View tracker


Väckarklockan tjuter, den visar på 02.35, det är skönt att det är ljust även på natten på sommaren, det är mycket lättare att vakna när det är ljust ute.


Jag fryser så mycket att jag skakar, fastän det är mitt i sommaren och är varmt så fryser jag.


Jag klär på mig…


Jag har haft på mig samma kläder i flera veckor, kanske månader.

Jag har ingen koll på tiden längre…

Jag är bara så trött hela tiden, ändå så kan jag inte sova,

Jag vaknar säkert 15 gånger på en natt.


Går sakta ner för trappen, det får inte knarra i trappen när jag går ner, mina föräldrar får inte märka att jag smiter ut!


Sakta smyger jag mig ner för trappen som så många gånger förr, när jag väl är ute så börjar jag jogga, försöker att förbränna mitt fett. Men det går ju inte, jag kommer alltid att vara tjock, ALLTID!


Efter jag joggat 2 mil utan att stanna så står jag utanför min dörr igen. Klockan är 04.08 jag har smärtor i magen, hoppas det är fettet som håller på att försvinna.




”Går upp för trappen”

”måste lägga mig igen”

”Så trött, så besviken”


När jag kommer in i mitt rum så sitter mamma på sängen.

Jag står stilla, det är tyst, ingen säger något.

Efter en evighet börjar mamma gråta, jag märker att tårar börjar rinna ner för min kind också.

Mamma bryter tystnaden


- Har du vart ute och tränat igen? (Jag svarar inte.)

- Har du? Säger hon med gråten i halsen.


Jag lägger mig i sängen, hon lägger sig bredvid mig och väntar på svar.


- Ja jag har väl det, säger jag tyst och hinner somna innan hon ens öppnat munnen.


Jag drömmer, om döden och alla små demoner som säger till mig att jag är tjock och äcklig. Till och med i mina drömmar har jag dåligt självförtroende.





Jag vaknar av att jag gråter. Mamma ligger nedanför sängen.

Hennes snarkande gör att det blir omöjligt att somna om.


Jag går och lägger mig bredvid min storasyster.

”Kära Therese du betyder så mycket för mig, du bryr dig alltid och du älskar mig.”

Viskade jag när jag bäddat ner mig bredvid henne.

Hon är underbart varm, är alla storasystrar så härligt varma?

Jag lägger mig nära, nära, så nära de bara går.

Jag försöker få lite av hennes värme.

Jag är alltid så kall, hur varmt de än är så fryser jag endå.

Jag har alltid mörka ringar runt ögonen o blåa läppar.

Jag är så blek, ful, fet o äcklig.


Fyfan, att så äckligt fula mäniskor som jag får leva.

Om man nu kan kalla detta att leva…

Att dagligen vilja dö, är de det som kallas livet?


Jag somnar….





Utan att jag vet ordet av så är jag vaken igen, men min storasyster är inte kvar, bara mamma, pappa och någon annan som står i dörröppningen.

Jag torkar bort sömn gruset ur ögonen och

försöker artigt säga hej, men det blir bara ett osäkert och svagt he..hej.


Den främmande personen går sakta fram till mig och sätter sig på huk, som om jag vore ett husdjur hon pratar lugnt med mig och förklarar att hon är ifrån M.H.E, inga klockor ringer precis, men hon säger något om att det är en privat klinik, och att hon jobbar där som psykolog. Mina föräldrar hade tagit kontakt med dem.


Jag ska bli inlagd, på M.H.E för anorexia nervosa, ordet inlagd hörs om och om igen i mitt huvud, Jag hör inget annat som den där idiotiska psykologen säger.


Jag gråter av ilska, skriker

- Men kan du inte ge det en chans min ängel? Säger mamma med sin allra lugnaste röst.


- GE DET EN CHANS?





Jag måste åka iväg direkt med Annica från M.H.E.


Jag packade med mig det allra viktigaste, jag tog med mig ett paket med rakblad i all hast.




Jag tror jag somnade i bilen för helt plötsligt så var vi framme vid kliniken.

Det visade sig att det förut var ett hotell, så rummet jag skulle få var alltså ett hotellrum förut.


Jag fick se mitt rum, jag hade egen TV och egen dusch,


”Ja här kan jag väl bo, men hur ska jag träna?” tänker jag.

Vid sängen stod det ett fat med chokladbollar, och en lapp där det stod:


”Välkommen, du kommer snart bli frisk!”

Och sen var där ett hastigt hjärta ritat.


FYFAN!

Jag kastade iväg chokladbollarna, ut genom det öppna fönstret.

Hur dumma är dom? Tror de att jag ska äta bakelser och sjuk, det är jag väl inte?





