Har varit lite på offensiven ett tag.... skrivarlusten har sinat lite och inspirationen har lyst med sin frånvaro.
Det är inte brist på händelser om man säger så, men det har inte bara varit klackarna i taket direkt. Tråkiga och tragiska saker har hänt och jag har väl blivit påverkad av detta på något sätt troligtvis.

Lillasyster har dock varit på besök och det var ju mysfaktor. Sist vi sågs var det sorg omkring oss så det var skönt med några dagar tillsammans fyllt med avkoppling, skratt och äventyr.

Hon har väl fått men för livet nu stackaren efter ha kört runt med mig på oframkomliga vägar både på moppe och på pickup- flak, haft apor och ilskna vildhundar på nära håll, hoppat av tåg i farten på fel station i ingenmansland och släpats med i Hua Hins nattliv till tidiga morgontimmar. Hon kan i iallafall tacka mig för en god sömn på flygresan hem😈

Ytterligare kollegor man lärt känna väl har jobbat klart och satt kursen vidare. Det är like trist varje gång. Planerna på att hålla kontakten och även göra saker i kommande framtid ska vi prova stå fast vid.
Man lär känna varann på ett mycket speciellt sätt här. Senaste i raden var Maria som nu reser runt lite i Thailand innan hon sätter kursen hemåt. Dagen hon kom känns som igår. Vi satt ett gäng ute på resturang då hon anlände. Hon klev ur taxin, lämnade sina väskor, kom dit vi var och gled rakt in i vår härliga gemenskap och taskiga allsång. Sen var ribban satt och sen var det bara att hänga med på galejen. Grazias Maria för att jag fick lära känna dig😘

Kerstin från Göteborg åkte nyss. Hennes första dag sitter också kvar som om det var igår. Denna underbara livfulla kvinna, med talgåvan i behåll, en jävel på att busvissla och hålla i gång till solen står upp. Tror inte många missade senast vi kom hem i gryningen och hon busvisslade rejält på varje våning helt upp till femman🤣

Kvällens stora hit var ändå då hon sjöng thailändsk karaoke med thailändsk text 🤣🤣. Friskt vågat i en bar där alla utom vi var thailändare.

Livet går på något konstigt sätt i 120 här. Det händer grejer hela tiden. Det är som att snabbspola ett liv framåt. Jag tror min ficka i hjärnan som ska smälta intryck har överhettats. Jag har sjunkit ner i tempo och humör på något sätt senaste tiden. Vardagen hemma börjar också komma mig ikapp och har nog också sin roll i melankolin.

Men nu är det nya tag igen... dags för uppryckning!

Idag har det varit storfiske i Cha-Am. Blev upplockad på morgonen av en vän och i stekande hetta har det fiskats i timmar. Vi pratar stora fiskar 40- 50 kilo så det blir intressant att se hur jag tar mig ur sängen i morgon. Gäddhänget har fått slita hårt idag. Tungt som fan...

I fina omgivningar med lianer och grönska och troget sällskap ev en flock hundar har vi svettas och kömpat. Riktigt kul och trevligt. Nu börjar även känslobortfallet i läpparna ge med sig. Skickade i väg en dam för att köpa proviant och begärde som vanligt NOT spicy..😳

Var jag förvånad då eldslågan slog ur öronen efter först tuggan?😳🙄

Kommer bli en tidig kväll i kväll. Två snabba ägg i toasten och jag står mig till i morgon.

Ta hand om er 😊

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Livet är mysterium. Från ett ögonblick till ett annat kan tillvaron kastas om och ens planerade riktning kan ta en hel annan kurs.
Min tid i Thailand närmar sig åtta månader. Åtta månader i ett liv, åtta månader i flipflop och värme här samtidigt som årstiderna växlat där hemma, åtta månader som gett nya härliga bekantskaper från olika delar av världens hörn och upplevelser för resten av livet.
Åtta månader... en evighet när vågor av längtan efter barnen kommer över mig. Ett ofattbart begrepp i vardagen här.... åtta månader...kändes som jag nyss landade förväntansfull och spänd i Bangkok i början av april.

Det har varit en fantastisk resa på alla sätt. Har inte ångrat mitt beslut någon gång -
att bara göra, att ta steget och kasta mig in i nästa utmaning utan att ha vartenda steg på vägen vidare planerat och klart.

Jag har aldrig varit en ” sayer”- jag är en
” doer” och jag är tacksam för det. Det berikar mitt liv det ger mig utmaningar och erfarenheter, sorger och glädjer och insikter jag nog aldrig hade kommit nära annars.

