Det är nya vindar som ger friska fläktar till vårat glada gäng. Lite blue och sad har jag faktiskt varit efter att Agnetha the flamingo Owner åkt hem. Men jag har ju kvar den sargade fågeln efter henne som stolt sträcker på de delar som fins kvar på den brutna nacken 😏

Men som sagt- här svänger det snabbt. Nya kollegor har anlänt och några är redan ute och kör i den galna trafiken, vissa har hittat yogan andra tahiboxningsträningen och utegymmet. Det är intressant och få vara med om skiftningarna och de olika nyanser som uppstår i en grupp när den hela tiden är dynamisk. Och svängningarna går rätt snabbt här. Spännande fenomen... Då jag hela tiden skjuter upp min hemresa har jag äran av att få uppleva många.....
Extra roligt var då min barnmorska från två av mina graviditeter plötsligt stod i foajén en förmiddag 😊 - nu som blivande kollega

Senaste tiden har spenderats i närområdet
Lite lära- känna - Hua Hin turer på mopparna med de nya hoppfulla och annars i stort sett strandhäng.
Utkiksplatsen är alltid en bra början när man är ny här tycker jag. Man ser myllret från ovan och inser att staden är rätt liten. Allt känns bara något kaotisk när man är mitt i de mycket levande gatorna här.

Denna gång var aporna riktigt fräcka där uppe. En snodde min kollegas vattenflaska som hon slapp ur synen en kort stund. Han pilade iväg med flaskan under armen samtidigt som han kastade ängsliga, skyldig blickar efter sig.

En annan hoppade käckt från moppe till moppe. Min stod sist i raden och jag kom plötsligt på att det hänge en väska på den som nu var mycket nära att få en ny ägare. Så jag tog några långa kliv och provade komme före apan innan han kom till min. Men den lila skiten hade väl lite bättre förutsättningar än mig. Snabbt som en blixt grabbade han väskan , vände sig mot mig och tog sig tid till ett hånflin innan han nöjd pilade upp i ett trä 🙈

Plötslig rasslade det till och två äldre thai kvinnor kom från ingenstans vrålande på sina moppar. De sladdade in framför oss, hoppade av, gormade och skrek beväpnade med slangbellor. Damerna hade varit med förr....Slutligen insåg nog apan att skrattar sist skrattar bäst, så han gav upp min lilla väska som han så nöjd hade lyckats öppna. Med ett dunst kom den tillrätta igen, något tilltygad efter fall från hög höjd

Här om dagen var det nåt konstigt som hade inträffat på stranden. Giftiga rockor och ormliknande varelser simmade helt in mot stranden. Till och med en liten haj blev fångad upp där vi var. På delar av stränderna li Hua Hin låg enorma mängder döda fiskar av varierande slag. Riktigt obehagligt faktisk. Ett ihållande regn några dagar innan sägs har orsakat någon form av obalans i havet. Låt oss hoppas det var naturen själv som var orsaken denna gång.....

Gårdagen avslutades med en pub till pub runda på vår gata. Och gatan är lång...🙄 men humöret var som vanligt på topp. Målet var ställen vi inte varit på och det är imponerande hur mycket det finns på 94an... vi kom väl en bit på vårt lilla projekt om man säger så. Och det var mera stängningstiderna i dessa kunga- dagar som avslutade rundan än vår entusiasm

(God bless the king kan man väl säga idag....)


Många trevliga mötte vi iallafall på vår runda som långt ifrån är fulländat. Men vi kör på med friskt mod en annan dag och ska nog klara att kämpa oss genom hela vägen.

Annars har jag fortfarande sviter kvar från mc olyckan på Koh Lanta. En gammal kropp läker segt i hettan tydligen. Men det tar sig. Värre gick det egentligen för mitt australienska resesällskap som fick en infektion som heter duga 😞 Han är nog glad jag är i en annan värdsdel ett tag så han kan hitta sitt habitualtillstånd och sanna jag igen...


Saknaden efter barnen gör sig påmind oftare nu. Men hösten ser ljus ut med besök från båda nära och kära 😁
Närmast på tur är lillasyster som jag tänkte skrämma skiten ur på moppen 😈❤️

Lite lyx ska hon oxå få tänkte jag. Så ett par dagar på fin resort står bla på agendan.

Lite softare och lugnare dagar har det nu varit. Men livet här är ju en vardag om än det njutas som semester så snart fridagarna uppenbarar sig.
Idag har jag bara slöat och inte engång orkat ta mig ut och äta. Två ägg i toasten och jag står mig till i morgon...