Att räkna points, det jagar mig. I början var det som en hobby men nu är det ett måste. Jag vet hur mycket points det är i nästan allt, man lär sig eftersom (1 point per 60 kcal + 1 point per 9 gram fett). Om man t.ex. tar en chipspåse med 538 kcal och 34 g fett så tänker man;


- Hur många "60" får plats I 538? Ungefär 9, och hur många "9" får plats i34? Ungefär 4, då tar man 9p + 4p = 13p alltså är det 13 points i en

chips påse, så mycket points vill jag inte ens äta per dag, Det var Viktväktarna som införde points i Sverige. Jag håller mig till 5 points per dag. För att gå ner i vikt. Och nå mitt mål, att bli smal.




Hela den dagen försvann, jag sov mig igenom den, utmattad av all träning.

Jag har så lite energi.

Min ork blir bara mindre o mindre.




Mitt i natten vaknade jag, det gick inte att somna om.


Jag gick in till duschen.

Det var säkert en månad sen jag tvättade mig.

Jag har inte hunnit helt enkelt… eller jag har inte orkat bry mig.




Jag satt i duschen

Skinnet blev rödare och rödare, jag kom på att mamma sagt att jag inte får ha på varmaste vattnet, men jag fryser annars.

Magen, den skriker av smärtor.

Det påminner mig om mensvärk.

Mens, jag har inte haft det på 3 månader.




Först tänkte jag att jag var gravid, att det är förklaringen till varför jag är så tjock, men jag hade ju inte haft sex, eller?


Kanske hade jag det och fått en minneslucka?

Men det låter inte troligt.

Men vad skulle det annars kunna vara?

mumlade jag för mig själv.


Jag känner mig så vilsen, så långt borta.




Mitt i allt tänkande märker jag att varmvattnet tagit slut.

Jag tar på mig en morgonrock och lägger mig i sängen, får syn på TV:n som sitter ovanför sängen, sätter på den.

Mat, mat och snygga kroppar är det enda som visas, jag blir arg och sliter åt mig

TV-dosan och stänger av.


Varför kan inte jag vara så?

Ha en fin och smal kropp?


Tårarna kommer och jag sträcker mig efter rakblad som finns i väskan under sängen.


Hack efter hack på dem redan sönderskurna armar o ben.




Varför, varför kan inte jag bara vara som alla andra??

Jag orkar inte mer.

Jag vill bort.

Jag vill fly ifrån mig själv.

Alldeles för länge har jag mått dåligt.

Jag vill döda det som dödar mig...

Jag klarar inte av det här längre.

Jag vill inte stanna kvar här...




Jag somnade av utmatning, där på golvet och jag sov ända tills morgonen.


Personalen kom och väckte mig och märkte vad jag gjort på kvällen, de letade fram mina rakblad och tog genast bort dem.


Sedan la de om mina sår.



Varje morgon på kliniken väger man sig, och äter frukost under uppsikt, och personalen letar igenom ens rum efter piller/rakblad...



- Jag vill inte äta, jag vill inte! De tvingar i mig maten. Jag skriker och klöser mig på benen, på kinderna och drar mig själv i håret;


- JAG HAR KÄMPAT SÅ LÄNGE MED ATT BLI SMAL, TVINGA MIG INTE!



Tre gånger per dag äter vi under uppsikt. Ingen får gå på toaletten efter maten. De är rädda att vi ska spy upp maten vi just fått i oss.

Varje dag måste vi prata med psykologer också. Jag öppnar inte min mun, Jag säger absolut ingenting när jag är där.

Ibland gråter jag, men jag säger inget.




I två veckor har jag vart här på M.H.E utan någon förbättring. Jag fortsätter att gå upp på nätterna, och tränar i mitt rum. Jag rör på mig så ofta jag kan,

Måste bli smal, ekar det i huvudet.

I morse när jag vägde mig, fick jag prata med psykologen vare sig jag ville eller inte.




- Nu har du vart här på M.H.E i 2och1halv vecka, och du har tyvärr inte gjort några framsteg, säger en av psykologerna


- Har jag, har jag gått ner i vikt? stammar jag fram.


Är jag på rätt väg? Tänker jag. Glädje känslor bubblar fram.


- Ja, det är inte normalt att väga så lite som du gör!


- Du kommer att DÖ om du fortsätter så här, kan du inte inse det!


- Du måste få ett slut på detta problem och vi vill hjälpa dig! säger psykologen och tittar vänligt på mig.


”Anorexia är inte ett problem, det är en lösning på ett problem”, kom fram i mina tankar.


- Men hur mycket väger jag då?


- Du är 11år, 156cm lång och väger 28kg! sa psykologen och såg allvarlig ut.