Idag fick jag åter uppleva hur livet kan tvärnita och vända upp och ner på en människas tillvaro på bara ett ögonblick.
En kollega måste hem på mycket kort varsel... från en glad och underbar dag med skratt, lek och lycka får hon ett samtal då vi ligger under palmerna i eftermiddagens sista solstrålar och unnar oss en skön massage. I en slumrande ro omgiven av havets lugna vågskvalp och doftande massageoljor blir jag påmind om att det verkliga livet- det fins fortfarande. Och det kan vara grymt, obarmhärtigt och verkligt.

Eftermiddagen har varit praktisk och rationell. Vi är vänner här, vi stödjer varandra, vi skrattar och gråter, vi har levd ett liv vi förstår varandra i mångt och mycket. Vi är ett eget släkte ... ” doers”...

Det går som vanligt mot sen kväll och jag är på fel sida av täcket.
Det har varit en märklig dag, - livet som gör sig brutalt påmind ibland.
Såg precis att en skolkamrat från barnaåren nyss förlorat sin son.
Jag sjunker in i det riktiga livet som pågår - men som jag på något sätt förskonats från en tid... åtta månader.

Jag tänker på min pappa som gick bort i en ålder av 58, jag tänker på min mamma som kämpade i sin sjukdom och gick bort för inte länge sedan.
Och jag är tacksam att jag fick ta farväl ...

Jag har en tro på att det fins en mening med det mesta och att det alltid kommer något gott utav även det tråkigaste och hemskaste.
Ibland förstår man bara inte sammanhanget och meningen där och då.

Det är dags att komma på rätsidan i sängen. Jag tittar mig runt i mitt lilla rum.. det har ändrats på senaste timmarna.
Min kollegas grejor och lådor och väskor och prylar har gett min vy från täcket en ny karaktär.

Mitt tjolahej tjolahopp rum har fått blommor och dukar som ska vårdas och skötas. Jag trivs genast i mitt rum.... och ska göra det jag kan för att plantorna står i full blom när min kollega kommer tillbaka.

Ta hand om varandra ingen vet vart vägarna bär

Likes

Comments

Som vanligt sover man inte bort dagen efter sista nattpasset. Så också denna gång. Åtta av oss hårt arbetande sjuksköterskor packade åter väskan och satte kursen norrut mot Cha Am.
Det är inte så långt från Hua Hin men vi gillar miljöombyte. Så vi inkvarterade oss på ett mysigt hotell en natt i den lilla fiskebyn.

God mat, biljardturnering, lite shopping, en aldrig så liten barrunda och spa spa spa ...
Biljardkunskaperna kan väl finslipas något hos de flesta av oss kan man väl säga. Men kul hade vi trots tveksamma kommentarer och glada tillrop från ett gäng troligtvis landsförvisade tyska gubbar🙄

Vi hittade en trevlig, till och med smakfullt inrett salong som hade mycket vi behövde. Fotmassage, diverse kroppsmassager i lugnande, uppiggande, frisättande och slutande formar samt frisering och lite annat smått och gott.
Så två dagar ockuperade vi all besättning där sipprande på nyttig te spetsad med ingefära och säkert nåt annat nyttigt för något....

I dunkel belysning med doftande rökelser och mindfull musik låg vi radade upp mellan skynkerna som utslagna hjältar.
Brevid mitt lilla bås hörde jag på värmlansengelska; not so hard.. a little softer Please.
Själv var jag nära att säga ; Harder, harder.. då det var rätt mesig massage tyckte jag. Men jag bet mig i läppen och tänkte att det tar väl slut snart ..
Rastlösa jag kan vara Otåliga jag också tyvärr... 🙄

Dag två blev det antiaging face threatment för mig. Effekten blev väl inte riktigt som planerat då jag fick någon reaktion på smeten. Kliade i hela ansiktet och på halsen och såg väl mera överhettad ut efteråt än yngre..😳

Nåja lite febrilt skrubbande och sköljande på närmste toalett fixade det värsta. Värt ett försök....


Mina gamla frisörkonster har kommit väl till användning under tiden här. Än så länge ser jag det inte som en förbannelse. Det är roligt. Speciellt då det inte fins utrymme för klagomål eller ånger😈... just saying ...
Nu är det väl snart bara jag som ser ut som jag varit strandat på en öda ö i evigheter. Ser mera ut som en blond utgåva av en kryssning mellan Bob Marley och Michael Jackson på sjuttio talet...🙈
Ariel får lite att bita i när jag kommer hem med mitt solskadade trassel till hår.

För några dagar sedan kom fiskarnas digerdöd till stranden. Hela stranden var täckt med döda havsdjur några dagar och det vare sig luktade eller såg speciellt inbjudande ut.

Nu har det stannat av. Men idag var det en åter riktigt tragisk syn vid havet. Större vågar börjar rulla in och tydligen har regnmängder skapat översvämningar i Bangkoks åar.
Sopor i mängder rullar nu in mot land. Och då jag själv har sett hur det ser ut i gränder och vrån på vissa ställen i Bangkok förstår man vad som händer. Berg av sopor fins i och för sig lite varstans här nere, men långsmed åar kan det vara extremt.
Om man säger så här så ser det nog bättre ut på älvbräddorna i Bangkok nu....