Hasta la vista mina vänner och njut av den klara fina hösten där hemma..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments



Ok dont do this at home. Efter ett par dygn i feberyra tänkte jag att nu jävlar får det vara nog. Så medans jag kokade ägg i vattenkokaren i ett försök att få i mig näring efter spytt i ett par dygn, klättrade jag upp på min ” köksbänk” för att prova få liv i min döda air condition. Resultatet blev som vanligt inte som väntat då vattenkokaren självklart kokade över då den kanske inte är beräknat att användas för äggkokande. Hela bänken fylldes av slemmigt spräckt- ägg- vatten och jag halkade, genomblöt av feber i min elefantprydade sarong så mitt galna hår fastnade i bordsfläkten.
Min livboja och ljuset i tunneln dessa helvetiska dygn.
Kom till sist loss, något mindre hårfager på vänster sida och kunde öppna dörren för en kollega som oroligt knackade på dörren. Och tack för den empatin Marita 🙄

Hur mår du HAHAHA🙄
” Du skulle lägat mer på knä i tämplet” tyckte hon. Jovars hade det inte varit för mitt sargade ben från moppeolycka kunna jag gått på knä hela dagen genom hela jävla Bangkok 😈

Nåja... är det hemskt kan det bara bli bättre. Så även denna gång. Tre klunkar unket vatten och på med en new model bikini och upp och hoppa. På skakiga ben in i poliskontroll nr nio i ordningen. Gick galant denna gång.
En runda hos Dr Ham med specialomläggning av foten ( nåt som sved rätt friskt, sen lite papper och en fet silvertejp på det) en liten spya på eftermiddagen bara sen var ordningen återställd👍

Back on track. Tidig morgon idag. Nya fina kollegor som ska inskolas i vår lilla värd. Ståndsmässigt med frukost på Anatasila

Och vi håller fortfarande strandförsäljarna vid liv- med råga! Sjukt bra shoppers är vi👊

En härlig dag med goda kompisar som avslutades med en tur i en ” soffa” bakom en vattenskoter. Agneha och jag ( såklart ) och Svetlana. Barnsligt kul, ingen skadade och alla var kvar efter färden👌

Nu är kvällen slut slut slut och Astri borde sova. Men det är ju nåt konstigt jämt. Når alla ska sova då är jag pigg som en mört.

En mysig kväll har vi haft iallafall. Middag, god dricka, tjejsnack och skratt. Tre gick inte hem Marita........ Agnetha och Astri 😁😳

Slutade som vanligt upp på El Toro och hade en riktig mysig senkväll med Cartoon och ett trevligt par från England.

Men nu måste även jag krypa i säng. I morgon ska jag vara guide för nyanlände 😳 på moppetur

Blir nog fina fisken.

I skrivande stund tittar jag ut över bergen mot söder och undrar vart tiden tar vägen. Har sällskap av en halshuggad flamingo som jag ärvande av Agnetha då hon gjorde ett försök på att få den med i sin resväska🙄

Hon åker i morgon och jag tycker det känns fruktansvärt tråkigt. Vi har haft många roliga stunder tillsammans under tiden här. Mycket lika är vi i många hänseenden. Nåja... nästa år bär det iallafall iväg till USA för oss två.... kan knappt vänta💕.

Godnatt på är. Ta vara på din dag

Likes

Comments



Ok dont do this at home. Efter ett par dygn i feberyra tänkte jag att nu jävlar får det vara nog. Så medans jag kokade ägg i vattenkokaren i ett försök att få i mig näring efter spytt i ett par dygn, klättrade jag upp på min ” köksbänk” för att prova få liv i min döda air condition. Resultatet blev som vanligt inte som väntat då vattenkokaren självklart kokade över då den kanske inte är beräknat att användas för äggkokande. Hela bänken fylldes av slemmigt spräckt- ägg- vatten och jag halkade, genomblöt av feber i min elefantprydade sarong så mitt galna hår fastnade i bordsfläkten.
Min livboja och ljuset i tunneln dessa helvetiska dygn.
Kom till sist loss, något mindre hårfager på vänster sida och kunde öppna dörren för en kollega som oroligt knackade på dörren. Och tack för den empatin Marita 🙄

Hur mår du HAHAHA🙄
” Du skulle lägat mer på knä i tämplet” tyckte hon. Jovars hade det inte varit för mitt sargade ben från moppeolycka kunna jag gått på knä hela dagen genom hela jävla Bangkok 😈

Nåja... är det hemskt kan det bara bli bättre. Så även denna gång. Tre klunkar unket vatten och på med en new model bikini och upp och hoppa. På skakiga ben in i poliskontroll nr nio i ordningen. Gick galant denna gång.
En runda hos Dr Ham med specialomläggning av foten ( nåt som sved rätt friskt, sen lite papper och en fet silvertejp på det) en liten spya på eftermiddagen bara sen var ordningen återställd👍

