Header

allmänt

Hej alla underbara!
Helt sjukt att 2017 snart är slut?!
Brukar ni ha nyårslöften?
Jag brukar inte ha de för känns bara som jag kommer bli besviken på mig själv om jag inte lyckas.
Många brukar ha att börja träna sen går dom till gymmet några gånger sen blir det inget mer.
Jag tror det bara är ett önsketänkande ”ååh jag ska bli hälsosam,äta nyttigt o träna varje dag” sen slutar de ändå med att man sitter där på Donken o inte har tränat på en månad.
Sen finns de ju såklart vissa som faktiskt blir hälsosamma oså! All respekt till er!

Har ni några nyårslöften ni vill dela med er av? Ge andra lite tips kanske?

Från att inte ha löften oså så har jag faktiskt 5st som jag vill uppnå 2018!
Jag tänkte dela med mig utav dem och även liten ”beskrivning” vad jag menar med dem.

1. Röka mindre!
ingen ide att jag har ”sluta röka” för som jag känner nu är det omöjligt för mig att sluta helt, därför väljer jag att ha ”röka mindre” istället för annars blir jag bara besviken på mig själv o får ångest om jag inte har slutar helt o röka! Så känns bättre att ha ”röka mindre” då kan jag känna mig stolt över mig själv om jag iallafall lyckas röka 1cigg mindre om dagen! För det är iallafall en början på ett rökfritt liv! O vem vet, tillslut kanske jag bara röker 8 cigg om dagen o då kan mitt nästa mål bli att sluta helt, men just nu är jag inte redo för det!

2. Ta tag i mitt liv/mående!
Just nu känns de som om jag bara finns för o vara i vägen! Vilket gör att jag mår sjukt dåligt, känner mig inte behövd på något sätt. Men om jag tar tag i mitt liv, kliver ur sängen, börjar hitta på saker utanför hemmet med personer JAG VILL vara med. Personer som jag mår bra av o inte personer som mår bra av att få mig att må dåligt (måste rensa mina ”vänner” dom som endast trycker ner mig ska inte existera i mitt liv längre) , sköta skolan osv så tror jag att jag kommer känna mig mer som en del i samhället o därmed känna mig behövd, på så sätt kommer jag börja må bättre och bli den gammla vanliga jag igen!

3. Få folk att gå emot grupptryck!
Jag vill få folk (framförallt ungdomar) förstå att bara för dina vänner gör något behöver inte du göra det! DU ska inte dricka för att dina vänner vill dricka! Du kan vara på fest med dina vänner men DU behöver inte dricka för att alla andra gör det!
Jag vet inte hur många fester jag varit på där de serveras alkohol och dom börjar hälla upp tex shotar o så säger jag ”du behöver inte hälla upp till mig” o så är det flera som säger ”inte mig häller”, Det är så många som dricker för dom inte vågar vara den enda som inte dricker, men tro mig det är inte bara du som egentligen inte vill dricka! Men ingen vågar gå emot grupptrycket o säga nej till alkohol, vilket jag tycker är så sjukt tragiskt! Så mitt mål är att få folk våga säga nej till alkohol, jag lovar dig om du säger nej så kommer fler våga säga nej!
(Men om DU vill dricka så gör det, men snälla få inte någon annan att dricka bara för att du vill!)

4. Stå upp för mig själv!
Jag ska inte bara stå där o låta folk säga vem jag är, jag ska inte bara stå o ta emot när någon säger hur ful o äcklig jag är!
Jag ska inte bara stå där o bli förnedrad, få elaka ord och kommentarer kastade över mig! Jag ska inte bara stå där o låta folk spotta och slå mig!
Jag ska inte bara stå där o låta folk filma när detta händer!
Jag ska inte låta mina impulser ta över och sjunka till deras nivå, börja säga dumma saker, slå o spotta tillbaka. Det hjälper inte!
Jag SKA säga ifrån, säga hur fel de dom gör är! Visa mina känslor med mogna och tydliga ord, få dom att förstå hur j*vla patetiska dom är! Få dom att förstå vad dom håller på med! Få dom att skämmas över sig själva o sina beteenden!