Miljötänkande är ett okänd begrepp här.
Överlag måste jag säga att mycket här är obegripligt. Visst är folket vänliga och fredliga men ack så fyrkantiga, oflexibla och omöjliga att resonera med. Can not... dont know... have not...
Otåliga, det- löser-sig-alltid jag måste ta djupa andetag - ofta🙄

Idag har jag ett så kallad beredskapspass, man rings in på jobb vid behov. Dagen spenderades på stranden och har precis avslutats med mysmiddag.
Livet här är fortsatt livskvalitet för mig. Varme i kropp och själ.

Trevlig kväll på er. Håll hårt i vinterjackan där hemma.


Vår egen Dr Ham och jag filosoferar om kulturella skillnader och inställning till miljötänkande.

Likes

Comments

Det är nya vindar som ger friska fläktar till vårat glada gäng. Lite blue och sad har jag faktiskt varit efter att Agnetha the flamingo Owner åkt hem. Men jag har ju kvar den sargade fågeln efter henne som stolt sträcker på de delar som fins kvar på den brutna nacken 😏

Men som sagt- här svänger det snabbt. Nya kollegor har anlänt och några är redan ute och kör i den galna trafiken, vissa har hittat yogan andra tahiboxningsträningen och utegymmet. Det är intressant och få vara med om skiftningarna och de olika nyanser som uppstår i en grupp när den hela tiden är dynamisk. Och svängningarna går rätt snabbt här. Spännande fenomen... Då jag hela tiden skjuter upp min hemresa har jag äran av att få uppleva många.....
Extra roligt var då min barnmorska från två av mina graviditeter plötsligt stod i foajén en förmiddag 😊 - nu som blivande kollega

Senaste tiden har spenderats i närområdet
Lite lära- känna - Hua Hin turer på mopparna med de nya hoppfulla och annars i stort sett strandhäng.
Utkiksplatsen är alltid en bra början när man är ny här tycker jag. Man ser myllret från ovan och inser att staden är rätt liten. Allt känns bara något kaotisk när man är mitt i de mycket levande gatorna här.

Denna gång var aporna riktigt fräcka där uppe. En snodde min kollegas vattenflaska som hon slapp ur synen en kort stund. Han pilade iväg med flaskan under armen samtidigt som han kastade ängsliga, skyldig blickar efter sig.

En annan hoppade käckt från moppe till moppe. Min stod sist i raden och jag kom plötsligt på att det hänge en väska på den som nu var mycket nära att få en ny ägare. Så jag tog några långa kliv och provade komme före apan innan han kom till min. Men den lila skiten hade väl lite bättre förutsättningar än mig. Snabbt som en blixt grabbade han väskan , vände sig mot mig och tog sig tid till ett hånflin innan han nöjd pilade upp i ett trä 🙈

Plötslig rasslade det till och två äldre thai kvinnor kom från ingenstans vrålande på sina moppar. De sladdade in framför oss, hoppade av, gormade och skrek beväpnade med slangbellor. Damerna hade varit med förr....Slutligen insåg nog apan att skrattar sist skrattar bäst, så han gav upp min lilla väska som han så nöjd hade lyckats öppna. Med ett dunst kom den tillrätta igen, något tilltygad efter fall från hög höjd

Här om dagen var det nåt konstigt som hade inträffat på stranden. Giftiga rockor och ormliknande varelser simmade helt in mot stranden. Till och med en liten haj blev fångad upp där vi var. På delar av stränderna li Hua Hin låg enorma mängder döda fiskar av varierande slag. Riktigt obehagligt faktisk. Ett ihållande regn några dagar innan sägs har orsakat någon form av obalans i havet. Låt oss hoppas det var naturen själv som var orsaken denna gång.....

Gårdagen avslutades med en pub till pub runda på vår gata. Och gatan är lång...🙄 men humöret var som vanligt på topp. Målet var ställen vi inte varit på och det är imponerande hur mycket det finns på 94an... vi kom väl en bit på vårt lilla projekt om man säger så. Och det var mera stängningstiderna i dessa kunga- dagar som avslutade rundan än vår entusiasm

(God bless the king kan man väl säga idag....)


Många trevliga mötte vi iallafall på vår runda som långt ifrån är fulländat. Men vi kör på med friskt mod en annan dag och ska nog klara att kämpa oss genom hela vägen.

Annars har jag fortfarande sviter kvar från mc olyckan på Koh Lanta. En gammal kropp läker segt i hettan tydligen. Men det tar sig. Värre gick det egentligen för mitt australienska resesällskap som fick en infektion som heter duga 😞 Han är nog glad jag är i en annan värdsdel ett tag så han kan hitta sitt habitualtillstånd och sanna jag igen...