Back on track. Tidig morgon idag. Nya fina kollegor som ska inskolas i vår lilla värd. Ståndsmässigt med frukost på Anatasila

Och vi håller fortfarande strandförsäljarna vid liv- med råga! Sjukt bra shoppers är vi👊

En härlig dag med goda kompisar som avslutades med en tur i en ” soffa” bakom en vattenskoter. Agneha och jag ( såklart ) och Svetlana. Barnsligt kul, ingen skadade och alla var kvar efter färden👌

Nu är kvällen slut slut slut och Astri borde sova. Men det är ju nåt konstigt jämt. Når alla ska sova då är jag pigg som en mört.

En mysig kväll har vi haft iallafall. Middag, god dricka, tjejsnack och skratt. Tre gick inte hem Marita........ Agnetha och Astri 😁😳

Slutade som vanligt upp på El Toro och hade en riktig mysig senkväll med Cartoon och ett trevligt par från England.

Men nu måste även jag krypa i säng. I morgon ska jag vara guide för nyanlände 😳 på moppetur

Blir nog fina fisken.

I skrivande stund tittar jag ut över bergen mot söder och undrar vart tiden tar vägen. Har sällskap av en halshuggad flamingo som jag ärvande av Agnetha då hon gjorde ett försök på att få den med i sin resväska🙄

Hon åker i morgon och jag tycker det känns fruktansvärt tråkigt. Vi har haft många roliga stunder tillsammans under tiden här. Mycket lika är vi i många hänseenden. Nåja... nästa år bär det iallafall iväg till USA för oss två.... kan knappt vänta💕.

Godnatt på är. Ta vara på din dag

Likes

Comments

Dötid är inget som uppskattas här. Så efter min resa söderut i Thailand var det åter igen att beta av fyra nattpass. Denna gång med skadat ben i högläge 🙄. Fick inse att även jag kan bli sjuk och skadad så det blev några vändor till Bankok Hospital för sårrevidering och omläggningar.
Sista nattpassets morgon var det bara att packa väskan igen. Denna gång för att utforska Bangkok.
Med välbandagerade ben och friskt mod satte Marita, Agnetha och jag oss på bussen till storstan. Vi checkade in på en vid första anblick, ståndsmässig våning i centrala Bankok. Efter närmare inspektion av våningen på enl uppgifter 98 kvm upptäckte vi en vattenläcka av dimensioner. Runt Agnetas säng var det rena rama vattenfestivalen om man klev på de rätta brädorna. Små fontäner som pysade upp i sprickor och hål. Vi var faktiskt smått förvånade på morgonen att hon inte sjunkit ner några våningar🤣
Så då blev det att avancera till 27 våningen, torrt och fint och njutbar utsikt 👌

Lite planer och mål hade vi faktiskt denna gången.
Så redan sex på morgonen var vi i den flådiga frukostbuffén för att sedan hinna till en fem timmars cykelrunda i Bangkok med Arne och hans företag Bangkok By Bike.
En upplevelse att rekommendera. På smala vägar och bland omgivningar man sällan ser på egenhand som turist.

På turen fick vi sällskap av två svenska damer som vi sedan kamperade ihop med resten av Bangkok vistelsen. Annika Jonasson som bott i Bangkok sen 16 år och hennes väninna Jennie som var på besök. Annika startade 2010 ett projekt i ett av Bangkoks slumområden med inriktning på kvinnor med handikappade barn. Syftet var att ge dessa möjlighet till sysselsättning och förbättrad inkomst. Projektet kallas Hang On Hangers - helt enkelt tygbeklädda klädhängare som skapas av kvinnorna där och säljas.

Vi fick äran av att följa med Annika en förmiddag i slummen och se hur människor lever där. Vi fick komma dom nära in på livet och även in i deras boenden. En dag som kommer sitta kvar hos mig länge. Vi avslutade turen i slummen på ett café som drivs av en kvinna som blev återförenad med sin okända svenskadopterade syster för tre år sedan. Her bjöds det på Svensk kanelbulle på kanelbullens dag i Bangkoks slum....