- 28!?!?!?, DET ÄR JU HUR MYCKET SOM HELST! skriker jag, 28 det låter som ett överviktigt äckel, nej det här går inte.


Jag får gå in i mitt rum igen.

Jag gråter, joggar runt i rummet, ordet ”förbränna” ekar i mitt huvud.


- Nej, jag klarar inte mer, jag kommer aldrig att bli smal, jag kommer aldrig lyckas.






Jag känner ett starkt sug efter rakblad, efter självmisshandel. Jag fick syn på tavlan som hänger bredvid TV:n jag kastar den i golvet och glaset blir till en massa skärvor.

Håller en skärva mot halsen, men lägger sen ner den igen.


Hämtar ett papper att skriva på:


Förlåt.


Förlåt för att jag inte är tillräckligt stark.


Förlåt för att jag aldrig kunde bli den dotter ni önskade.


Förlåt för att jag blev ett fetto!


Förlåt alla för att jag gör det här!

Förlåt att jag är en jävla loser o ger upp!


Lägger lappen i fickan,

tar 7-8 stycken små skärvor, mosar dem och sväljer dem.

Känslan går inte att beskriva. Det gjorde så

fruktansvärt ont men jag är värd den smärtan!

Tog en till skärva, skar flera djupa hack i både benen o armarna, la mig ner för att förblöda.


”Hoppas de här var sista gången jag somnade ”




Jag vet inte hur länge jag sov men när jag vaknade möttes jag av hela min familj runt om mig.

De gjorde så ont i hela kroppen och jag hade ingen aning vad som hade hänt eller vart jag var.

En läkare kom o sa ”Du hade tur som överlevde”

jag ville svara ”vadå tur?” men de gjorde för ont att prata.

Mamma berättade att jag låg på sjukhuset och hade opererats pågrund av mina inre skador men att jag snart skulle bli bra.


Jag svarade inte men i mitt huvud va de massa tankar som snurrade runt.

Varför ville dom hjälpa mig att överleva?

Jag vill ju inte ens leva!

Hjälp någon som vart med om en olycka istället, hjälp någon som vill leva!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej alla fina läsare!❤️

Sitter just nu i klassrummet o har skit tråkigt!

Jag slutade för 1 timme sedan men väntar på en kompis (Alex)💗

Juste, jag hade nationellaprov idag (eng)! Men helt ärligt, ibland fattar jag inte hur skolan tänker! Vi skulle delas in i grupper, i varje grupp skulle de vara 4 elever, så jag kollade på pappret för o se vilka jag skulle vara med. Jag hamnade me D,F,A.... D är utomlands och F,A går inte ens kvar på denna skola.... Hur f*n tänkte de me? Vem skriver ens upp elever i en grupp om dom inte går i den här skolan?!?

Men de löste sig endå tack vare mig, jag föreslog att jag o Alex kunde köra ist, o de gick bra👍 visst vi va ba 2st men vi kunde endå hålla en diskussion o visa våra kunskaper i engelska👌

Men nu tror jag Alex har slutat så måste dra👋

Ha de för j+vla bra så hörs vi sen😘

Likes

Comments

View tracker

Jimmy är nu hittad!

Han lever!

Tack alla för all hjälp!

Likes

Comments

Hej alla fina läsare!

Kan ni snälla hålla ögonen öppna, kolla om ni ser min morbror!

Han har råkat ut för mycket skit på sistone. För ca 3-2veckor sedan kastades en sten in i hans köksfönster så de gick sönder.

För ca 1vecka sen blev han grovt misshandlad.

Och nu är han helt försvunnen, sist han pratade med någon var i fredags, och i lördags förmiddag skickade han 1 sms till sin flickvän.

Sen dess har ingen fått tag på han!

Jag och mååånga fler är sjukt oroliga!

Så snälla de skulle betyda sjukt mycket om ni hörde av er om ni vet något eller har sett honom!

Ni får gärna dela detta inlägg till era vänner!

Puss❤️

Denna bild togs i fredags!

Likes

Comments

Nu har vi shoppat klart👌
Det kommer förmodligen ett inlägg imorgon där jag visar vad jag köpt.

De var tv-inspelning på Ullared, paniken jag fick när jag såg kamerorna😂
Visste inte vart jag skulle ta vägen, ville inte att de skulle komma fram till mig!
Som tur va så gjorde dom inte de👍

Det var även korv-äta-tävling, haha

Så j*vla trött så vet inte vad jag ska skriva...

Likes

Comments

Ny dag, nya äventyr!
Jag vakna ca 08:00, men låg kvar i sängen en kvart innan jag gick upp.
Jag gjorde mig i ordning, sen gick vi ner till restaurangen för att äta frukost😍
Älskar när man får färskpressad juice och frukt till frukost!