Saknaden efter barnen gör sig påmind oftare nu. Men hösten ser ljus ut med besök från båda nära och kära 😁
Närmast på tur är lillasyster som jag tänkte skrämma skiten ur på moppen 😈❤️

Lite lyx ska hon oxå få tänkte jag. Så ett par dagar på fin resort står bla på agendan.

Lite softare och lugnare dagar har det nu varit. Men livet här är ju en vardag om än det njutas som semester så snart fridagarna uppenbarar sig.
Idag har jag bara slöat och inte engång orkat ta mig ut och äta. Två ägg i toasten och jag står mig till i morgon...

Hasta la vista mina vänner och njut av den klara fina hösten där hemma..

  • På resande fot
  • 419 Readers

Likes

Comments



Ok dont do this at home. Efter ett par dygn i feberyra tänkte jag att nu jävlar får det vara nog. Så medans jag kokade ägg i vattenkokaren i ett försök att få i mig näring efter spytt i ett par dygn, klättrade jag upp på min ” köksbänk” för att prova få liv i min döda air condition. Resultatet blev som vanligt inte som väntat då vattenkokaren självklart kokade över då den kanske inte är beräknat att användas för äggkokande. Hela bänken fylldes av slemmigt spräckt- ägg- vatten och jag halkade, genomblöt av feber i min elefantprydade sarong så mitt galna hår fastnade i bordsfläkten.
Min livboja och ljuset i tunneln dessa helvetiska dygn.
Kom till sist loss, något mindre hårfager på vänster sida och kunde öppna dörren för en kollega som oroligt knackade på dörren. Och tack för den empatin Marita 🙄

Hur mår du HAHAHA🙄
” Du skulle lägat mer på knä i tämplet” tyckte hon. Jovars hade det inte varit för mitt sargade ben från moppeolycka kunna jag gått på knä hela dagen genom hela jävla Bangkok 😈

Nåja... är det hemskt kan det bara bli bättre. Så även denna gång. Tre klunkar unket vatten och på med en new model bikini och upp och hoppa. På skakiga ben in i poliskontroll nr nio i ordningen. Gick galant denna gång.
En runda hos Dr Ham med specialomläggning av foten ( nåt som sved rätt friskt, sen lite papper och en fet silvertejp på det) en liten spya på eftermiddagen bara sen var ordningen återställd👍

Back on track. Tidig morgon idag. Nya fina kollegor som ska inskolas i vår lilla värd. Ståndsmässigt med frukost på Anatasila

Och vi håller fortfarande strandförsäljarna vid liv- med råga! Sjukt bra shoppers är vi👊

En härlig dag med goda kompisar som avslutades med en tur i en ” soffa” bakom en vattenskoter. Agneha och jag ( såklart ) och Svetlana. Barnsligt kul, ingen skadade och alla var kvar efter färden👌

Nu är kvällen slut slut slut och Astri borde sova. Men det är ju nåt konstigt jämt. Når alla ska sova då är jag pigg som en mört.

En mysig kväll har vi haft iallafall. Middag, god dricka, tjejsnack och skratt. Tre gick inte hem Marita........ Agnetha och Astri 😁😳

Slutade som vanligt upp på El Toro och hade en riktig mysig senkväll med Cartoon och ett trevligt par från England.

Men nu måste även jag krypa i säng. I morgon ska jag vara guide för nyanlände 😳 på moppetur

Blir nog fina fisken.

I skrivande stund tittar jag ut över bergen mot söder och undrar vart tiden tar vägen. Har sällskap av en halshuggad flamingo som jag ärvande av Agnetha då hon gjorde ett försök på att få den med i sin resväska🙄

Hon åker i morgon och jag tycker det känns fruktansvärt tråkigt. Vi har haft många roliga stunder tillsammans under tiden här. Mycket lika är vi i många hänseenden. Nåja... nästa år bär det iallafall iväg till USA för oss två.... kan knappt vänta💕.

Godnatt på är. Ta vara på din dag

Likes

Comments



Ok dont do this at home. Efter ett par dygn i feberyra tänkte jag att nu jävlar får det vara nog. Så medans jag kokade ägg i vattenkokaren i ett försök att få i mig näring efter spytt i ett par dygn, klättrade jag upp på min ” köksbänk” för att prova få liv i min döda air condition. Resultatet blev som vanligt inte som väntat då vattenkokaren självklart kokade över då den kanske inte är beräknat att användas för äggkokande. Hela bänken fylldes av slemmigt spräckt- ägg- vatten och jag halkade, genomblöt av feber i min elefantprydade sarong så mitt galna hår fastnade i bordsfläkten.
Min livboja och ljuset i tunneln dessa helvetiska dygn.
Kom till sist loss, något mindre hårfager på vänster sida och kunde öppna dörren för en kollega som oroligt knackade på dörren. Och tack för den empatin Marita 🙄