Der blev alltså en lite otippad och annorlunda resa för oss. Men mycket givande och lärorik.
Men vi har alltid tid och rum för party och galenskaper så det blev en liten raid på suspekta gator, en resa i Chinatown och en glammig ladyboyshow innan vi satte kursen mot lugna Hua Hin igen. Ingen större incidenter faktiskt. Bara en nära döden upplevelse då en galning i en tuktuk tog ut på bakhjulen med oss tre i baksätet. Herreminskapare vilken sjuk färd i Bangkok trafiken. Till och med jag blev lite skärrad och kände en viss lättnad då han sladdade in på hotellets parkering 😳

Nu var det bara att få i sig ett par timmar sömn innan nätterna började igen. Hann med ett och ett halvt nattpass innan matförgiftningen från Hell slog till. Så sjuk är det länge sedan jag varit. Men har nu kommet ur feberyran efter två dygn så det tar sig. Goa kollegor ser till att jag får i mig näring (tack Agnetha)💕

Blev spådd i ett tempel i Bangkok och framtiden såg dyster ut. (No shit 🙄...)
”No luck, be careful” etc. jo tack för den upplysningen. Tre matförgiftningar, en lunginflammation, en inflammerad arm och en moppeolycka inom ett halvår får mig nästan att tro på spådomen. Men allt kan som vanligt bara bli bättre.

I och med att min air condition kollapsade lagom till feberyran satte in tänkte jag nu krypa ut på balkongen en stund. Närmare 40 grader känns nog bättre utomhus än inomhus tror jag...

Likes

Comments

Min reducerade gångförmåga och mitt idylliska lilla hotells läge fick avgöra- det blev att åka moped idag igen. En lite tyngre sak idag men det känns bättre att köra. Hjälmen var dock ett skämt. Fick knyta, tejpa och strama så gott det gick då den hängde på två hår redan i 40 km/tm.
Vägarna här är de mest körbara jag varit på hittills faktiskt så jag tok sikte på tre fyra mål för dagen. Liite djungelrace bara..., en wiew point, en pir och en nationalpark.

Så ful kan man bli 🤘med jockey hjälm....

Började med inriktning på en höjd med utsikt över havet. Som vanligt kunde jag inte låta bli och körde den minsta vägen så långt det gick. Min nyfikenhet och äventyrslust fick sig dock en törn då det kröp en lång grön orm framför mig på vägen🐍.... och nej, jag ser inget vackert, fascinerande eller lockande med dessa kryp.

Tog tre djupa andetag när adrenalinpåslaget gett med sig och körde envist på. Känslan av att mina flipflop-beklädda fötter, varav den ena redan halvtrasig, endast befann sig några cm över backnivå gav mig en obehaglig känsla.
Nästa inslag på vägen var en ödla av modell stor- och jag rör mig som en dinosaurie 😳typ...
Och då kände jag att djurlivet kom lite väl nära ...Dagens djungeltur avklarat🦎

Efter tittat färdigt på havet från ovan fann jag ut att det nog var bra att köra på vägarna igen. Riktade in mig på en nationalpark en bit söderut.
Detta var väl det man kallar falsk marknadsföring om man säger så, men omgivningarna på vägen dit gjorde mödan värd ändå.
"Nationalparken" bestod i en kvinna i militärkläder som snällt visade vart jag skulle parkera. Sen hittade jag ett hus med en gräsmatta framför, formad som en cirkel. Gräsmattan var smyckad med en flaggstång beklädd med en blekt, thailändsk flagga, tärd av vind och hav..

Efter passerat detta .... de nada... hittade jag en övergiven grön och orange fiskebåt på ena sidan av en liten å och ett berg av sopor på den andra....
Längst ut mot havet lyste en blåmålad skulptur av en haj i plast upp. Fruktansvärt ful faktiskt🙄
Samma känsla som om jag hör en dålig låt eller ser en tråkig film letade jag runt ett tag med tanken att snart kommer det nåt bra. Men den kvalitetshöjande refrängen uteblev och saken var klar;
Med andra ord- nationalparken, en total fiasko🤣

Bortsätt från " nationalparken" så är det
otroligt vackert här. Grönt, blått, turkos och frodigt. Fiskebåtarna med sina klara färger i kontrast mot hav och gröna klippor skapar vyer som för ögat nästan är overkligt.

Av erfarenhet tänkte jag bunkra med lite nödproviant och hittade en " supermarknad" 🤣🤣 uti ingenstans.
En troligtvis blind (då jag bara såg det vita i hans gamla ögon) och mycket gammal man satt välkomnande på en låda vid " butikens" ingång.
Jag trodde först han provade rigga till ett munspel men sen såg jag att han provade sätta dit sina löständer... det verkade inte gå så bra för han höll forfarande på då jag lämnade😊....men han verkade lycklig i sin tillvaro och smilade glatt med båda händerna halvvägs in i munnen.


Istället för en taxi eller tuk- tuk som inte bjuder på de större överraskningarna tänkte jag ta mig till stan och tågstationen på annat vis.

