslående resultat. I maj 2015 måttade jag hela mig. Armar, bröstet, rumpa och ben, ja allt. Visserligen är det snart ett år sen och sen dess har jag inte måttat förrens i söndags. Men så som jag har tränat ända sen oktober så fick jag en mental chock kan man säga. Runt armarna hade jag minskat ynka 2 cm, vilket jag kan acceptera. Det är först nu efter årsskiftet 2015-2016 som jag har ens lagt energi på armarna, så ca 2 cm på 8 veckor är faktiskt helt okej. Men runt höfter och midja har jag alltså PLUSSAT 4 cm. Skojar du med mig, 4 centimeter pluss? Så som jag ändå har slitit? Är det sant? Jag blev så besviken. Det var pinsamt att stå framför Daniel och låta honom se mina nya resultat. Han måste undra vad jag stoppar i mig och vad jag gör när jag inte tränar tillsammans med honom.

Jag vet att de tidigare resultaten var nästan ett år gamla, men just därför var jag så säker på att de nya resultaten skulle vara inte bara lite märkbart bättre, utan också betydligt mycket bättre. Till skillnad från Daniel så är jag inte ute efter den där bodybilders-kroppen, utan mer en slimmad och tonad kropp. Givetvis tränar jag för att få upp styrkan igen, men definitivt inte på samma nivå som Daniel. Jag äter mina regelbundna mål 5 gånger om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Ofta blir middagen så sen så jag vill inte ha kvällsmaten. Men jag småäter alltså ingenting, absolut nada, mellan mina mål. Min ätardag är på lördagar och det brukar jag förhålla mig till. Jag kan erkänna att någon helg, men absolut långt i från alla, så har jag ätit lite gott på söndagen också, som blivit över från lördagen. Jag förstår inte hur jag kunde få de här resultaten när jag ändå stått i så intensivt med träningen. Hur armarna kan ha minskat men att midja och höfter har ökat. Hur är det möjligt och vad gör jag för fel ? Kan resultaten har blivit såhär enbart för att jag har minskat på cardion i det sista? Resultaten var nedslående och jag kände hur musten sögs ur mig. All motivation blev som bortblåst och jag blev bara ledsen faktiskt. Det är ju ett uppenbart bevis på att jag definitivt inte gör tillräckligt och mitt mål med att kunna göra pullups till sommaren känns längre bort än de gjorde för 3 veckor sen.

Nu som jag har det så stilla på jobbet under eftermiddagen så kommer närmsta timmen gå til att lägga upp en ny träningsplan. Cardion ska tillbaka på schemat och fokuset ska bli på intensivare styrkepass.


Likes

Comments

Tänk vad humöret kan svänga. Igår kände jag mig så obekväm i hela min form och ville bara kräkas ur mig negativa saker om hur jag kände mig för stunden. Idag, för ca 25 min sen, fick jag ett telefonsamtal som lyfte hela mig 200 meter över marken. Jag berättar inget om det ännu, ifall det inte går som jag vill. Som min bästa vän Rebecca säger ta inte ut lyckan i förskott, å blir man så ledsen om det inte blir som man vill, vilken tur att jag har vänner som håller mig på marken! Nu hoppas jag att den här dagen ska gå fort och att jag snart får ta helg. Nu ska jag lyssna på lycklig musik, njuta av att det är stilla på jobbet och bara le resten av dagen. Livsglädjen är på topp, gott folk ❤

I brist på bilder får ni en oldie från en lycklig dag i somras

Likes

Comments

Daniel längtar så han håller på att avlida och det gör nog jag med. Idag skickade han en bild på väderprognosen som bara visar stadigt stigande temperatur för varje dag. På lördag är det 24 grader och om två månader är det säkerligen minst 30 grader. Två månader. Två månader av evigt längtande, dragdrömmande och jag kommer hinna åldras till en ålder av 50-känsla. Jag försöker tänka att det kommer gå fort, men det gör det verkligen inte just nu. För att tiden ska gå fort så är det bra med tidsfördrivande planer.
Det här ska jag hitta på för att tiden ska gå snabbare

  • Några dagar hem till Sverige tillsammans med Daniel.
  • Förhoppningsvis jobba extra någon helg.
  • Köpa en bikini (Bara vetskapen av att ha en ny bikini i garderoben kommer göra att tiden går ÄNNU långsammare)
  • Förhoppningsvis få till några kvällar av thè och massa prat tillsammans med Elin.
  • Se till att den här listan blir superlång under tiden som jag väntar..






Likes

Comments

Daniel har ju fått flytta sin lägenhet en våning upp och har fått ett vettigt kök där uppe. Det är en supermysig lägenhet som jag är säker på att han kommer trivas i. Jag har fått hjälpa till att måla och försöka göra lägenheten lite fräschare. Det är faktiskt jättekul att göra sånt ihop, ett eget projekt ihop. I lördags när jag gick in i en butik med familjen så hittade jag ett par supersöta knoppar som jag trodde skulle bli jättefina på byrån i köket. Den byrån ska förövrigt målas om och träskivan ska oljas. Så i lördags när jag och Daniel gick en timme ensamma inne i city kunde jag inte låta bli att visa honom knopparna. Det slutade med att vi köpte hem 6 knoppar och började slipa den där byrån så fort vi blev ensamma igårkväll. Första lagret är färdigt och så ska vi lägga på nästa lager idag. Ni ser de gamla knopparna uppe på byrån där, sådär gamla och tråkiga knoppar. Den kommer bli superfin med de nya knopparna!


Pappa påminner mig flera gånger Daniels byrå, inte din. Men jag kan inte låta bli att vara så exalterad över hur fint det förhoppningsvis kommer bli! ​

Likes

Comments