Hur mår du HAHAHA🙄
” Du skulle lägat mer på knä i tämplet” tyckte hon. Jovars hade det inte varit för mitt sargade ben från moppeolycka kunna jag gått på knä hela dagen genom hela jävla Bangkok 😈

Nåja... är det hemskt kan det bara bli bättre. Så även denna gång. Tre klunkar unket vatten och på med en new model bikini och upp och hoppa. På skakiga ben in i poliskontroll nr nio i ordningen. Gick galant denna gång.
En runda hos Dr Ham med specialomläggning av foten ( nåt som sved rätt friskt, sen lite papper och en fet silvertejp på det) en liten spya på eftermiddagen bara sen var ordningen återställd👍

Back on track. Tidig morgon idag. Nya fina kollegor som ska inskolas i vår lilla värd. Ståndsmässigt med frukost på Anatasila

Och vi håller fortfarande strandförsäljarna vid liv- med råga! Sjukt bra shoppers är vi👊

En härlig dag med goda kompisar som avslutades med en tur i en ” soffa” bakom en vattenskoter. Agneha och jag ( såklart ) och Svetlana. Barnsligt kul, ingen skadade och alla var kvar efter färden👌

Nu är kvällen slut slut slut och Astri borde sova. Men det är ju nåt konstigt jämt. Når alla ska sova då är jag pigg som en mört.

En mysig kväll har vi haft iallafall. Middag, god dricka, tjejsnack och skratt. Tre gick inte hem Marita........ Agnetha och Astri 😁😳

Slutade som vanligt upp på El Toro och hade en riktig mysig senkväll med Cartoon och ett trevligt par från England.

Men nu måste även jag krypa i säng. I morgon ska jag vara guide för nyanlände 😳 på moppetur

Blir nog fina fisken.

I skrivande stund tittar jag ut över bergen mot söder och undrar vart tiden tar vägen. Har sällskap av en halshuggad flamingo som jag ärvande av Agnetha då hon gjorde ett försök på att få den med i sin resväska🙄

Hon åker i morgon och jag tycker det känns fruktansvärt tråkigt. Vi har haft många roliga stunder tillsammans under tiden här. Mycket lika är vi i många hänseenden. Nåja... nästa år bär det iallafall iväg till USA för oss två.... kan knappt vänta💕.

Godnatt på är. Ta vara på din dag

Likes

Comments

Dötid är inget som uppskattas här. Så efter min resa söderut i Thailand var det åter igen att beta av fyra nattpass. Denna gång med skadat ben i högläge 🙄. Fick inse att även jag kan bli sjuk och skadad så det blev några vändor till Bankok Hospital för sårrevidering och omläggningar.
Sista nattpassets morgon var det bara att packa väskan igen. Denna gång för att utforska Bangkok.
Med välbandagerade ben och friskt mod satte Marita, Agnetha och jag oss på bussen till storstan. Vi checkade in på en vid första anblick, ståndsmässig våning i centrala Bankok. Efter närmare inspektion av våningen på enl uppgifter 98 kvm upptäckte vi en vattenläcka av dimensioner. Runt Agnetas säng var det rena rama vattenfestivalen om man klev på de rätta brädorna. Små fontäner som pysade upp i sprickor och hål. Vi var faktiskt smått förvånade på morgonen att hon inte sjunkit ner några våningar🤣
Så då blev det att avancera till 27 våningen, torrt och fint och njutbar utsikt 👌

Lite planer och mål hade vi faktiskt denna gången.
Så redan sex på morgonen var vi i den flådiga frukostbuffén för att sedan hinna till en fem timmars cykelrunda i Bangkok med Arne och hans företag Bangkok By Bike.
En upplevelse att rekommendera. På smala vägar och bland omgivningar man sällan ser på egenhand som turist.

På turen fick vi sällskap av två svenska damer som vi sedan kamperade ihop med resten av Bangkok vistelsen. Annika Jonasson som bott i Bangkok sen 16 år och hennes väninna Jennie som var på besök. Annika startade 2010 ett projekt i ett av Bangkoks slumområden med inriktning på kvinnor med handikappade barn. Syftet var att ge dessa möjlighet till sysselsättning och förbättrad inkomst. Projektet kallas Hang On Hangers - helt enkelt tygbeklädda klädhängare som skapas av kvinnorna där och säljas.

Vi fick äran av att följa med Annika en förmiddag i slummen och se hur människor lever där. Vi fick komma dom nära in på livet och även in i deras boenden. En dag som kommer sitta kvar hos mig länge. Vi avslutade turen i slummen på ett café som drivs av en kvinna som blev återförenad med sin okända svenskadopterade syster för tre år sedan. Her bjöds det på Svensk kanelbulle på kanelbullens dag i Bangkoks slum....