Jag har noterat en fascinerande lokalbuss som passerar här lite då och då. Har inte riktigt fått kläm på tidtabellen men den hörs och syns när den kommer så det skulle nog ordna sig 😁
Bestämde mig för att detta fordon måste testas så jag ställde mig långsmed vägen och vevade glatt när bussen uppenbarade sig.
Chaffisen i stilig cowboyhatt vände sig om och sade nåt på thai..🙄 troligen inte viktigt tänkte jag och kastade ett sista blick mot fiskebyn som försvann så småningom bakom mig, prydligt inramad av ett gråsvart moln av avgaser från bussen. Mindre miljömedvetet och omodernt ska man nog leta länge efter....

Det här går ju bra tänkte jag men så svängde doningen in på en mindre väg jag nog inte varit på förut. Färden gick långsmed stranden så utsikten var oklanderlig där jag tittade ut mellan fönstren bestående av träramar.
Efter ett tag kom vi till en liten by som kändes vara från en annan tid... Gamla gummor med korgar och lådor kravlade ombord en efter en efter på vägen. Troligtvis på väg till stan för att förhoppningsvis komma hem igen med mindre last någon gång när solen gått ner....

Så kom vi till ändhållplatsen och ty var min förvåning då det inte syntes nån järnväg till🙃
Men av lärdom klok är jag alltid ute i god tid så efter lite vandring runt i hettan uppenbarade den sig: Chumphon station👌
Sista färden går mot sitt slut för denna gång 🚞...

Min själ har fått sin dos av lugn. Det kliar lite i kroppen hos rastlösa jag. Det är dags att styra hemåt till min vardag och mina fina kollegor i Hua Hin. Jag blev kär i denna underbara guldklimp av ett hotell. Inrett som en Borg där jag fick princesskammaren, rum nr. 13...
En harmonisk blandning av Toscana, Provence och Marocko strategiskt placerad på en strand i sydöstra Thailand.

Jag blev kär i den fina hunden på bilden. Vi fann varandra igår. Vi har ätit kyckling och hängt ihop på stranden i eftermiddag, men det är dags att lämna min nya vän och den stilla fiskebyn i Chumphon för denna gång och troligen för alltid....

  • På resande fot
  • 211 Readers

Likes

Comments

Checkade ut tidigt i morse från det något suspekta hotellet i SuratThani. En halvtimmas taxifärd genom staden mot tågstationen skulle nog rättfärdiggöra min dystra uppfattning om stället tänkte jag. En intressant och absolut sevärd resa var det på sitt vis men inget som ändrade mitt första intryck tyvärr. En överstruken geting....🐝 tonar från "Banjo duell" spökade i min fantasifulla hjärna då jag lämnade "dyster town" bakom mig....


På grund av min lilla incident i Koh Lanta startar dagarna numera med ett besök på Apoteket. Herregud vart kommer all sårvätska från? 😱

Apoteken brukar vara fräscha och moderna till stor del här tycker jag. I dag fann jag dock ett annorlunda ett... sex ägg, en rollator och lite bandage tack
🤣. Allt under ett och samma lilla halmtak.
Kvinnan på Apoteket skrattade gott då jag frågade om hon hade bra pris på rullstolarna.

Ack Värmland Birgitta hade lånat ut sin tågtabell till mig så jag kunde räkna ut vart jag skulle kliva av ... Nr sex visade sig vara rätt- nästa Chumphon
👌

Redan då jag klev av tåget på min nästa nålade punkt på kartan kunde jag känna en annan stämning, en mera vänlig atmosfär. En cool liten man med en imponerande snurrmustasch plockade upp mig direkt för att gynna hans tydligen vältrimmade tuk- tuk. Å hej vad det gick kan jag säga. Men i dag var det jag som var barnet på julafton. Jag är fisk , jag är känslig och mottaglig.. jag sög in de nya, positiva vibbarna som detta stället gav mig, och njöt varje kast från sida till sida på den smala plastsitsen hela vägen till den mysiga lilla fiskebyn jag skulle inkvartera mig i.

Efter gårdagens hotellupplevelse krävde det inte mycket för att göra mig glad idag. Men detta hotellet är Moi rakt igenom. Dova, mjuka färger, lätt rustikt med de små detaljerna som gör det hela komplett. Vinklar och vrån, unika detaljer för varje rum och välkomnande rakt igenom👌Utsikten mot havet ger mig förhoppningar om en molnfri soluppgång i morgon som kan njutas från min säng...
Det enda som stör min romantiska bild är att jag knappt kommer upp och ner i den betongramade sängen som stilfullt ligger ca tio cm upp från det mosaikbelagda golvet. Mitt svullna, såriga högerben påminner mig om att jag lever....