5. Börja blogga oftare!
Jag vill börja uppdatera bloggen oftare, jag mår så mycket bättre av att skriva o jag skriver nästan varje dag i mina anteckningar på mobilen men jag publicerar de nästan aldrig för jag är så rädd för va folk ska tycka, om folk ska påpeka hur dålig min blogg är osv men vet ni vad? Jag struntar fullständigt i om du tycker min blogg är dålig! Jag tvingar dig inte att läsa min blogg! Så 2018 ska jag försöka publicera minst 1 inlägg i veckan! Och de gör jag för min egen skull, för att jag vill! Så du behöver inte läsa om du inte vill!

SPRID KÄRLEK ELLER HÅLL-KÄFTEN !

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

åsikt?!

Det var länge sen jag uppdaterade men de är för lite personligt att ta upp just nu känner jag. Kanske skriver om de någon gång men just nu vill jag inte ta upp det!Men däremot vill jag skriva om ask!
Jag tror alla här är vet vad ASK.FM är. Ett ställe på internet där man frågar alla möjliga personer frågor. Allt från sex till om man gillar ballonger!

Men på riktigt nu killar, tjejer och allt där i mellan , det är faktiskt inte synd om er längre.
Varför sitter ni och grinar över att ni får ''hat'' på eran ask, när det är ni själva som gått med där. Ni själva har öppnat en sån himla bra möjlighet för att folk ska mobba er eller kalla er dumma
saker vid nätet.
Vissa sitter och grinar över något dem själv gett möjlighet till.
INGEN har tvingat er att skaffa ask. Men om ni nu mår så dåligt av det, varför inte ta bort det, vad är det problemet som gör att ni just måste ha ask, jag tror verkligen att ni skulle saknat allt hat som kastas över er?

Det är många som skriver hat-frågor till sig själva eftersom alla är anonyma, BARA för uppmärksamhet, alla vill att det ska vara synd om en . Sen efter 1 sekund ligger allt uppe på insta, då har den personen 50 kommentarer över något den gjort mot sig själv. Vissa kämpar för att ens orka resa sig upp ur sängen, andra bönar & ber för att folk ska tycka synd om en.

Vissa får hat på riktigt, alla sitter inte och skriver till sig själv. Ni som sitter och skriver till er själva är faktiskt helt pantade, man fattar vem som skriver till sig själv. Men nu att flera personer tagit livet av sig på grund av ASK.FM är sjukt.

Vi är inte födda till att se likadana ut, låt folk sticka ut som dem vill, vill du ha kort/långt hår - ha det, vill du ha runda glasögon - ha det, har du ett blått och ett grönt öga - skäms inte. Jag tycker att människor som vågar vara sig själv är riktigt coola. Ingen hade vågat kränka personer om de inte var ANONYMA.

Varje dag får folk höra ''ska skjuta dig'', ''dö'', ''ta livet av dig så vi slipper se dig'', ''din jävla äckliga hora'', ''så jävla ful du är'', ''fetto'', 'ditt äckel'' ''slampa''. Jag tror inte någon av de som får såna här kommenterar aldrig någonsin har varit så elak att någon har anledningar till att skriva så. Men TÄNK nu på vissa som tar åt sig och mår så in i helvetes dåligt på grund av fega anonyma människor på ask.

Tänk er själva om ni var i situationen, inte att ni utsätter folk - utan att NI SJÄLVA blir utsatta. Ni måste vara så fruktansvärt osäkra , tror knappast ni själva vet vem ni är. Tycker det är så extremt jävla fegt av er.

Sen de här med att vissa är jätte smala & visa har kurvor. Vissa
personer går upp jätte lätt i vikt, medan andra kan äta hur mycket som helst utan att gå upp ett hekto.

Jag hade ask förut för ville se vad de va för något osv. Men jag fick mer o mer hat o tycker helt ärligt att ask ska försvinna de är en sida full me mobbning...

