Idag bestämde jag mig att berätta för mina kollegor att jag har depression. Jag kände att det var viktigt och att vara ärlig mot dom eftersom de träffar mig varje dag och då är det bra och veta om jag dippar. Dom var väldigt stöttande och erbjöd mig hjälp om jag behövde. Men hittills har det fungerat att vara på jobbet. Det är hemma jag dippar mest, kanske för att jag har inte så mycket att göra hemma och då far tankarna iväg.

Sedan mina fötter gjorde revolt mot mig så har jag dippat ännu mer. Jag tränade väldigt mycket med att gå ut och springa och promenera men det är helt omöjligt nu. Jag måste hitta någonting annat att göra med min tid, istället för att ligga i sängen och göra ingenting. Men såklart är man orkeslös och tar hellre den lätta vägen ut.

Vissa kanske känner igen er? Dela gärna med er utav tips vad man kan göra. Vad gör ni? Är det något jag kan haka på?


- Alexandra

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

På måndagar har jag turen att få sovmorgon eftersom jag har fått stängning då. Det känns liksom som att helgen blir lite längre på ett sätt. Jag åt en god frukost bestående utav superknäcke och avokadoröra och ett ägg. Jag hade hoppats att man hade kunnat sitta i lugn och ro men såklart snoozar jag bort hela morgonen så det var bara att slänga i sig frukosten och sen springa till bussen.

Idag har jag tänkt extra mycket på mat. Eftersom jag åt en bra frukost så ville jag inte förstöra det genom att äta en onyttig lunch. Idag blev det så att jag glömde göra i ordning matlåda så jag var tvungen att äta skolmaten som serveras och det var ingen hit så det slutade med att jag åt en minimal portion av en kycklinggryta som var alldeles för salt. Imorgon ska matlådan med, så det så! När jag kom hem hade sambon gjort enchiladas alá viktväktarna som var otroligt gott. För en gångsskull har jag ätit mat med gott samvete.

Nu ska resten av veckans meny planeras.


- Alexandra

Likes

Comments

Panic! at the disco - Ready to go

Min go to låt när jag behöver muntras upp. Musiken är ett helande medium som hjälper mig varje dag. Var redo att se mig lägga upp mycket av den musik som hjälper mig. Vem vet, du kanske gillar det också?

- Alexandra

Likes

Comments

Min första blogg hade jag när jag var 17 år. Bloggen innehöll allt från galna äventyr som en fangirl. Livet bestod av skola, men mest om min kärlek till ett visst pojkband (som idag inte finns längre). Nu 10 år senare sitter jag här igen med en blogg. Vad ska man skriva denna gång? Jag är nu vuxen med ett jobb, en sambo samt ett helt nytt perspektiv på livet.

Jag heter Alexandra och är 27 år och nyss blivit sambo med min pojkvän. Vi bor i en 2a i en kommun söder om Stockholm och just nu är det fullt upp med att se till att lägenheten ser ut som ett hem. I juni 2016 tog jag examen och blev fritidspedagog och jag jobbar nu på en lågstadieskola.

Så vad för slags blogg är det här?
Kortfattat: ja, jag tänkte livsstil och typ lite personligt. Jag lider av panikångest och depression och försöker hitta sätt som jag kan hantera detta på. Kanske skriva av sig? Jag är även överviktig och försöker gå ner i vikt, vilket är svårt när man lider utav depression. Ibland har man helt enkelt ingen ork att göra någonting alls och då är motivationen som bortblåst. Jag har läst många bloggar på nouw som har gett mig inspiration så jag hoppas att genom att skriva här ger mig mer inspiration och motivation att bli bättre.

Jag tror det räcker med text nu.
Hoppas jag verkar intressant.

- Alexandra


Likes

Comments