Lågsäsongens tystnad och fridfullhet ger mig minnesbilder från mina barndoms somrar. Stillheten på sörlandet når sensommaren tog vid och turisterna åkte hem. Jag kunde gå långsmed havet ensam och höra lugn och ro och ljudet från havet.... som här.

Allt som finns är Några trötta hundar efter strandpromenaden, enstaka människor som samtalar i små hyddor. En fiskare med dagens fångst i nätet och en mysig gubbe som vill jag ska äta på hans enkla resturang... det är en underbar eftermiddag någon stans i Thailand på min resa hem..

Likes

Comments

Fixade ihop lite sammanhängande ledighet och gav mig ut på en resa söderut. Jag har aldrig varit en Thailands resenär så allt har varit nytt för mig här. Jag tänkte att allt kommer gå på räls denna gången då det gick lite knackigt förra gången jag reste iväg. Men stor var min förvåning - icke- då den förbeställda taxin som skulle ta mig till Bangkok så jag skulle hinna med morgonflighten, inte dök upp 🙄
Kom alltså inte ut från hotellreceptionen innan det sket sig denna gången.
Men som vanligt- lösningen dyker alltid upp om en något mentalt tärande krångligt långt fram i tiden här.

Började ståndsmässigt på lyxresort på Koh Lanta. Pinsamt utmärkt service för min smak. Men jag börjar bli en fena på att hålla god min i olika situationer så jag tuggade snällt i mig de små kakorna som prydde våra kuddar efter eftermiddagens roomservice - Snitsigt anordnade i en fiffig miniatyrkorg
🍩
Spelade lite världsvan där i hotellets restaurang ( börja från ytterkanterna)... så det gick faktiskt att leva med lite upperclass life några dagar😁
En sanslös storm drog in över Koh Lantas västkust dag ett. Så det blev en lugn första dag på resorten. Sen klarnade det upp och då blev det att hyra moppe och åka på väger där ingen andra kör 🙄

Hittade Koh Lantas old town- en mysig liten plats som påminde om en vilda västern stad med sina salooner, men där hästarna var utbytta mot skotrar. Den torra ökenvärmen, de brunrostiga dammolnen och virvlande höbollarna uteblev också.
Här vätte baksidorna ut i havet och bildade perfekta små pärlor som trots fortfarande lågsäsong hade goda luncher att servera.

Tanken var att köra från ena kusten till nästa vilken vi också gjorde. Det lite knasiga var bara att de roligaste och lite spännande vägarna är de där man inte säkert vet om vägen är slut eller inte...

Gårdagens regn löste ut ett större skred av blöt, blixthal lera, vilket resulterade i att min moppe halkade sidleds som kniv i varmt smör. Hade ingen fart, tack och lov, men fick skråmor och smäller så det räckte ändå. Lite tur att det var leran jag kravlade runt i, hade precis passerat en skorpion som passerade vägen- allt kunde varit värre..

Lyxdagarna gick lite väl fort ändå😊
Dags att jobba mig norrut igen. Tänkte ta den långa vägen hem- bil och tåg. Avresan från Koh Lanta fortsatte i vanlig thai- anda" funker troligen inte".... men endast ett par timmar försent dök min vän med tourettes och troligtvis något annat också upp, glad som ett barn på julafton.

Så vad gör man- hänger snällt men på en kaffe på 7 eleven efter fem minuters bilfärd av en sex timmars tur som denna gången startade endast två timmar för sent... lika bra det. Jävlar vad mycket han hann och vingla fram och tillbaka bara på de fem minuterna.....
Var nog sista versen på nattjobbet för sen kom en annan glad prick och körde mig till en riktig håla jag hade ( antagligen i blindo) bestämd mig för att stanna en natt.

Efter en minnesrik färd intryck i en skabbig bil med nio thailändare anlända jag mitt nästa hotel i Surat Thani - en stad på Thailands östkust. Här var jag tydligen ett exotiskt inslag. Mycket intressant fenomen verkade jag vara där jag ihoplappad från topp till tå haltade runt bland marknader, Templar, och butiker med målade guldprylar från golv till tak.
Staden är totalt fallfärdig och Hua Hins walking street luktar rosenbuske mot stanken här.
Att hitta en restaurang var inte lätt så jag bunkrade upp med nödproviant från 7 eleven som verkar vara ett troget inslag överallt i detta landet.

Undrar om Hotels.com vill ha en recension från mitt lilla krypin här. Uttrycket " skrik som en gris" har fått en ny innebörd. Hälften banjovarning hälften rom for rent pr hour...
😳

Käre Gud låt natten gå fort så jag kan ta mig härifrån ..
😑

Lite balkonghäng från min "svit". Bäst att sitta still då inget räcke finns....