Tror ni förstår vad jag menar, tycker vissa människor behöver en spark i baken och växa upp.

Alla ni som har ask o läser de här jag tycker ni ska ta bort eran ask...

O de här är mina åsikter så om ni tycker nå helt annat så är de okej men som sagt mina ord mina åsikter :---)

Ha de bra!
Puss o kram skumbanan! :-*

Likes

Comments

Jag är precis som du men ändå inte.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

X
by MacWizz

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.

Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tv-skärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.


X
by MacWizz

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.

För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig

trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.

X
by MacWizz

Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?

Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer. Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.


X
by MacWizz

När du känner att du inte orkar vara förstående längre – gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera.

Det måste du låta oss få.

Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv

Likes

Comments

Hej💘

Dåligt me uppdatering här... Förlåt för de men det har hänt saker hela tiden som jag helt enkelt prioriterar före bloggen.

Först blev de sjukt stressigt med skolan för jag har så många betygsvarningar 😕

Sen var jag me om ett knivdåd så de sista jag tänkte på då var att blogga! (Inte jag som blev knivhuggen men jag var med, om ni vill så kan jag skriva om det i ett annat inlägg)

Sen var de julafton och nyår så då umgicks jag med familj och vänner så de blev inget bloggade då heller...


Just nu ligger jag i ett varmt bad o ska läsa lite (pretty little liars) och bara andas o ta de lugnt för snart är de skolstress igen📝

Likes

Comments

novell, story time


Väckarklockan tjuter, den visar på 02.35, det är skönt att det är ljust även på natten på sommaren, det är mycket lättare att vakna när det är ljust ute.


Jag fryser så mycket att jag skakar, fastän det är mitt i sommaren och är varmt så fryser jag.


Jag klär på mig…


Jag har haft på mig samma kläder i flera veckor, kanske månader.

Jag har ingen koll på tiden längre…

Jag är bara så trött hela tiden, ändå så kan jag inte sova,

Jag vaknar säkert 15 gånger på en natt.


Går sakta ner för trappen, det får inte knarra i trappen när jag går ner, mina föräldrar får inte märka att jag smiter ut!


Sakta smyger jag mig ner för trappen som så många gånger förr, när jag väl är ute så börjar jag jogga, försöker att förbränna mitt fett. Men det går ju inte, jag kommer alltid att vara tjock, ALLTID!


Efter jag joggat 2 mil utan att stanna så står jag utanför min dörr igen. Klockan är 04.08 jag har smärtor i magen, hoppas det är fettet som håller på att försvinna.




”Går upp för trappen”

”måste lägga mig igen”

”Så trött, så besviken”


När jag kommer in i mitt rum så sitter mamma på sängen.

Jag står stilla, det är tyst, ingen säger något.

Efter en evighet börjar mamma gråta, jag märker att tårar börjar rinna ner för min kind också.

Mamma bryter tystnaden


- Har du vart ute och tränat igen? (Jag svarar inte.)

- Har du? Säger hon med gråten i halsen.


Jag lägger mig i sängen, hon lägger sig bredvid mig och väntar på svar.


- Ja jag har väl det, säger jag tyst och hinner somna innan hon ens öppnat munnen.


Jag drömmer, om döden och alla små demoner som säger till mig att jag är tjock och äcklig. Till och med i mina drömmar har jag dåligt självförtroende.





Jag vaknar av att jag gråter. Mamma ligger nedanför sängen.

Hennes snarkande gör att det blir omöjligt att somna om.


Jag går och lägger mig bredvid min storasyster.

”Kära Therese du betyder så mycket för mig, du bryr dig alltid och du älskar mig.”

Viskade jag när jag bäddat ner mig bredvid henne.

Hon är underbart varm, är alla storasystrar så härligt varma?

Jag lägger mig nära, nära, så nära de bara går.

Jag försöker få lite av hennes värme.

Jag är alltid så kall, hur varmt de än är så fryser jag endå.