Der blev alltså en lite otippad och annorlunda resa för oss. Men mycket givande och lärorik.
Men vi har alltid tid och rum för party och galenskaper så det blev en liten raid på suspekta gator, en resa i Chinatown och en glammig ladyboyshow innan vi satte kursen mot lugna Hua Hin igen. Ingen större incidenter faktiskt. Bara en nära döden upplevelse då en galning i en tuktuk tog ut på bakhjulen med oss tre i baksätet. Herreminskapare vilken sjuk färd i Bangkok trafiken. Till och med jag blev lite skärrad och kände en viss lättnad då han sladdade in på hotellets parkering 😳

Nu var det bara att få i sig ett par timmar sömn innan nätterna började igen. Hann med ett och ett halvt nattpass innan matförgiftningen från Hell slog till. Så sjuk är det länge sedan jag varit. Men har nu kommet ur feberyran efter två dygn så det tar sig. Goa kollegor ser till att jag får i mig näring (tack Agnetha)💕

Blev spådd i ett tempel i Bangkok och framtiden såg dyster ut. (No shit 🙄...)
”No luck, be careful” etc. jo tack för den upplysningen. Tre matförgiftningar, en lunginflammation, en inflammerad arm och en moppeolycka inom ett halvår får mig nästan att tro på spådomen. Men allt kan som vanligt bara bli bättre.

I och med att min air condition kollapsade lagom till feberyran satte in tänkte jag nu krypa ut på balkongen en stund. Närmare 40 grader känns nog bättre utomhus än inomhus tror jag...

Likes

Comments

Min reducerade gångförmåga och mitt idylliska lilla hotells läge fick avgöra- det blev att åka moped idag igen. En lite tyngre sak idag men det känns bättre att köra. Hjälmen var dock ett skämt. Fick knyta, tejpa och strama så gott det gick då den hängde på två hår redan i 40 km/tm.
Vägarna här är de mest körbara jag varit på hittills faktiskt så jag tok sikte på tre fyra mål för dagen. Liite djungelrace bara..., en wiew point, en pir och en nationalpark.

Så ful kan man bli 🤘med jockey hjälm....

Började med inriktning på en höjd med utsikt över havet. Som vanligt kunde jag inte låta bli och körde den minsta vägen så långt det gick. Min nyfikenhet och äventyrslust fick sig dock en törn då det kröp en lång grön orm framför mig på vägen🐍.... och nej, jag ser inget vackert, fascinerande eller lockande med dessa kryp.

Tog tre djupa andetag när adrenalinpåslaget gett med sig och körde envist på. Känslan av att mina flipflop-beklädda fötter, varav den ena redan halvtrasig, endast befann sig några cm över backnivå gav mig en obehaglig känsla.
Nästa inslag på vägen var en ödla av modell stor- och jag rör mig som en dinosaurie 😳typ...
Och då kände jag att djurlivet kom lite väl nära ...Dagens djungeltur avklarat🦎

Efter tittat färdigt på havet från ovan fann jag ut att det nog var bra att köra på vägarna igen. Riktade in mig på en nationalpark en bit söderut.
Detta var väl det man kallar falsk marknadsföring om man säger så, men omgivningarna på vägen dit gjorde mödan värd ändå.
"Nationalparken" bestod i en kvinna i militärkläder som snällt visade vart jag skulle parkera. Sen hittade jag ett hus med en gräsmatta framför, formad som en cirkel. Gräsmattan var smyckad med en flaggstång beklädd med en blekt, thailändsk flagga, tärd av vind och hav..

Efter passerat detta .... de nada... hittade jag en övergiven grön och orange fiskebåt på ena sidan av en liten å och ett berg av sopor på den andra....
Längst ut mot havet lyste en blåmålad skulptur av en haj i plast upp. Fruktansvärt ful faktiskt🙄
Samma känsla som om jag hör en dålig låt eller ser en tråkig film letade jag runt ett tag med tanken att snart kommer det nåt bra. Men den kvalitetshöjande refrängen uteblev och saken var klar;
Med andra ord- nationalparken, en total fiasko🤣

Bortsätt från " nationalparken" så är det
otroligt vackert här. Grönt, blått, turkos och frodigt. Fiskebåtarna med sina klara färger i kontrast mot hav och gröna klippor skapar vyer som för ögat nästan är overkligt.

Av erfarenhet tänkte jag bunkra med lite nödproviant och hittade en " supermarknad" 🤣🤣 uti ingenstans.
En troligtvis blind (då jag bara såg det vita i hans gamla ögon) och mycket gammal man satt välkomnande på en låda vid " butikens" ingång.
Jag trodde först han provade rigga till ett munspel men sen såg jag att han provade sätta dit sina löständer... det verkade inte gå så bra för han höll forfarande på då jag lämnade😊....men han verkade lycklig i sin tillvaro och smilade glatt med båda händerna halvvägs in i munnen.