  • På resande fot
  • 293 Readers

Likes

Comments

Någon undrade om jag någon gång kom att sitta på ett pendeltåg i Stockholm igen. Och ja- det gör jag nog. Men än så länge går livet på räls här på andra sidan världen om än lite skranglig ibland.

Dagarna flyger, veckorna försvinner och åren går. Min lilla flicka, mitt yngste barn har börjat universitetsutbildning nu och jag blir blödig och melankolisk och snyftar nostalgisk till ABBAs " slipping through My fingers "...❤️
Mina älskade barn som jag saknar. Räknar dagar till de kommer på besök till lilla mamma som lever ett liv utanför deras verklighet.

Här är inget statiskt. Nya stjärnor har dykt upp och skolas i snabb takt in i våra galna upptåg. Här om dagen checkade vi in på ett vattenland och lämnade inte många attraktioner orörda. Alla kom hem levande med de flesta kroppsdelar där de var när vi anlände. Inga större incidenter denna gång faktiskt. Det enda lilla var Jag som blev snuvad på usla bath av en vindögd thailändska med piercad tunga och blå tandställning. Thailands dyraste glass förtäras - check...
Man fattar lite i vanliga fall när de pratar här med munnen intakt men denna var knepig.. 🤔


I och med att kollegor kommer och går har vår brutala MC klubb Wild Dogs haft lite manfall. Men det tar sig👊
Nu är vi fem på två hjul igen. För några dagar sen gav vi oss ut lite på måfå på vägarna igen. Vi har blivit rätt så rutinerade nu så det går bra att hitta utan någon fjantig turistkarta 😎
Vi började med en tur till utkiksplatsen och fick veja bra mycket för alla apor som hängde överallt på vägen dit. En snabbfika intogs där uppe mellan hönor, grisar, munkar och blingbling samt annat utan sammanhang.

Sen var det dags för lite saligt inslag så vi hittade svarta munken och strosade turistigt runt bland köttätande växter och billiga souvenirer.
På vägen tillbaka var vi inom Art Village. Et sevärt ställe. Vackra konstverk och lummiga omgivningar.

Det blev inte full gas denna dag. Det ryckte lite i högerhanden ibland måste jag erkänna. Men de nya medlemmarna i Wild Dogs har inte fått in kaxigheten riktigt än så det blev mera crusing .. eller helt ärligt fiskörande denna dag😉

Vi lyckades pricka in rusningen när vi kom tillbaka till stan och då var det svårt att hålla samman. Så Agnetha och jag tappade bort våra nya medlemmar sista biten. Men efter irrat runt i trafikkaoset och alla galna gator kom de minsann fram till slut allihopa. Inträdesprov ett bestått 👌

I morgon efter nattpass fyra blir det upp och hoppa och sätta sig på tåget söderut till Huay Yang. Ack Värmland Birgitta tar med oss till sitt ställe där nere. Vad jag har förstått så är det tystnad som hörs och tid som står stilla där. Det ska bli kul att testa😇

  • 276 Readers

Likes

Comments

Det är gryende morgon. Solen har stigit upp, munkarna som på väg till stranden och de otaliga löshunderna som slött ligger i vägbanan på denna tid av dagen är passerat på vägen hem från jobbet. Har avklarat pass fyra av fem.
Jag är trött som en strumpa men det snurrar i huvudet efter nattens alla samtal så sömnen lyser fortfarande med sin frånvaro.

Förutom barn med feber i skalan 37,1- 40 grader, buksmärtor, brutna armar och ben, gynsmärtor och halsont, ligger ( thailändsk) morgontimmarnas samtal kvar och snurrar. De tyngsta och mest krävande....
Det är allt från adekvat nedstämdhet till fullständig galenskap. Jag har blivit önskad välkommen till Sverige inatt, utskälld för att jag inte kunde ta hand om en kvinnas katter -samma kvinna som pratade med sin balkongdörr.
Jag har varit allt från "fråga Olle " till expert på loppor och SLE....
Jag har varit psykologisk rådgivare, lärare i hur en nyfödd fungerar, en hand att hålla i då chocken kommit vid tunga besked. Jag har fått säga till på skarpen till stönande typer och skratta åt eländet med andra.

Det är ett spektrum som heter duga. Det är lärorikt på alla sätt.
Trots psykoser och fylla, rädsla och okunskap hos otrevliga patienter är det tråkigaste insikten om hur vår svenska vård ser ut.
Väl är den högteknologisk och outstanding på många områden. Men när det kommer till vardagliga åkommor - vad vi i vården ibland kan tycka, är tillgängligheten svår för väldigt många patienter. För dom kan hela livet kretsa kring sin infekterade liktå eller utslag på ryggen.