Efter vi ätit frukosten fick vi upp till rummet och hämtade våra väskor.
Vi checkade ut från hotellet o nu sitter vi i bilen.
Vi ska leta en parkering sen in o shoppa😍👌

Likes

Comments

Ca 1timme efter mitt senaste inlägg så drog vi in till stan för att äta, vi åt på ett ställe som heter "fiskens Pizzeria" typ? Jag tog en kebab-tallrik, om jag ska va ärlig så har jag ätit godare kebab...

Efter vi ätit så gick vi runt lite i stan, de va inte så mycket att se dock.
Så vi drog tillbaka till hotellet o chilla en stund innan vi åkte till revyn.

När vi kom till "vallarna" där revyn är så var de typ 1timme innan den skulle börja... Man måste vara där minst 1 timme innan det börjar för att få parkering...

Det finns en liten "affär" där de säljer lite olika saker med tex Dag-Otto på, så vi kollade lite där inne.
Jag köpte en termos-mugg me Dag-Otto på och en "bok/häfte" om revyn osv.
Sen köpte även pappa en tröja till mig,mins Dick inte vem som är på... Haha.

Sen var det dax att sätta sig på sina platser.
Vi fick ganska bra platser.


Revyn var SUPER bra!
Tänker inte avslöja för mycket😉
Nu får se den på tv när den kommer ut.

Efter revyn var slut så fick man träffa gänget, som vanligt.
Man får autografer o ta kort me dem.
Jag tog kort med alla förutom Dag-Otto, för när han klev av scen möttes han av ett samtal, det var hans fru som ringde, hon var påväg in till bb! De var beräknat att barnet skulle komma i augusti men så blev de kanske inte, jag vet inte om barnet är fött nu eller om det var "falskt alarm"
Hursomhelst fick Jojje (Dag-Otto) väldigt bråttom😅

Men det gör inget att jag inte hann ta kort me han, eftersom jag redan gjort de.

Innan vi åkte till hotellet igen så gick vi tillbaka till "affären" för att jag var bara tvungen att köpa en tavla som Dag-Otto målat, tavlan var även med i revyn och finns endast fåtal utav den tavlan. Den är såklart signerad av konstnären😅
(Kommer lägga ut en bild på tavlan och de andra grejerna när jag är hemma)

När vi bar tillbaka på hotellet så gick vi till baren, jag tog en cider och pappa en whisky.

Och nu ligger jag i sängen o ska sova för imorgon blir det en tuff dag.
Upp tidigt, shoppa hela dagen, sen bil hela vägen hem...

(Kommer såklart visa vad jag köpt på gekås Ullared också!)

Men godnatt på er😘

Likes

Comments

Är nu framme på hotellet, de är super mysigt.

Jag ligger ba o chillar i sängen men ska ska snart äta tror jag.
Revyn börjar 19:30 så vi åker väll från hotellet 19:00 antar jag.

Det har inte hänt så mycket sen senaste inlägget mer än att vi åkt bil i flera timmar...
Vi stannade även o åt glass på vägen, intressantare än så blev de inte😅


Jag kommer troligtvis uppdatera med små inlägg dåodå under denna "resa"
Både för det är kul o dela med sig men även för att jag ska kunna läsa detta om några år o minnas tillbaka😄

Likes

Comments

Hej alla mina maskar 😙😄

Sitter just nu i bilen påväg till Falkenberg!
Jag o min pappa ska på en revy, många av er känner nog till brevbärarn Dag-otto. 😉

Jag är intresserad av skådespel o liknande, så jag tycker det är super kul att jag o pappa åker och kollar på dem 1 gång om året.😃

Det tar ca 7 timmar för mig att åka till Falkenberg, men det är de värt!
Visst man kan kolla på tv men jag som är intresserad av teater osv, vill se så mycket mer än av som visas på tvn. Jag vill kunna se helheten, bakom scen osv. Jag vill se hur allt går till, hoppas ni förstår😅

Jag o pappa ska även sova på hotell inatt.
Imorgon drar vi till Ullared!
Kan ni gissa vad vi ska göra där?😉
Vi ska shoppa-låss på gekås Ullared.
Så taggad!💸

Jag har vart där 1gång förut, men det var lääängesen, så ska bli kul o åka dit igen!


Nu ska jag lyssna på musik o vila lite, bästa som finns att göra i en bil... Inte för de finns så mycket att göra i en bil? 😅

Det kommer förmodligen ett inlägg när vi checkat in på hotellet👍

Likes

Comments

  • 381 readers

Likes

Comments