Jag har alltid mörka ringar runt ögonen o blåa läppar.

Jag är så blek, ful, fet o äcklig.


Fyfan, att så äckligt fula mäniskor som jag får leva.

Om man nu kan kalla detta att leva…

Att dagligen vilja dö, är de det som kallas livet?


Jag somnar….





Utan att jag vet ordet av så är jag vaken igen, men min storasyster är inte kvar, bara mamma, pappa och någon annan som står i dörröppningen.

Jag torkar bort sömn gruset ur ögonen och

försöker artigt säga hej, men det blir bara ett osäkert och svagt he..hej.


Den främmande personen går sakta fram till mig och sätter sig på huk, som om jag vore ett husdjur hon pratar lugnt med mig och förklarar att hon är ifrån M.H.E, inga klockor ringer precis, men hon säger något om att det är en privat klinik, och att hon jobbar där som psykolog. Mina föräldrar hade tagit kontakt med dem.


Jag ska bli inlagd, på M.H.E för anorexia nervosa, ordet inlagd hörs om och om igen i mitt huvud, Jag hör inget annat som den där idiotiska psykologen säger.


Jag gråter av ilska, skriker

- Men kan du inte ge det en chans min ängel? Säger mamma med sin allra lugnaste röst.


- GE DET EN CHANS?





Jag måste åka iväg direkt med Annica från M.H.E.


Jag packade med mig det allra viktigaste, jag tog med mig ett paket med rakblad i all hast.




Jag tror jag somnade i bilen för helt plötsligt så var vi framme vid kliniken.

Det visade sig att det förut var ett hotell, så rummet jag skulle få var alltså ett hotellrum förut.


Jag fick se mitt rum, jag hade egen TV och egen dusch,


”Ja här kan jag väl bo, men hur ska jag träna?” tänker jag.

Vid sängen stod det ett fat med chokladbollar, och en lapp där det stod:


”Välkommen, du kommer snart bli frisk!”

Och sen var där ett hastigt hjärta ritat.


FYFAN!

Jag kastade iväg chokladbollarna, ut genom det öppna fönstret.

Hur dumma är dom? Tror de att jag ska äta bakelser och sjuk, det är jag väl inte?





Att räkna points, det jagar mig. I början var det som en hobby men nu är det ett måste. Jag vet hur mycket points det är i nästan allt, man lär sig eftersom (1 point per 60 kcal + 1 point per 9 gram fett). Om man t.ex. tar en chipspåse med 538 kcal och 34 g fett så tänker man;


- Hur många "60" får plats I 538? Ungefär 9, och hur många "9" får plats i34? Ungefär 4, då tar man 9p + 4p = 13p alltså är det 13 points i en

chips påse, så mycket points vill jag inte ens äta per dag, Det var Viktväktarna som införde points i Sverige. Jag håller mig till 5 points per dag. För att gå ner i vikt. Och nå mitt mål, att bli smal.




Hela den dagen försvann, jag sov mig igenom den, utmattad av all träning.

Jag har så lite energi.

Min ork blir bara mindre o mindre.




Mitt i natten vaknade jag, det gick inte att somna om.


Jag gick in till duschen.

Det var säkert en månad sen jag tvättade mig.

Jag har inte hunnit helt enkelt… eller jag har inte orkat bry mig.




Jag satt i duschen

Skinnet blev rödare och rödare, jag kom på att mamma sagt att jag inte får ha på varmaste vattnet, men jag fryser annars.

Magen, den skriker av smärtor.

Det påminner mig om mensvärk.

Mens, jag har inte haft det på 3 månader.




Först tänkte jag att jag var gravid, att det är förklaringen till varför jag är så tjock, men jag hade ju inte haft sex, eller?


Kanske hade jag det och fått en minneslucka?

Men det låter inte troligt.

Men vad skulle det annars kunna vara?

mumlade jag för mig själv.


Jag känner mig så vilsen, så långt borta.