Istället för en taxi eller tuk- tuk som inte bjuder på de större överraskningarna tänkte jag ta mig till stan och tågstationen på annat vis.

Jag har noterat en fascinerande lokalbuss som passerar här lite då och då. Har inte riktigt fått kläm på tidtabellen men den hörs och syns när den kommer så det skulle nog ordna sig 😁
Bestämde mig för att detta fordon måste testas så jag ställde mig långsmed vägen och vevade glatt när bussen uppenbarade sig.
Chaffisen i stilig cowboyhatt vände sig om och sade nåt på thai..🙄 troligen inte viktigt tänkte jag och kastade ett sista blick mot fiskebyn som försvann så småningom bakom mig, prydligt inramad av ett gråsvart moln av avgaser från bussen. Mindre miljömedvetet och omodernt ska man nog leta länge efter....

Det här går ju bra tänkte jag men så svängde doningen in på en mindre väg jag nog inte varit på förut. Färden gick långsmed stranden så utsikten var oklanderlig där jag tittade ut mellan fönstren bestående av träramar.
Efter ett tag kom vi till en liten by som kändes vara från en annan tid... Gamla gummor med korgar och lådor kravlade ombord en efter en efter på vägen. Troligtvis på väg till stan för att förhoppningsvis komma hem igen med mindre last någon gång när solen gått ner....

Så kom vi till ändhållplatsen och ty var min förvåning då det inte syntes nån järnväg till🙃
Men av lärdom klok är jag alltid ute i god tid så efter lite vandring runt i hettan uppenbarade den sig: Chumphon station👌
Sista färden går mot sitt slut för denna gång 🚞...

Min själ har fått sin dos av lugn. Det kliar lite i kroppen hos rastlösa jag. Det är dags att styra hemåt till min vardag och mina fina kollegor i Hua Hin. Jag blev kär i denna underbara guldklimp av ett hotell. Inrett som en Borg där jag fick princesskammaren, rum nr. 13...
En harmonisk blandning av Toscana, Provence och Marocko strategiskt placerad på en strand i sydöstra Thailand.

Jag blev kär i den fina hunden på bilden. Vi fann varandra igår. Vi har ätit kyckling och hängt ihop på stranden i eftermiddag, men det är dags att lämna min nya vän och den stilla fiskebyn i Chumphon för denna gång och troligen för alltid....

  • På resande fot
  • 558 Readers

Likes

Comments

Checkade ut tidigt i morse från det något suspekta hotellet i SuratThani. En halvtimmas taxifärd genom staden mot tågstationen skulle nog rättfärdiggöra min dystra uppfattning om stället tänkte jag. En intressant och absolut sevärd resa var det på sitt vis men inget som ändrade mitt första intryck tyvärr. En överstruken geting....🐝 tonar från "Banjo duell" spökade i min fantasifulla hjärna då jag lämnade "dyster town" bakom mig....


På grund av min lilla incident i Koh Lanta startar dagarna numera med ett besök på Apoteket. Herregud vart kommer all sårvätska från? 😱

Apoteken brukar vara fräscha och moderna till stor del här tycker jag. I dag fann jag dock ett annorlunda ett... sex ägg, en rollator och lite bandage tack
🤣. Allt under ett och samma lilla halmtak.
Kvinnan på Apoteket skrattade gott då jag frågade om hon hade bra pris på rullstolarna.

Ack Värmland Birgitta hade lånat ut sin tågtabell till mig så jag kunde räkna ut vart jag skulle kliva av ... Nr sex visade sig vara rätt- nästa Chumphon
👌

Redan då jag klev av tåget på min nästa nålade punkt på kartan kunde jag känna en annan stämning, en mera vänlig atmosfär. En cool liten man med en imponerande snurrmustasch plockade upp mig direkt för att gynna hans tydligen vältrimmade tuk- tuk. Å hej vad det gick kan jag säga. Men i dag var det jag som var barnet på julafton. Jag är fisk , jag är känslig och mottaglig.. jag sög in de nya, positiva vibbarna som detta stället gav mig, och njöt varje kast från sida till sida på den smala plastsitsen hela vägen till den mysiga lilla fiskebyn jag skulle inkvartera mig i.

Efter gårdagens hotellupplevelse krävde det inte mycket för att göra mig glad idag. Men detta hotellet är Moi rakt igenom. Dova, mjuka färger, lätt rustikt med de små detaljerna som gör det hela komplett. Vinklar och vrån, unika detaljer för varje rum och välkomnande rakt igenom👌Utsikten mot havet ger mig förhoppningar om en molnfri soluppgång i morgon som kan njutas från min säng...
Det enda som stör min romantiska bild är att jag knappt kommer upp och ner i den betongramade sängen som stilfullt ligger ca tio cm upp från det mosaikbelagda golvet. Mitt svullna, såriga högerben påminner mig om att jag lever....