Värst är det för de med psykiska problem eller kanske ennu värre - deras närstående som förtvivlade, kanske i åratal har kämpat och inte får hjälp eller blir tagna på allvar.

Då blir sjukvårdsrådgivningen en bollplank, en klagomur, en trygg famn eller roten till det meste onda.
Och vi vill hjälpa, vi provar förstå, vi provar hitta genvägar för att lösa problem. Det är David och Goliat det är Jekyll och Hyde ibland och det känns som mission impossible.

Som den positiva själ jag provar vara, ser jag denna erfarenhet som en uppenbarelse av hur det ser ut i vårt välfärdsland. Jag har nog inte haft en uns av insikt i hur primärvården fungerar ( eller borde) tex.
Jag tycker jag har fått en rätt skaplig bild av vart de stora bristerna ligger som leder till patienters desperation och förtvivlan.
Jag tycker mig ha fått insikt i vilka som tydligt faller mellan stolar, vad som värderas högst och lägst på sjukdomsskalan, och hur illa ställt det kan vara med gamla människor. Dementa och ensamma, nittioåriga kvinnan som tar hand om sin nittioåriga man, paranoida och bittra..

Det känns patetiskt och löjligt ibland; min bedömning är sök vård närmsta vardag. Ring din vårdcentral. Hånskrattet från patienter ringer fortfarande i mina trötta öron ....😞

Likes

Comments


Det är sanslöst hur tiden flyger iväg. Lämnade Stockholm en kylig april dag och nu är det redan sensommar där hemma. Jag missade isfria gator, blommande syrener och rosevin under fleecefilt på uteserveringarna i år. Men jag gjorde ett val- ett steg från det vanliga trygga livet som troget rullade på där i vardagen. Känns långt borta nu - hemma...
Och jag har inte ångrat mitt val någon gång hittills.

Days of our lifes här i Thailand är mycket olika vardagarna där hemma. Gemenskapen är underbar och här Fins inte tid för konflikter och tjafs.

Det handlas färgglada saronger - new models, formlösa klänningar, hemvirkade väskor och kvalitetslösa bikinis.
Här experimenteras hej vilt med lösnaglar, lösfransar, och andra extentions för billiga bath. Oftast med acceptabla resultat. Vissa vågar sig på tatueringar och lite ljusskygga buisness- och Nix jag är inte extremisten i dessa sammanhang. Lite oskyldig eyeliner tattoo bara😊.. nästan ...och jag, ser jag ser ljuset fortfarande👌
Micke var lite inne på en snitsig tatuering i ljumsken. Jag tyckte texten: If you find it- you can have it var lite rolig..🙃

Lite romantik har jag även hunnit med. Fick smaka på lite pretty woman life på lyxhotell söderut. En hårt arbetande sjuksköterska som låg och bredde ut mig i ett härlig bubbelbad med en riktig Rickard Gere lookalike vid min sida. Lite opraktiskt geaografiskt bara då vi bor på olika kontinent. Han är väl hemma igen nu och smälter fortfarande kontrasterna och de kulturella ytterligheterna mellan New York och Huahin.
Medans jag tränar ihärdigt på att leva för stunden och i'm doing well..This is the days if our lifes😊

Men världen är ju liten ändå och vill man bara så går det mesta. Idag körde en moppe upp bakom mig och jag hör ett - hej Astri. Och där var Håkan en gammal kollega från Ks😁. Man går inte säker någonstans 😈.

Jag brukar uppföra mig på restaurang men när massagetjejerna bredvid skriker och flyger åt alla håll är det dags att kliva upp på bordet. Andra gången en orm slingrar sig runt benen när man sitter och äter. Och ja.. då får man dansa på bordet...

Nåväl so far so Good ändå. Bara lite magproblem då och då och en mans cold som få på jobbet kom undan. Och med "handicapanpassad" musmatta från Davide kommer säkert armen hålla hela vägen. Redan nästan som ny efter behandling. Andre har haft det värre...

Som sagt- tiden passerar snabbare än någonsin. Men alla dagar har något nytt att erbjuda och lämnar goda minnen kvar. Jag har träffat otrolig många intressanta och fina människor under tiden här. Framför allt kollegorna från runt om i Sverige, men även människor från runt om i världen och flera lokala hjältar av den kommunicerbara sorten.. Då det kommer till den mindre kommunicerbara sorten kickar anestesi - tålamodet in så det har jag gett upp..
🙄
Nu blir det ett tappert försök att sova- fem nätter hägrar😜..
sen blir det att ta tag i livet igen- byta, trixa och fixa med arbetspass så djungelutflykter, moppeturer, båtresor och annan galenskap kan planeras in.

Likes

Comments