Mitt i allt tänkande märker jag att varmvattnet tagit slut.

Jag tar på mig en morgonrock och lägger mig i sängen, får syn på TV:n som sitter ovanför sängen, sätter på den.

Mat, mat och snygga kroppar är det enda som visas, jag blir arg och sliter åt mig

TV-dosan och stänger av.


Varför kan inte jag vara så?

Ha en fin och smal kropp?


Tårarna kommer och jag sträcker mig efter rakblad som finns i väskan under sängen.


Hack efter hack på dem redan sönderskurna armar o ben.




Varför, varför kan inte jag bara vara som alla andra??

Jag orkar inte mer.

Jag vill bort.

Jag vill fly ifrån mig själv.

Alldeles för länge har jag mått dåligt.

Jag vill döda det som dödar mig...

Jag klarar inte av det här längre.

Jag vill inte stanna kvar här...




Jag somnade av utmatning, där på golvet och jag sov ända tills morgonen.


Personalen kom och väckte mig och märkte vad jag gjort på kvällen, de letade fram mina rakblad och tog genast bort dem.


Sedan la de om mina sår.



Varje morgon på kliniken väger man sig, och äter frukost under uppsikt, och personalen letar igenom ens rum efter piller/rakblad...



- Jag vill inte äta, jag vill inte! De tvingar i mig maten. Jag skriker och klöser mig på benen, på kinderna och drar mig själv i håret;


- JAG HAR KÄMPAT SÅ LÄNGE MED ATT BLI SMAL, TVINGA MIG INTE!



Tre gånger per dag äter vi under uppsikt. Ingen får gå på toaletten efter maten. De är rädda att vi ska spy upp maten vi just fått i oss.

Varje dag måste vi prata med psykologer också. Jag öppnar inte min mun, Jag säger absolut ingenting när jag är där.

Ibland gråter jag, men jag säger inget.




I två veckor har jag vart här på M.H.E utan någon förbättring. Jag fortsätter att gå upp på nätterna, och tränar i mitt rum. Jag rör på mig så ofta jag kan,

Måste bli smal, ekar det i huvudet.

I morse när jag vägde mig, fick jag prata med psykologen vare sig jag ville eller inte.




- Nu har du vart här på M.H.E i 2och1halv vecka, och du har tyvärr inte gjort några framsteg, säger en av psykologerna


- Har jag, har jag gått ner i vikt? stammar jag fram.


Är jag på rätt väg? Tänker jag. Glädje känslor bubblar fram.


- Ja, det är inte normalt att väga så lite som du gör!


- Du kommer att DÖ om du fortsätter så här, kan du inte inse det!


- Du måste få ett slut på detta problem och vi vill hjälpa dig! säger psykologen och tittar vänligt på mig.


”Anorexia är inte ett problem, det är en lösning på ett problem”, kom fram i mina tankar.


- Men hur mycket väger jag då?


- Du är 11år, 156cm lång och väger 28kg! sa psykologen och såg allvarlig ut.


- 28!?!?!?, DET ÄR JU HUR MYCKET SOM HELST! skriker jag, 28 det låter som ett överviktigt äckel, nej det här går inte.


Jag får gå in i mitt rum igen.

Jag gråter, joggar runt i rummet, ordet ”förbränna” ekar i mitt huvud.


- Nej, jag klarar inte mer, jag kommer aldrig att bli smal, jag kommer aldrig lyckas.






Jag känner ett starkt sug efter rakblad, efter självmisshandel. Jag fick syn på tavlan som hänger bredvid TV:n jag kastar den i golvet och glaset blir till en massa skärvor.

Håller en skärva mot halsen, men lägger sen ner den igen.


Hämtar ett papper att skriva på:


Förlåt.


Förlåt för att jag inte är tillräckligt stark.


Förlåt för att jag aldrig kunde bli den dotter ni önskade.


Förlåt för att jag blev ett fetto!


Förlåt alla för att jag gör det här!

Förlåt att jag är en jävla loser o ger upp!