Lågsäsongens tystnad och fridfullhet ger mig minnesbilder från mina barndoms somrar. Stillheten på sörlandet når sensommaren tog vid och turisterna åkte hem. Jag kunde gå långsmed havet ensam och höra lugn och ro och ljudet från havet.... som här.

Allt som finns är Några trötta hundar efter strandpromenaden, enstaka människor som samtalar i små hyddor. En fiskare med dagens fångst i nätet och en mysig gubbe som vill jag ska äta på hans enkla resturang... det är en underbar eftermiddag någon stans i Thailand på min resa hem..

Likes

Comments

Fixade ihop lite sammanhängande ledighet och gav mig ut på en resa söderut. Jag har aldrig varit en Thailands resenär så allt har varit nytt för mig här. Jag tänkte att allt kommer gå på räls denna gången då det gick lite knackigt förra gången jag reste iväg. Men stor var min förvåning - icke- då den förbeställda taxin som skulle ta mig till Bangkok så jag skulle hinna med morgonflighten, inte dök upp 🙄
Kom alltså inte ut från hotellreceptionen innan det sket sig denna gången.
Men som vanligt- lösningen dyker alltid upp om en något mentalt tärande krångligt långt fram i tiden här.

Började ståndsmässigt på lyxresort på Koh Lanta. Pinsamt utmärkt service för min smak. Men jag börjar bli en fena på att hålla god min i olika situationer så jag tuggade snällt i mig de små kakorna som prydde våra kuddar efter eftermiddagens roomservice - Snitsigt anordnade i en fiffig miniatyrkorg
🍩
Spelade lite världsvan där i hotellets restaurang ( börja från ytterkanterna)... så det gick faktiskt att leva med lite upperclass life några dagar😁
En sanslös storm drog in över Koh Lantas västkust dag ett. Så det blev en lugn första dag på resorten. Sen klarnade det upp och då blev det att hyra moppe och åka på väger där ingen andra kör 🙄

Hittade Koh Lantas old town- en mysig liten plats som påminde om en vilda västern stad med sina salooner, men där hästarna var utbytta mot skotrar. Den torra ökenvärmen, de brunrostiga dammolnen och virvlande höbollarna uteblev också.
Här vätte baksidorna ut i havet och bildade perfekta små pärlor som trots fortfarande lågsäsong hade goda luncher att servera.

Tanken var att köra från ena kusten till nästa vilken vi också gjorde. Det lite knasiga var bara att de roligaste och lite spännande vägarna är de där man inte säkert vet om vägen är slut eller inte...

Gårdagens regn löste ut ett större skred av blöt, blixthal lera, vilket resulterade i att min moppe halkade sidleds som kniv i varmt smör. Hade ingen fart, tack och lov, men fick skråmor och smäller så det räckte ändå. Lite tur att det var leran jag kravlade runt i, hade precis passerat en skorpion som passerade vägen- allt kunde varit värre..

Lyxdagarna gick lite väl fort ändå😊
Dags att jobba mig norrut igen. Tänkte ta den långa vägen hem- bil och tåg. Avresan från Koh Lanta fortsatte i vanlig thai- anda" funker troligen inte".... men endast ett par timmar försent dök min vän med tourettes och troligtvis något annat också upp, glad som ett barn på julafton.

Så vad gör man- hänger snällt men på en kaffe på 7 eleven efter fem minuters bilfärd av en sex timmars tur som denna gången startade endast två timmar för sent... lika bra det. Jävlar vad mycket han hann och vingla fram och tillbaka bara på de fem minuterna.....
Var nog sista versen på nattjobbet för sen kom en annan glad prick och körde mig till en riktig håla jag hade ( antagligen i blindo) bestämd mig för att stanna en natt.

Efter en minnesrik färd intryck i en skabbig bil med nio thailändare anlända jag mitt nästa hotel i Surat Thani - en stad på Thailands östkust. Här var jag tydligen ett exotiskt inslag. Mycket intressant fenomen verkade jag vara där jag ihoplappad från topp till tå haltade runt bland marknader, Templar, och butiker med målade guldprylar från golv till tak.
Staden är totalt fallfärdig och Hua Hins walking street luktar rosenbuske mot stanken här.
Att hitta en restaurang var inte lätt så jag bunkrade upp med nödproviant från 7 eleven som verkar vara ett troget inslag överallt i detta landet.

Undrar om Hotels.com vill ha en recension från mitt lilla krypin här. Uttrycket " skrik som en gris" har fått en ny innebörd. Hälften banjovarning hälften rom for rent pr hour...
😳

Käre Gud låt natten gå fort så jag kan ta mig härifrån ..
😑

Lite balkonghäng från min "svit". Bäst att sitta still då inget räcke finns....

  • På resande fot
  • 641 Readers

Likes

Comments