Lägger lappen i fickan,

tar 7-8 stycken små skärvor, mosar dem och sväljer dem.

Känslan går inte att beskriva. Det gjorde så

fruktansvärt ont men jag är värd den smärtan!

Tog en till skärva, skar flera djupa hack i både benen o armarna, la mig ner för att förblöda.


”Hoppas de här var sista gången jag somnade ”




Jag vet inte hur länge jag sov men när jag vaknade möttes jag av hela min familj runt om mig.

De gjorde så ont i hela kroppen och jag hade ingen aning vad som hade hänt eller vart jag var.

En läkare kom o sa ”Du hade tur som överlevde”

jag ville svara ”vadå tur?” men de gjorde för ont att prata.

Mamma berättade att jag låg på sjukhuset och hade opererats pågrund av mina inre skador men att jag snart skulle bli bra.


Jag svarade inte men i mitt huvud va de massa tankar som snurrade runt.

Varför ville dom hjälpa mig att överleva?

Jag vill ju inte ens leva!

Hjälp någon som vart med om en olycka istället, hjälp någon som vill leva!

Likes

Comments

Skolan

Hej alla fina läsare!❤️

Sitter just nu i klassrummet o har skit tråkigt!

Jag slutade för 1 timme sedan men väntar på en kompis (Alex)💗

Juste, jag hade nationellaprov idag (eng)! Men helt ärligt, ibland fattar jag inte hur skolan tänker! Vi skulle delas in i grupper, i varje grupp skulle de vara 4 elever, så jag kollade på pappret för o se vilka jag skulle vara med. Jag hamnade me D,F,A.... D är utomlands och F,A går inte ens kvar på denna skola.... Hur f*n tänkte de me? Vem skriver ens upp elever i en grupp om dom inte går i den här skolan?!?

Men de löste sig endå tack vare mig, jag föreslog att jag o Alex kunde köra ist, o de gick bra👍 visst vi va ba 2st men vi kunde endå hålla en diskussion o visa våra kunskaper i engelska👌

Men nu tror jag Alex har slutat så måste dra👋

Ha de för j+vla bra så hörs vi sen😘

Likes

Comments

Hjälp!

Hej alla fina läsare!

Kan ni snälla hålla ögonen öppna, kolla om ni ser min morbror!

Han har råkat ut för mycket skit på sistone. För ca 3-2veckor sedan kastades en sten in i hans köksfönster så de gick sönder.

För ca 1vecka sen blev han grovt misshandlad.

Och nu är han helt försvunnen, sist han pratade med någon var i fredags, och i lördags förmiddag skickade han 1 sms till sin flickvän.

Sen dess har ingen fått tag på han!

Jag och mååånga fler är sjukt oroliga!

Så snälla de skulle betyda sjukt mycket om ni hörde av er om ni vet något eller har sett honom!

Ni får gärna dela detta inlägg till era vänner!

Puss❤️

Denna bild togs i fredags!

Likes

Comments

Äventyr!

Nu har vi shoppat klart👌
Det kommer förmodligen ett inlägg imorgon där jag visar vad jag köpt.

De var tv-inspelning på Ullared, paniken jag fick när jag såg kamerorna😂
Visste inte vart jag skulle ta vägen, ville inte att de skulle komma fram till mig!
Som tur va så gjorde dom inte de👍

Det var även korv-äta-tävling, haha

Så j*vla trött så vet inte vad jag ska skriva...

Likes

Comments

Äventyr!

Ny dag, nya äventyr!
Jag vakna ca 08:00, men låg kvar i sängen en kvart innan jag gick upp.
Jag gjorde mig i ordning, sen gick vi ner till restaurangen för att äta frukost😍
Älskar när man får färskpressad juice och frukt till frukost!

Efter vi ätit frukosten fick vi upp till rummet och hämtade våra väskor.
Vi checkade ut från hotellet o nu sitter vi i bilen.
Vi ska leta en parkering sen in o shoppa😍👌

Likes

Comments